Skip to main content

Full text of "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling"

See other formats


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  thafs  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non- commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at  http  :  //books  .  google  .  com/| 


Digitized  by 


Google 


F 


Digiti: 


zed  by  Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  CjOOQIC 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by 


Google 


Digitized  by  CjOOQIC 


RIKSKANSLEREN 


AXEL  OXENSTIERNAS 


SKRIFTER  OCH  BREFVEXLING 


UTGIFNA  AP  KONOL.  VnTERHETS-HISTORlE- 
OCH  ANTIftVITETS-AKADEMIEN 


SENARE  AFDELNINGEN 

FEMTE  BANDET 

JAKOB  DE  LA  GARDIES  BREF   1611—1650 


STOCKHOLM 

P.  ▲.  NORSTEDT  ä    SÖNERS  FÖRLAG 


Digitized  by  CjOOQIC 


^  /  /.  A 


o 


STOCKHOLM   1893 

KUNOL.   BOKTKYCKKRIKT.      P.    A.   NOICHTEOT  U  8ÖNXR 


Digitized  by  CjOOQIC 


FÖRORD. 


Riksmarsken,  Grefve  Jakob  De  la  Gardie  var  jämnårig  med 
Axel  Oxenstierna,  och  han  gör  sig  ofta  ett  nöje  af  att  i  brefven 
erinra  om  att  de  voro  barndomsvänner. 

Sannolikt  har  denna  vänskap  knutits  derigenom,  att  han 
jämte  sin  äldre  bror  Johan  på  1590-talet  vistades  på  sätesgården 
Ekholmen  i  Upland,  hvilken  deras  fader  erhållit  som  friherreskap, 
medan  åter  Axel  Oxenstiernas  föräldrar  bodde  på  Fånö,  som  ligger 
föga  öfver  en  half  mil  därifrån.  Men  vid  seklets  slut  blef  deras 
umgänge  för  en  lång  tid  afbrutet,  emedan  De  la  Gardie  reste 
öfver  till  Lifland  för  att  deltaga  i  kriget,  sedan  var  i  Polsk 
fångenskap,  och  då  han  frigafs,  skyndade  till  Nederländerna,  för 
att  tjenstgöra  under  den  store  mästaren  i  krigskonsten,  Prins 
Moriz  af  Oranien.  Hemkommen  derifrån  1606  blef  han  efter  ett 
par  år  utsedd  att  anföra  en  mest  af  utländska  trupper  bestående 
här,  till  hjelp  för  den  inhemska  Ryska  tsaren,  mot  Polackarne, 
och  uppehöll  han  sig  sedan  i  öfver  8  år  hufvudsakligen  på  Ryskt 
område,  mest  i  Novgorod,  allt  intill  freden  i  Stolbova,  och  sedan 
han  hemfört  trupperna  derifrån,  i  Reval  och  Riga  till  slutet  af  1628. 

Då  härtill  kommer,  att  han  enligt  Lagus  i  >Finsku  adelns 
gods  och  ätter»  under  sina  första  barnår  från  1584  till  1590  vistats 
i  Åbo,  en  ort  med  blandad  befolkning,  och  att  han  haft  en  frans- 
man. La  Blanque,  till  förmyndare,  samt  att  i  Estland  och  Lifland 
rådde  en  verklig  språkförbistring  (estniska,  liviska,  lettiska,  svenska 
och  tyska,  utom  de  olika  språk,  som  talades  af  Sveriges  främ- 
mande trupper);  är  icke  underligt,  att  han  skref  sitt  modermål 
väl  utan  svårighet,  men  med  mycken  osäkerhet  både  i  afseende  på 
ordens  kön  och  skilnaden  mellan  det  för  Svenskan  egendomliga 
djupa  o-ljudet  och  bokstafven  å. 

Detta  vållar  dock  för  en  Svensk  läsare  ingen  svårighet,  värre 
är,  att  ort-  och  personnamnen  både  af  honom  sjelf  och  hans  ren- 
skrifvare    stundom    äro    så    sjelfsvåldigt    behandlade,    att    det  är 


Digitized  by  VjOOQIC 


IV 

svårt  att  säga,  hvilket  skrifsätt  är  det  rätta,  heldst  mycket  af  de 
originalhandliDgar,  hvarur  säkra  upplysningar  skulle  hafva  kunnat 
hemtas,  t.  ex.  de  af  Vidikindi  för  Ryska  krigshistorien  begagnade 
brefven  från  De  la  Gardie  till  Kongl.  Maj:t  för  åren  1609  till  1618, 
gått  förlorade. 

Hvad  slutligen  det  yttre  af  de  här  aftryckta  handlingarne 
angår,  äro  de  alla  i  original  förvarade  i  Riksarkivet  med  undan- 
tag af  tvenne;  den  ena  finnes  i  Upsala  Universitetsbibliotek,  den 
andra  på  Tidön,  hvilken  senare  först  sedan  det  mesta  var  tryckt 
blifvit  utgifvaren  bekant,  men  af  nuvarande  egaren  Brukspatron 
C.  D.  von  Schinkel  blifvit  benäget  meddelad. 

De  flesta  äro  i  godt  skick,  men  några  äro  af  fukt  illa  med- 
farna, så  att  ett  och  annat  ord  å  en  mängd  stallen  alldeles  bort- 
fallit. Skadan  är  dock  icke  värre  än,  att  luckorna  i  allmänhet 
kunnat  med  all  nödig  säkerhet  ifyllas,  hvarvid  naturligtvis  de 
saknade  orden  eller  bokstäfverna  blifvit  satta  inom  hakar,  en 
åtgärd  som  för  öfrigt  äfven  på  ett  och  annat  ställe  blifvit  vid- 
tagen med  luckor,  som  uppkommit  blott  af  glömska,  och  der  det 
sällan  gäller  mer  än  en  stafvelse  eller  ett  ord  i  sänder.  En  del 
skriffel  hafva  i  texten  blifvit  på  vanligt  sätt  rättade,  men  för  en 
del  felaktiga  namn  får  utgifvaren  hänvisa  till  registret,  för  hvars 
komplettering  han  haft  lyckan  att  genom  de  i  Kongl.  Krigs- 
arkivet utförda  arbeten  erhålla  flera  upplysningar  utur  de  der  ännu 
bevarade  mönsterrullorna. 

Samlingen  är  icke  så  fullständig,  som  man  skulle  önska, 
särdeles  emedan  nästan  hela  Axel  Oxenstiernas  brefvexling  in- 
till år  1611,  såsom  i  första  delen  anmärktes,  gått  förlorad;  och  hvad 
som  nu  mera  finnes  i  behåll  af  Jakob  De  la  Gardies  papper  och 
förvaras  i  universitetsbibliotekorna  i  Lund  och  Dorpt,  lärer  icke 
gifva  hopp  att  derur  skall  vinnas  någon  tillökning. 

Stockholm  i  Jan.  1898. 

C.  G.  Styfi^e. 


Digitized  by  CjOOQIC 


1*  Nowgorod  den  20  December  1611. 

Beklagar  K.  Carls  frånfälle;  önskar  att  Hertig  Carl  Filip  snart  måtte  komma 
till  Finnland;  samt  begär  penningar  och  vapen,  för  att  kunna  sätta 
bären  i  stånd  ntt  bekämpa  Poblackar  ooh  den  nye  falske  Demetrius. 

Min  brodervillige  helesen  samptt  hvadh  mhere  gott  udi 
min  förmögenheet  är  eller  blifiVe  kan  medh  Gudh  alzmechtigh 
tilförende.  Käre  Axell  Oxenetierne,  broder  och  tilföreeendes 
gode  vän,  effter  jagh  de  sorgelighe  tijdender  förnummit  hafFver, 
att  Gudh  Alzmechttigh  haffVer  utöfver  annet  straff,  der  medh 
vårtt  käre  fäderneslandh  är  herosöchtt,  och  genom  den  timelige 
döden  vår  allernådigeste  Konungh  utaff  den  bedröfvelighe  verldh 
eflfter  sin  guddomelige  villie  och  försyn  till  sigh  kallett,  hvars 
siell  Gudh  alzmechttigh  evinnerligen  hugne  och  glädie,  och 
H.  K.  M:t  medh  alle  christrogne  een  frögdefuU  upståndelsse  för- 
läne,  såssom  och  värtt  käre  fäderneslandh  till  oprättelsse,  roo 
och  eenigheet  igen  värdiges  hielpe,  och  min  broder  af  mine 
förre  underdånige  schrifvelsser  till  K.  M:t  (höglofligh  i  åmin- 
nelsse)  väll  förnummitt  haffver,  och  än  aff  mine  medfölgiande 
ödmiuke  bref  till  H  M:t  min  nådige  Drottningh  och  H.  F.  N:de 
Herttigh  Gustaf,  min  nådige  herre,  ytterligare  förnimmandes 
varder,  huru  vidt  medh  vårtt  förehaffvande  här  i  landet  genom 
Gudz  nådige  bistondh  kommit  är,  och  hvar  opå  de  (!)  nu  stå;  hvar- 
före  beder  jagh  min  broder,  att  han  samptt  medh  de  andre  aff 
Rijkzens  Rådh  ville  lathe  sigh  der  om  vårdhe,  och  der  till  hooss 
min  Nådige  Drottningh  och  de  unge  Furster,  mine  nådige  her- 
rar, rådhe  och  styrkie,  att  vare  gode  påbegynte  saker,  som 
medh  Sverigis  stor  bekåstnatt  och  mången  ährligh  mans 
lijflåtande  och  ährlige  och  manlige  förhoUande  så  vidt  brachtte 
are,  måtte  genom  gode  och  tiänlige  medell  befordrade  och 
Sverigis  crone  och  dess  regerende  öfverhet  till  beröm,  gagun 
och  gode  utförde  bliffve.  AUdenstundh  min  broder  väll  besin- 
ner,  hvadh  macht  der  opå  ligger  (ehvadh  för  olägenheett,  som  i 

Axel  Oxenttiema  II:  5.  1 


Digitized  by  VjOOQIC 


Sverigie  tyvärr  nu  vare  känn),  att  vij  och  mage  Sverigis  gräntzer 
opå  denne  sidan  sterkie  och  emoott  dhe  Påler  försvare,  sono 
efFter  vårtt  argeste  stämple  och  tracte,  såssom  och  förnihene  dea 
landzförderfvaren,  hvilken  nu  haffver  eigh  för  Demitri  Iwan 
Wasilliwitz  szon  utgiffvitt,  att  fremie  sitt  onde  opsått  här  i  lan- 
dett, och  på  thett  att  vårtt  förehafvande  må  deste  mere  fortt- 
gongh  vinne,  så  vill  högeligen  aff  nöden  vare,  att  Herttigh  Carll 
Philipp  måtte  i  vinther,  om  mögligit  är,  till  Finlandh  komma^ 
till  dess  man  fhår  sehe,  huru  sakerne  här  i  landett  kune  aflöpe; 
szå  hoppes  man  genom  Gudz  nådige  tillhjelp,  att  H.  F.  Nrdes 
ankomst  varder  mykitt  gott,  både  till  Sverigis,  så  väll  som  Ryss- 
landz  gagn  och  bäste  schaffandes,  såssom  min  broder  uthan  vid- 
lifftigh  påminnelsse  väll  besinne  känn.  Min  broder  vill  förden- 
schuldh  på  sitt  kall  och  embettes  vegnar,  och  för  Rijkzens  bäste 
schuldh  der  till  rådhe  och  styrkie,  att  sådant  måtte  blifFve  i  vär- 
kett stältt  och  för  all  tingh  så  lagatt,  att  Rysserne  icke  mage  af 
förtviflan  till  aflFall  förorsakes,  derigenom  vårtt  godhe  påbegynte 
värk,  Sverigis  crone  och  dess  regerende  öflfverheet  till  förvijtelsse, 
scham  och  skadha,  må  afbräck  Hjdhe  och  schada  taga.  För- 
seendes migh  till  min  broder,  att  han  haffver  mig  medh  min 
broder  Ewertt  Horn  och  vårtt  medhafvande  krigzfolch  i  niinnett, 
och  der  till  förhielpa,  att  the  mage  medh  penningar  och  vergier 
iffrån  Sverigie  undsatte  bliffve,  effter  såsom  jagh  Herttigh  Gustaf 
Adolff,  min  nådige  herre,  ^er  om  vidlifftigen  i  underdånigheet 
tilschrifvitt  haffver,  såssom  och  att  vij  för  vår  trogne  tiänst  mage 
vidh  gott  uampn  bliffve.  Vij  göre  min  broder  till  villie  och 
tiänst  igen,  i  hvadh  måtte  vij  kune.  Befalandes  her  medh  min 
broder  sampt  medh  sin  elschelige  käre  hussfru  och  lijfzarffvingar 
udi  Gudz  dens  aldrahögstes  nådige  beschydd  och  bescherm  till 
långhvarigh  vällmåge.  Aff  Nougordz  slott  denn  20  Decembris 
åhr  1611. 

M.  B.  A.  T.  V.  *) 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift:  Sverigis  Crones  etc.  tro  man  ocb  Rijkzens  Cantzler,  edele 
och  välborne  Axell  Oxenstläme,  Frljherre  till  Fijholmen,  Herre  till  Tidhöhnn, 
Min  käre  broder  dette  brodervilllgen. 


♦)  Min  broder  alltid  till  viljes. 


Digitized  by  CjOOQIC 


2.  Nowgorod  den  10  April  1612. 

Begär  förord  att  få  förläning  å  två  socknar  i  Upland  till  bjelp  vid  byggnad 
å  hans  gård  Rnnsa  och  entledigande  nr  tjänsten;  har  genom  Eyert  Horn 
slagit  en  hop  Kosacker  och  Polackar;  erinrar  om  Hertig  Carl  Filips 
öfversändande;  om  tillståndet  i  öfrigt  skall  med  öfverste  Cobron  lemnas 
underrättelse. 

Min  brodervenlige  helsen  etc.  Käre  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  tilförlathelige  gode  ven;  effter  migh  icke  gifz  tilfalle 
K.  M:tt  sielff  om  mine  privat  sakers  befordringh  i  underdånig- 
heet  att  besökie,  och  jagh  hafver  befaltt  min  tienare  att  byggie 
och  förbettre  Runsa  gårdh,  szå  att  jagh  kunde  för  min  mödo- 
samme  tiänst  hafve  tak  öffver  hufvudett,  när  jagh  dijt  till  min 
hemvist  kome,  der  till  mine  arffbönder,  som  näst  der  om  boen- 
des äre,  icke  alle  nödhtorffter  förmhå  att  schaffe,  och  af  androm 
altt  köpa  och  legia  vill  alt  för  bekostsampt  falla,  h vårföre  bider 
jagh  här  medh  min  kära  broder  flijtelighenn,  att  han  vill  vare 
obesvärett,  att  tage  sigh  den  mode  opå,  att  tala  H.  M:t  vår  aller- 
nådigste  Konung  till  oppå  mine  vegner,  och  så  vidt  begå,  effter 
jagh  icke  mhå  H.  M:t  sjelf  der  om  tilschrifva,  att  H.  M:t  ville 
unne  migh  till  förläningh  de  två  sockner  Hotuna  och  Tibella, 
som  dogh  udi  eett  prestegell  liggie,  (Szå  är  och  een  stor  deel 
der  aff  Herman  v.  Byuren  och  någre  andre  förläntt),  att  de  be- 
holdne  bönder  mage  deste  bätter  bemälte  min  gårdh  opbyggie 
och  vidh  macht  holla.  Förmodandes  udi  all  underdånighet,  att 
H.  M:tt  denne  min  ödmiuke  och  underdånige  begäran  medh  nå- 
der optagandes  och  för  min  mödosamme  tiänst  bemälte  sochner 
nådigest  effterlåtandes  varder.  Szåsom  och  förseer  migh  till  min 
kära  broder,  att  han  och  mitt  bäste  udi  min  frånvaru  härutinnnn, 
såsom  jagh  migh  och  deropå  aldelis  förlåther,  vettandes  varder. 
Jagh  vill  sådant  igenn  medh  Gudz  nådige  bistondh  hoss  H.  M:t 
medh  all  troheet  och  rättrådigheet  udi  all  underdånigheet  för- 
tiene,  szåsom  och  min  kära  broders  omack  och  gode  villie  medh 
altt  gott  ihughkomme  och  förschylle,  om  Gudh  migh  lijfvet  unner. 

Derhoos  beder  jagh  och  min  kära  broder,  att  han  vill  hooss 
H.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  een  gångh  och  någott  snartt  måtte 
härifrån  förlossat  blifve,  att  see  mine  egne  saker  någott  till  gode, 
eller  jagh  kommer  medh  allone  i  kalkenn,  ty  jagh  haffver  nu 
nogsamptt  utståt  mitt  stundeglas,  och  må  nu  een  annor  frisch 
broder    stiga    till    rörs  igenn  i  min  stadh.     Förseendes  migh  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


min  kära  broder,  att  han  varder  mitt  bästa  härutinnan  vetandes, 
szåsora  jagh  migh  och  till  honom  aldeles  förseher.  Min  tienst 
schall  min   kära  broder  altijdh  redebogen  igenn  finnes. 

Anlangandes  dette  landz  tilstondh,  szä  tackar  man  Gudh 
alzraechtigh,  som  hafver  oss  denn  lycka  förländt,  att  800  vidh 
pass  af  Sapor[og]iske  Cassacker,  Påler  och  allerhande  löst  partij, 
som  hijtt  i  Nougordz  län  nägre  tussendh  stark  infaldne  äre,  blefiVe 
för  3  veckor  sedan,  dä  jagh  medh  Ewertt  Horn  een  hoop  folk 
utsände,  nederlagde,  och  vidh  pass  1000  fängne,  hvilke  sedan 
gjorde  sigh  till  schelmar  och  förlöpare,  ändogh  de  hade  svoritt,att  de 
Sverigis  crone  och  thet  Nougordsche  herschapett  troligen  tiene  ville. 

Een  aff  deres  öfverster,  Alexi  vidh  nampnn  *),  blef  och 
samma  gongh  fongen,  och  16  phauor  samptt  medh  deris  her- 
pukor  och  schalmeijer  ifrån  dem  tagne,  szä  att  dhe,  som  aff  dett 
partijet  undkome,  och  icke  längtt  derifrän  låge,  toge  flychtten, 
hvar  oppå  sin  vägh,  och  går  här  för  sagor,  att  de  schole  hafve 
begifvit  sigh  till  Kottkiowietz,  som  18  miler  ifrån  Muschou 
vidh  een  orth,  som  kallas  Woloda  Lamscho,  medh  sitt  folk  til- 
hoUe  schall.  Men  störste  deelen  af  Sap[i]eas  folk  hafve  begifvitt 
sigh  till  Pålensche  gräntzen,  derföre  att  de  hafve  deris  öfverete 
mist,  hvilken  i  vinteres  är  dödh  blefven,  och  de  udi  längh  tijdh 
ingen  besoldning  bekommit  hafva,  och  vele  de  der  vidh  gränt- 
zen opå  Konungens  ankomst  förtöfve,  som  seges  visst  medh 
förste  gräsett  inn  i  Rysslandh  komma,  och  deris  besoldningh  af 
honom  fordra,  för  änn  de  vele  vijdare  sigh  bruka  lathe.  The 
Kysche  Cassacker  liggia  ännu  undher  Muschou,  ändogh  de  varde 
der  fögo  utträttandes,  efter  de  Påler,  som  der  opå  slottet  äre, 
haffve  någre  tussendh  lass  proviandt  ifrån  Kotkiowitz  dijtt  inn 
till  sigh  bekommit.  Den  Demitrius,  som  i  Pleschou  är,  han  hel- 
ler der  bara  illa  huss  iblandh  boijorerne  och  bårgarne  och  deris 
hustruer  och  döttrar,  och  derföre  vore  de  gäme  af  medh  honom, 
om  dett  medh  lempa  schee  kundhe.  Befalandes  min  kära  bro- 
der medh  sin  elskelige  käre  hussfru,  den  han  på  mine  vegner 
medh  mykitt  välfärdh  flijteligen  helsa  vill,  samptt  medh  altt 
thett  honom  kärtt  är,  udi  Gudz  dens  Alzmechtigtes  nådige  be- 
schyddh  till  mykin  vällmåge  troligen  och  fliteligen.  Af  Nou- 
gordz slott  denn  10  Aprilis  åhr  1612. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


♦)  Alcxl  MlchallowltBch. 


Digitized  by  VjOOQIC 


Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  taker  digh  för  de  medhdelte 
tidhender;  huni  v&r  legenhett  här  nu  föreveter,  förnimmer  du 
nogorledz  aff  dette  mitt  breff,  och  innan  få  dagar  vill  jagh  vidh- 
löftigere  därom  ekrifva  medh  öfversten  Cobron,  som  jagh  hafver 
ärnadh  senda  till  vår  nådige  Konung.  Och  vill  min  broder  den 
prinsipall  punchten  late  vara  sigh  befalledh,  att  H.  F.  N.  Her- 
tigh  Carll  Philip  må  komma  snartt  till  Wiborgh,  eliest  ress  [o: 
rädes]  jagh  vare  saker  går  her  all  till  stump. 

Jagh  sender  min  broder  medh  denne  min  tienare  ett  ringa 
morskins-for  till  en  natt-kiortell,  beder  min  kära  broder  ville 
dett  ringa  icke  försmo,  ty  här  vanker  icke  synnerlige^bytpen- 
ningar,  der  man  godhe  venner  kan  medh  betenkia,  och  i  syn- 
nerhett  är  sabbelskinnen  nu  alle.  Gudh  gifve  vi  kunne  en  gonge 
medh  ähran  bringe  vor  ^gene  skin  hell  här  ifron,  stoge  väll  att 
önska.  Gör  väll  och  helsa  din  kere  husfru,  bror  och  systrar, 
medh  min  velvillige  tienst  och  altt  gott.  Far  vell  och  var  obe- 
sveradh  att  förhjelpa  migh  en  gonge  hedhan,  att  vi  en  en  gonge 
genom  Gudz  nåder  finge  se  huar  annan. 

Utanskrift:  Then  stormechtige  högbome  Furstes  och  herres,  her  Gnstaff 
Adolfz,  Sverigis,  Göthers  och  Vänders  nthvalde  Konungs  och  Arf  Furstes  etc. 
Högtbetroddh  mann  och  Rljkzens  Cantzler,  edle  och  välborne  her  Åxell 
Oxenstlärne,  Frijherre  till  Fijholmen  och  Herre  till  Tidöön,  Min  broder  och 
tilföTseendes  vann,  Dette  b[roder]  vänligen. 

Anteckning  af  Rikskansleren :  Ankommedt  till  Stokholm  den  21  Malj 
anno  I6l2. 


3.  No.vgorod  den  22  April  1612. 

Förhandlingar  med  Novgorodska  landet  om  hertig  Carl  Filips  antagande 
till  tsar;  nödvändigheten  al  hans  snara  öfyersändande  till  Wiborg;  för- 
ord för  öfverste  Cobron;  om  förnödenheter  till  armén;  ersättning  ät  en 
köpman  för  kläde  till  krigsfolket;  tolken  Hans  Flörlch. 

Min  brodervillighe  helsen,  etc.  Käre  broder,  her  Axell 
Oxenstierne,  näst  mykin  vällmåges  önschningh  och  een  flijttigh 
tackseijelse  för  godh  benägenheet  och  bevijste  velgerninger,  dem 
jagh  gärna  igen  förschyller,  lather  jagh  M.  B.  här  medh  ven- 
lighen  vethe.  att  jagh  din  schrifvelse  bekommit  hafFver  och  der- 
utaff  förnummit,  huru  sakerne  udi  nästholdne  rijkzdagh  i  Sverigie 


Digitized  by  VjOOQIC 


6 

(Gudi  dess  loff)  väll  aflupne  äre,  önschandee,  att  sådan  effectus 
H[an8]  Guddommelighe  M:tt  till  ähre,  vår  höge  uthvaldhe  öfver- 
heet  och  konungh  till  froma  och  beröm,  och  meenige  Sverigis 
inbyggiare  till  vällfärdh  och  godhe  lända  måtte.  Och  ändogh 
M.  B.  varder  af  min  underdånige  schrifvelse  till  K.  M:t  såsom 
och  min  nådige  Drottningh  väll  förnimmandes,  huru  vare  saker 
här  i  landett  förevette,  och  till  hvadh  mhål  och  ände  vij  schiute 
och  fechte,  dogh  lijkväll  känn  jagh  till  öffverflödh  icke  under- 
låte  min  broder  någott  vidlifftigare  och  i  synderheet  der  om  til- 
schrifva.  Anlangandes  thett  svar  och  förklaringh,  som  vår  nådige 
uthvalde  Konungh  haffver  giffvitt  opå  dett  Nougordsche  her- 
schapetz  verff,  szå  haffve  de  H.  M:tz  N:ge  omvordnadt,  protec- 
tion  och  tilbudh  medh  all  underdånigh  tacksamheet  och  frögdh 
undfångitt  och  förnumraitt,  och  sigh  således  der  opå  förklaratt, 
att  de  H.  M:t  för  deris  skyttzherre  effter  oprettade  contract  an- 
namme  och  bekenne  vele  och  all  tilbörligh  hörsamheett  bevijse, 
och  H.  F.  N:de  Herttigh  Carl  Philipp  för  dheris  regerende  Zaar 
och  Storfurste  högeligen  åstunde,  på  thett  de  under  H.  F.  N:des 
stadige  regeringh  och  närvarelse  mage  udi  deste  bättre  fridh 
och  eenigheet  leffva  och  boo,  szåsom  M.  B.  aff  min  och  deris 
underdånige  schriflfvelser  till  K.  M:t  vijdere  förnimmandes  var- 
der. Och  ändogh  de  Nougordsche  haffue  giordt  sigh  vidliftige 
tankar  der  om,  att  E.  M:t  förtröster  dem  medh  sin  persånlige 
ankompst,  och  såsom  theris  Zaar  och  herre  regeringen  öffver 
Rysslandh  och  thett  Nougordsche  herschapett  sigh  opåtaghe, 
och  inthett  uttryckeligen  om  H.  F.  N:des  Hertigh  Carl  Philipz 
fölgie  derhooss  förmäles,  derutaf  een  partt  inbille  sigh,  såsom 
och  någre  orolighe  huffvun  gemene  man  inblåsa,  att  lijkasom 
H.  M:tt  icke  schuUe  villie  tilstädie  sin  käre  her  broder  Herttigh 
Carl  Philipp  hijtt  till  dem,  uthan  sjelff'  till  den  ända  sigh  rege- 
ringhen  här  i  landett  och  öfFver  thett  Nougordsche  herschapett 
antage,  att  tvinge  dem  medh  allone  under  Sverigis  Crone,  såsom 
Konungen  i  Pålandh  och  tilbödh,  sedan  som  thett  Muschousche 
och  Nougordsche  herschapett  hade  hans  szonn  och  icke  honom 
sielfF  svoritt  och  för  theris  Storfurste  uthvaldt.  Men  så  haffver 
jagh  för  denne  tijdz  lägenhet  och  denn  inbördis  oenighet  schuldh, 
som  här  i  landett  iblandh  Ryeserne  nu  är,  opå  K.  M:tz  nådige 
behagh  dem  således  medh  dett  föregiffvande,  att  H.  M:t  migh 
der  om  således  tilschriff*vit  haffver,  underrettet  och  betydt,  att, 
effter  H.  M:ttz  elschelige  käre  her  fadher,  är  nu  dödeligen  aff- 
gongen,    som  de    till  deris  skyttzherre   och   försvar  begärett,  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


kendt  och  antagit!  haffve,  derföre  så  hafver  H.  M:t  oppå  deris 
€gen  begärann  och  effter  denn  contract  och  förening,  som  de 
på  högbemälte  H.  K.  M:tz  och  Sverigis  crones  vegner  niedh 
migh  gjordt  hafver,  dett  Nougordsche  herschapett  i  sin  salige 
her  faders  stadh  udi  sitt  konungzlige  och  nådige  beschyddh  och 
försvar  tagitt,  och  fuUer  achtar  udi  egen  konungzligh  personn, 
«ås8om  hooss  andre  herrer  och  potentater  brukeligitt  är,  att 
begiffvé  sigh  hijt  i  landett,  deris  hyldningh  att  emoottage,  och 
landzens  saker  udi  gott  lagh  ordinera  och  schicka,  och  H. 
F.  N:d  Herttigh  Carll  Philipp  medh  thett  samma  för  deris  Zaar 
och  Storfurste  medh  sådan  ähre  och  solennitet  som  thett  sigh 
borde  insettie.  Men  hvar  thett  för  andre  rijkzens  förfall  icke 
«å  hastigt  ske  känn,  så  varder  H.  M:t  högbemälte  sinn  käre  her 
broder  medh  thett  snareste  hijt  sändendes,  och  framdelis  sjeiff 
effterfölgiendes.  Szåsom  H.  M:t  derom  effter  sin  schrifvelsers 
lydelse  medh  deris  fullmechttighe  sändebudh  vijdare  tractendes 
och  beslutandes  varder,  emedan  sådane  höge  saker  medh  dem 
affhandles  bör,  och  fördenschuldh  inthett  vijdere  medh  denne 
deris  post  dem  kunnet  i  förstone  derom  tilschriffve,  dermedh 
•de  haffve  sigh  tilfridz  giffvitt,  och  migh  alle  dagar  samhelligen 
bidit,  att  jagh  His  M:t  min  N:ge  Drottningh  sampt  K.  M:t  medh 
min  underdånige  schriffvelse  derom  besökia  ville,  och  dem  der 
til  beveka,  att  H.  F.  N.  Herttigh  Carll  Philip  måtte  medh  thett 
anareste  mögligitt  är  sigh  hijt  effter  begiffva.  Och  aldenstundh 
4e  så  hårdt  der  opå  stå,  och  H.  F.  N.  Herttigh  Carll  Philipp 
för  deris  Storfurste  högeligen  begära  och  åstunda,  effter  de  väll 
besinna,  att  H.  M:tt  vår  N:ge  uttvaldh  Konungh  icke  känn,  och 
synnerligen  udi  dett  tilstondh  nu  i  Sverigie  är,  deriffrån  om- 
bäres  och  dem  här  absolute  regera,  såsom  deris  vidbegripne 
landh  och  dess  lägenheet  fordrar  och  kreffver,  hvarföre  vill 
mykitt  aff  nöden  vara,  att  H.  F.  N:d  medh  thett  snareste  mög- 
ligitt är,  nu  emedan  de  all  sinn  förhopningh  till  H.  F.  N:d  haffva, 
må  till  Vijborgh  ankomma,  på  thett  att  icke  allenast  dett  Nou- 
gordsche uthan  och  thett  Muschousche  herschapett,  som  ännu 
behollit  är,  mage,  för  än  de  Påler  kunne  sigh  här  i  landhet  meere 
aterkie,  som  kundschaperne  lyde,  och  Rysserne  medh  allone 
underkuffva,  sigh  medh  hvar  andre  föreene  och  H.  F.  N:de  sam- 
helligen tillfalla,  hvilkett  de  ingeledes  görendes  varde,  medh 
mindre  de  förnimme,  att  H.  F.  N.  är  för  handenn  och  är  till 
sinnes  stadigt  här  i  landett  hooss  dem  bliffve  och  regeringen 
förestå,  uthan  vardhe  heller  thett  Nougordsche  herschapett  i  denn 


Digitized  by  VjOOQIC 


8 

stadhenn  all  schada  tillschyndandes.  Och  effter  dett  är  thett 
endeste  medell  till  att  hoUe  op  hufvudt  medh  på  Kysserne  och 
vare  påbegynte  saker  att  befordra  och  till  een  önschaade  ände 
bringe,  derföre  så  förmodar  jagh,  att  M.  B.  samptt  medh  de  an- 
dre sine  medbröders  aff  Rijkzens  Kådh  varde  der  till  styrkiendes» 
att  H.  F.  N:de  måtte  ju  förre  ju  bettre  till  Vijborgh  i  förstonoe 
sigh  begiffve,  effter  dett  uthann  all  fhara  schee  känn,  och  medh 
Gudz  nådige  hjelp  Sverigis  crone  till  stort  gagnn  ländandes  var- 
der, der  H.  F.  N:de  sigh  kan  förholla,  och  de  gamble  gubbar, 
såsom  Jören  och  Anders  Boije  och  flere  andre,  som  der  hemma 
liggie,  hooss  sigh  hafifva,  till  dess  man  fhår  sehe,  huru  sakerne 
här  i  landett  vijdare  afflöpendes  vardhe.  Och  sedan,  der  Gudh 
den  lyckan  täckes  förläne,  att  man  finge  först  någre  flere  be- 
iastninger  in,  och  större  footh  här  udi  landett,  och  Kysserne  till 
någon  eenigheet  brachte  varda,  szå  kunde  H.  M:t  och  H.  F.  N:dhe 
deris  villie  deste  bättre  hooss  dem  fremia  och  sigh  i  sakenn 
schicka,  aldenstundh  nu  är  icke  tijd  att  movere  och  vidliSteligen 
sakenn  om  regeringen  här  i  Rysslandh  driffva,  emedan  Rysserne 
kune  nu  sådan  vidlifftigheet  icke  draghe,  och  der  medh  inthett 
annett  utträttes,  uthan  de  blifve  udi  deris  förre  oeenigheet  stärkte, 
och  icke  är  man  nu  här  så  stark,  att  man  kan  dett  Muschouske 
herschapett  till  hörsamheett  medh  machtt  tvingha.  Min  Broder 
vill  fördenschuldh  medh  flijtt  deropå  driffva,  att  H.  F.  N.  nu 
medh  thett  snareste  mögligit  är  till  Vijborgh  [må]  komma,  opå  thett 
att  Rysserne  icke  mage  genom  H.  F.  N:des  drögzmål  till  affall 
förorsakes,  såssom  effter  deris  gamble  vhane  känn  lättelighenn 
schee,  och  väll  allerede  een  annan  öfrighet  ophäfft,  om  de  icke 
oppå  H.  F.  Nides  Herttigh  Carll  Philipz  ankomst  förmodningh 
hade,  derigenom  sedan  alle  vare  påbegynte  saker  Sveriges  crone 
till  störste  schada  och  vhanähre  kunde  om  inthet  blifva,  derutin- 
nan  jagh  medh  alle  de  ährlighe  karlar  hooss  migh  äre  sedan  för 
vår  N:ge  höge  öfverheett  och  hvar  ährligh  mann  villie  und- 
schyllede  vara.  Dett  dogh  Gudh  Alzmechttigh  nådigst  afvergie, 
och  i  denn  stadenn  gode  rådh  och  medell  schaffe,  derigenom 
vårtt  förehaffvandhe  må  till  een  önschende  enda  brachtt  vardha. 
Jagh  beder  och  M.  B.  att  han  vill  vår  allernådigste  uthvaldhe 
Konungh  såsom  och  H:s  M:tt  min  nådige  Drottningh  denne  min 
samptt  M.  B.  Ewertt  Horns  och  andre  ährlige  karlers,  som  hooss 
migh  äre,  vellmeningh,  och  att  jagh  H.  M:t  så  dristigtt  om  Rys- 
sernes  uttryckelige  meeningh  tilschriffver,  till  dett  beste  uttyde 
och    bidie,  att  H.  M:t  ville  then  så  nådigtt  optage  och  sigh  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


haga  lathe,  som  den  aff  oes  trolighenn  och  väll  meent  är.  För- 
seendes migh  till  M.  B.,  att  hann  oss  inthett  förlätandes  varder, 
utfaan  heller  der  till  hielpendes,  att  värtt  förehafiVande  här  i 
landett  raå  både  genom  Högbemälte  H.  F.  N:des  tijdige  ankomst, 
såsom  och  andre  nödtorffter,  Gudh  Alzmechttigh  till  ähra,  Sverigis 
crone  till  nytto  och  gagnn,  römligen  och  vårtt  godhe  nampn 
till  förmeringh  utfördt  bliffve. 

Och  udi  synderheet  bider  jagh  digh  käre  Broder,  att  du  vill 
vare  öfversten  Samuell  Cobron  till  dett  bäste  beforderligh,  att 
hann  må  för  sin  perssonn  sine  trogne  tienst  hooss  H.  M:t  äth- 
niuthe,  szäsom  och  att  hann  må  bekomma  contentament  till  sine 
soldater,  aff  dem  jagh  een  partt  till  Finlandh  för  mangel  på 
peninger  haffver  måst  till  vijdare  bescheedh  iffrån  H.  M:t  för- 
lofva,  szåsom  och  att  hans  regemente  må  sterktt  bliffva,  om  H. 
M:t  her  i  landett  honom  täckes  bruka,  såssom  lägenheeten  nu 
väll  kräffver,  effter  här,  udi  denn  lägenhet  på  färde  är,  oppå  all 
händelse  gott  folk  behöffves. 

Vergier,  muscheter,  pistoler  och  harnisch  såssom  och  krut 
och  bly  till  krigz  sakernes  befordringh,  effter  jagh  icke  hafver 
här  nu  meere  än  otto  lispundh  bly  och  ringe  krut  i  förrådh, 
behöffves  här  storligen,  szå  är  och  een  stor  deel  aff  rytterne  så 
väll  som  soldaterne  obevärdhe. 

Jagh  beder  och  M.  B.,  att  han  vill  der  till  hooss  H.  M:t 
förhjelpe,  att  denn  Reffvelsche  köpman  Claes  Gram  bo  må  sin 
bettalningh  utaff  de  vharur,  som  i  Finlandh  och  i  österbottn 
falla,  bekomma  för  de  7,200  dal.,  som  hann  i  klädhe  till  krigz- 
folkett  här  äre,  leffvererat  haffver,  såsom  och,  att  han  må  på  eett 
åhr  eller  tu  bliffve  toUfrij  för  den  schada,  han  på  Cronones  veg- 
ner  i  Narffven  liditt  haffver,  när  staden  i  fjordh  bran,  på  thett 
han  må  deste  villighere  här  effter  finnes,  att  försträckie  mhere, 
när  så  känn  behöffves,  såssom  hann  och  uttloffvatt  haffver,  om 
honom  nu  väll  bettaltt  bliffver.  Anlangandes  Hans  Flörich  M.  B. 
förmäler  om  i  sin  schriffvelsse,  szå  haffver  jagh  fuller  kändt  ho- 
nom, emedan  han  effter  Storfurstens  Wasilli  Iwanowitz  befalningh 
hooss  Knäs  Michaell  Susche  för  een  tolk  brukades,  då  hann  icke 
annars  änn  väll,  som  jagh  förnam,  hooss  honom  sigh  förhöllth, 
och  udi  sitt  ombetroddhe  kall  flijtigh  bevijste.  Haffver  ock  sedan 
jagh  till  Muschou  kom  förnummit,  att  han  der  hooss  bemälte 
såsom  och  den  näst  förre  Storfurste  Boritz  Gudenoff  för  een  tolk 
är  brukett  vorden,  derföre  han  och  passerer,  som  jagh  opå  honom 
förnummit    haffver,    och    godh    lägenheet    och   underholdh   der  i 


Digitized  by  VjOOQIC 


10 

Muschou  hafFt;  raen  dett  han  sedan  är  udi  onäder  hooss  Boris 
Gudonouff  kommen  och  bleffven  piechat  och  till  Cassan  for- 
schickett,  dctt  schall  vara  schedt  derföre,  att  hann  haffver 
fördt  sigh  i  trätte  medh  dem,  som  haflFve  varitt  för  mere  ann 
hann  och,  snarest  sagt,  de  som  Storfursten  närmest  vore,  som 
jagh  förnummitt  haffver;  derigenoro  såssom  och  derföre,  att  hann 
haffver  emoott  Storfurstens  förbudh  hollit  krögerij,  är  hann  udi 
denn  olägenheet  kommen,  dogh  kan  hann  fullcr  vara  nyttigh 
der  hooss  M.  B.,  när  hann  biiffver  udi  information  och  aga 
hoUen,  denn  han  och  fuUer  behöffver.  Och  känn  M.  B.  förtro 
honom  så  mykitt  honom  bör  vette,  effter  han  både  aff  naturen 
hafver  nogh  att  segie,  szåsom  och  udi  Rysslandh  icke  väll  infor- 
meret  och  till  tystheet  hoUen  är,  effter  de  aff  denn  dygden  der 
icke  sä  vetha  och  holla  såsom  thett  sigh  bör,  och  i  annor  landh 
scheer.  Dogh  må  M.  B.  denne  min  underrättelse  hooss  sigh 
holla  och  sine  saker  medh  honom  der  effter  rätta,  dogh  icke 
fördenschuldh  holle  honom  udi  någon  måtto  misstenkt,  uthan 
lathe  honom  vara  sigh  till  thett  bästa  befalett,  och  denne  min 
vitnesbördh  heller  till  gode  änn  onde  niuthe  lathe,  effter  jagh 
hafver  honom  både  tilförende,  medan  han  udi  Storfurstens  tiänst 
var,  såsom  och  sedann  hann  iffrån  Kexholm  sig  frijvilligen  be- 
gå f,  der  medh  förtröstett,  att  han  godh  lägenheet  och  oppehälle 
udi  Sverigie  bekomme  schuUe,  oppå  den  förhoppningh  hann  och 
sigh  dijtt  begiffvitt  haffver.  Han  kan  och  fuUer  göre  tienst, 
derföre  och  nyttigh  blifve,  och,  der  M.  B.  icke  behöfde  honom 
så  synnerligen  der  i  cantzeliet,  szå  vore  thét  bäst,  att  min  bro- 
der sände  honom  medh  Hertigh  Carll  Philip,  när  Gudh  vill,  H. 
F.  X:d  varder  sigh  hijt  efter  begiffvandes,  effter  här  tolker  väll 
behöffves,  [och]  aldenstundh  hans  hustru  schall  i  vintras  vare 
kommen  utur  Muschou,  och  begiffvitt  sigh  till  Jeroslaffve;  om 
hon  är  der  qvar  eller  och  till  ett  slott  Susdal  vidh  nampn  dra- 
gen, som  een  partt  mene,  kan  man  inthett  egenteligen  der  om 
vetta,  effter  man  ingen  viss  underrättelsse  der  oro  bekommit 
haffver.  Om  jagh  kan  framdelis  få  visse  kundschaper  aff  henne, 
vill  jagh  der  till  förhjelpe,  så  mykitt  jagh  kan,  att  hon  må  hijtt 
komma.  Jag  kan  och  M.  B.  icke  oförmältt  latha,  att  jagh  hafver 
taltt  medh  Peder  Pederssonn,  att  han  schall  tale  medh  M.  B. 
att  hann  holler  Hans  Flörich  der  till,  att  han  affsätter  tijttelen 
till  dhet  Nougordsche  herschapett,  effter  såsom  tilförende  hafver 
varit  brukeligit  och  vanligitt;  på  thett  att  diakerne,  som  udi 
dhett    senestc    breffvet    blefve    tilbake    satte,    icke    raåge  inbille 


Digitized  by  VjOOQIC 


11 

fiigh,  att  de  bliffve  förachtede,  effter  de  kune  mykitt  här  hooes 
almogen  i  saken  schaffa.  Dogh  beder  jagh  dig  K.  B.,  att  du 
vilt  iiiigh  denne  min  påminnelse  till  gode  hoUe,  effter  denn  är 
vällment.  Befalandes  M.  K.  B.  här  medh  och  altijdh  Gudh  Alz- 
mechttigh  till  långvarigh  vällmåge  ganeche  brodervilligen.  Ål 
Nougordz  slott  denn  22  Aprilis  åhr  1612. 

D.  T.  B.  A. 
elacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  den  18  Juulj 
anno  1612  med  Cobron. 

Postscriptum  på  ett  särskildt  blad. 

Käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne,  sedan  dette  mitt  bref 
Tar  dateret,  ankom  Peder  Pederssonn  medh  K.  M:tz  svar  oppå 
dett  Nougordsche  herskapetz  verff  och  schrifvelse,  hade  och  bref 
ifrån  min  broder  migh  tilhanda,  och  betackar  jagh  M.  K.  B.  för 
de  meddeelte  tijdender,  önschandes  vår  unge  och  uttvalde  Ko- 
nungh  mykin  lycko  och  framgongh  udi  sitt  nyantagne  regemente 
och  förehaffvandhe,  Gudi  till  ähre,  H.  M:tt  till  beröm  och  oss 
allom  H.  M:tz  undersåther  och  Sveriges  inbyggiare  till  tröst  och 
mykin  välfärdh.  H.  G[udomli]ge  M:tt  vare  och  loff  och  prijs 
evinnerligen,  som  H.  M:tt  uthur  de  falsche  heluites  händher  och 
den  fhara  H.  M:tt  hafver  varitt  udi*),  nådeligen  hulpitt  haffver, 
och  verdiges  änn  vijdere  H.  M:tt  bistondh  göre  och  hjelpe,  att 
H.  M:t  må  få  deris  Konungh  een  gongh  bettre  i  sin  kloor  igenn, 
såssom  man  och  tijdender  ifrån  Vijborgh  i  desse  dagar  bekom- 
mit haffver,  att  thett  haffver  budetz  honom  när  nogh  sedann**). 
Gudh  giffve,  att  dett  så  i  sanningh  vare  måtte  och  vijdere  her 
effter  befinnes. 

Anlangandes  de  svar,  som  H.  M:tt  hafver  gifvitt  dett  Nou- 
gordsche herschapett,  szå  haffve  dhe  ett  vidtlifftigt  anseende  och 
kreffvia  een  godh  uttydare  här  hooss  Rysserne,  och  synnerligen 
iblandh  de  orolige  huffvudeo,  som  udi  detth  selsamme  tilstondh 
nu  här  i  landett  är  åtschillige  och  vrånge  meeninger  och  tankar 
der    aff  fatta  kune;  helst  effter  dem  Sverigis  lägenheett  och  til- 


♦)  Vid  Vittsjön  i  Skåne  d.  11  Februari  1612. 
**)  Syftar   på    träfifningen    å   >Kölleryd8  hed»,  nära  Mäshult  1  Skällinge 
socken    i    Halland    d.    21  Febr.    1612,    hvari    K.   Kristlern  var  nära  att  blifva 
fången. 


Digitized  by  VjOOQIC 


12 

stondh  väll  vitterligitt  är,  och  derföre  väll  besinne  kune,  att  H. 
M:t  vår  allernådigste  uthkorade  konungh  icke  kan  ifrån  Sverigie 
ombäres  och  absolute  innan  om  deris  gräntzer  effter  deris  be- 
gäran dem  regere,  och  fördenschuld  kunnc  lätteligen  udi  despe- 
ration falle,  eflFter  om  H.  F.  N.  Hertigh  Carll  Philipz  ankomst 
inthett  uttryckeligenn  förmäles  eller  förtröstes.  Men  effter  jagh 
både  för  denn  orsach,  såesom  och  för  thett  fremmande  krigz- 
folk[et]z  besväriugz  schuldh  är  tilsinnes  efter  någre  dagar  att  affirde 
Ofversten  Cobron  till  H.  M:tt,  szå  vill  jagh  nu  här  medh  lathe 
bestå,  och  medh  honom  vidtlifftigere  H.  M:t  såssom  och  min  K. 
B.  der  om  tilschriffve.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh 
till  mykin  vällraåge.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  till  detta  eller  möjligen  ett  senare  bref. 

Käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne;  Opå  dett,  att  du  mhå 
sehe,  hvadh  tilbudh  jagh  de  Ihrlender  gjordt  haffver,  som  under 
Samuell  Cobrons  regemente  haffve  här  icke  velatt  bliffve,  uthann 
till  Finlandh  sigh  begiffvitt,  szå  sänder  jagh  digh  här  innelychtt 
een  copie*)  aff  bemälte  Cobrons  vittnesbördh,  som  han  haffver 
der  om  iffrån  sigh  giffvitt.  Jag  haffver  honom  och  deremoott 
mitt  bevijs  giffvitt,  hvadh  han  oppå  sitt  regemente  till  besold- 
ningh  bekommitt  haffver,  sedan  han  oppå  dette  togh  i  fjordh 
vinther  till  migh  kom.  Och  efter  dett  Nougordsche  herschapett 
haffve  sändt  een  förnem  Bayor  medh  deris  breff  till  H.  M:t**), 
derföre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  lathe  honom  väll  und- 
fonge  och  tractere,  szå  väll  som  den  Bayoren  som  senest  der 
var  och  af  den  ähre  och  vällplägningh  honom  veder  fharin  är 
her  mykitt  berömdt  och  sagt,  och  Rysserne  derigenom  till  gott 
modh  och  förhoppning  förorsakatt.     Datum  ut  in  literis. 


*)  Denna  bilaga  saknas. 

**)  Brefvet,    dat.    d.    24  April  1612,  anföres  af  Videkindi,  Ryska  krigets 
Hist.  9.  418,  HIst.  belli  Sveco  Moscov.  p.  338. 


Digitized  by  CjOOQIC 


13 


4.  NowgorodB  slott  den  4  Maj  1612. 

Förord  för  Ryttmästareii  Hans  Backs  son  Arendt,  som  af  K.  Carl  hälltts  i 
Ryska  skolan  uti  Narva  och  användes  såsom  tolk,  att  han  mä  få  behälla 
sitt  arfvegods  i  Sverge. 

Mijnn  brodervillige  och  ganske  venlige  helsenn  etc.  Käre 
broder,  her  Axill  Oxenstiernne ;  Jag  känn  min  k.  b.  härmed 
broderkärligenn  icke  förhälle,  att,  endogh  Eongl.  M:t  saligh  hos 
Gudh  och  höglåfligh  i  åhminnelsse  hafuer  n[ådig8]t  effterlathet, 
Saligh  Hanne  Back,  fordhom  Kjttmestere,  ett  godz  udi  Söder- 
mannelandh  i  Suartt  [o:  Svärta]  soken  belägitt,  benemdt  Ånga,  ärfft- 
ligem  att  niuthe  och  behälle,  lichväl  hafver  Gammereraren  Anders 
Nilssonn  rätte  ärfuingerne  samme  godz  hos  E.  M:t  igenom 
▼rånghvijs  berättilsse  undangått,  samptt  dett  hussgerådh,  som  der 
opä  varitt  hafver.  Och  aldenstundh  Saligh  Hanns  Bockes  szonn, 
Arendt  benämdt  (den  saligh  och  höglofligh  K.  M:t  lätt  i  Narfvenn 
hålle  udi  Ryske  skolann  att  lare  tungemåledt)  är  här  stadder  hos 
migh  och  sigh  för  een  tolck  bruke  lather,  hafuer  och  sigh  denne 
framledne  tijdh  uttöfver  här  i  Rysslanndh  troligenn  och  flittligenn 
förhoUitt,  och  är  väl  förfaren n  udi  dett  Ryske  språkett,  att  han 
Sveriges  Crono  är  väl  nyttigh,  och  bemälte  sitt  arfuegodz  såsom 
och  mhere  gått  af  Cronan  kan  medh  tijdenn  förtiene;  huarföre 
är  min  broderkärligh  begärann,  att  min  K.  B.  ville  honom  hos 
K.  M:t  vår  allernådigste  uttkorede  konungh  och  herre  vare  till 
dett  bestte  beforderligh,  att  hann  förbemälde  sitt  arfgodz  igen  be- 
komme  måtte  såsom  och  hussgerådh  och  annadt,  som  Anders 
Nilsson  honom  undangått  hafver,  medan  hann  medh  ingen  rätt 
ifrån  sitt  arff  trängias  känn,  så  lenge  hann  sigh  udi  Cronones 
tienst  troligenn  bruke  lather.  Förseendes  migh  till  min  K.  B., 
att  han  är  bemälte  Arendt  tolck  till  dett  bestte  beforderligh. 
Jagh  tiener  min  E.  B.  altijd  igenn.  Befalenndes  här  medh  min 
E.  B.  sampt  altt  det  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till  all 
longvarigh  lycklig  välmåge  och  lifzsundheett  ganske  broderkär- 
ligen.     Aff  Nowgordz  slott  dhenn  4  Maij  åhr  1612. 

T.  T.  B.  a. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Anteckning  af  Rlkskansleren :  Ankommed  till  Stockholm  med  Peder 
Pederson  den  15  Jnnlj  anno  1612. 


Digitized  by  CjOOQIC 


14 


5.  NowgorodB  slott  den  .  .  Augusti  1612. 

Nödyändigheten  af  Hertig  Carl  Filips  resa  på  hösten;  bistånd  begäres  för 
återbekommande  af  ett  arfvegods  Rasig,  som  A.  Schrapfer  slagit  under 
sig;    om   rekommendation   för  Hans  Manck  och  Clas  Christersson  Horn. 

Min  venlighe  och  brodervillighe  helssen  etc.  Käre  B.  Axell 
Oxenetieme.  Efter  min  B.  af  min  underdånige  schriffuelse  till  K. 
M:tt  såssom  och  mitt  välmeente  bref  till  Rickzens  Rådh  sampt- 
ligen  val  förnimmer,  huadh  macht  Sverigis  Crone,  och  vare  på- 
begyntte  sacker,  och  förehaffuende  här  i  landet,  der  opå  ligger, 
att  H.  F.  N:de  Hertigh  Carl  Philip  måthe  i  höst  till  Finlandh 
komma,  och  såssom  jagh  inthet  der  opå  tvifler,  att  M.  B.  sådantt 
väl  betencker,  och  öffuerväger,  szå  bedher  jagh  och  min  B.,  att 
han  vill  dhe  andre  af  Kijkzens  Rådh  och  der  till  rådha  och  för- 
mane,  att  the  thet  samme  och  göra  vele  och  icke  så  letteligen 
sådantt  öffuerlöpe,  emedan  dhet  heele  Sverigis  rijke  och  dem 
sjelffue  så  väl  som  oss  androm,  här  i  landet  stadde  äre,  högeli- 
gen anlaget  är,  och  fördenschuldh  samptligen  dher  till  rådha  och 
dher  opå  för  arbetha  att  högbeite  H.  F.  N:de  måtte  då  i  höst 
till  Finlandh  komma,  och  medh  denn  ringe  reesa,  denn  H.  F. 
N:de  utan  all  fhara  göra  kan,  dette  loflige  landet  och  Storfursten- 
döme  emottage  och  vinna,  huilcket  andre  potentater  medh  deris 
store  krigzmacht  icke  haffua  kunne  nådt  eller  förmådt,  betenc- 
kiandes.  att  sådan  occation  icke  altijdh  förefaller;  och  der  H.  F. 
N:de  icke  i  höst  kommer,  szå  må  man  icke  eens  någon  förhåp- 
ningh  dheropå  meere  haffua,  ty  Rysserne  haffua  samptligen  och 
alldelis  under  sigh  således  beslutatt,  att  the  icke  lenger  än  till 
sidha  hösten,  vele  opå  H.  F.  N:des  ankompst  förtöffua.  Min 
B.  will  fördenschuldh  deste  fliteligere  deropå  arbethe,  att  H.  F. 
N:de  måtte  endeligen  udi  höst  till  Findlandh  komma  eller  och 
migh  i  tijdh  varna,  och  orsakerne  tillkennegiffue,  dher  thet  emot 
all  tillförsicht  ingeledes  skee  kan,  att  jagh  må  vethe  mine  saker 
i  tijdh  der  efter  skicka  och  i  acht  haffua,  att  jagh  af  dette  osta- 
dige folcket  icke  må  öffuerrumplet  bliffua. 

Betacker  och  Min  B.  för  beviste  välgerningar  och  udi  syn- 
derheet  derföre,  att  M.  B.  haffuer  hoos  Kon.  M:tt  der  till  för- 
hulpitt,  att  jagh  dhe  tuå  socknar  udi  Oplandh  till  förläningh  be- 
kåmmitt    haffuer,    derföre   jagh    Min    B.  vill  tacksam  finnes,  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


15 

sådan tt  medh  alt  gått  förschylle,  om  Gudh  migh  liffuet  och 
helssan  unnar.  Belangendes  dheti  Min  B.  förmeller  i  sin  schrif- 
fuelse,  att  Kon.  M:tt  haffuer  låffuat  att  villie  migh  och  mine 
syschene  Raskehåff  igen  restituere,  så  snartt  H.  Kon.  M:tt  Adam 
Schraffer  vederlagh  derför  på  ett  annat  stelle  han  giffua  latha, 
szå  betackar  jagh  H.  Kon.  M:tt  derföre  på  thett  underdånigste, 
och  villde  väl  opå  H.  Kon.  M:tt  N[ådi]ge  tillsägielsse  der  medh 
något  ansee.  Men  effter  han  så  otillbörligenn  dhe  bönder,  der 
under  håffuet  lydhe,  plågar  och  utsughar,  så  att  dhe  snartt 
huarcken  bijthe  eller  breckia  haffua,  szåssom  min  amptman  och 
dhe  migh  esom  offtast  klagligen  derom  tillkenna  gifFuit,  och  be- 
gäret, att  the  måghe  ifrån  hans  tuångh  förlåssadhe  bliffua,  eller 
dhe  nödgas  deris  huus  och  heemvist  förlöpa,  szå  förtryter  migh 
och  mine  syskene  af  hjerttadt,  att  han  såssom  een  villfremande 
fikall  oss  till  störste  vahnäre,  tråss  och  skadha  samma  godz,  der 
till  vij  på  rettuissones  vegna  äre  arftagne  och  berättigede,  lenger 
inne  haffua,  lijkasom  hann  bettre  tiänst  H.  Kon.  M:tt  och  Sveri- 
gis  Crone  än  jagh  och  min  broder  derföre  gjordhe,  huilcket  han 
sigh  uthan  tuifuell  inbillandes  varder  och  androm  vijs  gör,  en- 
doch  vij  förhoppis  så  trogen  och  någet  better  tiänst  (utan  röm 
att  schriffua)  Suerigis  Crone  och  höge  öffuerheeten  bevijst  haffua, 
som  han,  och  än  här  effter  medh  Gudz  nådige  bistånd  tenckie 
till  att  göre,  der  Gudh  oss  liffuet  och  helssan  unnar,  haffuer  och 
nu  till  denn  tijden,  han  oss  samme  hoff  emot  all  rättvissa  illiste- 
Hgen  undan  gick,  tillbörligh  rustienst  dher  af  gjordt.  Och  går 
thet  migh  så  myckitt  till  hjerttadtt,  att  dher  jagh  thet  svåre 
fengzle,  som  jag  för  Kon.  M:tt  höglåfligh  i  åminnelse,  utstådt, 
och  denn  tiänst  jagh  här  i  landet  medh  stoor  mödhe,  bekymmer 
och  lifzfhare  bevist  haffver,  och  än  dagligen  bevissar,  icke  må 
så  myckitt  åttniutha,  szå  ville  jagh  heller  all  min  förläningh 
quitt  vara,  än  jagh  schall  den  schamen  och  åtlöijiet  haffua,  att 
jagh  mine  arffuegodz  icke  försvare  kan,  och  såghe  fördenschuldh 
heller,  att  jagh  aldrig  hadhe  kommit  i  denne  tiänsten.  Bedher 
fördenschuldh  M.  K.  B.  att  han  vill  sigh  än  ytterligare  derora 
bemödha  och  hoss  K.  M:tt  deropå  förarbethe,  emädan  migh  icke 
sjelf  gifz  legenheet  H.  Kon.  M:tt  personligen  derom  i  under- 
dånigheet  besökia,  att  jagh  och  mine  syschen  måtte  komme  till 
samme  håff  igen,  emedan  vij  för  alle  andre  dertill  berättigede 
äre,  såssom  M.  B.  noghsampt  och  bettre,  än  jagh  derom  schriffua 
kan,  vitterligiit  är.  Vij  vele  deremot  igen  H.  Kon.  M:t  och 
denn    heele    Konungzliga    familien   trogne  och  rättrådige  finnes, 


Digitized  by  VjOOQIC 


16 

szäsBom   och    min    K.    B.    för  sin  mödhe  och  godhe  villie  medh 
alt  gått  förachylla. 

Till  beslutt,  efter  thet  käre  B.  att  een  Finsk  adelsman,  be- 
nämdh  Hans  Munck,  haffucr  sigh  her  i  landet  hos  migh,  så 
lenghe  jagh  här  yaritt  haffiier,  stadigt,  uthan  något  heemlåff  tro- 
ligen bruka  lathet,  och  iblandh  anner  hans  tiänst,  szå  haffuer 
han  och  heele  vintheren  med  ett  antal  krigzfålck  varitt  öfFuer 
50  milor  uth  emot  Norsche  sjökanthen,  dher  dhe  rebelliske  bön- 
dher,  som  sigh  medh  mans  kraft  någre  gångor  emot  honom  op- 
lagt  ha£[iia,  omsidher  till  hörsamheet  bracht,  och  att  göra  någon 
hielp  i  pcninger  till  vårt  krigzfålck,  huilcket  haffaer  varitt  dhet 
endaste  man  hafuer  hafft  att  lijta  opå.  Ahr  och  elliest  een 
bruckligh  karl,  derföre  jag  och  honom  till  Ryttmestare  i  sin 
svågers,  Lasse  Anderssons,  stadh,  som  under  Osell  i  fiordh  sku- 
then  blef,  förordnatt  haffuer.  Huarföre  bidher  jagh  M.  B.  vill 
sigh  thett  omacket  opå  taghe  och  hoos  Konungen  begå  och  der- 
till  förhjelpe,  att  H.  K.  M:t  ville  honom  för  sin  trogne  tiänst 
desse  byiar,  som  på  innelagde  zedel*)  af  honom  sjelff  förteck- 
nade are  nådigst  efterlathe.  Om  min  B.  kunnde  hielpe  honom, 
att  han  dem  alle  eller  halfpartten  deraf  till  arff  och  egit  bekomroe 
kunnde,  haffver  han  thett  väl  förtiäntt.  Förseendes  mig  till  Min 
B.,  att  han  för  denne  min  intercession  och  hans  trogne  tiänst  är 
honom  till  thet  beste  här  uthinnan  beforderligh,  att  han  må  till 
deste  större  troheet  härefter  förorsakatt  bliffua.  Befhalendes  M, 
K.  B.  sampt  medh  sine  käre  hustru  och  vårdnader  udi  Gudz 
N:ge  beskydd  brodervilligen  och  troligen.  Aff  Nougordz  slått 
denn  .  .  Augusti  åhr  1612. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  tienst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Postscrlpta. 

Jagh  beder  och  ininn  K.  B.  att  han  vill  vara  Clas  Christers- 
son till  thet  beste  beforderligh,  stt  hsn  måtte  K.  M:tz  con6rma- 


*)  Denna  sedel  finnes  1  behåU  och  är  af  följande  lydelse:  Desse  efter- 
skrefne  god£  jagh  af  K.  M:t  min  allemådigste  Kon.  1  underd.  begärer:  ligie 
nthi  Hallicko  bäradhe,  1  Hallicko  och  Sallo  sockenn  desse  byar:  först  Märuis, 
Ammaco,  Pärnispä,  Angelnlemuj,  Mudhas,  Hämänkylle,  Thottolla  och  Sallo 
klrckby.    Uthij  Navo  socken  ligger  desa  byar  Stenskär  och  Gulckronna. 

Hans  Michllson 
Man  ek. 


Digitized  by  VjOOQIC 


17 

tionsbref  bekomma  på  thet  kyrckiebol,  jagh  honom  tillförenndhe 
pä  H.  Kod.  M:tz  Nådige  behagh  inrympt  haffver. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  her  Axell  Oxenstierna,  jagh  sen- 
der  min  bror  en  euartt  refF  till  myssefor  till  vintern,  teslikes 
tuo  bcfverskin  ått  syster  Anna  Åkessdotter,  beder  min  K. 
B.  och  syster  ticnstligen,  de  ville  dett  ringa  icke  försmå. 
Gudh  vett,  här  är  inte  betre  denne  gongen  tilfongs.  Härefter 
vill  jagh  gerna  förbeetra,  när  Gudh  teckes  en  gonge  hielpa  oss 
medh  helsen  tilhopa  igen,  huilkcdh  jagh  af  hiertadh  önskar  att 
snartt  ske  mötte.  J  medier  tidh  vill  min  K.  B.  vare  obesvertt 
och  helsa  sin  käre  husfru  (min  k.  S.)  samptt  och  sin  kere  syskon, 
medh  min  villige  och  broderlige  tienst  och  vara  efter  dett  gamla 
min  trogen  ven.  I  huadh  jagh  kan  tiena  min  bror  till  villia, 
gör  jagh  altidh  gerna.  Denne  brefvisar,  min  tienare  Lasse  Jöns- 
son, vill  min  k.  B.  och  vara  i  alla  motto  hoss  öfverheten  befor- 
derligh,  efter  han  nu  fast  en  long  tidh  troligen  hafver  ticntt 
Cronen,  so  vell  i  Liflandh  sosom  och  her  nu  i  fy  re  åhr.  Jagh 
skall  altidh  finnas  min  K,  B.  redhbogen  igen.     Vale. 


6.  Nowgorod  den  24  Oktobris  1612. 

Underrättelser   om    konungens    i    Polen    framsteg  i  Ryssland  och  yrkande  på 
Hertig  Carl  Filips  snara  ankomst. 

Mijnn  brodervilHgh  helssenn  etc.  Käre  broder  her  Axill 
Oxenstiernne,  sedann  jagh  mijn  broder  nustt  tilförende  tilschreflE, 
så  hafver  jagh  af  dhe  kundskaper  här  förefaldne  äre  förnura- 
medtt,  att  Konungenn  i  Pålenn  skall  medh  sijnn  szonn  Wla- 
dislao  till  Smolendskow  kommen  vara,  såsom  udi  landett  utt- 
sprcngtt  äi,  men  huar  dhe  för  deris  perssoner  icke  dijtt  ahn- 
kompne  äre,  der  om  een  partt  tvifvelsmåål  dragé,  så  skall 
visseligenn  ett  stortt  ahntaall  folck  af  Poler  såsom  och  Tyske 
soldater  dijtt  kompne  vara,  deruttöfver  utaf  nästt  oraliggiende 
slott  här  udi  Rydzlanndh  under  the  Påler  belägne,  frögdeskått 
skuttne  äre.  Och  der  disse  kundskaper  sanna  vore,  såsom  Rys- 
serne  mhena,  så  känn  man  väl  tennckia,  att  8ådann[t]  till  denn 
ende  skeedt  är.  att  Konungen  i  Polonn  igenom  sijnn  szonn  vill 
lacka    Rysserne    till    sigh,    eller    och  genom  dhenn  krigzmachtt, 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  2 


Digitized  by  VjOOQIC 


18 

som  till  Smålendschow  kommen  är*)  dem  under  sin  hörsaraheett 
tvinga,  såsom  hann  och  allerede  haiVer  genom  någre  förnemme 
Rysser,  som  hos  honom  äre,  lathett  med  dett  Ryska  krigzfolc- 
kedtt  som  under  Muskow  liggia,  een  handelsplatz  medh  huar  an- 
nen  bestteltt  och  der  om  practicera,  menn  ähnu  honom  för  denn 
förhåpningh,  som  the  utaf  Sveriges  Crono  förmode,  och  dett 
förtroennde  dhe  till  denn  Högborne  Furstte  Hertigh  Carll  Philip 
dragé,  inthett  ahngåått.  Huarföre  vill  af  nödhenn  vara,  att  vij 
på  vår  sijde  tijdenn  achta,  som  oförmercktt  förlöper,  och  smide 
järnett,  emedann  thot  varmt  är,  efFter  såsom  jagh  Kongl.  M:t  udi 
underdånigheett,  såsom  och  raijnn  B.  och  the  andre  af  Rikzens 
Råådh  udi  ull  välmeningh  tilförrenne  ofita  tillechrifvidt  hafver. 
Och  efFter  man  hafver  nu  hijtt  spordtt,  att  vare  fiender  Juthenn 
(Gudi  dess  lofF)  är  nu  medh  skadann  och  skammen  både  till 
landh  och  vattnn  heemdragenn,  derföre  så  känn  medh  högbe:te 
H.  F.  N:dz  Her  Carll  Philipz  miu  nådige  herres  ahnkomst  hijtt 
ått  effter  Ryssernes  trägne  begärann  och  åstundann,  deste  better 
udi  värckett  stelles.  Förmoder  och,  att  min  B.,  varder  der  till 
styrckiandes  och  hielpanndes,  så  mykitt  honom  står  till  görenn- 
des,  opå  thett  att  H.  F.  N.  må  större  ahnhangh  af  Rysserne  upå 
sijnn  sijdhe,  ähnn  Konungen  i  Polenns  szonn,  bekomme,  huilc- 
kedt  och  genom  Gudz  nådige  bijstånndh  visserligenn  skeandes 
varder,  om  tijdenn  och  denn  godh  lägennhcet  nu  på  färde  äre, 
hos  oss  achtes,  såsom  högeligenn  af  nödheun  är.  Befalcnndes 
här  medh  min  k.  B.  samptt  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  all  välmåge  gannske  brodervenligenn.  AfNougordz 
slott  dhenn  24  Octobris  1612. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  ticnst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:    Ankommedt   till   Ulffsbek  den  22  December 
anno  1612. 


*)  Sraolendsk  var  intaget  d.  3  Juli,  men  då  Kremli  Moskwa  nu  redan  var 
uppgifvet  d.  22  Oct.  måste  K.  Sigismund,  som  hunnit  till  Wiäsma,  snart  åter- 
vända till  Pohlen. 


Digitized  by  CjOOQIC 


19 

7.     P.  S.  Nowgorod  den  20  December  1612. 

Om    Soltikows   stämplingar  för  polske  prinsens  val  till  storfurste  i  Ryssland. 

....  Lather  jagh  här  medh  mijn  B.  förnimme,  att  i  dagh 
bekåm  jagh  tijdender,  att  enn  Rysk  woiwode,  Michael  Glebawitz 
Saltikow  (såm  i  förste  begynnelssen  sigh  til  de  Poler  gifvidh  och 
alt  ondt  emoth  Rysserne  stifftidt  hafver)  skall  vare  medh  itt  an- 
taal  Polackar  til  enn  befästning  Isswenigorodt  be[näm]dt,  90 
virstar  ifrå  Moschow  belägit,  ifrån  Smålendscho  an  kammen,  och 
haft  sitt  budh  til  Moschou,  föregifuandes,  att  Konungen  i  Pålen 
skulle  medh  sin  son  vare  opå  vegen  ifrån  Smålendscho  och  un- 
der Moskow  medh  itt  stortt  ahntaal  krigzfålck  ankåmme[n]  i  den 
acht  att  insättie  sijn  szon  til  enn  Storförste,  och  hade  honom 
förutt  förskicked  med  en  hop  krigzfolck  att  förmane  dem,  at  de 
sigh  godvilligen  gifue  under  Konungens  son  i  Polen  och  hånom 
svergie  och  för  deris  Storförste  ahntage.  Huar  annårlunde  skedde, 
skulle  dett  alle  Rysserne  til  störste  undergång  och  förderf  lende. 
Men  sedan  the  opå  Moschowen  hade  pintligen  förhördt  be:te 
Saltikous  påst,  hafver  han  i  pinen  bekendt,  at  huarken  Konungen 
i  Pålen  eller  hans  son  heller  och  något  annadht  krigzfolck  skulle 
vare  opå  vegen,  uthan  Saltikow  hade  der  medh  velat  dem  be- 
veke  och  skräme,  och  allenast  med  en  hop  Påler  opå  för:de  be- 
festning  liggie,  förmenandes  sigh  antingen  medh  hoot  eller  gode 
ord  Rysserne  der  til  skynde,  at  de  sigh  svärie  skulle  under  Ko- 
nungens szon  i  Pålen,  hvarföre  hafver  två  förnemde  voivoder 
medh  Rysche  machten  sig  ifrån  Moschou  begifvidh  och  opå 
tvenne  orttar  slagit  och  niderlagt  Polackame,  så  att  de  nu  skulle 
vare  hijt  och  dijt  förskingrede  och  mestedclen  af  landet  uth- 
dragne  och  ähn  (!)  deel  ähnu  uth  vidh  grendzen  sigh  opå  stöf- 
verij  förhålle,  och  medan  jag  förhåppas,  at  Pålackarne  med  deris 
ahnslag  och  företagande  icke  skole  myckit  kun  ne  uthrätte,  huar- 
före  kunne  vare  påbegynte  saker  deste  större  framgång  få.  Gud 
värdiges  alting  til  thet  bäste  och  til  enn  önschande  endskap  för- 
hielpe.     Datum  Nougårodh  then  29  December  åhr  1612. 

Jacobus  De  La  Gardie. 

Eft^r  en  samtida  copia  i  Oxenstiernska  samlingen,  som  börjar  med  or- 
den: Näst  helsningen.  Om  brefvet  yarit  stäldt  till  Riks-Kansleren,  år  icke 
alldeles  visst. 


Digitized  by  VjOOQIC 


20 


8.  Nowgorod  den  16  Januari  1618. 

Förord   för  LöjtDanten  Olof  Jakobsson,  att  få  ersättning  för  skada  han  lidit 
i  kriget  och  rjttmästare-fullmac^. 

Mijnn  brodervilligh  och  venligh  helsean,  etc.  Välborne  ber 
Axill  Oxenstierne,  broder  och  tilförlatheligh  synnerlige  gode 
venn.  Jagh  känn  min  B.  hår  mcdh  brodervenligenn  icke  för- 
hålle,  att  eiFter  brefvijser,  välbördigh  och  manhafftigh  Olof  Ja- 
cobssonn,  leutenamptt  under  v.  Erick  Berttillssonns  phana,  ähr 
igenom  sitt  manlighe  förhäUende  här  i  landett  sä  väl  som  til- 
förrenne  opå  andre  orttar  och  besynnerligenn  under  Iwanogo- 
rodt,  der  hann  är  både  i  dhen  förrige  såsom  och  nu  senere  be- 
lägringz  tijdh  blefven  af  fiendenn  illa  sargatt  och  skutin,  såsom 
och  mist  sijne  hostar  och  tygh,  [är]  så  af  sigh  kommen,  att  han 
Kongl.  M:t  och  Sverigis  crono  ingen  tienst  hafver  göre  kunnedt, 
förähnn  han  kunde  bekomma  någon  hjelp  och  vederlagh  af  Cro- 
nan  för  sijnn  skadeståndh,  helst  effter  hann  ingen  förläningh 
eller  någon  annen  lägenhet  af  Cronan  hafver,  der  af  hann  sigh 
kunde  opruste  igenn,  hvarföre  hafver  jagh  honom  effter  hanns 
begärann  dijtt  till  H.  K.  M:t  afferdett,  der  om  sine  tarfochvärf 
att  berätte  och  för  högbe:te  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheett  ahn- 
drage.  Ehr  fördenschuldh  min  brodervenligh  begärann,  att  min 
B.  ville  göre  väl  och  vare  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh,  att  hann  för  sijn  skadeståndh  måtte  vederlagdt 
blifve,  såsom  och  med  någon  förläningh  betencktt.  Sammeledis, 
effter  jagh  hafver  honom  betrodt  att  ahnföre  och  förestå  sin 
Rittmesters  be:te  Erick  Bertilssons  ryttere,  medan  han  sielf  är 
een  svagh  och  siukligh  karll  och  fördenschuldh  icke  förmå  vi- 
dere  lathe  bruke  sigh  i  fältt  eller  rytterne  förestå,  hvarföre  är 
min  brodervenligh  begärann,  att  min  B.  ville  honom  hos  högbe:te 
H.  K.  M:t  förhielpe,  att  hann  H.  K.  M:t  nådige  confirmation 
opå  be:te  rittmesterskap  bekomme  måtte,  helst  medann  han  är 
een  tapper  och  oförtruten  krigzman  och  fördenschuldh  till  samme 
kall  väl  tienligh,  förseenndes,  att  min  B.  är  honom  till  det  beste 
beforderligh.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  B.  till  vilie 
och  brodervenligh  benägenhet,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalenn- 
des  här  medh  min  B.  samptt  hanns  elskelige  käre  hussfru  och 
barnn  (dem  min  K.  B.  medh  mykitt  gott  och  mijn  villige  tienst 


Digitized  by  VjOOQIC 


21 

helsse    ville)    Gudh  Alzmechtigh  till  all  välmåge  brodervilligenn 
och  venligenn.     Af  Nougordz  slott  dhenn  15  Januarij  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  tienst  och  vilia 
JacobuB  De  la  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  h:  Axell,  endoch  denne  adelsmannens 
salige  fader*)  hafver  storligen  försett  sigh  emott  saligh  Ko:gh 
Maij:tt  (höglofligh  i  åminnelse)  och  Sueries  Crona,  hvarföre  han 
och  sitt  straff  uthstonditt  och  hans  hufudh  i  Viborgh  på  porten 
siter,  så  hafuer  han  likvell  (afF  barnsligh  kerleck  der  till  bevo- 
gen)  mig  fliteligen  bedidh  att  begera  aff  min  K.  B.,  att,  der  han 
medh  lempor  kunde  bekomma  nogon  legenhett  att  intercedera 
hoss  Hans  K.  Al.  vor  nodhige  Konungh,  att  han  sin  salige  faders 
hufvudh  mötte  fo  begrafua  late,  helst  efter  dett  nu  der  i  so 
uionge  äåhr  all  stött  haffuer,  beder  min  broder  fliteligen  om 
mögligedh  vore,  han  ville  honom  för  hans  erlige,  trolige,  och 
manlige  förhoUande  deri  befordre,  jagh  skall  alltidh  göra  min 
broder  til  vilia  igen. 


9.  Nowgorods  slott  den  17  Januari  1618. 

Tackar  för  medverkan  till  återfåendet  af  Rasick ;  den  Henrik  Jermea,  om  hvars 
of  versändande  ett  strängt  kuugl.  bref  kommit,  var  honom  okänd;  ställningen 
1  Lifland;  väntan  på  Carl  Filip,  hvars  val  var  utgånget  från  Ryssarna 
sjelfva,  och  vore  nödvändigt  att  lugna  deras  farhågor;  önskan  om  per- 
mission; förord  för  betalning  af  Evert  Horns  försträckningar  samt  hans 
utnämning  till  General-Löjtnant. 

Min  brodhervillighe  och  viinlighe  helsen  etc.  Välborne,  her 
Axell  Oxenstierne,  brodher  och  tillförseendhes  godhe  venn,  näst 
mykin  vällmåghes  önschningh  och  een  flijttigh  tackseijelse  för 
bevijste  vällgärninghar  och  all  brodherligh  benägenheett,  och 
udi  synderheett  dherföre,  att  M.  B.  haffver  hooss  Kon.  M:tt  så 
vidt  begått,  att  Adam  SkrafFer  schall  medh  allone  Rasick  hoff 
affstå,    och    M.    B.    och   migh  ighen    inryma**),  dog}i  förnimmer 


♦)  Jakob  Olofsson  löjtnant,  afrättad  1599  för  deltagande  i  bondemordet 
(i  Österbotten)  under  Claes  Fleming.     Werwing  I:  466. 
♦*)  8e  ofvan  brefvet  N:o  6. 


Digitized  by  VjOOQIC 


22 

jagh,  att  hann  hafver  oss  till  vijdhere  förtreedt  så  vidt  begått, 
att  han  thett  till  nästkommandhe  kyndhersmeeso  besittia  rahå, 
på  dhett  han  i  midlertijdh  må.  sitt  bäste  dher  rama,  endogh 
hann  inghen  termin  oss  efterleeth,  nhär  hann  dher  opå  breff  ge- 
nom sine  renker  och  prachtiker  bekom,  uthan  dhett  strax  medh 
all  tillbehör,  dher  opå  fhane,  intogh  och  vår  tiänare,  som  vårtt 
bäste  vette  ville,  derifrån  jagadhe  och  fördreff.  Men  så  tackar 
jagh  lijkviill  M.  K.  B.  flijtelighenn  dherförc,  att  han  haffver  la- 
thett  settie  een  ringh  i  näsann  opå  honom  genom  thett  breff, 
som  M.  B.  haifver  oss  emillan  ställa  lathett,  på  hvadh  sätte  och 
velkor  hann  samme  gårdh  affstå  och  oss  ighenn  inrymma  schall, 
endogh  hann  schall  dher  opå  practicere  (såssom  jagh  aff  godhe 
venner  fhörnummitt  haffver),  att  samme  gårdh  mhå  undher  Gro- 
nan  vederkennes,  eff*ter  han  dhen  icke  mhå  till  everdeligh  ägen- 
dom  behoUa,  och  iblandh  annett  schall  hann  och  haflfve  före- 
brachtt,  att  vij  icke  schole  dher  till  berättigedhe  vara,  hvilkett 
dogh  medh  breff*  och  schääll  nogsamptt  schall  bevijses,  när  Gudh 
vill  M.  B.*)  eller  migh  känn  läghenheett  och  tillfälle  giffves  Kon. 
M:tt  i  underdånigheett  att  besökie,  och  vare  bevijs  praesentere. 
Och  i  midler  tijdh  kan  fuUer  aff*  copierne  utaff*  Konungh  Johans 
(högloffligh  i  åminnelse)  breff*,  som  dher  i  Cantzliet  fuUer  äre, 
befinnes,  hvadh  rättigheett  och  schääl,  vij  dher  till  haffve,  szå 
att  vij  förhoppes,  att  Skraffer  schall  stå  medh  schammen.  Försee 
oss  fördenschuldh  udi  all  underdånigheet  till  K.  M:tt  att  H.  K. 
M:t  icke  steller  någhonn  tro  till  hans  omildhe  berättelse,  bedher 
och  M.  K.  B.  flijtelighenn  och  venlighen,  att  han  så  här  efflber 
som  här  till  vårtt  bäste  här  utinnan  vette  vill.  M.  K.  B.*)  och 
jagh  villie  beflijthe  oss  sådantt  hooss  M.  B.  medh  altt  gott  ighenn 
att  förschylle. 

Härhooss  känn  jagh  M.  B.  icke  oförmäl tt  lathe,  att  K.  M:tt 
haff^ver  mig  tillschriff*ve  lathett,  om  een  benemdh  Hindrich  Jer- 
mes,  som  medh  någre  andre  på  Osell  skall  fången  vara,  att  jagh 
honom  schuUe  till  H.  K.  M:t,  väll  förvharatt,  uthann  all  för- 
sumelse,  schicke,  szå  framptt  han  icke  vore  allerede  oppå 
väghen  häriffrånn  till  H.  K.  M:tt,  der  jagh  eliest  vill  göre  thett 
H.  K.  M:tt  till  behagh  är.  Szå  giff'ver  migh  under,  hvem  som 
hooss  H.  K.  M:t  sådantt  haffver  tillvägha  kommett;  dogh  kan 
jagh  väll  gissa,  att  icke  mijnn  venn,  uthan  någonn  aff"  mine 
missgynnere  haffVer  thett  gjordt,  effiter  H.  K.  M:t  migh  så  hårdt 


*)  Johan  de  la  Gardie. 


Digitized  by  VjOOQIC 


23 

och  strängtt  dher  om  tillschriffvitt  haffver,  lijknsom  jagh  schulle 
uiaff  ohöreamhcett  understa  mig  be:te  Hindrich  Jerme8  medh 
hans  partij  emoott  H.  K.  M:tz  viUie  att  förevara  och  förholla, 
endogh  jagh  icke  dhenn  riogeste  bookstaff  eller  beihalningh 
iffrån  H.  K.  M:t  dher  om  tillförendhe  bekoramitt  hafver,  icke 
heller  kenner  honom,  eller  aff  honom  och  hans  partij  någott 
hördt  haffver,  hvar  the  mäghe  staddhe  vara;  uthan  dhe  som  he* 
falninghen  dher  i  Lijfflandh  hafft  hafve,  och  änn  haifve  kune, 
måghe  vette  dher  till  svare.  Ty  jagh  tackar  Gudh  för  thett  för- 
«tåndh,  att  jagh  fuller  veeth,  huru  jagh  min  nådige  öffverhetz 
budh  och  bcfalningh  schall  och  bör  i  underdånigheet  hörsambli- 
ghenn  effterkomma,  och  förseer  mig  fördenschuldh  till  M.  B., 
att  han  migh  härutinnan  hooss  H.  K.  M:t  till  dhett  bäste  und- 
«chyller.  Jagh  haffver  schrifvitt  Evertt  Hornn  till,  om  han 
haffver  någott  hördt  aft*  be.te  Jermes,  och  om  man  kan  fhå 
någhonn  spaningh  opå  honom,  schall  hann  oförsumelighenn  till 
H.  K.  M:tt  sändhes. 

Hvadh  dhette  landz  tillståndh  anlanghar,  szå  vardher  M.  B. 
aff  min  underdånighe  schriffvelse  till  Kon.  M:tt  väll  förniman- 
dhes,  huru  läghenhetterne  här  udi  landhett  nu  förevette,  och 
huru  såssom  heele  landhett  H.  F.  N.  Hertigh  Carll  Philipz  an- 
kompst  högelighenn  åstundhe,  då  man  förmodher,  att  alle  saker 
kune  medh  Gudz  nådighe  tillhielp  till  een  önschandhe  ändha 
komma.  Och  ändogh  jagh  haffver  efter  mitt  yttersta  förståndh 
och  förmoghe  der  om  migh  till  thett  högste  beflijthett,  att  jagh 
måtte  Kon.  M:t  min  AUernådigste  Konungh  och  herre  till  nådigtt 
behagh  och  villie  göra,  szåsom  och  mitt  käre  fädcrneslandz  nytto 
och  gagnn  udi  alle  måtto  här  i  landhett  sökia  (szåsom  jagh  och 
dess  schyldigh  och  plichtigh  är);  men  (såsom  jag  någorledes 
märker)  kan  till  äffventyrs  min  trogne  tiänst  och  vällmeeningh, 
genom  mine  missgynnares  tillschyndan  och  vrånghe  uttydningh 
annorledhes  optaghes,  derigenom  att  Ständerne  här  udi  landhett 
H.  F.  N:de  Hertigh  Carll  Philipp  för  theris  Storfurste  uttvaldt 
haffva,  dett  dogh  icke  genom  min  anstifftingh,  uthann  aff  Rys- 
scmes  frij  villie  schedt  är,  der  till  Gudh  mitt  vittne  ähr,  och 
jagh  medh  månghenn  ehrligh  mann,  och  thett  heele  Nougordsche 
herschapett  bevijsa  känn;  uthan  hadhe  fast  gärne  sedt,  att  vår 
allernådigcste  Konungh  hadhe  och  mått  Storfurste  öffver  dhette 
mächttighe  landhett  bliffvitt,  szåsom  H.  K.  M:tt  een  regentt  öfver 
Szverigic  ähr,  derföre  och  H.  K.  M:tz  nampnn  först  (såssom  til- 
börlighen)    i    contracten    här    giordes,    infördht    är,  hvilkett  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


24 

fiiUer  hadhe  sclieedt,  der  icke  H.  K.  M:tz  elskelighe  käre  her 
fadher  (höglofHigh  i  åminnelse)  sä  hastigtt  och  oförmodhelighen 
hadhe  genom  dödhenn  frånnfallitt,  och  thett  otijdige  Juthe  kri- 
£?ett  icke  hade  och  tillslagitt,  szåsom  M.  B.  aff  Rysche  szände- 
budhens,  som  der  i  Stockholm  äre,  egen  berättelse,  uthan  tvifuelU 
väll  förnummitt  hafFver.  Doch  haflfver  H.  K.  M:tt  såsom  dette 
landz  skytzherre  mått  och  machtt  (efFter  såsom  thett  och  H.  K. 
M:t  förbehollit  är)  om  regeringen  och  andre  nödtorfftighe  saker 
här  udi  landhett  att  dispensere,  som  thett  sigh  bör,  szåsom  och 
genom  sijne  fuUmächttighe  szändebudh,  när  H.  F.  N.  Herttigh 
Carl  Philipp  (medh  Gudz  hielp)  till  Wijborgh  ankommer,  opå 
tilbörligitt  vederlagh  för  Szverigis  Crones  umkåstnadt,  som  på- 
Rysserues  försvar  ahnvändt  är,  fordra  och  dherom  aflFhandla  latha. 
Dog  vill  icke  rådh  vara,  att  man  udi  dhenne  tijdz  lägenheett 
boghen  högre  spänner,  änn  Rysserne  kan  falla  drägeligitt  och 
behageligitt,  szåsom  och  vår  oprättadhe  contract  här  udi  Nou- 
gorden  lijkmättigtt,  på  dett  att  de  icke  måghe  sigh  någott  afFall 
och  orådh  företagha,  szåsom  the  emoot  Pålackerne  giordt  haffve» 
derföre  att  Konungen  i  Påland  öfvertredde  denn  contract,  som 
hans  krigz  öiFverste  Solkefschi  medh  dhe  Muschousche  på  håna 
vegner  gjordt  hadhe.  Min  brodher  vardher  fördenschuldh  så. 
lagandhes,  att  Comraissariernes,  som  till  Vijborgh  förmodhes,  in- 
struction  må  så  ställtt  bliffvc,  att  Rysserne  icke  måghe  dhen 
tankan  deraff  fatta,  att  man  mhere  dheris  landh  och  befästninger 
änn  dheris  vällfärdh  mhenar,  der  aff  vårc  gode  påbegynte  saker 
kune  mhere  schada  tagha,  änn  någhon  nytto  och  froma  dher  aff 
haffve.  Dog  äre  gräntze  befästningerne,  som  intagne  äre,  medh 
Sverigis  folk  och  andre  nödtorffter  effter  landzens  lägenheett  och 
förrådh  så  försorgdhe,  att  man  dem  opå  all  händelse  fnller 
mächttigh  är;  szå  haffver  jagh  och  om  andre  landzens  sacker 
fuUer  så  bestältt  och  dem  i  ordningh  brachtt,  så  mykit  migh 
haffver  stått  tillgörendes,  szå  att  jagh  heller  förmoder  aff  H.  K. 
M:t  all  gunst  och  tack  än  någet  misshagh  derigenom  att  för- 
tiäne,  emedan  tijdenn  schall  väll  uttvijse,  att  jagh  icke  annars 
änn  H.  K.  M:tz  och  den  heele  Konungzlighe  familiens,  szåsom 
och  Sverigis  Crones  gagnn  och  bäste  bådhe  här  udi  landett,  så 
väll  som  eliest  söktt  och  efftertractet  haffver.  Bider  och  att  M. 
B.  vill  vare  obesvärett  hooss  K.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  måtte 
på  nAgonn  tijdh  (så  framptt  jagh  icke  medh  allonne  må  häriffrånn 
komma)  när  som  sakerne  emillann  H.  F.  N:de  Hertigh  Carll 
Philipp    och    H.   K.  M:tz  coramissarier  i  Vijborgh  besluttne  äre» 


Digitized  by  VjOOQIC 


25 

bliffve  förloffvatt  att  begiflFve  migh  till  Sverigie,  der  hooss  H.  K. 
M:t  migh  sjelfF  udi  sakenn  i  underdånigheett  förklare,  och  om 
alle  nödtorfftighe  saker  att  afftala,  szåeom  och  medh  thett  samme 
migh  sjelff  någhott  till  godho  sehe,  effter  jagh  udi  långh  tijdh 
icke  hafver  hemme  hooss  mitt  varitt,  s&ssom  M.  B.  väll  veeth, 
förseendhes  migh  till  M.  B.,  att  han  mitt  bäste  härutinnan  vetth, 
såsom  jagh  honom  aldelis  ombetror. 

Till  besluth,  effter  thett  käre  brodher,  att  Evertt  Hornn 
haffver  aff  sitt  egitt  och  thett  han  aff  androm  läntt  och  bårgatt 
håffver  försträcktt  een  stor  summa  i  penningar  och  penningz 
verdhe  till  Iwangrodz  belägriTigz  uthärdandhe,  szåsom  och  eliest 
till  krigzsakernes  befordringh  här  udi  landhett,  som  M.  B.  nff 
min  underdånighe  schriffvelse  till  Kon.  M:tt  vijdare  fömimman- 
dhes  vardher,  derföre  beder  jagh  M.  B.,  att  hann  vill  vare  honom 
hooss  K.  M:t  beforderligh,  att  han  måtte  sin  bettaluingh  medh 
thett  snaraste  mögligitt  är  derföre  bekomma,  på  dhett  hann  icke 
udi  någonn  olägenheett  och  skada  derutöffver  för  sin  gode  villie 
komma  inhå,  aldenstund  een  sådan  mechttigh  befästning  bådhe 
genom  hans  undsättningh  såsom  och  andre  medcll  Sverigis  Crone 
till  stor  styrkia  och  gagnn  är  öff^^ervunnen  vordhenn,  och  hvadh 
som  udi  reede  penninger  icke  känn  så  udi  denne  tijdz  lägenheett 
tillräckia,  att  han  då  måtte  medh  någhonn  annor  lägenheett  i 
denn  stadhenn  icke  allenast  för  sine  försträktc  penninger  veder- 
lagd bliffua,  utan  och  sin  trogne  tiänst,  manlighe  och  römlighe 
förhoUandhe  eliest  så  åttniuthe,  att  han  samptt  medh  andre  ret- 
schaffens  männ  och  karlar  måghe  till  H.  K.  Mtz  yttermere  trogne 
tiänst  deste  mere  förorsakade  bliffva.  Jagh  hafver  och  fuller 
förstrekt  till  krigzsakernes  behof  här  i  landhett  ecnn  summa 
penninger,  som  räkenschapen  schal  framdelis  uttvijsa,  dogh  må 
jagh  dher  om  inthet  mana,  för  den  olägenhet  nu  i  Sverige  är. 
Förseendhes  migh  till  M.  B.,  att  han  hooss  K.  M:t  honom  till 
thett  bäste  ihugkommer,  och  så  lagar,  att  han  icke  mhå  åtter 
hijtt  igenn  affvist  blifua,  såsom  någre  andre,  som  häriffrån  dijtt 
till  Sverigie  kompne  äre,  att  fordre  recompens  för  dheris  tiänst, 
vederfaritt  är.  Och  schole  een  partt  dher  haffve  sagtt,  att  dhe 
måghe  sökie  dheris  bettalningh  hooss  dhem,  dhe  dheris  tiänst 
bevijst  haffva,  effter  här  vore  penninger  nogh,  och  denn  som 
krigett  här  i  landhett  påbegyntt  haffver,  mhå  dhett  och  full- 
bordha,  medh  andre  förvittlighe  ordh,  som  jagh  nu  denne  gångh 
icke  mhå  schriffva  om,  hvilkett  migh  så  väll  som  dem  fast  till 
hiertatt    går.     Gudh    giffve    här    fulle    sådan    inkompst,   att  man 


Digitized  by  VjOOQIC 


26 

kundhe  dhem  alle  bettale  och  tillf  rid  zställe,  som  dheris  tiänst 
här  bevijsa,  szå  schuUe  ingena  aiFdhem  till  Sverigie  vijees,  effter 
man  väll  betänker,  huru  lägennhetterne  der  förevette,  men  effter 
någre  haffve  icke  länger  här  velett  bliffva,  eller  medh  denn  be- 
soldningh  här  faller  tillfridz  vara,  derföre  sä  haffver  jagh  most 
dhem  till  Sverigie  förloffva,  hvilke  dogh  äre  hijtt  igenn  tillbaker 
komne,  och  läthe  nu  värre  änn  tilförendhe.  Gudh  veeth  huru 
mann  schall  kunne  dhem  alle  tillfridz  ställe.  Jag  lather  och  M. 
B.  vette,  att  Bvertt  Hornn  besvärer  sigh  och  förtryter  derut- 
öffver,  att  ändogh  han  udi  så  långh  tijdh  här  udi  Rysslandh  sin 
trogne  tienst  bevijst  haffver  och  lijkväl  ingenn  bestellningh  be- 
kommitt,  att  han  må  vette  hvarföre  hann  tjenar.  Och  effter  K. 
M:t  (högloffligh  i  åmminnelse)  haffver  migh  tillschriffvitt,  att  han 
min  General  Leutenamptt  vara  schuUe,  hvarfhöre  beder  jagh  M. 
B.,  att  han  ville  Kon.  M:tz  beställningh  honom  der  oppå  för- 
schaffe,  att  han  må  vette  sine  saker  der  effter  rätte,  och  deste 
villigere  finnes  migh  så  här  efter  som  här  till  bijstondh  göra, 
szåsom  M.  B.  väll  besinner,  att  thett  aff  nödhenn  är. 

Bengtt  Madzsonn  är  här  fördenschuldh  oppehoUenn,  till  dess 
man  visse  kundschaper  iffrån  Muschou  bekommit  haffver.  Min 
brodhcr  vill  fördenschuldh  lathe  honom  hoss  sigh  undschyllett 
vara,  och  icke  hans  försumelse  tillmätha.  Bcfalandes  M.  K.  B. 
här  medh  och  altijdh  samptt  medh  sin  käre  hussfru  min  käre 
syster  (den  han  på  mine  vegner  flijtelighenn  helsa  vill)  udi 
Gudz  dens  Aldrahögstes  nådige  beschyddh  och  beschärm  till 
långvarigh  vällmåghe  ganscha  brodhervillighenn.  Aff  Nougordz 
slott  den  17  Januarij  åhr  1613. 

Din  trogne  broder 

altidh  til  tiänst  och  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Ktre  bror,  gör  vell  och  var  obesuerett  att 
helsa  din  k.  Fru  mor  och  syskon  medh  min  villige  tienst;  Gudh 
late  oss  engonge  snartt  få  komma  igen  tilhopa,  och  att  jagh 
kunde  få  legenhett  att  förskylla  och  tiena  min  broder  och  alle 
hans  igen  för  dett  godha  och  trogne  hierte  jagh  altidh  i  min 
fronvarelse  aff  honom  sportt  och  förnummedh  haffver,  so  skole  (!) 
han  finna  migh  altidh  der  till  mer  enn  villigh.  Vale,  Vale,  et 
iterum   V^ale. 

Rikskanslerens    anteckning:    Ankommedt    till    Stockholm    den    23    Martij 
An.  1613  med  Benchtt  Rydse  tolck. 


Digitized  by  VjOOQIC 


27 


10.  Nowgorod  den  17  Februari  1613. 

Hertig  Carl  Filips  snara  ankomst  är  så  mycket  mer  nödig,  som  en  del  Rys- 
sar eljest  äro  sinnade,  att  välja  en  inhemsk  tsar;  begär  förord  för  er- 
hållande af  stadfästelse  på  ett  förmyndareregeringens  bref  å  Pedersöre 
och  Ny  Karleby  socknar  1  Österbotten  1  förlåning.  ^ 

Mijn  brodervillige  etc.  Välborne  her  Axill  Oxenstierne, 
broder  och  tilförseenndes  synnerligh  gode  venn.  Der  mijn  K. 
B.  medh  sijn  käre  hussfru  och  vårdnader  vare  vidh  helese  och 
sundhectt,  förnimmer  jagh  dett  af  hiertadt  gärna;  jagh  för  mijnn 
persson  tackar  Gudh  för  themmeligh  lijfzsundheett.  Huru  lägen- 
heterne  här  i  landett  nu  förevette,  varder  mijn  B.  af  mijn  under- 
dånigh  schrifvelsse  till  Kongl.  M:tt  och  medfölgiende  kundskaper 
väl  förnimmandes.  Och  effter  dett  Muekowische,  så  väl  som 
dette  Nougordschc  härskapett,  den  högborne  furstes  och  herres 
her  Carll  Philipz  ahnkomstt  mykitt  åstunde,  och  mestedelis  och 
synnerligenn  dhe  förnemstte  ständerne  H.  F.  N.  för  deris  Stor- 
förstte  ahntage  vele,  endogh  een  partt  der  under  lathe  höre  sigh, 
att,  der  H.  F.  N.  vill  lathe  på  deris  vijs  döpe  sigh,  så  vele  dhe 
H.  F.  N.  för  deris  Storförste  ahntage,  menn  om  dett  icke  skeer, 
så  hafve  dhe  betenckiendhe  derudinnann;  szå  hafver  sådnnntt 
föge  opå  sigh  huadh  een  partt  lättfärdige  och  fåvidzk[e]  i  så 
måtto  tale,  helstt  effter  de  förnemstte,  som  deris  federncslandz 
bestta  sökie  och  betenckie,  icke  szå  hårdt  deropå  stå,  uthann 
mhere  deropå  see  och  åstunde,  att  dhe  mage  een  sådann  Stor- 
förstte  bckomme  (utaf  hvadh  religion  hann  helstt  vore)  som 
dhem  vidh  deris  religion  oanfechtede  ville  blifva  låthe,  och  deris 
förtrychtte  fäderneslandh  till  oprättilsse  rhoo  och  eenigheet 
igenn  hielpe  kunde  och  förmåtte.  Szå  känn  och  om  denne 
punchtt  udi  Vijborgz  möthett  tracteras  och  nödtårfftligen  förbe- 
hålles,  att  der  af  ingen  vijdtlöfftighet  framdelis  förorsakas  må;  der- 
före  så  är  högeligenn  af  nödhcnn,  att  högbc:te  Ii.  F.  N.  måtte 
till  Vijborgh  skyndes,  så  att  H.  F.  N.  icke  må  altt  för  lennge 
öfver  försagdann  tijdh  (deropå  Rydzerne  ögatt  mykitt  hafve)  för- 
dröiges.  Och  endogh  jagh  förmodar,  att  H.  F.  N.  skall  vare 
allerede  opå  vägenn,  szå  hafver  jagh  lichväll  på  sådann  hen- 
delsse  (der  H.  F.  N.  emott  all  förhåpningh  för  handelenn  schuldh 
medh  de  Danske  kunde  der  i  Sverige  opphålles,  såsom  jagh  af 
vår    nådigste    Drottningz    nådige    schrifvelsse  förstått  hafver,  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


28 

medh  H.  F.  N.  resannde  der  på  töfves,  såsom  icke  heller  af  H. 
F.  N:dz  ahnkomstt  ähnnu  någott  vistt  hijtt  spordtt  och  förnum- 
midt)  icke  kunnedt  underlathe,  mijn  B.  igenom  denne  mijmi 
schrifvelsse  een  lithenn  påminnelsse  göre,  att  hann,  samptt 
medh  dhe  andre  gode  herrer  af  Rijkzenns  Rådh,  vill  der  till 
rade  och  styrckie,  att  H.  F.  N.  måtte  uthann  någon  vijdere 
ophåldningh  forttskickes,  efftcr  H.  F.  N.  kan  dogh  i  Vijborgh 
vara  i  gott  beholdh,  om  ähnn  handelenn  medh  dhe  Dansche 
emott  förhåpningh  ofruchttsamligonn  afginge.  Ty  eliestt  är  till 
att  befhare,  att  Rysserne,  och  synnerligenn  dett  Muskowiske 
och  Wladimerske  härskapedt,  varde  sigh  ifrånn  dett  Nougordsche 
härskapett  afsyndrendes  och  eenn  Storförstte  för  sigh  utt- 
veliandes,  der  af  sedann  een  stoor  vijdtlöfftigheett  och  skada 
i  vårtt  förehaffvende  fölgie  kunde,  såsom  een  partt  af  Stenderne 
hafve  allerede  tilsinnes  varitt  att  vålgic  sigh  een  särdelis  Stor- 
förstte, dogh  der  medh  opå  någonn  tijdh  opschutidt,  till  dess 
att  dhe  mage  förnimme  om  medh  H.  F.  N:dz  Hcrtigh  Carll  Phi- 
lipz  ahnkomstt  någott  värdtt  är.  Förseendes  mig  fördenschiildh 
till  mijn  B.,  att  hann  medh  dhe  andre  välbertc  gode  herrar  sa- 
kernnc  väl  öfverväger,  och  der  till  styrcker,  att  vare  påbegyntte 
gode  saker  mage  een  godh  önskende  uttgångh  vinna,  såsom  jagh 
och  på  mijnn  sijda  migh  der  om  till  dett  högstta  och  så  mykitt 
mögeligitt  vinnleggie  vill. 

Vijdere  känn  jagh  mijn  K.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe, 
att  endogh  vår  nådigste  Drottningh  hafver  migh  sitt  nådige  breff 
deropå  gifve  lathet,  emedler  tijdh  och  förr  ähnn  Kongl.  M:tt 
nu  regerennde  regementtedt  emottogh,  att  jagh  skall  alle  ovisse 
så  väl  som  visse  partzeler,  som  af  mijn  förläningh  i  Osterbåttn 
åhrligenn  uttgå  bör,  medh  sådanne  villckor  och  frijheett  behålle 
och  niuthe,  att  ingen  häredz-  eller  tionde  fougde  skall  sigh  der 
medh  befatta,  uthann  mijn  eigen  tienere  der  medh  efFter  min 
vilgie  läge  och  handle,  szå  hafver  almogen  der  i  Pedersöre 
soken  boandes,  senndhtt  någre  bönder  een  sådann  longh  vägh 
hijtt  till  migh,  och  sigh  högeligenn  dcröfver  besväredt,  huru 
såsom  befalningzmänn  och  fougderne  der  i  Osterbåttnn,  hafve 
dem  medh  andre  uttlagor  mykitt  besväredtt  öfver  dhen  rättig- 
heett,  the  migh  uttgiordt  hafve,  huilckett  dem  altt  för  odräge- 
ligitt  faller,  så  att  dhe  nödges  öfvergifve  huss  och  heem,  om 
dhe  dher  medh  icke  förskontte  och  lijsede  varde.  Hvarföre, 
emedan  mijn  lägenhet  nu  icke  szå  tillsäger,  att  jagh  H.  K.  M:t 
om    confirmation    opå    samme    mijn    förläningh   udi  underdånig- 


Digitized  by  VjOOQIC 


29 

heet  besökie  mä,  huarföre  beder  jagh  miJDD  broder  flittligen  och 
brodervenligenn,  att  han  vill  obesväradt  vara  och  hos  H.  K.  M:t 
på  mijne  vägner  begå,  att  jagh  H.  K.  M:tz  confirmationsbreff 
deropå  bekomma  må,  och  att  dett  måtte  på  samma  sättedt,  som 
högbeite  mijn  nådigste  Drottnigz  bref  migh  deropå  gifvidt  i 
bookstaffven  uttvijser,  der  af  jagh  mijnn  B.  een  copie  tillsenn- 
der*),  enndogh  dhenn  i  Cantzeliett  väl  finnes,  och  eliestt  vedh 
hårdare  förbudh  stältt  blifTva,  szå  att  befalningzmannen  eller 
fougden  der  i  österbåttnn  här  effter  icke  mage  understa  sigh 
bönderne  der  udi  Pedersöre  och  Ny  Carleby  någon  yitermhere 
öffverlastt  der  emott  tillfoge. 

Jag  hafver  och  förnummidt,  att  Fru  Charinn,  8[alig]  Samuell 
Nielssonns  effterlattne  enckia,  skall  hafve  i  szinnedt  att  begära 
någre  bjriar  till  Wöre  soken  igenn,  effter  hon  samme  sochen  i 
förläningh  hafver,  derföre  att  dhe  tilförrenne  der  under  legatt 
hafve,  och  för  någre  åhr  sedhann  till  Ny  Carleby  lagde  äre,  på 
dett  att  mantaledt  måtte  der  i  cappell  håldett  så  starck  blifve, 
att  de  caplanen  der  sammestedz  destte  better  underhålla  måtte, 
effter  dher  eliestt  så  få  bönnder  funnos,  att  de  uthann  bemältte 
byiar  icke  kunne  någonn  predikanntt  hålla  eller  och  sigh  i  annor 
måtto  besttå;  bider  fördenschuldh  mijn  B.,  att  han  vill  sådanntt 
förekomma,  och  udi  Kongl.  M:tz  nådige  confirmationsbreff,  som 
jagh  förmodar  bekomma,  förmäle  lathe,  att  the  byiar,  som  till 
Ny  Carleby  lagde  äre,  mage,  för  be:te  orsaker,  och  häreffter  der 
under  bliffva.  Jagh  vill  deremott  igenn  H.  K.  M:tt  för  eenn 
trogenn  och  rättrådigh  tiencre  finnes,  som  jagh  dess  skyldigh  är, 
och  min  B.  till  vilie  och  tiennst  gärna  igenn  vara.  udi  hvadh 
måtto  jagh  känn  och  förmå,  såsom  och  medh  altt  gott  förskylle. 
Befalenndes  härmedh  mijn  K.  B.  samptt  hanns  elskelige  käre 
hussfru  och  vårdnader  (dem  mijn  B.  medh  mykin  välfärdh  och 
mijnn  villige  tienst  helsse  ville)  Gudh  Alzmechtigh  till  all  long- 
varigh  lyckligh  välmåge  och  lifzsundheett  ganske  brodervilligenn. 
Af  Nougordz  slott  dhenn  17  Februarij  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  tjenst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskaoslerens    anteckning:    Ankommedt    till    Stockholm  den  27    Martij 
An.  1613. 


*)  Detta  bref,  ntfårdadt  af  Enkedxottning  Cbrietina  den  20  Nov.  1611,  är 
ännu  i  behåll. 


Digitized  by  VjOOQIC 


30 


11.  Nowgorod  den  .  .  Mars  1618. 

Förord    för    Göran    Briinnow    att   få  bekräftelse  å  ett  K.  Johans  gåfyebref  k 
godset  Vogelsang  i  Hapsals  distrikt  eller  något  annat  gods  i  stället. 

Brodhervilligh  etc,  Velbome  her  Cantzeler  Axell  Oxen- 
stierne  B.  och  tilförseendes  godhe  veoD,  jagh  kau  M.  B.  här 
medh  B:venligenn  icke  förhålle,  att  breffvijssere  Jören  Brynno 
haiFuer  afF  raigh  een  recomeDdationsschriflFt  till  Kon.  M:tt  be- 
gärett, att  hann  måtte  H.  Kon.  M:tz  confirmationsbrefF  opå  ett 
håff  Fogelsångh  be:dt  udi  Håbsals  gebett  belägett  bekomma,  eflFter 
Konung  Johan  (Christeligh  och  Höglåffligh  i  åminnelsse)  haffuer 
hans  fader  thett  arffligenn  bebrefFuett,  szå  endoch  jagh  väl  vett, 
att  dinn  käre  B.  Gabriel  Oxenstierne  haffuer  opå  sin  hussfrus 
ve^ner,  och  dertill  anspråck,  endoch  thett  haffuer  i  medier  tijdh 
Jören  Brynno  bårtto  varit  androm  förlentt,  och  haffver  jagh  för- 
denschuldh  icke  velett  honom  medh  min  förschrifft  någett  emot 
göra  eller  förnär  vara,  szä  haffuer  jagh  lickvell  icke  kunnett  un- 
derlathe  att  meddele  be:te  Jören  Biynno  för  hans  trogne  tiänst 
och  longelige  fengelsse  och  ahnholdningh  skuldh  i  Muechou  min 
v.  förschrifft  till  Kon.  M:tt  medh  denn  ödmjucke  begärenn,  att 
der  han  icke  känn  til  samma  håff  igenn  komma,  att  H.  K.  M:tt 
då  ville  medh  anner  så  godh  lägenheet  i  stadenn  igen  N:tt  för- 
hjelpe,  der  till  M.  B.  vill  honom  och  för  sin  trogne  tiänst  be- 
forderligh  vara,  der  H.  Gabriell  Oxenstierne  icke  vill  emottage 
annet  vedherlagh  för  samme  håff,  förseer  migh  fördenschuldh 
till  digh  käre  B.  såssom  och  till  dinn  K.  B.  att  i  migh  här  utt- 
innan  icke  förtenckie,  ty  jagh  gör  heller  thett  idher  bådhe  kan 
til  behagh  och  godhe  än  till  någonn  förtreet  och  schada  lenda. 
Befhalendes  min  K.  B.  sampt  hans  käre  vårdnader  här  medh 
Gudh  Alz:tigh  til  myckin  velmåge  flijteligenn  och  troligen.  Aff 
Nåugordz  slott  denn  .  .  Martij  åhr  1613. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  den  23  Aprilis 
åhr  1613. 


Digitized  by  CjOOQIC 


31 


12.  Nowgorod  den  16  Mars  1613. 

Förord  för  Joachim  Berendes  att  få  Kongl.  Maj:ts  bekräftelse  å  förläniDgar 
i  Finnland  och  Estland  samt  å  ståthållaretjänsten  i  Eoporie,  hvartill 
han  visat  sig  skicklig. 

V^ällvilligh  etc.  Välborne  hcr  Axell  OxenstierDe  brodher 
och  tilförseendhcs  godhe  venn,  effter  välbördigh  Jochim  Bärendz» 
hvilken  jagh  till  StåtthoUare  på  Coporienn  förordnadt  haiFver, 
befharar  sigh  derfhörc,  att  K.  M:t  schall  någhott  mieshagh  och 
onådher  till  honom  fatta,  derföre  att  H.  K.  M:tt  afF  honom  icke 
ähr  till  besteradan  tijdh  effter  H.  K.  M:tz  uttgångne  mandater 
om  confirmation  på  dhenn  förläningh,  som  H.  K.  M:tz  her  fadher, 
vår  aller  nådigeste  fordom  Konungh  (Höglofflig  i  åmminnelse) 
hans  hustro  för  hennes  förre  mans  Hindrich  Wredhes  ährlighe 
och  römlighe  förhollandhe  och  bijståndh  arfflighenn  N:tt  undt 
och  bebreffvet,  iidi  undherdånigheett  besöktt  vordhen.  Hvarföre 
haffver  hann  beditt  migh  om  denne  min  recommendations  och 
vitncs  schrifft  till  sitt  laglige  förfhall  och  hindher  udi  sakenn, 
hvilkett  jagh  icke  haffver  honom  kiinnet  förvägre,  helst  medhan 
migh  väll  är  vitterligitt,  att  han  för  eett  åhr  sedhann,  som  han 
Högbitc  K.  M:tz  frånfall  och  dödhelighe  affgångh  förnam,  sändhe 
sin  hustro  tvenne  reesor  till  Szverigie,  hooss  K.  M:t  nu  regeren- 
dhes  om  confirmation  på  sin  förläningh  i  undherdånigheet  att 
anhoUa,  effter  hann  sjelff  icke  kundhe  sigh  dherhedhann  be- 
giffva,  derföre  att  hann  på  dhenn  tidhenn  brukedhes  i  slotz 
loffvenn  på  Vijborgh.  Dogh  kundhe  honn  för  Konungen  i  Dan- 
markz  fiändtlighe  förehaffvandhe  i  siöenn  och  i  skärigårdherne 
icke  forttkomma,  uthan  måste  begiffve  sigh  tilbaker  ighenn,  och 
nu  sedermere  haffver  hann  sielff  icke  kunnett  ombäres  iffrån 
Coporien  för  dhenne  tijdz  läghenheet  och  allerhandhe  orsachcr 
schuldh.  Hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  honom  hooss 
H.  K.  M:t  härutinnan  till  dhett  bästa  ursächta,  emedhan  han  H. 
K.  M:tz  mandatt  och  befalningh  icke  raootvillighenn  föreutit 
hafver,  uthann  sådann  drögzmhål  är  för  förbe:te  laglighe  förfall 
skeddh,  och  fördenschuldh  honom  dher  till  förhielpe,  att  han 
måtte  K.  M:tz  nådighe  confirmation  opå  be:te  förläningh  be- 
komme,  szåssom  är  Elime  ficrdungh  i  Finlandh  och  någre  byer 
der  till  i  Bårgo  sochnn,  udi  Lijfflandh  ett  hoff  benemdt  Sitz  i 
Wittensteens  Ihänn  beläghett,  som  Casper  Tisenhussen  ägtt  hoff- 


Digitized  by  VjOOQIC 


32 

ver,  till  evärdelighe  äghor,  derhooss  ett  breff  på  tollen  i  Helsing- 
fors och  Bårgho  faller  om  .  .  .  daler,  hvilkett  endskijlt  till  hans 
hustros  lijfFztijd  lydher.  Förseendhes  migh  till  M.  B.  att  hann 
är  be:te  Jochim  Bärendz  medh  sin  hustro  och  barnn  här  utinnan 
till  dhett  bäste  beforderligh,  szåssom  och  dhertill  förhielper,  att 
hann  måtte  fhå  K.  M:tz  conBrmation  på  sitt  Ståtthollare  embette, 
som  jagh  honom  på  K.  M:tz  vägnar  ombetrodt  hafiver,  effter  han 
är  der  till  väll  tiänligh  och  skickeligh,  haffver  och  på  mitt  an- 
modendhe  och  framdelis  bettalningh  undsatt  och  försträcktt  till 
Coporie  och  Iwangrodz  befästningh  till  halfft  annatt  tusendh 
tunnor  spannemåll  och  andre  nödighe  partzelcr  afFsitt  eghitt.  Aff 
dhem  nu  icke  mångc  finnes  som  någhott  bijstondh  i  så  måtto 
göre  velc,  derföre  så  bör  och  honom  sådantt  till  godhc  njuthe. 
Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  M.  B.  till  villie  ighenn  vare  är  jagh 
dher  till  öfverbödigh  och  villigh,  hann  vardher  och  för  sin  pers- 
son  M.  B.  tacksamheett  och  tiänstvilligheett  bevijsendhes.  Be- 
falandes  M.  B.  samptt  medh  sijnn  käre  hussfru  och  värdnadher 
(dem  han  på  mine  vägnar  medh  mykin  vällfärdh  flijteligenn 
helse  vill)  udi  Gudz  dens  Aldrahögstes  nådige  beskyddh  och 
beskärm  till  långhvarigh  vällmåghe  ganska  brodervilligen.  Aff 
Nougordz  slott  denn  16  Martij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


13.  Nowgorod  den  21  Mars  1613. 

Insänder  bref,  hvarl  K.  Sigismund  sökt  vinna  honom  på  sin  sida;  önskar 
tjcnstledighet  för  att  resa  till  Sverige  och  förstärkning  af  den  betydenhet, 
att  den  genast  kan  söka  sin  utkomst  i  fiendens  land,  ty  trakten  kring 
Nowgorod  är  utblottad;  begär  slutligen  betalning  för  kläde,  som  han 
måst  på  kredit  köpa  i  Reval  och  utfärdande  af  General-Löjtnants  full- 
makt för  Evert  Horn. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne 
tilförseendes  godhe  vann.  Jagh  eändher  medh  breffvijsere  tu 
bref  K.  M:t  i  undherdånigheett  tillhåndhe,  hvilke  Konunghenn  i 
Pålandh  och  een  hans  öffverste  Alexander  Gonseffschi  vidh  naropnn 


Digitized  by  VjOOQIC 


33 

iiiigh  tilschriffvitt  hafve*),  derutinnan  dhe  genom  dheris  spitz- 
fundigheett  och  illistigheett  försökie  om  tändherne  äre  löse  i 
rauunen  på  migh.  Och  ändogh  jagh  hafFver  fuUer  så  omeprun- 
ghett  medh  Pålackerne  här  udi  landhett,  att  jagh  hadhe  meendt, 
att  dheris  Konungh  heller  änn  dhe  icke  schulle  haffva  orsach 
ntt  beröme  och  sigh  tillägne  dhenn  tiänstenn  och  trohetten,  jagh 
hår  i  landhett  bevist  haffver,  mykitt  mindre  aff  någhonn  godh 
tUförsichtt  anmodhe  migh  om  sådhane  saker  i  Konungh  Sigis- 
mund! breff  förmäles,  menn  effter  dhe  sehe,  att  dhe  medh  voldh 
inthett  kune  dheris  förehaffvandhe  här  udi  landhett  uttfhöre,  der- 
före  så  grijpa  dhe  till  prachtiker,  dher  medh  dhe  förmhcne  sigh 
deste  bättre  kune  persuadere  migh  udi  sakenn,  eller  och  bringha 
migh  och  andre  K.  M:tz  trogne  tiänare  opå  obeståndh.  Menn  jagh 
förhoppes  så  haffve  förhollit  migh  här  udi  landhett,  att  värkett 
prijsar  mestarenn  och  fuUer  uttvijser,  om  jagh  haffver  Konungh 
Carll  min  allernådigeste  fordom  Konungh  (högloffligh  i  åmmin- 
nelsse)  och  vår  nådighe  nu  regerendhes  Konungh,  eller  och 
Konungh  Sigismundo,  troligest  tiändt  och  ment,  förmodher  iör- 
denschuldh,  att  jagh  i  denne  sakenn  omistänktt  hoUes,  bedher 
och  M.  B.  flijtelighcnn,  att  hann  vill  migh  hooss  K.  M:tt  och 
hvar  ehrligh  mann  som  om  dhenne  sak  och  schriffvelser  känn 
vitterligitt  bliffva,  min  ursächttan  göre.  Betänkiandhes  dhett, 
ntt  effter  jagh  dhenn  tijdh,  när  dhett  olyckclighe  slaghett  vidh 
Sarewitz  Samitz  scheddhe,  och  aff  meste  partten  aff  mitt  med- 
haffvandhe  krigzfolk  så  scheniielighenn  förlåthen  bleff,  icke  söktte 
tillflychtt  hooss  dhe  Påler,  mykitt  mindre  vardher  dhett  medh 
Gudz  nådighe  tillhjelp  här  effter  scheendhes,  dogh  för  änn  jagh 
vill  i  denne  sakenn  emoott  all  tilförsichtt  misstänktt  hoUes,  szå 
vill  jagh  heller  vara  härifrånn  ju  förre  ju  heller,  der  till  medh 
effter  jag  nu  vidh  dhenn  mödhosamme  tiäust  som  jagh  här  udi 
landhett  städigtt  i  långh  tijdh  bevijst  hafver  aldelis  tröttes,  och 
fuUer  dhe  persåner  och  männ  iffrån  Sverigie  ombäres  kune  (helst 
effter  till  fridh  och  eenigheett  Gudhi  dhess  loff  medh  dhe  Dansche 
kommitt  är)  som  K.  M:tt  här  udi  min  stadh  bruka  känn.  Der- 
före  bidher  jagh  M.  B.  på  thett  flijteligeste,  att  hann  vill  hoos 
H.  K.  M:tt  förarbethe  och  så  vidt  begå,  att  jagh  måtte  opå  nå- 
ghonn tijdh,  om  jag  icke  medh  allone  känn  häriffrånn  förlossat 
blifua,  förloffvatt  vardha  till  min  hemvist,  der  att  uttro  [o:  bettre] 
migh  och  mitt  eghitt  så  väll  som  andre  på  någhonn  tijdh  till  godhe 

♦)  K.  Sigismunds  bref,  dat.  Viäsma  d.  27  Dec.  1612,  tryckt  af  Vldeklndi, 
Erigshistorie,  s.  450. 

Axel  Oxenstierna  11:  5.  3 


Digitized  by  VjOOQIC 


34 

eehe,  szässom  och  utstoffere  migh  igheD  eåssom  thett  bör  sigh, 
effter  jagh  ännu  icke  är  kommen  migh  före  ighenn,  sedhann 
som  jagh  alle  mine  hestar  och  rytterij  här  udi  landhett  senest 
misthe.  Szedhann  vill  jagh  gärna,  sässom  jagh  dhess  plichttigh 
är,  oppå  hvad  ortt  H.  K.  M:t  n:tt  synes  migh  sä  här  effter  som 
här  till,  effter  min  ytterste  förmåghe,  till  H.  K.  M:tz  och  mitt 
fädherneslandz  gagnn  och  bäste  trolighenn  och  flijtelighenn  bruka 
lathe.  Förseendhes  migh  till  M.  B.  att  hann  mitt  bäste  här- 
utinnan  veeth,  som  jagh  honom  och  härom  ombetror.  Jagh  vill 
M.  B:s  omack  och  godhe  villie  medh  altt  gott  ihugkomme  och 
förschylle.  Och  effter  mann  görlighenn  af  alle  omständighetter 
förnimmer,  huru  såsom  dhe  Påler  effter  dette  landhett  trachtft, 
derföre  vill  höghelighenn  aff  nödhenn  vara,  att  H.  F.  N:de  Hert- 
tigh  Carll  Philipp  snartt  sigh  till  Vijborgh  begiffver,  att  Rys- 
serne  måtte  någhott  modh  emoot  dhe  Påler  aff  H.  F.  Nrdes  an- 
kompst  fatta,  och  effter  een  stor  krigzmacht  medh  förste  gräs 
iffrånn  Pålandh  förmodhes,  szäsom  mann  aff  åttschillighe  kund- 
schaper  förnummitt  haffver,  szå  ligger  der  oppå  störste  machtt, 
att  vij  på  vår  sijdhe  tänkie  opå,  och  grijpe  till  dhe  medhell  der 
medh  dhem  mhå  tijdigtt  mottståndh  schee,  och  der  någhott  krigz- 
folk  iffrånn  Sverigie  hijtt  sändhes,  szå  måste  dhe  vara  så  con- 
tenterede,  att  dhe  kune  genest  inn  udi  dhett  Muschousche  landh 
och  herschapet  till  dhe  ortter  fortt  ryckie,  dher  dhe  kune  dheris 
undherholdh  och  besoldningh  sigh  sielff  schaffe,  effter  dhette 
Nougordsche  gebeth  är  aff  vårtt  eghett  krigzfolk  som  här  städigtt 
legatt  haffve,  såsom  och  aff  fiändhens  månghc  infall,  så  uttar- 
madhe,  att  dhe  inghen  yttermhere  besväringh  uttstä  kune,  szå 
framptt  dhe  schole  någorledhes  beholdne  bliffve.  Förmodandes 
att  M.  B.  dette  öfvervägher  och  K.  M:t  till  gemöthe  fhörer,  på 
dett,  att  deraff  icke  någhonn  obeståndh  framdelis  förorsaches 
mhå,  såssom  lättelighen  schee  känn,  der  krigzfolkett  blifve  der 
med  försäkradhe,  att  dhe  schole  dheris  besoldningh  här  udi  Ryss- 
landh  fhå,  så  snartt  de  öffver  gräntzenn  eller  hijt  till  Nougorden 
komma,  såssom  tilförendhe  scheedt  är,  hvilket  dera  här  feltt  slår, 
szå  kundhe  de  derigenom  till  stor  ovilligheett  förorsakadhe  bliffva, 
och  stor  schadha  udi  vårtt  förehaffvandhe  göre,  derföre  hafver 
jagh  i  all  vällmeeningh  velett  M.  B.  härom  i  tijdh  tillkenne 
giffve. 

Till  besluth,  endogh  jagh  tilförendhe  någre  gångher  haffver 
Kon.  M:t  udi  undherdånigheet  tilschriffvitt,  szåssom  och  M.  B. 
derom  bedhitt,  att  dhett  klädhe  och  andre  nödtorffter,  som  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


35 

till  krigzsakemes  befordringh  här  udi  landhett  aff  een  Refvelsk 
bårgare  Claes  Grambou  vidh  nampn  för  7200  daler  optagitt  haff- 
ver,  måtte  aff  Cronones  opbördh  i  Finlandh  bettaltt  bliffva,  effter 
har  udi  landhett  icke  sä  mykin  innkompst  faller,  att  man  kan 
krigzfolkett  som  här  brukes  contentere,  sedhann  att  bettala  sä- 
dhann  schuldh,  szå  haffver  jagh  lijkväll  ingen  bescheedh  eller 
svar  deropå  bekommitt.  Och  effter  jagh  aff  M.  K.  B.  her  Jo- 
hann  De  la  Gardie  förnummit  hafver,  att  der  han  finge  befal- 
ningK  och  tilståndh  aff  K.  M:t  att  bettale  samme  schuldh,  vill 
hann  tillsehe,  att  ställe  honom  derfhöre  tilfridz  udi  penninger 
och  vharur.  Hvarfhöre  bedher  jagh  M.  B.  på  thett  flijteligeste, 
att  M.  B.  vill  vara  obesvärett,  att  begå  så  vidt  hooss  K.  M:t,  att 
her  Johan  måtte  f  hå  aff  H.  K.  M:t  schriffteligh  tillstånd  till  att 
bettale  samme  schuldh.  Eliest  hoUer  be:te  köpmann  sigh  till 
migh  om  sinn  bettalningh,  effter  jagh  hafver  loffvatt  att  villie 
vara  hans  mann,  och  honom  bettala  såssom  för  min  eghenn 
schuldh,  för  änn  hann  någhonn  leffvereringh  göre  ville.  Befa- 
landhes  M.  K.  B.  samptt  medh  hans  käre  hussfru  och  vårdnadher 
(dem  han  på  mine  vägnar  flijteligenn  helsse  vill)  Gudh  Alzmecht- 
tigh  till  långhvarigh  vällmåghe  ganska  brodhervillighenn.  Aff 
Nougordz  slott  denn  21  Martii  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  gör  vell  och  helss  din  K.  Fru  mor 
och  syskon  medh  min  velvillige  tienst  och  bliff  altidh  min  tro- 
gen ven  effter  dett  gamla,  du  skaltt  altidh  finna  dett  samma  hoss 
migh  igen;  och  för  altingh  laga  so,  att  jagh  engonge  må  bliffva 
förlossadh  hedhan,  eliest  blifver  jagh  her  aff  sorgen  so  gammell 
och  gro,  att  jagh  inte  sedhan  mehr  tienar  i  frustuvunn.  Jagh 
haffver  och  nogergonger  skrifvedh  M.  B.  till,  att  Ewertt  Horn 
besvcrer  sigh,  att  han  inte  vett,  hvarföre  han  tiener  her,  ty  en- 
doch  H.  K:c  M:tt  höglofligh  hoss  Gudh  skreff  migh  till  att  han 
skulde  vara  enn  Generall  lutenantt  öfver  hela  feltedh,  so  haffver 
han  doch  lickvell  enn  icke  hertill  nogen  bestelningh  derpå,  hvil- 
kedh  honom  icke  lithett  förtyeker,  att  som  han  dett  icke  skole 
vara  verdh.  Beder  min  B.  derföre  fliteligen,  att  han  den  jo  må 
medh  dett  första  bekomma.     Vale.     Vale. 

Bikskanslerns  anteckning:  Ankommedt  till  Stockholm  med  Jöreu  Brunno 
deo  23  April  Anno  1613. 


Digitized  by  VjOOQIC 


36 


14.  Nowgorod  den  12  April  1613. 

Byssarne  äro  änna  oeniga  och  den  nyvalde  tsaren  har  med  sin  slägt  hållit 
sig  afsides;  Hertig  Carl  Filips  ankomst  är  mycket  efterlängtad,  men  han 
bör  vara  åtföljd  af  krigsfolk,  utrastadt  med  både  proviant  och  pennin- 
gar, för  att  kunna  hålla  stånd  mot  Pleskow  och  Pohlackarne. 

Min  brodervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
brodher  och  tilförlathelighe  gode  vann,  huru  lägenhetterne  här 
udhi  landhett  nu  förevette,  varder  M.  B.  aff  min  undherdånighe 
medfölgiande  schriffvelsse  till  K.  M:t  väll  förnimmandhes,  och 
ändogh  dhe  Muschousche  och  rebellische  Cassacker  haffve  effter 
dheris  eghen  godhtyckie  uttvaldt  denn  Feodoritens  szonn  för  deras 
Storfurste,  om  hvilkenn  jagh  tilförendhe  K.  M:t  och  M.  B.  till- 
schriffvitt  hafiver,  szå  känn  sådhantt  lijkväll  inthett  bestondh 
eller  förfolgh  hafua,  aldenstundh  dhe  förnempste  Rysche  herrer 
och  saraptlige  Bayorer  stå  dher  emoott.  Icke  heller  vill  eller 
undherstår  hann  sigh  sjelff  att  vedhertaghe  dhenn  ähre  och  hög- 
hetenn,  som  honom  udi  sä  måtto  tilbiudhes,  emedhan  han  samptt 
medh  sine  förvanter,  som  och  honom  deriffrånn  styrkie,  väll  be- 
sinne,  hvadh  fhara  och  obeständh  der  medh  fölgie  vill,  och  för- 
denschuldh  begifFvitt  sigh  affsijdhes.  Och  aldenstundh  alle  Bayo- 
reme  här  udi  landhett  H.  F.  N:des  Herttigh  Carll  Philipz  an- 
kompst  höghelighenn  åstundhe,  och  tillflychtt  hooss  H.  F.  N:de 
sökie  vele,  när  dhe  H.  F.  Nrdes  ankompst  förnimmandhes  vardhe, 
szåsom  alle  kundschaperne  lydhe,  hvilkett  de  och  fuUer  måste 
göre,  när  dhe  aff  Pålackerne  trängdhe  varde,  hvilkett  inthett  til- 
baker  bliffVer,  szåssom  tijenderne  iff*rånn  Pålandh  fullfölgie,  att 
dhe  vele  dette  landh  starke  och  fiendtlige  besökie.  Åhr  förden- 
schuldh  nu  högh  tijdh,  att  Högb:te  H.  F.  N:de  sigh  till  Vijborgh 
schyndher  och  ypner  säckenn  emedan  grijsenn  är  giffvin,  der 
till  M.  B.  vill  rådhe  och  styrkie,  på  dett  aff*  H.  F.  N:des  ytter- 
mhere  drögzmhåll  icke  mhä  någhott  obeståndh  och  affall  här 
iblandh  Rysserne  förorsackes,  ty  här  effter  veett  mann  medh 
inghe  schälighe  orsacker  H.  F.  N:des  yttermhere  fördrögielsse 
hooss  Rysserne  att  föruhrsechtta,  och  om  sådantt  emoott  för- 
hopningh  schedde  och  der  aff  någon  schadheligh  vidtlifftigheett 
och  aff*bräck  i  vare  saker  händhe  (dett  dogh  Gudh  Alzraechttigh 
verdiges  aff*vändhe)  szå  vill  jagh  derutinnan  ändschyllett  vare, 
eff*ter   jagh    så  offta  om   dette  landz  selsamme  och  orolighe  till- 


Digitized  by  VjOOQIC 


37 

ståndh  och  oenigheett  haffver  tillkenne  giffvitt.  Szå  vill  och 
höghelighenn  aff  nödhenn  vara,  att  eett  antal  krigzfolk  så  mykitt 
E.  K.  M:t  känn  tillväghe  komme,  måghe  medh  förste  gräsett 
eller  mögligitt  är  hijt  i  landhet  eändhes,  att  göre  dhe  Påler 
moottståndh,  szåsom  och  tvinghe  Pleschouerne  och  andre  landz- 
ortter  till  hörsamheett,  om  dhe  udi  midlertijdh  icke  vele  be- 
tänkie  sigh,  dijtt  effter  och  Bvertt  Hornn  medh  någott  folk  dra- 
ghenn  är,  bådhe  att  förmane  de  Pleschousche  till  eenigheett 
medh  oss,  szåssom  och  förmhene  dhem  tillföringh,  och  elliest 
tillsehe,  udi  hvadh  måtto  han  dhem  någott  affbreck  göre  känn. 
Dogh  måste  mäste  partten  afF  det  krigzfolk  hijtt  eflfter  sändhes 
udi  Narffven  landstige  för  allerhandhe  orsacher  schuldh,  och 
medh  någre  månaders  kost  och  besoldningh  försorgdhe  vara, 
effter  här  udi  Nougordz  gebeth  inthett  till  bäste  är  att  undsättie 
dem  medh,  szåsom  jagh  M.  b.  derom  tilförendhe  tillschriffvitt 
haffver.  Dette  jagh  M.  B.  udi  all  vällmeeningh  nu  icke  haffver 
kunnett  förhoUa.  Förseendes  migh  till  M.  b.  att  han  varder 
hooss  K.  M:t  till  dett  bäste  rådandes,  szå  att  vare  påbegynte  sa- 
ker H.  K.  M:t  och  Sverigis  Crone  till  gode  och  förkoffringh 
deste  bättre  måghe  uttf  hördhe  bliffva,  der  till  Gudh  Alzmechttigh 
verdiges  lycko  förläne,  udi  hvilkens  N:ge  beschyddh  och  be- 
skärm jagh  M.  B.  samptt  medh  hans  käre  hussfru  och  kärkompne 
vordnadher  (dem  han  på  mine  vegnar  vill  flijteligen  helse)  vill 
härmedh  trolighenn  befalett  haffve.  Aff  Nougordz  slott  denn 
12  Aprilis  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  villia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


15.  Nowgorod  den  9  Juni  1618. 

Begår    att   det  betänkande  han  till  Kongl.  Maj:t  afglfvit  måtte  till  det  bästa 
nttydas  samt  att  godt  krigsfolk  med  sina  förnödenheter  öfversändes. 

Min  brodhervillighe  etc,  Velborne  her  Cantzeler  Axell  Oxen- 
fitierne.  Näst  myckin  velmåges  öndschning  och  een  flijtigh  tack- 
eegielsse  för  beviste  välgemingar,  och  all  godh  brodherligh  be- 
nägenheet,  hvilckett  jagh  medh  altt  gått  vill  igenn  vetta  till  att 
förscbylla,  lather  jagh  M.  B.  här  medh  venligenn  vetta,  att  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


38 

Kon.  M;tt  medh  brefFvijssare  och  enspeningar  i  underdånigheet 
tillschrifFvitt  haflFver*).  Deraff  min  brodher  mitt  svar,  ringe  me- 
ningh  och  betenckiande  opå  the  sacker  H.  Kon.  M:tt  migh  nå- 
digest tillschriffvitt  haffver,  szåssora  och  detta  landz  tillståndh 
förnimmandes  vardher,  bediandes  att  min  brodher  vill  sådan  min 
välmeningh  och  vidhlyflftige  schriffvelsse,  emedhan  man  för  denne 
tijdz  legenheett  icke  kårttere  haffver  den  göre  kunnett,  hoss 
Kon.  M:tt  till  thett  bedsta  uttydha  och  dher  till  förhielpe  och 
Btyrckia,  att  gått  krigzfålck  medh  andre  nödhtårffter  mage  snartt 
och  i  rettan  tijdh  för  allehande  orsacker  hijtt  ankåmma,  och  att 
krigzfålckett  mage  contenteradhe  och  medh  någre  månadz  kast 
försedde  vara,  på  thett  dhe  icke  mage  sigh  någonn  ovilligheet 
och  myttination  företaghe,  när  dhe  hijt  komma  och  ringa  udi 
pråffviandt  och  anner  contentantts  för  sigh  finna,  szåssom  til- 
förende  skedt  är.  Och  effter  Kon.  M:tt  icke  vill  änu  städie  och 
förlåffva  migh  häriffrån,  såsom  jagh  gärne  såge  och  min  lägen- 
heet  nu  kräfFver,  szå  vill  jagh  änu  till  höstenn  migh  här  för- 
hålla, och  ähn  yttermecre  min  flijtt  till  sakenn  här  göre,  då  jagh 
förmodher  att  H.  Kon.  M:tt  migh  här  iffrån  nådigest  förlåffuen- 
des  varder,  effter  såssom  H.  Kon.  M:tt  elschelige  käre  her  fadher 
(saligh  hoss  Gudh  och  höghlåfläigh  i  åminnclsse)  migh  någett  för 
sin  dödhelige  affgångh  thet  låffuade  och  tillsadhe,  att  jagh  medh 
förste  häriffrån  schulle  förlåsset  bliffua.  Haffuer  och  fuller  stått 
mitt  stunde  glas  och  pick  uth  här  i  landett,  zså  att  jagh  någon 
lijsa  och  förschoningh  borde  uiuthe,  och  een  anner  förordnes 
och  trädhe  till  roo[r]8  i  mitt  stadh  igenn,  som  kan  så  väl  vara 
skyldigh  att  bevijsse  H.  Kon.  M:tt  och  fäderneslandet  sin  tiänst, 
såssom  jagh.  Förseer  migh  och  till  M.  B.  att  han  varder  mitt 
bedsta  här  uttinan  vettandes,  jagh  vill  sådantt  hoss  M.  B.  medh 
altt  gått  igen  förskylla.  Bef  halandes  M.  B.  sampt  medh  sin  käre 
hussfru  och  vårdnader,  dem  han  medh  myckin  velmåge  på  mine 
vegner  helsse  vill,  udi  Gudz  dens  Alzmechtiges  n:ge  beskydd 
till  myckin  velmåge.     Aff  Nåugordz  Slått  denn  9  Junij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  Finnes  bilagdt,  dat.  s.  d.  eller  d.  9  Juni  1613. 


Digitized  by  CjOOQIC 


39 


16.  Nowgorod  den  6  Juli  1618. 

Ar  tacksam  för  ntDämnlDgen  till  riksråd,  men  tror  sig  bättre  kunna  tjena  i 
fält;  med  afseende  på  den  erhållna  befallningen  att  taga  metropoHten 
i  Nowgorod  med  såsom  ombud  till  Vlborg,  anmärkes,  att  han  är  för  gam- 
mal och  svag;  knäs  Ivan  knnde  ej  heller  resa,  såsom  oumbärlig  för  lag- 
skipningen;  misstroende  till  Sverige  för  de  Byska  sändebudens  långa 
dröjsmål  i  Stockholm  och  Carl  Filips  försenade  afresa  hade  vållat  Aug- 
dews  och  Tichvins  affall;  det  förra  kan  lätt  återtagas  och  försök  göras 
med  Pleskow;  men  vapen  och  ammunition  behöfs. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne 
brodher  och  tillförlatheligh  gode  venn,  näst  all  vellmåghes  önsch- 
ning  och  een  flijtigh  tackseijelse  för  mykitt  gott  bevijsth,  dett 
jagh  gärna  förschylle  och  medh  all  tacksamheett  ihugkomma  vill, 
lather  jagh  M.  B.  härmedh  venlighenn  vette,  att  jagh  min  bro- 
dhers  schrifvelse  denn  11  nästförlidne  Aprilis,  Stockholm,  dateret, 
denn  18  Junij  först  bekommitt  haffver,  och  derutaff  såssom 
elliest  tilförendhe  udhi  inåDgehandhe  måtte  M.  B:s  godhe  och 
trogne  gemöth  och  afiection  till  migh  förnummitt  och  nogeamptt 
och  serdeles  dherutaflF  märktt,  att  M.  B.  haffver  tagitt  nigh  dhenn 
mödan  opå  iblandh  mykitt  annett  bekymmer,  som  jagh  väll  veett 
M.  B.  är  beladdher  medh,  så  vidlifftelighen  och  grundhelighenn 
icke  allenast  om  Cronones  högnödighe  och  anlegne  ärendher, 
utban  och  om  mine  privatsaker  migh  att  tillschrifva,  och  sitt  be- 
tänkiandhe  meddeele,  för  hvilken  sin  godhe  benägenheett  och 
svar  jagh  M.  B.  flijtelighenn  betackar.  Och  effter  man  hafver 
bådhe  förr  och  sedhermhere  M.  B.  schriffvelse  dateret  är,  genom 
breff  och  budh  bådhe  till  K.  M:t  och  M.  B.  samme  cronones 
saker  nogsamptt  moveret,  szå  att  jagh  förmodher,  att  H.  K.  M:tt 
är  medh  min  eenfaldighc  och  vällmeente  meeningh  tillfridz, 
achtar  fördenschuldh  onödigtt  dhenne  gånghen  dhem  repetere, 
och  M.  B.  der  medh  bemödhe,  uthan  vill  dher  medh  bestå  lathe, 
till  dess  Gudh  vill,  att  Sverigis  Commissarier  medh  H.  F.  N:de 
Hertigh  Carll  Philipp  kune  till  Vijborgh  komma,  då  man  samme 
saker  effter  tijdzens  och  beggis  rijkzens  och  landz  tillståndh 
och  lägenheett  till  Sverigis  crones  yttermhere  gagnn  och  bästhe 
vidtliffilighere  disputere  och  dirigere  känn,  szåsom  jagh  och  här- 
till migh  och  derom  till  thett  högste  och  så  mykitt  migh  mög- 
ligitt  effter  yttersta  förstån dh  vinlagtt  haffver.  Dett  och  M.  B. 
vijdere    i    sin  schrifvelse  förmäler,   att  M.  B.  är  ovitterligitt  om 


Digitized  by  VjOOQIC 


40 

dhem  som  schuUe  s&dhane  förvittlighe  ordh  falla  lathett  emoott 
dem,  Bom  äre  till  Szverigie  kompne  och  recompens  för  dheris  be- 
vijste  tienst  förd  rett,  dett  veeth  jagh  och  väll,  att  sådantt  uthan 
M.  B.  vettschap  scheedt  är,  dogh  är  thett  migh  för  sanningh  aff 
åttskillighe  berättet,  att  någre  echole  dem  så  snöplighenn  affvist, 
szåsom  jagh  M.  B.  derom  tilförendhe  tillschiifvitt  haflVer,  för- 
meene  sigh  och  kune  thett  bevijsse,  om  thet  schuUe  så  gelle, 
och  vore  thett  bäst,  att  dhe  der  medh  för  månghe  orsacker  schuldh 
fördrag  hadhe,  och  brukadhe  heller  beschedenhectt  och  fogelighe 
ordh  i  sakenn,  medh  dhem  een  krigzmann  undertijdhenn  lather 
sig  nögie,  till  dess  lägenhettenn  känn  så  tillseije,  att  han  kan 
fhå  hvadh  honom  tillkommer.  Och  effter  thett,  käre  brodher,  K. 
M:tz  bref  är  migh  tillhåndhe  kommitt,  derutinnan  H.  K.  M:t  för- 
mäler sigh  villie  bruka  migh  udi  sitt  och  Rijkzens  Rådh*),  der 
till  jagh  migh  oskickeligh  befinner,  och  fördenschuldh  såghe 
gärne,  att  jagh  der  medh  måtte  förschontt  bliffve,  helst  effter 
jagh  större  lust  till  krigszsakerne  haffver,  änn  att  inväffva  migh 
udi  sådhane  saker,  dog  betackar  jagh  H.  K.  M:t  på  thett  under- 
dånligste  och  ödmjuckeligste  för  denn  ähre  H.  K.  M:t  migh  udi 
så  måtte  n[ådig8]tt  tilbuditt  haffver,  och  kenner  migh  schyldigh, 
szåsom  och  gärna  vill  lathe  migh  till  H.  K.  M:tz  och  mitt  käre 
fadern eslandz  gagnn  och  bästhe  bruke  udi  dhe  saker,  migh  står 
tillgörendhes,  och  mitt  förståndh  känn  tillseije.  Och  eflfter  M.  B. 
haffver  iffrånn  begynnelsenn  dragett  et  troget  brodherligitt  hierta 
till  migh,  derföre  så  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  migh  sitt 
trogne  rådh  meddele,  huru  jagh  mig  härutinnan  bäst  stelle  och 
förholla  schall,  och  der  H.  K.  M:t  ändelighen  der  opå  står,  szå 
förmoder  jagh  att  H.  K.  M:t  vardher  dett  embethe  H.  K.  M:tz 
her  fadher  (szaligh  hooss  Gudh  och  högloffligh  i  åmminnelse) 
haffver  migh  betrodt,  och  jagh  een  tijdh  bårthåth  medh  stor  mödhe 
och  bekymmer  så  betiäodt  och  föreståt  haffver,  att  jagh  förhop- 
pes  för  H.  K.  M:t  och  hvar  ehrligh  man  till  svars  stå,  nådigst  an- 
seendhes  och  betänkiandhes,  szå  att  migh  udi  så  måtto  icke  någonn 
förnidringh  vedherfhares  mhå,  derutinnan  att  någon  anner  som 
något  längher  udi  samme  embethe  kan  varitt  haffve,  och  dock  icke 
är  bättre  änn  jagh,  må  migh  till  förkleeningh  fördenschuldh  före- 
draghes,  emedhan  hvar  och  een  retschaffens  karll  tienar  altijdh 
deropå,  att  hann  må  sigh  förbättre  och  icke  förringhe,  förseendhes 
migh  till  M.  B.  att  hann  vardher  mitt  bäste  så  härutinnan,  såssom 


•)  Dateradt  d.  20  Maj  1613.     Registratur  I:  686. 


Digitized  by  VjOOQIC 


41 

och  i  all  annor  måtte  vettandhes.  Jagh  betackar  och  M.  B.  för 
meddelte  kundschaper  om  Rijkzens  tilletåndh  och  lägenhetter, 
och  bedher  att  M.  B.  vill  vare  obesvärett  migh  ann  yttermhere 
derom  förständighe. 

Belangandhee  dhette  landz  tillståndh,  szå  vardher  M.  B.  thett 
aff  min  underdånighe  schriffvelse  till  K.  M:t  förnimmandes,  och 
åndogh  K.  M:t  förmäler  i  sin  n:ge  schriflTvelse  och  instruction, 
att  jagh  schall  tagha  den  Nougordsche  Metropolitcn,  och  de 
andre  förnempste  här  kiine  vara  medh  migh  till  Vijborgh,  uthan 
tvifvell  för  dhenn  orsach  schuldh,  att  H.  K.  M:t  mhenar,  att 
medh  hans  och  dheris  personer  schall  någhot  synnerligitt  kuno 
utträttes,  szå  kan  thett  bådhe  för  hans  ålderdom  och  svaghett 
schuldh  icke  schee,  såsom  och  för  selsamme  tankar  och  rop  der- 
aff  förorsakes  och  omkringh  heele  landett  uttsprijdhes  kundhe, 
der  han  schuUe  dijtt  fhöres,  och  i  synnerheett  emoott  sinn  villie 
och  machtt,  icke  heller  kan  Knäs  Iwan  häriffrån  ännu  väll  om- 
bäres,  effter  här  ingenn  är,  som  i  hans  stadh  kan  Ryssernes  klage- 
mhål,  som  alle  dagar  alt  för  månghe  här  förefhalle,  optaghe  och 
dhem  till  rätte  hielpe,  szå  är  icke  heller  fögo  [o:  mer]  medh  honom 
heller  änn  Metropolitenn  bevändt,  effter  gemeene  mann  här  udi 
landett  dhem  fögo  achte,  ehuar  dhe  are,  och  uthan  deras  veth- 
schap  näget  beslute  och  tilsegia  kunna,  heller  ähn  dhe  anse  dhem 
aff  Rysche  sändebudhenn  som  i  Pålandh  anholdne  äre.  Ahr  för- 
denschuldh  bäst,  att  hann  bliffver  här  qvar,  hvilkett  meere  känn 
oss  udi  vårtt  förehaffVande  båthe,  när  sakerne  rätt  och  effter 
tijdzens  lägenhet  besinnes,  szå  blifve  och  för  uthan  dhem  de 
förnempste  Baijorer  här  beholdne  äre  dherhedhan  sändhe,  dogh 
ligger  dhem  mykitt  i  magen,  att  de  andre  Rysche  szändebudh 
bliffVe  dher  udi  Sverigie  så  länge  oppeholdne,  derutaff  de  Mus- 
chousche  Rysser  uttsprengie  sådantt  rop  kringh  om  landett,  att 
dhem  vardher  så  i  handh  gåendhes  som  de  Rysche  szändebudh 
Bom  i  Pålandh  staddhe  äre.  Vore  fördenschuldh  gott  och  nö- 
digtt,  att  någre  aff*  dhem  måtte  hijtt  tilbaker  städies,  och  att  the 
andre  måghe  schrifva  hijt  till  deris  förvan  ter  och  ven  ner  om 
deris  tillståndh,  hvilkett  medh  desse  två  enspenningar  som  nu 
senest  här  varitt  hafve,  icke  schedt  är;  dett  de  Nougordske  Rys- 
ser under  gifver.  Min  broder  vill  fördenschuldh  dhem  här  effter 
större  frijheett  giffve,  och  så  laga  att  dheris  förhopningh  må 
mhere  tillväxa  änn  aff\aga,  ty  derigenom  att  medh  H.  F.  N:des 
Hertigh  Carll  Philips  reese  hijt  åth  är  så  länghe  fördrögtt,  och 
dhe  Rysche  sändebudh  så  länge  udi  Sverigie  oppeholdne,  haffve 


Digitized  by  VjOOQIC 


42 

dhe  Tiphnische  och  Augdousche  afFallitt,  effter  dhe  haffve  sigh 
inbillatt,  att  dhe  inghen  Storfurste  eller  bietondh  iffrånn  Sverigie 
hadhe  till  att  förmodhe.  Derföre  vore  nu  högh  tijdh,  att  H.  P. 
N:de  snartt  ankome,  szå  att  Rysseme  raåtte  fatta  modh  ighenn, 
flzåsom  och  att  dett  krigzfolk  som  åstadhkomraes  känn  måtte 
medh  thett  förste  mögligitt  är,  udi  een  hoop  och  icke  sä  plocke- 
tals som  här  till,  landett  till  störste  besvär  och  obotheligh  schadha 
schedt  är,  öflPver  till  NarfFven  komma,  att  schaffa  Augdou  på  vår 
sijde  ighenn,  hvilkett  man  och  förhoppes  uthann  stortt  besvär 
schee  kune,  effter  dett  är  icke  någon  befästningh  för  gewaltt, 
och  sedhann  försökie  lyckann  emoott  Pleschou,  dog  så,  att  dhe 
måtte  någorledhes  contenterede  och  medh  proviantt  förseddhe 
vara,  för  dhe  orsacher  jagh  M.  B.  tillförende  tillschrifvit  hafver. 
Ty  min  broder  känn  väll  tenkie,  hvadh  för  ringe  medell  här  i 
landet  nu  finnes  att  befridighe  dhem  medh  udhi  denne  tijdz 
lägenheett.  Min  broder  vill  och  der  opå  drifva,  att  de  krigz- 
munitioner  som  till  vårtt  förehaffvandhe  här  udi  landett  behöf- 
ves  villie,  mage  och  medh  förste  hijtt  ankomme,  szåesom  har- 
nisch,  byssor  och  vergier  till  dhet  obevärde  folkett  här  äre.  För- 
modendes,  att  M.  B.  varder  sitt  till  sakenn  görendes,  såssom 
hann  väll  besinner  att  deropå  machtt  ligger.  Och  vill  här  medh 
M.  B.  samptt  med  sinn  käre  hussfru  (denn  han  med  mykin  väl- 
färdh  på  mine  vegner  helse  vill)  udi  Gudz  n:ge  beschyddh 
trolighen  befhalett  haffve.  Aff  Nougordz  slott  denn  6  Julij 
åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  gör  vell  och  helsa  och  din  kere 
fru  mor  och  syskon  medh  min  villige  tienst.  Gudh  late  oss 
snart  få  tales  vedh  medh  helsa  och  gledhie,  dett  önskar  jagh  aff 
altt  hierta.     Vale. 


Digitized  by  CjOOQIC 


43 


17.  Nowgorod  den  28  Juli  1613. 

Förard  för  Robert  von  Rosen,  att  äterfA  gods,  som  hans  fader  förverkat,  och 
komma  ur  Pommersk  i  Svensk  tjenst. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Cantzler  brodher  och 
tilförlathelighe  gode  venn.  Effter  brefFvijesere  Robbertt  vonn 
Rosenn,  haffver  medh  Fursternes  aff  Pomerenn  förschriffter  lij- 
thett  till  migh  om  een  förschriflFt  cill  K.  M:tt,  att  han  måtte 
komma  till  sine  arffvegodz  igenn,  som  hans  framlidne  fadher 
Hans  vonn  Rosenn  genom  sitt  förseende  är  qvitt  gånghenn, 
derom  hann  och  förschriffter  aff  Högb:te  Furstar  till  Kon.  M:t 
haffver,  hvarfhöre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  lathe  honom 
vare  sigh  till  dett  bäste  befalett,  och  honom  för  een  gunstigh 
befordrare  och  intercessor  hooss  Kon.  M:t  vara,  att  honom  må 
samme  godz  igen  inrymde  bliflfve,  helst  effter  han  icke  haffver 
varitt  medh  sin  fadher  i  råd  och  dådh,  mykitt  mindre  lathett 
sigh  emoot  H.  K.  M:t  bruke,  effter  hann  aff  barndomen  hooss 
Hertigh  Philipp  aff  Pomerenn  haffver  tientt,  och  godh  recom- 
mendation  aff  honom  haffver,  och  fördenschuldh  icke  bör  sin 
fadhers  bråth  åttniuthe,  helst  effter  hann  är  een  brukeligh  karll, 
och  känn  sin  fadhers  förseende  medh  sin  trogne  och  flijtige 
tienst  förbättre,  szåssom  hann  sigh  och  tillbiudher.  Förseendes 
migh  fördenschuldh  till  M.  B.  att  han  lather  honom  dhenne  min 
förschrifft  till  gode  åttniuthe;  helst  effter  Högbe: te  Furster  haffve 
migh  honom  flijtigtt  recomraendcret.  Och  hadhe  han  fullerförr 
H.  K.  M:t  i  underdånigheett  besöchtt,  men  hann  är  genom  heff- 
tigh  siukdom  här  udi  Nougorden  een  tijdh  långh  oppehoUenn 
och  förhindrett  vordhenn.  Min  brodher  vill  fördenschuldh  honom 
derutinnan  uhrsechtatt  haffve,  och  hooss  K.  M:t  undschyllett, 
szåssom  och  hielpe  honom  snart  till  sin  afischecdh,  effter  han 
haffver  lust  att  lathe  bruke  sigh  här  i  land  ett  hooss  migh.  Be- 
falandes  M.  K.  B.  saraptt  medh  altt  thett  honom  kärt  är,  Gudh 
Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåge  Brodervilligen.  Af  Nou- 
gordz  Slott  denn  28  Julij  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


44 


18.  Nowgorod  den  1  Augusti  1613. 

BestyckniDgen  pä  Jama  är  ej  större  än  nödigt.  Behof  af  penningar  och  pro- 
viant för  krigsfolket  som  öfversftndes,  emedan  inkomsten  icke  räcker 
till  garnisonen,  och  i  hela  orten  är  dyr  tid. 

Min  brodhervilHgh  etc.  Välborne  her  Cantzler  her  Axell 
Oxenstierne  brodher  och  tilförseendes  godhe  venn.  Jagh  kan 
medh  thette  läglighe  budh  min  brodher  icke  förhöll»,  att  jagh 
aff  Ståtthollarens  på  Iwangrodt  Evärtt  Brämens  echrifvelse  för- 
nummitt  haffver,  att  K.  M:t  honom  tilschrifvitt  hafver,  att  hann 
schall  lathe  tagha  och  föra  alle  stycker  iffrånn  Jama  till  Iwan- 
grodt. Och  eifter  jagh  känn  väll  tänkie,  att  H.  K.  M:t  haffver 
dhett  för  dhenn  orsach  schuldh  gjordt,  att  H.  K.  M:t  haffver 
fruchtett,  att  Rysserne  schulle  sådhandtt  schelmerij  medh  Jama 
bruka  såsom  medh  Augdo  scheedt  är,  men  eiffter  jagh  haiffver 
förordnedt  dijtt  een  phana  Finsche  knechter  och  lathett  medh 
lämpe  afschaffe  och  förord  ne  alle  dhe  Kysser  dher  inne  vore 
uthi  hakelvärkett*),  på  någre  personer  när,  som  nästh  Rysche 
StåtthoUaren  dher  inne  äre,  szå  hoppes  mann  fördenschuldh,  att 
dher  medh  inghenn  fhara  är,  och  dherföre  på  K.  M:tz  nådigbe 
behagh  och  vijdere  förklaringh  lathett  dhe  små  stycker  dher  äre, 
qvarre  bliffve,  ty  jagh  haffver  dhe  störste  stycker  tilförendhe 
derifrånn  till  Nöthoborgh  och  Ladga  fhöre  lathett,  effter  dhe 
dher  bättre  behöfves,  och  måste  samme  små  stycker  dher  bliffve, 
szå  framptt  huset  schall  vidh  machtt  holles,  såssom  i  dhcnne 
tijdz  lägenheett  och  tilståndh  fuUer  aff  nödhen  är,  helst  effter 
man  kan  medh  thett  folch  deropå  äre,  deste  bättre  holla  vägerne 
heremillan  frije  för  dhe  schelmische  Rysche  Cassacker,  som  bådhe 
iffrånn  Pleschou  och  andre  ortter  komma  pläghe,  och  sigh  uth 
medh  vägerne  lägre  och  lura  opå  vårtt  folch  som  aff  och  ahnn 
reesa.  Szå  känn  och  derigenom  infall  i  Coporie  länn  deste 
bättre  affvergies,  som  aff  be:te  Cossacker  esomoftast  tilbudett  är. 
Och  effter  migh  bordhe  fuUer  fram  för  Ståtthollarne  vette  om 
sådhane  och  andre  saker,  som  H.  K.  M:t  med  befästningarnc 
vill  bestältt  haffve,  szå  länghe  jagh  udi  mitt  ombetroddhe  em- 
bette  här  brukes,  aldenstundh  samme  befästninger  och  medh  min 
flijt  och  bekymmer  (uthan  rom  att  schriffva)  intagne  äre,  på  dett 
att  jagh  måtte  effter  tijdzens  lägenhett  kune  deste  bättre  dherom 


*)  I  Estland  och  Lifland  kallades  så  förstäder,  utom  murarne,  som  blott 
skyddades  af  ett  staket  eller  plank  verk,  hvarpå  ordet  egentligen  syftar. 


Digitized  by  VjOOQIC 


45 

schicke  och  ordinere,  szå  väll  om  dhe  saker  som  opå  befästnin- 
garoe  så  väll  som  i  faltt  aflF  nödhenn  äre,  eflfter  de  måste  öffver- 
eens  komma,  om  thett  elliest  schall  gå  lijka  och  vall  till,  hvar- 
fhöre  bedher  jagh  min  broder,  att  migh  må  försth  här  efFter  om 
H.  K.  M:tz  nådighe  villie  i  så  måtto  vitterligitt  bliffva,  ty  elliest 
vardhe  StåtthoUarne  aff  sådhane  H.  K.  M:tz  särdeles  schrifFvelser 
och  befhalningher  så  modighe,  att  dhe  mitt  commendament 
fögho  ansendhes  vardhe,  der  afF  stor  oordningh  och  schada  för- 
orsaches  kundhe.  Dette  haffver  jagh  min  broder  i  all  vällmee- 
niagh  icke  kunnett  förhoUa,  förseendes  migh  till  M.  B.,  att 
hann  thett  och  icke  annars  optagher  uthan  till  dhet  bäste  ut- 
tydher.  Belangandes  dhette  Inndz  tillståndh  vardher  M.  B.  afF 
min  underdånighe  schriffvelse  till  K.  M:t*)  förniramandhes,  achtar 
fördenschuldh  onödigt  thett  här  repetere.  Och  ändogh  jagh  esom- 
offtast  haffver  min  brodher  tillschriffvitt  och  påmint,  att  hann 
ville  så  laghatt,  att  dett  krigzfolch  hijtt  i  landett  beskedt  bliffver 
måtte  medh  någre  månaders  proviantt  försedd e  vardha,  szå  för- 
nimmer jagh  lijkväll,  att  Mönichoffvens  soldater  som  till  Nyenn 
ankompne  äre,  szåsom  och  Cobrons  regemente,  hvilke  udi  Narf- 
venn  landstigne  äre,  schole  ringhe  och  een  partt  haffve  inthett 
proviantt,  för  hvilkenn  orsach  Mönicnoffvens  soldater  haffve*  ta- 
gitt  sigh  orsach  att  opstighe  vidh  Xyenn,  udhi  denn  meeningh 
att  de  vele  öffver  landh  begiffve  sig  till  Narffvenn,  derigenom  de 
arme  böndher,  som  ännu  någorledhes  beholdne  äre,  kundhe  medh 
allone  uttarmadhe  bliffva,  men  jagh  haffver  dhem  till  Tiphnie 
beschedett  emoott  de  schelmische  Rysser  dher  sigh  förholle. 
Och  effter  här  i  landett  är  ringhe  proviantt  tillfångz,  bådhe  för 
fiendens  infhall  och  ströffende  schuldh,  szåssom  och  derföre,  att 
här  haffver  mächte  mykin  boskap  aff  sjukdom  död  t  sin  koss,  szå 
att  enn  koo  kostar  här  udi  Nougorden  så  väll  som  annorstedes 
12  eller  15  daler,  derföre  vill  högelighenn  aff  nödhenn  vara, 
att  proviantt  må  sändhes  iffrånn  Sverigie  medh  schep  till  Narff- 
venn, dedan  mann  kan  till  krigzfolkzens  oppehälle  hemptatt,  szå 
framptt  mann  schall  kune  företaghe  och  utthärde  belägringhenn 
för  Pleschou,  ty  deromkringh  är  mechtte  ringe  till  bäste.  Om 
krigzfolchett  och  schole  hoUes  villighe,  szå  vill  penningar  der 
till  behöffves,  der  till  här  i  landett  och  ringhe  medhell  och  utt- 
vaghar  finnes,  bådhe  för  almogens  oförmögenhet  och  dett  affall 
och  upror  dhe  sigh  företagitt  haffve,  szå  att  man  niuggest  känn 


*)   Bilaga,  brefyet  till  Kongl.  Maj:t,  dat.  d.  3  Ang.  1618. 


Digitized  by  VjOOQIC 


46 

så  raånghe  penninger  till  väghe  bringhe,  der  medh  thett  krigz- 
folch  här  udi  Nougorden  i  garnison  liggie  kune  oppehålles,  ty 
man  måste  altt  medh  rede  penninger  dhem  underhoUe,  effter 
här  ringe  spannemåll  och  soffvcU  till  fångz  varitt  haffver,  der- 
före  så  måste  och  penninger  försarables  och  hijt  sändhes.  Gudh 
giffve,  att  lägenhetten  udi  Sverigie  kundhe  sådhantt  tillseije,  szå- 
som  thet  högelighen  af  nödhenn  är,  på  dett  att  krigzfolchett 
icke  måghe  sigh  någonn  mytination  förctaghe,  szåssom  tilförendhe 
här  udi  landett  för  någre  åhr  sedhann  schedde,  då  här  udi  lan- 
dett större  förmögenheett  var  änn  som  nu.  Dette  schriflTver  jagh 
fördenschuldh  och  i  tijdh  tillkennegifFver,  att  jagh  framdelis  vill 
vare  derutinnan  ändschyllett,  om  någhott  obeståndh  (dett  dogh 
Gudh  n:tt  affvergie)  der  aff  förorsaches  känn.  Och  effter  een 
partt  der  udi  Sverigie  kune  till  äffventyrs  icke  tro,  att  här  eå 
ringhe  penninger  falle,  uthan  mena  att  penningerne  schole  här 
öffverflödhe,  och  fördenschuldh  schatte  hvar  mann  här  så  rijka, 
szåsoni  man  aff  een  och  annen  som  deriffrånn  komma  spoitt 
haffver,  att  mann  der  i  så  måtto  nogsamptt  opå  thal  är,  hvilkett 
mann  önschadhe  och  gärna  såghe  at  så  i  sanningh  vara  måtte, 
och  vore  thett  väll  och  ährlighenn  förtientt,  om  mann  någhott 
hadhe,  men  thett  känn  vare  ringhere  änn  någonn  tror  och  thal 
går  utaff,  haffver  och  för  min  person n  alt  mitt  oppå  krigsfolchett 
som  bådhe  uthan  landz  nu  nylighenn  värffvedhe  äre,  såssom  och 
dhem  som  här  udi  landett  tilförende  sigh  bruka  lathett,  spende- 
ret,  szåsom  räkenschapenn  som  klar  och  richtigh  är,  schall  utt- 
vijse,  och  ännu  inthett  vederlagh  derföre  bekommitt,  derföre  så 
bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  hooss  K.  M:t  begå,  att  hijtt 
måghe  någre  krigz  Commissarier  medh  förste  förordnes  som  här 
kune  krigzfolchett  contentere,  effter  migh  icke  är  mögligitt,  att 
vara  både  Fälttöffverste  och  Commissarius,  szå  vardhe  dhe  för- 
nimmandhes  hvad  ränte  och  opbördh  och  hvadh  uttgifft  här  der- 
emoott  faller,  och  schall  räkenschapenn  uttvijse  hvadh  inkomp- 
stenn  här  till  rantat  haffver,  och  att  thett  till  krigzfolchet  och 
icke  miq  nytto  användt  är.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  hann 
härom  bestellandhee  varder,  szå  att  jagh  må  någhon  lijse  udi  så 
måtto  aff  dhem  haflfve.  Befalandes  M.  B.  här  medh  och  altijdh 
samptt  medh  altt  thett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechttigh  till 
långhvarigh  vällmåghe  Brodervillighenn.  Aff  Nougordz  slott 
denn  1  Augusti  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


47 

Käre  broder  her  Axell  Oxenstierne,  breflfvijsere  Helgie  Jes- 
perssonn  är  fördenschuldh  här  så  läuge  oppehoUenn  vordenn, 
eff*ter  här  inthett  synnerligitt  udi  långh  tijdh  för  änn  nu  före- 
fallitt  hafFver,  dermedh  man  kunde  honom  derhedan  affardige. 
Den  andre  enspeningeren  Iver  vidh  nampn,  som  hijtt  för  någon 
tijdh  sedan  ankom,  haffver  man  här  qvar  behoUitt,  till  dess  man 
kan  förnimme  vijdare  kundschaper  iffrån  Tiphnie  och  andre 
orter  här  udi  landet,  då  han  skall  häriffrånn  affärdiget  bliffve. 


19.  Nowgorod  den  3  Augusti  1618. 

Förord  för  ryttmästaren  Lorenz  Wagner,  Bom  trollgen  genom  förblandning 
med  Saderlender  blifrit  hos  E.  M:t  angifven  för  olagligheter  i  Norr- 
land och  f.  D.  Tore  omistlig,  då  flere  officerare  voro  sårade  och  sjuka 
och  han  förde  befälet  öfver  ryttarne  vid  Tichvin. 

Mijnn  broderviUigh  etc,  Välbornne  käre  broder,  her  AxUl 
Oxenstierne,  effter  dett  Ryttmesterenn  Loren dz  Wagner,  är  för 
K.  M:t  ahngifvenn,  att  hann  almogenn  i  Nårlandenn  der  hann 
färdas  och  igenom  dragitt  hafver,  stor  öfvervåldh  och  orätt  skulle 
tilfogatt  hafva,  h vårföre  hafver  H.  K.  M:t  migh  nådigst  til- 
schrifvidt  och  befaltt,  att  jagh  honom  så  snartt  han  hijtt  ahn- 
komme,  till  H.  K.  M:t  försende  skall,  och  stå  sijne  åklagere  till 
rätta,  hvilchenn  H.  K.  M:tz  befalningh  jagh  hörsnmligenn  gärnna 
effterkomma  ville.  Men  effter  hann  till  dett  högste  försvär  och 
endschyller  sigh,  att  hann  ingen  öfverlast  almogenn  der  hann 
framdragitt  giordt  hafver,  allcnest  hvadh  hann  till  sitt  nödtårff- 
tigtt  oppehälle  effter  H.  K.  M:tz  pass  och  nådige  tillåthelsse  af 
dem  fordratt  och  bekommidt  (menn  Suderlennder  medh  sine 
ryttere  skole  der  i  landett  mechtta  illa  huss  hållitt,  emedann  Lo- 
rendz  Wagner  der  i  landett  var,  och  känn  skee  att  dett  blifver 
honom  tillrecknadt,  emedann  hann  säger  sigh  hafva  afiverdtt 
deris  öfverlastt  så  mykitt  honom  hafver  stått  tillgörendes,  så  att 
h/inn  hafver  deröfver  måstt  vijke  för  dem,  när  de  äre  honom  för 
starke  blefnne)  deropå  hann  och  förmhener  sigh  förskaffe  pre- 
sternas  och  almogens  bevijs  ifrånn  Norlandenn  igenom  sijnne 
utfikickede.  Hvarföre  hafver  jagh  behållitt  honom  här  qvar  och 
förskickett  till  Thifine  att  ahnföre  och  förestå  mijne  cornettz 
ryttere,  öfver  hvilckc  hann  Ryttmestere  är,  effter  hann  der  svåre 


Digitized  by  VjOOQIC 


48 

väl  behöfves,  medann  någre  af  de  andre  befälenn  der  af  fien- 
denn  saigede  och  skamferede  ähre,  och  man  icke  monga  af  dem 
här  hafver  som  man  känn  i  sä  motto  bruke  till  att  ahnföre 
fålck,  och  sielf  känn  jagh  icke  heller  här  ifrånn  komma.  Beder 
fördenschuldh  att  mijn  K.  B.  ville  göre  väl  och  för  honom  hos 
H.  K.  M:t  i  all  underdånigheett  intercedere,  att  H.  K.  M:t  inge 
onådher  till  honom  derföre  fatta  ville,  uthann  för  een  nådigh 
och  gunstigh  Konungh  och  herre  vare,  hann  vill  och  tilbiuder 
eigh  deremott  sijnn  trogenn  tienstt  så  häreffter  som  här  till  be- 
vijse,  såsom  och  lijf  och  blodh  hafve  ospartt  för  H.  K.  M:t  och 
Sveriges  crona  när  så  känn  omträngie.  Förmodendes  att  mijn 
K.  broder  är  hanns  gode  medlare  hos  H.  K.  M:t  och  sakenn 
till  dett  bestte  uttyder,  effter  mijn  B.  är  väl  vitterligitt,  huru 
lenge  han  Sveriges  crono  tientt  hafver,  och  sigh  altijdh  troligen 
och  manligenn  både  här  i  landett  såsom  och  annorstedz  förhål- 
litt,  såsom  och  derföre  att  hann  förestår  mitt  eigitt  cornett,  der- 
före jagh  icke  hafver  kunnedt  underlathe  så  flittigtt  för  honom 
intercedere.  Mijnn  K.  B.  ville  och  till  dett  bestte  uttyde,  att 
jagh  hafver  behållitt  honom  här  qvar,  så  att  H.  K.  M:t  icke  må 
dett  i  denn  meningen  optage,  lijkesom  jagh  H.  K.  M:t  vilie  och 
befalningh  icke  effterkomma  ville,  hvilckett  vijdt  vare  ifrån  migh, 
uthann  dett  är  för  be:tte  orsaker  schuldh  skedt,  effter  hanns 
tienstt  här  nu  vil  behöfves.  Udi  hvadh  måtte  jagh  känn  vare 
mijn  K.  broder  till  vilie  och  broderligh  benägennhet  igenn,  gör 
jagh  altijdh  gärnna,  sådantt  hann  och  för  aijnn  perssonn  öfver- 
bödigh  är  att  förskylle.  Befalendes  här  medh  mijn  K.  B. 
flamptt  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till  all 
välmåge  broderkärligenn.  Datum  Nougordz  Slått  den  3  Augusti 
åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  h.  Axell,  efter  jagh  förnimmer  att 
några  Wagners  misunnere,  och  de  megh  och  föga  gott  unna, 
honom  hoss  Hans  K.  M:tt  uthan  stor  orsack  förfölia,  hvarföre 
beder  jagh  min  K.  B.  han  ville  icke  allenest  för  min  skuldh  undt 
[o:  utan]  för  retvisans  och  hane  ehrlige  och  manlige  förhollande 
honom  sigh  late  vare  befalledh;  ty  ner  en  partt  toke  angifvere 
sitte  hiemma  och  hafve  store  ordh,  so  moste  han  sä  vell  som 
andre  retskafiens  karlar  setia  dett  kerste  till.  Doch  förseer  jagh 
migh  visserligen  till  min  K.  B.  att  han  betre  sodantt  varder  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


49 

tenkia,  en  de,  hvilken  Gudh  så  mykett  förstondh  inte  gifuedh 
haffver.  Jagh  skall  altidh  tienc  min  broder  till  vilia  i  hvadh 
mötte  jagh  kan.     Vale. 


20.  Nowgorod  den  28  Augusti  1618. 

Missnöjd  för  det  1  instrnktionen  för  ombuden  vid  förestAende  underhandling 
med  Byssame  i  Viborg  Henrik  Horn  såsom  äldre  rådsherre  fått  plats 
framför  honom,  begär  han  att  få  stad  na  i  Nowgorod  och  brefvexla  med 
ombuden,  samt  ersättning  för  värfnlng  af  ett  regemente  Tyska  soldater. 

Min  venlighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxcnstierne,  broder 
och  tillförseendes  förtrogne  venn.  Endogh  jagh  fast  ogärne  M. 
B.  medh  denne  rain  schriflfvelse  udi  denne  rain  privat  sach  be- 
niödhe  ville,  dogh  haffver  jagh  för  efftenne  orsacher  icke  kun- 
nett  der  medh  underlathe,  uthann  lather  M.  B.  här  medh  ven- 
lighenn  vette,  att  jagh  aff*  denn  instruction,  som  commissarierne 
udi  Vijborgh  staddhe  giffvinn  är,  förnummitt  haffver,  huru  så- 
som Hindrich  Hornn  är  migh  deruti  föredraghenn,  igenom  hvadh 
orsach  thett  och  helst  känn  sclieedt  vara,  och  der  dett  vore  der- 
aff*  förorsachett,  att  hann  för  änn  jagh  udhi  Rijkzens  Rådh  fordrett 
och  antaghin  är,  szå  förhoppes  migh,  att  jagh  haffver  K.  M:t 
och  Sverigis  crone  denn  tienst  (uthann  beröm  att  schriffVa)  be- 
vist  och  sådantt  kall  betiäntt,  som  hans  embethe  faller  lijkmät- 
tigt  är,  haffver  thett  och  een  rum  tijdh  beklädt  för  änn  hann 
udi  Rijkzens  Rådh  kom,  der  till  medh  haffver  jagh  och  Szverigis 
crone  aff  begynnelsenn  längher  änn  han  tientt,  och  derutöfver 
mykitt  ondt  uttstått,  szå  schall  icke  heller  synnerligen  schilia 
opå  beggis  vhår  åldher  (effter  icke  annars  vara  känn,  änn  jagh 
måste  nu  emoott  min  villie  så  nogha  dett  altt  öffvervägha),  szå- 
8om  och  här  i  landhett  mitt  orabetrodde  embethe  medh  mykin 
mödho,  bekymmer  och  fhara  opå  fempte  åhrett  så  förestått  haff*- 
ver,  att  jagh  för  Gudh,  H.  K.  M:t  och  hvar  ehrligh  mann  vill 
tryggelighenn  till  svars  stå,  och  fördenschuldh  deste  heller  för- 
mendt  denn  ähre  och  gode  narapnn,  som  min  HuHgh  fadher  efflber 
sigh  leefft  haffver,  vidh  machtt  och  i  sitt  esse  holla,  szåsom  och 
effter  vår  n:ge  fordom  konungz,  Konungh  Carls  (höglofläigh  i 
åmminnelsse)  n:ge  breff  och  löffte,  och  vår  aller  nådigste  Ko- 
nungz nu  regerendhes  n:ge  tillseijelsse  migh  udhi  min  tienst 
förbättre,    så    väll    som    andre    ährlighe    karlar    för  migh  giordt 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  4 


Digitized  by  VjOOQIC 


50 

hafive,  och  ann  hooss  högb:te  K.  M:t  och  fremmandhe  herrar 
och  potentater  vederfhars,  änn  att  jagh  udi  någonn  måtto  skulle 
förringatt  bliffva,  szåsom  nu  tilbiudhes,  ty  der  be:te  argument 
gälla  mhå,  szå  vill  der  afF  fölgie,  att  jagh  och  flere  andre  som 
nylighenn  för  migh  i  Rådett  fordradhe  äre,  cedere  skall,  och 
medh  denn  ringeste  iblandh  dhem  bliffva,  oansedt  dhe  udi  lijk- 
måttigt  embethe  tilförendhe  medh  migh  icke  tientt  haffve,  och 
derföre,  såssom  och  för  flere  andre  orsacher,  såghe  heller,  att 
jagh  medh  thett  Rådz  embethe  måtte  förschåntt  bliffva,  effter 
jagh  är  förgäten  vordhenn,  när  andre  bleffve  dher  till  antagne^ 
och  nu  omsidher  medh  Philipp  Skedingh  lijka  giordh  och  vidh 
ändhann  satt,  endogh  vij  icke  lijka  ståndh  beklädt  och  tiänst 
giordt  hafive,  hvilkett  migh  fast  till  hiertatt  går,  helst  effter  så- 
dantt  icke  allenest  migh  till  förklenringh  scheer,  szå  väll  här 
hooss  dhenn  heele  Rysche  nationen,  denn  jagh  på  n:ge  höghe 
öff'verhettens  vägner  een  tijdh  bårtt  åth  förestått  haffVer,  szåsom 
hooss  alle  andre  herschapp,  som  här  om  vitterligitt  bliffver,  uthann 
och  dhem  som  jagh  aff*  högre  och  nidrighe  ståndh  och  condition 
här  till  commenderet  haff*ver,  till  vanähre  och  nesa  ländher.  Och 
aldenstundh  min  brodhcr  migh  genom  sinn  schriffvelsse  tillsagtt 
haffVer,  att  hann  vill  vare  oförtrutin  att  vette  mitt  gagnn,  ähre 
och  vällfärdh  udhi  alle  måtto,  derfhöre  jagh  M.  B.  flijtelighenn 
betackar,  migh  och  dher  till  förlåther,  hvarfhöre  bedher  jagh 
M.  B.  att  hann  vill  hooss  Kon.  M:tt  dhenne  sak  på  thett  foge- 
ligeste  andraghe,  och  min  undherdånighe  schriffvelsse  till  H.  K. 
M:t  till  thett  bäste  uttydha,  szåsom  thett  icke  heller  aff*  hög- 
färdh  eller  ähregirighet  androm  till  förachtt  scheedt  är,  ty  jagh 
unner  hvar  och  een  gärna  eff*ter  sitt  ståndh  och  embethe  sin 
tilbörlighe  ähra,  när  jagh  och  derigenom  må  oförachtedh  bliffva, 
uthan  allenest  till  dhenn  ändha  scheedt,  att  thett  embethe  jagh 
på  K.  M:tz  vegner  beklädher,  må  så  väll  här  hooss  oss,  såsom 
udhi  andre  fremmandhe  landh,  H.  K.  M:t  sielff"  till  ähre,  udhi 
hvilkens  nampnn  jagh  och  commenderer,  udi  sin  grad  och  esse 
bliff*va,  szåsom  och  jagh  för  min  personn  så  väll  som  andre  min 
tiänst  åttniuthe.  Elliesth  må  jagh  eller  någhonn  annan  inghen 
lust  haffVe  sådhantt  kall,  medh  så  stor  mödhe  och  bekymmer, 
som  här  till  scheedt  är,  här  eff'ter  att  betiene.  Och  aldenstundh 
jagh  och  nu  tröttes  vidh  samma  embethe,  helst  effter  jagh  så 
länghe  och  stadigt  thett  förestått  och  uthärdatt  haffVer,  hvarfhöre 
bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  obesvärett  vara,  så  vidt  hooss 
K.    M:t    begå.    att   jagh    icke   allenest  medh  dhenn  handhell  udi 


Digitized  by  VjOOQIC 


51 

Vijborgh  medh  Rysserne  berammett  är,  mhå  förschåntt  bliflFva, 
efter  jagh  haffver  dess  föruthann  nogh  att  göre  medh  krigzsa- 
kerne  här  i  landett,  och  här  nu  inghenn  är,  som  i  min  stadh 
här  blifva  känn,  uthann  och  dertill  förhielpe,  att  jagh  medh 
allonne  häriffrånn  förlossatt  bliflfva,  szå  att  jagh  må  H.  K.  M:t  udi 
undherdånigheet  besökie,  och  reedhe  och  bescheedh  för  mitt 
ombetroddhe  embethe,  szäsom  och  H.  K.  M:t  om  allerhandhe 
nödtorfftighe  saker  och  dette  landz  lägenheett,  som  H.  K.  Al:t 
och  Sverigis  crone  kune  vara  tiäntt  medh,  imdherdånigh  berät- 
telse göra,  szåsom  och  medh  thett  samma  mine  egne  privat  sa- 
ker, H.  K.  M:t  i  underdånigheet  andraghe,  emedan  jagh  förnim- 
mer, att  der  man  icke  är  sielff,  der  bliffver  och  icke  hans  huflf- 
vudh  tvettatt.  Förmodendhes  i  all  undherdånigheett,  att  H.  K. 
M:tt  icke  Icgger  migh  mhere  tunga  härutinnan  opå,  änn  jagh 
dragha  känn,  helst  effter  jagh  icke  mhere  änn  någonn  anner  der 
till  förplichtet  är,  aldenstundh  jagh  nogsamptt  mitt  glas  till  rörs 
uttstått  haffver,  uthann  dhe  som  vele  fordelen  i  ährenn  haffve, 
dhe  mäghe  och  omakett  medh  uttstå,  och  dheris  rädslagh  exe- 
quere  dhett  bäste  dhe  kune;  ty  ändogh  jagh  kenner  migh  schyl- 
digh  min  allernådigste  Konungz  och  Sverigis  crones  bästhe  vette 
och  sökie,  hvilkett  jagh  och  effter  min  yttersta  machtt  och  för- 
stondh  gäme  göre  vill,  szå  känn  jagh  lijkväll  icke  tiena  för 
androm  migh  till  förachtt  och  förklenringh,  szäsom  jagh  här  till 
medh  tolemodh  giordt  haffver,  der  om  jagh  nu  icke  mhå  eller 
känn  så  vidtlifftigt  schriffve,  såssom  jagh  orsach  dher  till  haffver, 
uthann  vill  dher  medh  inneholla  till  dhess  Gudh  vill,  att  jagh 
kan  fhå  tale  medh  min  broder,  då  M.  B.  schall  förnimrae,  att 
jagh  icke  aff  ähregirigheet  uthann  för  schälighe  orsacher  migh 
derutöffver  besvärett.  Förseendes  migh  aldelis  till  M.  B,  at 
hann  dhenne  min  schriffvelse  i  bäste  måtton  optagher,  och  effter 
sitt  löffte  mitt  gagnn  och  vällfärdh  härutinnan  vettandhes,  szå- 
som och  der  till  förhielpandes  vardher,  att  jagh  medh  thett  första 
må  godh  och  nådigh  svar  iffrånn  K.  M:t  medh  dhenne  min  utt- 
skickadhe  Morthen  Lax  bekomma,  hvilken  M.  B.  vill  sigh  och 
latha  till  all  godh  befordringh  vare  befhalett,  effter  hann  här  i 
landett  hooss  migh  städigtt  haffver  sigh  bruka  lathett.  Udi  mid- 
ler  tijdh  vill  jagh  såssom  tilförendhe  krigzsnkeme  här  i  achtt 
haffva,  thett  bäste  jagh  känn  och  migh  står  till  görendhes.  och 
commissarierne  i  Vijborgh  stadde  äre,  om  alle  nödighe  och  an- 
legne  saker  här  förefalle  kune  altijdh  vette  lathe,  och  min[e] 
ringhe    betenkiandhe    derhooss   derutinnan   dhem    meddele.     Udi 


Digitized  by  VjOOQIC 


52 

hvadh  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  viUie,  tienst  och  behagh, 
vill  jagh  altijdh  finnes  villigh  och  öffverbödigh.  Befalandes 
M.  B.  etc.    Aff  Nougordz  slott  denn  28  Augusti  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  tienst 

Jacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror  her  Axell  Oxenstierna,  endoch  jagh 
fast  ogerna  hafiVer  bemött  min  B.  medh  denne  min  egen  privatt 
säck,  så  haffver  jagh  doch  icke  kunnedh  gifue  migh  tilfres,  för 
en  jagh  min  B.  detta,  som  migh  så  hortt  till  hierta  gott  som 
nonsen  nogen  säck,  skulle  till  kenna  gifua  och  medh  honom 
(huilken  jagh  för  min  förtrogneste  ven  holder)  derom  comuni- 
cera,  beder  för  den  skull  min  K.  B.  tienstvilligen  och  fliteligen, 
att  han  sitt  trogna  och  broderliga  hierta,  migh  i  denne  saken 
(sosom  jagh  dett  och  icke  tvifler)  ville  bevisa  och  Hans  Ko. 
Maij.  heruthaff  dett  nödigaste,  sosom  jagh  so  vidhlöftigh  till  min 
B.  skrifvedh,  på  thett  fogligaste  och  medh  lempa  förarbeta,  och 
so  laga,  att  jagh  för  all  min  mödhesamme  tienst  icke  må  hafve 
nesa  och  spott  til  täcke,  hvilkedh  föge  betre  ähr,  om  detta  må 
hafva  sin  framgongh.  För8[e]endes  migh  visserligh  till  min  K.  B. 
han  vare  dett  bestå  ramandes;  ty  jagh  tager  Gudh  till  vitnes, 
att  jagh  detta  icke  moverar  för  nogen  öfvrigh(!)  ehregirighett, 
uthan  att  om  jagh  icke  kan  förbetra  migh,  att  jagh  doch  icke 
må  förringra  migh.  Så  är  och  min  B.  och  vell  viterligedh,  att 
man  mehr  för  ähran  och  ett  gott  namptt  [o:  nampn]  strider  her 
i  verden  en  för  nogedh  annedh  versligh  tingh,  derföre  hoppes 
jagh,  att  min  K.  B.  migh  deste  mehr  detta  till  thett  beste  op- 
tager.  Uthi  hvadh  måtte  jagh  nonsen  kan  och  förmå  tiena  min 
K.  B.  och  alle  hanss,  skall  han  finna  migh  altidh  mehr  en  redh- 
bogen.  Begerer  och  tienstvilligen,  min  K.  B.  ville  helsa  sin  kere 
fru  mor,  husfru  och  syskon,  medh  min  villige  och  broderlige 
tienst.     Vale  et  iterum  vale. 

RikskanslerDS  anteckning:  Ankommedt  till  Wäsby  den  16  Octob.  Anno 
1613  med  Mårten  Lax. 


Digitized  by  CjOOQIC 


53 


21.  Nowgorod  den  17  September  1613. 

Bmedan  kläde  ej  kan  fås  der  i  landet  och  solden  ateblifvit,  är  fara  för  upp- 
resning bland  det  myckna  utländska  krigsfolket;  Mönichofens  soldater, 
hade  nyligen  hoptals  rymt  frän  Tichvin. 

Min  venligh  etc.  Välborne  her  Axel  Oxenstierne  brodher 
och  tilförseendes  godhe  vann,  huru  sackerne  och  lägenheterne 
här  i  landet  nu  förevetter,  vardher  min  brodher  aff  min  under- 
dånige schriffvelsse  till  Kon.  M:tt  väl  förnimmandes,  och  för- 
denschuldh  [jag]  icke  vill  M.  B.  medh  någon  vidhlyfftigh  repe- 
tition deruthinan  beraödha,  uthan  vill  allenast  här  medh  M.  B. 
påmintt  hafva,  att  effter  honom  är  väl  vitterligitt,  hvadh  för 
fremmande  krigzfåjck,  som  här  i  landet  nu  allreedhe  är,  och  än 
ytterraeere  ifrån  Sverigie  hijt  förmodhes,  hvilcka  allredhe  opå 
deres  besåldningh,  såssom  och  i  synderheet  opå  klädhe  emot 
vintheren  hårtt  fordra,  effter  dhe  dher  medh  bara  illa  försedde 
are,  der  till  man  nu  här  ingen  rådh  eller  medhel  veet  sådant  att 
schaffa  dhem,  aldenstundh  här  i  landet  inthet  klädhe  tilfångz  är, 
ty  iffrån  Wologda*)  och  andre  städher  dedhan  klädhe  tilförende 
plägar  komma,  scheer  nu  ingen  tilförningh,  derföre  at  samma 
städher  äre  aff  dhe  Pålnsche  Casacker,  som  aff  och  ahn  här  i 
landet  draga,  utplundradhe  och  affbrendha,  i  lika  måtto  för- 
hindra och  dhe  Ryska  Casacker,  som  sigh  och  opå  åtschillige 
orttar  til  samman  rootatt  hafva,  hijt  all  tilförningh  utaf  landet. 
Min  brodher  vill  fördenschuldh  Kon.  M:tt  derom  påminnelsse 
göra,  och  dher  till  rådha  och  medel  söckia,  att  man  må  iffrån 
andra  orttar  så  myckit  klädhe  hijt  bekomma,  som  krigzfålcket 
kunna  behöffva,  szåssom  och  elliest  medh  peningar  betenckte 
blifva,  effter  man  kan  niugast  och  medh  största  mödha  så  många 
penningar  för  thet  oproor  här  i  landet  nu  är  åstadhkomma,  at 
thet  krigzfålck  här  i  Nåugorden  uthi  garnisson  liggia  kunne  der 
medh  underhåldne  bliffva,  szåssom  M.  B.  af  min  förre  schriff- 
velsse väl  förnummit  haffver,  hvadh  för  armodh  och  ringe  in- 
kompst  här  i  landet  nu  är,  och  faller.  Pörseer  migh  förden- 
schuldh till  M.  B.  att  han  sin  flijt  der  uthinan  gör,  att  man  må 
dher  medh  undsatt  bliffva,  på  dett  att  krigzfålckett  mågha  till 
trogenn  tiänst  villige  hållas,  elliest  är  till  att  befruchta,  att  the 
fremmande    tagha    beslett    medh  tenderna,   och  något  obeståndh 


*)  Nederlagsplats  för  varor,  komna  öfver  Archangel. 


Digitized  by  VjOOQIC 


54 

sigh  före,  emedhan  dhe  här  i  landett  så  starcka  äre,  och  ann 
yttermeere  bliffva,  så  at  man  medh  Sverigis  krigzfålck  som  här 
ärc  dem  icke  till  hörsamheet  tvinga  känn,  såssom  Mönickhåfvens 
säldatter  under  Tiphin  liggia  haffva  alredha  understådt  sigh  emot 
deris  förmäns  förbudh  vidh  15  och  tjugu  perssoner  dageligenn 
uthur  legret  sin  koos  dragé,  och  nu  nyligenn  på  en  dagh  vidh 
pass  150  sigh  der  utur  lägret  begiffvit,  föregiflFvandes  att  the  för 
mangel  på  klädher  icke  kunndhe  der  lenger  bliflfua.  Om  dhe 
äre  dragne  uth  på  bygden  at  skafa  sigh  maat  och  klädher,  eller 
och  medh  allone  bårtrymbdhe,  varder  tijdenn  medhgiffvendes. 
Hvilcket  M.  B.  vill  Kon.  M:tt  till  gemöt  föra,  opå  dett  att  all 
obeståndh  må  i  tijdh  före  kommit  bliflFva.  Dette  haffver  jagh  M. 
B.  denne  gånge  uthi  all  välmeningh  icke  kunnett  oförmältt 
lathe.  Befhalcndes  etc.  Datum  Nåwgordz  slått  denn  17  Sep- 
tembris  åhr  1613. 

Hvadh  denn  enspeninger  Anders  Olufzssonn  anlangar,  som 
medh  Kon.  M:tz  breff  hijt  senest  ankom,  szå  är  han  här  kom- 
men uthi  schada  för  een  Norlandz  höfvidzman,  hvilcken  han  för 
handh  i  desse  dagar  ihiälstucket  hafver,  och  eflfter  samma  saack 
hafver  änu  icke  för  annat  bestellande  kunnet  blifve  förhördh, 
effter  dhe  hafva  hafft  skuldh  opå  bådhe  sidhor,  som  man  för- 
numitt  haffver,  derföre  så  bliffver  han  här  anholden  till  dess 
det  schee  känn,  sedhan  schall  han  medh  samma  ransackningh 
till  Kon.  M:tt  försendh  blifva. 

D.  T.  B. 

och  altidh  ti[ll]  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  ett  särskildt  blad*). 

Salus(!)  Käre  bror  her  Axell  Oxenstierne,  effter  jagh  haffVer 
opå  min  eghen  omkåstnadt  besteltt  ett  regemente  Tysche  sol- 
dater iff*rånn  Tyschlandh,  hvilke  hijt  i  landet  udi  tiocka  tarfven 
ankome,  som  sigh  till  4000  rijkzdaler  belöper,  och  jagh  för  dhenn 
oförmögenheet  och  ringhe  inkompst  här  i  landett  udi  denne  oro- 
lighe  tijdhzens  lägenheett  faller,  kan  icke  komma  till  mitt  veder- 

♦)  Att  det  hör  till  föregående  bref  synes  troligt  af  det  yttre.  Betalning 
af  den  här  uppgifna  kostnaden  fÖr  värfning  af  ett  regemente  omtalas  å  nyo 
i  N:o  26,  såsom  förestående.  I  K.  Br.  tfll  De  la  Gardie  af  d.  6  S^t.  1613  sä- 
ges,  att  Reinhold  Taube  blifvit  några  dagar  fornt  afsänd  till  Narva  med  4 
komp.  främmande  soldater,  och  d.  23  Dec.  omtalas  han  såsom  död.  Registr. 
se  417,  992.     Han  hade  enligt  Videkindl  stnpat  vid  Aagdow. 


Digitized  by  VjOOQIC 


55 

lagh  igbenn.  Derfhöre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  hooss 
K.  M:tt  dhcrtill  hielpe,  att  jagh  må  fhå  ährligh  invissniugh  till 
Coparbergett  på  25  schippundh  kapar,  till  dess  att  samnm  summa 
känn  bliffve  bettaltt,  der  medh  jagh  må  kune  till  fridz  stelle 
mine  creditores,  hvilke  och  haffve  förstrektt  till  samme  soldater 
cen  summa  udi  vergier  och  andre  nödtorffter,  och  migh  dagli- 
ghen  om  dheris  bettalningh  öflfverlöpe,  aldenstundh  denn  ter- 
min oss  emillan  giordh,  är  alleredhe  förbij,  der  till  jagh  nu 
inghen  rådh  veet. 

Och  effter  jagh  haffver  förnummit,  att  Reinholtt  T[a]ube  hafi- 
ver  afifdankett  sine  soldater,  derföre  är  jagh  tillfridz  att  opdrage 
lionom  samme  regemente  oppå  billighe  conditioner,  szå  framptt 
Jagh  känn  min  bettalningh  udi  så  måtto  i  koppar  som  förb:tt 
är,  bekomme.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  han  härutinnan 
veet  mitt  bäste  hooss  K.  M:t,  att  jagh  må  för  mine  uttlagde  pen- 
ningar bettalt  bliffve,  helst  eflter  samme  penninger  äre  icke  illa 
anlagde,  medhan  samme  soldater  komme  hijtt  udi  högh  tijdh, 
bådhe  till  Iwangrodz  belägringh,  szåsom  och  sedan  emoott  de 
Bysche  Cassacker,  såssora  då  starke  här  udi  Nougordz  länn  in- 
föUe,  udi  denn  achtt,  att  de  hadhe  velett  begiffvit  sigh  hijtt  till 
Nougordenn  opå  den  förhopningh,  att  bårgerskapett  schuUe  dem 
tillfälle,  szåsom  och  till  äflFventyrs  hade  kunnet  scheedt,  der  de 
hade  fhått  fremie  deris  villie.  Min  K.  B.  Gudh  befalett.  Datum 
ut  in  literis. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  förhoppes  visserligen,  min  B. 
ähr  migh  i  denne  saken  behielpeligh,  teslikes  och  denne  unge 
karen  jagh  till  Hans  K.  M.  medh  denne  brefven  [sänder]  till 
thett  beste  beforder,  efter  han  migh  här  i  lande  troligen  folgtt 
taflfver.     Jagh  tiener  min  K.  B.  altidh  gerna  igen.     Vale. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


22.  Nowgorod  den  .  .  September  1618. 

Tichvins  belägring  är  upphäfven,  emedan  Möniohofens  soldater  aflägsnat  sig, 
och  kunna  de  ingen  tjenst  göra,  förr  än  de  fä  kläder  och  penningar. 

Min    brodhervenlige    etc.     Käre    brodher,    her   Axel    Oxen- 
stieme,  igenom  hvadh  orsacker  denn  godhe  begjnnelsse  och  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


56 

håpningh  som  vij  hadhe  för  Tiphine  ähr  icke  fortgången,  varder 
M.  B.  afl"  min  underdånige  echriffvelsse  till  Kon.  M:tt  väl  för- 
nimmandes. Och  aldenstundh  Mönickhåfvens  såldater  som  störste 
orsacken  dher  till  äre,  schole  mechte  ovilligh  till  yttermeere 
tiänst  vara,  der  före  at  dhe  medh  klädher  bara  illa  försedde  äre,. 
endoch  jagh  hafver  holpet  dem  medh  schoor  och  hvadh  man 
haffVer  hafft  rådh  till  sedhan  dhe  hijt  kommo,  szå  hafva  dhe 
lickvel  inthet  velat  dvelgias  under  Tiphine,  ehvadh  medhel  och 
hielp  deres  förmän  haffva  dhem  föreslagitt,  skole  och  änu  latha 
höra  sigh,  dher  dhe  hoopevijs  emellan  Tiphine  och  här  opå  lan- 
det draghe,  att  dhe  vele  sigh  här  uthur  landet  begiffva,  doch 
hafver  jagh  dem  hijt  till  Nåugordenn  beskedhet,  huru  dhe  vardha 
sådantt  effterkommandes  fhår  man  see,  och  dher  man  än  kundhe 
medh  våldh  och  godhe  ordh  förmhå  dem  till  att  blifiVa  här  i 
landet  qvar,  zså  kunne  dhe  lickväl  ingen  tiänst  göre,  för  ähn  dhe 
fhå  klädher  opå  sigh,  och  någre  penningar  opå  deres  besåld- 
ningh  bekomma,  ty  dhe  seigie  sigh  hafva  tiänst  nog  giortt  för 
denn  besåldningh  dhe  i  Sverigie  utbekommo,  när  dhe  hijt  drogho^ 
Hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  nu  såssom  tilförendhe,  att  han  vill 
dher  till  rådha  och  hielpa,  at  hijt  måtte  komma  så  myckit  klädhe 
i  höst  som' till  be:te  Mönickhåfvens  så  väl  såssom  till  dhe  andre 
såldatter  här  äre,  som  och  sletne  och  refne  gå,  och  derföre  icke 
heller  synnerligenn  villige  äre,  behöfves  vill,  szåssom  och  at  dhe 
medhel  måga  tilgripas,  derigenom  dhe  och  mågha  medh  någre 
penninger  opå  deres  besåldningh  betenckte  blifFve,  effter  här  i 
landet  för  dett  oproor  och  oförmögenheett  iblandh  allmoghen  nu 
är  ingen  rådh  dher  till  finnes,  ty  elliest  fruchtar  jagh,  att  the 
varde  sigh  något  obcståndh  företagandes,  och  synnerligenn  Mö- 
nickhofvens  såldatter,  effter  dhe  allreedha  sigh  så  selsampt  ahn- 
stella,  ähr  och  sådantt  öffverdådigh  partij  såssom  M.  B.  väl  vit- 
terligitt  är,  huru  dhe  sigh  i  Stockholm  uthi  Kon.  M:tz  närvaru 
förhållitt  haffva,  att  dhe  inge  förmaningar  varda  achtandes,  eller 
sigh  til  fridz  giffvendes,  medh  mindre  dhe  fhå  denn  deel  dhe 
schole  hålle  opå  och  nödhtårffteligen  behöffva.  Försehr  migh  för- 
denschuldh  till  M.  B.  att  han  varder  sitt  bedsta  i  säcken  göran- 
des, effter  som  han  väll  besinner,  att  deropå  macht  ligger,  at 
samma  fålck,  så  väl  som  det  andra  krigzfolcket  här  äre,  mage  till 
trogenn  tiänst  villige  hållas,  att  denn  ene  hoopen  icke  må  för- 
orsacka  denn  andra  till  någet  obeståndh,  där  uthinan  jagh  vill 
för  Kon.  M:tt  och  hvar  ehrligh  mann  för  ursechtatt  vara,  der  så 
vidt  komme  (dett  doch  Gudh  nådigest  afvergie)  aldenstundh  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


57 

noghsampt  och  esomofitast  tidigh  varningh  derom  giortt,  bidien- 
des  M.  B.  at  han  vill  migh  till  godha  hålla,  att  jugh  hooom  så 
åffta  här  om  bemödher,  h vilket  jagh  icke  gärna  giordhe  om 
nödhen  och  lägenheeten  thett  icke  så  hårt  krafde.  Befhalen- 
des  etc.     Datum  Nåugordz  slått  denn  . .  Septembris  åhr  1613. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  tienst   och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


23.  Nowgorod  den  9  Oktober  1618* 

Förord  för  ryttmästaren  Erik  Börjesson  och  löjtnanten  Petter  Broms,  hvilka 
hos  Konungen  ämna  söka  ersättning  för  munderingar  och  vapen,  som 
de  mist  under  krigstjenst. 

Mijn  brodervillig  etc.  Välbornne  her  Axill  Oxennstierne 
broder  och  tilförseanndes  synnerligh  gode  venn,  betackar  jagh 
min  B.  för  altt  gått  migh  af  M.  B.  stiidis  och  ofFte  giordtt  och 
bevijstt  är,  hvilckett  jagh  modh  all  brodervilligh  benägennhet 
och  altt  gått  igenn  altijdh  gärnna  vill  förskylla.  Och  känn  M. 
B.  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  brcfvijssere 
välbördigh  och  manhafftige  Erich  Birielssonn,  som  een  tijdh  bårtt 
ått  för  een  ryttmestere  för  mitt  cornett  varitt,  och  Petter  Broms 
leutenamptt  under  v[älbördig]  Claes  Christiernssons  phana,  hafve 
sigh  nu  på  fämptte  åhr  här  i  lanndett  till  Kongl.  M:z  och  Sve- 
rigis  Cronos  gagnn  och  bestte  troligenn  och  flittligen  bruke 
lathet,  och  både  i  marckenn  för  fienndenn  såsom  och  i  belägrin- 
gerne  och  annorstädz  såledis  förhållitt,  och  sådantt  lofFordh  och 
nampn  inlagdtt,  som  ährlige  trognne  Svenske  mäun  och  befäligz- 
habere  hafver  ägnett  och  bordtt  att  göre  och  väl  ahnstår.  Hvar- 
före  dhe  och  igenom  deris  ärlige  och  manlige  förhållennde  äre 
någre  åttskillige  gånger  af  fienndenn  blefnne  skuttnne  och  illa 
sargede,  såsom  och  mist  deris  hesttar  och  tygh,  att  dhe  äre  nu 
så  af  iigh  kompnne,  att  dhe  ingenn  tiennstt  här  nu  yttermhere 
kunne  bevijsa,  för  ähnn  dhe  nogonn  hielp  och  vederlagh  af  Cron- 
nan  bekomme  kunne  till  att  oprustte  sigh  igenn,  helstt  effter  dhe 
ringe  till  besoldningh  för  den  mangell  här  opå  peningar  är,  be- 
kommitt  hafve.  Hvarföre  hafver  jagh  effter  deris  begärann  och 
flittigtt    ahnhållende   dem   till  Högb:te  H.  K.  M:t  förlåffvett.  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


58 

om  deris  värff  och  nödh  i  all  underdånigheett  hos  K.  M:t  att 
andrage  och  tillkenne  gifve,  eåsora  och  denne  mijn  förschrifft 
till  M.  B.  meddeltt,  aldenstundh  att  dhe  för  deris  ärlige  och 
manlige  förhållende  all  godh  befordring  värde  äre.  Ahr  förden- 
fichuldh  mijn  brodervenligh  begärann,  att  M.  B.  ville  väl  göre 
och  lathe  dem  vare  sigh  till  dett  bestte  befaledhe,  och  i  allo 
måtto  dhe  kunne  mijnn  B.  tillijte,  beforderligh,  och  hos  H.  K. 
M:t  der  till  förhielpe,  att  dhe  medh  nogott  underhåldh,  förlä- 
ningh  och  annen  vederlagh  hos  H.  K.  M:t  för  deris  skadestånndh 
nådigestt  måtte  betencktte  blifive,  opå  dett  att  de  i  så  måtto 
deris  trogen  tienstt,  ärlige  och  manlige  förhållennde  mage  till 
dett  bestte  åttniuthe,  och  derigenom  blifva  förorsakede  Högbrte 
H.  K.  M:t  och  Sveriges  Crono  all  ytterligere  trogenn  tienstt  be- 
vijsse.  Förseanndes  att  M.  B.  är  dem  till  dett  bestte  beforder- 
ligh, uthi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  brodervilHgh 
och  vänligh  benägenhet  igenn  gör  jagh  altijdh  gärnne.  Befalen- 
des  etc.     AfF  Nowgordz  slått  denn  9  Octobris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


24.  Nowgorod  den  . .  Oktober  1618. 

Begär  enträget  sändning  af  kläde  före  vinterns  inbrott  och  anvisning  till 
Ståthållaren  ooh  Kamreraren  i  Finnland  att  betala  det  kläde,  hvarför 
han  sjelf  står  1  ansvar  hos  en  köpman  1  Reval.  Åf  Mönlchofens  soldater 
äro  öfver  600  nu  åter  samlade,  men  äro  mycket  utblottade. 

Min  brodhervilligh  etc.  Käre  brodher  her  Axel  Oxenstierne, 
endoch  att  Kon.  M:tt  förmähler  i  sin  nådige  schriffVelsse,  sigh 
ingen  undsetningh  i  höst  eller  vinther  till  krigzfålckzens  conten- 
tering  för  rickzens  olägenheett  och  besväringer  schuldh,  kirnne 
hijt  göre  lathe,  szå  är  man  lickvell  uthi  denn  underdånige  för- 
håpningh,  att  H.  K.  M:t  för  dette  landz  oförmögeuheett  schuldh, 
derom  jagh  H.  K.  M:tt  nu  i  underdånigheett  tilschriffvit  hafver, 
varder  krigzfålckett  icke  aldelis  förlåthendes,  uthann  lickvell  denn 
nådige  förseungh  görendes,  att  hijt  må  någon  hielp  och  bistondh 
uthi  peninger  och  klädhe,  effter  rådhen  och  lägcnheeten,  medh 
första   mögeligitt    är    schee,    aldenstundh    krigzfålckett  ingeledis 


Digitized  by  VjOOQIC 


59 

kunna  uthan  klädher  sigh  emott  denn  kalde  vinther,  nu  tilstun- 
dhar,  behielpe  eller  någon n  tiänst  göra,  såssom  M.  B.  väl  besin- 
ner,  der  till'  man  nu  bär  i  landett  slätt  ingen  rädh  eller  medhel 
Teett,  ty  denn  ringe  allmoghe  som  änu  behålden  är,  kan  niugast 
medh  störste  besvär  försörgia  krigzfålckett  medh  deres  lijflFz 
oppehelle,  szåssom  fuller  tijdhenn  varder  vijdere  medhgiffvendes. 
Hvarföre  dher  icke  så  myckitt  klädhe  känn  iffrån  Sverigie  till- 
vägha  kommas,  som  till  krigzfålckett  här  i  landett  behöffves  vill, 
szå  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  H.  K.  M:tt  der  till  förmå, 
att  H.  K.  M:tt  giffver  migh  sin  schriffteligh  försåckringh  deropå, 
att  hvad  som  jagh  uthi  klädhe  i  Räffle  och  andre  orttar  till  krigz- 
fålckzens  behoff  optingha  och  annama  känn,  schall  i  tilkom- 
mende  ezåmmar  medh  kappar,  järn  och  andre  varur  betaltt  bliffva, 
så  vill  jagh  all  mögeligh  flijt  däruthinan  göra,  elliest  understår 
jagh  migh  inthett  klädhe  till  krigzfålckett  optinga,  effter  jagh 
allredha  nogh  skylligh  är,  för  dhet  klädhe  som  i  fiordh  och  för 
åhrs  till  dem  optogz,  som  änu  till  13000  daler  der  aff  obetaltt 
är.  Och  effter  denn  Räffvelske  bårgaren  Claes  Grambou  vidh 
nampn,  som  störste  deelen  dher  aff  försträckt  hafver,  om  hvilckenn 
jagh  M.  B.  tilförende  tilschrifvit  haffver,  änu  icke  det  ringeste 
opå  dhe  7000  daler,  som  hann  till  Finlandh  opå  Kon.  M:tz  nå- 
dige behagh  för  sin  lefvereringh  in  vijst  är  bekommitt,  oanseedt 
att  hann  haffver  hafft  sin  tiänncre  dher  liggiandes  öffver  et  åhr 
på  stoor  omkåstnatt,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  och 
vill  der  till  förhielpe,  att  Kon.  M:tt  lather  schriffva  till  Stådt- 
hållaren  och  Cammareraren  dher  i  Finlandh,  att  the  honom 
samnaa  summa  betala,  på  thett  att  jagh  honom  må  qvitt  bliffva, 
effter  han  håller  sigh  till  migh,  derföre  att  jagh  haffver  låffvett 
att  villia  skaffa  honom  sin  betalningh,  och  tilfridz  Stella  lijka 
såssom  för  min  egen  schuldh,  förseer  migh  fördenschuldh  till  M. 
B.  att  han  der  till  förhielpcr,  szåssom  och  så  lagar,  att  krigz- 
iiålcket  mage  genom  något  medhel  medh  peningar  och  klädher 
betenckte  bliffva.  Elliest  fruchtar  jagh,  att  Rysserna  som  i  vinther 
kunna  sigh  uthan  tviffvel  efter  deris  gambla  vahna  sterckia, 
vardha  dhem  uthi  huusen  och  badhstugerne  för  klädhlöse  schuldh 
effter  deris  eigen  villia  öffverfallandes,  emedhan  störste  deelen 
aff  krigzfålckett,  och  särdelis  Mönickhåfvens  såldatter  som  opå 
siunde  hundradhe  sigh  nu  igen  församblat  haffva,  opå  klädher 
myckitt  förblåttadhe  äre,  szå  att  mann  allredha  seer  sin  skam  och 
yncka  opå  dhem,  och  ingen  stedz  dhem  brucka  känn,  för  än  dhe 
fhå  något  opå  sigh.     Detta  jagh  M.  B.  uthi  all  välnieningh  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


60 

hafver    kunnet    förhålle.     Befhalendes   M.  B.  etc.     Aff  Nåugordz 
slått  denn  ..  Octobris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

RikskanslereDs   anteckning:    Ankommedt   till  Vesterähs  den  11  Decemb. 
An.  1613. 


26.  Nowgorod  den  17  November  1618. 

Förord  för  öfverstlöjtnant  Robert  Poyler  att  få  i  Skottland  yärfva  mer  krigs- 
folk, emedan  hans  kompani  blifvit  sä  förmlnskadt,  att  det  måst  fördelas 
pä  andra. 

Mijn  brodervilHgh  etc.  Välborne  her  Axill  Oxenstierna,  bro- 
der och  synnerligh  gode  venn,  jagh  känn  M.  B.  här  medh  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  efFter  breffvijssere  Öfverstte  Leute- 
namptten  Robertt  Poyler  är  blefven  opå  sitt  companie  som  han 
förestått  hafver,  här  i  landett  så  försvagatt,  att  hann  hafver  måstt 
dett  lathe  under  andre  companier  försticke,  och  fördenschuldh 
begärett  förlof  Kongl.  M:t,  vår  allernådigesttc  Konungh  ochherre^ 
i  all  underdånigheett  att  besökie  och  sin  trogen n  tjenst  ytter- 
ligere  tilbiude  och  praesentere,  hvar  H.  K.  M:t  nådigestt  täckes 
honom  att  bruke,  antingen  att  förskicke  utt  till  Skottlandh  att 
värfve  mhere  folck  hijtt  inn  (hvilcke  i  tillkommende  vår  här  i 
landett  väl  vele  behöfves)  eller  hvar  H.  K.  M:t  synes,  så  är  hann 
öfverbödigh  så  häreffter  som  här  till  sin  tienst  bevijse.  Och  al- 
denstundh  hann  sigh  altijdh  både  udi  Lifiandh  såsom  och  här 
hos  migh,  till  H.  K.  M:tz  och  Sveriges  cronos  gagn  och  bestte, 
troligen  och  flittligenn  hafver  bruke  lathett,  och  sådantt  nampn 
och  lofordh  inlagdtt,  som  een  ärligh  befälighabere  hafver  ägnett 
och  bordtt  och  väl  ahnstår,  hvar  fö  re  är  mijn  brodervenligh  be- 
gärann att  M.  B.  ville  lathe  sigh  vare  honom  till  dett  bestte  be- 
falett,  och  hos  H.  K.  M:t  der  till  förhielpe,  att  H.  K.  M:t  honom 
för  een  gunstigh  och  nådigh  Konungh  och  herre  vara  ville,  och 
hans  trogen  tienstt  och  manlige  förhållende  nådigstt  ahnsee,  och 
medh  all  gunstt  .och  nåde  vare  bevågenn,  såsom  och  att  hann 
må  blifve  utskickett  till  Skottlandh  att  värfve  så  mykitt  af  sijne 
landzmänn  hijtt  inn,  som  H.  K.  M:t  nädigcst  täckes  och  synes, 
medann    den   nationen   bestt  medh  vårtt  inlendsche  folck  kunne 


Digitized  by  VjOOQIC 


61 

komroe  öfvereens;  och  håppes  jag  såsom  och  vill  vare  godh 
före,  att  hann  så  häreffter  som  härtill,  Högbe:te  H.  K.  M:t  och 
Sveriges  crono  all  trogenn  tienstt  skall  bevijse,  att  H.  K.  M:t 
dertill  itt  nådigtt  behagh  hafve  skall,  ähr  och  bestt  och  rådeli- 
gestt,  såsom  och  förmoder,  att  H.  K.  M:t  blifver  vedh  sijne 
gamble  trogne  tienere  och  dem  icke  förskiuter,  af  hvilcke  mann 
all  troheett  och  rättrådigheett  spordtt  hafver.  Förseer  migh  för- 
denschuldh  att  M.  B.  är  honom  i  allo  måtto  till  dett  bestte  be- 
forderligh.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  mijn  B.  till  vilie 
och  brodervenligh  benägenhet  igenn,  finnes  jagh  altijdh  rede- 
bogenn  till.  Befalendes  här  medh  M.  B.  etc.  Af  Nowgordz  slått 
denn  17  Novembris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


26.  Nowgorod  den  18  Deoember  1618. 

Ursäktar  sitt  bref  till  EonuDgen  om  den  honom  anyisade  råns:  vid  under- 
handlingen i  Viborg;  hoppas  fä  afbetalning  i  koppar  för  sin  värfning 
och  erbjuder  sig  för  billigt  pris  lemna  spanmål,  som  han  för  egen  del 
hade  upplagd,  men  önskar  frikallelse  från  det  beslag  som  (för  Elfsborgs 
lösen),  bllfvit  lagdt  å  >de  ovissa»  utlagorna  af  förlåningar  och  behöf- 
ver  40,000  R:dr  för  betalning  af  kläde  till  krigsfolket. 

Min  venlighe  etc,  V^elborne  her  Axel  Oxenstierna,  tillför- 
lathelighe  brodher  och  förtrogne  venn,  jagh  gifver  M.  B.  här 
medh  venligenn  till  kenue,  att  M.  B:s  schriffuelsse  är  migh  medh 
breffvijssere  och  enspeninger  tilhonde  kommen,  där  utaff  jagh 
förnimmer,  att  min  underdånige  schriffuelsse  till  Kon.  M:tt  an- 
langendes  min  privat  saak  för  otijdigh  och  onyttigh  achtadh,  och 
annorledis  än  denn  aflF  migh  meent,  är  optagen  vorden,  och  för- 
denschuldh  affrådher  min  B.  migh  H.  K.  M:tt  medh  sådann 
schriffuelsse  vijdere  att  inportunere,  och  endoch  jagh  väl  veet 
och  förnimmer,  att  M.  B.  af  itt  trogett  gemööt,  och  i  all  väl- 
roeningh  migh  i  så  måthe  rådt  haffver,  der  före  jagh  och  M.  B. 
flijtteligen  betacker,  szå  går  migh  lickvel  till  hiertatt,  att  min 
schriffuelsse  såledis  emott  förhåpningh  optaghen  är,  helst  effter 
jagh  veet  migh  icke  H.  K.  M:tt  om  mine  privat  sacker  uthi  så 
måtte    tilförende    inportuneret,  uthan  haffver  medh  tålamodh  lä- 


Digitized  by  VjOOQIC 


62 

genheten  anseedt,  utthärdat  och  trycht  migh  så  myckitt  möge- 
ligitt  varitt  haffver,  altt  inn  till  dess  att  jagh  nu  noghsampt  för- 
orsackatt  är,  H.  K.  M:tt  inedh  mitt  underdånige  breff  uthi  denne 
saak  att  besöckie,  doch  icke  velatt  eller  understådt  migh  dher 
medh  H.  K.  M:tt  någott  att  föreschriffva,  såssom  thett  förståes 
kan,  hvilckett  långdt  iffrå  migh  vare,  emedhan  jagh  migh  dertill 
altt  för  ringa  kenner  och  befinner.  Tackar  och  Gudh  för  thett 
förståndh,  att  jagh  fuUer  veet,  huru  jagh  min  höge  öffverheet 
respectere  schall,  uthan  dher  medh  velatt  H.  K.  M:tt  min  lägen- 
heet  och  besväringh  i  underdånigheett  tilkenna  giffva,  och  om 
nådigh  promotion  tillitha,  uthi  denn  ödmiucke  förhåpningh,  att 
sådantt  schulle  migh  så  väl  som  andre  H.  K.  M:tz  tiännere  tillå- 
thett  vara,  emedhan  jagh  och  måste  så  väl  som  dhe  H.  K.  M:tt 
min  tilbörligh  tiänst  bevijsa  och  för  H.  K.  M:tt  lijff  och  välfärdh 
ospardh  haffva,  der  till  jagh  och  villigh  finnes,  när  så  behöffves 
och  omtrengia  känn,  och  schreffjagh  H.  K.  M:tt  8JelfF[till]  synner- 
ligenn  för  den  orsack  schuldh,  effter  de  tijdender  iffrån  Sverigie 
spordes,  att  M.  B.  schulle  vara  förordnatt  på  denn  handel  som 
medh  dhe  Pålnsche  sendebudh  vidh  denn  tijden  sades  udi  Liff- 
landh  beramett  vara,  och  jagh  ingen  viste  som  jagh  samme  saak 
såssom  min  brodher  förtro  kunndhe  H.  K.  M:tt  att  andraghe, 
förmenandes  migh  dhermedh  Rådz  embethett  eller  dhe  persso- 
ner  dher  uthi  brukes  ingen  förklenringh  eller  förachtt  giordt 
eller  tilfogatt  haflva,  uthann  dhem  uthi  deres  tilbörligh  vyrde 
håller,  såssom  jagh  migh  och  udi  min  schriffvelsse  till  Kon.  M:tt 
M.  B.  och  dhem  som  afF  Rådett  udi  Vijbårgh  stadde  äre  förbe- 
hållitt  haffver,  ty  jagh  begärer  eller  åstundhar  ingen  högre  ähra^ 
änn  denn  jagh  känn  förtiäntt  hafifva,  och  dett  kall  som  jagh  på 
K.  M:tz  vegne  betiäner  (hvilkett  dhe  Rådz  personer  som  udi 
dhe  förnempste  embether  äre  bruckede  tilförende  förestådt  haffve) 
tilhörer.  Ty  ehuru  personeme  efter  hvars  och  eens  skickelighet 
meere  än  säthen  hoos  denn  Pålnske  och  Danske  senat  achtas 
och  i  vyrdningh  hålles,  szå  bliflFve  lickvell  deris  Felttöflfverster^ 
elliest  och  synnerligenn  i  commissions  sacker,  szå  väl  iblandh 
Rådett  såssom  andre  tilbörligenn  respecterede,  och  fördenschuldh 
förmodher  migh  ingen  godh  ordningh  eller  politie  här  uthinan 
för  när  giortt,  eller  och  min  ähra  förringatt,  att  jagh  denne  saak^ 
efter  som  jagh  denn  förstår,  någett  urgeret  och  disputeret  haff- 
ver, uthan  heller  öndscher  och  seer,  att  all  godh  ordinantie  i 
alle  saker  måtte  vidh  machtt  hoUas,  szå  kunnde  hvar  i  sin  stadh 
denn    tilgodhe    niutha,    endoch    denn    special    ordningh   icke   så 


Digitized  by  VjOOQIC 


63 

Dogha  medh  andre,  och  synnerligen  her  Gustaff  Stenbock  som 
icke  större  tiänst  än  någonn  anner  giortt  haffver,  och  nyligen  i 
Rådhett  antagen  är,  observeres,  såasom  denn  emot  migh  exagere- 
res,  och  fördenschuldh  heller  såghe,  att  jagh  medh  Rådz  embe- 
thett  måtte  förschontt  bliffva  ann  jagh  medh  nägett  despit  thett 
emottage  schuUe.  Doch  må  jagh  inthett  vidhlyffteligere  herom 
nu  schrifiVa,  uthann  denne  saak  udi  H.  K.  M:tz  nådige  schön 
och  behagh  i  all  underdånigheett  hemsteller,  udi  denn  under- 
dånige förhåpningh,  dher  H.  K.  M:tt  befinner  migh  någett  avan- 
siament  raeritert  haffva,  varder  och  effter  sin  käre  her  faders 
(högloffligh  i  årainnelsse)  nådige  löffte  och  sin  egen  gunstige 
tilseigielsse  sådant  åttniuthe  lathe  och  migh  för  een  gunstigh  och 
nådigh  herre  och  konungh  så  häreffter  såssom  här  till  bliffva. 
Jagh  vill  deremott  igenn  H.  K.  M:tt  effter  min  edz  plichtt  för 
een  trogen  och  rättrådigh  tiännere  finnas,  der  till  H.  K.  M:tt 
och  M.  B.  må  sigh  vist  förlathe,  och  inge  andre  tanckar  om 
migh  fatta,  ty  jagh  vill  för  ingen  ähregirigheett  eller  andre  or- 
sacker  schuldh  H.  K.  M:tz  gagn  och  bestå  min  ähra  och  gode 
nampn  til  förkleningh  försuma  eller  tilbacke  settia,  uthan  så  här 
effter  såssom  här  till  H.  K.  M:ttz  och  mitt  käre  fädemeslandz 
välfärdh  och  nytte,  så  myckitt  migh  menischligitt  och  mögeligitt 
är,  vette,  och  söckia  och  [o:  att]  medh  Commissarierne  i  Vijbårgh 
om  alle  nödhtårfftige  sacker  esom  offlast  communicere,  beder  och 
M.  B.  att  hann  vill  min  trogne  broder  venn  och  gynnere  vara 
och  bliffva,  och  migh  hoos  K.  M:tt  till  thett  bestå  effter  sitt 
löffte  ihugh  komma  och  säcken  uttydha,  effter  såssom  jagh  migh 
och  till  M.  B.  aldelis  förseer,  så  och  der  till  förhielpe,  att  jagh 
effter  H:s  Kon.  M:tz  nådige  förtröstningh  måtte  här  ifrån  för- 
låssatt  bliffva,  för  dhe  orsacker  jagh  M.  B.  tilförende  tilschriffvit 
haffver,  och  fördenschuldh  onödigt  achtar  dem  nu  repetera,  och 
när  Gudh  vill  jagh  känn  komma  till  tals  medh  M.  B.  hvilckett 
jagh  högeligenn  åstundar,  effter  jagh  icke  kan  eller  må  så  vid- 
lifteligenn  som  sackenn  kräffver  nu  udi  pennan  fatta,  szå  schall 
M.  B.  förnimma,  att  jagh  ingen  otilbörligh  ähra  åstundhar  eller 
så  otijdigh  är,  som  jagh  känn  hållas  före,  ty  jagh  förmener  migh 
så  lenge  tiäntt,  svårt  fengzle  och  så  myckitt  ondt  för  min  höge 
öffverheet  schuldh  utstådt,  att  jagh  schulle  nu  haffva  skäligh  or- 
sack  att  fordra  opå  någett  recompens  dher  före  (endoch  jagh 
Kon.  M:tt  nu  regerendes,  min  allernådigste  Konungh  och  herre 
för  all  gunst  och  nådhe  migh  betedd  är,  i  all  underdånigheett 
ödmiuckeligenn  betackar,  vill  och  sådantt  medh  all  rättrådigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


64 

och  troheett  förtiöna).  Szå  bör  och  tijdhenn  som  herre  och  tiänere 
under  tijden  oförmodeligenn  plager  förändra  och  åttschellia,  sås- 
8om  nu  medh  vår  godhe  venn  Reinholtt  Tuue  schedt  är,  syn- 
nerligen aff  een  krigzmann  i  acht  haffves,  aldenstundh  han  är 
icke  myckitt  säcker  på  sitt  lijff,  och  der  före  sigh  i  sin  lijffz- 
tijdh  så  före  see,  att  han  må  ett  ährligitt  nampn  nest  annat 
effter  sigh  leiFva,  szå  att  hans  slechtt  och  förvantter  mage  eftter 
hans  dödh  deraff  och  hans  förtiänst  frögdh  och  gledie  hafiVa. 
Och  effter  be:te  Reinholtt  Tuue  haffver  genom  sitt  römligh  och 
manligh  förhållende  måst  settia  lifvet  till,  och  såledis  sinn  tro- 
heett till  H.  K.  M:tt  medh  sitt  lijfflåthende  bevijst,  derföre  be- 
der jagh  M.  B.  att  hann  vill  hons  effterlatne  enckia  hoos  K. 
M:tt  till  thett  bedsta  befordra,  szå  att  hon  må  hans  trogne  tiiinst 
så  åttniutha,  att  andre  erlige  karlar  mage  och  deste  meera  der- 
igenom  förorsackede  bliffva,  H.  K.  M:tt  deris  trogne  och  rätt- 
rådige tiänst  bevijssa. 

Till  besluuth,  szå  betackar  jagh  M.  K.  B.  på  dett  flitteligste 
för  denn  förtröstningh,  som  M.  B.  gör  migh  om  min  betalningh 
för  dhe  4000  rickzdaler,  som  jagh  på  mitt  regemente  spenderet 
haffver,  och  effter  jagh  haffver  dess  för  uthann  bådhe  tilförende, 
såssom  och  sedhermera  myckitt  större  summa  till  krigzsackernes 
befordringh  förstrechtt,  såssom  medh  räckenschapen  och  godh 
schal  schall  bevijses,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill 
hoss  K.  M:tt  migh  der  till  förhielpa,  att  jagh  kunnde  bekomma 
uthi  detta  åhr  min  betalningh  uthi  godh  kappar  för  halffparten 
nembligenn  2000  rickzdaler,  när  min  fulmechtigh  deropå  fordren- 
des  varder,  effter  jagh  doch  måste  een  tijdh  bårtt  ått  ansee  och 
töffva  opå  min  betalningh  för  rästenn,  hvilkenn  sigh  till  een 
themmeligh  summa  belöper,  såssom  jagh  framdelis  vill  M.  B. 
derom  vijdere  förstendige.  Hvilckett  jagh  af  mitt  egitt  som 
jagh  här  i  landett,  då  jagh  hijtt  först  in  kom,  förvärfvatt  och 
opå  min  besåldningh  bekommitt  hafver,  såssom  och  elliest  aff 
min  förläningh  tillsamman  schrapatt,  och  icke  till  dett  ringeste 
utaf  Cronones  och  dette  landz  inkompst,  der  till  tagett,  såssom 
någre  till  eventyrs  så  myckitt  hafva  att  seigia,  kunna  mena,  der 
till  jagh  migh  för  ährligh  håller,  och  aldrigh  schall  bevijses,  för- 
seendes migh  till  M.  B.  att  hann  är  migh  här  uthinan  så  väl  som 
i  all  andre  sacker  till  thett  bedsta  beforderligh,  och  der  till  för- 
hielpa,  att  kapparen  icke  må  bliffva  migh  altt  för  dyr  satt,  effter 
jagh  förnummitt  haffver,  att  hann  uthan  landz  schall  nu  icke  uthi 
synnerligh  högdt  pris  vara.     Jagh  tiennar  M.  K.  B.  gerna  igenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


65 

\ithi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  förmå.  Och  efftcr  jagh  haffver 
opå  Nöthebårgz  befästningh  till  änn  700  tunnor  spn:ll  uthi  godh 
rågh  och  maltt  liggiendes,  som  jagh  ifrån  Finlandh  bekommitt 
iiaffver,  och  deropå  befästningen  är  nu  elliest  ringa  förrådh  emot 
thctt  såssom  dher  på  all  hendelssc  borde  opå  sådane  partzeler 
vara,  der  före  må  jagh  be:te  min  spnrll  icke  deriffrån  tagha  latha, 
och  befästningen  sålcdis  uthi  någon n  fara  settia,  uthann  dher 
bliffva  latha,  så  frampt  jagh  afiP  K.  M:tt  kan  om  min  betalningh 
försäckratt  blifva  och  tree  daler  för  tunnan  uthi  nästkommendhe 
^hr  bekomma,  oanseedt  jagh  framdelis  här  i  Nougorden  hvar 
tunna  för  fäm  daler  selgia  kunnde,  hvar  före  bedhcr  jagh  M.  B. 
^tt  han  vill  opå  minn  vegne  hoos  K.  M:tt  derom  anhålla,  och 
medh  förste  H.  K.  M:tz  meningh  derom  förnimma  latha. 

Jagh  känn  och  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe,  att 
Jagh  förnummitt  haffver,  att  Everdt  Horn  är  opålagdt  så  väl  som 
Andre  aff  adelen  att  utgöre  dcnn  hielpen  opålagdt  är  till  El[t]zbårgz 
lösen  och  derföre  miste  dhe  ovisse  partzeler  af  sinn  förläningh, 
hvarföre  befruchtar  jagh,  att  thett  varder  migh  och  tilbudet, 
menn  effter  theÄ  vill  migh  nu  alt  för  svårt  falla,  aldenstundh 
jagh  inthett  vederlagh  såssom  Evertt  Horn  i  stadhonn  bekom- 
mitt haffver,  och  försträcht  och  spenderatt  altt  mitt  till  krigz- 
sackerne  här  i  landett,  och  inthett  är  här  udi  landett  nu  igen 
till  att  bekomma,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  sigh 
denn  mödhe  opåtaghe,  och  hoss  K.  M:tt  så  vidt  begå,  att  jagh 
kunndhe  medh  dhenn  hielpen  förschontt  blifva,  effter  jagh  elliest 
veet  inthett  att  tilgå,  att  hoUe  migh  och  mitt  fålck  medh  än 
Bamme  förläningh,  hvilckenn  uthan  dhe  ovisse  partzeler  ringe 
förslår  och  renttar  som  M.  B.  väl  vitterligitt  är,  förseendes  migh 
till  M.  B.  att  hann  häruthinnan  veet  mitt  bestå,  jagh  förschyller 
fiådantt  såssom  alt  annett  M.  B:s  godhe  benägenheett  igen,  om 
<5udh  migh  lifvedh  unner. 

Till  besluut,  effter  M.  B.  af  min  underdånige  schrifuelse 
till  K.  M:tt  väl  förnimmandes  varder,  huru  vårt  tilståndh  i  lan- 
dett nu  är,  och  att  sackenn  deropå  mest  henger,  huru  krigz- 
ftlckett  mage  till  villigheet  hålles,  att  göre  fienden  tilbörligitt 
motståndh,  hvarföre  förseer  jagh  migh  till  M.  B.  att  hann  varder 
dher  till  hielpandes  och  rådendes,  att  dhe  medhel  mågc  i  tijdh 
tilgripaa  och  hijt  sendas,  dher  medh  krigzfålckett  kunne  bliffva 
<coDtenteredhe,  som  värr  male  content  är,  än  jagh  derom  så  schriffva 
må.  Elliest  befruchtar  jagh,  att  the  varde  sigh  någett  obeståndh 
medh  Sverigis  crones  store  schadha,  företagendes,  ty  jagh  haffver 

Axei  Oxenstierna  IJ:  5.  5 


Digitized  by  VjOOQIC 


66 

dhem  nu  så  lenghe  medh  godhe  ordh,  förtröstninger  och  stoor 
tilseigielse,  såssom  och  genom  straff  och  undseigielser  oppehål- 
lett,  så  att  jagh  icke  veet  genom  någett  medhel  dhem  till  ytter- 
mera lydne  hålla,  medh  mindre  dhe  kunna  fhå  klädher  opå  sigb 
omott  den  starcke  vinther  här  är,  och  där  till  peningar  för  deris 
tiänst,  och  effter  jagh  och  Everdt  Horn  nu  i  högsta  nödhenn  så 
högdt  förobligeret  oss  för  klädhe  vij  förventte  iffrån  Räffle  och 
Narffven,  szå  frampt  bårgerne  och  kiöpmennerne  vele  oss  förtroa 
sådant,  dher  om  vij  änu  ingen  viss  beschedh  bekommit  hafva, 
dher  före  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  så  laghe  att  betalnin- 
gen för  dhe  40000  daler,  som  til  alt  fålckett  väl  vill  behöffves, 
effter  dhe  äre  alla  illa  kläddhe  och  lijka  thett  förtiäntt  haffva, 
må  opå  förstembdan  tijdh  för  handhenn  vara,  att  vij  icke  dher 
öffver  mage  på  schadha  komma,  förmodendes  fördenschuldh  att 
M.  B.  vardher  uthan  vijdhlyfftigh  förraaningh  såledis  sigh  häron^ 
vårdandes,  såssona  hann  väl  besinner,  att  deropå  stor  macht  lig- 
ger. Szåssora  och  der  till  förhielpe,  att  hijt  måtte  i  tijdh  pe- 
ningar till  deres  contenteringh  komma,  elliest  känn  jagh  H.  K- 
M:tt  icke  försäckre  medh  någonn  trogenn  tiäffet  af  dhem,  alden- 
stunndh  man  känn  medh  störste  mödha  fhå  så  myckitt  här  til- 
hoopa,  att  the  kunne  hålle  liffvedh  medh,  aldenstundh  man  slätt 
ingen  inkompst  af  landet  haffver.  Och  hvadh  man  aff  stadhen 
kan  tilhoopa  schrapa,  medh  stor  mödho  och  besvär,  thett  vill 
icke  långt  förslå,  iblandh  så  månge.  Bef  hälen  des  M.  B.  etc,  Aff 
Nåugordz  slått  denn  18  Decembris  åhr  1613. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:    Praesent.    i   Örebro   den   23  Jan.  Anno  1614. 

Postscriptum. 

För  besättningen  i  Narva  vill  han  lemna  700  t:r  spanmål  ban  fört  till  Nöteborg- 
och  köpa  1000  t:r  i  Reval,  men  begär  att  få  en  del  af  betalningen  genast^ 
emedan  hans  inkomst  af  förläningar  är  blott  400  daler  årligen. 

Käre  broder  her  Axel  Oxenstierne.  Szedann  dette  medh- 
fölgiende  breff  var  daterett,  förnam  jagh  aff  Ewerdt  Florn  och 
Stådthollarenn  på  Narffven  att  dher  udi  befästningen  är  icke  så 
myckitt  spän  mall  i  förrådh,  att  krigzfålckett,  udi  åtto  dagar,  se- 
dann lenger,  kunne  sigh  underhålla  medh,  och  effter  nu  ingen 
rådh  eller  medel  för  handen  är,  att  förschaffa  dher  hedau  någerv 
undsetningh  i  spanmåll,  der  före  så  haffver  jagh  måst  förschriffva 


Digitized  by  VjOOQIC 


67 

iffrÄn  Raffle  ettusendh  tunnor  spanmåll  dijtt  till  Naiffven  till 
dhe  700  tunnor  spanmåll  jagh  opå  Nötteborgh  leffvererett  haflfver, 
som  jagh  af  min  arffvegodz  och  förläningh  församblett  haffver, 
udi  denn  förhåpningh,  att  jagh  min  betalningh  derföre  udi  Sve- 
rigie  bekomma  må,  nemligenn  tree  daler  för  tunnan,  så  myckitt 
och  spanmåll  dher  i  Narffven  geller,  och  än  dyrare  här  i  Ryss- 
laodh  är,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  fliteligenn  att  hann  vill 
hoss  K.  M:tt  der  till  förhiclpe  att  jagh  måtte  vedherlagh  der  före 
bekomma  udi  peningar,  jäna  eller  andre  godhe  varur  effter  som 
dhe  kunne  dher  gångbar  vare,  och  emedhan  jagh  hafver  nu  ta- 
gitt  migh  så  när  och  till  thett  endeste  jagh  äger  udi  spanmåll 
och  dher  medh  befestningerne  i  störste  nöden  undsatt,  endoch 
jagh  strax  hade  kunnett  redhe  peninger  derföre  här  bekomma, 
hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  står  migh  bij  och  så  vidt 
begår,  att  jagh  må  ett  tusendh  daler  nu  i  vintter  udi  reedhe  pe- 
ningar, och  dett  andre  i  järn  opå  samme  spanmåll  bekomma, 
och  rästenn  framdelis,  effter  jagh  är  schyldigh  Mönickhåffven 
ettusendh  daler,  dem  jagh  hafver  låffvet  honom  dher  i  Sverigie 
nu  i  vintter  att  Tefverere,  förseendes  migh  till  M.  B.  att  hann 
såssom  min  förtrogne  venn  mitt  bestå  häruthinan  veett,  szå  att 
jagh  dermedh  må  i  förstonne  hulpen  bliffva,  såssom  jagh  migh 
och  til  honom  aldelis  förlåther,  att  betala  min  schuldh  och  mig 
och  mitt  fålck  der  medh  att  oppehålla,  såssom  tarfven  nu  kreff- 
ver  och  tillseigier. 

Egenhändigt:  Och  endoch  käre  bror  ber  Axell  Oxenstierna, 
jagh  i  desse  mine  skrivelser  nogerlunda  haffver  svaradh  på  dett 
min  bror  migh  tilskrifver  om  min  particular  säck,  so  hadhe  jagh 
vell  veladh  önskett(!),  att  der  legenheten  och  tidhen  hadhe  kunnedh 
lidhadh,  att  jagh  hadhe  sielff  fött  muntligen  taltt  medh  min  B. 
om  denne  min  säck,  so  skulle  han  vell  förnimma,  att  ingen  oti- 
dhigh  ähregirighett  migh  dertill  bevechtt  haffver,  uthau  att  jagh 
fuUer  nogener  skall  hafva  retmetigh  skell  der  till,  der  eliest  min 
skrifvclser  so  blifve  optagna  som  de  aff  migh  mente  ähre.  Och 
ville  jagh  achta  migh  dett  för  den  största  ähran  och  recompens, 
att  jagh  efter  H.  K.  M:tts  nodhige  löfte,  mötte  hedhan  förlovadh 
blifva,  och  att  Hans  K:e  M:tt  allenest  migh  ville  holla  vidh  den 
ähran,  som  jagh  som  en  fatigh  soldatt  kan  meritert  hafva,  och 
icke  copulera  eller  bruka  migh  i  nogon  comniission  medh  nogen, 
migh  till  förklendringh.  Ty  jagh  inte  so  myckedh  disputerar 
om  nogodh  sete  i  rodhett,  allenest  går  migh  till  hierta,  att  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


68 

nu  en  temligh  tidh,  her  monge  vichtige  saker  uthan  nogen  för- 
man haffver  most  uthretta,  och  monge  retskafnes  karler,  bodhe 
aff  höge  och  nedrige  stondh  commenderadh,  och  skall  nu  (so  til 
recknandes)  andre  blifve  undergifven.  Hvarföre  beder  jagh  min 
K.  B.  på  all  broderligh  venskap,  att  han  migh  till  en  godh  för- 
losningh  herfron  förhielpa  ville,  och  att  jagh  i  synucrhett  medh 
denne  commissionen  icke  rao  raolesteradh  blifva.  Eliest  vill  jagh 
so  herefter  som  hertill  medh  all  trohctt  och  flitt  Gommissarierna, 
efte[r]  mitt  ytersta  förstondh,  medh  rodh  och  dodh  i  saken  so 
bivona,  att  H.  K.  M:tt  so  vell  som  min  bror  och  alle  andre  skole 
förnimma,  att  jagh  mehr  H.  K.  M:ts  tienst,  och  mitt  federnes- 
landhs  velferdh  söker,  en  nogen  ährgirighett. 

Jagh  haifver  och  min  K.  B.  i  denne  min  skrifvelse  so  vell  som 
i  den  andra  bemött,  om  en  godh  befordringh  på  nogre  förstreck- 
ninger  jagh  haffver  giortt  och  i  synnerhett  att  jagh  mötte  fo  niuta, 
de  ovisse  parseler  helst  i  den  förleningen  jagh  hafver  i  Österboten 
som  kunne  vara  pålagdhe  till  El[f]8eborg8  inlösingh.  Ty  Gudh  skall 
vara  mitt  vitne,  att  der  jagh  för  den  förstreckningen  icke  skule 
blifva  vederlagdh,  och  icke  få  niuta  de  ovisse  parseler,  so  vett 
jagh  migh  icke  en  fyrick  att  tilgå,  hvaraff  jagh  skall  ophoUa 
migh  eller  mine  tienare  medh,  uthan  moste  för  armodh  altt  öf- 
vergifva,  hvilkedh  vore  en  ondh  recompens  för  all  min  trogen 
och  mödhesamme  tienst.  Förhopes  fördenskuldh  att  H.  K.  M:tt 
deri  gör  en  underskedh,  att  jagh  nogen  fordeli  för  andra,  för 
min  longlige  mödhesamme  tienst,  moge  otnjuta,  helst  efte  jagh 
intett  annadh  aff  H.  K.  M:tt  haffver  (ty  jagh  aff  de  förlcntte  sok- 
nar  i  Sverie  icke  öffver  400  daller  kan  hafva)  ej  heller  her  i 
laudett  nogedh,  uthan  maten,  till  lifs  ophelle  bekomma  kan.  För- 
ser migh  fördenskuldh  till  min  K.  B.  sosom  honom  på  dett  fliti- 
gaste brodervenligen  beder,  att  han  efter  sitt  trogne  löfte,  denne 
min  säck  ville  lata  vara  sio^h  till  thett  bestå  befalledh,  och  icke 
taga  migh  till  mistyckes,  att  jagh  honom  i  min  privatt  saker  so 
ofta  bemödher,  ty  jagh  honom  för  den  endeste  förtrogne  vennen 
holler,  der  i  Sverie,  aff  hvilken  jagh  nogen  godh  assistans  för- 
moder. I  hvadh  mötte  jagh  nonsen  kan  tiena  min  K.  B.  och 
alle  hans  kerkorame  igen,  skall  han  alltidh  finna  migh  mehr  en 
villigh.  Till  beslutt,  dett  min  K.  B.  begerer  veta,  hvilken  jagh 
till  att  annamma  köparen,  fulmyndigh  gör,  so  haffver  jag  derom, 
80  vell  om  betalningen  på  dett  spanmoledh  jagh  her  förstrecktt, 
camereraren  Larss  Abramsson  (hvilken  uthan  dett  mine  saker 
der    i    Sverie    förrettar)    derom   til  skrifvedh,  inte  tviflendes,  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


69 


han  jo  medh  flitt  derom  varde  solicitera,  först  han  min  K.  B. 
godhe  befordringh  derhoss  hafFver.  Befaller  hermedh  min  K.  B. 
etc.    Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


27.  Nowgorod  den  28  Januari  1614. 

Förnyar  sin  begäran  att  få  behålla  de  ovissa  räntor  (extra  utlagor)  af  socknar, 
som  han  hade  i  förläning,  emedan  han  användt  all  sin  privata  förmögen- 
het på  krigsfolkets  och  fästnlngaroes  underhåll. 

Mijnn  brodervilligh  etc,  Välbornne  her  Axill  Oxenstierne 
broder  och  tilförlatheligh  synnerligh  gode  venn.  Jagh  känn  M. 
B.  här  medh  brodervenligenn  icke  förhållc,  att  endogh  jugh  för 
någon  tijdh  eedann  M.  B.  tilskreff  medh  K.  M:tz  ennspeninger 
Iwan  Ryss  om  mijne  cigenc  privatt  saker,  och  i  synnerhcett, 
att  jagh  måtte  the  ovisse  parsseler  såsom  och  denn  gärdenn  om 
Elfzborgz  inlössningh  som  nu  nyligen  pålagdtt  är,  som  utaf  mijn 
förläningh  i  Osterbåttnn  faller,  och  H.  K.  M:tt  migh  tilförrenne 
nådigest  bebrefvett  och  effierlathett  hafver,  behålle;  men  effter 
jagh  ingen  beskeedh  och  svar  dcropå  bekommitt  hafver  och  jagh 
af  raijnn  tienerc  hafver  förnummitt,  att  samme  ovisse  parseler  äre 
der  qvarsatta  inn  till  vijdore  beskeedh  ifrånn  H.  K.  M:t,  hvar- 
före  hafver  jagh  icke  kunnett  underlåthe  medh  dette  laglige  budh 
M.  B.  medh  mijn  schrifvclsse  ytterligare  att  besökie.  Broder- 
venligen  och  flittligenn  bidiandes,  att  M.  B.  ville  som  mijnn  til- 
försichtt  står  till  M.  B.  göre  vääll  och  hos  H.  K.  M:t  så  vijdtt 
förarbete,  att  jagh  be:te  ovisse  parseler  för  mijnn  daglige  och 
mödesamme  tiennstt  niuthe  och  behålle  måtte,  ty  M.  B.  är  väl 
vitterligitt,  att  de  visse  parseler  som  af  mijn  förläningh  falle, 
icke  synnerligen  rentte  och  förslå  att  oppehålle  migh  och  mitt 
folk  medh  här  udi  fiende  lanndh.  Eliestt  hafver  jagh  och  dett 
endestte  jagh  hafver  ägdtt,  såsom  och  denn  rentte,  jagh  af  mijn 
förläningh  här  till  bekommitt,  spenderet  på  Cronones  krigzfolck, 
såsom  och  till  befästningers  ophåldningh  här  i  landett,  så  att 
jagh  nu  vett  migh  inthett  annett  tilgå  eller  hafve  i  förrådh  ähnn 
den  rentta  jagh  nu  af  mijnn  förläningh  förmodar.  M.  B.  ville 
fördenschuldh  obesvärett  vare  här  om  hos  H.  K.  M:t  mitt  bestte 
Ätt    vette.     Jagh    beder    och   att  M.   B.  ville  förhielpe  migh  hos 


Digitized  by  VjOOQIC 


70 

H.  K.  M:t  till  vederlagh  för  dett  jagh  denne  tijdh  öfver  af  mitt 
eigitt  krigzfolckett  förstreektt  hafver,  och  jagh  M.  B.  tilförrenne 
vijdttlöfFtigere  här  om  tilschrifvitt  hafver.  Udi  hvadh  måtto  jagh 
nogon  tijdh  kan  vare  M.  B.  till  vilie  och  broderligh  benägen 
heett  igenn,  vill  jagh  dertill  redebogenn  och  öfverbödigh  finnas, 
såsom  och  medh  altt  gott  M.  B:s  gode  befordringh  förskylla. 
Befalenndes  etc.     Aff  Nowgordz  slått  denn   28  Januarij  åhr  1614. 

M.  K.  A.  T.  T. 

och  vilia 

Jacobus  De  la  Gardie  m.  p. 


28.  Nowgorod  den  . .  Mars  1614. 

Förord  för  öfTersten  Hans  Reckenberg  att  blifva  åter  använd,  sedan  han  nu 
klargjort  sin  räkenskap  för  den  tid  han  var  kommendant  på  Ladoga. 

Minn  brodhervillighe  etc.  Velborne  her  Axil  Oxenstierne 
brodher  och  tilförlathelige  godhe  venn.  Effter  jagh  haifver  för- 
låiFvedt  breffvijssare  Hans  Räckenbärgh  opå  hans  trägne  begären n 
Kon.  M:tt  om  befordringh  i  sine  privat  sacker  i  undherdånig- 
heett  att  besöckia,  och  hann  förnummitt  haifver,  att  H.  Kon. 
M:tt  är  förekommitt,  att  hann  schulle  opå  Ladga  befästningh 
emedhan  hann  dher  StådthåUare  varitt  haffver  eigh  otroligenn 
förhållitt,  hvarföre  haffver  hann  dette  mitt  vitnesbyrdh  och  re- 
commendation  till  M.  B.  begärett,  hvilcken  jagh  honom  icke 
hafver  kuunett  förvägre.  Och  endoch  han  är  fuller  kommen 
någott  till  kårtt  opå  denn  opbördh  hann  dher  hendher  emellan 
haff*t  haff*ver,  hvilckett  mest  dherigenom  schedt  är,  att  hann  icke 
haff'ver  så  godh  och  flijtigh  fougdte  och  schriffVere  hoss  sigh 
haff't  som  säcken  kraff^t  haffver,  effter  här  i  landett  äre  fhå  sådane 
perssoner  til  fongz  som  dher  opå  sigh  förstå,  szå  hafver  hann 
lickvell  sin  reckenskap  om  sidher  klar  giortt,  och  hvadh  fhel 
dher  uthi  varitt  haff^ver  så  vedherlagdt  att  Cronan  dheraff"  ingen 
schadhe  lijdher.  Och  eff'ter  hann  haffver  bådhe  i  framledne 
Konungh  Carl  (böghlofligh  i  åminnelsse)  så  väl  som  och  Kon. 
M:tt  nu  regerendes  een  tijdh  longh  troligenn  och  väl  tiäntt,  och 
sitt  undherhaffVendhe  ombetrodde  krigzfolk  såssom  een  erligh 
öffVerste    och   krigzmann   haffver  ägnett  och  bortt  eraott  fienden 


Digitized  by  VjOOQIC 


71 

^nfördt,  szåsom  och  för  sinn  personn  lathett  sigh  manligenn 
bruka,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  hann  vill  honom  för  een 
gunstigh  befordrare  hoss  Kon.  M:tt  vare,  att  hann  måtte  sin 
trogne  tiänst  åttniuthe  udhi  dhe  sacher  hann  H.  Kon.  M:tt  och 
M.  B.  bidhiendes  och  tillijthendes  vardher,  opå  thett  att  hann 
till  yttermera  tiänst  deste  mere  förorsackas  må,  förmodendhes 
att  M.  B.  lather  honom  denne  min  recommendationschrifft  till 
godhe  niuthe.  Jagh  gör  M.  B.  till  villia  igen  i  hvadh  måtte 
jagh  känn.  Befhalendes  M.  B.  etc.  Aff  Nåugordz  slått  denn  . . 
Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


^9.  Nowgorod  den  13  Mars  1614. 

Emedan  borgare  och  munkar  i  Nowgorod  Icke  förmå  längre  underhålla  krigs- 
folket, är  det  oundgängligt  att  betala  dess  innestående  sold,  och  emedan 
Ryssame  1  Moskwa  icke  äro  böjda  för  fred,  behöfs  äfven  dess  förstärk- 
ning, hvarefter  man  kunde  finna  uppehälle  för  en  del  å  mindre  utblot- 
tad ort;  särskildt  begär  han  30,000  daler  till  betalning  af  kläde,  hvar- 
för  han  sjelf  står  i  ansvar. 

Min  brodervenlighe  etc.  Välborne  ber  Axell  Oxenstierne, 
tillförse  en  dhe  8  synnerlighe  förtrogne  venn  och  brodher.  Jagh^ 
känn  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt  lathe,  att  såssom  min  bro- 
der aff  mine  näst  förre  schriffvelser  väll  förnummitt  haffver, 
hvadh  för  selsamptt  tillstondh  och  ovilligheet  här  iblandh  krigz- 
folkett  för  manghell  på  deris  besoldningh  och  andre  nödtorffter 
då  var,  szå  tagher  och  vexer  sådant  alle  daghar  mhere  och 
mhere  till,  effter  bårgerskapett  och  munkarne  här  udi  stadhenn 
som  nu  allene  måste  undherhoUe  krigzfolkett  medh  allonne  up- 
giffves,  och  kune  för  deris  oförmögenheet  der  medh  icke  längher 
ntthoUa,  effter  dhe  haffve  taghitt  till  dett  ytterste  och  endeste 
dhe  hafft  haffve,  och  fördenskuldh  stå  nu  vare  saker  och  före- 
haffvendhe  udi  fhara,  så  framptt  man  icke  snartt  bekommer  und- 
settningh  och  bistondh  iffrån  Sverigie  udi  penningher  och  klädhe 
att  befridighe  krigzfolkett  medh,  som  uthan  någhonn  försynn 
fligh  höre  lathe,  att  de  villie  och  kune  icke  längher  opå  sådhantt 
sette,  uthan  besoldningh  tiene,  utan  vele  sigh  een  annen  herre 
«ökie,  om  the  icke  snartt  bliffve  för  deris  tienst  betenkte.     Min 


Digitized  by  VjOOQIC 


72 

broder  vil  fördenechuld  dertil  förhielpu  att  hijt  må  snart  undset- 
ningh  skee.  Och  efFter  man  görlighenn  scher,  att  de  Muskouske- 
Ryeser  äre  till  inghenn  eenigheet  medh  Sverigis  crone  benägne, 
uthan  medh  prachtiker  till  Sverigis  crones  schadhe  omgä,  i  dett 
de  eökie  vcnskap  och  eenigheet  medh  Pålackerne,  szå  vill  för- 
denskuldh  aff  nödhen  vara,  att  dett  mäste  krigzfolk  åstadkom- 
mes känn  med  thett  förste  siön  reen  bliflFver  hijtt  i  landhet  medk 
någre  månadhers  kost  för  dhenn  oförmögenheet  här  udi  landett 
nu  är  måghe  hijt  sändhe  blifiVe,  opä  thett  att  man  må  så  stark 
kune  ryckie  så  vidt  inn  i  landhet,  medh  så  mykitt  krigzfolk  här- 
ifFrån  befästningerne  ombäres  kune,  att  man  må  deste  bättre 
biudhe  fiendhen  medh  den  ene  håndhenn  fridhenn,  och  denn  andre 
handhenn  sabelenn,  effter  man  väll  merker,  att  icke  annars  vara 
känn,  och  man  förnummitt  haffver  att  dhenn  som  vill  handle 
medh  Rysserne,  han  måste  haffva  cen  knypell  bak  undher  bel- 
thett  i  vargerningh.  Szå  kan  man  och  sökie  näringh  och  oppe- 
helle  för  krigzfolkett,  eifter  det  är  aldelis  omögligitt  dem  här 
när  omkringh  längher  att  underholla.  Förmodendes,  att  M.  B. 
vardher  således  här  till  rådandhes  och  styrkiandhes,  szåsom  han 
väll  och  bättre  änn  jagh  derom  nu  schriffve  känn,  besinner,  att 
thett  Sverigis  crone  machtt  opå  ligger.  Och  aldenstundh  jagh 
haffver  måst  migh  så  högtt  bådhe  i  löst  och  fast  förschriffve,^ 
bådhe  emoot  een  Reffvelsk  bårgare  Claes  Grambou  vidh  nampnn, 
såssom  och  flere  andre  för  denn  leffreringh  hann  udi  näst  för- 
lidne  åhr  udi  klädhe  till  krigzfolkzens  behoff  giordt  haffver,  och 
de  andre  nu  i  detta  åhr  görendhes  vardhe,  såssom  M.  B.  afifinne- 
lagde  copia  der  af  haffver  att  see,  för  änn  dhe  haffve  sådhantt 
velett  bevilgie,  oansedt  jagh  denn  Kon.  iM:tz  försäkringh  soin> 
migh  tillhanda  kommen  är  om  bettalninghen  för  samma  kläde 
vijst  haffver,  hvarföre  bedher  jagh  M.  B.  att  han  vill  der  till 
förhielpe,  att  be:te  Grambous  effterleffverske  (ty  han  är  nu  ny- 
lighenn  sjelff  dödh  bleffven)  måtte  till  sinn  bettalningh  komme,^ 
aldenstundh  hennes  man  haffver  lefft  een  stor  schuld  effter  sigh 
för  samma  klädhe,  som  hann  aff  androm  låntt  och  bårghett  haff- 
ver, för  hvilken  orsack  schuldh  honn  och  migh  om  bettalningh 
hårtt  manar,  opå  thett  att  jagh  mhå  min  starke  förskriffning 
löss  bliffve  och  ighenn  bekomma,  men  hvar  samma  summa  icke 
kundhe  till  nästkommande  Bartholomei  fuUkombligen  bettalt 
blifve,  szå  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  der  tiil  förhielpe,  att 
henne  måtte  någre  pantegodz  i  Finlandh  inrympt  bliffve  for  thett 
interesse    der    aff  sigh  belöpe  känn,  till  dess  honn  känn  bettaltt 


Digitized  by  VjOOQIC 


73 

bliffVe,  efiler  som  Evertt  Horn  varder  videre  derom  hoss  E.  K. 
M:t  anhoUendes  och  nampn  gifFvandes  hvadh  hon  begärendes 
vardher,  effter  som  jagh  medh  Evert  Hornn  oss  emoot  hennes 
man  förskrifvitt  och  utloflFvat  hafve.  Förseendes  inigh  till  M.  B. 
att  han  varder  der  till  förhielpands,  att  icke  allenest  honn,  utan 
och  de  andre  som  klädhe  opå  min  förschrifningh  leffrerett  haffve, 
hvilket  sigh  i  als  till  30000  daler  belöpe  vill,  mage  till  näst- 
kommande Bartholomei  i  kopar,  jernn  och  andre  gån^bare  varur 
bettalte  bliffva,  opå  thett  att  jagh  icke  m&  komma  om  min  väll- 
färdh  bådhe  i  löst  och  fast,  och  de  och  flere  andre  måghe  änn 
här  effter  villige  finnes  videre  förstreckningh  göre  när  så  behöff- 
ves  känn.  Befalendes  M.  B.  etc.  Aff  Nougordz  slott  denn  13 
Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  A. 

til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens    anteckning:      Ånkommedt    till    Stockholm    den    1    Maij 
anno  1614. 


30.  Nowgorod  den  26  Mars  1614. 

Förord  för  ryttmästaren  Corobel  att  för  sig  och  underlydande  få  ut  Inne- 
stående  sold  och  antingen  afsked  eller  uppdrag  för.  kompaniets  kom- 
plettering. 

Brodervilligh  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne  brodher 
och  tillförlathelighe  gode  venn.  Effter  breffviseres  och  redme- 
8teTe8(!)  Corobels  compagni  är  mykitt  aff  sigh  kommett  och  för- 
svagett  vordet,  szå  att  thett  ingen  synnerligh  tienst  här  udi  lan- 
dett yttermere  göre  känn,  medh  mindre  thett  stärktt  bliffver, 
hvarföre  haffver  jagh  oppå  hans  trägne  begärenn  måst  förloffve 
hans  beholdne  ryttere  till  Finlandh,  der  sigh  att  förhoUa,  till 
dess  dheris  Ryttmestere  Kon.  M:tt  om  befordringh  och  sin  rest 
för  dheris  beviste  tiänst  besökie  känn,  och  i  underdånigheet  för- 
nimma om  H.  K.  M:t  dheris  yttermhere  tienst  behöffver  och 
samn»a  compagni  sterckia  synes,  hvar  och  icke,  szå  begäre  de  i 
underdånigheet  deris  rest  för  dheris  beviste  tienst,  och  sedhann 
eett  gunstigtt  affscheedh.  Och  aldenstiindh  hann  haffver  medh 
sine  ryttere  een  tidh  långh  opå  siette  åhrett  sigh  här  i  landhett 


Digitized  by  VjOOQIC 


74 

trolighenn  och  väll  bruke  lathett,  och  man  icke  hafver,  för  denn 
olägenheett  här  een  tijdh  bårtt  åth  varitt  haffver,  kunnett  dhem 
tillfyllest  contentere  för  derie  beviste  tiänst,  endogh  dhe  haflFve 
fuller  een  themmeligh  summa  effter  råden  bekommitt,  szåsom 
deris  medgiffne  uttrekningh  uttvisendes  vardher,  hvarföre  be- 
der jagh  M.  B.  att  hann  vill  dem  hoss  Kon  M:t  till  det  bäste 
befordre,  att  de  måghe  för  deris  rest  befridigadhe  bliffve,  och 
der  sådantt  scheer  och-  H.  K.  M:t  deris  tienst  yttermere  behöflF- 
ver,  szåssom  de  och  här  i  landett  fuller  tienlige  äre,  eflFter  de 
afF  landzens  lägenhetter  vette,  szå  lathe  de  sigh  fuller  videre 
bruka  der  de  kune  försterkte  bliffve,  hvilket  deris  Ryttmestere 
genom  een  rceaa  utanlandz  snartt  bestelle  känn,  om  H.  K.  M:t 
thett  så  nådigt  behagar.  Förmodendes  att  M.  B.  lather  dera 
vara  sig  till  dett  bäste  befalett,  opå  thett  att  de  och  andre  frem- 
mande  mage  till  H.  K.  M:tz  tienst  derigenom  förorsakes  och 
deste  villigere  finnes.  Befalandes  M.  B.  etc,  Aff  Nougordz  slott 
denn  26  Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


81.  Nowgorod  den  20  Mars  1614. 

Tackar    för  löftet  om  betalning  i  koppar  och  jern  för  gjorda  försträckningar 
och  begär  att  få  emottaga  den  i  Stockholm  vid  midsommar. 

Min  brodervilligh  etc.  Välborne  Cantzler,  her  Axell  Oxen- 
stierne,  broder  och  synnerligh  gode  venn.  Jagh  tackar  min  bro- 
der på  thett  fliteligeste  för  sin  tillseijelsse,  att  jagh  min  bettal- 
ningh  udi  kopar  och  jernn  medh  thett  förste  bekomme  schuUe 
för  denn  försträckningh  jagh  till  krigzfolkzens  behofF  giordt  haff- 
ver, hvilket  sigh  een  themmeligh  summa  belöper,  effter  såssom 
M.  B.  aff  min  förrighe  schriffvelsse  förnummitt  haffver,  derut- 
öffver  jagh  haffver  satt  migh  udi  stor  schuldh  hoss  köpmännerne 
som  jagh  till  samme  förstreckningj  både  penninger  och  andre 
nödtorfftige  partseler  till  krigzfolkzens  behoff  haffve  bårge  lathet, 
hvilke  migh  dageligenn  derom  måne  och  fordre  på  deris  bettal- 
ningh,  och  jagh  icke  är  nu  staddh  vid  så  månge  penninger,  att 
jagh  dem  derföre  contentere  och  tillfridzstelle  känn,  hvarföre 
är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B.  vill  migh  effter  sin  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


75 

rige  tillseijelsse  der  till  förhielpe,  att  jagh  må  samme  koppar 
och  jernn  medh  förste  och  till  näst  kommande  Johannifs]  till 
Stockholm  bekomme,  derom  jagh  Cammerereren  Lasse  Abrahams- 
son  tillschrifFvitt  hafFver,  att  han  derpå  fordro  skall,  tvifler  och 
icke  att  hann  ju  sinn  mögligh  flijt  derutinnan  görendes  varder, 
allenest  min  broder  vill  migh  udi  så  måtto  bijstondigh  vare,  der- 
om jagh  och  ingen  tviffvelsmhåll  drager.  Förseendes  migh  till 
M.  B.  att  han  vill  vette  mitt  bäste  härutinnan,  på  dctt  att  jag 
må  bette  mine  creditores  kune  någorlunda  tillfridz  stelle,  szå  att 
de  mage  derigenom  deste  villigere  finnes  att  göre  vijdere  for- 
etrekningar  när  så  behöiFves  kan.  Befalandes  M.  B.  etc.  Aff 
Nougordz  slott  denn  29  Martij  åhr  1614. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  vilia  och  tjenst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

j 

Egenhändigt:  Käre  broder  her  Axell,  efter  jagh  dageligen 
af  mine  creditores  so  molesteradh  blifver,  haifver  jagh  inte  kun- 
nedh  förbigo  att  bemödha  min  K.  B.  en  yterligaro  i  denne  min 
privat  säck,  brodervenligen  begcrendes,  han  migh  icke  ville  til 
mistyckes  taga,  om  jagh  i  nogen  mötte  kan  ticna  honom  igen, 
skall  han  altidh  finna  migh  mehr  än  villigh.  Befallendes  min 
K.  B.  samptt  hans  käre  husfru  och  vordnadhe  (hvilke  han  på 
mine  vegne  ticnstvilligen  hclsa  vill)  Gudh  den  Aldrehögste  till 
royken  lycko  och  velferde.     Vale. 


32.  Nowgorod  den  6  Maj  1614. 

Sänder  Johan  Behr  med  uppdrag  att  hos  Eonungen  framlemna  anhållan  om 
befallning  till  Kammaren  i  afseende  på  betalningen  af  kläde  för  krigs- 
folket och  sedan  uppbära  densamma;  och  som  en  Rysk  här  nalkas  och 
det  bllfvlt  minskadt  genom  en  farsot,  begär  han  förstärkning  och  proviant. 

Min  brodervenlighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  tillförlathelighe  synnerlighe  godhe  vcnu.  Effter  jagh 
haffver  sändt  denne  breflfvisere  Johann  Behr  till  K.  M:t  sedhann 
som  jagh  förnam  aff  H.  K.  M:tz  lyckelighe  ankompst  till  Fin- 
landh,  i  underdänigheet  att  anhoUe  hoss  H.  K.  M:t  om  betal- 
ningh  och  vedherlagh  för  dett  klädhe  som  någre  Reffvelske  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


76 

Narffveske  bårgare  på  min  begärenn  och  starck  förskrifningh  i 
förlidne  och  närvarandes  åhr  för  30000  daler  till  krigzfolket  för- 
sträcktt  hafve,  szåssom  och  hvadh  jagh  på  mitt  regemente  och 
elliest  till  krigzsakernc  aff  mitt  egitt  spenderet  haffver,  och  jagh 
förmoder  att  Kon.  M:tt  varder  efFter  sitt  nådige  löflftc  denn  för- 
ordningh  görendhes  och  M.  B.  och  Cammerrådh  derom  i  befal- 
ningh  gifvandes,  att  be:te  kläde  må  udi  sådane  vharur  der  udi 
Sverigie  falle  till  nästkommande  Bartholomei  effter  min  förskriff- 
ningh  bettalte  bliffve,  såssom  och  att  jagh  må  de  50  skippundh 
koppar,  jagh  opå  min  försträckning  tilförende  begäret  och  M.  B. 
derom  tillschrifvitt  haffver,  åhrlighenn  uttbekomme  till  dess  att 
jagh  känn  för  heele  summan  bettaldt  blifFve.  Szå  haffver  jagh 
och  i  underdånigheet  biditt  H.  K.  M:tt  att  jagh  måtte  i  sommar 
till  eett  par  tusendh  daler  bekom  me  udi  reedhe  penninger  att 
leffrere  deropå  handenn  [dem]  som  migh  till  denn  försträckningh 
penninger  och  andre  vharur  undsatt  och  låntt  haffve.  Hvarföre 
beder  jagh  M.  B.  på  thett  fliteligeste  och  vcnligeste,  att  hann 
vill  der  till  förhielpe,  att  be:te  min  uttskickade  Johann  Behr 
må  så  mykitt  kopar,  järnn  och  andre  köpmans  vharur  der  i  Sve- 
rigie falla  kune  udi  Stockholm  till  be:te  Bartholomei  för  dett 
köp  der  gångbartt  är  leffreret  bliffve,  som  sigh  opå  be:te  kläde 
belöpe  känn,  att  jagh  må  der  medh  dem  som  thett  försträcktt 
hafve  på  försagdann  tidh  kuna  bettala,  på  det  att  jagh  icke 
må  derigcnom  komma  på  skada  och  i  någonn  vidtlifftigheet  medh 
dem,  aldenstundh  jagh  haffver  migh  måst  emoot  dem  förobligere 
för  änn  de  någonn  leffreringh  göre  ville,  att  jag  vill  dem  sådantt 
såssom  min  egenn  schuldh  betala,  och  om  betalningen  icke  på 
försagdann  tidh  fölgde,  szå  skall  jagh  dem  mine  godz  panttsettie 
till  dess  de  bettalte  blifve.  Förseer  migh  fördenskuldh  deste 
meere  till  M.  B.  att  hann  migh  bistondigh  är,  att  samme  skuldh 
må  af  Cronan  på  rattan  tijdh  bettaltt  bliffve.  Jagh  beder  M.  B. 
på  thet  fliteligeste  att  hann  vill  vette  mitt  bäste,  szå  att  jagh 
må  bekomma  opå  thett  jagh  aff  mitt  egitt  spenderet  hafver  50 
skippundh  koppar  för  förlidne  och  så  mykit  för  närvarandes  åhr, 
szåssom  och  de  2000  daler  i  reede  penninger  som  jag  för  be:te 
orsaker  skuldh  K.  M:t  i  underdånigheet  ombeditt  haffver.  Jagh 
tienar  M.  B.  gärna  igenn  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  någonn 
tidh  förmår. 

Belangandes  vårtt  tillståndh  här  udi  landett,  szå  åre  vår 
vederpartt  Rysserne  opå  4  miler  när  Nougordeu  för  någre  dagar 
sedann  på  tridie  tussendh  starke  ankompne,  och  flere  liggia  oppå 


Digitized  by  VjOOQIC 


77 

andre  åttzchillige  ortter  häromkringh,  szå  att  de  i  alz  kune  till 
Otto  tuscndh  starke  vare  af  thet  partijet,  som  man  förnummit 
hafver,  i  den  meeningh  att  de  achte  besökie  oss  här  udi  Nou- 
gorden,  när  vnttnett  som  nu  här  omkringh  stortt  och  mykitt  är 
aäöpe  känn.  Men  man  förhoppes  medh  Gudz  nådige  tillhielp 
att  göre  dem  mottståndh,  ändogh  att  een  stor  deel  af  värtt  krigz- 
folk  äre  medh  eenn  hefftigh  siukdom  och  hettzigh  feber  betagne, 
som  här  hefftigt  regerer,  szå  att  månge  der  aflF  sinn  koos  döö, 
Bzåssom  och  äre  mächte  male  content  och  ovillige,  bådhe  der- 
före  att  här  bara  lithett  finnes  till  deris  undherholdh  och  oppe- 
helle,  szå  att  befälett  så  väll  som  gemcene  måste  gå  opå  och 
fortare  hcste  kött,  szå  och  fördenskuldh  att  det  länge  drögies 
medh  den  deell  de  i  penninger  och  commiss  iifrån  K.  M:t  för- 
mode,  derigenom  störste  delen  om  deris  contentament  desperere 
och  een  hop  för  denn  orsack  skuldh  sin  kos  rymde,  och  een 
stor  deell  åstunde  och  begäre  deris  pass  och  förloff  häriffrånn. 
H vårföre  är  högeligen n  aff  nödenn,  att  thet  krigzfolk  ifrånn  Sve- 
rigie  hijtt  i  landett  förmodes,  måtte  medh  thett  förste  mögligitt 
ar,  medh  någre  månaders  proviantt  hijtt  schyndhes,  effter  de  här 
på  negden  inthet  för  sigh  finne.  Och  effter  de  penninger  och 
commiss  som  jagh  förnummitt  K.  M:t  medh  sigh  haflver  vill 
icke  långtt  förslå  för  een  sådan  hop  krigzfolk  här  udi  landet  är, 
för  denn  långlige  och  stadige  tienst  de  här  i  landett  bevist  haffve, 
derföre  vill  aff  nödenn  vara,  att  de  medell  mage  i  tidh  tillgripes 
derigenom  meere  penninger  kune  åstadkommes,  att  uthärdhe  och 
väll  fuUändhe  vårtt  förehaffvande  medh  här  udi  landet,  och  om 
een  deell  af  Elfzbor^z  lösenn  der  tilltoges,  kunde  sådant  medh 
Gudz  nådige  tillhielp  månge  faltt  här  udi  landet  Sverigis  crone 
igenn  vederlagtt  blifve,  och  lijkväll  genom  någre  medell  så  my- 
kit  i  stadenn  igenn  förskaffes,  och  efter  M.  B.  bättre  än  jagh 
derom  skrifve  kan  väll  besinner  hvud  machtt  deropå  ligger,  ezå 
tvifler  jagh  in  thett,  att  han  fuller  varder  sitt  till  saken  görendes. 
Kundskaper  hafver  man  inge  anlegne  nu  nyligen  ifrån  På- 
landh  eller  andre  ortter  förnummit,  derföre  att  vegerne  på  denne 
sidacn  äre  aff  fiendenn  besperrade,  dogh  hafver  länge  gått  för 
sagor,  att  de  Påler  skole  rusta  sigh  till  krigz  igenn  emoot  Rys- 
serne.  Hvadh  annet  här  höres  veet  brefvisere  M.  B.  berätte. 
Befalandes  M.  B.  etc,     Aff  Nougordz  slott  denn  5  Maij  åhr  1614. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  tienst  och  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


78 


88.  Beval*)  den  28  Oktober  1614. 

Begär  biträde  för  brefvisaren  att  bekomma  lofvade  50  å  60  Sktt  koppar  och 
1000  daler  i  penningar  för  betalning  af  nja  försträckningar. 

Min  brodervilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
synnerligh  godhe  venn,  jagh  kan  M.  B.  här  medh  icke  oförmältt 
lathe,  alt  jagh  haffver  udi  förlidne  åhr  måst  sättie  migh  udi  stor 
schuldh  hoss  någre  ReiFvelsche  och  Narffvesche  bårgare,  för  de 
försträckninger  som  de  opå  min  begäran  och  stark  förschrifningh 
till  krifljzsakernes  befordringh  oriordt  haffve,  hvilke  nu  hårdt  fordre 
dheris  bettalningh  aiF  migh,  hollendes  sigh  till  migh  effter  min 
eghenn  förschrilFningz  lydelsse.  Dertill  medh,  szi\  hafver  jagh 
och  nu  här  udi  Reffle  opå  min  eghen  credit  opbårgat  aff  bår- 
gerschapet  här  udi  stadenn  för  6000  daler  vid  pass,  klädhe  till 
krigzfolkzens  bohoff.  och  dem  som  samme  kläde  leffrcrett  haffve 
om  deris  bettalningh  så  högtt  hafver  måst  försäkre  för  änn  dhe 
någenn  försträckningh  göre  ville,  att  jagh  vill  dem  sådhannt  sås- 
som  min  egenn  schuldh  bettale,  och  K.  M:t  min  aller  nådigeste 
Konungh  och  herre,  haffver  nådigst  tillsagtt,  att  be:te  köpmen 
schole  medh  thet  aller  förste  mögligitt  är  bettalte  blifve.  Hvar- 
fhöre  är  min  brodervilligh  begärenn  att  M.  B.  vill  migh  för  sinn 
personn  der  till  förhielpe,  att  jagh  må  somme  köpmän  qvit  bliffve, 
szå  att  de  icke  mage  haffve  orsak  framdelis  hoUe  sigh  till  min 
obligation  och  fordre  afi  migh  deris  bettalningh.  I  lijke  måtto 
beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  K.  M:t  min  Allernådigste  Konungh 
och  herre  påminne,  att  jagh  måtte,  de  50  eller  60  schippundh 
koppar  och  ett  tusendh  daler  penninger  som  K.  M:t  migh  för 
de  försträckninger  som  jagh  aff  mitt  egitt  till  krigzfolkzens  be- 
hoff  gjordt,  haffver  n:t  tillsagtt,  bckomme,  och  att  sådhantt  måtte 
min  tjänare  Lasse  Svensson  tillstältt  bliffve.  Förseendes  migh 
till  M.  B.,  att  hann  härutinnan  mitt  bäste  vetandes  varder;  udi 
hyad  måtto  jagh  känn  vare  M.  B.  till  villie  och  tiänst  gör  jagh 
aff  hiertat  gerne,  bidiandcs  flijteligenn,  att  M.  B.  vill  så  här 
effter  såssom  härtill  vare  mig  för  een  trogen n  broder  och  venn. 
Jag  göi  M.  B.  altidh  thett  samme  igenn.  Och  effter  jagh  för- 
moder medh  thett  aller  förste  vare  hoss  M.  B.,  önschandes  att 
jagh    måtte    finne    honom    vidh    helsse    och   sundheet  för  migh. 


*)    De    La   Gardie   hade  erhållit  tjenstledighet  öfver  vintern  och  var  nu 
på  hemresa  till  Sverige,  men  tog  vägen  genom  Österbotten.     Jfr  N:o  50. 


Digitized  by  VjOOQIC 


79 

Derföre  kan  jagh  icke  M.  B.  medh  denne  min  schrifvelsse  län- 
ger  bemöde.  Befalandes  M.  B.  samptt  medh  altt  thett  honom 
kärtt  är  Gudh  Alzmechttigh  till  långvarigh  vällmåge,  brodervil- 
ligenn.     Aff  Reffle  denn  23  Octobris  1614 

D.  T.  B. 

och  altidh  [till]  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


34.  Vaxholm  den  23  Maj  1615. 

Lemnar   nppdrag  att  bos  Eongl.  Maj:t  ntyerka  resolution  i  åtskilliga  ärenden 
enligt  en  bilagd  P,  M. 

Min  brodhervilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  brodher  och 
synnerligh  godhe  venn,  jagh  känn  M.  B.  här  medh  icke  förhoUe, 
att  effter  jagh  för  min  hastighe  aflresandhe  icke  haffver  kunnatt 
alle  roine  saker  förrätte,  effter  såssom  min  brodher  väll  vitter- 
ligitt  är,  och  jagh  medh  min  brodher  afftaltt  haffver;  hvarfhöre 
är  jagh  förorsakett  vordhenn  M.  B.  medh  dhenne  min  schriff- 
velsse  att  besökie,  brodhervillighenn  begärandhes,  att  M.  B.  ville 
vare  obesvärett  hooss  Kon.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
herre  derom  att  anholle,  och  samme  saker  till  een  godh  änd- 
schap  bringhe,  såssom  jagh  och  migh  aldelis  till  M.  B.  förseher. 
Och  i  eynnerheet  att  jagh  måtte  fhå  niuthe  dhe  ovisse  partzeler 
som  udi  mine  förläninghz  sokner  falle  kune,  deropå  min  brodher 
vill  migh  Kon.  M:tz  breff  förverffve,  min  broders  godhe  be- 
fordringh  vill  jagh  hooss  min  broder  medh  altt  gott  förtiene; 
och  på  thett  att  M.  B.  må  be:te  saker  deste  bättre  ihugkomme, 
hvarföre  sändher  jagh  M.  B.  här  innelychtt  een  memorials  zedhell, 
udi  denn  brodhervillighe  tillförsichtt,  att  M.  B.  mitt  bäste  så 
väll  här  utinnan  såssom  hann  udi  all  annor  måtto  esomofftast 
giordt  haffver,  vettandhes  vardher.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn 
vare  min  brodher  och  dhe  som  hans  äre  till  villie  och  tiänst 
igenn  gör  jagh  altidh  gärne.  Befalandhes  M.  B.  samptt  medh 
sin  elskelighe  käre  hussfru  och  vordnadher  (dem  hann  pä  mine  veg- 
ner  fliteligenn  helsse  vill)  Gudh  Alzmechttigh  till  länghvarigh  väll- 
måghe  Brodhervilligenn.  Hastigt  aff  Vaxholmen  denn23Maij  1615. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


80 


Bilaga. 


Memorial  för  min  brodher  välborne  Cantzlercn,  medh  een 
brodhervilligh  och  fiitigh  begärann,  att  M.  B.  vill  vare  obesväratt 
hooss  Kon.  M:t  min  AUernådigeste  Konungh  och  herre  om  dhesse 
effterschriffne  saker  att  anhoUe. 

1.  Att  M.  B.  vill  hooss  H.  K.  M:tt  så  vidt  begå,  att  jagh 
mätte  fhå  niuthe  dhe  ovisse  partzeler  som  udi  mine  förläningz 
sokner  åhrlighenn  falle  kune,  och  hvar  sädhantt  icke  eliest  schee 
känn,  att  dhe  då  måghe  bliffve  affkortadhe  udi  de  4000  daler 
som  jagh  aff  ränterijtt  haffver  till  att  fordra. 

2.  Att  M.  B.  vill  Secretereren  Måns  Mårthenssonn  hooss 
Kon.  M:t  till  dhett  bäste  ihugkomme. 

3.  Att  min  brodher  vill  medh  Högberte  H.  K.  M;t  afftale, 
huru  om  interesse  för  det  klädett  som  Timbermann  och  någre 
andre  köpmen  [lemnat]  haffve,  schnll  handlett  bliffve,  der  de  icke 
kunne  invises  till  Finlandh  att  bekomme  udi  denne  sommar 
deris  bettalningh  för  samme  klädhet. 

4.  Att  resten  på  klädett  som  schall  deles  ibland  dett  Finsche 
krigzfolkett,  måtte  medh  thetallerförste  schee  känn  bliffve  öfFver- 
sändt. 

5.  Huru  medh  dhe  ryttere  och  knechter  schall  hoUett  bliffve, 
som  udi  mitt  greffveschap  boendhes  äre,  och  nu  udi  Ryssland 
brukadhe  bliffve,  om  dhe  schole  till  dheris  hemvist  förloffves, 
eller  och  om  H.  K.  M:t  nådigest  täcktes  lathe  giffve  dhem  opä 
andre  orter  vedherlagh  för  dheris  gårdher  igcnn. 

6.  Att  min  brodher  vill  hielpe  till,  att  Ewertt  Horn  måtte 
bekomme  de  penninger  hann  aff  ränterijtt  haffver  till  att  fordre. 

7.  Att  Undher  Tygmestarenn  Erich  Jönssonn  eller  någhonn 
annen  viss  karll  måtte  med  thett  aller  förste  bliffve  affärdigett 
medh  alle  de  nödtorfftighe  partzeler  som  vele  behöffves  til  att 
slå  denn  schantz  som  K.  M:t  haffver  n:tt  befalett,  som  äre  hacker, 
picker,    sköffler    och    andre   saker,   som  der  till  aff  nödhenn  äre. 

Förseer  migh  till  M.  B.  att  hann  mitt  bäste  udi  alle  måtto 
vetandes  varder,  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  broder  till 
villie  och  tjänst  igeun,  gör  jagh  altidh  gärne. 


Digitized  by  CjOOQIC 


81 


85.  Åbo  den  10  Juni  1616. 

Förord  för  ståthållaren  på  Koporie  Jochim  Berendz.  troligen  1  rättegångsmål. 

Brodhervilligh  etc.  Näst  all  vällfärdz  lyckönsohonn  een  fli- 
tigh  tackseijelsse  för  mykitt  gott  migh  aff  M.  B.  vederfharitt, 
dher  eraoott  jagh  altidh  schall  tacksam  befinnes  medhann  jagh 
lefiVer.  Välborne  her  Cantzler  brodher  och  synnerligh  godhe 
venn.  Jagh  kan  min  brodher  här  medh  brodervenlighenn  icke 
förhoUitt  haffve,  att  eflfter  Stotthollarenn  på  Coporienn  Jochim 
Berendz  haffver  migh  tillschriffvitt  och  begärett  att  jagh  ville 
hoss  Kon.  M:t  min  Allernädigeste  Konungh  och  herre  om  hans 
sak  i  underdånigheet  soUicitere,  förmenendhes  att  jagh  vidh  denne 
tidh  schuUe  der  udi  Sverigie  stadder  vare,  effter  såssom  min 
brodher  utaff  schriffvelsse  (hvilken  jagh  här  innelychtt  min  bro- 
der tillhåndha  sänder)  videre  förnimmandhes  vardher.  Hvarfhöre 
emedhan  hann  är  een  tapper  och  brukeligh  karll,  och  sigh  al- 
tidh udi  Kon.  M:tz  elscheligh  käre  her  fadhers  (högloffligh  i 
åmminnelsse)  tiänst  tillförendhe  trolighen  och  flitelighenn  bruka 
latett,  såssom  och  sedermere  udi  Kon^  M:tz  nu  regherendhes 
tiänst  sigh  udi  lijke  måtto  förhollitt  och  änn  daglighenn  sin 
troghenn  tiänst  vidh  Coporienn  bevisser.  Är  fördenschuldh  min 
brodhervenligh  begärenn,  att  M.  B.  vill  vare  honom  udi  denn 
saken  som  han  migh  tillijtett  haffver  hooss  H.  Kon.  M:tt  till 
dhett  bäste  beforderligh,  och  migh  icke  förtänkie,  att  jagh  min 
brodher  så  offta  med  sådhane  ringe  saker  bemödher.  Förscen- 
dhes  migh  till  M.  6.  såssom  och  på  thett  venligeste  bedher,  att 
min  broder  lather  honom  dhenne  min  förschrifFt  till  godhe  åtth- 
niute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  vare  min  brodher  till  villie 
och  tiänst  igen,  gör  jagh  altidh  gansche  gärne,  han  för  sin  pers- 
sonn  varder  och  min  brodhers  gunstighe  befordringh  hooss  M. 
B.  tacksamblighenn  förtiänändhes.  Befalandes  etc.  Aff  Åbo 
slott  denn   10  Junij  åhr  1615. 

D.  T.  B. 

och  altidh  till  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Axel  Oxenstierna  11:  5. 


Digitized  by  CjOOQIC 


86.  Nowgorod  den  28  September  1615. 

Förord  för  Hr  Biteer,  som  varit  anstäld  yid  Engelska  legationen  i  Ryssland 
men  nu  reser  hem  till  England,  der  han  möjligen  kan  vara  till  gagn 
för  motverkande  af  den  Ryska  nyss  af  gångna  beskickningen;  som  freds* 
nnderhandlame  skola  snart  mötas,  behöfves  afskriffter  af  föregående 
traktater  mellan  Sverige  och  Ryssland. 

Min  brodhervillighe  etc.  Välborne  her  Cantzler,  her  Axell 
Oxenstierne  brodher  ocb  tillförlathelighe  gode  venn.  Effter  breff- 
vieere  M.  Bitzer  för  någre  orsaker  och  sinn  lägenheett-  schuldh 
måste  begiffve  sigh  härifrånn  till  Engelandh,  och  i  synnerheet 
(såsom  hann  föregiffvitt  haffver)  der  före  att  han  hooss  Engelsche 
sändhebudhett  icke  är  bleflfvenn  väll  ledhenn  för  dhen  jalo8ia(!) 
undher  dhem  varitt  haffver,  udi  dhett  at  hann  haffver  dhenn 
suspicion  till  honom  fattat,  att  hann  schuUe  mere  varitt  oss  een 
Rysserne  affectionerett,  hvilkett  fuller  och  i  sanningh  så  är, 
såssom  man  omständhelighenn  aff  honom  förnummitt  haffver,  och 
hadhe  han  väll  kunnett  mykitt  gott  på  vår  sidhe  uttretta,  dher 
hann  hadhe  här  blifvitt  och  varitt  mhere  auctoriseret  i  sakenn. 
Menn  effter  hann  lijkväll  känn  hos  Konunghenn  i  Enghelandh 
genom  sin  sanfärdighe  berättelsse  dhenn  sakenn,  som  emillann 
Kon.  M:t  och  Rysseme  nu  genom  Hans  Kon.  M:tz  förmedlingh 
företaghes  schall,  till  dhett  bäste  uttydhe  emooth  dhe  Rysche 
sändhebudhenn  som  åter  nylighenn  till  Konungen  i  Enghelandh 
sigh  begiffvitt  haffve,  hvilke  der  uthan  tvifvell  een  hop  osan- 
ningh  emoott  Kon,  M:t  förebringandes  vardhe,  hvarfhöre  vore 
thett  gott,  att  hann  hölles  och  sterktes  i  sinn  förrighe  affection, 
der  till  min  broder  genom  sin  försäkringh  och  pollicitation  på 
Kon.  M:tz  recompens  honom  mykitt  förmå  kunde,  der  hann  och 
sådannt  för  rådsamptt  achtar.  Förseendhes  migh  till  min  bro- 
der, att  han  elliest  lather  honom  för  denne  min  recommenda- 
tion  schuldh,  hvilkenn  hann  aff  migh  begärett  haffver,  sigh  till 
dhett  bäste  vare  befhalett. 

Hvad  handelenn  medh  Rysserne  anlangar,  så  äre  de  Rysche 
sändhebudh  nu  nylighenn  först  till  Astascho  kompne,  sex  och 
20  miler  her  iffrån  belägett,  och  oss  tillschrifvitt  att  de  äre 
till  handhelenn  färdige.  Och  ändogh  vij  haffve  stemptt  möthe 
medh  dem  opå  den  näst  förlidne  20  dagh  i  denne  raånadhenn, 
men  effter  samma  tidh  är  genom  be:te  Rysche  sändhebudz  drögz- 
mhåll  alleredha  förbij  gått,  derföre  haffver  jagh  medh  mine  med- 


Digitized  by  VjOOQIC 


bröder  uttsändt  Dågre  aff  adell  etnooth  Rysche  sänningebudz 
deputerede  om  handelsplatzen  och  tidhcn  sigh  sumsettie  och  ge- 
leidzbrefFvenn  emottaghe  och  öfveranttvarde,  eller  och  kårskyss- 
niDgh  på  beggis  sidhor  göre,  der  de  om  beggis  siders  öfverhetz 
tittell  icke  kune  öfvereens  bliflfve,  derom  vij  alleredhe  i  etrijdh 
och  disputation  medh  Rysserne  äre,  effter  de  schemmes  icke 
tilbiude  och  begäre,  att  vij  vele  först  på  vår  sidhe  giflfve  deris 
Storfurste  sin  tilbörlighe  tittell,  sä  vele  de  vår  Konungh  thet 
samme  igenn  göre.  Menn  de  haffva  deropå  tilbörligitt  svar  be- 
kommit, och  opå  thett  att  på  vår  sidhe  icke  feel  eller  någonn 
drögzmhål  Bnnes  schall,  achte  vij  udi  denn  Helge  Trefaldighetz 
nampn  i  desse  dagar  herifrån  opryckie  och  emoth  de  Rysche 
sändhebudh  oss  begifve,  Gudh  Alzmechttigh  verdiges  vårt  före- 
hafiVandhe  till  sitt  nampns  ähre  och  Sverighes  crone  till  gagnn 
och  rolighect  dirigere  och  förhielpe.  Och  eflFter  man  behöfver 
de  documenta  och  förre  afhandlinger  emillan  Sverigie  och  Ryss- 
lundh,  och  i  synnerheet  dhe  accorder  spm  emillan  Zaar  Vasilli 
Ivanowitz, och  Konungh  Carll  högloffligh  i  åmminnelsse  schedde 
äre,  derföre  sä  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  dem  hijt  sände 
late,  emedan  man  icke  tviffler,  att  M.  B.  dem  hooss  sigh  hafver. 
Men  der  dett  sä  icke  är,  sä  vore  rädligitt,  att  M.  B.  dem  ifränn 
Sverigie  opå  all  händelsse  samptt  medh  rijkzens  clema  och  se- 
eret  ännu  förschrifver,  hvilkett  och  till  confirmation,  när  så  vidt 
komma  känn,  behöfves  vill.  Befalandes  min  broder  samptt  medh 
altt  thett  honom  kärtt  är  Gudh  Alzmechttigh  till  långvarigh 
vällmäge,  brodervenligenn.  Aff  Nougordenn  denn  28  Septembris 
åhr  1&15. 

D.  T.  B. 
och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Rikskanslerens  anteckning:   PrsBsent.  på  Angdow  den  20  Octobris  anno  1615. 


37.  Bomanow  den  14  November  1616. 

Begär,  att  derest  hans  ansökan  om  de  >oyissa  utlagoma>  af  förläningar  ej 
annorinnda  knnde  beviljas,  de  4000  d:r,  som  årligen  plägat  såsom  lön  af 
ränteriet  ntgå,  måtte  dera  afkortas,  och  de  till  krigsfolkets  beklädning 
och  aflöning  anslagna  medel  med  det  snaraste  betalas. 

Min  brodhervenligh  etc.     Välborne  her  Cantzler  brodher  och 
sjnnerlighe    godhe    venn,   jagh  känn   min   brodher  medh  dhette 


Digitized  by  VjOOQIC 


84 

läglighe  budh  brodhervenlighenn  icke  förholle,  att  effterjaghför 
min  hastighe  afresandhe  ifränn  Sverigie,  icke  kundhe  alle  mine 
saker  såssom  jagh  gärne  hadhe  relett  förrätte,  utan  förleeth  migh 
opå  min  brodhers  godhe  förtröstningh,  ähr  och  ännu  udi  denn 
tillförsichtt  och  förhopningh,  att  min  broder  mitt  bäfithe  effter 
sin  tillseijelse  vettandhes,  och  i  synnerheett  migh  hooss  Kon. 
M:t  dher  till  förhielpandhes  vardher,  att  jagh  mätte  bekomme 
dhe  ovisse  partzeler  som  udi  min  förläningh  udi  Österbottnn 
åhrlighenn  falla  kune,  och  hvar  sådhantt  icke  elliest  sche  kunde, 
att  då  dhe  4000  daler  som  jagh  åhrlighenn  aff  ränterijt  udi  Sve- 
rigie  oppå  min  besoldningh  hafiVe  schall,  måghe  der  udi  aff- 
kårtadhe  bliffve,  medhan  dett  dogh  plägher  långhsamblinghenn 
tillgå  för  ann  mann  sådhantt  fhör  dhe  månghe  invissninghar 
som  till  ränterijt  shee  pläghe,  känn  uthbekomme,  effter  såssom 
M.  B.  dherom  väll  vitterlighitt  är.  Förseer  migh  aldelis  till  M. 
B.  att  hann  migh  härutinnan  all  möglig  bistondh  görendhes 
och  der  till  förhielpandhes  varder,  att  jagh  måtte  H.  K.  M:tz 
konungzlige  bref  opå  samme  ovisse  partzeler  bekomme,  helst 
medhan  jagh  till  denne  resan  och  commission  aff  H.  K.  M:t  alz- 
iuthett  till  att  uttstoffere  migh,  bekommitt  haffver,  utann  haffVer 
altt  måsth  deropå  aff  mitt  egitt  spendere. 

Och  effter  köpmännerne,  hvilke  opå  mine  starke  förschriff- 
ningher  som  jagh  haffver  måsth  dem  giffve,  för  änn  dhe  haffve 
någhonn  försträckningh  till  krigzfolkett  göre  velett,  migh  esom- 
offtast  om  deris  bettalningh  för  deris  leffreringher,  hårdt  mhane 
och  besväre,  och  medh  dhe  penningar  som  H.  K.  M:tutaffElffz- 
borgz  lösen  udi  Finlandh  till  krigzsakerne  förcrrdnedh  hafver, 
går  långhsamblighenn,  så  att  jagh  icke  mhere  änn  tridie  parthen 
derutaff  haffver  här  till  kunnett  utthbekomme,  oansedt  jagh  ått- 
schillighe  gånghor  deropå  haffver  fordre  lathett,  hvarföre  är 
min  brodervenligh  begeren,  att  M.  B.  vill  hos  H.  K.  M:t  an- 
hoUe,  att  H.  Kon.  M:t  ville  dhem  som  befalninghenn  haffve  till 
att  opbäre  samme  penninger,  alffvarlighenn  tillschrifve  lathe,  att 
dhe  sädhant  medh  större  flijt  och  åhoghe  änn  här  till  scheedt 
är,  församble  och  opbäre,  och  sedhann  migh  tillhåndhe  schicke, 
på  dett,  att  jagh  een  gångh  måtte  bliffve  be:te  köpmänn  qvitt, 
och  mine  förschrifninger  aff  dhem  lööss  bekomme,  såssoro  och 
krigzfolkett  (dem  jagh  nu  så  väll  som  tillfhöronde  aff  mitt  egitt 
udi  den  olägenheet  på  färde  är,  försträckie  och  undsettie  måsthe) 
någhorlundhe  till  villigheet  holle.  Förseer  migh  till  M.  B.  att 
han  mitt  bäste  härutinnan  vettandes  varder,  såssom  jagh  och  M. 


Digitized  by  VjOOQIC 


85 

B.  aldelis  ombetror,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  min  broder  och 
de  hans  are,  vare  till  viliie  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  An- 
langandes  fredzhandelenn  och  dette  landz  tillståndh,  så  vardher  M. 
B.  af  medfölgiandhe  bref  till  K.  M:t  såssom  och  aif  Jochim  Bärendz 
mundtlige  berättelsse  fömimmandhes,  huru  vidt  der  medh  kommett 
är.     Befalandes  etc.     Aff  Romanowe  denn  14  Novembris  åhr  1615. 

D.  T.  B. 
och  altidh  til  tienst  och  vilia 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


88.     Egenhändigt.  Qlebova  den  10  Januari  1616. 

Om    fredsundeThandlarne    och    särskildt  den  Engelska  gesandtens  partiskhet, 
behof  af  penningar;  anställning  af  en  korrespondent  i  Pohlen. 

Välborne  herre,  elekelige  käre  bror.  Jagh  önskar  min  käre 
bror  afif  Gudh  Alzmechtigh  all  stadigh  helsa  och  lyckligh  väl- 
mogh.  Och  betacker  min  bror  fliteligeu  för  medhdelte  tidh[end]er, 
hvilke  jagh  efter  min  B:8  begeren  Staternes  senningebudh  com- 
raunicerad,  och  de  breff  derhoss  vare  väll  öfverantvardadh  haff- 
ver,  för  hvilkett  de  sigh  och  högligen  obligerad  bekenna  och 
min  bror  tienstvilligen  betaeke.  Hvadh  nu  denne  fridz  trac- 
tationen  anlanger,  och  härtill  medh  står  besver  här  passeradh 
ähr,  haffver  min  B.  aff  vare  samptlige  senningebudhens  breff 
till  Hans  Ko:ge  Maij:tt  till  att  see.  AUenest  måst[e]  jagh  härhoss 
min  bror  förmäla,  att  H.  K.  M:tt  så  väll  [som]  alle  de  som  den 
opinionen  hafft  hafve  inte  hafve  fallierad,  att  den  Engelske  Ge- 
santen  skole  spela  en  st^r  parcialitet  i  sin  mediation;  ty  han 
dett  so  grofft  och  openbartt  gör,  att  dett  ähr  icke  nogh  att 
skrifva  om,  haffver  och  i  monge  måtte  steltt  sigh  mechte  in- 
discret  emott  Staternass  Gesanter,  hvilkett  de  doch  medh  tola- 
modh  och  lempa  till  tehtt  bestå  optagedh,  och  allenest  seija  de 
ville  fulla  altt  komma  ihugh,  i  rettan  tidh.  Därföre  måste  vi 
och  taga  en  står  patientia,  och  tenkia,  haffver  man  tagidh  honom 
i  boten  så  måste  man  föra  honom  öfver  sundett,  leckvell  hoppes 
man  att  hafva  i  achtt  så  myckett  mögligett  ähr  Hans  Ko.  Maij:ts 
bestå  och  reputation,  men  om  man  på  alle  de  vaniteter  och  bar- 
bariske ceremonier  icke  haffver  kunnedh  så  hortt  strengia,  beder 
jagh    min    B.    ville  hoss  Hans  Maij:tt  till  tett  bestå  förursechta, 


Digitized  by  VjOOQIC 


86 

ty  sodantt  inte  ähr  skett  RjsserDa,  uthao  de  mediatores  till  vilia, 
medh  en  fulkommen  och  noga  protestatioo,  så  att  därafE  H.  K. 
M:tt  inte  kan  lenda  någen  prejuditie.  De  Statiske  Sennebudhen 
hafve  alt  härtill  inte  annera  late  förmerkia  sigh  en  att  de  mera 
ähre  oss  en  vare  vederpartt  bevogne,  endoch  de  och  inte  ville 
gema  offendera  Ryssema,  föregifvandess  att  de  allenest  sökia 
att  bekomma  credit  hoss  dem,  pä  dett  de  deste  bätre  tienst  måtte 
kunna  göra  H.  K.  M:tt  i  denne  saken.  Den  Lybske  cansliför- 
vantern  beiangande,  min  B.  skrifver  om,  hadhe  vij  fulle  sträcks 
emadh  sentt  till  Hans  K.  M:tt,  men  efter  hanss  commission  ähr 
prinsipaliter  till  de  Statiske  Sennebuden,  haffver  man  för  deres 
begeran  akuldh  dett  inte  kunnedh  göra;  dctt  han  och  icke  haflT- 
ver  sentt  dett  brefvedh  min  B.  tillskrifvedh  ähr  för  ffon  sigh, 
ähr  mehra  skett  aff  oförstondh  och  enfoldighett  en  malitie  att 
han  so  destricte  haffver  veladh  fölgtt  sin  instruction,  att  han 
haffver  sielff  veledh  dett  min  B.  öfverantvarda,  men  nu  sender 
jagh  dett  samptt  copian  aff  hans  instruction  min  bror  tilhonda, 
däraff  min  bror  kan  see  hanse  verf  och  erender,  och  undrar  Sta- 
tiske Sennebudhen  sielff  därpå,  att  de  Lybske  haffve  sentt  en 
sådan  slett  kar  ostadh,  doch  begärc  de  på  all  venskap  att  han 
måtte  få  blifva  hoss  dem  till  dess  de  kunne  sielff  komma  till 
Hans  K.  M:tt  där  de  dett  då  sielff  ville  förursechta,  hvilkett 
man  i  denne  legenheten  icke  kunnedh  afslo,  effter  min  bror 
väll  besinnar  huru  högtt  deress  venskap  oss  i  denne  handelen 
af  nödhen,  helst  efter  vi  inte  hafve  att  förlota  oss  på  den  Engelska. 
Käre  bror,  her  Cansler,  jagh  kan  och  inte  förbigå  att  be- 
mödha  min  B.  om  mine  privat  saker,  efter  honom  icke  ähr  ove- 
terligedh,  att  jngh  på  Hans  K.  M:tz  vår  nådigste  Konunghs  och 
herres  begeren  haffver  förskaffatt  en  temligh  stor  summa  kledhe 
till  de  frem mande  soldater,  samptt  och  redhe  penninge,  på  den 
invisningh  H.  K.  M:tt  migh  till  Finlandh  giorde  på  Elsborgss 
lösen,  so  efter  icke  mykett  öfver  tridhie  parten  ennu  ähr  uth- 
kommedh  och  jagh  förnimmer  att  H.  K.  M:tt  haffver  ditt  sentt 
Daniell  Bureuss  dett  resterende  att  opbära,  och  jagh  leckvell  aff 
köpmennerne  som  klededh  förstrecktt  hafve  hordeligen  mantt 
blifver,  hvarföre  beder  jagh  min  bror  venligen,  han  ville  så 
laga  hoss  H.  K.  M:tt  att  på  samma  invisingh  ingen  iörandringh 
ske  måtte,  på  dett  jagh  icke  aldeles  därgenom  om  all  min  cre- 
dit  och  välfärdh  komma  måtte,  efter  jagh  migh  so  höghtt  därföre 
förskrifvedh  haffver.  De  köpmen  som  samma  summa  mest  hafva 
skole  ähre  Buchslaff  Ross[en]  och  Gert  von  der  Heijden,  hvilke 


Digitized  by  VjOOQIC 


87 

jagb  förmener  nu  bodhe  der  i  Finlandh  vara  skole,  att  fordra 
pä  deress  betalningh.  I  lika  måtte  beder  jagb  och  min  bror 
ganska  fliteligen  han  ville  forhielpa  migb  hoss  Hans  Ko:ge  Maij:tt 
att  jagb  måtte  få  njuta  de  ovisse  parseler  aff  mine  förläninge 
på  min  besoldbningb,  efter  dett  att  dett  inte  kan  vara  Hans 
Maijstett  nogen  skadbe,  ocb  jagb  eliest  skulle  bafva  dett  ubr 
Cammaren,  men  efter  jagb  måste  altidb  vara  på  tiensten,  ocb 
genom  mine  tienare  boss  Cammer  Rådb  inte  kan  förretta,  efter 
sosom  migb  ocb  nu  äbr  gått,  endocb  jagb  Hans  Maij:ts  egedb 
befalningsbreff  Hans  Maij:tt  migb  nådigst  för  Plesko  gaff,  ditt 
till  dem  sentt,  ty  min  svoger  Skatzmestaren  skrifver  att  de  bafve 
svaradb  att  de  icke  veta  sigb  en  fyrick  att  tillgo,  buru  besvär- 
ligedb  dett  migb  nu  vill  falla  bär  lengre  vedb  denne  mödbe- 
samma  tiensten  att  utbberda  utban  nogen  besoldbningb,  kan  min 
bror  sielff  väll  afbaga.  Jagb  badbe  väll  förhoppas  H.  K.  M:tt 
skole  nodbigst  betenckia  min  longelige  trogne  tienst,  ocb  icke 
ville  att  jagb  så  måtte  tiena  att  jagb  på  sistone  skulle  blifva 
en  bätlare,  utban  att  man  till  tbett  minsta  måtte  bafva  kledben 
ocb  födban  för  sin  tienst.  Förser  migb  visserligb,  min  B.  boUer 
migb  denne  min  dristige  skrifvelse  till  godbe  ocb  vett  häri  mitt 
bests,  i  hvadb  måtte  jagb  kan  tjena  min  bror  igen  skall  han  al- 
tidb finna  migb  redhbogen. 

Til  beslutt  låter  jagb  min  bror  veta  att  Capten  Margeret 
haffver  skrifvedb  migb  svar  på  dett  Hans  Maij:tt  bcfalte  migb 
skriiva  honom  till,  hvilke  breff  jagb  härboss  min  bror  tilsender. 
Där  min  bror  so  synes  kan  han  visa  dett  Hans  K.  M:tt,  att  Hans 
Maij:tt  må  däraff  see  hans  affection  till  Hans  Maij:ts  tienst,  ocb 
tror  jagb  vist,  att  Hans  K.  M:tt  icke  skulle  få  nogen,  dergenom 
man  oförmercktt  bätre  skole  få  veta,  buru  alle  saker  aflöpa  i 
Polen,  men  man  måste  acbta  att  icke  nogen  mötte  fådäraffveta, 
bvarföre  vill  min  bror  acbta  bvem  han  samma  breff  läter  läsa, 
och  där  Hanss  K.  M:tt  vill  att  man  skall  continuera  medb  honom 
och  Hans  Maijitt  vill  förklara  sigb  om  den  pensionen  han  be- 
gerer,  beder  jagb  min  bror  vill  lata  migb  sådantt  veta.  Vill  nu 
härmedb  ocb  altidb  min  K.  B.  samptt  altt  dett  honom  kertt  äbr 
Gudb  Alzmecbtigb  troligen  befaltt  bafve.  Datum  Gleboa  den 
10  Januarij  a:o  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidb  til  vi  Ha 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rlkskanslerens  anteckning:  Pnesent.  i  Helslngefors  den  6  Feb.  anno  1616. 


Digitized  by  VjOOQIC 


88 


89.  Qlebowa  den  U  Januari  1616» 

Förord  för  löjtnanten  Axel  Miittsson,  bror  till  fältmarskalken  Jesper  Mattsson 
Krus,  att  erhålla  fnllmagt  som  ryttmästare. 

Min  brodhervenligh  etc.  Nästh  all  vällftlrdz  iycköDSchann 
een  brodhervenligh  och  flitigh  tackseijelsse  för  beviste  vällgär- 
ninghar  hvilke  jagh  hooss  min  brodher  medh  all  tackBamheet 
förBchylle  vill.  Vällborne  her  Cantzler  broder  och  synnerligh 
gode  venn.  Jagh  känn  min  broder  her  medh  icke  förholle,  att 
effter  Gudh  Alzmechttigh  igenom  den  timelighe  dödenn  haffver 
täcktz  förlidne  27  Decembris  eller  tridie  dagh  Jul  Christer 
Hansson  som  Ryttmestare  var  för  adelsphanan  udi  Finland,  he- 
dann kalle,  och  samme  ryttere  nu  een  annen  udi  hans  stadh 
igenn  behöffve,  derföre  aldenstundh  Leutenampten  unSer  samma 
phane,  välbördigh  Axell  Madzssonn  sigh  altidh  både  i  samme 
tienst  såssom  och  tilförenne  hvar  han  hafver  varitt  brukett 
såssom  een  ährligh  krigzman  ägner  och  bör,  förhoUitt,  och  elliest 
sigh  udi  sitt  lefFverne  allerede  förand  rett,  så  att  jagh  förmoder 
att  han  samme  embete  fuUer  förestå  känn,  der  Kon.  M:t  nådigest 
täcktes  honom  dher  till  förordne.  Hvarföre  är  min  broderven- 
ligh  begärenn  att  min  broder  vill  honom  hos  H.  Kon.  Maj:t  der 
till  förhielpe,  att  han  samme  ryttere  fram  för  någon  annan  be- 
hoUe  må.  Sådant  varder  hans  broder  edell  och  välbördigh  Jesper 
Madzsson  hos  min  broder  méd  altt  gott  förschyllandes,  och  han 
för  sin  perssonn  varder  beflitandes  sådane  min  broders  gode  be- 
fordringh  hoss  min  broder  medh  all  tacksamheet  att  förtiene. 
Förseer  migh  till  M.  B.  att  hann  låter  honom  denne  min  för- 
schrifft  till  gode  åtthniute,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  B. 
och  de  hans  äre  tillvillie  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  Och  be- 
faler  M.  Broder  Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåge, 
brodervenligenn.     Aff  Glebowa  stakett  denn  11  Januarij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  her  Axell,  jagh  beder  min  bror 
ville  so  vell  för  min  intercession  sosom  min  svoger  Jesper  Matz- 
sons  skull  befordra  denne  hanss  bror  till  tett  bestå.  Jagh  för- 
säkrar   min    bror,  att  han  mykett  haffver  emenderat  sigh,  så  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


89 

jagh  hoppes  H.  K.  M:tt  kan  väll  hnfva  nogen  godh  tienst  aff 
honom,  eliest  tror  jagh  och  att^adelen  i  Finland  skole  väll  vara 
där  medh  till  fredz.  I  hvadh  mätte  jagh  kan  tiena  min  bror 
igen  gör  jagh  altidh  gärna.     Vale. 


40.  Qlebowa  den  ••  Februari  1616. 

Om  fredflonderhRndlingeD  bar  han  jämte  de  andra  ombuden  skrifvit  till 
Konangen  och  Yore  önskligt,  att  han  före  sin  afresa  till  Sverige  läte 
dem  veta  sin  ändtliga  resolation  i  saken;  fdr  egen  del  begär  han  förord 
för  behållandet  af  alla  de  hemmansräntor,  han  haft  i  förläning  i  st.  f. 
de  4,000  d:r,  som  han  i  årlig  lön  skulle  fä  appbftra  af  räntekammaren, 
samt  att  de  anvisningar  som  bllfvit  gjorda  för  köpmännens  betalning 
icke  måtte  förändras.  P.  S.  om  tillståndet  i  Nowgorod  och  Holländska 
sändebudens  afresa. 

Brodhervcnligh  etc.  Välborne  herre  elschelighe  käre  brodher. 
Näst  all  vällfårdz  lyckönschenn,  betackar  jagh  min  brodher  för 
beviste  vällgerninger,  vill  och  veette  sådhantt  hooss  honom 
medh  all  tacksamheet  förschylle.  Hvadh  såssom  fridzhandhelen 
anlanghar  och  huru  vidt  dher  medh  kommett  är,  vardher  min 
brodher  aff  min  och  mine  collegers  schrifvelsse  till  Kon.  M:t 
vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  omständhclighenn  förnim- 
mandhes.  Hvarföre  haffver  jagh,  och  helst  för  tidzens  kårttheet 
schuldh  för  onödigtt  achttet  udt  dhenne  min  schriffvelsse  derom 
att  repetere,  utan  min  brodher  här  medh  venlighenn  bedher,  att 
han  vill  sådant  hooss  Kon.  M:t  till  thett  beste  uttyde  effter 
vij  icke  ha£fve  kunnett  meere  nhåå  och  utträtte,  eller  och  för 
vare  olägenhetter  schuldh,  som  större  äre,  än  man  må  nu  derom 
schriffve,  saken  högre  schärpe  kunnett,  emedhan  underhandlarne 
thett  och  för  rådhsamptt  befunnet  haffve,  helst  effter  Pålackerne 
och  nu  medh  Byssarne  till  handhels  äre,  och  theris  lägenheet 
nu  så  är,  att  dhe  måste  medh  dem  eller  oss  sigh  föreene,  såssom 
och  Rysche  Gommissarier  för  underhandlarne  sagtt  haffve,  att 
dher  de  icke  kunne  hoos  oss  billighe  conditioner  nåå,  så  nöd- 
ges dhe  föreene  sigh  medh  Pålackerne,  effter  dhe  icke  kune 
läoger  stå  emoot  bådhe  potentater.  Dogh  förhoppes  man,  der 
dhe  försiagh  underhandlarne  Storfurstenn  giordt  haffve,  aff  honom 
accepterede  och  i  verkett  steltte  bleffve,  att  Kon.  M:t  och  Stän- 


Digitized  by  VjOOQIC 


90 

dherne  schole  der  medh  belåtne  vare,  och  der  Kon.  M:t  varder 
«igh  till  Sverigie  begifvandes  1[Endogh  dett  vore  gott  der  H. 
Kon.  M:t  kunde  i  Finlandh  ännu  förtöfve,  till  dess  att  H.  Kon. 
AI:t  Storfurstens  svar  och  förklaringh  oppå  underhandlarnes  för- 
maningh  och  propositioner  förnumme,  dereffter  H.  K.  M:t  sa- 
kerne  dirigerc  kunde),  så  beder  jagh  M.  B.  att  han  vill  så  lagatt, 
att  Kon.  M:t  sin  endtlige  resolution  i  saken  oppå  alle  fall  och 
händelsse  efFter  sigh  leffver  och  oss  nådigest  förniuimc  låter,  der 
eflFter  vij  oss  rette  kune,  såssom  och  att  M.  B.  vill  der  till  för- 
hielpe,  att  een  summa  penninger  måtte  till  Nougorden  snartt 
sändt  bliflfve,  till  att  contentere  soldaternc  der  are,  att  de  icke 
måghe  sigh  nägott  obeståndh  företage,  effter  armoden  och  nö- 
denn  är  nu  iblandh  bårgerschapett  altt  för  stoor,  och  derföre 
icke  kune  krigzfolkett  underholle. 

Herhos  vill  jagh  och  nu  såsom  tilförenne  min  broder  flite- 
ligenn  och  venligen  ombeditt  och  påmint  haflFve,  att  han  vill 
migh  hooss  Kon.  M:t  min  allemådigeste  Konungh  och  herre,  till 
dett  beste  ihugkomme,  att  jagh  måtte  beholle  de  ovisse  partze- 
ler  som  udi  mine  förläningz  sokner  falle  kune,  eflFter  jagh  de 
4000  daler  som  migh  opå  min  besoldningh  utaflf  ränterijt  åhrli- 
gen  leflfreres  schuUe,  icke  känn  för  de  invissninger  dijt  schee 
plage  uttbekomme,  såssom  jagh  aflF  min  svågers  v[älbördig]  V. 
Jesper  Matzssous  schriflfvelsse  förnummitt  haflfver,  och  jagh  opå 
denne  handell  icke  ringe  omkåstnadt  giordt  haflfver  och  änn  spen- 
dere  måste. 

Till  beslut,  beder  jagh  min  broder  på  thett  venligheste,  att 
M.  B.  vill  förekomme,  att  inge  förandringhar  oppå  de  invissnin- 
ger Kon.  M:t  min  Allemådigeste  Konungh  och  herre,  haflfver 
nådigest  till  dhe  köpm^ens  aflPbettalningh  (hvilke  opå  mine  starke 
föl schriflfn inger  een  themligh  påst  udi  klädhe  till  krigzfolkzene 
contenteringh  försträcktt  haflfve)  göre  latett,  schee  måtte,  eflfter 
såssom  H.  Kon.  M:t  migh  der  medh  nådigest  udi  sin  nådigho 
schriflfvelsse  förtröster.  Förseendes  migh  till  M.  B.  att  han  här- 
utinnan  mitt  bäste  vettandes  varder,  på  dett  jagh  icke  må  komma 
medh  samme  köpmen  udi  någon  vidliflftigheet,  eflfter  de  sigh  till 
migh  holle;  udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  M.  B.  till  villie  och 
tienst  igenn,  gör  jagh  altidh  gärne.  Anlangande  kundschaper, 
azå  varder  M.  B.  aflf  vår  underdånige  schrifvelse  till  Högb:te  H. 
K.  M:t  förnimmandes,  hvad  såssom  een  Rysch  Baijor  som  för 
någon  tidh  sedhann  bleflp  aflf  de  Pleschousche  Gassaker  fången  och 
till    Muschou   fördt  och  nu  om  sider  till  oss  öfverlupin  är,  haflf- 


Digitized  by  VjOOQIC 


91 

ver  vist  berätte.  Hvadh  såssoro  här  videre  förefalle  kan,  vill 
Jagh  M.  B.  medh  thett  allerförste  förständighe.  Och  befaler 
M.  B.  etc.     Aff  Glebowa  stakett  denn  . .  Februarij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckningr  å  omslagsbladet  af  samma  ark:  Prseseot.  i  Åbo 
^en  25  Febr.  Anno  1616. 

JSgenhändifft 
Postscriptnm  ä  ett  särskildt  blad. 

Välborne  herre,  käre  bror,  jagh  förmoder  sosom  [och]  broder- 
venligen  begerer  min  B.  ville  till  thett  bestå  hoss  Hans  Ko.  Mayrtt 
uthydha  hvadh  jagh  medh  mine  medhbröder  uthi  en  godh  me- 
ningh  och  efter  denne  *olegenheten  (som  nu  här  sä  stor  ähr  att 
icke  nogh  därom  ähr  att  skrifva)  uthi  denne  fridz  tractationen 
giortt  hafve.  Ty  i  Nogordhen  och  allestedes  där  om  kringh  ähr 
8Å  kåltt  icke  allenest  på  spannemåll  och  alle  andre  fetalie  par- 
«eler,  uthan  och  på  höö,  att  därgenom  bodhe  hester  och  folkett 
måste  försmächta.  Och  dett  hafve  Rysserna  so  behendichtt  prac- 
ticerat,  att  de  hafve  brachtt  alle  bönderna  därtill,  att  de  hafve 
förlotitt  deress  hemvist,  och  inte  hvarken  sått  eller  hö  giortt  i 
åhr,  på  dett  att  vij  uthan  någett  svertt  slagh  väll  skulle  denne 
landzorten  förlåta.  Min  bror  må  och  visserligh  tro,  att  där 
icke  genom  fridzhandelen,  eller  Hanss  Ko.  Mayrtt  synnerlige 
tidige  försorgh  dett  blifver  förekommiit,  ähr  där  inte  att  tvifla 
om;  efter  i  Nogorden  bodhe  hoss  Metropoliten  och  hans  parti 
så  väll  sosom  hoss  Baijorerna  och  borgerskapedh  som  där  ennu 
qvar  ähre,  icke  så  mykett  korn,  mykett  mindre  andre  fetalie 
parseler  skall  6nnas,  att  man  därraedh  kan  opholla  dett  krigs- 
folkett där  i  garnisonen  vill  behöfvas  in  till  Junij  monan,  fast 
man  skole  till  de  extremiteter  taga  att  fördrifva  hvar  och  en 
Ryss,  och  taga  af  dera  altt  dett  de  äga.  Därföre  vill  min  bror 
sådantt  väll  öfvervega  och  Hans  Ko.  Maijitt  till  gemött  föra, 
hvadh  häraff  på  lengden  blifva  vill,  helst  efter  dett  ähr  mest 
fremmand[e]  folk  här  i  garnison  ligger  och  man  sigh  måste  för- 
lota  på,  hvilke  mehra  ähre  vore  fiender  en  vore  venner,  när  de 
icke  blifva  väll  betalte  och  oppehollne  medh  lifs  oppehelle,  så- 
som Hans  Ko.  Maij:tt  för  Plesko  och  vi  dageligen  för  ögonen 
see,  att  de  medh  hopetals  till  fienden  rymma.  Vårtt  ryteri  ähr 
aff  dett    togedh  i  åhr  och  efter  de  så  knafft  hö  haftt  hafve,  tes- 


Digitized  by  VjOOQIC 


92 

likes  aif  den  ovanlige  siukan  som  blantt  kästerna  här  ähr,  so 
af  sigh  komne,  att  på  dem  ähr  inte  att  förlota  sigh,  ty  de  mest 
ähre  tilfott.  Desse  orsaker,  och  att  man  väll  besinner  huru  be- 
sverligedh  ju  snara  sachtt  omögligett  dett  vill  vara  att  Hans 
Ko:ge  Maij:tt  altt  ifron  Sverie,  och  till  rettan  tidh  som  dett  vill 
behöfvas,  hitt  skall  kunna  fornera,  hafve  oss  förorsakadh  att  vi 
till  de  ytersta  conditioner  i  vare  instructioner  finnes  tagitt  hafve, 
att  (om  Gudz  villie  sä  vore)  man  därigenom  all  olycko  före- 
komma kunde;  men  där  öfver  all  förhopningh  freden  icke  noss 
kunde,  och  tlysserna  icke  ville  ingo  de  föreslagne  conditioner, 
att  man  måste  åter  taga  till  vapens,  så  vill  aff  nödhen  vara,  att 
Hans  Ko.  Maij:tt  vell  preparerer  sigh  att  föra  ett  defensiff  krigh, 
och  att  H.  Maij:tt  förordhnar  någen  tieneligh  och  rechtskaflfens 
man  till  StothoUare  på  Nogorden  (Efter  Hanss  Boije  ähr  altt  för 
svageligh  uff  fallandesiuken  som  honom  ofta  hefticht  ankommer), 
som  kunde  medh  dett  ringa  man  där  kan  tilhopa  skrapa  opholla 
garnisonen  so  lenge  dett  vill  reckia,  och  Hans  Ko:ge  Maij:tt  ditt 
mehra  unsetningh  kan  göra  late  i  penninger  eller  proviantt,  och 
der  H.  K.  M:tt  i  förstone  ville  senda  till  tolff  eller  sextontusen 
daler,  att  dett  kunde  förslo  till  en  monadhsoldh  eller  mehr,  so 
kunde  man  medh  köpmen  bestella  heringh  och  andre  fetulie  par- 
seler,  där  krigsfolkett  kunne  vara  belotne  medh,  men  efter  här 
nu  inte  peninger  vanka  och  köpmennen  so  illa  blifva  betalte, 
haffver  man  bvarken  credit  eller  lofven  mehr.  För  min  per- 
son hoppes  jagh,  att  Hans  Ko:ge  Maijrtt  icke  varder  begera, 
att  jagh  i  Nogordh  blifvn  skall ,  till  att  comm endera  där  en 
blott  garnison,  uthan  der  Hanss  Ko.  Maij:tt  nådhigst  eliest 
teckes  bruka  migh  i  dett  mitt  kall  krefver,  ähr  jagh  altidh  redh- 
bogen. 

Om  mine  privat  saker  som  jagh  min  bror  om  tilförenne  til- 
skrefvedh,  nödhgass  jagh  ennu  min  bror  om  bemödha,  effter  jagh 
so  hortt  a£f  mine  geldener  blifver  kraftt,  min  Bror  skall  altidh 
finna  migh  sin  tienare  igen.  Dett  haffver  och  Secreteraren  Monss 
Mortensson  beditt  migh  att  tacka  min  B.  på  hans  vegna  ganska 
tienstligen  för  den  godhe  promovationen(!)  och  gunstige  befordringh 
min  bror  honom  genom  min  anmodhan  hoss  Hanss  Ko:e  Maij:tt 
om  de  godhzen  han  bekomraitt  giortt  haffver,  och  beder  min 
bror  ville  altidh  vara  honom  en  gunstigh  herre:  och  efter  Hanss 
Ko.  Maij:tt  nodigst  emott  migh  so  väll  som  emott  saligh  Felt- 
marskalken  sigh  förklaradhe,  att  Hans  Maij:tt  för  hanss  longelige 
och    trogne    tienst,    näst    samma  godz  ville  gifva  honom  sköldh 


Digitized  by  VjOOQIC 


93 

och  hielm*),  hvarföre  beder  han  min  bror  ganska  tienstligen  att 
han  där  uthi  ville  bevisa  honom  sin  gunstige  benegenhett,  att 
han  Hanss  Maijitz  breff  därpå  bekomma  måtte,  han  förplichtar 
sigh  altidh  att  finnas"  min  B.  en  villigh  och  trogen  tienare.  För- 
ser migh  visserligh,  min  kere  bror  låter  denne  min  intercession 
honom  åtniuta,  efter  han  dett  väll  förtientt,  och  jagh  honom  i 
de  occationer  sjelfF  sett,  deregenom  man  sodantt  kan  meritera, 
jagh  skall  altidh  gerna  göra  min  bror  till  vilia  och  behagh  igen; 
befallendes  härmedh  min  bror,  samptt  altt  dett  honom  kertt  ähr 
Gudh  Alzmechtigh  till  myken  lycko  och  välfärdh.  Datum  ut 
supra. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Nytt  Postscriptum. 

Velborne  her  Cantzler  brodher  och  godhe  venn.  Efter  dhc 
Hållendsche  sendhebudhen  haffva  sig  föresatt,  chvadh  för  resolu- 
tion och  svar  ifrån  Storfursten  faller**),  att  begifva  sigh  genest 
till  Sverigie,  efter  dhe  inthett  synnerligitt  i  Muschou  hafva  att 
bestella,  uthan  allenest  att  anhoUe,  att  dhe  raåge  dheris  köphan- 
del såssom  tillförennde  frij  här  i  landett  haffva,  dherom  dhe 
Storfurstenn  tilschriffva  ville,  medh  mindre  han  dhem  eenkan- 
neriigen  dijtt  till  sigh  begeredhe^  szå  kunndc  dhe  thett  icke  utt- 
ala, hvarföre  vore  gått,  att  udhi  tijdh  blefve  på  all  hendelsse 
förordnett,  hvilkenn  vägen  dhe  schole  till  Sverigie  reesa,  att  dhe 
måtte  medh  tilbörligett  oppehelle  och  befordringh  på  vägen  för- 
sedde  bliffva.  Och  endoch  jagh  inthet  tvifler,  att  Kon.  M:tt  haf- 
ver  noghsampt  denn  förordningh  giordt,  att  Ladga  så  väl  som 
Xötheborgh  i  våhr  medh  nödhtorfftigdt  pråffviantt  försorgde 
vardha,  szå  hafver  jagh  likvell  udhi  all  troghen  välmehningh 
icke  kunnatt  undherlatha  M.  B:r  dherom  påminnelsse  göra,  eme- 
dhan  dher  opå  macht  ligger,  att  Ladga  må  på  all  hendelsse  pråff- 


*)  Adelsbref,  med  namDet  Palm,  atfärdades  troligeu  den  18  Maj  1616. 
1  alla  de  tryckta  matrlklame  står  visserligen  1615,  men  då  denna  skrif velse, 
likasom  hnfvudbrefvet,  åberopar  ett  fredscommissariemas  bref,  då  några 
sådana  icke  ens  voro  nämnda  förr  än  d.  26  Maj  och  de  ei  sammanträdde 
förr  än  på  hösten  1615,  är  påtagligt  att  detta  årtal  måste  vara  oriktigt,  och 
innehållet  stämmer  1  öfrigt  mycket  väl  med  hvad  man  känner  om  under- 
handlingen i  början  af  1616.  Jfr  Hallenberg,  K.  Gustaf  Adolfs  Hlst.  111:  398, 
436  o.  ff.     Registrataret  är  defekt  för  senare  hälften  af  Maj  1616. 

**)  Bvaret  kom  genom  bref  till  Bngelska  gesandten  (Merich)  d.  21  Febr. 
1616,  och  detta  postscriptum  måste  således  höra  till  föregående  bref.  Jfr 
Videkindi,  s.  711. 


Digitized  by  VjOOQIC 


94 

vianteret  bliffva,  szåssom  och  att  lodior  och  pinoser  mage  i  Fin- 
landh  i  tijdh  förferdiges  att  bruka  i  Ladga  siöen,  dher  så  be- 
höfiVes  kanD.     Datum  ut  in  literis. 


41.  Nowgorod  den  4  Mara  1616. 

Den  »koppardörren  >  1  Nowgorod,  hvilken  troddes  vara  tagen  i  Sigtana,  berät- 
tades åter  af  Rjssarne  vara  kooimen  från  > Grekland»,  och  skalle  icke 
utan  fara  för  underhandlingens  afbrjtande  kunna  bortföras.  De  Hol- 
ländske sändebuden  äro  oeniga  med  Engelska  ombuden  och  på  deras 
återkomst  ligger  ej  stor  vigt  för  underhandHngen;  men  en  krigshär  af 
4  å  5  tusen  man  skulle  uträtta  mycket;  emedan  nu  är  stor  nöd  i  lan- 
det, bör  proviant,  penningar  samt  framför  allt  kläde  för  garnisonen 
.sändas. 

Min  brodherveulighe  etc,  Velborne  her  Cantzler  Axell  Oxen- 
stierne,  brodher  och  tillf örlathelige  godhe  venn.  Näst  mykin 
velmåges  öndschningh  och  een  flijtigh  tackseigielsse  för  beviste 
velgerninger,  dhem  jagh  medh  altt  gåt  igen  gernn  förschylla 
vill,  giffver  jagh  M.  B:r  här  medh  venligen  tilkenne,  att  M.  B:s 
schrifvelsse  är  migh  tilhondha  kommen.  Anlnngandes  denn  kop- 
par dör  som  K.  M:tt  vill  härifrån  Nåugorden  föres  schall  för 
monumentet  schuldh,  helst  efter  H.  E.  M:tt  är  berättat,  att  den 
schall  vara  i  förtijdhenn  iffrån  Sigtuna  fördh,  szä  ville  jagh  H. 
K.  M:tz  villia  i  så  måtto  gerne  hörsamligenn  effter  komma,  men 
efter  samma  dör,  hvilken  Rysserne  her  udhi  Nåugorden  scgia 
vara  kommen  ifrån  Grekelandh  för  een  förähringh,  brukas  för 
Mitropolithens  förnempste  kyrckia  här  opå  slåthet,  dher  han 
dageligen  in  och  uttgår,  och  fördeuschuldh  ville  stort  roop,  op- 
sicht  och  besväringh  gifva,  dher  man  nu  udhi  denne  tijdz  legen- 
heett  emedhan  handelen  medh  Rysserne  opåstår,  schuUe  denn 
medh  våldh  uthbrytha  och  bortföra,  helst  efter  Rysche  Sendhe- 
budhen  hafva  genom  underhandlerne  flijtigdt  ahnhållit  och  dherom 
bidhet,  att  man  icke  schulle  latha  dheres  kyrckior  och  helgedom 
spoliere  eller  något  för  när  göra,  hvilket  man  dhem  medh  sådhan 
conditioner  som  i  vårt  underdånige  breff  till  Kon.  M:tt  förmel- 
les,  muDtligen  tilsagdt  hafver.  Och  dherföre  må  man  nu  inthet 
befatta  sigh  medh  samma  dör,  för  än  man  fhår  see,  huru  han- 
delen sigh  schicka  vill,  och  dher  dhen  emot  förhåpningh  annars 
än    väl    afiginghe,    måste  fuUer  mehra  än  dhen  dören,  som  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


95 

mykitt  värdh  är,  doch  themmeligit '  vackert  arbethe,  härifrån 
taghes  och  schillies.  Bidher  fördenschuldh  M.  B:r  migh  hosa 
H.  K.  M:tt  häruthinan  till  thett  beste  uhrsechta  vii.  Och  efter 
M.  B:r  af  mine  och  raine  collegers  underdånige  schrifvelsse  till 
K.  M:tt  noghsampt  förnimmandes  vardher,  hurii  vår  tractation 
medh  Rysserne  är  afiupen,  dherföre  må  jagh  M.  B:r  här  uthi 
icke  vijdhere  dher  medh  bemödhe,  uthan  M.  B:r  flijteligen  bidher^ 
att  han  vill  oss  till  thett  bedsta  hoss  K.  M:tt  uhrsechta,  att  vij 
hoss  thet  barb^rische  fålcket  icke  mehre  hafva  schafia  och  utt- 
rätta  kunnat,  szåssom  och  hvadh  som  af  oss  samptycht  är,  och 
vij  om  vår  yttermehre  trogne  välmeningh  i  saken  K.  M:tt  i 
underdånigheet  tillschrifvet  hafva,  udhi  beste  måtton  optaghe, 
och  hoss  E.  M:tt  uttydha,  ty  om  vij  icke  hafva  kunnat  medh 
vår  tractation  H.  K.  M:tt  och  rijket  för  Ryssernes  obilligheet 
har  till  något  synnerligit  gagna,  szåssom  vij  gerna  hadhe  velet, 
siå  håppes  vij  icke  udhi  någon  måtto  giordt  thet  H.  K.  M:tt  till 
schadha  eller  prsejudicio  lendha  kan,  uthan  oss  i  saken  så  be- 
varat  och  förbehållit,  szåssom  medhfölgiende  copia  aff  dhenn  at- 
testation  undherhandlerne  oss  dher  opå  gifvit  hafva,  utviser, 
hvilken  vij  doch  medh  stor  mödha  af  dhen  Engelsche  Gesant- 
ten  bekome.  Hvadh  dhe  Hållendsche  Sendhebudh  anlangar,  szå 
hafva  dhe  fuller  större  beschedenheett  än  hun  i  saken  brukat 
och  villighe  varit  till  H:s  K.  M:tz  bestå,  szåssom  man  icke  an- 
nars förnummit  hafver,  doch  hafva  dhe  och  fuller  undher  tijdhen 
velet  och  för  denn  Engelsche  Gesantens  schuldh  most  någet 
favoricere  Rysserne  i  förledne  tractation,  och  uthan  tvifvuel  än 
yttermehre  hoss  H:s  K.  M:t  thett  tilbiudendes  vardhe,  att  dhe 
mage  och  någon  credit  hoss  dhem  bekomma,  och  sådant  i  dhe- 
res  köphandel  igen  åtniutha,  endoch  dhe  behendigdt  gå  åth 
saken,  szåssom  och  lodhes  i  betenckiandhe  hnfva,  att  begiffva 
sigh  hijtt  till  handelen  igen,  medh  mindre  dhe  deste  betre  lik- 
nelsse  till  een  godh  utgångh  på  denne  tractation  aff  H.  K.  M:tz 
resolution  förnimmandes  vardhe;  hvarföre  synes  för  rådeligast, 
att  H.  E.  M:tt  står  på  dhe  propositioner  dhe  siclffve  sampt  medh 
Engelsche  Gesantten  Storfursten  giordt  hafva,  till  dess  man  fhår 
see,  huru  Rysserne  sigh  dher  emott  ahnstella  vela.  Ty  om  dhe 
Hållendsche  Scndebudh  icke  villia  begiffva  sigh  hijtt  igen,  kan 
thett  handelen  ingen  schadha  heller  än  båtnatt  giffva,  om  dhe 
hijt  komma,  för  den  jalosia  emellan  dhem  och  dhenn  En- 
gelsche Gesantten  är,  och  blifver  doch  dher  vidher,  hvadh  han 
i    saken    gör    och    hoss    Rysserne    förmå    känn,  doch  hemstelles 


Digitized  by  VjOOQIC 


96 

sädantt  i  K.  M:tz  och  M.  B:8  höghe  och  betre  betenckiandhe,  och 
dher  man  kundhe  een  krigzmacht  om  fyre  eller  femtusendh  man, 
om  icke  mehre  bliffva  kan,  hoss  tractationen  opbringhe,  för- 
modher  man  att  nå  eenndere  aff  be:te  conditioner.  Menn  om 
något  effter  giffVes  måste,  szå  är  thett  tijdh  nogh,  när  icke  annars 
vara  känn,  thet  att  oppenbara.  Och  begärer  jagh  medh  mine 
colleger  (dher  vij  skole  vijdhere  udhi  denne  tractation  brukcs) 
att  vij  måghe  K.  M:tz  endtlighe  resolution  på  sådan  hendelsse 
förnimma,  dher  efter  vij  mage  vette  oss  i  högsta  knipningen 
att  retta,  och  i  synderheett  hvadh  K.  M:tz  meningh  är  om  dhe 
40  t:nor  gull,  mediatores  iblandh  dhe  andre  conditioner  aff  eigen 
godhtyckia  proponeret  haffva,  ty  som  man  af  dhe  Hållendsche 
Sendebudh  förnummit,  haffva  Rysche  Commissarierne  stådt  dher 
opå,  att  inlöse  befestningarne  för  een  drägeligh  summa  penin- 
gar,  kan  schee  till  dhenn  ändha,  att  the  förmehne  medh  een 
ringha  summa  dher  af  K.  M:tt  på  någon  tijdh  förnögia,  till  dess 
att  de  kunnde  bliffva  eense  medh  Pålackerne,  och  sedhan  sökia 
orsak  genom  tvångh  och  hunger  intagha  samma  befestninger 
igen,  när  man  som  säkrest  vore,  hvarföre  är  sådantt  betenckian- 
dhe verdt,  hvadh  i  denne  saak  är  till  att  göra.  M.  B:r  vill  K. 
M:ttz  n:ge  villia  och  sitt  betenkiandhe  i  sakenn  oss  förstendighe, 
att  dher  dhen  Engelsche  mediatoren  icke  vill  latha  oss  vetta,  för 
än  sammankompsten  och  handelenn  schee  bör,  om  Storfurstenn 
vill  acceptete  dhe  proponeredhe  conditioner  eller  icke,  om  vij 
likvell  schole  på  yttermehre  bekåstnat  och  försökingh  begiffva 
oss  till  handels  medh  Rysserne.  Och  effter  Arffvedh  Tönnesson 
begärer  för  sin  ålderdom  och  svagheett  schuldh,  at  bliffva  för- 
schonet  udhi  denne  commissions  saak,  dher  före  vill  aff  nödhen 
vara,  att  een  annor  i  hans  stadh  dher  till  förordnes,  szåssom  och 
att  Hindrich  Jönsson,  slåtzsecreterare  i  Vibårgh,  tilschriffves  och 
befales,  att  han  åther  till  bestembdan  tijdh  begiffver  sig  hijtt 
igen,  och  acterne,  dhem  han  här  till  hafver  i  acht  hafft,  och  her 
effter  i  tilstundande  tractation  författar  och  fulbordar,  efter  Måns 
Mårthensson  för  annat  bcstellandhe  i  commissions  sakerne,  och 
sin  svaghe  ögon,  icke  kan  allene  sådantt  förrätta.  Anlangandes 
grendzen  som  K.  M:tt  vill  haffva  emellan  Augdou  och  Wasche 
Narffven,  szå  att  heele  Narvesche  åhn  schall  dherundher  insluthen 
vardha,  szå  öndscher  mann,  att  så  vidt  kunnde  komma,  att  man 
iinghc  dher  om  handla,  dhå  man  vill  hårtt  dher  opå  stå,  endoch 
Rysserne  schole  det  icke  gerna  ingå  för  dett  fischerij,  dhe  dher 
i  åhen  på  dheres  sijdha  haffva. 


Digitized  by  VjOOQIC 


97 

Och  efter. M.  B:r  aff  mine  förre  schrifvelsse  noghsampt  för- 
nummit hafver,  szåssom  och  [aff]  medhfölgiendc  mitt  underdånighe 
brelF  till  Ko.  M;tt  yttermehre  förnimmendes  vardher,  och  dess 
fönithan  väl  besinna  känn,  hvadh  armodh  och  nödh  här  hoss 
bärgcrschapet  ähr,  szä  att  thett  är  till  att  befruchta,  att  denn 
bliffver  sä  stoor  som  hon  i  Jerusalems  förstöringh  varit  hafver, 
om  invänerne  ingen  lijssa  och  förschoningh  fhä  pä  krigzfälkz 
oppehelle,  hvarföre  bidher  jagh  M.  B:r,  att  han  vill  efter  sin  för- 
tröstningh  i  sin  seneste  schriffvelsse  till  migh,  dher  till  förhielpe, 
att  hijtt  mä  een  summa  peningar  till  undhsettningh  medh  förste 
komma,  dhermedh  at  hälla  krigzfälket,  och  synnerlighen  dhe 
fremmandhe  säldather  till  villighect  och  troheet,  elliest  vardhe 
dhe  sigh  nägot  obestondh  företagendes,  szässom  och  een  hoop 
allredhe,  emedhan  tractationen  varedhe,  ifrän  oss  till  Rysscrne 
rymbde,  och  att  spanmäll  mätte  medh  förste  sjörentt  hijtt  och 
till  dhe  andre  befestninger  sendh  bliffva,  till  krigzfälkzcns  oppe- 
helle, dher  förlagdhe  ähre,  hvilke  stor  nödh  allredhe  lijdha,  och 
dherföre  myken  motvilligheett  och  öffverväldh  driffva,  ehvadh 
straf  dhem  opä  leggias.  Och  efter  jagh  ingen  befalningh  eller 
ordinantie  aff  K.  M:tt  bekommit  haffver,  huru  sakerne  här  i  lan- 
det företaghes  schole,  och  likvell  bliffver  jagh  af  krigzfälket  om 
dheres  oppehelle  och  förhällandhe  esomäfftast  besöcht,  och  aff 
Städthällerne  dherom  rådhfrägat,  dhertiU  jagh  inge  medhel  eller 
rådh  vcth,  eller  nägon  ordningh  uthan  K.  M:tz  tilstondh  dher 
opä  göra  känn,  hvarföre  bedher  jagh  M.  6:r  att  jagh  mätte  H. 
K.  M:tz  nädighe  villia  dher  uthinan  förnimma,  endoch  jagh  såghe 
helst,  att  jagh  mätte  dher  medh  förschont  bliffva.  M.  B:r  vill 
migh  och  svar  opä  min  näst  förra  schriffvelsse  iffrän  Glebova, 
giffva.  Jagh  gör  min  brodher  till  villia  ighenn  i  hvadh  mätto 
jagh  kan  och  förmå.  Bef halandes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz 
slät  denn  4  Martij  ähr  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  villia 

Jocobus  De  La  Gardie  ra.  p. 

Rik8kRD9leren8  aDteckning:    Praesent.  I  Åbo  den  25  Martij  anno  1616. 

Postscriptnm  å  ett  särskildt  blad. 

Effter  det  käre  broder,  her  Axell  Oxenstierne,  att  krigzfol- 
kett,  som  här  udi  garnison  brukade  bliffve,  så  vall  inländsche 
som    uttländzschc   äre  medh  kläder  bara  illa  förseedde,  effter  de 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  7 


Digitized  by  VjOOQIC 


98 

klädeme  aff  sigh  slitit  kafve,  och  man  icke  veet  här  till  thett 
ringeste  kläde  till  deris  behoff  tillväghe  bringhe,  min  broder  vill 
fördenschuldh  hooss  Kod.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
Herre  anhoUe,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville  den  fdrordningh 
göre  late,  att  hijtt  mätte  dett  mäste  kläde  udi  een  hast  schee 
känn  sändt  bliffve,  att  de  mage  deste  villigere  vare,  och  att  sol- 
daterne  i  synnerheet  [de]  som  pä  tillstundande  handhelen  brukes 
schole,  mäghe  tillbörligenn  uttstofierede,  och  icke  så  uttschemde 
såssom  de  opå  förlidne  handell  vore,  af  Rysserne  för  tiggierc 
och  prachare  schelte  blifve.     IXtum  ut  in  literis. 


42.  Nowgorod  den  10  Mars  1616. 

Förord  för  Johan  Btackelberg,  som  vill  hos  Konungen  klaga  att  ett  hans 
pantegods  (i  Estland)  bllfvit,  när  han  såsom  anstäld  hos  De  La  Qardle 
var  med  på  fredskongressen,  upplåtet  till  en  köpman  I  Riga,  som  utgaf 
sig  för  arftagare,  och  jemte  hans  förläning  i  Finnland  bortglfven  till 
Öfrersten  Herman  Wrangel  den  äldre*). 

Meinenn  freundtlichen  grues  etc.  Wolgeborner,  edler  herr, 
lieber  vertrauter  bruderlicher  freundt.  WiewoU  mir  gnugsamb 
bewust,  das  der  herr  brudar  alle  zeit  ein  beforderer  der  billig- 
keit  unndt  rechten  gewesen,  unndt  noch  ist,  so  habe  ich  dan- 
noch  nit  unterlassenn  sollenn,  dem  herrn  bruder  in  freundtschaft 
dieses  zuverstehen  zu  geben.  Nach  dem  ich  von  meinem  auf- 
warter  dem  edlen  unndt  manhaften  Johann  Stackelberg  berich- 
tet,  wie  sein  pfandt  guetlein  des  Schwartzen  guet  unnd  die  ver- 
lehnung  in  Finlandh,  in  seiner  absensz  unnd  wie  er  mit  mir  auf 
den  haudelsplatz  gewesen,  von  Ihre  Kön.  Mai:t  meinem  aller- 
gnedigsten  Konig  unndt  herrn,  dem  alten  Herman  Wrangcln 
obersten  sey  vcrlehnet  und  gegeben  worden,  zue  dem  das  sich 
auch  ein  Rigischer  kaufman  Jurgen  Böenert  genandt  gefunden, 
welcher  sich  fur  den  rechten  erben  angegeben,  und  darauf  von 
Ihr.  Kon.  Mait.  immission  in  des  pfnndt  guetlein,  wie  er  sich 
dessenn  geruhmet,  erhalten  habcn  soll  (inmassen  der  herr  bru- 
der aus  seinem  miindtlichen  bericht  mit  mehrerm  zu  vernehraen) 
derowegen  seine  mutter  die  itzo  das  pfandt  guetlein  possediret, 
von  beiden  scittcnn  dasselbe  zu  reumen,  hardt  bcdranget  wirdt. 
Dieweiln    aber  ermeltes  guetlein  Stackelbergs  vatern  von  Konig 

*)    Med  utanskrift  pä  Tyska. 


Digitized  by  VjOOQIC 


99 

Carin  etc.  (hochlöblicher  Christmildester  gedechtnue)  nn  stadt 
Kottipör,  darein  sein  vatter  2000  Polnische  guldenn  gehabt.  zura 
unterpfande  gegeben  worden,  imndt  er  der  unterthenigster  hoff- 
Dung  lebet,  I.  K.  M.  wen  sie  dessenn  recht  berichtet,  ihn  gnä- 
digst  dabey  schutzenn  unndt  ihn  dahero  in  abnehmung  des 
guetleins  in  die  eusserste  [u]ngclegenheit  unnd  armuett  nicht 
kommen  lassen  werden,  als  hat  er,  damit  er  desto  eher  etwas 
fruchtbarlichen  aussrichten  möge,  sich  meiner  interceszionen  ge- 
tröstet,  unnd  beydes  an  Ihr  Kön.  Mai:t  unndt  dem  herrn  bruder, 
ihme  dicselbe  mitzutheilen  unterthenigk  gebeten,  welches  ich 
ihme  in  ansehung  seines  wolverhaltens  und  getreuen  geleisteten 
kriegsdienste,  dariiber  er  dan  auch  zwen  mahl  gefangen  worden, 
unnd  harte  gefengniis  erlitten,  nit  abschlagen  wollen.  Ist  der 
halben  an  den  herrn  bruder  mein  freundtliches  bietten,  derselbe 
wolle  sich  zeygern  dem  von  Stackelberghe  in  gun«tenn  recom- 
mendiret  sein  lassen,  nachmahln  der  billigkeit  beywohnen,  unnd 
ihme  so  viel  immer  miieglichen  bey  I.  Kön.  Mai:tt  beforder- 
lichen  sein,  auff  das  er  das  ^fandt  guetlein  behaltenn,  und  fer- 
ner  nngemolestiret  possediren  möge.  Der  herr  bruder  wolle  auch 
so  woll  thuen  unnd  ihn  förderlichst  vorabscheiden,  solches  er- 
kenne  ich  vor  eine  besondere,  zu  mir  tragende  freunndtschaft, 
unndt  bin  es  inn  solchenn  unndt  dcrogleichenn  fellen  zu  er- 
wiedern  erböttigh.  Thue  hiemit  dem  herrn  biiidern  sambt  sei- 
ner  geliebten  gemahlin  unndt  kinderlein  in  denn  schuetz  des 
Höchstenn  getreulichenn  empföhlen.  Datum  Neygardtenn  denn 
10  Martij  Anno  1616. 

D.  G.  B. 

un  dt  freuntt 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


43.  Nowgorod  den  22  Mars  1616. 

Tackar  för  det  hans  och  öfriga  ombudens  bemödanden  vid  underhandlingen 
blifrit  väl  upptagna,  men  vidhåller  sin  erinran  om  förstärkning  af  krigs- 
magten,  för  att  glfva  större  kraft  ät  deras  yrkanden,  proviant  begäres 
ej  blott  för  krigsfolket,  utan  ock  för  anderhandlarne.  —  De  Holländska 
gesandtema  vilja  pä  hemresan  besöka  Konungen. 

Velborne    herre  k.   brodher.     Näst  mykin  välmågcs  och  liff- 
aundhetz    öndschningh,    giffver  jagh    M.   B:r  venligen  tillkenne, 


Digitized  by  VjOOQIC 


100 

att  M.  B:8  velraenighe  schriffvelsse  är  migh  medh  breiTvipere  til- 
hondha  kommen,  och  dher  aff  M.  B:8  godhe  affection  förnum- 
mitt,  betackendes  M.  B:r  för  min  persson  såssom  och  på  mine 
medhförordnedes  vegne  venligen  och  flijtteligen  dherfhöre,  att 
han  hoss  K.  M:tt  vårtt  förrättendhe  i  coramissionssakerne  till 
thett  beste  uttydt  hafver.  Och  villie  vij  gerna  äho  her  efter 
göra  vår  flijtt  i  saken,  och  dhen  effter  K.  M:tz  N:ge  viUia  och 
vår  brodhere  bctenckiendhe  så  högdt  oss  står  tilgörendes  driffva. 
Men  effter  man  nepligen  vardher  medh  Rysseme  till  rätta  kom- 
mendes,  medh  mindre,  att  een  krigzmacht,  ehuru  starck  denn 
och  bliffva  känn,  vidh  handen  och  i  beredhskap  på  all  hendelsse 
hålles,  szåssom  jagh  tilförendhe  och  nu  medh  breffvijssere  H. 
K.  M:tt  och  M.  B:r  dher  om  mitt  ringhe  betenkiendhe  dher 
uthinan  tilkenne  giffvit  hafver,  hvarföre  vill  aff  nödhenn  vara, 
att  sådantt  må  i  vercket  steltt  bliffva,  och  förmodher  man  dher 
thett  inlendsche  krigzfålckct  medh  någon  hielp  betenckte,  och 
thett  uttlendsche  contenteredhe  bliffva,  så  starke  vardha,  att  man 
sigh  dher  medh  bestå  kan,  och  at  Rysseme  aff  thet  skrij  dher 
aff  gåendhcs  vardher,  och  synnerligen  dher  H:8  K,  M:tt  tecktis 
lathe  uttsprengia  sigh  tillsinnes  vara  i  egen  persson  komma  medh 
een  krigzmacht  hijtt  i  landet  igen,  deste  större  fhara  tagandes, 
och  till  billigh  resolution  gripandes  varda.  Och  efter  thett  in- 
lendsche rytterijiet  äre  mykitt  på  dheres  bestar  försvagedhe, 
dherföre  är  nödigdt,  att  H.  K.  M:tt  i  tijdh  lather  bestelle  200 
godhe  ryttere  i  Lifflandh,  aldenstundh  Wachtm estarens  phana  är 
affdanckatt,  och  man  förnummit  haffver,  att  the  schole  vara  til 
sinnes  att  lathe  bestella  sig  i  Kurlandh.  Gudh  goffve,  medhel 
kunndhe  finnes  att  contentere  dhem  och  thett  andre  uttlendsche 
krigzfålckct  medh,  håppes  man  mykitt  gått  i  denne  tijdz  legen- 
heett  här  i  landet  medh  dhem  utträttn,  szå  att  den  bekåstnatt 
dher  opå  ahnvendes,  schuUe  fuller  medh  GudzNrge  bistondh 
mera  båtha  igen. 

Och  effter  thett  sölfftygh  och  ringhe  peningar  som  toU- 
nären  i  Vijborgh  hijtt  medh  sigh  hadhe  ringhe  förslå  vill  till 
een  sådhan  hoop  krigzfålk  här  ähre.  Dherföre  bidher  jagh  M. 
B:r  att  han  vill  dher  till  förhielpa  och  opå  drifiva,  att  hijt  måtte 
undhsetningh  på  spanmåll  och  pråffviant  medh  förste  öppen  vatn 
schee,  aldenstundh  här  i  Nåugorden  nu  mechte  ringha  spanmåll 
i  förrådh  ähr,  szå  att  thett  är  till  att  befruchta,  att  dher  man 
icke  snartt  dher  medh  undhsatt  vardher.  nödges  krigzfålket  sampt 
medh    bårgerschapett    och    invånerne  för  hunger  schuldh  staden 


Digitized  by  VjOOQIC 


101 

öffvergifFva,  ty  om  man  än  schöntt  delte  klockor  och  andre  sa- 
ker här  finnes  kunndhe  iblandh  krigzfålcket,  szå  kunne  dhe  doch 
dher  medh  icke  oppehålla  dheres  liff,  hvilcket  jagh  M.  B:r  udhi 
tijdh  icke  hafver  velat  venligen  förhålla,  sässom  thett  sigh  i  san- 
ningh  haffver.  Förseendes  raigh  till  M.  B:r  att  han  vardher  sitt 
till  saken  görendes,  szå  att  vij  i  tijdh  måghe  undsatte  vardha. 
Och  effter  man  ingen  rådh  eller  medhel  veth  till  vårt  eller  och 
underhandlemes  oppehelle  på  handelen  som  tilstundar,  alden- 
stundh  här  i  Nåugorden  inthet  till  bestå  ähr,  dherföre  bedher 
jagh  M.  B:r  att  han  vill  latha  någon  undsetningh  och  hielp  iffrån 
Finlandh  dher  till  göre  udhi  pråfiViantt,  såssom  och  vijn,  att 
man  icke  må  medh  schammen  bestå,  såssom  udhi  förledno  trac- 
tation  någre  gångor  schedde. 

Hår  hoss  kan  jagh  och  M.  B:r  icke  oförmält  lathe,  att  effter 
man  hafver  rådt  dhe  HoUendsche  sendhebudhen,  att  begiffva 
sig  till  Refle  för  dhenn  mangell,  som  sadhes  bådhe  aff  Arffvedh 
Tönnesson  och  andre  ifrån  Finland  komme,  dher  på  fordenschap 
vara,  szå  viste  man  och  icke  annars  än  att  K.  M:tt  schuUe  sigh 
till  Sverigie  begiffvitt,  såssom  här  för  fultt  taal  gick,  men  när 
dhe  vardhe  förnimmendes  att  H.  K.  M:tt  änu  udhi  Finlandh  stad- 
der  ähr,  szå  schole  de  fuller  gerna  vele  sigh  till  H.  K.  M:tt 
schyndha,  hvarföre  vore  gått,  att  the  kunndhe  i  tijdh  fhå  vetta, 
hvartt  dhe  sigh  medh  förste  öppen  vatn  begiffva  schole,  och  H. 
K.  M:tt  finna. 

Här  hoss  vill  jagh  och  M.  B:r  venligen  påmintt  haffve,  att 
han  vill  lata  sendha  oss  copier  aff  dhe  breffsoro  dhen  Engelsche 
Gesantten  häreffter  tillschriffves,  att  man  må  vetta  sigh  dhereffter 
i  saken  schicka  och  lijkformigdt  så  vidt  oss  bör,  honom  till- 
schriffva,  när  så  behöffves  kan. 

Till  beslut,  szå  betackar  jagh  M.  B:r  venligen  och  flijtte- 
ligen  på  Måns  Mårthenssons  vegner  för  denn  godhe  befordringh 
M.  B:r  honom  på  min  recommendation  udhi  sin  schriffvelsse  til- 
segher,  inthet  tviflendes,  att  M.  B:r  vardher  honom  och  till  thet 
bestå  förhielpandes,  han  vardher  hoss  M.  B:r  medh  all  tiänstvil- 
ligheett  förschyllandes.  Befhalandes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz 
slått  denn  22  Martij  åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

Rlkskanslerens  anteckning:   Prsesent.  Åbo  den  16  Aprilis  anno  1616. 


Digitized  by  CjOOQIC 


102 


44.     Egenhändigt.  Nowgorod  den  22  Mars  1616. 

Förnyar  sin  beg&ran  om  atbytande  af  anvisningen  å  räntekammaren  mot  en 
förlåning  och  om  betalning  till  köpmännen  för  deras  försträckningar  för 
krigsfolkets  anderbäll,  med  anförda  skäl;  atrikes  nyheter. 

Välborne  herre,  clskelige  käre  bror,  ncst  en  stadhigh  heUa 
och  all  begerligh  välmoghs  lyckönskan,  betackar  jag  min  bror 
fliteligen  för  all  brodervenligh  benegenhett  min  B.  migh  altidh 
bevist,  och  att  han  nu  i  min  privat  sacker  hoss  Hans  Kong.  Maij:tt 
sigh  hnffver  veladh  so  mykett  bemödha;  men  efter  Hans  Kong. 
Mnij:tt  icke  vill  bevilia  till  de  ovisse  parseler,  måste  jagh  vara 
tilfres  därmedh,  allenest  beder  jagh  min  B.  ganska  fliteligen  att 
han  efter  sitt  vänlige  löfte  ville  förhielpa,  att  jagh  samma  4000 
daler  jagh  aff  renteridh  hafva  skall,  kunna  bekomma  på  nogen 
viss  ortt  aff  någre  sokner,  att  jagh  icke  måtte  så  gått  som  betla 
dem  uthur  Rekenkammaren,  ty  megh  dett  icke  allenest  vill  falla 
för  svortt  uthan  och  spotteligett,  vedh  sådan  mödhesam  tienst 
till  att  göra.  Hvadh  de  penninger  anlangar  som  jagh  ähr  invist 
på  aff  Elfsborghs  lösen,  och  min  B.  förmäler,  att  Hans  Kong. 
Maij:tt  skole  haffva  i  sinnedh  att  förnöija  de  köpmen  jagh  ditt 
invist  haffver  medh  kopar  eller  andra  godhe  varer,  så  kunde  dett 
fuller  vara  köpmennen  lika  om  de  medh  varer  blefve  betalte, 
där  dett  man(!)  uthkomme,  men  dett  de  nu  oter  skole  venta  på 
varerna,  som  de  hafve  måst  venta  på  penningerna,  kan  min  B. 
väll  tenkia,  huru  mögligedh  dett  dem  ähr  att  göra,  ty  de  nu  en 
så  stor  summa  snartt  ett  heltt  åhr  mist  hafve,  där  til  medh  haff* 
ver  jagh  måst  optaga  öfver  10,000  daler  redhe  penninger  till 
lonss  att  contentera  soldaterna  medh,  när  de  droge  under  Plesko 
(efter  jagh  icke  bekom  igen  de  penninger  Hans  Kong.  Maij:tt 
togh  aff  migh  i  Narven,  att  contentera  Kobrons  folk  medh)  hvil- 
kett  jagh  måste  medh  redhe  penninger  igen  vederleggia,  och 
där  til  medh  gefva  interesse  på  så  longan  tidh  som  jagh  samma 
penninger  hoss  migh  haffver.  Begerer  fördenskuldh  broderven- 
ligen,  att  min  B.  ville  förhielpa  hoss  Hans  Kong.  Maij:tt  att 
härpå  ingen  förändringh  ske  måtte,  uthan  att  köpmennen  måtte 
deress  uthbekomma,  eller  der  Hans  Ko.  Maijrtt  jo  endeligen  ta- 
ger samma  penninger,  att  därpå  igen  icke  må  ske  nogen  oviss 
invisningh,  där  köpmennerna  lenge  måste  bidha  efter,  hvarege- 
nom  jagh  icke  allenest  kunde  komma  i  stor  vidhlöftighett,  uthan 


Digitized  by  VjOOQIC 


108 

och  tappa  all  credit  och  få  ett  skamlichtt  eftertall  på  min  ähra 
och  godhe  nampn.  Förseer  migh  visserligh  min  K.  B.  varder 
migh  häri  bistondes  och  icke  förtenkia,  att  jagh  honom  häri  90 
dristichtt  bemöder,  i  hvadh  jagh  nonsen  vett  att  tiena  min  B. 
skall  han  altidh  finna  migh  redhbogen. 

Nye  tidhender  anlangende  ähre  här  på  denne  orten  alsinge» 
men  jagh  förmoder  att  när  den  adelsmannen  igen  kommer,  som 
jagh  haffver  sentt  medh  Kong.  Maij:ts  breff  till  den  Engelska 
Ambassadören  till  Muskö,  att  han  skall  henta  nogedh  medh  sigh, 
hvilkedh  jagh  min  B.  skall  strax  lata  förnimma.  Eliest  ähr  här 
en  Hollensk  köpman  igenom  dragen  till  Muskö,  hvilken  de  Sta- 
tiske  sennebudhen  hafve  begertt,  att  man  ville  lata  väll  fram- 
fordra,  efter  han  hadhe  breff  ifron  Staterna  till  Storförsten,  dett 
jagh  och  så  haffver  göra  latidh.  Densamma  HoUendern  haffver 
hafft  de  tidhender  medh  sigh,  att  dett  krigedh  medh  Brunswick 
ähr  förlicktt,  men  medh  Hertigens  stora  nesa  och  skadha,  ty  han 
skall  icke  allenest  gifva  dem  100,000  daler  för  deres  skhdha 
uthan  och  lata  opbyggia  aitt  hvadh  han  haffver  latidh  förderva 
på  stadhen,  samptt  mykett  annadh.  Ifrån  Franckrike  viste  han 
beretta  att  Kongen  haffver  hoUedh  bröllop  medh  Infantan  aff 
Spanie,  doch  skole  Princerna  icke  ennu  vara  därmedh  tilfrees, 
uthan  altidh  sto  på  deres  meningh  till  att  vrekia  den  gamla 
Konungens  dödh,  hvarföre  och  meste  adelen  skole  slo  sigh  til 
dem,  sä  att  man  mener  att  den  elden  icke  skall  så  snartt  uth- 
slokna;  när  de  Statiske  sennebudhen  komme  till  Hanss  Kog. 
Maij:tt  får  min  B.  härom  vidhlöftigare  altt  förnimma.  Befall[er] 
härmedh  och  altidh  min  k.  B.  etc.  Aff  Nogordh  den  22  Martij 
anno  1616. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


46.  Nowgorod  den  22  Kars  1816. 

Förord  för  Olof  Dnfra,  tom  efter  aln  återkomst  tlU  riket  tjent  som  löjtnant 
▼id  Uffanan,  att  återfå  sin  morfaders  gods  i  Jäskis  härad,  hvilka  voro 
indragna  till  kronan,  eller  vederlag  i  Tavastland. 

Mijnn  brodervilligh  etc.  Välbornne  her  Axell  Oxenstiernne 
broder  och  synnerlige  gode  venn.  Jagh  känn  M.  B.  här  medh 
brodervcnligenn  icke  förhåUe,  att  denn  tijdh  OloffDufve  igenom 


Digitized  by  VjOOQIC 


104 

KoDgl.  M:tz  vår  Allernådigeste  KoDungz  och  Herres  ekrifFtligh 
geleide  och  försäkriDgh,  udi  sitt  föderneslanndh  inkom,  hafver 
H.  K.  M:t  nädigest  honom  (så  framptt  han  sigh  som  een  trogenn 
och  rättrådigh  Svensk  mann  ägnede  och  borde,  förhålle  skulle) 
försäkredt,  lofvedt  och  tilsagdtt  alle  hans  arfvegodz  igen,  som 
hans  föräldrar  tilförrenne  för  honom  i  Finlandh  innehafft  och 
besittedt  hafve*).  Och  effter  hann  altt  sedann  som  han  i  rijkett 
inkom,  sigh  till  H.  K.  M:tz  och  Sveriges  Cronos  gagnn  och 
bestte  troligenn  och  flittligenn  hafver  bruke  lathet,  hvarför  jagh 
och  honom  för  een  leutenamptt  under  mitt  corneett  förordnett 
hafver,  och  hann  besvärer  sigh,  att  honom  äre  under  Cronon 
kände  till  ähnn  tolf  skattar  jordh  i  Jäskis  häredtt  udi  Vijborgz 
lähnn  belägnne,  der  till  hanns  moderfadher  tilförrenne  hafver 
varitt  arfftagenn.  H vårföre  hafver  hann  flittligen  hos  migh  ahn- 
hoUit,  att  begifve  sig  till  H.  K.  M:t  och  i  all  underdånigheett 
förfordre  sigh  be:te  godzenn  igenn;  men  effter  jagh  honom  här- 
ifrånn  migh  och  cornetedtt  icke  hafver  miste  och  umbäre  kun* 
nett.  hafver  jagh  fördenschuldh  honom  denne  mijnn  förschrifft 
till  M.  B.  meddeltt.  Brodervenligen  begärendes,  att  M.  B.  ville 
göre  väl,  och  be:te  Olof  Dufve  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
ihogkomme  och  befordre,  och  dertill  förbielpe  att  hann  antingen 
dhe  skatterne  i  Jäskis  (som  hans  moderfader  tilförrenne  inne- 
hafft) eller  och  så  mykitt  udi  vederlagh  i  Tawastlandh  igenn 
bekomme  måtte,  effter  som  hann  derom  V[älbördig]  Claes  Hornn 
allehande  underrättelsse  udi  laglige  bref  och  bevijs  på  hvadh 
sättedtt  hans  moderfadher  till  samme  godzen  kommen  är,  gifvitt 
hafver,  och  honom  ombeditt  dem  för  H.  K.  M:t  såsom  och  M. 
B.  prsesentere.  Beder  fördenschuldh  att  M.  B.  hanns  gode  be- 
fordrere  i  sakenn  vara  ville,  och  H,  K.  M:t  nådige  bref  honom 
deropå  förfordre,  att  hann  till  dett  han  är  berättigctt,  komme 
måtte:  opå  thet  att  han  i  så  måtto  sijnn  trogenn  tjenst  må  til- 
gode  niuthe,  och  ähn  ytterligere  blifve  förorsakett  (eff*ter  som 
hann  och  plichtigh  är)  H.  K.  M:t  och  Sveriges  Crono  all  trogenn 
tiennst  bevijse.  Förseendes  att  M.  B.  denne  mijn  recomenda- 
tion,  lather  honom  till  dett  beste  åttniuthe;  udi  hvadh  måtto 
jagh  känn  vare  M.  B.  till  vilie  och  brodervenligh  benägen- 
heett    igenn^    gör   jagh    altijdh    gärnna.     Och    befaler  här   medh 


*)  Dat.  Reval  d.  20  Oct.  1614.  Regfstr.  s.  1208.  Han  erhöll  det  begärda 
vederlaget  för  sina  arfvegods  först  geoom  E.  Br.  af  d.  6  Mars  1618,  men 
kort  derefter  d.  10  April  s.  å.  fnllmagt  som  hof stallmästare.  Registr.  ss. 
93,  120. 


Digitized  by  VjOOQIC 


105 

nu    och    altijdh    M.    B.    etc.      Datum    Nowgotdz    slått    denu    22 
Martij  1616. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


46.  Nowgorod  den  28  Mars  1616. 

Förord    för   kapten    Ernst    Creutz,  att  få  verkligen  uppbära  200  dalers  ranta 
nti  Hollola  härad,  som  konungen  på  hans  tJBnstetid  honom  förlänat. 

Min  brodervenligh  etc.  Näst  all  vellfärdz  lyckönschenn,  eeu 
brodervenligh  tackseijelsse  för  beviste  vellgäruinger,  hvilke  jagh 
hooss  min  broder  medh  all  tacksamheet  gerne  igen  förschylle 
vill.  Välborne  ber  Cantzler,  broder  och  synnerligh  gode  venn, 
jagh  kan  min  broder  her  medh  brodervenligenn  icke  förhoUe. 
att  effter  hopman  Ernst  Creutz  haffver  sigh  der  utöfver  besveret, 
att  Cammerereren  Hans  Hindherssonn  schall  göre  honom  in- 
trångh  pä  de  200  dalers  ränte.  Kon.  M:t  min  allemådigcste 
Konungb  och  Herre,  honom  udi  Hollole  huredt,  åhrligen  och  så 
länge  han  udi  H.  K.  M:tz  tjenst  sigh  troligen  och  fiiteligen  bruke 
låter,  att  uttbekomme  nådigest  undt  och  effterlathett  haffver  och 
fördenschuldh  om  denne  min  förschrifft  till  min  broder  hos  migh 
anhoUitt,  hvilkett  jagh  icke  haffver  honom  förvägre  velet,  helst 
medan  han  udi  sitt  kall  och  embete  såssom  een  ährligh  och 
rättschaffens  hopman  ägner  och  bör,  förhoUitt  haffver.  Ehr  för- 
denschuldh min  brodervenligh  begärenn,  att  min  brodher  ville 
förb:de  hans  ringe  förläningh  handthaffve,  att  han  denn  obe- 
hindrett  för  sin  troghenn  tjenst,  niuthe  och  behoUe  måtte,  och 
be:te  Cammerererenn  förehoUe,  att  honom  ingen  affkårtningh 
deropå  schee  måtte,  effter  han  elliest  ingen  annen  förläningh  aff 
Cronan  hafve  schall.  Förseendes  migh  till  min  broder,  att  han 
låter  honom  denne  min  förschrifft  till  dett  beste  åttniute.  Och 
befaler  min  käre  broder  etc.  Aff  Nowgordz  slått  denn  23  Martij 
åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


106 


47.  Nowgorod  den  28  Mara  1616. 

Förord  för  en  af  tolkarne  Erik  Anderssoo  att  få  bekräftelse  å  ett  K.  Karls 
gåfrobref  å  eo  gård  i  Eäkaholms  lån  samt  för  tvenne  Ryssar  att  få  gods 
i  Eoporie  lån. 

Min  brodervenligh  etc.  Näst  all  vellfärdz  lychöoscheDii  en 
broderveoligh  tackseijelsse  för  beviste  vällgärninger,  hvilke  jagh 
hooss  min  broder  medh  altt  gott  förechylle  vill.  Välborne  her 
Cantzler  broder  och  synnerligh  gode  ven,  jagh  kan  min  broder 
her  medh  brodervenligen  icke  förhoUe,  att  een  af  tolkarne  Erich 
Anderssonn  vidh  nampn,  som  haffver  sigh  hooss  migh  städigtt 
här  udi  landett  trolighen  och  flitelighenn  bruke  lathett,  hafver 
sigh  der  utöfver  besvärett,  att  ändogh  hans  fader  hade  förverft 
sigh  Kon.  M:tz  min  allernådigeste  Konungz  och  Herres  herfaders 
(saligh  och  högloffligh  i  Amminnelsse)  konungzligitt  bref  opå  een 
gårdh  udi  Kexholms  länn  belegett  som  kallas  Sotiniemi.  Lijk- 
väll  schall  StåtthoIIaren  på  Kexholm  Hans  Jonsson  hafve  samme 
gårdh  conBscerct  och  kendz  under  Cronan,  eiTter  hvars  tillståndh 
och  befalningh  kan  man  icke  vette.  Så  aldenstundh  berte  Erich 
Anderssonn  hafver  både  altidh  tilförenne,  såssom  och  medan 
jagh  vid  handhelsplatzenn  stadder  var,  sin  högste  fiijt  udi  sa- 
keme  giordt,  och  i  synnerheet  medh  lempa  försehaffett  af  denne 
stadz  invånere  sä  månge  peninger,  att  soldateme  som  här  udi 
garnison  låge,  blefvc  udi  midler  tidh  udi  villigheet  och  spect 
holdne,  och  der  han  icke  hade  om  lägenhetterne  här  udi  staden 
vetteth,  och  sin  flijt  der  hooss  ospartt  hafft,  effter  såssom  Mar- 
schalken  Hindrich  Hornn  och  Arffvedh  Tönnesson  derom  vitter- 
ligitt  är,  hade  dett  ståth  till  att  befhare,  att  krigzfolkett  hade 
udi  min  frånvaru  sigh  någott  obeståndh  och  mytination  före- 
tagett, derigenom  tillstundandhe  fridzhandelenn  hade  fhått  een 
anstöth  eller  och  med  allonne  blifvitt  tilbakar.  Hvarföre  är  min 
brodervenligh  begären,  att  min  broder  vill  honom  hoss  Kon. 
M:t  der  till  förhielpe,  att  han  måtte  H.  K.  M:tz  confirmationsbref 
opå  samme  gårdh  bekomme,  helst  [den]  effter  som  jagh  förnum- 
mit hafver  fögo  ränte  schall.  Förseendes  migh  till  min  broder, 
att  han  låter  honom  denne  min  intercessionsschrifft  och  sin 
trogen  och  flitige  tienst  till  gode  åtthniute.  Och  effi;er  een 
Rysch  diak  Grigori  Sobakin  vidh  nampn  (h vilken  sigh  udi  H. 
K.  M:tz  städigh  tienst  tilbiuder)  hafver  sigh  och  till  H.  K.  M:tz 


Digitized  by  VjOOQIC 


107 

gagn  och  bäste,  troligen  och  fliteligeDn  bruke  lathet,  och  be:te 
Erich  Anderssonn  synnerligitt  bist&ndh  udi  sakerne  giordt  medan 
honom  lägenhetterne  här  udi  staden  bäst  kunnige  äre,  ähr  för- 
denschuld  min  brodervenligh  begärenn,  att  min  broder  vill  hooss 
Kon.  M:t  så  vid  t  begA,  att  han  mätte  bekom  me  e^n  godh  by 
udi  Coporie  länn,  der  utaff'  hans  hustpo  och  barn  kunde  deris 
nödtorfftigh  oppehelle  hafve,  och  der  minn  broder  icke  viste 
någon  by  der  udi  läoett  nampngiiTve,  att  min  broder  dä  vill 
förschaffe  migh  H.  K.  M:tz  tillståndh,  att  inryme  honom  een 
godh  och  sådann  by,  som  hann  kan  vare  belåten  medh,  på  dett 
han  må  derigenom  till  yttermere  trogen  tienst  förorsakett  blifve. 
Udi  lijke  måtto  vill*jagh  min  broder  här  medh  brodervenligenn 
beditt  hafve,  att  han  och  vill  denn  Baijoren  som  ifrån  Rysche 
Commissarierne  vidh  handelsplatzenn  till  oss  rymde,  der  till  för- 
hielpe,  att  han  och  måtte  få  een  by  udi  be:te  Coporie  länn,  om 
hvilke  jagh  och  H.  Kon.  M:t  i  underdånighet  tillschrifvitt  haf- 
ver,  ty  der  desse  blifve  väll  contenterede,  szå  varde  fuUer  flere 
opå  tillstundande  fridzhandhelenn  till  oss  rymandes,  effter  sås- 
som  be:te  Baijor  veet  derom  berättelsse  göre.  Förseer  migh 
fördenschuldh  min  broder,  att  han  är  dem  härutinnan  till  dett 
beste  beforderligh,  effter  jagh  dem  der  medh  någorlunde  för- 
tröstett  hafver.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  broder  till 
villie  igen,  gör  jagh  altidh  gerne.  Och  befaler  min  broder  etc. 
Aff  Nougordz  slott  denn  23  Martij  åhr  1616. 

D.  B.  O.  T.  V.  A. 
Jacobus  de  La  Gardie  m.  p. 

RikskADslerens  anteckoing:    Pnosent.  Åbo  den  15  Aprllis  anno  1616. 


48.  Nowgorod  den  6  April  1616. 

Beklagar  sig,  att  na  åfven  tlonden  af  de  hooom  förlänta  socknarne  blifvtt 
indragen,  och  af  sin  lön  för  föregående  år  både  ban  ännn  icke,  och  med 
stor  möda,  f&tt  mer  än  hälften,  2000  daler,  samt  att  grefskapets  bönder 
blifTit  älagda  föra  sten  och  kalk  till  Kalmars  och  Jönköpings  befästande, 
eller  betala  derför,  ehuru  de  andre  grefskapen  voro  från  s&dant  fria. 

Min  brodhervenligh  etc,  V^älborne  her  Axell  Oxenstierne, 
käre  brodher  och  tillförseendhes  godhe  venn.  <)agh  kan  min 
broder   hår   medh    venlighenn    icke    förholle,    att  jagh  i  dhesse 


Digitized  by  VjOOQIC 


108 

daghar  ifrån  min  tienare  scbrifvelsse  bekom  mitt  haffver,  och 
deraff  fömumraitt,  att  dhe  kyrkietiendher  Kon.  M:t  i  österbottn 
niigh  nådigest  cfiterlathett  haffver,  schole  aff  landzfougderne 
migh  förhoUee,  och  i  qvarstadb  satte  vare  till  videre  bescheedh 
iffrånn  H.  Kon.  M:tt.  Hvarföre  sådhant  scheedt  är,  kan  jagh 
icke  vette,  vill  dogh  icke  förmode,  att  H.  Kon.  M:tt  hafver  dem 
igen  kalle  lathett,  helst  effter  jagh  haffver  alle  ovisse  partzeler 
aff  min  förläningh  måsth  qvitt  gå,  som  jagh  aff  min  brodhers 
scbrifvelsse  förnummitt  haffver,  så  att  de  visse  partzeler  medh 
be:te  kyrkietijender  neplighen  trijtusendh  daler  åhrlighenn  ränthe, 
och  aff  de  4000  daler  som  H.  K.  M:t  aff  Ränte  Cammarenn  migh 
nådigest  tillsagtt,  haffver  jagh  ännu  icke  meere  änn  2000  daler 
i  fiordh  medh  stor  mode  bekommitt,  och  hvar  jagh  nu  be:te 
kyrkietijender  dertill  miste  schulle,  så  niuther  jagh  min  mödo- 
sam me  tienst  bara  lithett  tillgode,  haffver  och  fögho  lusth  på 
sådantt  sätte  att  late  migh  här  udi  sådhann  tiensth  yttermere  att 
bruke,  helst  effter  jagh  och  i  desse  dagar  förnummit  hafver,  att 
böndeme  i  mitt  greffveschap  boendes,  oppålagt  är,  att  de  samptt 
medh  Cronones  bönder  till  Jöneköpingz  och  Calmare  befästnin- 
gers förbettringh  steen  och  kalk  framförsle  schole,  eller  och  pen- 
uinger  derföre  uttgiffve,  och  haffve  Cammerrådh  till  min  tienare 
sagtt,  att  de  ingenn  frijheet  deropå  niuthe  kune,  medh  mindre 
H.  Kon.  M:t  migh  dhett  synnerligenn  effterlatandes  varder,  oan- 
sedt  att  alle  andre  aff  greffvernes  och  adelens  bönder  medh 
sådhane  förslår  förschånte  varde,  och  kan  fördenschuldh  icke 
vette,  hvarföre  mine  böndher  allenesth  sådhant  tilldrifves  och 
oppåleggies.  Hvarföre  bedher  jagh  min  broder  på  thett  venli- 
geste  och  fliteligeste,  att  min  brodher  vill  hooss  H.  Kon.  M:t 
der  till  förhielpc,  att  jagh  samma  frijheett  såssom  andre  mine 
vedherlijker  effter  H.  Kon.  M:tz  nådighe  donation  i  så  måtto 
niute  må,  såssom  och  att  migh  inthett  hinder  opå  be:te  kyrkie- 
tijender schee  må,  aldenstundh  de  icke  iblandh  de  ovisse  utan 
visse  partzeler  höre,  dem  H.  Kon.  M:tt  migh  nådigest  effterlatett 
hafver.  Derföre  jagh  och  förhoppes  H.  Kon.  M:t  och  Sverigis 
crone  tillbörligh  tienst  bevisett  haffve,  såssom  och  thett  änn 
yttermere  göre  vill,  der  jagh  i  så  måtto  min  tiensth  åttniute  må. 
Der  min  broder  och  effter  sin  gode  förtröstningh  och  tillseijelsse 
kunde  förhielpe  migh  till  de  be:te  4000  daler,  aff  någhonn  an- 
nen  opbördh  änn  utaff  Ränte  Cammaren,  såge  jagh  thet  gerne, 
och  min  broder  derom  fliteligen  bider,  och  till  honom  migh  för- 
seer,    att    han    mitt    bäste    derutinnan   vettandhes  vardher,  effber 


Digitized  by  VjOOQIC 


109 

räotcmestarne  migh  inthett  till  villie  i  sä  måtto  vette,  som  jagh 
och  nylighenn  aff  min  svåghers  schrifFvelsse  fömummitt  haffver. 
Till  besluth  kan  jagh  och  min  broder  h&r  medh  icke  oförmeltt 
lathe,  att  jagh  utaff  een  aff  de  köppmäns  tienare  som  der  udi 
Finlandh  varitt  hafve,  att  undfånge  deris  bettalningh,  som  jagh 
effter  H.  Kon.  M:tz  invisningh  der  förmodadhe,  förnummit  haff- 
ver, att  de  der  inghe  penninger  bekommitt  haffve,  utan  H.  Kon. 
M:t  haffver  nådigest  tillsagtt  dem  medh  kappar  i  Sverigie  udi 
den  staden  att  vederleggie  lathe,  effter  H.  Kon.  M:t  penningerne 
till  andre  nödtorffter  behöfver.  Derutöfver  Gert  van  der  Hei- 
denn  så  väll  som  Herman  Timberman  och  andre  som  udi  den 
leffreringh  till  krigzfolkzens  behoff  scheddh  är,  interesserede  äre, 
sigh  högeligenn  besväre,  deropå  länger  att  töffve,  och  vele  inge- 
ledes  medh  yttermere  bekåstnadhe  sigh  till  Sverigie  bcgifve, 
der  dheris  bettalningh  att  uttfordre,  helst  eflfter  de  haffve  opå 
min  tillseijelsse  dheris  ereditores  tillschrifvitt  och  loffvett,  att  de 
vidh  dhenne  tidhenn  schulle  i  redhe  penninger  bettalte  blifve, 
för  dhett  dhe  dhem  udi  klädhe  försträcktt  haffve,  och  förden- 
schuldh  holle  sigh  till  migh,  aldenstundh  jagh  migh  på  Kon. 
M:tz  vegner  så  högtt  emoott  dem  om  deris  bettalningh  förschrif- 
vitt  haffver.  Hvarföre  beder  jagh  min  broder,  att  hnn  vill  der 
till  hooss  H.  Kon.  M:t  förhielpe,  att  jagh  måtte  uttbekomme 
halffparten,  eller  een  deell  så  mykitt  schee  känn  udi  reedhe  pen- 
ninger aff  be:te  min  invissningh  udi  Finlandh,  och  be:te  köp- 
män på  handen  giffve,  och  dem  således  någorledhes  tillfridz 
stelle,  till  dess  att  kapparen  kan  för  resten  i  Sverigie  uttleffreret 
blifve,  derom  min  broder  vill  udi  H.  Kon.  M:tz  nampn  alffvarli- 
gen  late  tillschriffe  och  förmane  Cammerrådh,  att  dhe  den  för- 
ordningh  göre,  att  sådhant  må  utan  vidhere  oppschof  min  tie- 
nare som  deropå  fordrandes  varder  leffreres,  ty  man  väl  veeth, 
huru  långhsambligKenn  medh  sådhane  saker  der  tillgår.  För- 
seendes migh  till  min  broder,  att  han  varder  migh  bistondh  här 
utinnan  görendcs,  att  be:te  köpmän  icke  mage  orsak  hafve,  sigh 
öffver  migh  att  besvere,  och  migh  för  een  ordlös  karll  udi  frem- 
mande  land  uttrope,  och  således  på  min  ähre  och  gode  nampn, 
antingen  jagh  leffver  eller  dör,  taale,  hvilkett  de  icke  latandes 
varde,  der  de  nu  i  förstone  icke  någorledhes  tillfridz  steltte 
bliffve,  och  bleffve  jagh  då  ille  för  min  gode  villie  bettaltt,  men 
jagh  förseer  migh  till  min  broder,  att  han  varder  sådantt  före- 
kommandes på  thet  sätte  förb:tt  är.  Bidiandes  min  broder,  att 
hann  vill  holle  migh  till  gode,  att  jagh  så  offta  honom  om  denne 


Digitized  by  VjOOQIC 


110 

och  andre  mine  privat  saker  bemöder.  Udi  hvadh  måtto  jagh 
kan  vare  min  broder  till  villie  och  behageligh  tienat  igenn,  är 
jagh  der  till  öffverbödigh  och  vällvilligh.  Befalandes  min  broder 
etc,     Aff  Nougordz  slott  denn  6  Aprilis  åhr  1616. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  elskelige  käre  bror,  jagh  tvifler 
inte  att  min  K.  B.  kan  falla  besverligedh,  att  jagh  honom  sä 
trott  och  åfta  om  mine  privat  saker  bemödher,  men  efter  jagh 
sä  höchtt  blifver  tvungen  där  till  bodhe  aff  skadhen  sosom  och 
förtrett,  och  ingen  tilförloteligh  ven  vett,  den  jagh  i  denne  sa- 
ken kan  derom  tillita,  uthan  min  bror,  hvarföre  förseer  jagh 
migh  sosom  [och]  brodervenligen  beder,  att  min  K.  B.  migh  den 
dristigheten  till  godhe  holler,  han  skall  altidh  befinna  migh  redh- 
bogen  att  bevisa  honom  all  behageligh  tienst  igen.  Befaller 
härmedh  min  bror  samptt  alle  de  honom  kär  ähre  Gudh  Alz- 
mechtigh    till    myken  lycko  och  välferd,  och  skall  alltidh  blifva 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


49.  Kowgorod  den  7  April  1616. 

Af  det  förslag  tlll  fredstraktat,  som  rlkskaDsleren  uppsatt,  hade  medlarne 
gjort  en  förkortad  redaktion,  för  att  sändas  till  Rjska  Storfursten,  ooh 
deri  uteslutit  stjcket  om  de  fästningar,  Sverige  skall  hehälla  tills  grftnt- 
regleringen  blifvit  fastställd;  bönderna  i  Jama  och  Koporie  län  hade 
för   att  undgå  krigsfolkets  utpressningar  flytt  öfrer  till  Ryska  området. 

Min  välvillighe  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne  käi'e 
broder  och  tillförseendes  gode  venn.  Jagh  kan  min  broder  här- 
medh venlighenn  icke  oförmältt  lathe,  att  den  tidh  vij  vx>re  udi 
handhell  medh  Kyssernc  vidh  Glebova,  sä  toghe  undherhand- 
larne  sigh  före  att  stelle  een  contractz  form  emillan  oss  och 
Rysche  Commissaricrne  på  H.  K.  M:tz  och  Storfurstens  ratifica- 
tion,  och  hade  meent  den  Storfursten  tillhånde  sändhe,  att  saken 
dcste  snarare  måtte  till  ändschapp  oss  emillan  komme.  Och 
ändogh  vij  stodhe  nogh  deropA,  sedhan  oss  samme  form  omsidher 
vijst  bleff  (dogh  Rysche  Commissariernc  ovitterligitt,  att  under- 
handlarne  icke  schulle  syacs  någon  partialitet  derutinnan  bruke) 
att  den  måtte  effter  dett  formulär  Kon.  M:t  och  min  broder  oss 


Digitized  by  VjOOQIC 


Ill 

tillsända  haäVa,  ometändheligheDn  författat  blifve,  aä  hafver  mnn 
lijkväll  icke  kunnett  meere  hooea  dem  derutinnan  nå,  än  medh- 
fölgiendhe  copia  deraff  uttviser,  menandes  att  eifter  H.  K.  M:t 
vardher  in  ipaia  substantialibuB  derutinnan  nogsamptt  förvharett, 
så  kunde  thett  ingen  schade  giffve,  att  de  denn  någott  contra- 
heret  och  i  någre  punchter  om  styckerne  och  elliest  effter  som 
dem  syntes  billigtt  vare,  lindrett  hadhe,  att  Storfursten  måtte 
denn  deste  snarare  ingå  och  bevilgie.  Ville  och  icke  der  uthi 
författe,  att  H.  K.  M:t  schulle  beholle  de  bcfästninger  som  till 
underpant  blifiVe,  för  de  penninger  som  Storfurstenn  deremoot 
tillscijandes  och  lofTvandhes  vardher,  till  dess  att  rågången  oppå 
de  andre  befästningers  tillydandhe  landh  och  gräntzer,  som  H. 
Kod.  M:t  everdelighenn  cederes,  schcddh  vore,  aldenstundh  dhe 
förmeente  thett  vare  obilHgtt,  och  Storfursten  prsejudicerligitt, 
såssom  och  dem  förvijtligitt  sådantt  att  sainptyckie  och  propo- 
nere  för  allerhandre  vidtlyfftigheet  och  opschoff  medh  rågån- 
ghenn,  der  aff  kundhe  fölgie  och  fhörorsakes,  utan  achtadhe  för 
bäst  deste  kårtare  tidh  settie,  när  rågånghenn  Fcliall  företaghes, 
att  sådhant  deste  förre  och  innan  dhcss  penningherne  schole 
leffvereres  cmoot  befästningerne,  schee  kundhe,  och  der  Rys- 
seme  icke  ville  till  förstemdhan  tidh  comparere,  eller  och  rätt- 
vitan i  rågånghenn  bruka,  så  kon  Kon.  M:t  lijkväll  medh  lijka 
godh  schääl  beholle  befästningherne  till  dhess  rågånghen  är 
scheddh,  eifter  dhett  är  een  contractz  punchtt  och  bör  för  sigh 
gå,  dogh  bevilgiedhes  sådhantt  icke  aff  oss  aldeles,  utan  opschötz 
till  H.  Kon.  M:tz  vidhere  och  nådighe  förklarningh,  och  när  få 
vidt  kommer,  och  contracten  på  Svensche  tunghomålett  öfver- 
setties  schall,  vill  man  fuUer  biudhe  till  att  imitéYe  dett  formu- 
lär min  brodher  oss  tillsändt  hnffver,  så  mykitt  mun  kan  och 
Bysserne  antaghe  vele.  Men  effter  de  Ryschc  Commissarier 
sadhe  omsidher,  när  de  förnummo,  att  mediatores  ville  be:te 
contractz  form  till  Storfursten  forttsändc,  och  dess  innehold  for- 
stodhc,  sigh  haffve  aff  Storfursten  fullkombligh  instruction  och 
befalningh  att  förene  sigh  medh  oss  om  alle  de  punchtter  der 
ndi  förmälttes,  undantagandhcs  befästningherne,  eller  penninghe 
samman  som  H.  K.  M:tt  deremoott  begäredhe,  derföre  achtadhe 
dhe  för  onödigtt,  att  underhandlarne  schulle  samma  foim  fortt- 
sändhe,  och  dheres  Storfurste  någhott  derutinnan  förcschriffve, 
uthan  heller  dheres  beste  göre,  huru  de  elliest  om  huffvudhsaken 
f»ch  fridz  conditionerne  kunde  begges  potentater  och  hcrrer  för- 
lijke,  så  bchöUe  de  fördennschuldh  samma  form  inne  hooss  sigh, 


Digitized  by  VjOOQIC 


112 

och  alleDest  de  principal  conditioDcr  Storfursten  i  dlieres  schriff- 
veUse  föresloge.  Och  aldenstundh  be:te  underhandlarne,  eller 
och  den  EngeUche  Gesantten  allene,  der  dhe  HoUändzsche  icke 
till  tractationen  rohere  kome,  vardher  fuller  deropä  stäeodhes, 
att  offtab:te  contractz  forma  må  emillann  oss  brukes,  der  sä  vidt 
med  sakenn  komma  kaun,  endogh  man  icke  ännu  veeth,  om  Rys- 
eerne  medh  dhenn  tillfridz  äre,  effter  dhe  bruka  särdhelis  stijl  i 
dheris  schriffter,  hvarföre  haffver  jagh  icke  kunnett  underlate 
een  copia  dher  aff  min  broder  tillsände,  och  hadhe  thett  fuller 
förr  giordt,  men  man  kunde  den  icke  schriftelighenn  aff  dhe 
Hollandzsche  Gesantter  bekomme,  för  änn  samma  dagh  de  her- 
ifrån  förreste.  Bidinndes  min  broder,  att  han  vill  migh  och 
mine  tillförordnade  förnimme  lathe,  hvadh  honom  derom  synes, 
såssom  och  huru  vij  oss  medh  Iwangrodz  raseri ugh,  och  den 
holmen  nidher  vidh  åminnett,  näst  denn  summa  pcnningher  aff 
Kysserne  begäres,  förhoUe  schole,  oppå  sådhann  händhelsse  jagh 
H.  Kon.  M:t  derom  i  underdånighcet  vidtlyfftelighenn  tillschriff- 
vitt  haffver. 

Till  beslut  kan  jagh  min  broder  och  här  medh  venligenn 
icke  förholle,  att  jagh  förnummitt  haffver,  att  een  stor  deell  aff 
böndherne  udi  Coporie  och  Jama  länu  äre  sin  kos  rymdhe,  se- 
dhan andre  StåtthoUare  dijt  förordnadhe  äre,  orsakenn  schall 
vare,  såssom  föregiffves,  att  dhe  böndherne  icke  tillbörlighenn 
handhaffve  och  försvare  för  krigzfolkzens  öffverlast,  endogh  jagh 
haffver  dem  tiilschrifvit,  att  de  betre  insecndhe  der  medh 
haffve  schole,  såssom  och  krigzfolkett  förmantt  att  hoUe  sigh  i 
spechtt,  vidh  tilbörligitt  straff  tillgörendhcs.  Och  såssom  jagh 
aff  Capitenern^s  svar  förnummit  haffver,  villie  de  deris  folk 
såssom  dem  bör,  gärne  udi  aga  hoUe,  der  dhe  kundhe  få  denn 
deell  aff  StåtthoIIarne,  som  dem  till  deres  oppehelle  effter  H. 
Kon.  M:tz  ordinantie  bör  haffve.  Jagh  menar,  att  dett  mest  der 
afi  förorsakes,  att  StåtthoIIarne  inthett  vette  aff  landzens  legen- 
heet  och  inghe  medhell  att  tillgripe,  utan  schole  giffve  krigz- 
folkett tillståndh  sielffve  att  fordre  aff  böndherne  dheres  oppe- 
helle, såssom  talett  går,  derigenom  böndherne  dcste  meere  aff 
dhem  besväredhe  vardhe,  och  förorsakes  att  ryme  sin  koos,  hvil- 
kett  H.  Kon.  M:t  och  Crouan  icke  till  ringhe  schade  ländher, 
och  borde  i  tidh  förekommes,  att  slåtzlänen  icke  måtte  bliffve 
ödelagdhe,  derigenom  befästningherne  kune  scdhanu  i  fhara 
steltte  bliffve.  Dette  jagh  min  broder  i  all  vällmeeningh  icke 
haffver  kunnett  förhoUe.    Hvadh  kundschaper  man  iffrån  Påland 


Digitized  by  VjOOQIC 


113 

9portt  haffver,  sänder  jagh  min  broder  her  innelychtt  tillhändhe, 
således  författade  sässom  mas  dem  sportt  haffver.  Hvadh  her 
effter  förefalle  känn,  vill  jagh  min  broder  fhörständige,  betackan- 
des  min  brodher  fliteligenn  för  de  tidenndher  min  broder  migh 
meddeltt  haffver.  Och  befaler  etc,  Aff  Nougordz  slott  denn  7 
Aprilis  åhr'l616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


50.  Nowgorod  den  7  Maj  1616. 

Begår  förord  hos  Eonungen  att  få  disponera  två  kyrkklockor,  som  lågo  på 
Nyenskans,  för  att  enligt  löfte  lemna  dem  till  Uleå  stad;  de  roro  tagna 
▼id  eröfrlngen  af  en  skans  yid  Staraja  Bussa  af  hans  komp.  ryttare  från 
Ryska  Kosacker,  som  dltfört  dem,  och  hade  han  gifvit  ryttarne  en  >för- 
äring»  derför. 

Minn  brodhervillighe  etc.  Velborne  her  Axell  Oxenstierna 
brodher  och  tilförseendes  godhe  venn,  jagh  kan  M.  B.  här  medh 
venligenn  icke  oförmält  lathe  migh  förnummitt  haffva,  att  K. 
M:tt  schall  hafva  den  tijdh  H.  K.  M:tt  senest  vidh  Nyien  stad- 
der  var,  förbuditt  förvaltaren  dher  på  Skantzen  latha  föra  bårtt 
dhe  två  klåckor  som  jagh  dijtt  haffver  sendha  lathitt,  szå  vill 
jagh  fördenschuldh  M.  B:r  här  medh  förstendighe  huru  medh 
samma  klåckor  sigh  haffver,  nemligen  såledhes,  att  dhenn  tijdh, 
Rysche  Casakerne  hadhe  Stararussa  intagitt,  och  mitt  compagni 
ryttare  dhera  dher  uth  igen  sloghe,  toghe  dhe  samma  klåckor 
uthaf  Casakerne,  dhem  dhe  udhi  dheris  schantz  infördt  hadhe, 
dhå  jagh  dhem  dherföre  medh  een  förähringh  tillfridz  steltte, 
efter  dhe  be:te  klåckor  såledhes  genom  dheris  välförhållandhe 
bekommit  hadhe,  och  leth  så  föra  dhem  dijtt  till  Nyien,  udhi 
denn  förhåpningh,  att  H.  K.  M:tt  vordhe  migh  dhem  icke  för- 
vägrendes  uthan  n:tt  effterlåthandhes.  Och  effter  jagh  hafver  låff- 
vat  dhem  till  Ula  stadh  på  bårgernes  ahnhållandhe,  dhen  tijdh 
jagh  i  vinttras  dher  igenom  reeste,  dherföre  bidher  jagh  M.  B:r 
att  han  vill  hoss  H.  K.  M:tt  så  vijdt  begå,  ntt  jagh  samma  klåc- 
kor behålla  må,  efter  dhe  kunna  icke  så  stortt  sigh  belöpa  och 
värdhe    vara,    och  jagh   förhåppes  dhem  fuller  kunna  för  ti[den] 

Axei  Oxenstierna  II:  5.  8 


Digitized  by  VjOOQIC 


114 

haffva,  veth  migh  och  icke  någon  klåcka  här  uthur  landctt  sendt 
hafiVa,  så  leoghe  jagh  här  varitt  haffver,  dher  migh  doch  hadhe 
bortt  någon  deel  aff  dhe  klåckor  och  metall  här  i  Nougorden 
fans,  när  thett  intogz  så  väl  som  andre  feltt  öflFverster  effter 
gammalt  krigzbruk  sigh  sådantt  udhi  lijka  fall  förbehållit  hafva, 
och  tillägna.  Förseendes  migh  fördenschuldh  till  M.  B:r  såssom 
och  honom  dherom  venligen  och  flitteligen  bidher,  att  han  vill 
sigh  thett  omackett  opå  taghe,  och  hoss  H.  K.  M:tt  så  vidt  be- 
gå, att  jagh  samma  klåckor  behålla  och  till  be:te  ortt  efter  mitt 
löffte  försendhe  må.  Jagh  gör  M.  [B:r]  till  villia  och  behagh  igen 
i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Huru  lägenheeterne  här  i  landet  nu 
förevetter,  och  hvadh  mitt  ringha  betenckiandhe  i  saken  är,  var- 
dher  M.  6:r  aff  min  medh  fölgiende  underdånige  schriffvelsse 
till  K.  M:tt  förnimmendes,  bidiendhes  M.  B:r  att  han  vil  sådantt 
i  beste  måtton  förstå,  och  hoss  H.  K.  Mrtt  uttydha.  Hvadh 
her  efter  förefalle  känn,  vill  jagh  M.  B:r  oförsummelighen 
förstendighe,  bidiendes  M.  B:r  om  gått  svar  på  mine  nest 
förre  schriffvelsser  om  mine  privat  saker.  Minn  tiänst  altijdh 
ighen.  Befholendes  M.  B:r  etc,  Aff  Nåugordz  slått  denn  7  Maij 
åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  A. 

til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Käre  B:r  her  Axell  Oxenstierna,  efter  Slåtz  secreteraren 
i  Vibårgh  Hindrich  Jönsson  som  till  K.  M:tt  sigh  begiffven- 
des  vardher,  besvärer  sigh  dheröffver,  att  hans  undherhåldh  är 
honom  myckitt  afkårtatt,  hvarföre  bidher  jagh  M.  B:r  att  han 
vill  vara  honom  till  thett  beste  dheruthinan  beforderligh,  att 
han  må  sitt  vahnlighe  undherhåldh  behålla,  efter  han  är  een 
brukeligh  trogh[en  och]  flitigh  karl,  och  thett  honom  tilförendhe 
af  H.  K.  M:tt  efter  lathett  är  till  sitt  huushåldh  väl  behöffver, 
efter  han  icke  myckitt  till  bestå  haffver. 

Rikskanslerens    anteckning:    Praesent.  i  Åbo  den  22  Maij  Anno  1616. 


Digitized  by  CjOOQIC 


115 


51.  Nowgorod  den  11  Maj  1616. 

Förord  för  Christoffer  Woldeck,  som  njss  yarit  sänd  till  Moskva  och  nu  att 
följa  de  Holländska  sändebuden  samt  den  Ryska  posten  till  Konungen; 
såsom  kunnig  i  Polskan  kan  han  blifva  af  nytta  1  hans  tjenst;  begäran 
om  förstärkning  och  proviant. 

Minn  venlighe  etc,  Velborne  her  Axell  Oxenstierna  brodher 
och  tilföraeendes  godhe  venn.  Effter  breffvisare  min  uttschickadhe 
Christoffer  Wåldeck  vidh  nampn  är  iffrån  Muschou  tilbakar  ighen 
kommen,  hvarföre  hafver  jagh  förord  natt  honom  medh  Engel- 
sche  Gesanttens,  säsBom  och  dhenn  Rysche  pästenn  till  K.  M:tt 
och  dhe  Hollendsche  sendhebudhen,  att  han  må  H.  K.  M:tt  be- 
rätta, hvadh  han  dher  i  Muschou  hafver  kunnatt  förnimma,  szås- 
som  och  be:te  påster  på  väghen  deste  bettre  befordra,  och  in- 
seendhe  medh  dhem  haffva,  att  the  icke  måghe  komma  till  tals 
medh  hvem  dhem  synes,  och  landzens  tilstondh  förnimma.  Och 
effter  han  är  een  villigh  och  trogen  karl,  såssom  man  icke  annars 
förnummit  haffver,  känn  och  thett  Pålnsche  språkett  färdigdt, 
och  fördenschuldh  kan  bliffva  H.  K.  M:tt  een  nyttigh  tiännere, 
hrarföre  bidher  jagh  M.  B:r  att  han  vill  latha  honom  vara  sigh 
till  thett  bestå  och  all  godh  befordringh  befhalett,  szå  att  han 
må  sin  tiänst  hoss  H.  K.  M:tt  åttniutha,  szåssom  och  någett 
vedherlagh  bekomma  för  een  godh  häst  som  han  på  samma 
reesa  mist  haffver,  efter  här  nu  inghe  medhell  finnes  udhi  dhen 
store  olägenheett  här  nu  på  färdhe  är,  honom  dherföre  att  vedher 
leggia.  Förseendes  migh  till  M.  6:r  att  han  lather  honom  denne 
min  förschrifft  och  sin  tiänst  til  godhe  niuthe.  Jagh  gör  M.  B:r 
till  villia  ighen  i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Och  effter  M.  B:r 
aff  Engelsche  Gesanttens  schriffvelsser  nogbsampt  förnimmendes 
vardher,  huru  besvärlighe  och  tröghe  Rysserne  finnes  att  ingå 
dhe  fridz  conditioner  dhem  föreslagne  äre,  hvarföre  vill  aff  nö- 
dhen  vara,  att  -krigzfålkett  som  under  Pleschou  och  till  hande- 
len, szåssom  och  sedhan  till  Sarmax  förordnedhe  äre,  måghe 
roedh  thett  snareste  schee  känn,  ankomma,  att  Rysserne  mage 
see  att  H.  K.  M:tt  är  så  väl  till  feigdh  som  fridh  beredd,  och 
dher  igenom  såssom  aff'  thett  roop  som  aff  samme  krigzfålkz  an- 
kompst  gåendes  vardher,  deste  mere  och  förre  till  billighctt 
och  enigheett  förorsakas  och  tvinges,  inthett  tviflendes,  att  M. 
B:r  vardher  fördenschuldh  på  krigzfålckett  schyndendes,  szåssom 
och    att  man  måtte  och  snartt  bekomma  undhsettningh  på  span- 


Digitized  by  VjOOQIC 


116 

raåll  hijt  till  Näugorden  och  Ladga  udhi  förstone,  efter  här  nu 
störste  nödhen  och  mangelen  dher  opä  är,  szfissom  M.  B:r  af 
min  näst  förre  schriffvelsse  till  K.  M:tt  noghsampt  förnummitt 
haffver,  hvadh  nödh  och  ringhe  medhell  här  på  färdhe  är  att 
undherhålla  krigzfålckett  raedh,  hvilken  sigh  dageligen  förinerer, 
szä  att  man  fruchtar,  att  krigzfålckett  vardhe  sigh  någott  obe- 
ståndh  för  hungers  schuldh  här  företagandes,  dher  man  icke 
snartt  undsettningh  bekommer.  Dette  jagh  M.  B:r  udhi  all  väl- 
meningh  icke  hafiVer  kunnatt  förhålle.  Befhalendes  etc,  Aff 
Nåugordz  slått  denn  11  Maij  åhr  1616. 

D.  T.  B. 

och  altidh  til  vilia 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


62.  Nowgorod  den  20  Juni  1616. 

Begär  biträde  för  bekommandet  af  den  koppar,  som  Konungen  lofrat  i  er- 
sättning för  anvisningen  ä  »Elfsborgs  lösen >  af  Finnland,  samt  af  de 
6,000  daler,  som  han  för  de  s.  k.  ovissa  räntorna  af  förlän! ngen  för  detta 
och  föregående  år  skulle  erhålla;  vid  den  förestående  nja  underhand- 
lingen med  Ryssarne  väntas  åter  svårigheter  med  titlame  1  fullmagten 
och  i  afseende  på  fredsvilkoren  behöfva  Commissarierna  en  nj  instruk- 
tion, emedan  det  bref  från  de  Holländska  gesandterna,  hvartill  de  blif- 
vit  hänvisade,  icke  kommit  dem  till  del. 

Mijnn  brodervilligh  etc.  Välbornne  her  Axell  Oxennstiernne, 
broder  och  tilförlathelige  synnerlige  godhe  venn.  M.  B:s  skrif- 
velsse  denn  . .  Maij  [i]  Åboo  dateret,  är  migh  tillhande  kommen 
och  der  af  förnummidt  denn  omvårdnatt  M.  B.  om  mijne  privat 
sakers  befordringh  hafft  hafver,  derföre  såsom  och  för  dett  löfile 
hann  migh  der  hos  giordt  hafver  udi  dett  han  icke  vill  der  vidh 
tröttas,  uthann  ähn  yttermhere  mitt  bestå  derudinnan  vetta,  jagh 
honom  på  dett  flittligeste  betackar,  såsom  och  venligenn  bedher, 
att  hann  vill  der  till  förhielpe,  att  mijnn  tienere  och  fullmech- 
tige  må  uttbekomma  denn  koppar  Kongl.  M:t  migh  nådigst  til- 
sagdt  hafver,  i  stadenn  för  dhe  penningar  jagh  i  Finlandh  af 
Elgzbårgz  lössenn  hafva  skulle,  att  jagh  der  medh  må  effter 
mijnn  förobligerningh  contentere  Gerdt  Thor  Högenn  och  flere 
andre  för  denn  försträkningh  the  till  Cronones  behof  giordt 
hafve,    szå  att  jagh  derigenom  icke  udi  någonn  vijdttlöfftigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


117 

och  skadha  komma  må.  Jagh  förseer  migh  och  till  M.  B.  att 
han  vardher  och  mitt  bestta  denidinnan  vettandes,  att  jagh  må 
uttbekomma  dhe  6000  daler,  som  effter  H.  K.  M:tz  nådige  til- 
seigelsse  migh  för  i  fiordh  och  dette  närvarende  åhr  emott  dhe 
ovisse  partzeler  af  mijne  förläninger  hafve  bör,  och  att  dhe  mage 
och  mijne  tienerc  tilsteltte  blifve,  jagh  skall  altijdh  gärna  tiena 
M.  B.  igenn,  udi  hvadh  måtto  jagh  känn  och  förmår. 

Huru  medh  fredzhandelenn  här  förevetter,  varder  M.  B.  af 
mijn  medfölgiendhe  underdånige  schrifvelsse  till  H.  K.  M:t  för- 
nimmandes, och  förhåppes  mann  medh  Gudz  nådige  tilhielp  een 
godh  uttgongh  opå  sakenn,  efiter  Ryske  Commissarierne  trengie  så 
mykitt  opå  vår  sammankomst  igenn,  menn  medh  denn  fulimachtt, 
som  H.  K.  M:t  hafver  migh  och  mijne  coUeger  på  nytt  gifve 
lathett,  skall  mann  fuUer  åther  få  någott  göre  medh  dhe  Ryske 
Commissarierne,  effter  deres  Storförstes  nampnn  icke  der  udi 
förmäles,  eij  heller  dett  ordett  Samodertzes,  hvilkett  the  senest 
udi  handelenn  stodhe  opå,  att  deres  Storförste  nästt  banns  titel 
och  nampnn  i  vår  förre  fulimachtt  gifives  måtte,  såssom  jagh 
medh  mijne  medbröders  Kongl.  M:t  i  underdånighcett  dhå  derom 
tilkenne  gofve  och  M.  B.  förstendigedhe.  Dogh  vilie  vij  tillszee 
att  vij  mågc  på  samme  sätte  som  senest  skedde,  oss  medh  Ryske 
Commissarier  således  derom  föreene,  att  vij  denn  Engelske  Ge- 
santtenn  och  mediatorn  samma  fulimachtt  öfveranttvardha,  såsom 
och  att  dhe  Ryske  Commissarier  deres  commission  honom  och 
tilställe,  och  när  hann  befinner  deraf  oss  på  beggies  sijder  nog- 
samptt  vara  fuUmechtige  giorda,  att  besluta  fredzhandelenn  medh 
hvar  andra,  szå  tarfvar  hann  icke  göra  stor  vijdttlöfftigheett  om 
titelenn,  effter  jagh  väl  veett,  att  Kongl.  M:t  icke  heller  sijnn 
tilbörlige  titell  udi  deres  fulimachtt  gifves.  Och  effter  H.  K. 
M:t  befaler  udi  denn  instruction  oss  nu  senest  tilhånde  kommen 
är,  att  vij  skole  oss  stricte  hålle  vidh  dhe  tree  fredz  conditioner 
som  underhandlerne  proponeret  hafve,  szå  vele  vij  och  H.  K. 
M:tz  nådige  vilie  i  så  måtto  hörsambligenn  effterkomma,  menn 
der  Rydzerne  vardhe  andre  förslagh  göranndes,  udi  mhere  pe- 
ningar  och  mindre  befästtningar  och  landh,  effter  dett  sätte  udi 
vår  förre  instruction  derom  specificeres.  Hvarföre  begärer  jagh 
på  mijnn  och  mijne  collegers  vegne  venligenn,  att  M.  B.  vill 
oss  förständige,  om  vij  mage  på  sådann  hendelsse  rätta  oss  effter 
samma  vår  förre  instruction,  eller  hvadh  H.  K.  M:tz  nådige  och 
yttermhere  vilia  derudinnann  vara  känn,  dereffter  vij  oss  rätta 
kunna.     Och   endogh  udi  b:te  vår  instruction  förmälles,  att  Rys- 


Digitized  by  VjOOQIC 


118 

serne  skulle  aff  dhe  Stadiskes  Gesantternes  bref  vijdere  för- 
nirnroe,  att  H.  K.  M:t  icke  är  tilUinDeB  att  göre  någoun  för- 
andringh  udi  sijnn  seneste  resolution  och  förklaringh  på  dhe  tree 
proponerede  fredzmedell,  szå  är  lichvääll  inthet  bref  iffrånn 
dem  hijtt  ahnkommidtt.  Och  effter  dett  vore  gått  och  nödigtt, 
att  dett  Rydzerne  tillhande  komme,  att  dhe  icke  mage  ventte 
deropå  att  dhe  Stadiske  sendebudh  schole  kunne  hos  H.  K.  M:t 
uågott  mehr  i  saken  lindra  eller  skaffa,  derföre  tviflar  jagh  icke, 
att  dett  varder  medh  dett  första  hijtt  sendtt.  Till  beslutt  effter 
K.  M:t  nådigest  vill  att  Nougordenn  skall  beholles  udi  H.  K. 
M:tz  våldh,  till  dess  att  rågongenn  och  confirmationen  skeedtt 
är,  såsom  och  på  sådanne  hendelsse  der  icke  till  fridh  komme, 
försvaras,  hvarföre  beder  jagh  M.  B.  att  hann  vill  der  till  rådhe, 
att  hijtt  måtte  proviantt  och  penningar  till  krigzfolkzenns  oppe- 
hälle  och  contcntament  i  tijdh  på  sådann  hendelsse  sendtt  blifva, 
effter  här  eliest  ingenn  mhere  rådh  hos  bårgarskapett  finnes, 
dem  i  medier  tijdh,  mykitt  mindre  om  fredzhandelenn  icke  för 
sigh  ginge,  lenger  att  underhoUa,  såsom  M.  B.  väl  beszinna  känn, 
att  dhe  een  gongh  mage  opgifves  vedh  sådanne  store  uttlagor 
dhe  så  len^e  här  till  utstått  hafve.  Befalenndes  här  medh  M. 
B.  etc.     Af  Nowgordz  slått  denn  20  Junij  åhr  1616. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Ladoga  den  9  September  1616. 

Förord  för  en  köpman  Gerdt  van  der  Heyden,  som  på  olika  tider  gjort  för- 
sträckning af  38,000  daler,  att  utbekomma  den  koppar,  som  redan  var 
aflagd  till  hans  betalning;  derj&mte  begäres  utbetalning  af  längesedan 
förfallen  sknld  å  6,000  daler  till  en  annan  köpman,  som  derför  hade 
pantr&tt  i  brefskrifvarens  Llfländska  gods. 

Min  vällvilligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  brodher  och  till- 
förseendhes  synnerligh  godhe  venn.  Jagh  kan  min  broder  här 
medh  brodervenligenn  icke  förholle,  migh  haffve  för  någhonn 
tidh  sedhan  min  broders  schriffvelsse  bekommitt,  derutinnan  min 
broder  gör  migh  denn  godhe  förtröstningh  om  dhe  saker  jagh 
min  broder  medh  min  tiänere  Falenten  Kiern  tillschreff,  att  han 
vill    dem    såssom   sine   egne  saker  befordre.     Hvarföre  jagh  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


119 

broder  på  thett  venligeete  och  fliteligeste  betackar,  ähr  och  udi 
denn  visse  tillförsichtt,  att  M.  B.  vardher  deropå  effter  sitt  löffte 
och  tillseijelsse  hos  Kon.  M:t  min  Allernädigste  Konungh  och 
herre  drifvandes,  och  dher  till  förhielpandhes,  att  brefvisere 
(jertt  van  der  Heiden  mätte  för  sine  godhvillige  försträcknin- 
ghar,  som  hann  pä  åttschillighe  tidher  opä  mine  starke  förschrif- 
ningar,  udi  kläde  och  reede  penningar  till  krigzsakernes  befor- 
dringh  giordt  hafver  (hvilkett  sigh  i  als  otte  och  trettije  tusend 
daler  belöper,  effter  som  räkenschapen  schall  uttvijse)  tillfridz- 
^teltt  blifve,  efter  sässom  min  broder  hafver  migh  genom  min 
tiänare  mundtlighen  seije  och  försäkre  lathett,  att  een  godh  deell 
afi  denn  koppar  som  han  i  bettalningh  haffve  schall  var  dhä  alle- 
redhe  afflagdh.  Sä  haffver  jagh  för  trij  ähr  sedan,  dä  Kon. 
M:t  udi  Reffle  var,  oppä  H.  K.  M:tz  nädige  anmodande  opläntt 
der  aff  een  bärgare  Cortt  Wipikin  vid  nampn  5000  daler  udi 
kläde  och  penningar,  hvilkett  H.  K.  M:t  till  krigzfolkzens  con- 
tenteringh  hijtt  Hill  Rysslandh  den  tidh  nädigest  sände,  och  för 
änn  be:te  bärgare  hafver  nägon  försträckningh  göre  velett,  hafver 
jagh  mast  förschrifva  mine  godz  udi  Lijfflandh  honoin  till  undcr- 
pantt,  och  effter  han  till  försagdan  tijdh  och  termin  icke  hafver 
kunnett  bettaltt  blifve,  hafver  jagh  alttsedann  terminen  var  uthe 
mast  giffve  honom  derföre  interesse,  men  hann  vill  icke  här 
effter  late  sigh  der  medh  ättnöije,  utan  vill  efter  mine  starke 
förschrifninger  trade  till  mine  godz,  och  sigh  derutaf  bettaltt 
göre.  Och  ändogh  K.  M:t  min  allernädigeste  Konungh  och  herre 
hade  nädigist  udi  belägringenn  för  Pleschou  gifvitt  migh  een 
invissningh  pä  Elffzborgz  lösnn  udi  Finlandh,  att  jagh  derutaff 
aä  mänge  penninger  bekomme  schulle,  der  medh  be:te  bärghare 
hade  kunnet  bettaltt  blifve,  szä  hafver  jagh  lijkväll  icke  kunnett 
sädantt  uttbekomme,  utann  blifver  deröfver  esomofftast  besverett 
och  mantt.  Hvarföre  medan  jagh  udi  denne  min  siuklige  lägen- 
heet  udi  Gudz  voldh  ligger,  och  tviflar  om  jagh  till  min  förrige 
helsse  igenn  komma  kan,  effter  jagh  ingen  bättringh  deropä  ännu 
förnummitt  hafver,  och  fördenschuldh  inthett  heller  säghe,  änn 
att  dhe  som  pä  min  begären  och  förschrifningh  till  Gronones 
behof  försträckningh  giordt  hafve,  mätte  bettaltte  blifve.  Hvar- 
före är  min  brodervenligh  och  flittigh  begärenn,  att  M.  B.  vill 
vare  obesverett  hos  Kon.  M:t  sä  vidt  att  bringe,  att  offtab:te 
Gert  van  der  Heiden  och  Bugislaus  Rosen  mage  blifve  der  udi 
Sverigie  contenterede  och  jagh  mätte  ännu  pä  nytt  bekomme 
een  invissningh  till  Finlandh  opä  sä  månge  penninger,  att  be:te 


Digitized  by  VjOOQIC 


120 

Cort  Wipikin  kunde  der  medfa  bettaltt  blifve,  på  dett  att  jagb 
icke  må  för  Crononcs  schuldh  tillsettie,  aitt  tbett  jagh  kano 
haiVe  ärfft  och  förverfTt,  och  således  om  min  vallfärd  komme, 
och  udi  den  staden  udi  olägenhcet  brachtt  blifve.  Förseende» 
migh  till  M.  B.  att  han  mitt  beste  härutinnan  så  väll  såssom  udi 
all  annen  måtto  schedt  är,  vettandes  varder;  udi  hvadh  måtta 
jagh  kan  vare  min  B.  till  villie  igen,  vill  jagh  altidh  finnes  der 
till  villigh  och  öfverbödigh.  Till  beslut  efFter  offtobite  Gertt 
van  der  Ileidenn  hafver  udi  vintres,  den  tidh  inthett  vijnn  udi 
Nougorden  tillfångz  var,  till  Sverigis  såssom  och  frem mande 
sändebuden  som  senest  här  udi  Ryssland  opå  fridzhandelen  vore^ 
een  hop  vijn  fhörsträcktt,  och  här  ingen  medell  finnes  för  den 
store  nödh  här  nu  på  färde  är,  att  bettale  honom  derföre,  hvar- 
före  förseer  jagh  migh  till  M.  B.,  att  han  varder  honom  hos 
Kon.  M:t  dertill  förhielpandes,  att  han  må  derföre  bettaltt  bliffve, 
aldenstund  han  udi  högste  nödenn  och  tarfven  oss  dermed  und- 
settningh  giorde,  udi  den  staden  vij,  och  synnerligen  för  de 
fremmandes  schuld,  såssom  fuUer  viste  fordre  på  deris  nödtorf- 
ter,  hade  stått  med  schammen,  om  han  oss  udi  så  måtto  icke 
hadhc  bistond  giordt.  Befaler  etc,  Aff  Ladga  den  9  Septembri» 
åhr  1616. 

D.  T. 

och  tienstvilligh  bror 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Pofltscriptnm  å  ett  löst  blad. 

Migh  är  och  käre  Her  Cantzler,  broder  och  synnerligh  gode 
vän  förekommit,  att  Gudh  alzmechtigh  uthur  denne  jemmerdalen 
Tönne  Jörensson*)  till  sigh  kallett  haffver,  effter  hvilken  een  ha- 
radz  rätt  nu  udi  Åbo  län  öpen  står,  ehvadh  nampn  then  hafiVe 
känn,    är    dem    i    Räkninge    Cammaren    väll   vitterligitt,  derföre 


*)  Den  ofyannämnde  Tönne  Göransson  skref  sig  till  Högsjö  gård,  sedan 
han  år  1692  bllfvit  adlad,  och  hade  enligt  en  i  Kammararklyet  förrarad 
längd  öfrer  alla  häradsrätterna  1  riket  af  år  1616,  Masko  och  Vemo  härads- 
rätter  1  närheten  af  Åbo  samt  dessutom  öfra  Satakand.  Han  hade  senast 
varit  höfvidsman  på  Njslott  i  Finland  och  till  honom  finnas  bref  i  K.  Re- 
gistraturet  ännu  från  början  af  1616  (f.  66,  72  och  147,  å  h vilket  sista  ställe 
blott  är  antecknadt  att  han  skulle  insända  räfskinn  från  Lilla  Savolax).  Om 
hans  död  är  ingen  uppgift  tillgänglig;  och  emedan  Arvid  Tönnesson  (Wilde- 
man)  d.  8  Maj  1616  fick  befallning  att  utom  Viborg  hafva  uppsigt  äfven  öfrer 
Nyslott,  Kexholm  och  Nöteborgs  län  (Registr.  f.  169)  är  möjligt,  att  detta  är 
anledning,  hvarför  han  icke  vidare  namnes.  Emellertid  är  det  sannolikt  att 
detta  postscrlptum  ligger  på  rätt  ställe. 


Digitized  by  VjOOQIC 


121 

medhan  jagh  udi  denne  min  långlige  frånvaru  medh  sädhanc  lä- 
genhetter  är  vorden  förgäten,  sä  att  jagh  hvarcken  lagmans- 
eller  häradz-höfdinghe  ränte  här  till  hafver  bekomme  kiinned; 
beder  fördenschuldh  brodervenligen,  att  M.  B.  vill  väll  göre  och 
befordre  migh  der  till,  att  jagh  H.  K.  M:tz  nädighe  bref  opå 
förschrifne  häradzrätt  måtte  bekomme;  och  hvar  den  vore  alle- 
redhe  förlänt,  såm  jagh  dogh  inthet  förmoder,  att  M.  6.  här  näst 
udi  bäste  måtten  ville  hafve  migh  udi  minnet,  enär  som  sådhane 
lägenhetter,  synnerligen  theU  som  något  vore  om,  kune  före- 
falle.  Jagh  tiener  min  broder  altidh  gerne  ighen  udi  hvadh 
måtte  jagh  känn  och  förmå.     Datum  som  i  brefvet. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


54.  Ladoga  den  20  December  1616. 

önskar  för  afbetalning  af  sina  förskotter  erhålla  två  eller  tre  tusen  af  de 
20,000  rubler,  som  Ryssame  vid  fredsslutet  skola  erlägga.  Njtt  förord 
för    Olof    Dafra,    som  kan   lemna  muntliga  upplysningar  om  tillståndet. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Axell  Oxenstierne, 
broder  och  sjnnerlige  gode  venn.  Effter  dett  är  genom  Gudz 
nädighe  tillhielp  och  denn  Engelsche  Gesantens  mediation  medh 
vår  fridztractation  sä  vidt  kommett,  såssom  M.  6.  aff  min  och 
mine  coUegers  samptlige  underdånige  skrifiVelsse  till  Kon.  M:tt 
hafiver  till  att  förnimme,  och  toUen  udi  Åbo,  Biörnnborgh  och 
Raumo  faller,  ringe  förslår  emoot  denn  summa  som  jagh  haffver 
afi*  mitt  egitt  till  krigzfolkzens  behoff  försträcktt  och  dertill  aff 
andre  låntt  och  opbårgett,  hvilke  migh  nu  om  deris  bettalningh 
härdt  måne.  Hvarföre  beder  jagh  min  käre  B.  flitteligen  och 
venligen,  att  M.  B.  vill  hos  Kon.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  må 
utaff  de  20000  rubler  Rysserne  leffrerandes  varde,  till  änn  tree 
eller  fyre  tusendh  rubler  till  min  bettalningh  annamme,  såssom 
och  de  andre  der  medh  tillfridz  stelle  och  contentere,  derige- 
nom  jagh  må  sedan  yttermere  credijt  hos  dem  hafve,  när  lägen- 
hetten  så  fordrar,  förseendes  migh  till  min  käre  broder,  att 
han  migh  härutinnan  all  mögligh  bijstondh  görendes  varder,  udi 
hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  k.  B.  till  villie  och  tienst  igenn, 
gör  jagh  alltijdh  gärne.  Och  effter  Oloff  Duffve  som  jagh  hafver 
till    Kon.    M:t  afiardigett  om  alle  saker  här  udi  landett  i  under- 


Digitized  by  VjOOQIC 


122 

dänighet  raundtligh  berättelsse  att  göre,  effter  man  icke  bafver 
kunnett  Bädant  aldelis  udi  pennan  fatta,  hafver  hos  niigh  om 
denne  min  förschrifft  till  M.  K.  B.  fliteligen  anhollitt,  hvilken 
jagh  honom  opå  hans  begären,  icke  hafiVer  velett  förvägre.  Helst 
efiler  han  är  een  brukligh  karll  och  hafver  sigh  här  udi  landett 
troligen  och  fliteligen  bruka  latett,  sedan  han  sigh  udi  H.  Kon. 
M:t  tienst  begifvitt  hafver,  sä  att  jagh  orsak  haffver  honom  till 
dett  beste  att  recoromendere.  Hvarföre  är  min  brodervenligfa 
begären,  att  M.  K.  B.  vill  honom  hoos  H.  K.  M:t  der  till  för- 
hielpe,  att  han  mä  komme  till  de  godz  han  förmencr  sigh  efiter 
sin  S.  fader  berättegedh  vare,  opä  dett  att  han  mä  sin  rustienst 
deste  bettre  vidh  macht  hålle.  Förseer  migh  till  min  K.  B.  att 
han  låter  honom  denne  min  förskrifft  till  gode  ättniute,  och  be- 
faler  M.  K.  broder  etc,     Aff  Ladga  den  20  Decerabris  1616. 

D.  T.  B. 
och  altidh  till  vilia  och  tjenst 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


66.  Åbo  den  26  Juni  1617. 

Emedan  han  icke  erhållit  någon  befallning,  bvart  han  sig  skall  begifva,  Till 
han  tills  vidare  stadna  i  Åbo*),  och  der  beställa  hrad  han  kan,  meo 
önskar  för  sin  sjakllgbet  erhålla  ledighet  från  krigssaker  till  dess  han 
blir  återstäld. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  synnerlige  ven. 
Näst  min  brodervänligh  tiensts  tilbudelsse  och  hvadh  mere  gott 
udi  min  förmögenheett  finnes  kan,  medh  Gudh  Alzmechtigh  till- 
förenne.  Låter  jagh  min  broder  här  medh  broderveuligen  för- 
nimme,  att  jagh  är  denn  12  hujus  väll  dess  Gudhi  schee  läff 
hijtt  till  Åbo  ankommen,  och  effter  jagh  icke  veett  hvar  eff^ter 
jagh  migh  rätte  schall,  medan  jagh  ingen  underrättelsse  här  för 
migh  funnitt  haffver  'och  soldaterne  under  mitt  regemente  are 
dijtt  till  Stocholm  fordrade  vordne.  Beder  fördenschuldh  på 
thett  brodervenligcste  och  fliteligeste,  att  min  broder  vill  hos 
Kon.  M:t  soUicitere  och  anhftlle,  att  jagh  mlltte  H.  K.  M:tz  nå- 
dighe    villie    och    förklaringh    medh    thet  förste   schee  kan,  för- 

*)   Hans  bror  var  der  ståthållare. 


Digitized  by  VjOOQIC 


123 

nimme,  der  effter  jagh  migh,  sägom  jagh  och  migh  dess  plich- 
tigh  kenner,  hörsam m eligen  rätte  vill.  Udi  midler  tijdh  vill 
jagh  migh  här  udi  Åbo  förhålle  och  om  sakerne  så  mykitt  migh 
etår  tillgörandes  bestelle,  dogh  hvar  mögligitt  vore,  att  jagh 
kunde  medh  krigzsakerne  för  min  siuklige  lägenheet  schuld  för- 
schåntt  bliffve,  säge  jagh  gärne  att  sädantt  schee  mätte,  till  dess 
att  jagh  kunde  någorlunde  komme  till  min  förrige  styrcnie  igenn. 
Vill  fördensohuldh  M.  B.  pä  thet  brodervenligeste  och  fliteligeste 
ombed itt  haffva,  att  han  mitt  beste  härutinnan  vette  vill,  szä  att 
jagh  måtte  härifiVånn  dijtt  till  Sverigie  förlossett  bliifve,  helst 
medan  på  denne  ortten  icke  är  så  hasiigtt  för  någon  iiendtlig- 
het  till  att  befhare,  effter  såsom  man  aff  kundskaperne  ifrån 
Dansich  och  andre  ortter  förnummitt  haffver.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  M.  K.  B.  och  de  hans  äre  till  villie  och  tienst 
igenn,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalandes  min  B.  samptt  medh 
altt  dett  honom  kärtt  ähr  Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh 
vällmåge,  med  den  brodervenlige  begären,  att  han  vill  helsse 
sin  elskelige  käre  hussfru  på  mine  vegner  medh  mykitt  gott. 
Aff  Åbo  denn  26  Junij  åhr  1617. 

D.  T.  B.  O.  A. 

till  vill  a 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


56.  Bansa  den  28  September  1618. 

Underrättelsen  att  hans  hastra  insjuknat  hade  nödgat  honom  att  hastigt  af- 
resa,  och  ber  han  derföre  om  ursäkter  hos  Konungen,  samt  att  £4  veta, 
om   han  skall  afgä  (till  Ryska  gränsen),  hvilket  han  heldst  vill  undvika. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförseendhes  synner- 
lighe  godhe  venn.  Nast  mykin  vällmåghes  önschningh  och  min 
Tällvillighe  tiänsts  tillbiudelsse,  betackar  jagh  min  käre  brodher 
på  thett  brodhervenligeste  och  flijteligeste  för  bevijste  vällgär- 
ningar,  sådhantt  jagh  tachnemblighen  ihughkomme  vill  så  länge 
jagh  lefver.  Och  aldenstundh  min  elschelighe  käre  hussfru  bleff 
i  går  (thett  Gudh  bettre)  aff  een  hefftigh  siuchdom  befengdh, 
deropå  hon  ännu  fögho  lijse  eller  bettringh  (ty  verr)  kenner, 
och  jagh  migh  dhett  hastigeste  schee  kundhe  deriffrånn  schyn- 
dade,  sedan  som  migh  om  hennes  lägenheett  berättades,  och  för- 
densohuldh migh  icke  gaffz  tillfälle  för  mitt  affreesande  att  tale 


Digitized  by  VjOOQIC 


124 

medh  rain  brodher.  Hvarföre  är  jagh  förorsakett  vordenn  min 
broder  medh  denne  min  schriffvelse  att  besökie,  brodervenligen 
begärendes,  att  min  käre  broder  vill  hos  Kon.  Maij:tt  min  Aller- 
nädigeste  Konungh  och  herre,  min  ändschyllenn  häruttinnan  göre, 
såsom  och  migh  vette  lathe  om  H.  K.  M:tt  nådigest  vill,  att  jagh 
schall  migh  derhedan  förfoghe,  så  schall  sädantt  aff  migh  hör- 
sammeligenn  bliffve  effterkommett.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn 
vare  min  käre  broder  och  dhe  hans  äre  til  villie  och  tienst  igenn, 
gör  jagh  altijdh  aff  hiertet  gerne.  Befalandes  etc.  Aff  Runsöö 
denn  23  Septembris  åhr  1618. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  jagh  beder  tienstligen,  min  bror 
ville  laga  att  jagh  måtte  få  veta  nogodh  vist  beske[d]  om  min  resa, 
att  jagh  kunde  retta  mine  saker  däfefter,  ty  hösten  lidher  och 
vill  megh  falla  altt  för  besverlichtt  att  resa  so  sentt.  Jagh  skall 
gärna  tiena  degh  igen.     Vale. 


67.  Åbo  den  18  December  1618. 

Begär  att  kläde  för  krigsfolket  och  några  tasen  gevär  med  spetsuddar  öfver- 
sändas  till  FinnlaDd. 

Min  brodhervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  käre  broder 
och  tillförseendes  synnerlighe  godhc  venn.  Jagh  kan  min  käre 
broder  här  medh  brodhervenligen  icke  underlate,  att  jagh  dhenn 
2  udi  denne  månadhen  medh  behållen  reese  (Gudi  dess  låff)  är 
hijtt  till  Åbo  ankommen,  men  ringere  förrådh  så  väll  på  pen- 
ningar som  spannemåll  här  för  migh  funnitt,  än  jagh  derom  M. 
B.  tillschriffve  känn,  effter  han  dogh  dett  utan  någon  vidtlyff- 
tigh  schriffvelse  aff  min  svåger  Skattmesteren  nogsamptt  förnim- 
mandes vardher.  Och  aldenstundh  dett  (inländsktt  såsom  och  utt- 
ländschtt)  krigzfolck  här  udi  landett  [äre],  medh  kläder  emott  den 
hefftige  och  skarpe  vinteren  bara  illa  förseedde  äre,  så  att  dhe 
till  Kon.  M:tz  och  Cronones  tienst  ingelunde  brukes  kune  (der 
så  omträngdhe),  medh  mindre  att  dhe  någon  undsettningh  udi 
kläde  bekomme,  effter  såsom  jagh  H.  Kon.  Maij:tt  derom  i  un- 
derdånigheet    tillskriffvitt    haffver.      Hvarföre    vill   högeligen  aff 


Digitized  by  VjOOQIC 


125 

nöden  vare,  såsom  jagh  och  vill  rain  broder  på  thett  broderven- 
ligeete  beditt  haffve,  att  min  brodher  vill  hos  Kod.  Maijrtt  boIH- 
citere  och  påminnelse  göre,  att  hijtt  måtte  een  summa  pennin- 
gar och  commiss  öfversendes,  dermedh  dhe  kunde  någorlunde 
niedh  kläder  försorgde  och  till  villigheet  hålde  bliffve.  På  ver- 
gier  finnes  och  iblandh  dhem  stort  feel,  så  att  der  under  någre 
tusendh  obevärdhe  äre,  vill  fördenschuldh  behöfves,  att  hijtt 
måtte  någre  tusendh  musketter  och  spetzudder  mcdh  thett  förste 
mögligitt  är,  sändhe  bliffve,  att  man  der  medh  kunde  dem  nå- 
gorlunda bevärde  göre,  elliest  hvar  sådant  icke  scheer,  kune  dhe 
fogo  värnn  iffrånn  sigh  göre,  dher  någott  fiendtligitt  påkom e. 
Förseer  migh  fördenskuldh  till  min  käre  broder,  att  han  icke 
till  roisshagh  optagher,  dett  jagh  honom  esomofftast  medh  mine 
schriffvelser  bemöder,  helst  effter  jagh  hafver  måst  Kon.  M:tt 
oro  dhe  difficulteter  här  i  landett  äre  udi  tijdh  i  underdånigheet 
tillkenne  gifve,  på  dett  att  om  man  icke  aitt  så  kunde  udi  vcr- 
kett  stelle  såsom  Högberte  H.  Kon.  M:tt  gerne  såge,  att  då  så- 
dant icke  måtte  framdeles  migh  till  någon  försumelse  udi  saken 
tillmäthes.  Befalandes  M.  B.  Gudh  Alzmechtigh  etc.  Hastigt  aff 
Åbo  denn  13  Decembris  åhr  1618. 

D.  T.  B.  A. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Kjulsholm  den  4  Januari  1610. 

I  anledning  af  de  från  RjRsland  ankomna  underrättelser  skall  han  hemsända 
2  komp.  inhemska  soldater  öfver  Norrland,  och  sä  snart  Ålands  haf  bär, 
sjelf  komma  med  Vestgöta  rjttare  och  drabanterna;  emellertid  Till  han 
i  en  hast  öfTer  Viborg  besöka  Käksholm  och  Nöteborg,  för  att  förse 
gränsfåstnlngams  med  proviant;  fråga  om  underhållet  af  hans  lifkom- 
pani  och  dess  storlek. 

Välborne  her  Cantzler,  brodher  och  tillförseendes  synner- 
lighe  gode  venn.  Näst  all  vellmåges  lycköndschningh  etc.  kan 
jagh  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  sedan  som  jagh  min  Brodher  medh  Johan  Claesson  för  nå- 
ghon  tijdh  sedan  tillschref,  äre  här  inge  andre  kundschaper  före- 
falne,  änn  jagh  här  innelychtt  min  broder  tillsänder,  ändogh  dhe 
äre    eendeels    ovisse,    szå   att  man  icke  veet  väll  rätte  sigh  der- 


Digitized  by  VjOOQIC 


126 

effter,  men  så  är  lijkväll  uttaff  den  berättelsen  Nils  Hansson 
iffrånn  Nöteborgh  hijtt  sändt  haffver,  till  att  afftaga,  att  dhe  På- 
ler  åthminste  äre  udi  handell  medh  dhe  Muskousche  om  stille- 
ståndett,  om  dett  till  äfventyrs  icke  alleredbe  vore  beslutet,  och 
fördenschuldh  icke  står  på  eett  åhr  eller  meere  om  Storfurstens 
fall  och  undhergångh  till  att  befhare.  Hvarföre  vill  jagh  effter 
Kon.  M:tz  nådige  villie  och  befalningh  udi  dhesse  daghar  af- 
fardige  dhe  2  compagnier  inländzske  soldater  genom  Norlauden 
till  Sverigie,  och  så  snartt  Ålandz  haf  begynner  bäre,  vill  jagh 
och  Wessgöte  rytterne  och  drabanterne  derhedan  beschede,  dhe 
fremmande  soldaterne  samptt  annetth  krigzfolck  vill  jagh  till 
videre  beskeedh  iffrån  Kon.  Maij:tt  hålle  vedereedhe.  Jagh  för 
min  person  vill  udi  een  hast  begifve  migh  till  Vijborgh  och  se- 
dan videre  till  Kexholm  och  Nöteborgh,  och  be:te  så  väll  som 
andre  gräntzebefftstninger  medh  proviant  nödtorffteligen  försörgie 
late,  och  så  snartt  jagh  haffver  sakerne  vidh  gräntzen  udi  godh 
ordningh  brachtt,  vill  jagh  effter  Kon.  M:tz  nådighe  befalningh 
begiffve  migh  tilbaker  igenn  till  Åbo,  och  dher  opå  videre  be- 
skedh  iffrån  H.  K.  M:t  förtöfive,  huru  såsom  sakerne  aff  migh 
företages  schole.  Udi  medier  tijdh  befaler  jagh  min  käre  bro- 
der Gudh  Alzmechttigh  till  långhvarigh  vällmåghe,  medh  den 
brodervenlighe  begären,  att  min  broder  vill  helse  sin  elschelighe 
käre  hussfru  min  käre  syster  medh  mykitt  gott  på  mine  vägner. 
Aff  Kiuloholm  denn  4  Januarij  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler,  käre  bror,  jagh  tvifler 
icke,  att  min  K.  B.  varder  sigh  väll  ihughkomme^  huru  Hans 
K.  Maij:tt  nådigst  sigh  förklarade  emott  migh  om  de  hester  och 
personer  som  jagh  endeligh  måste  hoss  migh  hafva,  där  jagh 
nogerstes  skall  till  feltt  rycke  eller  migh  bruke  lata,  att  Hans 
Maij:tt  migh  dem  då  under  dett  compani  jagh  v^rva  skulle,  ville 
besto.  Hvarföre  ähr  min  brodervenligh  begeren,  att  min  K.  B. 
ville  fly  migh  be8ke[d]  aff  H.  M:tt  om  jagh  nu  må  holla  så  monge 
hester  under  dett  compani  jagh  nu  verva  skall  som  jagh  til- 
förende  giortt,  eller  om  Hanss  Maij:tt  vill  synnerligh  specificera 
samme  personer,  ty  megh  ähr  aldeles  omöghligedh  att  holla 
nogre  på  min  egen  omkostnan,  sosom  och  att  föra  for  och  moll 
för  mine  hester  ditt  jagh  måste  flytta  och  ryckia,  helst  jagh  al- 
tidh    måste    vara    vederreda    hvartt   min   tienst  kan  behöfvas.     I 


Digitized  by  VjOOQIC 


127 

like  måtte  beder  jagh  min  K.  B.  han  vill  senda  migh  en  annen 
fulmachtt  for  Hindrick  Monsen,  som  han  migh  senest  lofvade, 
efter  den  förre  ähr  aldeles  orett  och  strefver  emott  contracten; 
Jagh  skall  altidh  gärna  tiena  min  K.  B.  igen  i  altt  dett  migh 
möghligedh  åhr.     Vale. 

Rikskanslerns  anteckning:  Prosent.  i  Ulffsbeck  den  7  Feb.  Anno  1619. 

Postscriptnm  å  ett  litet  yidfästadt  blad. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlighe  gode  venn. 
Hvad  dhe  lodior  vidkommer  som  Kon.  Maijrtt  nädigest  haffver 
befaltt  migh  att  late  förfärdige,  szä  äre  de  allerede  opslagne 
eflfter  såsom  min  käre  broder  her  Johan  De  la  Gardie  migh  be- 
rettet  haffver.  M.  B.  Gudh  Alzmechttigh  befalett  till  längh- 
varigh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


69.  Åbo  den  14  Mars  1010. 

Bn  tmpp  af  det  Polska  krigsfolket,  som  efter  stilleståndet  blifTit  afskedad, 
hade  på  Nöteborg  begärt  att  få  taga  väg  of  ver  Svenskt  område,  b  vilket 
icke  blifvlt  dem  förmenadt,  och  hade  60  Ungrare  samt  130  Pohlackar 
denrid  antagits  i  Svensk  tjenst.     Ekonomiska  ärenden. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Contzler,  käre  brodher 
och  tillförseendes  synnerlighe  godhe  venn.  Näst  all  velferdz 
iycköndskningh  och  een  brodherligh  och  flijtigh  tackseijelse  för 
mänghe  bevijste  velgerninger,  hvilke  jagh  medh  all  tacksamheet 
gerne  igen  förschylle  vill,  lather  jagh  min  brodher  härmedh 
brodhervenlighen  förnimme,  att  när  jagh  vidh  Nöteborgh  stadder 
var,  kome  oförmodeligen  een  hop  Cassaker  dijt  in  i  länett,  och 
begärede  aff  migh,  att  dhe  genom  vare  gräntzer  måtte  begiffve 
sigh  åth  Sommero  län  och  sedan  till  deris  landh  igen,  effter  dhe 
sedan  som  Konungen  i  Pålen  hafver  medh  Storfursten  gjordt 
fiorton  åhrs  och  någre  månaders  stilleståndh,  äre  aff  hans  son 
afiTdankadhe  och  genest  vägen  till  Pålenske  gräntzen  och  sedhan 
vidhere  åth  dheris  landh  och  hemvist  beschedde  vordne.  Hvar- 
före  medan  dhe  genom  dheres  ledsagares  förseende  (såsom  dhe 
föregåffve)  vore  kompne  in  på  Sverigis  gräntzer,  begärede  dhe, 
att  dhe  allenest  mage  bekomme  foder  och  rahål  för  dheris  bestar, 
9&    ville    dhe    dher    udi    länett   inthett  dvelgies,  utan  sigh  strax 


Digitized  by  VjOOQIC 


128 

deriffrån  igen  begiffve.  Så  aldenstundh  dhe  på  vår  sijde  inthet 
fiendtlighen  anstelte  utan  allcnest  hvadh  såsom  dhe  på  någre 
nätter  tillgörendcs  haffve  till  dheres  hesters  nödtorfftigh  fordringh 
aff  nöden  hafft,  tilltastett,  haffver  jagh  dbem  för  dhe  orsakers 
skuldh  udi  min  underdånige  skriffvelse  till  H.  K.  M:tt  förmelte 
äre,  icke  sådant  förvägre  kunnett,  helst  effter  jagh  icke  dhe  me- 
dhell  då  hadhe  der  medh  jagh  dem  sådant  hadhe  kunnedh  för- 
biudhe.  Aff  samme  Cassacker  äre  sedhan  femtije  Ungrer  och 
etthundrade  tretije  Påler,  när  dhe  förnumme  migh  vidh  Nöthe- 
borgh  staddh  vare,  dijt  ankompne,  och  anpraesenterade  dheres 
tienst;  och  ändogh  jagh  nogsamptt  udi  betenkiande  hadhe  dhem 
udi  H.  K.  M:tz  tienst  att  antaghe,  så  viste  jagh  icke  dem  på 
någhott  sätt  qvitt  bliffve,  medan  man  inthett  folk  förhanden 
hadhe  som  dhem  hade  kunnat  styre,  der  dhe  sig  någott  fiendt- 
ligen  udi  dheres  durktogh  (dher  mann  hadhe  dhem  affvist)  an- 
stelt  hadhe;  dertill  medh  effter  jagh  icke  viste,  huru  såsom  sa- 
kerne  emillan  Högberte  H.  K.  M:tt  och  Juten  afflöpe  kune. 
Hvarföre  haffver  jagh  dem  på  all  händelse  och  opå  H.  K.  M:tz 
nådige  behagh  antagitt,  och  dem  in  moth  Vijborgh  på  een  må- 
nadz  tijdh  tillgörendhes  deres  oppehelle  att  bekomme,  förleggie 
lätet,  medan  dhet  sigh  icke  stortt  belöpe  kan  som  dhe  på  een 
så  kårtt  tijdh  till  deres  oppehelle  behöffve,  emoott  den  tienst 
som  Högbe:te  H.  K.  M:t  aff  dhem  haffve  kunde,  der  Juten  (dett 
dogh  Gudh  affvergie)  någhott  fiendtligit  ville  påbegynne,  me- 
dan dhe  äre  mesteparten  hurtige  karlar  och  haffve  starke  Ryskc 
valacker,  och  fördcnskuldh  kunde  brukes  på  kundskaper  och 
andre  occasioncr  der  så  lägenhetten  fordradhe.  Beder  fördcn- 
skuldh brodervcnlighen,  att  min  käre  brodher  vill  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  beste  uttyde,  att  jagh  bemclte  Ungrer  och  Påler 
udi  så  måtto  i  H.  K.  M:tz  tienst  antagitt  hafver,  medan  sådant 
aff  migh  udi  all  vellmeeningh  scheedt  är.  Videre  vill  jagh  min 
käre  broder  på  thett  brodervenligeste  beditt  haffve,  att  min  bro- 
der effter  sitt  gode  löffte  och  tillseijelse  vill  migh  hos  H.  Kon. 
Maijitt  i  min  frånvaru  till  dhett  beste  ihugkomme  och  i  synner- 
heet  migh  der  till  förhielpe,  att  jagh  den  invisningh  jagh  oppå 
dhe  100  skippundh  koppar  utaff  H.  Kon.  M:tt  haffver  måtte  utth- 
bekomme,  på  dett  att  jagh  min  låffven  och  credit  icke  medh 
allone  må  miste,  medan  jagh  dogh  i  åhr  på  mitt  arrend  vedh 
Kexholm  och  Nöteborgh  någre  tuscndh  dalers  skade,  bådhe  der- 
igenom  att  jagh  bådhe  befästningerne  medh  eett  heelt  åhrs  pro- 
viantt    haffver    försorgtt,    såsom   och  för  dette  löse  partijs  durk- 


Digitized  by  VjOOQIC 


129 

togh  lijde  måste.  Förseer  migh  visserligh,  att  mio  käre  broder 
mig  her  udi  eett  trogedh  biståndh  bevijsandes  varder.  Till  be- 
slut beder  jagh  min  käre  broder  dett  hann  icke  ville  förgäte  att 
sändhe  migh  Hindrich  Månssons  fullmachtt  samptt  och  tullord- 
ningen  som  skall  hålles  vidh  Nyen,  effter  såsom  jagh  min  bro- 
der derom  tillförenne  tillschriffvitt  haffver.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  känn  vare  min  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh 
geme.  Befalandes  min  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh 
vellmåge  med  den  brodervenlighe  begären,  att  M.  K.  B.  vill  helse 
sin  cllschelige  käre  hussfru  medh  min  broderkärlige  tienst  och 
tusendh  gode  dagar  och  nätter.    Aff  Åbo  dcnn  14  Martij  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

BikskanslereDS  anteckning:  Feltherrens.  Praesent.  på  Tjdöön  den  4  Apiilis 
anno  1619. 


60.  Beval  den  2  Oktober  1610. 

Anhåller  om  ursäkter  hos  Konungen  för  det  han  i  Beval  måst  stadna  några 
dagar,  för  att  afbida  Gyllenhjelms  väntade  ankomst  samt  med  honom 
och  Schrapfer  öfverlägga;  emellertid  har  han  skrifvit  till  Chodkievicz, 
som  nyss  besökt  Wenden,  om  stlllestånds-underhandling. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
tilförseendes  synnerligh  gode  ven.  Näst  all  vällfärdz  lycköndsch- 
ningh  och  en  brodervenligh  tackseijelsse  för  bevijste  vellgernin- 
gar,  hvilke  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  vill  beflijte 
migh  att  förskylle,  kan  jagh  M.  K.  B.  här  medh  brodervenligen 
icke  underlate,  att  jagh  är  den  15  Septerabris  medh  helse  och 
behållen  reese  (Gudi  dess  låff)  hijtt  till  Keffle  ankommen,  och 
hade  jagh  strax  sedan  jagh  hijtt  ankom,  velett  Kon.  Maij:tt  min 
ailernådigeste  Konungh  och  herre  om  denne  landz  lägenheet  i 
underdånighcet  tillschrifve,  men  effter  Fältt  Marskalken  her  Carll 
Gyllenhielm  var  då  på  reesan  hijtt  effter,  förväntade  jagh  oppå 
hans  ankorapst  (hvilken  och  i  desse  dagar  hijtt  ankommen  är) 
på  dett  jagh  måtte  medh  honom  och  Adam  Skraffer  berådslå, 
huru  såsom  sakerne  här  udi  landett  företages  skulle.  Beder  för- 
denschuldh  brodervenligen,  att  M.  K.  B.  vill  den  förhalningh 
som  udi  så  måtto  skeedt  är  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  uttyde, 
på  dett  att  Högbe:te  H.  K.  M:tt  icke  måtte  sådant  till  misstycke 

Axel  Oxenåtiema  II:  5.  9 


Digitized  by  VjOOQIC 


130 

optage  och  migh  till  någon  försuraelse  räkne.  Anlangandes 
denne  landz  lägenheet,  så  är  här  nu  stille  värk,  allenest  Kottkie- 
wietz  skall  haffVe  nyligen  varitt  udi  Wenden  och  der  någre 
rättegånger  hållet,  och  sedan  deriffrån  sigh  till  Curlandh  begiff- 
vit,  der  han  vill  sigh  förhålle  till  dess  han  om  stilleståndz  pro- 
longation  härifrån  beskedh  bekommer,  icke  haffvandes  hos  sigh 
någott  krigzfolk,  utan  allenest  sine  egne  hofTtienere,  och  såsom 
aff  alle  apparencer  är  till  att  see  och  förnimme,  äre  dhe  Påler 
på  deris  sijde  benägne  att  tractere  om  stilleståndz  prolongatiou, 
hvarförc  hafver  jagh  och  effter  Kon.  M:tz  nådige  befalningh 
Kottkiewietz  vedh  samme  formulär  och  ord  från  ordh,  som  H. 
K.  M:t  migh  nådigest  tillsändt  haffver,  tillschriffvit,  effter  dett 
till  sielffve  saken  väll  tienligt  är,  och  samme  schrifvelse  medh 
een  aff  adell  öfversändt.  Hvadh  svar  deropå  faller,  vill  jagh  min 
k.  broder  oförtöfvet  vete  late. 

Här  hos  kan  jagh  min  B.  på  thet  brodervenligeste  icke  för- 
hålle, att  såsom  jagh  tillförenne  genom  min  schriffvelse  till  M. 
K.  B.  besväret  hafver,  att  udhi  dhe  anordningar  som  på  rytteme 
så  väll  som  garnisonerne  giordc  äre,  är  eenn  stor  deell  utheslu- 
tet,  såsom  jagh  M.  K.  B.  derom  vidtlyfftigere  tillschriffve  vill, 
så  snartt  jagh  hafver  varit  på  befestningerne  här  udi  landett  och 
lägenhetterne  beseet.  Så  är  och  ännu  den  förordningh  Kon. 
Maijrtt  nu  aff  nye  haffver  nådigest  deropå  göre  latett,  icke  hijtt 
ankommen,  oansedt  H.  K.  Maij:tt  udi  sin  nådige  schriffvelse 
(som  migh  i  förgår  tillhånde  kom)  nådigest  förmäler,  att  Hög- 
be:te  H.  K.  M:tt  samme  förordningh  der  medh  nådigest  sändt 
hade.  Hvarföre  beder  jagh  M.  K.  B.  brodervenligen,  att  M.  K. 
B.  vill  Secretererne  och  Cammererere  der  till  håUe,  att  dhe 
framdeles  icke  förgäte  at  öfversände  dhe  ordningar,  förslagh  och 
copier  hijtt  bredevedh  H.  K.  M:tt  nådige  schrifvelsse  sändes 
skole,  såsom  hertill  esomofftast  scheedt  är,  på  dett  jagh  måtte 
deste  bättre  vette  rätte  migh  udi  saken.  Till  beslut  beder  jagh 
min  käre  broder  på  thett  brodervenligeste,  att  M.  K.  B.  vill  migh 
och  mine  saker  der  udi  Sverigie  udi  min  frånvaru  lathe  sigh  till 
dett  beste  befalett  vare.  Udi  hvadh  måtto  jagh  känn  bevijsc 
min  K.  B.  någon  tienst  igen,  vill  jagh  aff  hiertet  gerne  göre. 
Befalendes    M.   K.   B.  etc,     Aff  Reffle  denn  2  Octobris  åhr  1619. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


131 


6L  Beval  den  80  November  1610. 

Förord  för  Olof  Larsson  till  tnllförvaltaretjensten  I  Narva. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och 
tilförseendes  synnerliga  gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndsch- 
ningh  och  een  brodervenligh  tackseijelse  för  mångc  bevijste  vel- 
gärninger  dem  jagh  medh  all  tacksamheet  vill  beflijte  migh  at 
förschylle,  kan  jagh  min  broder  här  medh  brodervenligen  icke 
underlate,  att  efFter  Daniell  Simonsson  som  een  tijdh  långh  be- 
falningen  öfver  tullen  udi  NarfFven  haft  hafver,  icke  hafver  för 
sin  svagheet  schuldh  velett  lenger  der  vidh  blifFve,  och  Fältt 
Marschalken  her  Carll  Gyllenhielra  schall  genom  sin  skrifFvelsse 
till  min  broder  begärett  hafve,  att  brefvijsere  Olef  Larssonn 
måtte  blifve  udi  hans  stadh  igen  förordnedt  effter  han  der  vidh 
tullen  är  för  een  tuUschrifvare  brukett  vordenn,  så  aldenstundh 
hans  föreldrar  så  väll  som  han  för  sin  person  hafve  om  denne 
min  recommendations  schrifFt  till  min  broder  hos  migh  flijteligen 
anhållitt,  hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B.  vill 
honom  till  samme  embete  genom  sin  gunstige  befordringh  för- 
hielpe,  efFter  jagh  förmoder,  att  han  sigh  derutinnan  troligen  och 
flijteligen  förhållandes  varder.  Förseendes  migh  till  min  B.  att 
han  låter  honom  denne  min  förschrifft  till  gode  åthniute.  Udi 
hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  broder  och  dhe  hans  äre  till 
villie  igen,  gör  jagh  altijdh  afF  hiertet  gerne.  Befalandes  M.  B. 
sampt  medh  altt  dett  honom  kärtt  är,  Gudh  Alzmechtigh  till 
långvarigh  välmåge  medh  den  brodervenligo  och  flijtige  begären, 
att  M.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min  k.  syster 
medh  min  brodervenligh  benägenheet  och  hvad  mere  gott  udi 
miu  förmögenheet  finnes  känn.  Aff  Rcffle  denn  30  Novembris 
åhr  1619. 

M.  K.  B.  A.  T.  T. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


132 


62.  Beval  den  30  December  1619. 

Chodkievicz  lofvar  val  hålla  8tUleståndet,  men  glfver  undvikande  svar,  och  som 
dessutom  från  Nowgorod  kommit  ett  hotande  bref  om  Augdows  utrymman- 
de, hade  han  måst  dröja  med  hemsändandet  af  de  två  komp.  ryttare,  sårdeles 
emedan  de  Karelska  knektarne,  oaktadt  flera  påminnelser,  ännu  icke  kommit. 

Brodervänligh  etc,  Välbårne  her  Cantzler,  broder  och  tillför- 
seendes  synnerlige  godhe  vän.  Jagh  kan  M.  B.  härmedh  broder- 
venligen  icke  underlåte,  [berätta]  att  sedan  som  jagh  min  broder 
medh  Kon.  M:ttz  enspenninger  den  12  udi  denne  månaden  om 
lägenheeterne  här  udi  landet  så  vijdt  dhe  raigh  då  kunnige  vore 
tilskreff,  ankom  min  uttschickede  medh  svar  oppå  min  skriff- 
velsse  som  han  medh  sigh  till  Kotkiewitz  hade,  derutinnan  han 
låffver  och  tillseijer,  att  dhet  oprättadhe  stilleståndet  skall  på 
dercs  sijdhe  obråtzeligen  hållett  bliffve.  Män  de  conditioner, 
som  jagh  honom  efFter  H.  Kon.  M:ttz  nådige  vilie  och  befalningh 
tilsände,  opskiuther  han  till  ständernes  resolution,  hvilcket  han, 
såsom  jagh  någerlunde  praesumere  och  afftage  kan,  till  den  ende 
giordt  haffver,  att  han  nu  så  väll  som  tilförenne  gärne  såge,  att 
man  allenest  medh  ständerne  udi  Pålen  handlade,  och  att  deres 
Konungh  inthet  måtte  deruthinnan  interesseret  vare,  hvarutaflF 
vij  på  vår  sijdhe,  såsom  M.  B.  väll  besinner  föge  nytto  eller 
säkerheet  hafFve  kunde,  och  efFter  han  till  sielfFve  huffvudhsaaken 
icke  svarett  hafver,  och  här  alt  här  till,  sälsamme  föketidender 
hafve  gåt  i  svang,  såsom  jagh  och  udi  nest  min  förre  schrif- 
velsse  till  M.  B.  förmält  haffver,  hvarföre  haffver  migh  alt  här 
till  icke  syntz  rådsampt  vare,  de  2  compagnier  ryttere  som  här 
udi  landet  nre,  att  affdancke,  förr  än  man  opå  be:te  conditioner 
någen  bättre  och  rundere  förklarningh  bekommer,  hälst  effter 
och  aff  Ryssen  hafver  gåt  sådant  rychte,  att  jagh  icke  häller 
hafver  vettet,  hvadh  man  skulle  sigh  till  honom  försee.  Så  haf- 
ver och  Woiwoden  udi  Nougården  nu  nyligen  Fält  Marskalcken 
her  Carll  Gyldenhiälm  och  migh  om  Augdos  restitution  medh 
hotende  och  spåtzschligen  tilschreffvet,  effter  som  M.  K.  B.  aff 
uttolckningen  utaff  hans  schriffvelsse,  som  jagh  H.  K.  M:tt  här 
hoos  i  underdånigheet  tilskickat  haffver,  vidare  förnimmandes 
varder.  Så  aldenstundh  de  Careleske  knechter  som  Hindrich 
Flämingh  till  Narffven  öffverskaffe  skulle,  icke  ännu  åre  af  ho- 
nom öffversände,  oanseedt  jagh  åtskillige  reeser  hafver  honom 
tilskriffvit,  det  han  dem  utan  någen  dilation  fortskynde  skulle, 
och    välbe:te    her  Carll  Gyldenhiälm  icke  förmeente  sigh  haffve 


Digitized  by  VjOOQIC 


133 

så  mycket  fålck,  att  han  hadhe  kunnat  med  dem  Augdou  och 
andre  gräntzebefästninger  nödtorfteligen  besettie,  är  jagh  för- 
denskuldh  förorsakett  vorden,  att  beskede  Lorenss  Wagners  ryt- 
tere  till  Augdou,  och  dem  medh  läninger  alt  här  till  försörige, 
måste  dem  och  ännu  någen  tijdh  tilgörendis  och  till  dess  be:te 
knechter  öffverkomme  kunne  undcrhålle  late,  på  det  att  samme 
befästningh  icke  måtte  för  mangell  på  fålck  udi  någen  fahre 
stält  bliftVe.  Så  snartt  offte  be:de  knechter  kunne  öfverkomme, 
och  mereberte  befestningh  bliffver  medh  dem  nödtorffteligen 
besatt,  och  man  älliest  ingen  fahre  förnimmer  på  färde  vare, 
skole  be:te  ryttere,  så  väll  som  H.  Kon.  M:ttz  lijff  phane  afT- 
danckede  bliflfve,  hvarföre  beder  jagh  M.  B.  brodervenligen,  att 
han  vill  sådant  mitt  eenfaldige  betenckiende  hoos  högbeite  H. 
Kon.  M:tt  till  det  beste  uttyde,  att  H.  Kon.  M:tt  icke  till  någet 
misshagh  eller  onåde  optage  ville,  det  offte  be:te  ryttere  för 
be:te  orsakers  skuldh,  alt  här  till  oppeholdne  äre,  och  ännu  som 
föreberörtt  är  till  knechternes  ankompst  underhålles  måste,  hälst 
effter  sådant  icke  haffver  udi  denne  tijdz  lägenheet  stått  till  att 
förandre,  ty  jagh  haffver  täncktt  att  H.  K.  M:tt  ringere  skadc 
och  afsacknett  haffver  af  någre  tusendh  daler,  än  der  Högstbeite 
H.  K.  M:tt  någen  befästningh  genom  mangell  på  fålck  ifrån 
hände  ginge.  Till  beslutt  kan  M.  B.  jagh  brodervenligen  icke 
oförmält  låthe,  att  hijtt  inge  flere  päninger  ifrån  Finlandh  öffver- 
sände  äre,  än  såsom  her  Johan  Skytt,  derifrån  öfverschickatt  haff- 
ver, hvilcke  till  rytternes  läninger  opgångne  äre,  hvarföre  är 
min  broderligh  begären,  att  M.  B.  ville  hoos  Kon.  M:tt  så  vidt 
begå,  att  de  peninger  som  effter  anordningen  hijtt  sändes  skole, 
roåge  medh  det  allerförste  öfversende  bliffve,  på  det  man  icke 
allenest,  må  der  af  rytterne  så  länge  deres  tiänst  behöffves  un- 
derhålle,  utan  och  befästningerne  nödtorffteligcu  försörige.  Hvadh 
såsom  sedhan,  öffver  det  man  udi  så  måtte  oundvijkeligen  spen- 
dere  måste,  kan  öffverbliffve,  skall  udi  godh  förvarningh  till 
Högberte  H.  Kon.  M:ttz  vidhare  förklarningh  hållett  bliffve.  Be- 
fallendes  M.  K.  B.  sampt  med  sin  elskelige  käre  huussfru,  min 
hare  syster  (hvilcken  M.  K.  B.  på  mine  och  min  kärestes  vägner, 
kärligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  välmåge, 
brodervänligen.     Datum   Räffle  den  30  Decembris  åhr  1619. 

D.  T.  O.  T.  B.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning  å  omslaget:  Feltherrens,  daterat  Reffuel  den 
30  December  Anno  1619.     Prsesent.  i  Stockholm  den  16  Febraarii  anno  1620. 


Digitized  by  VjOOQIC 


134 


63.  Beval  den  16  April  1620. 

Förordar  ett  statsanslag  för  aflöoing  af  kyrkoherden  i  Käksbolm,  emedan 
ortens  innebyggare  icke  äro  så  förmögna,  att  hans  nnderhåll  kan  dem 
åläggas. 

Min  brodervcnligh  etc.  Välborne  her  Cantzlcr  broder  och 
tilförseendes  synuerlige  gode  ven.  Jagh  känn  M.  B.  her  medh 
brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  kyrkeheerden  udi  Kex- 
holm hedcrligh  och  vällärdh  her  Hindrich  Thoma;  inthett  är  udi 
arrendz  contracten  omtänchtt  och  förmältt,  mykitt  mindre  medh 
oppehelle  förseedt,  och  migh  honom  till  att  underhålle  vill  be- 
svärligitt  fallo,  hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  B. 
vill  honom  hos  Kon.  Maij:tt  min  allernådigestc  Konungh  och 
herre  dertill  förhielpe,  att  honom  måtte  sitt  vanlige  underholdh 
på  någon  ortt  udi  Finland  deputeret  och  förordnett  bliffve,  effter 
hans  auditores  icke  äre  vidh  den  förmögenheet,  att  dhe  honom 
medh  sitt  oppehelle  försörgie  kune.  Förseer  migh  till  M.  B. 
att  han  lather  honoro  denne  min  intercessions  skrifft  till  gode 
åthniute;  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  B.  till  villie  och 
tienst  Igen,  gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalandes  M.  B.  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  långhvarigh  vällmåge,  medh  den  brodervenlige  be- 
gäran, att  M.  K.  B.  vill  helsse  sin  elskelige  käre  hussfru  på  raine 
och  min  käristes  vägner  medh  mykitt  gott  och  månge  tusendh 
gode  nätter  och  dagar.     Aff  Reffle  denu  16  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  O.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


64.  Beval  den  22  April  1620. 

Förord  för  Georg  Fredrik  Creutz,  f.  d.  öfverst-löjtnant  i  Polsk  tjenst,  att  en- 
ligt Konungens  löfte  blifva  antagen  i  Svensk  tjenst,  hyarl  han  genom 
sin  lokalkännedom  af  Kurland  och  Lltthauen  kunde  då  krig  utbryter 
blifva  nyttig;  ban  erbjuder  sig  äfven  att  värfva  krigsfolk. 

Min  brodervenligh  etc.  Välbårne  härrc  käre  broder  och 
synderligh  godhe  vän  her  Cantzler.  Näst  all  flitigh  lycksam  väl- 
måges  önskande,  så  och  een  brodervilligh  tacksäijelsse,  för  alt 
gåth,  hvilcket  jag  gärnc  förskylle  vill,  låther  min  käre  brodher^ 


Digitized  by  VjOOQIC 


135 

jagh  her  medh  brodervenligen  förnimme,  att  den  Ofverste  Lutten- 
nandten  George  Friederich  Creutz,  som  haflPver  tiänt  på  den 
Pålniske  sijdhan,  och  nu  för  eett  åhr  sedhan  igönom  sin  schrif- 
velsse  till  Comniissarien  Adara  Schraffer  hafver  hooss  H.  Kon. 
M:tt  uthi  underdånigheet  sin  tiänst  lathet  ahnpraesentere,  och 
sedhan  han  af  förbemelte  Adam  Schraffers  schrifvelsse  förnum- 
medh,  att  Högstberte  H.  Kon.  M:tt  sigh  sådan  hans  underdånige 
praesentation,  nådigest  hafver  behaga  låtedt,  ähr  han  nu  i  egen 
person  hijtt  ankommen  act  vijdhare  begiffve  sigh  till  H.  Kon. 
M:tt  och  fördcnskuldh  af  migh  fliteligen  begäredt,  att  jagh  honom 
hooss  H.  Kon.  M:tt  och  min  käre  broder,  till  thet  bäste  ville  ihug- 
kommc  och  commendere,  hvilcket  jagh  honom  icke  hafver  kun- 
nedt  afslå,  emedan  jagh  förnimmer,  att  han  på  den  Pålniske 
sijdhan  altijdh  sigh  väll  förhålledt  hafver,  och  uthi  Littouwen, 
Curlandh  och  andrestädz  der  om  kringh  väll  bekändt  och  för- 
faren ähr,  och  de  Pålers  lägenheet  nogsampt  veett,  han  och  för- 
mener,  så  frampt  emillan  H.  Kon.  M:tt  och  Pålandh,  vidhare  nå- 
get  fiendtligh  blefve  företaget,  att  han  då,  H.  Kon.  M:tt  någen 
nyttigh  och  godh  tienst  bevijsse  kan,  der  H.  Kon.  M:tt  och  fram- 
deles behöffde,  till  att  låthe  värffve  någet  krigzfålck,  förmener 
han  sigh  dertill  godh  meddell  och  lägenheet  vette,  hvarföre  be- 
dher  min  käre  broder  jagh  hermed  broderligcn  och  venligen,  att 
M.  K.  B.  för  hans  godhe  affection,  till  H.  Kon.  M:ttz  tiänst,  ville 
vare  hans  gunstige  härre,  och  honom  hooss  H.  Kon.  M:tt  till 
thet  bästa  befordra,  sådant  varder  han  medh  all  tacksamheet 
vette  till  att  förtiäne  och  förskylle,  dedh  jagh  för  min  person, 
och  gärne  göre  vill.  Och  der  H.  Kon.  M:tt  någedt  främmedt 
fålck  framdeles  täckes  värfive  låthe,  att  H.  Kon.  M:tt  då  hans 
person  der  till  brucke  ville,  jagh  tvifler  inthet,  att  han,  H.  Kon. 
M:tt  om  sin  troheet  således  varder  försäckre,  att  H.  Kon.  M:tt 
dertill  hafver  eett  nådigt  behagh.  Hvadh  tijdender  anlangar, 
och  huru  sakeme  älliest  uthi  Pålandh  tilstå,  såsom  och  hvadh 
man  sigh  opå  stilleståndet  kan  haffve  till  att  förlåte,  sådant  var- 
der M.  K.  B.  af  hans  berättclsse  väll  vidlöfFtigare  förnimme. 
Och  befruchter  jagh,  att  medh  stilleståndet  icke  länge  hafver 
någet  bcståndh,  så  att  man  dänne  Luttennandtens  tiänst,  till 
äfventyrs  väll  behöfFver,  hvarföre  hafver  jagh  och,  på  hans  fli- 
tige begären,  och  H.  Kon.  M:ttz  nådige  behagh,  undt  och  effter- 
låthet  honom  här  på  fem  hans  tienere  underhåldningh,  och  på 
tije  hester  frij  fodermåll  uthi  två  måneders  tijdh  tilgörendee, 
till  dess  han  uthi  underdånigheet,  H.  Kon.  M:tt  om  sin  lägenheet 


Digitized  by  VjOOQIC 


136 

kan  besöckie,  i  den  underdånige  tilförsieht,  att  H.  Kon.  M:tt  sigh 
nådigest,  sådant  låther  behage,  hälst  emedan  thet  icke  någet 
högt  sigh  belöpe  kan.  Befaller  M.  K.  B.  härmedh,  sampt  dess 
elskelige  käre  huussfni,  och  alle  M.  K.  B.  kärkompne  vårdnader 
(dem  jagh  beder  M.  K.  B.  ville  opå  mine  och  min  kärestes  väg- 
ner,  kärligen  hälsse  medh  mycket  gåth)  Gudh  den  Alzmechti- 
geste  till  all  godh  hälsse,  lyckesam  och  långvarigh  välmåge  bro- 
derligen    och    venligen.     Datum   Räffle  den  22  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


66.  Beval  den  24  April  1620. 

Beder  om  ursäkt  bos  Konungen  för  det  ryttarne  1  Estland  Icke  bllfrit  genast 
afskediide,  bvilket  skett  på  den  der  bosatta  adelns  begäran,  för  båndelse 
af  ett  befaradt  anfall,  i  likhet  med  hvad  för  tn  år  sedan  skedde;  för 
reparation  af  fästningarna  beböfs  ett  anslag  af  2000  daler  till  bvarje, 
emedan  både  murar  och  Tallar  äro  mycket  förfallna. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler,  broder  och  til- 
förseendes  synnerlige  godhe  ven.  Jagh  kan  min  K.  B.  her  medh 
brodervenligenn  icke  underlåthe,  at  K.  M:tz  min  Allernådigeste 
Konungz  och  herres  nådige  skrifivelssc  sub  dato  den  18  Februari 
nestförleden,  ähr  migh  den  1  uthi  denne  månaden  tilhånde  kom- 
men, derutaff  jagh  fast  ogerne  förnummit  haffver,  at  Hans  K. 
M:tt  haffver  tagitt  till  mishagh  dett  rytterne  her  uthi  landet  icke 
ähre  straxt  effter  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  och  befaldningh  aff- 
danckade  vordne,  såsom  och  at  dem  är  en  månadz  såldh  sedan 
dhe  äre  hijtt  i  landet  kompne,  leffvererett,  hvilket  icke  till  den 
ende  skeedt  är,  att  jagh  skulle  understa  migh  Hans  K.  M:tz  nä- 
digest  giorde  anordningh  uthi  någor  måtto  at  förandre,  utan  dett 
dee  ähre  lenger  än  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  uthi  så  måtho 
varit  hafver,  underhåldne  vordne,  ähr  sådant  skeedt  för  dee  or- 
sackers  skuldh,  som  jagh  Hans  K.  M:tt  her  bredevedh  i  all  un- 
derdånighett  tilskriffvidt  haffver,  och  i  synnerhett  effter  ridder- 
skapett  och  adelen  her  uthi  landett  hafve  hos  migh  esomofftcst 
anhållidt  och  begäret,  att  jagh  be:te  ryttere  för  dhe  tidender  då 
i  svångh  ginge  på  någon  tijdh  oppå  Hans  K.  M:tz  nådige  be- 
hagh,    underhålle   ville,  på  det  at  dee  icke  måtte  sec  den  yncke 


Digitized  by  VjOOQIC 


137 

8om  dee  för  tu  åhr  seden  medh  alsomstörste  harm  och  förtrett 
haffve  måst  see,  att  allenest  en  ringe  hop  hafve  een  stor  deell 
aff  landett  förbrendt  och  förhergiett,  hvarföre  hafver  jagh  offla- 
be:te  ryttare  oppå  Hans  K.  M:tz  nådige  behagh  på  [ett]  par  raå- 
oaders  tijdh  medh  läninger  försörgie  låtidt,  och  hvadh  såsom 
dem  är  uthi  så  måtho  leffvereret,  ähr  icke  tagett  utaff  den  dell 
som  aff  anordningen  till  befestningerne  är  öffverkommett,  utan 
jagh  haffver  sådant  här  uthi  staden  opbårgett,  hvilkct  skall  utan 
befestningernes  förblåttelsse  betalt  bliffve,  så  snart  resten  på  an- 
ordningen som  opå  be:te  ry ttere  bleff  giordh  (undantagandes  dee 
10000  daler  som  Hans  K.  M:tt  der  utaff  igen  kallett  haffver)  känn 
hijtt  ankomme.  Och  aldenstundh  Hans  K.  M:t  nådigest  vill  at 
Hans  K.  M:tz  nådigest  giordc  anordningh  aff  migh  så  stricte 
hålles  skall,  att  Hans  K.  M:tt  icke  vill  bestå  dett  jngh  om  någre 
hundrade  daler  seden  mere  opå  allehande  tillfallende  lägenheter 
disponere  skall,  hvarföre  vill  jagh  migh  aldcles  der  vidh  hålle 
och  Hans  K.  M:tz  nådige  vilie  och  befaldningh  så  vell  der  utin- 
nan  som  uti  altt  annett  hörsammeligenn  effterkomme,  på  dett 
Högberte  Hans  K.  M:t  icke  må  hafve  orsack  derigenom  någen 
ogunst  och  onåde  till  migh  fatte,  men  effter  murerne  och  val- 
lerne  så  vell  her  som  vedh  andre  befestninger  her  uthi  landett 
ähre  så  förfaldne,  att  man  snarest  sagt  på  både  sijdor  oplöpe 
känn,  och  fördenskuldh  der  någctt  oförmodeligenn  opåkomme, 
kunde  dee  derigenom  lätteligenn  uthi  fare  stelte  bliffve,  hvar- 
före vore  högeligen  aff  nöden,  at  Hans  K.  M:t  nådigest  täcktes 
dhenn  forordningh  göre  låthe,  at  hijtt  till  hvar  befestningh  för 
utan  garnisonernes  oppehelle  måtte  2000  daler  anordnett  bliffve. 
Der  medh  man  icke  allenest  kunde  late  förbetre  dhe  förfalne 
väller  och  murer,  uthan  och  elliest  der  någett  oförmodeligett 
tilsloghe,  at  man  då  till  at  förekomme  fiendens  opsåt  och  prach- 
ticker  hade  någett  at  tiltaghe,  der  om  jagh  gierne  hadhe  velett 
Hans  K.  M:t  i  underdånighett  tilskriffve,  men  effter  jagh  haffver 
migh  befharett  at  Hans  K.  M:t  skulle  sådant  till  mishagh  op- 
taghe,  hafver  jagh  fördenskuldh  låtett  der  medh  bestå,  och  min 
K.  B.  allenest  velett  der  om  tilkienne  giffve,  brodervenligen  be- 
garendes,  at  min  K.  B.  vill  sådant  Hans  K.  M:t  medh  een  godh 
lägenhett  tillkienne  giffva,  och  så  vidt  begå  att  Hans  K.  M:tt 
der  opå  een  forordningh  nådigest  giörc  låter,  ty  hvar  sådant 
icke  skedde  och  der  utöffver  någen  skadhe  förorsackades,  vill 
jagh  för  Gudh,  Hans  K.  M:tt  och  hvar  ehrligh  man  uthi  så 
måtho   endskyllett    vare,    aldenstundh  genom  min  försummelsse, 


Digitized  by  VjOOQIC 


138 

oest  Gudz  hielp  ingen  tingh  skall  försummet  och  tilbacker  satt 
bliffve.  Förseendes  migh  till  min  K.  B.  såsom  och  min  K.  B. 
på  thett  brodervenligeste  beder  at  min  K.  B.  vill  denne  min  i 
all  underdånighett  velmeningh,  såsom  och  att  offtabe:te  ryttere 
Icke  äre  strax  effter  H.  K.  M:tz  nådhige  vilie  affdanckade  vordne 
hos  Högbe:te  Hans  K.  M:tt  till  dett  beste  uttydhe,  uthi  hvadh 
mätte  jagh  känn  vare  min  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen  giör 
jagh  altidh  gieme.  Befallendes  min  K.  B.  etc.  Aff  Reffle  denn 
24  Aprilis  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

RikskanslerODS    anteckniDg:     Feltberrens.     Praesent.    Stockholm    den    12 
Maij  anno  1620  genom  enspennaren. 


66.  Beval  den  6  Maj  1620. 

Förord    för   en    borgare    i    Reval,    att  utbekomma  en  gammal  fordran  för  en 
försträckning  till  kronan  af  hans  hnstras  fader,  Tile  Arendz. 

Brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och 
tilförseendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder 
här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  at  effter  breffvijsare  bår- 
gare  här  udi  staden  Jacob  Rodeert  vidh  nampn  haffver  här  hos 
migh  varit  och  sigh  der  uttöffver  besvärett,  at  ändogh  han  haff- 
ver Kon.  Maijrtz  Min  Allernådigeste  Konungs  och  Herres  in- 
vissningzbreff  at  han  skulle  för  den  försträckningh  som  hans 
hustros  fader  Tile  Arendz  H.  K.  M:tz  salige  her  fader  (Christe- 
ligh  och  Höglåffligh  i  åminnelse)  här  udi  Lijfflandh  åhr  1600 
giordt  haffver  bettalt  bliffve,  skall  honom  lijckväll  någre  hundrede 
daler  deropå  restere,  som  han  icke  haffver  kunnet  udi  Vijborgh 
och  Helsingfors  uthbekomme,  oansedt  han  skall  deropå  eeom- 
offtast  fordret  haffve,  och  fördenschuldh  haffver  han  hos  migh 
om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  anhållitt,  effter  han 
är  tillsinnes  Högbeite  H.  K.  Maijrtt  i  all  underdånigheet  om  een 
annen  invijsningh  derigenom  han  kunde  komme  till  sitt  igen, 
at  besökie.  Hvilket  jagh  honom  oppå  hans  trägne  begären  icke 
haffver  velet  förvägre,  brodervenligen  begärendes,  at  min  käre 
broder  vill  lathe  honom  sigh  till  det  beste  vare  befälet  och  der- 
till    förhielpe    att  han  måtte  på  andre  ortter  der  han  sin  bettal- 


Digitized  by  VjOOQIC 


139 

ningh  bekomme  kan  invijst  bliffve.  Förseendes  migh  till  min 
käre  broder  att  han  låter  honom  denne  min  förskriflFt  till  gode 
åthniutc.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  efter 
sijn  ringe  lägenheet  förtienendes.  Befaler  min  käre  broder  etc. 
Aff  Reffle  den  6  Maij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobns  De  La  Gardie  m.  p. 


67.  Beval  den  II  Maj  1620. 

Förord  för  trenne  magistratens  i  Reral  ombtid,  hvilka  resa  till  Stockholm, 
dels  för  att  svara  i  ett  rättegångsmål,  dels  för  andra  stadens  ärenden, 
att  snart  erhålla  nådig  resolution,  samt  särsklldt  för  tullnären  Daniel 
Lijn,  som  väntar  afgörande  i  en  långvarig  tvist  med  staden. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  hcr  Cantzler  broder  och 
tilförseendes  synnerlige  gode  venn.  Näst  all  velfärdz  lyckönd- 
eken  och  een  flijtigh  tackseijelsse  för  all  godh  benägenheet  och 
mykitt  gott  bevist,  dett  jagh  medh  all  tacksamheet  igen  för- 
skylle  vill;  kan  jagh  min  käre  broder  härmedh  brodervenligen 
icke  förhålle,  att  effter  een  aff  Bårgmcsterne  her  udi  staden 
sampt  medh  een  aff  rådzpersonerne  äre  nu  vägfärdige  att  be- 
giffve  sigh  till  Sverigie,  både  derföre,  att  dhe  Kon.  M:tz  min 
Allernådigeste  Konungz  och  herres  såsom  och  den  Höglåfflighe 
Konungzlige  Hoffrättz  citation  för  dhe  besväringer,  som  een  aff 
invänerne  här  udi  staden  Melchior  Bretholdt  vidh  nampn  (hvil- 
ken  nu  der  udi  Stockholm  stadder  är)  förmener  sigh  emoot 
Bårgmestere  och  rådh  såsom  och  sin  hustros  iörmyndere  haffve, 
icke  försittie  vele,  utan  sigh  till  förstemdan  tijdh  hörsamme- 
ligen  comparere,  såsom  och  att  dhe  vele  hos  Högbeite  H.  Kon. 
Maijitt  om  stadzens  commercier  i  underdånigheet  solicitere  och 
anhålle.  Och  fördenschuldh  haffve  dhe  migh  om  denne  min 
recommendations  schrifft  till  min  käre  broder  anmodett,  dett 
min  käre  broder  ville  medh  tålemodh  dhe  orsaker,  hvarigenom 
dhe  förmene  dett  missförståndh  emillan  Gubernatorerne  här  udi 
landett  och  dhem  förorsakett  vore  grundtligen  förhöre  och  öffver- 
väge,  och  sedan  genom  sin  gunstige  befordringh  dertill  förhielpe, 


Digitized  by  VjOOQIC 


140 

dett  sådant  framdeles  affskaffet  bliffver,  på  dett  att  dhe  icke 
måtte  derigenom  videre  udi  H.  K.  M:tz  ogunst  och  onåder 
komme  hvilkett  jagh  dem  opå  deres  trägne  begären  och  an- 
hållende  icke  haffver  velett  förvägre,  ändogh  jagh  icke  tviffler, 
att  min  käre  broder  dem  förutan  min  intercessions  skriffvelsse 
till  dett  beste  befordrendes  varder,  så  vidt  som  dhe  haffve  om 
stadzens  saker  så  väll  som  om  den  tvistige  sak  medh  be:te  Mel- 
kier  Bretholdt,  medh  skääl  och  bcvijs  att  medhfhare;  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  vardhe  dhe  hos  min  käre  bro- 
der efFter  deres  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Anlangan- 
des  kunskaper,  äre  här  inge  förefalne  som  något  värde  äre  att 
omschrifves,  sedan  som  een  vidh  nampn  Jören  Fredrich  Crytz 
(hvilken  på  den  Pålenske  sijdeu  för  öfFverste  leutnampt  tient 
hafver)  herfrån  förreste  och  utan  tviffvell  allerede  dijtt  ankom- 
men är,  afF  hvilkens  berättelsse  M.  K.  B.  dhe  Pålers  stat  och 
lägenheet  förnummit  haflFver.  Hvadh  såsom  på  denne  ort  fram- 
deles höres  och  förefalle  kan,  vill  jagh  min  käre  broder  gerne 
förständige.  Befalendes  min  käre  broder  Gudh  Alzmechtigh  till 
långhvarigh  vällraåge,  medh  den  brodervenlige  och  flijtige  be- 
gären, att  M.  K.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min 
käre  syster  på  mine  och  min  käristes  vegner  medh  vår  kärligh 
benägenheet  och  mångc  tusendh  gode  dagar  och  nätter.  Aff 
Reffle  denn  11  Muij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  ett  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen 
icke  förhålle,  att  effter  Bårgmestere  och  rådh  här  i  staden  haffve 
hvart  åhr  hafft  tvist  och  träte  medh  ToUenären  Daniell  Lijn 
effter  såsom  min  käre  broder  derom  utan  tviffvell  väll  vitterligitt 
är,  och  dhe  haffve  deres  uttschickade  oppålagtt,  att  dhe  derom 
hos  Kon.  Maijitt  i  underdånigheet  solicitere  schole,  dett  deropå 
måtte  een  richtigheet  giord  och  be:te  tvist  affskaffet  blifve, 
hvarförc  haffver  be:te  Daniell  Lijn  min  käre  broder  derom 
tienstvilligen  tillschriffvitt,  hvilken  hans  skriffvelsse  jagh  min 
käre  broder  här  brcdevidh  tillschicker,  der  utaff  min  käre  bro- 
der omständeligen  och  grundtligen  förnimmandes  varder,  huru 
vidt    dhe   haffve  sigh  udi  så  måtto  medh  någon  schääl  och  utan 


Digitized  by  VjOOQIC 


141 

Högbe:te  H.  K.  M:tz  schade  att  besväre.     Min  käre  broder  Gudh 
Alznaechtigh  befalendes.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


68.  Beval  doD  16  Maj  1620. 

Förord    för   Hans    Burtz'  enka   ooh    barn  att  få  bebälla  en  bans  förl aning  å 
gods  i  Wlttenstens  län,  bvilka  nn  Öde  ligga. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  ber  Cantzler  och  tilför- 
seendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  nain  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  salige  Hans  Burtz 
effterlatne  hustro  och  barn  haffve  hos  inigh  om  denne  min  re- 
comraendations  schrifft  till  min  käre  broder  flijteligen  anhållitt, 
att  dhe  måtte  deres  framlidne  faders  långlige  trogne  tienst  till 
gode  åthniute,  och  dhe  godz,  som  han  udi  sin  lijffztijdh  inne- 
hafft  hafvcr  (hvilke  udi  Wittensteens  länn  belägne  äre  och  nu 
udi  öde  liggie)  niute  och  innehaffve,  hvilkett  jagh  dem  icke  hafF- 
ver  förvägre  velett,  aldenstund  bemelte  deres  S.  fader  framfarne 
konungar  och  Sverigis  crone  mest  heele  sin  lijffztijdh  troligen 
och  flijteligen  tient  haffver,  och  een  partt  aff  hans  söner  äre  till 
den  ålder  kompne  att  dhe  udi  Kon.  Maijitz  vår  AUernådigeste 
Konungz  och  herres  nu  regerendes  tienst  kune  brukede  bliffve, 
hvarföre  är  min  brodervenligh  begären,  att  M.  K.  B.  vill  dem 
den  gunstige  befordringh  bevijse  och  hos  Hans  Kon.  Maij:tt 
dertill  förhielpe,  att  dhe  måtte  offtabe:te  deres  framlidne  faders 
långlige  trogne  tienst  till  gode  åtniute  och  be:te  ödes  godz  niute 
och  innehafive.  Förseendes  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
är  dem  härutinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  al- 
tidh  gerne,  och  dhe  för  deres  ringe  personer  varde  sådan  min 
käre  b:s  gunstige  befordringh  effter  deres  ytterste  förmögenheet 
förtienendes.  Befaler  min  käre  broder  etc,  Aff  Reffle  donn  15 
Maij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


142 


60.  Beval  den  30  Maj  1620. 

Bjudning  att  berista  en  dotters  döpelseakt  i  Reval  den  2  Juli. 

Min  brodervenligh  etc.  Välborne  her  Cantzler  broder  och 
tilföreeendes  synnerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder 
her  medh  brodervenligen  icke  oförmältt  lathe,  att  Gudh  den 
Aldrehögste  hafiver  den  21  udi  denne  månaden  nådeligen  för- 
låssat min  elskelige  käre  hussfru,  och  oss  medh  een  ungh  dotter 
velsignett  och  begåffvett,  den  jagh  achtar  udhi  den  helige  tre- 
faldighetz  nampn  att  lathe  genom  dett  helige  Dopsens  Sacra- 
ment  incorporere  och  inställe  udi  den  Christelige  församblingh 
den  2  Julij  näst  tillstundande,  hvilkett  Gudh  den  Aldrehögste 
lathe  skee  udi  een  godh  och  lycksaligh  stundh,  sitt  helige  och 
guddomelige  nampn  till  låff,  prijs  och  ähre,  oss  föreldrarne  och 
samptlige  slechten  till  hugnett,  frögdh  och  glädie  och  barnett 
till  mykin  lycko  och  saligheet.  Och  aldenstundh  utaff  eett  Chri- 
steligitt,  låfläigitt  och  gammalt  bruk  sedvanligitt  är,  att  man  hos 
eett  sådant  Christeligitt  värch  plager  gerne  haffve  någre  afFsine 
förtrogneste  venner  tillstcdes,  som  icke  alleuest  medh  sine  in- 
nerlige Christelige  böner  till  Gudh  den  Aldrahögste  förhielpe 
till  att  frambäre  sådane  små  till  dett  helige  doop  och  Christen- 
dom,  der  att  incorporeres  till  een  lem  udi  den  Christelige  för- 
samblingh, utann  och  framdeles  udi  alle  tillstundande  lägenhet- 
ter  och  fall,  lathe  sigh  sådane  udi  all  kärligh  omvårdnadh  till 
dett  beste  vare  befalett;  hvarföre  önskade  jagh  aff  altt  mitt 
hierte,  såsom  och  min  käre  broder  på  dett  brodervenligeste  be- 
der, att  min  käre  broder  (der  hans  lägenheet  så  medgåffve)  ville 
aff  sin  broderveulige  affection  bevijsc  migh  och  min  elskelighe 
käre  hussfru  den  broderveulige  benägcnheet,  och  vår  unge  dot- 
ter denn  Christelige  kärlech  och  vare  här  på  förberte  tijdh  til- 
stedes,  och  då  medh  sin  närvaru  sampt  medh  någre  andre  som 
man  och  der  till  förmoder  till  högbe:te  Christeligitt  verch  för- 
hielpe och  der  udi  eett  vitne  vare.  Sådan  och  all  annen  min 
käre  broders  broderlige  benägenheet,  store  omack  och  godh 
villie,  vill  jagh  medh  all  brodervenligh  tacksamheet  och  altt 
gott  beflijte  migh  att  förtiene  emedan  jagh  leffver.  Och  hvadh 
gott  migh  och  min  elskelige  käre  hussfru  aff  Gudh  den  Aldra- 
högste   kan    beskärtt    vare,    skall    min    käre   broder  medh  hcele 


Digitized  by  VjOOQIC 


143 

eitt  medfölgic  aff  eett  trogett  och  tacksampt  hierte  meddelt 
varde.  Och  befaler  M.  K.  B.  etc.  Aff  Reffle  denn  30  Maij 
åhr  1620. 

D.  T.  O.  T.  B.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


70.  Beval  den  13  Juni  1620. 

Begär  att  vid  den  förestående  utarreoderingen  af  kungsgårdarne  få  öfrertaga 
de  gårdar,  som  ligga  under  Revals  slott,  och  det  egentligen  blott  för 
att  få  ved  och  hö;  förordar  kamreraren  Nils  Jönssons  önskan  att  få 
stadna  qvar  på  platsen,  äfvenså  sekreteraren  Hans  Hansson,  emedan  de 
Toro  de  enda,  som  kunde  lemna  nödiga  upplysningar  om  ortens  äldre 
förhållanden,  och  för  Evert  Bremen  att  erhålla  sitt  underhåll  som 
ståthållare  oafkortadt. 

Min  brodervilligh  etc,  Välbårne  her  Cantzler,  broder  och 
synnerligh  gode  vän.  Näst  mycken  och  flitigh  välrnåges  lyck- 
önskan, betackar  [jagh]  M.  K.  B.  brodervenligen  för  alt  gåth, 
hvilcket  jagh  gärne  igen  förskylle  vill,  och  låther  M.  K.  B.  här 
medh  brodervenligen  förnimme,  att  effter  migh  ähr  förekom- 
medt,  dedh  H.  Kon.  M:tt  achter  här  i  landet,  förarrendere  alle 
konungzgårderne  och  lähnen,  så  ähr  jagh  väll  till  sinnes  att  ar- 
rendere  de  gårder,  som  ännu  här  under  Räffle  liggendes  ähre,  sår 
frarapt  arrenden  kan  bliffve  billigh,  och  bönderne  dedh  förmåge 
att  uthgöre,  der  om  Cammereren  Nilss  Jönsson  all  vidhare  be- 
skedh  medh  sigh  haffver.  Hvarföre  beder  M.  K.  B.  jagh  broder- 
venligen att  M.  K.  B.  heruthinnan  dedh  bästa  görendes  och  före- 
vände ville,  att  arrenden  måtte  bliffve  billigh,  ty  dedh  jagh  så- 
dant achter  att  arrendere,  gör  jagh  icke  för  någen  profit,  uthan 
allenest  för  vedh  och  höö  skuldh,  ty  M.  K.  B.  väll  kan  besinna, 
huru  icke  allenest  besvärligitt,  uthan  förtrettlightt  det  skulle 
vara,  ath  blifva  här  på  befästningen,  och  icke  vara  een  sticka 
vedh  mechtigh  än  sen  mehr,  uthan  man  skulle  lefva  af  een  an- 
ners  nåde.  Förseer  migh  derföre  visserligh  dertill,  att  när  jagh 
dett  samma  gifver  som  een  annan  kan  biudha,  och  skäligt  ähr, 
att  H.  Kon.   M:tt  migh  dett  för  een  anner  unner. 

Min  käre  brodher  kan  jagh  och  brodervenligen  ej  oförmält 
låthe,  att  Skatmesteren  och  Cammer  Rådh,  haffve  schriffvit  Camme- 
reren till,  det  han  skall  begiffve  sigh  till  Sverige,  så  haffver  han 


Digitized  by  VjOOQIC 


144 

strax  giordt  sigh  färdigh,  nar  han  breefvet  bekom  den  23  Maij, 
doch  det  ähr  dateredt  den  22  Februarij,  hvarigenom  det  så  länge 
haffver  varedt  på  vegen,  och  icke  för  framkom  med  t,  kan  man 
icke  vette.  Och  emedan  han  befruchter  sigh,  att  honom  sådant 
till  försummelsse  äller  drögzmåll  måtte  blifve  tillmätett  och  miss- 
tänckt,  fördenskuldh  haffver  han  fliteligen  bedit  migh,  att  jagh 
honom  hooss  M.  K.  B.  och  de  andre  godhe  härrer  eett  gåth 
ordh  förlåne  ville,  och  efter  välbeite  härrer  Caramer  Rådh  uthi 
deres  schriffvelsse  förmälle  att  Cammereren  skulle  rätte  sine 
saaker  således,  att  han  derstädes  uthi  Sverige  blifve  skulle,  eme- 
dan H.  Kon.  M:tt  achter  honom  der  att  brucke,  så  hafver  han 
sigh  endeles  derom  hooss  migh  besväredt,  att  honom  thet  be- 
svärligit  förefalle  ville,  nu  härifrån  at  opbrythe,  hälst  emedan 
han  är  een  åldrigh  man,  och  ein  husshåldningh  här  i  landet 
öffver  30  åhr  hafft,  så  är  honom  endeles  omögeligit  medh  hustru 
och  barn  begiffve  sigh  till  Sverige,  der  att  boo.  Hvarföre  be- 
dher  M.  K.  B.  jagh  på  hans  vägne,  att  M.  K.  B.  ville  vare  hans 
gunstige  häire  och  befordrare,  och  förhiälpe  honom  hooss  H. 
Kon.  M:tt,  att  han  der  medh  må  bliffve  förskonet,  och  der  H. 
Kon.  M:tt  icke  vill  hafve  någen  Cammererere  här  i  landet,  att 
han  då  måtte  bruckes  i  andre  saaker,  effter  han  här  om  alle 
saaker  och  landzens  lägenheet  beskedh  bäst  veett,  förseer  migh 
till  M.  K.  B.  att  han  för  min  intercession  låther  sigh  honom 
uthi  alle  måtte  till  thet  bästa  vare  befalledt.  Jagh  förnimmer 
och  aff  mantaledt,  som  senest  bleff  sändt  ifrån  Sverige,  att  Slåt- 
zcns  secreterare,  Hans  Hansson,  der  aff  är  uthe  låthen,  och 
emedan  han  nu  uthi  månge  åhr  här  varedt  hafver,  och  ej  väll 
mistes  kan,  förty  der  Cammereren  och  Hans  Hansson  komme 
här  ifrån,  så  ähr  här  icke  een  människia,  som  beskedh  veett, 
om  någre  gamble  handlinger  och  tvistige  saaker,  som  här  stun- 
dom förefalle.  Män  der  H.  K.  M:tt  ingen  secreterare  här  haffve 
vill,  så  vore  Hans  Hansson  här  väll  tienligh,  att  brucke  för 
Slåtzfougte,  så  kunne  han  stundom  hiälpe  till  att  schriffve  medh, 
förty  den  Slåtzfougten,  som  här  nu  ähr,  blifver  fast  åldrigh  och 
een  tungh  man,  som  sitt  embethe  icke  således  kan  förestå  som 
det  sigh  ägner  och  bör,  der  om  Cammereren,  M.  K.  B.  vidhare 
vett  att  berätte.  Till  dedh  sijdzste  käre  broder,  förnimmer  man 
och  aff  förslaget,  att  Stådthålleren  Ewerdt  Brem  ähr  afkortett 
fyre  personer  aflf  hans  ordningh,  så  aldenstundh  honom  fast  vill 
omögeligit  vare,  att  kunne  behiälpe  sigh  här  medh  sex  perso- 
ner, effter  thet  han  här  stadigt  vare  måste,  när  jagh  aff  och  ahn, 


Digitized  by  VjOOQIC 


145 

till  de  andre  befastninger  förresser.  Hvarföre  bedher  jagh  M. 
K.  B.  ganska  fliteligen  pä  hans  vägner,  att  M.  K.  B.  ville  för- 
hiälpe  honom,  att  han  må  niuthe  sin  förre  ordningh  på  tije  per- 
soner, effter  som  H.  Kon.  M:tz  underschreffne  bestälningh  för- 
mäller,  sådant  varder  han  medh  all  flijtt  tienstvilligen  vette  tiil 
att  förtiäne.  Befaller  M.  K.  B.  etc.  Datum  Räffle  den  13  Junij 
åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


71.  Beval  den  20  JuU  1620. 

Begär  föreskrift  i  afseende  å  stilleståndets  förlångniDg  med  Poblen,  hTarom 
Chodkiewlcz  begärt  underbandlä,  ocb  i  bändelse  det  icke  blir  utaf,  pro- 
viant för  garnisonerna;  ty  af  arrendatorema  af  kronans  inkomster  kunde 
intet  väntas  förr  än  den  29  Sept. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tvifflar  att  min 
käre  broder  aff  min  skriffvelse  till  H.  K.  M:t  så  väll  såsom  och 
till  min  käre  broder  och  dhc  andre  aff  Rijkzens  Rådh  nogsampt 
förnimmandes  vardher,  huru  såsom  Chotkiewietz,  och  hans  sub- 
delegatcr  oppå  tractationen  om  stilleståndzens  prolongation  urgere 
och  trängie,  och  hvadh  såsom  jagh  hafver  dem  allennest  kårtte- 
ligen  svaret  och  eendels  sammankompstenn  iittslagitt,  effter  jagh 
icke  haffver  underståt  migh  dem  någott  vidtlyfftigere  tillskriffve, 
mykit  mindre  om  handelen  någorlunde  förtröste,  aldenstundh 
Kon.  M:t  min  Allernådigeste  Konungh  och  herre  nådigest  haff- 
ver migh  någre  gångor  tillskriffve  lathett,  att  jagh  icke  skulle 
migh  medh  dem  udi  någon  tractation  inläthe,  förr  än  jagh  H. 
K.  M:tz  befalningh  derom  bekomme  skulle;  så  aldenstundh  dhe 
utan  tviffvell  ann  videre  deropå  urgerendes  och  drifvandcs  varde, 
och  jagh  icke  veet  hui*u  såsom  sakerne  aff  migh  företages  skole, 
och  till  att  sende  dem  eett  blåtte  recipisse  tilbaker  ighenn,  vill 
icke  heller  någott  gott  aff  sigh  föde,  ty  dhe  Påler  kune  derige- 
nom  till  eventyrs  bliffve  förorsakade  någott  fiendtligitt  att  före- 
tage, hvilket  sedan  som  stilleståndzens  termin  uthe  är,  icke  vore 
lätteligcnn  till  att  hindre  och  förekomme,  aldenstundh  man  då 
på   sidchöstenn   ingen  undsettningh  hvarken  iffrån  Sverigie  eller 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  10 


Digitized  by  VjOOQIC 


146 

Pinlandh  bekomme  kunde,  och  fördenschuldh  kunde  fienden 
medh  ringe  folch  heele  landett  förhärgie  och  H.  K.  Maij:tt  och 
rijkett  alsomstörste  skade  tillfoghe,  h vårföre  tyckes  migh  effter 
mitt  ringe  betenkiendhe  icke  orädeligitt  vare,  att  stillestÅndzens 
termin  måtte  åth  minste  s&  vidt  in  på  sommaren  förlängies,  att 
vij  denne  vinteren  inthet  måtte  haffve  oss  till  att  befhare,  och 
fördenschuldh  vill  jagh  min  käre  broder  här  medh  broderven- 
ligen  beditt  haffve,  att  min  käre  broder  vill  (effter  såsom  han 
utan  min  påminnelsse  väll  besinner,  att  H.  K.  M:t  och  Rijket 
deropå  macht  ligger)  hos  Högbezte  H.  Kon.  Maij:tt  bearbete,  att 
H.  K.  M:t  nådigest  ville  migh  sin  nådige  villie  och  resolution 
medh  thet  aller  förste  förnimme  lathe,  att  rann  då  förr  änn  som 
stillcståndzens  termin  förlupen  är,  måtte  vete  rede  och  spitze 
sigh  antingen  at  förhindre  fiendens  förehaffvande,  der  dhe  nå- 
ghott  fiendtligitt  företage  ville,  eller  och  om  stillcståndzens  pro- 
longation  att  tractere.  Men  der  H.  K.  M:t  nådigest  icke  ville 
någon  videre  handell  och  tractat  ingå,  vill  högeligen  aff  nödhen 
vara,  att  M.  K.  B.  och  de  andre  gode  herrer  och  män  Rijkzens 
Rådh,  udi  H.  K.  M:tz  frånvaru  alffvarligen  genom  idre  schrif- 
velsser  förmane  dem  som  hijt  till  befästningerne  leffvereringar 
göre  skole,  att  dhe  sådant  medh  thett  allerförste  forttskafife, 
effter  mine  förmaningar  hos  dem  inthctt  gelle  och  arrendatororne 
föregiffve,  att  dhe  icke  äre  förplichtadhe  deres  arrend  för  Michae- 
lis  att  uttgöre,  hvar  nu  sådant  icke  förr  skeer,  veet  jagh  icke 
hvarutaff  gamizonerne  kune  underholdne  hliffve.  Förmodandes 
visserligen  att  M.  K.  B.  låter  sigh  denne  sak  så  vare  befälet  så- 
som han  sielff  veet,  att  Högbe:te  H.  K.  Maij:tt  och  heele  rijket 
deropå  macht  ligger.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alzmechtigh 
till  långvarigh  välmåge,  medh  den  brodervenlige  begären  att 
M.  K.  B.  vill  helse  sin  elskelige  käre  hussfru  min  käre  syster 
på  mine  och  min  kärestes  vegner  medh  vår  kärligh  benägen- 
heet  och  mykitt  gott.     Aff  Reflie  denn  20  Julij  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


147 


72.  Beval  den  16  September  1620. 

Förord  för  Hans  Termo,  som  var  med  på  första  fälttåget  in  nti  Ryssland  år 
1609  och  demnder  sig  väl  förhöll,  men  blef  såsom  sändebad  med  bref 
till    tsaren    illa  slagen,  och  var  fången  allt  intill  Nowgorods  intagande. 

Min  brodervilligh  etc.  Välbårne  her  Cantzler,  käre  broder 
och  tilförseeudes  synncrlighe  godhe  vän.  Näst  all  välmäges 
lyckönskningh,  och  een  flitigh  tackseijelsse  för  all  godh  benägen- 
heet  och  mycket  bevijst  gott,  det  jagh  medh  all  tacksamheet 
förskylle  vill,  kan  jagh,  min  käre  broder  her  medh  broderven- 
ligen  icke  förhålle,  att  denne  breefvijsere  Hans  Termo  haffVer 
fliteligen  bedit  migh,  att  jagh  honom  hooss  min  käre  broder  till 
thet  bästa  ville  ihugkomme  och  commendere  och  honom  om 
hans  förhåldningh  vittnesbördh  meddele,  sä  kan  jagh  ej  anners 
schrifTve,  uthan  att  han  sigh  uthi  H.  Kon.  M:tz  och  Gronones 
tiänst,  ärligen  och  troligen  hafver  bruckat  lathet,  och  varedt 
migh  fölgachtigh  in  i  Rysslandh  anno  1609  den  tijdh  man  först 
drogh  dijtt  in,  och  blef  han  af  migh  förschicket  till  Storfursten 
uthi  Muskowen  Iwan  Wassiliwitze  [o:  Wasili  Ivanowitsch]  Suski, 
hvilcken  afsatt  blef,  opå  samme  reesse  komme  någre  skogzröff- 
vere  emoth  honom,  och  sloge  hans  medfölie  mast  ihiäll  och  han 
siälff  miste  der  sin  hälsse  och  blef  illa  slagen  såsom  och  fången 
fördt  till  Nougårdh,  der  han  sedan  uthi  fängelsse  satt,  alt  till 
dess  man  Nougården  inbekom,  så  aldenstundh  han  nu  haffver 
begiffvit  sigh  till  Sverige,  der  uthi  underdånigheet  Högstbe:te 
H.  Kon.  M:tt  om  sin  legenheet  att  besöckie,  hvarföre  beder  M. 
K.  B.  jagh  hermed  brodervenligen,  att  min  käre  broder  ville 
vare  hans  gunstige  härre,  och  honom  hoos  H.  K.  M:tt  till  thet 
bäste  befordrat.  Förseer  migh  M.  K.  B.  varder  honom  denne 
min  intercessions  schriffvelsse  till  godhe  niuthe  låthe;  uthi  hvadh 
måtte  jagh  kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och  venskap  igen,  gör 
jagh  altijdh  geme,  och  varder  för:de  Termo  beflitte  sigh  der  om, 
sådant  uthi  all  ödmiuckheet  att  förtiäne.  Befallendes  M.  K.  B. 
etc.     Datum  RäflSe  den  16  Septembris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


148 


73.  Beval  den  14  Oktober  1620. 

Förord  för  Fabian  Tisenhusen,  som  nu  jämte  andra  af  adeln  reser  till  Konun- 
gens bröllopp,  att  få  betalning  från  kronan  af  en  summa,  som  hans  fader 
af  samma  namn  såsom  ryttmästare  lånat  af  en  borgare  i  Reval  för  till- 
fredsställande af  underlydande  ryttares  fordringar,  med  förpllgtelse  så- 
som för  egen  skuld;  och  hvarför  han  blifvit  kräfd  af  en  arfvinge,  Hans 
Kettler. 

Välborne  ber  Cantzler  etc.  Kan  jagh  M.  K.  B.  ber  medh 
brodervenligen  icke  oförmältt  latbe,  att  efftcr  framlidne  Fabian 
Tisenbusen,  som  udi  framfarne  konungars  (Cbristelige  ocb  Hög- 
låfflige  udi  åminnelses)  Konungb  Jobans  ocb  Konungb  Carlls 
regementztijder  för  een  ryttmestere  tient  både,  baffver  måst  aff 
een  bårgares  bär  udi  staden  beneradb  Hans  Kettlere  bustroes 
förfäder  een  summa  penningar  till  sine  underbafTvande  rytteres 
contenteringb  oppä  sädane  vilkor  ocb  conditioner  optage.  att  sä 
frampt  ban  icke  kunde  dem  deres  bettalningb  aff  Cronan  för- 
skaffe, skulle  dbe  udi  sä  måtto  bålla  sigb  till  bonom  eller  ocb 
bans  effterkommande  arffvingar,  bvar  icke  sådant  förr  än  bonom 
något  dödeligitt  vedkome,  scbee  kunde,  effter  såsom  bane  giffne 
obligation  udi  bokstaffven  vijdere  uttvijser,  ocb  fördenskuldb 
båller  bemelte  Hans  Kettler  sigb  till  bans  son  som  ocb  beter 
Fabian  Tisenbusen,  ocb  bonom  om  sin  bettalningb  bärdt  maner, 
baffver  ocb  bonom  allerede  förleden  Jobannis,  då  bär  een  land- 
dagb  (effter  såsom  bär  åbrligen  brukeligitt  är)  böltes,  för  een 
sittiande  rätt  angiffvitt  ocb  begärett,  att  bann  måtte  effter  sin 
framlidne  faders  förskriffningb  der  till  bållen  bliffve,  att  ban 
bonom  sin  bettalningb  antingen  aflf  Cronan  förskaffe  eller  ocb 
bonom  aff  sitt  egitt  bettale  skulle,  effter  ban  sitt  icke  länger 
miste  känn.  Då  bleff  bemelte  Fabian  Tisenbusen  giffvit  dik- 
tion ocb  respijt,  till  dess  ban  Kon.  Maijrtt  allés  vår  nådigeste 
Konungb  ocTi  berre  derom  i  all  underdånigbeet  besökie  kunde, 
effter  samme  peninge  summa  ibland  bans  S.  faders  ryttere  (effter 
såsom  dbe  bevijs  deropå  giffne  äre  videre  uttvijsandes  varde)  är 
deelt  ocb  giffvitt  vorden.  Så  aldenstundb  bann  nu  medb  de 
andre  aff  ridderscbapet  ocb  adelen  är  vägfärdigb  att  begiffve 
sigb  till  Sverigie,  H.  K.  M:t  sin  tilbörlige  tienst  oppå  H.  K. 
M:tz  bröllopzbögbtijdb  i  all  underdånigbeet  till  att  praesentera; 
bvarföre  baffver  ban  bos  migb  om  denne  min  förskrifft  till  M. 
K.  B.  på  tbett  flijteligeste  anbällitt,  den  jagb  bonom  icke  baffver 


Digitized  by  VjOOQIC 


149 

förvägre  velett,  brodervenligen  och  flijteligen  begärendes,  att  M. 
K.  B.  vill  honom  udi  denne  sin  rätthmättige  sak  all  mögligh  bij- 
ståndh  bevijse  och  honom  hos  Kon.  May:tt  der  till  förhielpe,  att 
han  måtte  offtabe:te  sin  S.  faders  handskriift  och  förschriffningh 
lös  bekomme,  och  att  be:te  köpman  måtte  på  någon  ort  till  att 
bekomme  sin  bettalningh  invist  blifve.  Förseendes  migh  till  M. 
K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  intercessions  skrifft  och 
sin  framlidne  faders  långlige  och  trogne  tienst  tillgode  åttniute, 
sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  varder  han  sampt 
med  dhe  andre  som  der  udi  interesserede  are,  eifter  deres  yt- 
terste förmögenheet  förtienendes,  och  jagh  för  min  person  vill 
vare  M.  K.  B.  till  villie  och  tienst  udi  hvadh  måtto  jagh  känn. 
Befalandes  M.  K.  6.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  vällmåge 
med  den  brodervenlige  begären,  att  M.  K.  B.  vill  helsse  sin  el- 
skelige  käre  hussfru  min  kiere  syster  på  mine  och  min  käristes 
vegner  medh  vår  kärlig  benägenheet  och  mykitt  gott.  Aff  Reffle 
denn  14  Octobris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


74.  Beval  den  18  Oktober  1620. 

Förord  för  Hans  Eettlers  ombud  i  det  uti  föregående  bref  afbandlade  skuld- 
fordringsmål. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  venn.  Näst  all  vällfärdz  lycköndskningh  och  een  broder- 
venligh  tackseijelsse  för  månge  bevijste  vällgärningar,  dera  jagh 
medh  all  brodervenligh  benägenheet  gerne  igen  förskylle  vill; 
kan  jagh  min  käre  broder  härmed  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  efFter  een  köpman  här  udi  staden  benemdh  Hans  Kettler 
(hvilkens  hustrues  föreldrar  hafve  försträcktt  S.  Fabian  Tisen- 
husens  underhaflFvande  ryttere  een  summa  penninger  effter  sås- 
som  jagh  min  käre  broder  derom  i  desse  dagar  vidtlyfftigere 
tillschrifvit  hafver)  haflFver  sin  fullmechtighe  benemdh  Hanss 
Notorp  derhedan  aflfirdigett  hos  Kon.  Mayrtt  om  sin  bettalningh 
udi  all  underdånigheet  att  anhålle.  Och  fördenschuldh  haffver 
han  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  begäret  att  han 
måtte  deste  bettre  genom  min  käre  broders  gunstige  befordringh 


Digitized  by  VjOOQIC 


150 

udi  saken  befordrett  bliffve,  den  jagh  honom  icke  haffver  kun- 
nett  förvägre,  brodervenligen  begärandee,  att  M.  K.  B.  vill  vare 
honom  härutinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Sådan  min  käre 
broders  gunstige  befordringh  vill  hann  efFter  sid  ytterste  för- 
mögenheet  förtiene,  och  jagh  för  min  person  vill  altijdh  vare 
min  käre  broder  till  villie  och  tienst  udi  hvadh  måtto  jagh  känn. 
Befalandes  M.  K.  B.  sampt  medh  sin  elskelige  käre  hussfru  min 
käre  syster  (hvilken  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes 
vegner  med  vår  kärlig  benägenheet  och  mykitt  gott  kärligen 
och  flijteligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtig  till  långvarigh  väl- 
måge.     Aff  Reffle  den  18  Octobris  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


75.  Beval  den  20  November  1620. 

Lyckönskar  till  väl  förrättad  resa  för  den  unga  drottningens  hemtning;  an- 
modar underrätta  Konungen,  att  från  Polska  sidan  är  allt  stilla;  begär 
förlängd  anyisning  pä  tullen  i  Åbo,  som  han  i  2  är  haft  i  arrende  för 
betalning    å    sin   fordran   för    sina  försträck  ning  ar  under  Ryska  kriget. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  venn.  Näst  all  vällfärdz  lycköndskningh  etc,  kan  jagh 
min  käre  broder  härmedh  brodervenligen  icke  förhålle,  alt  jagh 
aff  hiertatt  fast  gerne  sportt  och  förnumraitt  haffver,  dett  min 
käre  broder  schall  medh  heele  sitt  medfölgie  och  väll  förrättade 
saker  lyckeligen  och  medh  behållen  reese  in  i  rijkett  för  någon 
tijdh  sedan  ankommen  vare,  hvilkett  Gudh  den  Aldrehögste  lathe 
vare  scheedt  udi  een  godh  och  lycksaligh  stundh;  Hans  Gud- 
domelighe  Maijostett  värdiges  änn  videre  der  till  unne,  giffve 
och  förläne  sin  helige  nådh  och  ymnoge  velsignelse,  så  att  så- 
dant måtte  således  vare  påbegynt  och  fuUändatt  bliffve,  det 
Hans  Guddomelige  nampns  prijs  och  ähre,  H.  K.  M:tz  egen  så- 
som och  heele  fäderneslandetz  och  dett  gemene  bästes  vällfärdh, 
merkeligh  förmeringh  och  opbyggelse  må  derigenom  söktt  och 
fremiatt  varde.  Härhos  kan  jagh  och  min  käre  broder  broder- 
venligen icke  underlate,  att  effter  jagh  inge  tidender  hvarken 
iffrån  Pålen  eller  Rysslandh  förnummitt  hafver  som  värde  are 
att    omschriffves,    sedao    som  jagh  senest  Kon.   Mayrtt  allés  vår 


Digitized  by  VjOOQIC 


151 

nådigeste  KoDUDgh  och  herre  om  denne  landzens  lägenhetter  i 
all  underdänigheet  tillschreff,  och  fördenschuldh  haiFver  för  onö- 
digtt  achtett  H.  K.  M:tt  roedh  min  underdånige  schriffvelse 
denne  gängh  att  beraöde,  helst  eflFter  jagh  väll  kan  besinne,  att 
H.  K.  M:tt  nogsamptt  dessförutan  medh  andre  saker  denne  tijdh 
beladdh  är,  utan  vill  min  käre  broder  på  thett  brodervenligeste 
beditt  haffve,  att  der  Högbe:te  H.  K.  M:t  om  denne  landzens 
lägenhetter  nådigest  åstundar  att  vette  och  M.  K.  B.  deroro 
fråghe  täcktes,  att  M.  K.  B.  då  vill  H.  K.  M:tt  tUlkenne  giffve, 
dett  här  udi  landett  är  nu  altt  stille  värch,  Gudh  gifive  att  dhe 
Påler  icke  måtte  sökie  någon  lägenheet  till  någott  obeståndh, 
aldenstundh  man  inthet  vist  medh  dem  handlatt  haffver,  ändogh 
man  inthett  haffver  härtill  derom  sportt,  utan  dhe  haffve  hållitt 
sigh  altt  stille.  Gudh  lathe  så  länge  vara.  Hvadh  såsom  här 
effter  höres  och  förefalle  känn,  vill  jagh  Högbeite  H.  K.  M:t 
derom  i  all  underdänigheet  förständige,  och  M.  K.  B.  medh  dett 
samma  omständeligenn  tillschriffve. 

Till  besluth,  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
oförmältt  lathe,  att  M.  K.  B.  utan  all  tvifvell  väll  vitterligitt  är, 
huru  såsom  jagh  hafver  Åbo  tollen  aff  H.  K.  M:t  för  een  summa 
penninger  som  jagh  udi  Rysslandh  försträcktt  haffver,  och  att 
H.  K.  M:t  nådigest  hafver  satt  deropå  eett  vist  arrende  för  tu 
åhr  tillgörendes,  dett  migh  udi  den  summa  som  jagh  aff  H.  E. 
M:t  och  Cronan  haffver  till  att  fordre,  schulle  åhrligen  6600 
daler  afkårtett  bliffve.  Så  aldenstundh  bemelte  tu  åhr  nu  för- 
lupnc  äre,  och  jagh  icke  veett  om  H.  K.  M:t  migh  bemeltte  tall 
för  samme  arrende  videre  nådigest  effterlatc  vill,  oansedt  jagh 
på  een  sådann  stor  summa  som  jagh  haffVer  till  att  fordre  icke 
halffparten  uthbekommitt  haffver,  effter  såsom  räkningerne  udi 
H.  K.  M:tz  Räkninge  Gammar  videre  uttvijsandes  varde,  hvar- 
före  är  min  brodervenligh  och  flijtigh  begären,  att  M.  K.  B. 
vill  vare  obesvärett  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  så  vidt  att  begå  och 
förarbete,  att  jagh  offtabe:te  tall  för  samme  arrende  måtte  ännu 
på  tree  åhr  tillgörendes  behålle,  på  dett  att  jagh  måtte  någor- 
lundha  komme  till  mitt  igenn  och  icke  alldeles  [för]  stor  skade  för 
mine  godvillighe  försträckninger  lijde.  Förseendes  migh  visser- 
ligen till  M.  K.  B.  att  han  mitt  bäste  härutinnan  vettandes  var- 
der, udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och 
tienst  igenn,  gör  jagh  altijdh  gärne.  Befalandes  M.  K.  B.  samptt 
medh  sin  elskelige  käre  hussfru  min  käre  syster  och  begges  idre 
kärkompne   vårdnader  (dem  M.  K.  B.  på  mine  och  min  käristes 


Digitized  by  VjOOQIC 


152 

vegner  kärligen  och  flijteligen  helse  vill)  Gudh  Alzmechtigh 
till  långvarigh  vällmäge.  Brodervenligen  och  vällvilligenn.  Aff 
Reffle  denn  29  Novembris  åhr  1620. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


76.  TavastehuB  den  27  Mars  162L 

Den  bonom  anbefalda  mönstriogen  i  Finnland  skall  ban  skyndsamt  yerkställa^ 
men  i  anseende  till  landets  vldsträckthet  har  han  bos  K.  Maj:t  före- 
slagit särskilda  mönstringskommissarier  för  Viborgs  län;  före  aftåget 
till  Liffland  måste  för  sin  utrustning  ban  besöka  sitt  bem  i  Reyal; 
Poblackarne  rusta  för  att  undsätta  Riga;  om  stilleständsunderbandling 
bar  ban  enligt  befallning  skrifrit  dem  till. 

Välborne  herre,  elschelige  käre  brodher.  Jagh  öndscher  M. 
K.  B:r  etc,  Dherhose  betacker  jagh  M.  K.  B:r  för  all  brodher- 
ligh  benägenheett,  hvilke  jagh  ighenn  hoes  M.  K.  B:r  förschylle 
vill.  HerhoBs  lather  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenlighenn  förnimme» 
att  jagh  efter  H.  K.  M:tz  nådighe  befhalningh,  är  hijtt  öflFver 
till  Finnlandh  ahnkommeD,  till  att  förnimma  H.  K.  M:tz  n:ge 
villia  och  mehningh  uthaflF  min  svåger  Skattmestarenn,  och  al- 
denstundh  att  H.  K.  M:tz  n:ge  villia  ähr,  att  jagh  alt  krigz- 
folckett  her  uthi  laundett  munstra,  och  i  godh  beredhschap 
hålla  echall,  till  dhenn  tijdhenn  H.  K.  M:tt  n:tt  förescttiandhes 
vardher,  szå  vill  jagh  sädhann  H.  K.  M:tz  nådige  befalning  så 
myckitt  någonnsinn  mögheligh  står  tilgörenndes,  hörsamligen 
effterkomma.  Menn  aldenstundh  tijdhenn  på  åhrett  ähr  så  myc- 
kitt förlidhenn,  och  dhenne  lanndzortenu  så  vijdtlöftigh  ähr,  ähr 
migh  f orden nschuldh  aldeles  omögeligh  allena  sådhanntt  kunna 
hinna  att  förrätta.  Hvarfhöre  haffver  jagh  schriflFvitt  H.  K.  M:tt 
till,  att  jagh  sampt  medh  Skattraestaren  hafve  för  rådhsampst 
befunnitt,  att  Stådthollarenn  på  Vijborgh  och  Offverste  Leute- 
namptenn  Ernst  Kreutz,  sampt  medh  under-lagmannen  uthi  Ca- 
relske  laghsagu,  måtte  opå  dhen  landzortenn  sådhantt  förrätta, 
på  dett  att  jagh  sedhann  her  uthi  Åbo  lähnn  dett  öfrige  folckett 
måtte  deste  bettre  hinna,  att  munstra  och  i  ordningh  bringha. 
Och  efter  jagh  inthett  uthaff  H.  K.  M:tz  resolution  eller  dhenn 
oprustningh  vist  haflFver,  haflFver  jagh  inthett  vist  att  stelle  mine 


Digitized  by  VjOOQIC 


153 

saker  dherefter,  uthann  är  allenest  hijtt  pä  päst  kommen,  ezås- 
som  jagh  går  och  står  medh  tree  eller  fyre  tiennere.  Hvarfhöre 
är  migh  alldeles  omögheligh  på  sådhann  togh  och  reesa  till  att 
begiflFva,  för  ähnn  såssom  jagh  migh  äther  till  RefBe  begifFver, 
dher  jagh  alle  mine  saker,  hestar  och  rustningar  hafver.  Hvar- 
fhöre bedher  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn,  att  hann  min 
perssonn  hoss  H.  K.  M:tt  ville  dherutinnan  till  dett  beste  excu- 
sera,  szåssom  och  så  lagha,  att  H.  K.  M:tt  icke  ville  uthi  onådher 
eller  misstycke  optagha,  dett  jagh  icke  hnffver  kunnat  begiffva 
migh  thill  Vijborgh,  dher  om  sakeme  att  bestella,  ty  jagh  för- 
håppes  medh  Gudz  tillhielp,  att  dhe  likvell  schole  dher  så  be- 
steltt  bliflFve,  att  H.  K.  M:tt  schall  hafva  dher  till  ett  nådigtt 
behagh.  Jagh  haiTver  och  uthi  min  unnderdånighe  schriffvelsse 
till  H.  K.  M:tt  proponeret,  att  dher  H.  K.  M:tt  så  nådigest  teck- 
tes,  szå  kunndhe  vell  Cobron  eller  någonn  annan  fhöra  dett 
öffrighe  fålkett  som  här  qvarre  uthi  lanndett,  öffver  dhem  som 
uthi  garnisonerne  i  Lifflandh  are,  till  dhe  ortter  och  stelle,  som 
H.  K.  M:tt  dhem  beschedendhes  vardher,  och  att  jagh  måtte 
medh  dhett  Finnske  rytterij  och  footfolckett,  som  schall  taghes 
uthaf  garnisonerne,  öffver  landh  begiffva  migh  dijtt  H.  K.  M:tt 
nådigest  haffva  vill,  thy  dett  vill  icke  liggia  lithett  macht  opå, 
att  dhe  måtte  hafva  någhonn  vies  och  godh  ahnnförare,  som 
dhem  till  H.  K.  M:tt  framfhörcr.  Efter  man  inthett  må  tviffln, 
att  dher  Pålackerne  någonnsinn  kunne  komme  dheres  mödhe 
vidh,  dhe  dhå  dett  gerna  förhindra  schulle,  helst  efter  dhe  och 
allredhe  schole  hafva  4000  mann  dher  till  uthi  vehrgerningh, 
szåssom  alle  kunndhschaper  för  visse  lydha.  Hvarfhöre  begärer 
jagh  aff  M.  K.  B:r  brodhervenlighenn,  att  hann  så  vijdt  hoss 
H.  K.  M:tt  dher  till  ville  förhielpa,  att  H:s  K.  M:tt  dhenne  min 
underdånige  proposition  ville  sigh  nådigest  behagha  latha.  Menn 
dher  H.  K.  M:tt  endhelighenn  vill  hafve,  att  jagh  migh  åther 
till  Åbo  ighenn  begiffve  schall,  måste  jagh  fuller  sådhantt  vel 
(ehuru  olägligitt  dett  migh  känn  falla)  hörsambligenn  effter- 
komma.  Hvadh  och  dhe  öffrighe  Carelske  knechter  ahnnbelan- 
gar,  som  ännu  hemma  äre,  som  icke  mehre  äre  änn  tree  fha- 
nor,  dher  om  haffver  jagh  och  H.  K.  M:tt  min  unnderdånighe 
mebning  tillkenne  giffvitt,  att  migh  tyckte,  schulle  vara  beqvem- 
ligesty  att  dhe  genest  till  vatnn  ifrå  Vijborgh,  öffver  och  till 
Lifflanndh  till  dhe  anndre  som  udhi  garnisonerne  liggia,  måtte 
öffversendhe  bliffva  (aldenstundh  dhe  nyie  uttschreffne  knechter 
måste    doch,   uthann   dett  öffversendhes  uthi  garnisonernes  stadh 


Digitized  by  VjOOQIC 


154 

som  dedhann  uttaghes)  hvilckett  letteligenn  känn  echee,  och  lan- 
dett till  ringare  tunga,  ähnn  att  dhe,  dhe  70  inijlor  ifrå  Vijborgh 
och  thill  Åbo  schulle  marschera.  Dette  M.  K.  B:r  H:8  K.  M:tt 
ville  till  gemöthe  fhöra.  ThiU  besluth,  hvadh  ahnlangar,  dett 
H.  K.  M:tt  haffver  befäl tt  min  svåger  Skattmestarenn  att  för- 
nimma hvadh  mitt  ringha  rådh  och  betenckiandhe,  om  dhenne 
H.  K.  M:tz  företagande  kuonde  vara,  szå  tyckes  migh  fast  onö- 
digtt  vara,  att  seigia  mitt  ringhe  betenckiendhe  eller  rådh,  till 
enn  tingh,  såssom  jagh  förnimmer  H.  K.  M:tt  fulkomligenn  re- 
solveret  haffver,  uthann  vill  af  hierttat  önndscha,  att  Gudh  ville 
altt  lyckesnmpt  göra,  att  dhett  måtte  så  letteligenn  och  lycke- 
samt  afgå,  szåssom  vij  dett  hafve  oss  före  proponeret,  och  att 
vij  icke  måtte  fhå  tungare  strå  till  att  dragha,  änn  såssom  vij 
mehne,  thy  jagh  vissa  kunndschaper  ifrå  Rijghe  och  Dantzigk, 
haffver,  att  dhe  dhcr  longo  sedhann  vetha,  att  H.  K.  M:tt  sigh 
opnister,  att  villia  ahnngrijpa  Rijghe,  hvarfhöre  dhe  uthann 
tvifvels  sigh  i  tijdh  dher  emot  vardhe  praeparere.  Och  hafver 
Konungen  i  Pålenn  dher  till  förordnett  Radzivill  medh  4  eller 
5000  man  hvilkenn  ligger  och  ventter  allenest  opå  beschedh, 
hvadh  förhåppningh  om  stiUeståndetz  prolongation  vara  känn. 
Menn  efter  dhe  inghenn  resolution  dherom  bekomme,  kunne 
dhe  letteligenn  afftagha,  att  oss  dherom  icke  är  till  att  görenn- 
des.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  velatt  oförmeltt  lathe. 
Befhalendes  M.  K.  B:r  etc.  Datum  Tavasthuus  denn  27  Mar- 
tij  1621. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardin  m.  p. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

Velbornne  herre,  elschelige  k.  brodher,  rätt  nu  på  tijman, 
såssom  jagh  ville  dhenne  H.  K.  M:tz  ennspeninger  affärdhe,  ahn- 
kom  een  annan  H.  K.  M:tz  ennspennere  medh  H.  K.  M:tz  breff 
till  migh,  huru  H.  K.  M:tt  vill  hafva,  att  jagh  schulle  bestelle, 
om  StiUeståndetz  hanndell  medh  Pålackernne  uthi  Liffland,  hvar 
efter  jagh  medh  flijtt  migh  hörsambligenn  rätta  schall.  Menn 
aldenstundh  jagh  icke  känn  hinna,  att  schriffva  H.  K.  M:tt  till, 
för  änn  om  een  dagh  eller  två  (efftcr  jagh  nu  så  myckitt  medh 
krigzfolket  som  jagh  hijtt  till  munstringz  stembdt,  haffver  till 
att  göra),  huru  jagh  hafver  tillschriffvitt  Commissarien  Adam 
Schraffer    att    hann   i  min   frånvaru,   efter  H.  K.  M:tz  n:e  befal- 


Digitized  by  VjOOQIC 


155 

ningh  om  samma  stilleständz  sammankompst,  bestella  schall,  haf- 
ver  jagh  icke  achtatt  onödigdt,  att  giffve  M.  K.  B:r  dherom  medh 
dhessc  fh&  ordh  i  medier  tijdh  tilkenna,  dett  jagh  strax  efter 
H:8  K.  M:tz  befhalningh  vill  affärdighe  dett  breffvett  till  Gödert 
Johann  v.  Tisenhusen  och  Wazinschi,  på  dett  att  dheruthi  icke 
roå  någett  försumes^  uthann  sammankompstcn  m&  kunna  stcm- 
mas  till  samma  tijdh,  szåssom  H.  K.  M:tt  n:tt  hafva  vill.  Dette 
jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  velet  oförmelt  lathe.  Befhalenndes 
M.  K.  B:r  Gudh  Alzmechtigh.     Datum  ut  in  literis. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 


77.  Helsingfors  den  2  Maj  1621. 

Förord  för  borgarne  i  Helsingfors  att  få  lindring  i  taxeringssnmman,  hvllken 
blifvit  satt  till  likhet  med  Borgå. 

Mion  brodhervenlighe  etc.  Velborne  herre,  elschelige  K. 
B:r  och  tilförseendes  synnerlige  godhe  venn.  Jagh  känn  M.  K. 
B:r  brodhervenligen  icke  förhålle,  att  Bårgmestere  och  Rådh  her 
i  Helsingfors  hafFva  hoss  migh  varitt,  och  besvärett  sigh  öffver 
den  taxeringen n,  att  dhe  schole  bliffve  lijke  taxeredhe  emott 
Bårgho  stadh,  hvilkenn  dhe  icke  dragha  kunne,  uthan  dher  ige- 
nom medh  allone  unnder  komma,  szåssom  noghsamptt  ögonn- 
echinligitt  är,  thy  her  fhå  borgare  finnes  som  een  ährligh  manu 
een  bijth  math  giffva  kunna.  Szå  aldenstundh  dhe  H.  K.  M:tt  i 
underdånigheett  om  förschoningh  besökie  vele,  hvarfhöre  hafve 
dhe  aff  migh  begärett  dhenne  min  förschrifft  till  M.  K.  B:r. 
Bedher  fördennschuldh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn,  att  hann 
ville  hoss  H.  K.  M:tt  så  vijdt  begå,  att  dher  opå  måtte  een  för- 
andringh  schee,  ty  dhem  är  omögeligitt  sådhann  högh  taxeringh 
fttt  dragha,  uthann  nödges  dheres  hanndell  medh  allone  öffver- 
giffve.  Förseendes  migh  till  M.  K.  B:r,  att  hann  icke  allenest 
för  dhenne  min  recommendationsschrift,  uthann  och  för  dheres 
trägne  och  flitige  begären  schuldh,  är  dhem  hoss  H.  K.  M:tt  till 
dett  bestå  beforderligh,  szå  att  dhenn  måtte  någerledes  lindratt 
blifva.  Dhe  vardhe  sådantt  medh  all  ödhmiukheett  hoss  M.  K. 
B:r  igenn  förtiennendes,  jagh  och  för  min  perssonn  vill  sådantt 
hoss   M.    K.    B:r  medh  altt  gott  igen  förschylle.     Befhalenndes 


Digitized  by  VjOOQIC 


156 

M.  K.  B:r  her  raedh  Gudh  Alzinechtigh  till  all  långhvarigclt(!)  vel- 
måghe  brodhervenligen.     Datum  Helssingfors  dean  2  Maij  1621. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobue  De  La  Gardie  m.  p. 


78.  Beval  den  4  Juni  162L 

Förord  för  afskedade  fältskäroD  Elaes  Mårtens  att  aDtingen  fä  behälla  sina 
pantegods  nära  Lode  eller  ock  fä  sin  fordran  betald;  han  har  långe  väl 
och  tappert  tjent,  och  mot  honom  gjord  beskyllning  i  afseende  pä  kongl. 
jagtmarken  vid  Padis  är  ogrundad. 

Wolgebornerr  undt  edlerr  vörtrauwether  briiderlicher  Heberr 
freundtt.  Neben  heillwundechunge  allés  beständigen  hohen  auf- 
nehmens,  undt  ahnerpiethunge  meinner  freundbruderlichen  dien- 
sten  magk  ich  dem  lieben  Brudren  in  freundlicher  woUmeinunge 
nicht  furen th al then,  dass  von  derr  Konigl.  Mayith  unsrem  gne- 
digstem  Konige  und  hem  etc.  zeigrem  diesses  dem  ehrbahrem 
und  manhafftem  Klauwes  Mårtens  gewesenem  veldtschehrem  fur 
seinne  nachstehende,  auch  in  der  Koniglichen  Renthen  Cammer 
bestandene  fast  hohe  ahnfordrungen  etzliche  bey  Lode  gelegene 
lande  underpfändlich  dabevorn  gnedigst  vorschrieben,  nuhn  aber 
im  abgewichenem  jhare  von  höchstg.  Ihrer  Königl.  May:th  dan- 
noch  revocieret  worden  seindt,  umb  deren  recuperntion,  öder 
jhe  umb  gnedigste  auszhalunge  seinner  erweislichen  ahnfordrunge 
ahn  höchstem  orthe,  Ihre  Königl.  Mayrth  personlich  er  itzo  sich 
zu  erheben  gesonnen,  mich  aber  umb  diesse  intercessionalen  ahn 
den  lieben  Brudren,  wie  seinnen  hochgeehrethen  hern  promoto- 
ren,  umb  so  viele  schleunigre  auch  gnedigre  expedition,  gantz 
dienstlich  pitthende  ahngefallen.  Wan  ich  nuhn  nicht  leicht 
den  lieben  Brudren  bey  diessenn  seinnen  mihr  fast  wolbekan- 
then  schwhären  burden,  auch  mith  privatis  sollicitationibus  im- 
portunieren  thue,  so  haben  mich  dannoch  diesses  guthen  mhan- 
nes  althe  dienste,  die  er  so  woU  wie  ein  getrauwer  veldschehrer, 
alsse  auch  ein  tapffer  kriegsmhan  jhe  undt  nllewegen  willigk 
erwiesen,  auch  forthin  zu  erweisen  geflissen  ist,  wie  auch  seinne 
ungelegenheithen  bewogen,  dass  ich  den  lieben  Brudren  mith 
diessem  recommendationschreiben  ahnfallen  mussen,  denselben 
freundt  bruderlich  pitthende,  er  bey  höchstg.  Ihrer  Konigl. 
May:tt    zu   aller  gnedigster  promotion,  ihme  denselben  Klanwes 


Digitized  by  VjOOQIC 


157 

Martenes  recommendieret  sein,  undt  diesser  meinner  ihme  gun- 
stigh  ertheillether  interceseionalen  fruchtbahrlich  genoseen  emp- 
6nden  lassen  woUe,  dass  enthweder  nach  einhalth  derr  voriger 
kooiglicher  briefen,  er  des  voUen  pfandes  geniessen,  öder  gegen 
erlangethen  pfandscbillingk,  gantzlich  es  ahn  die  Grone  lieferen, 
öder  jhe  fur  den  ganzen  pfandscbillingk  zu  manieben  recbten, 
gnedigst  erbaltben  miige,  worumb  er  gantz  undertbänigst  pittetb, 
insonderbeit,  dieweiln  es  ein  fast  geringes  wesen,  undt  so  bober 
werd  alssc  der  vorscbriebener  pfandscbillingk  laufetb,  nicbt  ist. 
Wan  aucb  bey  der  Konigl.  Mayrtb  er  zu  ungebubre  abn- 
gesetzetb  sein  soll,  alse  dass  er  inne  seinnen  gräntzen.  die  konig- 
licbe  wildtnussen  bey  nabe  dem  gepietbe  Padis  vörwiisten  lassen 
sollen,  bab  icb  solcbe  fur  weniger  zeitb  besicbtigen  lassen,  undt 
ist  befunden,  dass  dem  gutben  mban  von  ezlicben  seinnen  miss- 
gonnern,  obne  grundt  abngedeutetb  worden.  WoUe  derbalb 
Ihrer  Konigl.  May:t  der  liebe  bruder  den  wbarbafften  gegenbe- 
richt  zuthun,  undt  bey  derselben  diessen  zur  ungebiibr  abnge- 
sazten  unscbuldigen  mban,  in  nllem  gutben  zu  entbeben  auf 
diesse  meinne  pitb,  sicb  wolgewogen  undt  unbescbwberetb  er- 
zeigen,  suntembaln  mebre  widtnussen  weder  benötbigetb,  undt 
bebauwetbe  ackere.  Solcbes  wirdt  umb  den  licben  Brudren 
nicbt  allein  gedacbter  supplicant,  seinnem  vörmugen  nacb,  zu- 
verdiencn  sicb  willigk  erzeigen,  besondern  umb  densselben  bin 
icb  es  auf  muglicbe  zufälle  steds  zuerwiedren  erpötbigk.  Den 
lieben  Brudern  sambtb  allenn  seinnen  lieben  abngebörigen  göd- 
licher  almacbt  getrauwlicb  empfbelend.  Refal  den  4  Junij 
Aono  1621. 

D.  G.  B.  U.  F. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


79.  Reval  den  8  Juni  1621. 

Med  afseende  på  förestående  generalmönstring  med  samtliga  rusttjenstskyl- 
diga,  som  blifvit  ntskrifren  till  den  16,  bafva  officerarne  sändt  ombad 
till  Konungen,  för  att  få  ut  sin  lön,  och  landtrådet  protesterat  mot  att 
uppställa  mer  ån  en  fana  ryttare. 

Wollgeborner  undtt  edlerr  vörtrauwetber  brUderlicber  lieber 
freundtt.  Nebcn  beillwundscbunge  allés  gedeilicben  zustands 
undt    abnerpietbunge  meinner  freundbruderlicben  diensten,  fur- 


Digitized  by  VjOOQIC 


158 

enthalthe  icb  dem  lieben  Brudren  nicht,  dass  Ihrer  Konigl. 
May:t8  gnedigstem  befhele  zu  gebiihrlichem  schuldigem  gebor- 
same  icb  dic  samptlicbe  ryttber  undt  landscbafit  gegen  den  16 
diessee,  zur  generalmunsterung  abnbero  schrifftlich  erforderth, 
nach  derer  abendung  Höcbstp.  Ibrer  Konigl.  May.tb  gnedigsten 
willen  icb  nutb  mebren  ibnen  zu  entbdecken  vorabnlassetb :  wel- 
cbem  Ibrer  Konigl.  May:tb  gnedigstem  befbelicb  zum  under- 
tbanigstem  geborsamc  samptt-  aucb  sonderlicbe  in  persone  zu 
erscbcinnen  sicb  bereidt  erklebren.  Ess  baben  aber  die  be- 
ställetbe  ofBcierer  bey  mihr  sicb  böcblicb  besebwebretb,  dass  vor- 
muge  koniglicber  bestallunge  sie  sicb  mitb  ibren  dienern  undt 
rossdiensten  ibe  undt  allewego  in  bereidtschafft  haltben  musten, 
aucb  bin  undt  wieder  auf  denn  tractaten  und  bcy  sammenkunff- 
ten  mitb  denn  Polniscben  aufwertbigk  sein,  inmassen  sie  solcbes 
geborsamb  aucb  willigk  zuleisten  sicb  scbuldig  erkennetben  undt 
in  scbulden  mitb  binzusezunge  ibrer  wenigen  arrautb  ein  fast 
vortieffen  musten,  aucb  also,  dass  sie  fast  nubnmebr  keinne 
mitble  so  woll  selber  betten  alse  aucb  bey  diesser  burgerscbafft 
kein  credit  mebr  erlangetben,  allés  dabero,  dieweiln  auf  die  von 
derr  Konigl.  May:tb  ibnen  in  gnaden  ertbeilletbe  bestallunge 
ibnen  biss  abnbero  nicbts  gereicbetb,  dabero  micb  umb  ad- 
sistentie  undt  bebulflicbe  mitble,  damitb  sie  so  viell  besser  auss- 
gestaffieretb  bey  derr  Konigl.  May:tb  erscbeinncn  mucbten,  gantz 
ynstendigk  ersuchetb,  dieweiln  aber  albie  gantz  nicbts  im  vor- 
ratb,  viel  weniger  auf  solcben  fal  auss  dem  rcicbe  etwas  abn- 
bero ubersendetb,  wie  dem  lieben  Brudrem  diesses  gantz  woll 
wissend:  alsso  baben  sie  unvormeidlichen  notbdurfft  balb  abn 
dic  Konigl  May:tb  umb  gnedigste  bulfe  zeigren  diesses,  der 
landscbafft  fendricben  Cbristoffren  Kiirsell  abfertbigen  mussen 
undt  woUen  micb  aucb  umb  erspriesslicbe  recommendation  abn 
den  lieben  Brudren  zu  so  viels  besserer  aucb  scbleunnigerne 
expedition  dienstlicb  abngefallen,  welcbes  icb  denn  gutben  leu- 
tben  nicbt  abscblagcn  können  nocb  mugen,  viellmebr  aber  abn 
den  lieben  Brudren  Ireundtbidtlicb  gclangen  lassen  wollen,  er 
bey  der  Konigl.  May:tb  genanthe  officierer  aufs  beste  recom- 
mendieret  zusein,  undt  den  fendricb  mitb  frucbtbabrlicber  expe- 
dition so  gescbwinde  es  miiglicb,  wieder  abnbero  zu  remittieren 
belfcD,  sicb  unbescbwberetb  erzeigcn  wolde.  Solcbes  werden 
umb  den  lieben  Brudren  zu  vordienen  samptlicbe  ibnen  ahnge- 
legen  sein  lassen,  icb  aber  bin  es  umb  denselben  auf  alle  mug- 
liche  zufalle  zuvorschulden  willigk. 


Digitized  by  VjOOQIC 


159 

Dabeneben  rangk  ich  dem  liebem  Brudrem  unvormeldeth 
Dicht  lassen,  dass  Ihrer  Konigl.  May:th  gnedigsten  theill,  dass 
nemblich  die  landschafft  in  2  fahnen  vortheilleth  werden  solle, 
ich  denn  eamptlichen  ahnwesendenn  Elihesten  und  Landrhäthen 
gebuhrlich  nicht  allein  furgetragen,  besondern  auch  dahin  ihre 
sachen  cum  effectu  zu  richten,  ahngennuteth.  Darauf  aber  sie 
mihr  zur  anthworth  einhelligk  eingebracht,  dass  solchcs  wieder 
ihre  althe  privilegierete  landfreiheiten  streitthe,  in  dem  jhe  und 
allewegen  von  iindt  bey  algemeinen,  dem  bluhendem  ländes 
wolstande  nuhr  ein  banner  in  diessem  gontzem  fiirstenthume 
gelhureth,  nuhn  auch  bey  itziger  augenscheinlichen  ländes  vör- 
wustunge,  und  weinger  noch  ubrigen  rytther-  und  landtschafFt 
lieffesten  dranckseligkeithen  zu  erdragen  nicht  vormuchten,  er- 
kennethen  aber  sich  schuldigk,  undt  gehorsamb,  Ihrer  Konigl. 
May:th  wie  Ihrem  gnedigstem  Konige  und  hern,  allem  eusscr- 
steni  vormugen  nach,  zu  allén  underthänigsten  getrauwen  dienst- 
leistnngen,  undt  dahin  im  nhamen  Ihrer  Konigl.  May:th  ich  sie 
fhiiren  öder  bescheiden  wUrde,  sich  zustellen.  Welches  mhan 
also  biss  auf  Ihrer  Konigl.  Mayrth  Godthelfende  gnedigste  ahn- 
ordnunge  und  gluckliche  ahnkunflFt  vörschoben  sein  muss  lassen, 
da  die  Kön.  May.th  selber  sie  under  gewisse  corporalschaffte 
gnedigst  vortheillen  öder  in  gewisse  tropflFe  zu  treffen,  worzu  sie 
willig  ahnordenen  lassen  werden.  Ist  derhalb  ahn  den  lieben 
Bnidren  mein  freunndbruderlichs  ahnlangen,  er  der  Konigl.  May:t 
aolches  mith  gelimpfe  zu  meinner  excuse  ahnbrengen  wolde, 
damith  dieselbe  dessenhalb  auf  mich  keinne  ungnaden  fassen, 
in  erwegunge,  mhan  bey  dicsser  des  ländes  schwebendenn  be- 
schwerden  nicht  allés  nach  begehren  in  eill  zu  erreichen  vör- 
raagk.  Den  lieben  Brudren  sambih  allén  denn  seinnen  Göd- 
licher    almacht  empfhelend.     Refal  den   8  Junij  anno  etc.  1621. 

D.  G.  B.  U.  F. 
Jacobus   De  La  Gardie  m.  p. 

Utanskrift: 

Derr  Kouigllchen  May.tt  derr  Relche  Schweden  &c.  Uns^rs  allerselts  Gne- 
digsten Kooigs  undt  Hern  hochbetrauwetbem  Rhathe  undt  Cancellarn  dem 
Wolgebornem  andt  Edlem  Hern  Axselm  Oxenstiern,  Freyhern  zu  Chimita, 
Hern  zu  Vieholm  undt  Tydoen,  Rytthrem,  meinem  vörtrauwethem  bruder- 
lichcm  lieben  Freunde  zuhanden. 


Digitized  by  CjOOQIC 


160 


80.  Reval  den  9  Juni  1621. 

Förord  för  Göran  Yxkull,  som  I  några  år  tjent  hos  Kurfursten  i  Sachsen  att 
blifva  antagen  i  Svensk  tjenst. 

Minn  brodhervenlige  etc.  Velborne  herre,  elschelige  K.  B:r 
jagh  känn  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  ber  inedh  icke  förbålla, 
att  dhenne  brefvijsare  Jören  Yxkell,  hvilkenn  i  någre  åhr  haf- 
ver  tientt  boss  Churfurstenn  uthi  Saxen,  är  i  desse  dagar  bijt 
abnkommen,  ocb  efter  bann  bafver  förnuramitt,  att  H.  K.  M:tt, 
vår  Aller  Nådigeste  Konungb  och  berre,  är  utbi  krigz  praepara- 
tion,  bafver  bann  intbett  baftt  lust  att  blifva  bemraa  boss  sine 
föräldrar,  utbann  boss  dem  så  vijdt  begåtb,  att  ban  sigb  till  H. 
K.  M:tt  begiffva,  ocb  sin  underdånige  ocb  ödbmiuke  tienst  pr»- 
sentera  måtte.  Szå  aldenstundb  bann  dber  i  landett  obekenndb 
ocb  een  fremlingb  är,  baffver  ban  så  vell  såssom  banns  stiuifaar 
ocb  moor  aff  migb  begäret,  att  jagb  bonom  till  någonn  afi  niine 
godbe  venner  ocb  i  synnerbeett  till  M.  K.  B:r  recommendera 
ville,  efter  dbe  altidb  tilförenndbe  M.  K.  B:8  godbe  benägen- 
beett  ocb  gunst  emot  sigb  spordt  bafva,  bvilket  jagb  intbet  baf- 
ver kunnatt  förvägra,  efter  migb  ocb  nogbsamptt  vitterligb  är, 
att  M.  K.  B:r  utban  någon  vijdtlöftigb  recommendation  benägen 
är,  alle  recbtscbaffene  utbaff  adbell,  som  lust  bafva  till  att  tiena 
dberes  fedberneslandb  att  promovera.  Förmodber  fördenscbuldb, 
szåssom  ocb  brodbervenligenn  begärer,  att  M.  K.  B:r  dbenne 
uungbe  utbaf  adbell  (i  bvilkenn  ett  gått  empne  är)  sigb  vill 
latba  till  tbett  bedsta  vara  befbalat,  ocb  bonom  förhielpa,  att 
bann  någonn  godb  tienst  ocb  legenbeett  boss  H.  K.  M:tt  be- 
komma må,  sådannt  tilbiudber  sigb  icke  allenest  bans  föräldrar 
sampt  medb  bonom  i  all  velvilligbectt  boss  M.  K.  B:r  att  för- 
tiena  ocb  förscbylla,  utbann  ocb  jagb  för  min  perssonn  scball 
altidb  finnes  M.  K.  B:r  redbbogen  i  sådbane  ocb  andre  måtto, 
när  M.  K.  B:r  migb  dber  om  abnmodandes  vardber.  Befbalen- 
des  M.  K.  B:r  sampt  medb  banns  elscbelige  käre  bussfru  och 
vårdnader  (hvilke  han  på  mine  vegne  medb  myckitt  gått  flijtte- 
ligen  belsse  ville.)  Gudb  Altzmechtigb  till  myckenn  velferdh. 
Aff  Rcfflc  denu  9  Junij  åhr  1621. 

D.  T.  B.  O.  V.  A. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


161 


81.  Reval  den  9  Juni  1621. 

Han  har  yäl  anmodat  domaren  i  orten  insätta  rikskanslerens  bad  i  besitt- 
ning af  de  från  Peter  Tave  köpta  godsen;  men  fullkomlig  uppgörelse 
angående  den  vid  dem  häftande  skuld  har  måst  uppskjutas  till  dess 
säljaren  infunnit  sig  hos  köparen. 

MiDTi  brodhervenlighe  etc,  Velborne  herre  elschelige  K. 
^•r»  j^g^^  tviffler  inihctt,  att  M.  K.  B:r  är  min  schrifvelese  ifrå 
Finnlandh*),  tilhannda  kommen,  dheruthi  jagh  M.  K.  B:r  tilschreff, 
att  jagh  hanns  schrifvelsse  som  han  migh  medh  Nils  Böcker  til- 
sendt,  dher  bekommit  hadhe,  och  att  jagh  efter  hanns  begäran, 
8zå  snartt  jagh  hijtt  till  Liflandh  igenn  kohme,  ville  efter  denne 
lanndz  sedh  och  bruk  latha  igenom  Manrichtarenn  innvijsa  hans 
fuUmechtige  dhe  bådhe  godzenn  Ruila  och  Prijs  såssom  M.  B:r 
af  Petter  Tuwe  till  sigh  hanndlett  hafver,  alttså  hafver  jagh  så 
snart  jagh  hijtt  ahnnkommit  är,  schriflFvitt  Mannrichtarenn  Åtto 
Lodhe  till.  att  hann  schulle  invijsa  Niels  Becker  efter  velbeite 
Petter  Tuwes  fullmachts  lydhelsse  samma  godz,  doch  så  att  hvar 
och  een  skyldener  sossom  dher  opå  hadhe  någott  att  praeten- 
dera,  dher  uthi  sinn  rätt  schulle  vara  oförkrencht,  hvarefter  och 
sådantt  schedt  är,  menn  hvadh  geldh  dher  opå  vara  känn,  szås- 
som  och  elliest  huru  många  bönndher  dher  ännu  behåldne  äre, 
och  hvadh  lägenheett  dhertill  är,  vardher  M.  K.  B:r  af  velb.  Adam 
Schrafer  och  Secreterarens  Berndt  Helfrichts  schrifvelsse  vijdt- 
lyfteligcre  förnimmendes.  Dett  hafver  och  Nils  Becker  ahnnprae- 
senterett  Commissanne  Adam  Schrafer  och  Sccreteraren  Helfricht, 
såssom  M.  K.  B:s  fuUmechtige  samma  godz,  allenest  att  dhe 
scholc  försäckra  honom  att  M.  K.  B:r  ville  blifve  vidh  samma 
kiöp  som  M.  K.  B:r  medh  honom  giordt  hafver.  Menn  efter 
dett,  att  dheropå  mehra  geldh  och  schuldh  finnes,  änn  såssom 
M.  K.  B:r  känn  dhå  till  eveutyrs  hafve  varitt  vitterligitt,  när 
hann  medh  honom  dette  kiöp  giordt  hafver,  och  dhe  icke  hafve 
fuUkommen  vist  M.  K.  B:s  mehningh,  hafva  dhe  sigh  inthet  ve- 
let  dher  opå  förklara,  uthann  ophäffvett  sådantt  till  dess  hann 
sielf  känn  komme  till  M.  K.  B:r  och  dher  M.  K.  B:r  om  alle 
saker  een  viss  bcrättelsse  göra  kunne,  hvar  opå  M.  K.  B:r  sigh 
sedhann    vijdhere    kan    förklara.     Uthi  hvadh  måtto  jagh  cUiest 


•)   Detta  bref  synes  vara  förloradt. 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  11 


Digitized  by  VjOOQIC 


162 

känn  bevijsa  M.  K.  B:r  någonn  behageligh  tienst,  gör  jagh  al- 
tidh  gerna.  Befhalendes  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Refle  denn  9  Junij 
&hr  1621. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


82.  Pemau  den  9  Februari  1622. 

Fältmarskalken  Wrangel  har  efter  Konungens  af  resa  Tid  Smilten  tillbakasla- 
git ett  parti  Kosacker  och  dagen  derpå  öfverste  Korff  med  en  större 
styrka,  sä  att  han  mäste  taga  tillbaka  till  Radziwills  läger  vid  Mitan, 
men  en  svär  farsot  nödgar  nu  Svenska  hären  till  stillhet,  under  det 
fienden  söker  med  spioner  och  bref  uppvigla  Rigaboarne.  Proviant  bör 
sändas  vid  första  öppet  vatten.  Hertig  Carl  Filips  död  och  den  deraf 
ökade  faran  för  riket. 

Välborne  herre,  elechelige  K.  brodher  etc.  Känn  jagh  M. 
K.  B:r  her  medh  brodhervenlighenn  icke  förhålla,  att  endoch 
jagh  n&gonn  tviflFvelsmhål  bär,  dett  M.  K.  B:r  migh  till  effven- 
tyrs  känn  förtenckia,  dett  jagh  i  dhenne  förledhne  sommar,  ho- 
nom icke  medh  min  echrifvelsse  besöcht  haffver,  szå  tror  jagh 
lell  visserligen,  att  M.  K.  brodher  fuller  migh  någorlundha  ex- 
cuserer,  eflFter  honom  uthaff  Hrs  K.  M:tz  schriffvelsse  noghsampt 
är  kunnigdt  vorden,  dett  vij  alle  här  haffva  themmeligh  occup- 
peret  varet,  och  hafva  inthett  medh  någonn  fåfengheligheen, 
tijdhenn  förslithett,  uthan  (dess  Gudi  schee  låff)  ett  themmeligt 
dagzvärcke  förrättat,  hvarföre  vill  jagh  inthett  herom  vidtlöff- 
tighare  röra,  eij  heller  oprepetera,  hvadh  här  passeradh  år,  efter 
jagh  veth,  dett  Hrs  K.  M:tt  M.  K.  B:r  om  altt  particulariter  till- 
schriffvitt  haflFver,  allenest  vill  jagh  kårtteligenn  M.  K.  B:r  till- 
kenna  giffva,  hvadh  såssom  här  förelupitt  hafver  sedhan  H:s  K. 
M:tt  heriffrå  aflfdragitt  är.  Szå  haffve  vij  strax  efter  H:s  K. 
M:tz  förresandhe,  och  så  lenghe  H.  E.  M:tt  här  i  landett  vedh 
NarfFven  stadder  var,  haft  någre  små  schermytzler  medh  fien- 
dhenn,  ty  när  Radzewill  hadhe  förnummit  att  Hrs  K.  Mrtt  hadhe 
WoUmar  intagett,  och  ärnatt  Dorpt  belägra,  haffver  hann  senndt 
hijtt  inn  i  land  ett  een  öffverste  be:dh  Claes  KorflF  till  att  för- 
nimma, om  Hrs  K.  Mrtz  förehaffvenndhe,  szåssom  och  elliest  att 
göra  oss  någonn  afbreck  i  hvadh  måtto  hann  kunndhe.  Szå 
vohre    här    och    i    landett  någre   Cassacker,  för  änn  som  samma 


Digitized  by  VjOOQIC 


163 

Eårff  hijtt  Idd  kom,  hvilke  fast  hela  höstenn,  sedhaoD  vij  Righa 
inn  bekohme,  här  i  lanndett  aff  och  till  sväfvedh  haffva,  hvilcke 
sigh  undherstodhe,  att  falla  inn  opå  vårtt  rytterij,  dher  såesom 
dhe  förlagdhe  vohre.  Och  enndoch  dhe  oförmodheligen  på  vårtt 
folck  kohme,  bevaradhe  Gudh  lell,  att  dhe  inghen  synnerligh 
schadha  giordhe.  uthann  till  änn  16  perssoner  nedherhugge  och 
till  fångha  toghe.  Hvarföre  PeldtmarBchalken  Hermau  Wrangell 
blef  förorsakat  att  försambla  så  myckitt  rytterij  och  fotfålck  som 
hann  i  enn  hast  tilhopa  bekomma  kunndhe,  på  dett  att  hann 
dhera  sådhann  dheres  förroäthenheett  måtte  igen  betala,  och  gaf 
Gudh  lyckann,  dett  hann  dhem  vidh  ett  afbrändh  slått  Smiltten 
be:d  om  een  mårgönstundh  öfverföll,  och  till  200  mann  vidh 
pass  dheraff  nedherladhe.  I  medier  tijdh  var  och  förbe:te  Off- 
verstenn  Korff,  dher  opå  negden  och  ahnnkommen,  och  när  hann 
förnam  att  Feldtmarschalckenn  hadhe  samma  Gassaker  slagett, 
rychte  hann  medh  sitt  folck  dijtt,  dhem  till  unndsettningh.  Och 
efter  Feldtmarschalckenn  inthet  viste  uthaff  honom,  förmeente 
hann  inthett  annars,  änn  att  dhett  schuUe  haffva  varitt  uthafi 
samma  Cassaker,  såssom  han  daghenn  tillförenndhe  hadhe  sla- 
gett, hvarföre  hann  sigh  uthur  sinn  fordhel  uthi  feldt  emott  ho- 
nom begaff,  menn  när  hann  dhem  bleff  ahnnsichtigh,  sågh  hann 
väl  och  förnam,  att  dett  vahr  mehra  och  annat  folck,  änn  hann 
trodt  hadhe,  hvarföre  hann  gerna  hadhe  seedt,  dett  hann  uthan 
drabbningh  hade  måth  sigh  rettirera.  Menn  efter  hann  så  vijdt 
framkommitt  var,  var  dhett  honom  alldeles  omögheligh,  hvar- 
före måste  hann  medh  dett  ringha  folck  hann  hoss  sigh  hadhe, 
medh  dhem  een  drabbningh  vågha,  hvilkett  likvell  (dess  Gudi 
schee  låff)  på  vår  sijdha  uthann  näghonn  synnerligh  schadha  aff- 
gick,  thy  enndoch  vare  ryttare  för  fiendhens  mykenheett  schuldh 
i  förstone  någott  lithctt  måste  vij  ka,  szå  haffva  dhe  likvell  se- 
dhann  hoss  footfolckett  ståndh  gripett  och  så  från  sigh  slagett, 
dett  fiendhen  medh  een  themmeligh  förlust  på  sitt  folck,  dhem 
hafver  måst  öffvergiffva.  Och  effter  offtabe:te  öffverste  Korff 
uthi  samma  drabbningh  är  så  myckitt  folck  affslaghen  och  sargatt 
vordhen,  är  han  dherföre  förorsakat  bleffven,  att  begiffva  sigh 
tilbaka  till  Mitou  till  Radzewills  lägher  ighen,  hvarighenom  vij 
sedhann  hafve  themmeligh  roligheett  hafft.  Och  stodh  oss  samme 
tijdh  een  themmeligh  godh  occation  och  läghenheett  före,  dett 
man  samma  Korffs  folck  väl  hadhe  kunnatt  opklappa  och  slå, 
hadhe  icke  Gudh  straffatt  oss  medh  dhenn  förfärlighe  siukdo- 
domen,  såssom  (Gudh  bettre)  vij  härtill  dagz  haffva  varitt  plågatt 


Digitized  by  VjOOQIC 


164 

medb.  Ty  jagh  M.  B:r  dett  medh  sanninghenn  må  förmäla, 
dett  jagh  icke  veth  2000  mann  helbregdt  och  frischt  folck  kunna 
till  vägha  bringha,  af  altt  dett  folckett  H:8  K.  M:tt  hoss  migh  i 
feldt  lefft  haffver,  dher  medb  mann,  dett  Bässom  nägott  värdt 
känn  vara,  sigh  må  kunna  företagha,  ty  vårtt  rytterij  aff  detta 
långha  togett  så  är  unndher  komraett,  att  icke  finnes  500  bestar 
uthaf  altt  dett  rytterij  Hrs  K.  M:tt  i  feldt  haffi  haffver,  som 
ännu  någott  om  ähre,  h vårföre  måste  vij  (såssom  jagh  dett  och 
H:s  K.  M:tt  i  undherdånigheett  tillschriffvitt  haflFver)  opå  någhon 
tijdh  stilla  hålla,  till  dess  att  Gudh  opå  dhenn  siukdomen  ville 
nådigest  een  förandringh  göra.  Hvadh  nu  vijdhere  fiendens  stat 
och  läghenheett  ahnnlangar.  szå  haffver  Radzewill  kallatt  altt 
sitt  folck  till  sigh  till  Mitou  dher  hann  nu  ligger.  Och  efter 
dett,  att  hann  inthett  dher  emott  befcstninghen  synnerligitt  känn 
utträtta  (såssom  man  dher  om  visse  kundschaper  nogh  hafiVer), 
szå  setter  hann  all  sinn  ahnnslagh  och  datum(!),  dher  opå,  att  han 
genom  practiker  måtte  kunna  opbissa  och  opvickla  dbe  Rigische 
till  förrädherij  och  affall,  ty  hann  åthschillige  uthaff  deres  bor- 
gere  uthann  någonn  ranson  löss  gifiVitt,  och  medb  samma  persso- 
ner  dijtt  inn  senndt  någre  schadhelighe  och  fahrlighe  breff,  szås- 
som  ett  1  synnerheett,  såssom  hann  haflFver  schrifvitt  denn  för- 
nempste  predickantenn  dher  i  stadhen  till,  Hermannus  Samsso- 
nius  vidh  nampn  aflT  bvilket  breflf  jagh  M.  B:r  ber  boss  ecn  aff- 
schriflft  tillsenndher*),  dher  aflP  M.  B:r  banns  pussar  noghsampt 
vardber  merkiandbes.  Och  eflfter  Borghmestare  och  Rådb  dher 
i  stadhenn,  så  sellsampt  dhermedb  procedera,  att  dbe  sådbane 
breflf  ahnntagha  och  opbrytha,  för  ann  dbe  min  svåger  Skatt- 
mestaren  dem  see  eller  vetha  lather,  szå  är  fuller  till  att  be- 
fabra,  att  dher  känn  schee,  mångc  Polnscbe  bierttar  ännu  inne 
äre,  bvilkett  illa  står  till  att  utbletba,  aldenstundb  H:s  K.  M:tt 
dhem  nästann  för  mycken  frijvillia  leflTt  haflFver,  i  dett  H:s  K. 
M:tt  Gubernatorens  Skattmestarens  instruction  så  obstringeret 
haflFver,  att  hann  icke  väl  tör  tagha  i  färdb  medh  dhem,  efter 
dbe  sigh  altidb  opå  hans  instruction  referera,  och  på  dett,  att 
M.  K.  B:r  måtte  kunne  fbå  see  hans  besvär  i  så  måtto,  szå  sen- 
dber  jagh  M.  B:r  ber  bredbe  vidh  banns  breflf  som  hann  migh 
dberora  tillschriflFvitt  haflFver.  HvaruthaflF  M.  B:r  känn  letteligenn 
fbå  see  och  förnimma,  utbi  hvadh  fabra  såssom  bann  dher  sit- 
ter, och  tviflier  man  inthett,  att  han  igenom  Gudz  tillbielp  fuller 


*)   BUagorna  till  detta  bref  saknas. 


Digitized  by  VjOOQIC 


165 

vardher  sitt  bestå  görenndes  8&  myckitt  mögeligitt  Är,  alle  prac- 
tiker  att  förekomma.  Jagh  för  min  perssonn  vill  och  icke  för- 
8uma  till  att  komma  honom  dheruthi  thill  unndhsettningh  och 
bistondh,  och  haffver  jagh  honom  tillschriffvitt,  att  jagh  dher- 
fböre  medh  aller  första,  dher  hann  dett  begärer,  och  så  behöff- 
ves,  migh  dher  henn  vill  begiffva.  Håppes  och  att  i  medier 
tijdh  inghenn  fahra  vara  schall  eifter  hann  ännu  (s&ssom  Greff- 
ven  af  Mannsfeldt,  som  i  dessc  daghar  dheriffrå  kommen  är, 
hafver  vethatt  att  berätta)  schall  ännu  vara  themmeligh  starck 
opå  frischt  folk,  szä  att  om  Rudzewill  änn  någott  partij  uthi 
stadhen  hadhc,  hann  dhem  ähnndhå  svarsgodh  nogh  vara  schall. 
ElHest  och  haffver  Syndicussen  schiff*vitt  migh  till,  att  dhe  vela 
senndha  een  Borghmestarc  och  Rådzherre  till  rikzdaghen  till 
Sverigie;  dher  dett  nu  scheer,  förmodhar  man,  att  dhe  fuller 
inghe  practiker  sigh  företaghendes  vardhe,  till  dess  be:te  dheres 
uttschickedhe  känn  tilbaka  komma. 

Thill  dett  sidsta,  tvifler  jagh  inthett,  att  M.  K.  B:r  nu  väl 
vitterligitt  är,  dhett  sorgelige  och  mycket  klagelige  falledh,  om 
H:s  F.  N:dz  Hertigh  Carl  Philips  (höglåffligh  och  Christeligh  i 
åminnelsse)  dödhelige  affgångh,  hvilkcns  siäl  Gudh  nådheligen 
ville  hughsvalc,  och  medh  alle  Christrogne  een  frögdefuU  op- 
ståndhelsse  förlähna.  Och  såssom  detta  oförmodhelighe  och 
hastighe  dödzfall  hoss  alle  troghnc  och  rcchtschaffenc  Swensche 
männ,  een  stor  s&rgh  och  affsaknat  är,  alttså  är  inghcn  tviff^uuels- 
raåhl,  att  fiendhen  sigh  dheröfver  högeligenn  vardher  glediandes, 
szässom  och  dhermedh  beflijtha  sina  practiker  och  stoff^era,  hvar- 
före  är  sä  myckitt  mehrc  högeligenn  aff"  nödhenn,  dett  man  sine 
saker  i  acht  haffVer.  Och  efter  H.  K.  M:tt  neppast  hafver  lefflt 
här  så  myckitt  till  dett  krigzfolkz  oppehelle  här  i  landet  är,  att 
man  dher  medh  känn  tillkomma  till  in  i  Aprilis  mänadh,  hvar- 
före  tviffler  jagh  inthett,  att  M.  K.  B:r  så  val  såssom  dhe  anndre 
godhc  herrar  och  männ  som  dher  hoss  H.  K.  M:tt  är[e]  vardhe 
dher  opå  driffvendhes,  att  medh  dett  första  öpett  vatn  och  så 
snartt  någonn  sinn  schee  känn,  undhsettningh  opå  peningar  och 
pråffViantt  måtte  hijtt  förschickatt  blifva,  i  synnerhctt  att  Righa 
stadh  måtte  medh  thett  första  åther  provianterett  bliffva.  Jagh 
hadhe  och  fuller  veladh  någott  vidtlöfteligere  schriffvitt  M.  K. 
B:r  till,  om  dettai  oförmodhelige  dödzfallett  medh  H:s  F.  N:de 
(saligh  hoss  Gudh),  menn  eff'ter  jagh  innan  kårtt  daghar  min 
eghen  ticnnare  till  Sverigie  vill  nfftlrdhighe,  vill  jagh  sådhantt 
dher    till    spara,    och    M.    K.    B:r    medh    någonn  vijdtlöftigheett 


Digitized  by  VjOOQIC 


166 

denne  g&nghen  icke  mehrc  bemödha,  uthann  begärer  allenest 
brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  ville  altidh  blifva  vidh  dhenn 
gambla  och  godhe  förtroendhe  s&ssom  oss  emillan  varitt  hafiVer, 
och  latha  migh  och  mine  saker  vara  sigh  altidh  till  thett  bestå 
befhalat,  szåssom  och  när  honom  läghenheett  gifs  migh  n&gott 
lithett  om  sakerne  dher  i  rijkett  advisera,  hann  schall  altidh 
spörgia  dhett  hann  een  troghen  brodher  och  venn  hoss  migh 
haf[va  schall],  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veledh  förhålle. 
Bef  halendes  M.  K.  B:r  etc,    Aff  Pernou  denn  9  Februarij  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Käre  bror,  gör  väll  och  helss  din  kere  huss- 
fru och  bror  her  Gabriell,  på  min  och  min  kerestess  veghne 
medh  vår  kerlige  tienst,  och  holle  denne  vidhlöftige  skrifvelsen 
tilgodhe.  Jagh  skall  härefter  oftare  skrifva  min  K.  B.  till,  so 
blifver  brefven  icke  so  longe,  beder  min  K.  B.  vill  och  stundom 
ihughkomme  migh  medh  sin  skrifvelse.  Adieu,  adieu.  Gudh 
bevare  oss  på  alle  sidher  i  denne  heftige  och  farlige  faresiucke 
och  late  oss  finness  medh  helsen  igen.  Min  hustru  låter  och 
helse  min  K.  B.  medh  henness  kerlige  tienst. 


88.     Egenhändigt.  Pemau  den  2  Mars  1622*). 

Krigshäadelserna  hafva  varit  obetydliga,  men  farsoten  fortfar  ftnna  i  Svenska 
hären.  Betraktelser  öfver  de  genom  Carl  Filips  död  förorsakade  farorna 
för  Sverige. 

Välborne  herre  elakelige  ke[re]  b[rodher]  etc.  Och  gifver 
[min]  k.  B.  hermedh  brodervenligen  tillkenna,  att  sedhan  jagh 
min  k.  B.  för  nogen  kortt  tidh  sedhan  t[ils]krefF,  ähr  här  i  lan- 
dett intedh  synncrligedh  förefal[ledh],  efter  fienden  mest  hafFver 
hoUidh  sigh  stilla  u[nd]er  Mitou  och  allenest  haftt  nogre  gonger 
på  k[un8ka]per  under  Riga,  sosom  nu  och  senest  förledhen 
M[onda]gh  8  dager  sedhan,  haffver  han  hafft  6  faner  öfv[er] 
[D]ynen   in  till   Nymölen   och  där  qvarnen  opbrentt  [och]  nogre 


*)  Originalet  är  på  flera  ställen  af  vatten  mycket  skadadt,  och  en  mängd 
hela  ord  eller  enstaka  bokstäfver  bafva  dervid  bortfallit,  hvilka  luckor  mau 
sökt  att  gissningsvis  inom  hakar  ersätta. 


Digitized  by  VjOOQIC 


167 

for,  som  ville  till  Rij[ga]  där  bort  tagidh,  safmme]  gongh  haff- 
ver  han  och  där  vedh  [Nyjmölen  bekomm[edh]  en  påst  medh 
breflT,  som  jagh  hadhe  sentt  till  min  [sjvoger  Skatmestaren,  och 
efter  jagh  i  samme  bre[ff  hade]  förmeltt,  dett  jagh  i  denne  ve- 
ken ville  [här]  försambla  altt  folkedh  till  hopa  och  begifva  migh 
ditt  in  mått  Riga  och  achta  honom  på  tiensten,  och  att  jagh 
hadhe  nogre  hundradhe  skidhe  karler  till  hopa  medh  hvilke  jagh 
ville  göra  honom  stor  afbreck,  hvarför  haffve  de  intedh  tordz 
vidhare  in  i  landett,  nthan  hafve  strax  ventt  om  igen,  och  ge- 
nom natten  rychtt  tilbacka  till  Mitou.  Eliest  haffver  och  Radze- 
wildh  latedh  storma  under  Mitou,  men  (Gudh  tess  loff)  intedh 
därföre  förrettadh,  uthan  förloradh  en  temligh  hop  medh  folck 
bodhe  dödhe  och  sargadhe.  Därföre  mencr  man  att  han  skall 
ryckia  op  dedhen,  och  sosom  bönderne  beretta,  skall  han  alredha 
hafve  sendt  dedhen,  de  stycken  han  därföre  haftt  haffver.  H[an] 
har  och  på  Skatmestarens  begeren  sentt  Erick  To[tts  saligje  lick 
till  Riga  och  honom  därom  tillskrifvedh  sos[om]  min  k.  B.  aff 
uth  copian  aff  hanss  breff  haffver  att  see  hvilken  jagh  här  hoss 
medh  samptt  de  kundhskape[r]  Skatmestaren  haffver  bekommedh 
uthur  Cur[lan]dh  min  K.  B.  till  honda  sender.  Och  haffver  man 
[ejliest  nu  intedh  synnerligedh  anncdh  dett  jagh  kunne  min 
kere  broder  till  kenne  gifv^a,  uthan  (Gudh  betre),  den  heftige 
siuckdomen  här  s[å]  myckedh  grasserer  bodhe  under  befelen  so 
vell  sosom  u[nd]er  de  gemena.  Ty  icke  allenest  de  tree  Öf- 
v[erstern]e  Kobron,  Arfvedh  Hondh  och  Rickertt  Rosenkrans 
[blejfve  dödh,  när  Hanss  Kon.  Maij:tt  härifron  förreste,  [ut]han 
sedhan  är  Monss  Stieme,  Conratt  Ycksel  ....  OJfverst  leutenan- 
ten  under  Hanss  Förstlich  Nåde  [saljigh  hoss  Gudh)  Hertigh 
Carll  Philips  regeme[nte]  Conrat  Teckelb[urg],  [o]ch  mouge 
underbefell  dödh  [bleffjne  och  monge  ligia  ennu  8i[uc]ke  att  om 
icke  [Gu]dh  sigh  öfver  oss  förbarmer  och  afvender  eller  [IJindrar 
denne  siuckdomen,  så  vett  man  snarc  sachtt  icke  hvadh  man 
sigh  skall  före  taga.  Jagh  hadhe  i  min  nest  siste  skrifvelse  till 
min  K.  B.  förmeltt,  att  jagh  medh  detta  budhett  ville  vidhare 
skrifva  min  K.  B.  till  om  dett  oförmodhelige  dödhzfalledh,  som 
hentt  ähr  medh  Hanss  Förstlige  Nådhe,  höghlofligh  i  åminnelsse, 
hvadh  mitt  ringa  betenckiande  nu  ähr,  efter  jagh  väll  kan  aftaga 
att  denne  Hanss  Förstl.  Nå:des  dödh  varder  göra  i  monge  måtte 
store  förändringar  i  dett  sosom  Hanss  Kon.  Maij:tt  sigh  propone- 
rad  hadhe.  Och  efter  dett  (Gudh  vare  klagadh)  den  Konunghs- 
lige  familien  genom  denne  Hanss  Förstl.  Nådhes  dödheligh  fron- 


Digitized  by  VjOOQIC 


168 

fallande,  nu  myckedh  ähr  försvagadh,  efter  vi  nu  inte  mehra 
hafva  än  ensligh  Hanss  Kon.  May:ts  ende  person  sosom  oss  fatige 
Sveries  inbyggiarc  kan  vara  t[iil]  försvafr]  och  bistondh,  och  att  vi 
alle  görligen  kunne  se  [och  befruchta]  att  där  (dett  Gudh  nädhigst 
ville  fö[rekomma])  Hans  Kon.  Maij:tt  oss  genom  den  timelige 
dödh  [frjonn  fölle,  i  hvadh  stor  elendh  och  jemmer  [vårt  kä]re 
federnesslandh  medh  alle  troghne  ährlige  [Svenskje  men  uthi 
komme:  ja  snare  sachtt  skulle  in[gcn]  vetta  i  denne  farlige  tidhen 
hvartt  man  sigh  [skulle  v]ende  eller  trösta.  Ty  man  inte  hadhe  att 
t[vifla]  att  alle  de  som  hafve  tientt  medh  trohett  och  opri[chti]g- 
hett  sitt  federnesslandh  och  denne  konunghslige  [fajmilien,  att 
man  dem  på  dett  hefti gaste  s[kull]e  förfölia  och  eftertrachta. 
Hvarföre  vill  afF  nö[dhen]  vara  att  vi  först  och  fremst  innerligen 
bidhie  [Gu]dh  att  han  oss  än  yterligere,  efter  vår  sy[nder8]  väl- 
förtiente  straff  icke  [oss  vi]lle  [me]dh  sitt  v[redes  ris]  hiemsökia, 
uthan  nådhigst  opholla  och  bev[ara  vår]  Nådhigste  herre  och 
Konungh  vedh  helse  o[ch  a]tt  gifve  lycko  och  välsighnelse  till 
Ha[nss]  Kon.  May:ts  regemente  och  företagande,  sosom  och  ge- 
nom Hanss  Kon.  Maijits  person  så  förmehra  den  Konnungsligc 
familien  att  vi  deste  tryggiere  därunder  måtte  få  lefva  och  bo. 
Och  sedhan  bör  oss  och  medh  flitt  rodha  Hanss  Kon.  Maijrtt  att 
han  sin  Maijits  person  ville  förskona,  och  so  mycke  menskligett 
ähr  all  fahrlighett  unvicka,  ty  endoch  Gudh  Hanss  Kon.  Maij:tt 
väll  kan  allestedess  bevara,  so  vill  han  lell  att  man  sigh  icke 
skall  mothvilligh  gifva  i  fara.  Hvarföre  tvifller  jagh  intett  att 
M.  K.  B.  medh  de  andre  godhe  herrer  och  men  af  Ricksens 
Rodh  samptt  medh  Stenderne  varder  därföre  en  tidigh  försorgh 
draga,  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  icke  letteligen  må  gifve  sigh  uthur 
rickedh.  Jagh  för  min  person  tager  Gudh  til  vitne  att  jagh 
detta  skrifver  uthaff  ett  trogedh  hierta,  sosom  jagh  [v]ett  m[igh) 
vara  Hanss  Kon.  Maijrtt  och  rickedh  förplichtadh  [och  ick]e  där- 
före att  jagh  åstunder  allena  (i  Hanss  Kon.  May:ts  [tienst])  krigss 
sakerna  att  föresto,  ty  jagh  dett  väll  [känn  betäjnckia  huru  besver- 
ligedh  dett  migh  skall  falla  [att  här]  uthi  Hanss  Kon.  Mayitts  fron- 
varu  så  kunne  förretta  [allt,  att  det]  kunne  vara  Hanss  Kon. 
Maijitt  till  nöije  och  behagh  [och]  jagh  helst  för  min  persson 
gernu  soge  Hanss  Kon.  M:ts  [närvar]el8se.  Men  när  jagh  be- 
tencker  den  stora  farl[ighet]  som  vårtt  kere  federneslandh  svef- 
ver  uthi:  [Såsom  oc]h  den  ostadhige  lyckan  som  alle  menniskior 
uth[af]  naturen  ähre  underkastndhe,  måste  jagh  mehra  betenckie 
dett    gemena    beste    än   min  privat  säck,  och  därföre  [ick]e  kan 


Digitized  by  VjOOQIC 


169 

besinna  för  rodhsamptt,  att  Hane  Kon.  May:tt  [sig]  uthur  rickedh 
begifver,  uthan  genom  sine  tiene[re]  [la]tcr  förretta  hvadh  Hanss 
Kon.  Maijitt  finner  för  ri[ket  nyttigjtt.  Detta  jagh  endhfolleli- 
gen,  efter  den  för[trolighet]  jagh  hoppas  oss  c[mellan]  skall 
va[ra]  icke  haffver  ku[nnett]  [unjderlotatt  och  för[bigått]  min 
K.  B.  att  förmela  visserligen  [troendes  min]  K.  B.  [det  allt 
till]  dett  beste  uthyder,  efter  sosom  de[tt]  migh  af  hierta  väl- 
roentt  ähr,  begerandess  att  [han]  dette  illa  skrefne  brefvedh 
ville  sönderrifva  och  altidh  blifva  min  förtroghne  broder  och 
ven,  han  skall  altidh  finna  migh  redhbogon  till  altt  dett  honom 
kan  lenda  till  vilia  och  behagh.  Befaller  härmedh  och  altidh 
min  K.  B.  samptt  hanss  kcre  husfru  min  kerc  syster  och  beg- 
gcss  eders  kere  erfvinger  (dy  min  kere  broder  p&  min  och  min 
hustrus  veghne  kerligen  helse  ville)  Gudh  den  AUerhögste  till 
mycken    lycka    och   välferdh.     Afi^  Perno  den  2  Martij  a:o  1622. 

Din  trogen  och  tjenstvilligh 
bror  och  ven 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanalerens  anteckning:  Prsesent.  i  Stokholm  den  20  Martij  A:o  1622, 

Bilagor:  Litthaaiaka  f&ltherren  Farst  Christoffer  Radzivils  bref  tillJesper 
Mattson  (Kms)  om  utyexling  af  fångar  och  den  förnäme  >Erik  Tod8>  begraf- 
ning,  dat.  lägret  Tid  Mitau  d.  24  Febr.  1622;  ett  dylikt  bref  af  d.  28  Febr. 
båda  på  Latin,  och  ett  bref  på  Tyska  af  pastorn  i  Wallhof  Balthasar  Paroe- 
mins,  dat.  d.  16  Febr.  1622,  innehållande  försäkring  om  trohet  mot  Sverige 
och  klagan  Öfver  Pohlackarne. 


84.  Pemau  den  10  Mara  1622. 

Förord  för  en  borgare  i  Keval  Hans  Kettler,  att  efter  ankomsten  till  Stock- 
holm få  betalning  dels  för  en  gammal  fordran  (jfr  N:o  73),  dels  för 
egna  förstr&ckningar;  en  inteckning  å  4,000  daler  i  ett  gods  Rnilshof 
som  Konungen  skänkt  Johan  Ulrlch,  syndicns  i  Riga,  hade  blifyit  inlöst,, 
och  begäres  derför  betalning;  RadziTil  hade  nyss  gjort  ett  infall,  men 
blifvit  bortskrämd  genom  ett  falskt  rykte,  att  hela  Svenska  hären  var  1 
antag,  hyilket  nu  också  förestår. 

Velborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  Jagh  önndscher  M.  K. 
B:r  etc,  Dherhoss  . . .  känn  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  icke 
förhålla,   att  H:8  K.  M:tt  när  hann  herifrån  reste  nådigest  uthaff 


Digitized  by  VjOOQIC 


170 

migh  begäredhe,  att  jagh  till  krigzfolckzenns  behoff  på  Dägre 
tussenndh  daller  ville  förschaffa  klädhe  och  commis  uthi  Reffle. 
Szå  haffver  jagh  efter  H:8  K.  M:tz  nådige  villia  och  begärenn 
migh  dher  om  vinlagdt  så  myckitt  mögeligitt  hafver  varitt,  och 
bracht  till  vägha  uthaff  een  borgare  be:dh  Hanne  Kettler  uthi 
klädhe  och  an  natt  commis  till  tolfftussenndh  och  någre  hundrade 
dallers  värdhe.  Och  efter  samma  kiöpman  tilförennde  haffver 
oen  themmeligh  påst  att  kräffvia  uthaf  Cronan  opä  sinn  hustrus 
fars  veghner,  om  hvilckenn  jagh  M.  B:r  i  fiordh  vijdtlöfteligere 
tillschrifivitt  haffver,  hvarföre  haffver  jagh  honom  nu  och  dher 
till  bracht,  att  han  denne  summa  hafver  förstrecht,  på  dett  att 
han  någorlunda  måtte  komma  till  dett  hann  tillförennde  hafver 
att  fordre.  Vill  och  nu  sielff  bcgiffva  sigh  till  Hrs  K.  M:tt  på 
dett  hann  sine  saker  desie  bettre  sielff  förfordra  måtte,  och  enn- 
doch  H:s  K.  M:tt  nådigest  låffvedhe  och  migh  högdt  försäkradhe, 
dett  His  K.  M:tt  hvadh  såssora  jagh  till  krigzsakerne  uttoghe, 
ville  strax  dher  i  Sverigie  förnögia  och  betala,  szå  veth  jagh 
doch  likvell  väl,  att  dher  går  efter  gambla  vahnan,  dett  mann 
finartt  förgäther,  dett  mann  sådantt  så  högdt  behöfdt  haffver, 
och  att  dhe  som  godhvilligenn  haffva  försträcktt  måste  åfta  len- 
ghe  gå  och  solicitera,  för  ähnn  dhe  dheres  betalningh  uttbe- 
komma.  Hvarföre  hafver  be:te  kiöpman  uthaff  migh  begärett,  att 
jagh  nest  min  underdånige  schriffvelsse  till  H:s  K.  M:tt  ville  och 
recommendera  honom  till  M.  K.  B:r,  att  M.  K.  B:r  ville  vara 
hanns  storgunstige  befordrere  uthi  dhenne  sakenn,  att  hann  in- 
thett  lenghe  måtte  blifva  oppehållen  uthann  måtte  komma  till 
een  godh  och  hastigh  affschedh,  och  dher  hann  icke  nu  altt  på 
een  summa  kunndhe  betalt  bliffva,  att  hann  dhå  måtte  bekomma 
een  godh  och  viss  innvissningh  hvar  hann  sinn  betalningh  haffva 
fichall.  Efter  jagh  nu  dhenne  kiöpman  icke  allenest  till  samma 
försträckningh  förmått  haffver,  uthann  och  migh  emott  honom 
förobligeret,  att  jagh  hanns  mann  för  samma  summa  vara  ville, 
fizå  att  dher  His  K.  M:tt  honom  icke  innan  tilkommende  Michaeli 
vardher  betaieundes,  att  jagh  dett  dhå  uthaff  mitt  egitt  ho- 
nom fulkomligenn  ville  betala,  dherföre  bedher  jagh  M.  K.  B:r 
brodhervennligen,  att  M.  K.  B:r  vill  vara  honom  så  vell  för  min 
schuldh,  szåssom  och  att  dhenne  försträckningen  såssom  hann 
giordt  haffver  är  schedt  uthi  högsta  tarffven,  till  dett  bestå  be- 
forderligh,  thy  (migh  så  Gudh  hielpe)  att  jagh  icke  hafver  vist 
att  fhå  tree  eller  400  mann  uthaff  knechtar  uthom  hussdörenn 
för    nackenhethenn    schuldh,    dher    dhe    medh    dhenne    commias 


Digitized  by  VjOOQIC 


171 

icke  hadhe  beklädt  bliflFvitt,  förmodher  dherföre  visserligenn,  att 
M.  K.  B:r  är  obesväredt  att  förhielpa  honom  till  sinn  betalningh, 
på  dett  att  icke  allenest  han,  uthann  och  flere  måghc  destc 
«törre  orsak  haffva,  någott  framdeles  att  försträckia,  der  nödhenn 
så  kräffver.  Menn  dher  emott  förhåppningh  sådantt  inthett 
schedde,  schuUe  jagh  icke  allenest  komma  dher  igenom  uthi 
stor  schadha,  uthan  tror  vist,  att  ingenn  schuUe  herefter  fhå  cre- 
dit  opå  1000  daller  till  krigzsakerne,  dher  man  dett  kunndhe 
behöflTva.  Dherfhöre  håppes  jagh,  dett  Hrs  K.  M:tt  så  vell  sås- 
som  M.  K.  B:r  sådhantt  väl  betencker  och  så  lagha,  att  crediten 
må  altidh  oppehållen  bliffva. 

Jagh  haffver  och  i  underdånighet  schriffvitt  H:s  K.  M:t  till, 
att  jagh  efter  Hrs  K.  M:tz  nådighe  befalningh  Syndicussen  uthi 
Righa  Johann  Ulrich  haffver  lathett  innryma  Ruil  hoff,  szåssom 
H:s  K.  M:tt  honom  arfligenn  förähratt  haffver,  menn  efter  Berndt 
Tuwe  vonn  Isenn  samma  håff  hadhe  i  undherpantt  för  4000 
daller,  såssom  hann  Herman  Wöstman  borgare  uthi  Reffle  dher- 
fhöre giffvitt  hadhe,  ville  hann  dhenn  inthett  afstå,  för  ähnn 
jagh  honom  måste  conteutera  och  betala  be:te  4000  daller.  Hvar- 
för  haffver  jagh  i  un[derdånig]het  begärett  uthaff  H:s  K.  M:tt 
att  jagh  måtte  bekomma  ett  panttbreff  opå  Wiemishoff,  efter 
^åssom  H:s  K.  M:tt  nådigest  i  Righa  dett  tillsadhe,  att  H:s  K. 
M:tt  ville  gifva  Wiemishåff  och  bönndher  till  unndherpantt,  för 
förbeite  Ruilshåff,  till  dess  vij  vare  peningar  igenn  bekomma 
^chulle.  Bedher  dherföre  M.  K.  B:r  brodhervenligen,  att  hann 
migh  ville  vara  behielpeligh,  dett  jagh  samma  breff  bekomma 
må,  och  att  dett  må  så  vara  steldt,  att  jagh  på  samma  peningar 
må  noghsampt  försäkrett  vara,  elliest  såghe  jagh  fast  heller,  att 
Hrs  K.  Mrtt  ville  migh  mine  peningar  ighenu  bekomma  latha, 
efter  jagh  dhem  nu  medh  allsomstörsta  besvär  måste  opbringa, 
och  dherfhöre  uttsettia  dett  migh  fast  kärdt  är,  på  dhett  Hrs 
K.  Mrtz  nådighe  löfte  och  tillseigielsse  måtte  effterkommitt  bliffva, 
jagh  schall  gerna  tiena  M.  K.  B:r  igenn  i  hvadh  måtto  migh 
någonsinn  mögeligitt  är. 

Hvadh  nyic  tijdendher  ahnnlnngar,  szå  är  her  inthett  syn- 
nerligitt  förefallitt  sedhann  jagh  M.  K.  Brr  senest  tillschreff,  alle- 
nest au  Radzewill  hafver  i  torssdagz  åtto  daghar  sedhann  varitt 
unndher  Righa  medh  3000  mann  vidh  pass,  och  hadhe  ärnatt 
sigh  vijdhere  in  i  landett,  men  så  haffver  hann  opå  vägarne  till 
fonga  bekommitt  någre  bönndher  såssom  hadhe  veledt  medh 
fhorer    begiffve    sigh    inn   i   stadhenn,  hvilcka  hafva  vist  att  be- 


Digitized  by  VjOOQIC 


172 

rätta  dett  jagh  altt  krigzfolkett  hafFver  tilhopa  förschriffvitt,  medh 
hvilke  jngh  ville  besökia  honom  unndher  Mitou  och  efter  jagh 
hndhe  eenndt  ifrå  Treidenn  2  compagnier  soldater  uthaff  Settons 
regemente  efter  Sknttraestarene  begärann  till  Righa,  hafiva  bonn- 
dhernc  utsprengdt  att  jagh  vohre  i  ahnntogett  medh  alt  folckett. 
Szå  snartt  Radzewill  dett  förnummitt,  haffver  han  strax  pai  tijman 
samma  afftoun  begiffvitt  sigh  tilbaka  igen,  oansedt  hann  hadhe 
hafft  footfälk  och  feldtstycken  medh  sigh.  I  medier  tijdh  s&s- 
som  Radzewill  hafver  varitt  unndher  Righa,  schall  vårt  folk  vara 
[uth]fallenn*)  uthaf  Mitous  sl&tt,  och  inntagett  ee[n]  skantz,  sås- 
som  Radzewill  hafver  lathitt  gör[a  vidh]  tullhussett  fram  för 
slåthctt,  och  nedhhuggett  [allt  det]  folck  som  dher  uthi  haffver 
varedt,  szässom  och  infört  opä  slåthett  tree  små  styckenn,  som 
hann  dhe[r  uti  plan]tatt  hadhe,  efter  såssom  Skattmestaren  migb 
[tilskrifjvitt,  och  efter  nu  Radzewill  sä  tilbaka  draghenn  är,  och 
inthett  törss  begiffva  sigh  hijtt  inn  i  landett,  achtar  jagh  i  mår- 
gon  (vill  Gudh)  ryckia  op,  hedhan  till  Feldt-Marschalcken,  och 
sedhan  tillsee,  om  vij  någott  medh  petarder  eller  annatt  ahnn- 
slagh  må  kunna  utträtta  emott  dhe  ortter,  såssom  fienden  ännu 
inne  haffver.  Gudh  värdiges  allena  lindra  dhenn  hefftige  siuk- 
domen  såssom  ännu  altt  hertill  heftigdt  grasscrer,  hvarighenoro 
jagh  är  bleffven  förhinndratt,  att  jagh  förr  inghen  tingh  haffver 
kunnatt  företagha.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veledh  för- 
hålle;  hvadh  såssom  herefter  förefalle  känn,  vill  jagh  M.  K.  B:r 
dherom  altidh  förstendige.  Be^ärendcs  brodhervenligenn,  att 
hann  ville  migh  udvertera,  hvadh  såssom  dher  i  rijkett  känn 
förefalla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  sampt  medh  hans  elschelige 
k.  hussfru  och  vordnadher  (hvilckc  hann  på  mine  vegne,  medh 
myckitt  gått  flitteligenn  helsse  vill)  Gudh  Altzrtigh  till  myckenn 
velmåghe  brodhervenligen.     Aff  Pernou  denn  10  Martij  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 

♦)  Ett  litet  stycke  I  nedre  hörnet  af  brefvet  är  bortrifTet,  hvarigenom 
7  rader  blifvit  defekta.  Luckorna  äro  ifylda  efter  brefvet  till  Kougl.  Maj:t 
af  den  9  Mar» 


Digitized  by  CjOOQIC 


173 


86.  Beval  den  2  April  1622. 

Krigsfolket  är  ftnna  till  ator  del  så  svagt  efter  sjukdomen,  att  de  icke  kunna 
tjenstgöra,  och  vårfloden  samt  brist  på  foder  hindrar  nu  att  företaga 
krigståg,  men  besättningen  1  Mitau  bör  kunna  förstärkas  från  Riga. 
Svår  brist  på  penningar. 

Välborne  her  Cantzler  etc,  Nftst  all  vällfärdz  lycköndschningh 
etc.  . .  .  kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke 
oförmältt  late,  att  jagh  icke  tviffler  dett  min  käre  broder  aff  min 
medfölgiende  underdånige  schriffvelsse  till  H.  K.  M:tt  nogsampt 
förnimmandes  varder,  hvadh  såsom  passeret  och  förlupet  är,  se- 
dan som  jagh  min  käre  broder  senest  iffrånn  Pernow  tillschreff, 
och  fördenschuldh  achtar  för  onödigtt  någon  vidtlyfFtigheett  denne 
gångh  emot  min  käre  broder  udi  denne  min  schrifiVelsse  bruke, 
uttan  allennest  min  käre  broder  på  dett  brodervenligeste  vill 
ombeditt  haflFve,  att  min  käre  broder  vill  hos  H.  K.  M:t  till  dett 
beste  uttyde,  att  jagh  icke  haffver  både  för  denn  hefftige  siuk- 
domcn  schuldh  som  (tyverr)  iblandh  krigzfolkett  grasseret  haf- 
ver,  såsom  och  derföre,  att  strömerne  och  beckarne  äre  opgångne 
så  att  omögligitt  är  öfver  een  vägh  att  forttkomme,  iiågott  emoott 
fienden  utträtte  kunnett.  Dertill  medh  så  haffver  man  inthett 
kunnett  för  hölösann  sigh  någott  att  företage,  aldenstundh  in 
mooth  Rijga  och  deromkringh  slätt  inthett  höö  är  till  att  be- 
komme,  och  fördenschuldh  är  jagh  förorsakett  vordenn,  att  för- 
leggie  rytterijtt  på  dhe  ortter  dher  dhe  höö  till  dercs  bestar  be- 
komme  kunc.  Haffver  och  een  deell  aff  dem  här  udi  länett  för- 
lagtt,  och  så  snartt  dhe  deres  hester  någorlunde  opkräppett 
haffve  och  man  får  gräsett  under  fötterne,  och  folkett  som  siuke 
legatt  haffve,  begynne  någorlunda  att  fhå  deres  förrige  kraffter 
igenn,  vill  jagh  udi  den  helige  Trefaldighetz  nampn  medh  dera 
in  moth  Rijga  opryckie  och  tillsee  hvadh  affbiäck  man  fienden 
genom  Gudz  nådige  tillhielp  göre  känn.  Och  äre  krigzfolkett 
sannerligen  så  affsighkompne,  att  man  inthett  öffver  1000  musche- 
terere  och  400  ryttere  nu  åstadkomma  känn,  ty  ändogh  dhe  som 
siuke  legatt  haflfve,  begynne  nu  någorlunda  röre  sigh  och  gå  op, 
äre  dhe  lijkväll  genom  denn  svåre  siukdomen  som  dhe  haffve 
varitt  behefftede  medh,  så  machtlöse  och  försmächtade,  att  dhe 
icke  kune  komme  öffver  een  vägh,  myckitt  mindre  H.  K.  M:t 
någon  tienst  bevijse,  förr  änn  dhe  någorlunde  kune  till  deres 
förrige  helsse  och  styrkie  komme. 


Digitized  by  VjOOQIC 


174 

Och  effter  jagh  aff  min  käre  sv&gers  SkattmestareDS  sobriff- 
velsse  förniimmitt  hafver,  att  belägringen  under  Mittows  befest- 
ningh  skall  ännu  stadigtt  continueres,  effter  såsom  min  käre  bro- 
der aff  medfölgiende  hans  schrifvelsse  migh  tillschrifvitt,  videre 
förnimmandes  varder,  hvilkett  jagh  derföre  min  käre  broder  till- 
skicker,  att  han  derutaff  deste  grundeligere  fiendens  intent  för- 
nimme  må.  Och  aldenstund  fienden  medh  belägringen  som  för- 
bemelt  är  continuerer,  måste  vij  på  vår  sijde  tillsee,  att  man  sä 
snart  mögligitt  är  medh  lodior  och  pråmer  iffrån  Rijga  till  Mi- 
tow  att  opkomme,  samme  befestningh  medh  eett  paar  hundrede 
musketterere  undsätter,  på  dett  att  den  icke  må  för  mangell  på 
folk  udi  någon  fhara  steltt  blifiVe,  och  udi  fiendens  voldh  komme, 
derom  jagh  och  haffver  välbe:te  Skattmcstaren  tillschrifvitt,  att 
han  bemelte  befestningh  antingen  siöledes  medh  thett  allerförste 
någonsinn  mögligitt  är,  eller  och  genom  skogenn  in  på  den 
Curlandzske  sijdann  undsettie  låter.  Tviffler  och  icke,  att  han 
ju  sin  högste  flijtt  derutinnan  användandes  varder. 

Till  beslut  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
underlatc,  att  effter  dhe  ringe  penningar  som  här  nu  udi  för- 
rådh  finnes  knaptt  vele  till  denne  månaden  till  folket  förslå  och 
tillräckie,  och  man  elliest  här  udi  staden  ingen  videre  credit 
haffve  kan,  aldenstundh  man  haffver  altijdh  måsth  här  pennin- 
gar opbårge,  och  dermedh  spede  hvadh  såsom  till  krigsfolkzens 
oppehelle  feelat  hafver,  hvarföre  tvifler  jagh  icke,  att  min  käre 
broder  och  dhe  andre  gode  herrer  och  män  aff  Rijkz  och  Cam- 
mer  Rådh  den  tidighe  försårgh  dragandes  varde,  att  man  måtte 
deriffrån  medh  penningar  medh  thett  allerförste  undsatt  bliffve, 
på  dett  att  bcfestniugerne  ber  udi  landett  icke  mage  för  man- 
gell opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fhara  steltte  bliffve. 
Dette  jagh  min  käre  broder  på  thet  brodervenligeste  icke  haffver 
kunnet  underlate.  Befalandes  min  käre  broder  etc.  Aff  Räffle 
denn  2  Aprilis  åhr  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


175 


86.  Bevi^  den  20  Maj  1622* 

Brist  på  penningar,  på  foder  och  på  proTiant.  hade  nödgat  uppskjata  tåget 
till  Riga,  såsom  Skattmästaren  Jesper  Mattsson  (hTars  bref  om  krigs- 
händelser i  Llfland  bifogas),  också  har  tillstyrkt;  biträde  begäres  för 
utyerkande  af  utbetalningar  och  förord  för  en  krigsprest  till  Pedersöre 
pastorat. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
oerlige  gode  ven.  Näst  all  vällfärdz  lycköndschningh  etc,  kan 
jagh  min  käre  broder  här  med  brodervenligen  icke  förhålle  att 
ändogh  jagh  fast  gerne  hade  velatt  häriffrån  för  dette  opryckie^ 
men  sä  haffver  sådantt  lijkväll  för  dhc  store  incommoditeter  som 
här  varitt  hafve,  icke  schee  kunnet,  ty  man  icke  haflEver  hafft 
här  så  månge  penningar  udi  förråd  der  med  man  hafver  kunet 
krigzfolkett  medh  någre  känger  till  deres  opryckning  försörgie^ 
dertill  medh  sä  haffver  inthett  gräs  här  till  varit  (för  den  store 
kölden  som  här  denne  tidh  öfver  varitt  haffver  och  ännut  yverr 
continuerer)  så  att  tråssklippame  mykit  mindre  redhestarne  haffve 
deres  oppehälle  hafve  kunnett.  Dogh  haffver  man  lijkväll  velett 
tillsec  huru  man  hade  kunnett  krasle  fram  (ändogh  sådantt  med 
allsom  störste  besvärligheet  hade  skec  kunett)  der  man  allennesth 
hadhe  hafft  så  månge  peningar  udi  förråd,  att  man  hade  krigz- 
folkett till  deres  opryckningh  contentere  kunnett,  men  nu  så 
haffver  jagh  måst  utaff  mitt  egitt  till  änn  5000  daler  tillväge 
bringe  hvilken  summa  jagh  här  udi  staden  med  stort  besvär  op- 
bårgett  och  mitt  sölfver  till  underpant  satt  haffver,  der  med  jagh 
bafver  dem  med  någre  läninger  näst  med  något  miöU  som  här 
hafver  udi  förråd  varit,  försårgtt,  och  förmeener  dem  der  medh 
kune  in  till  Rijga  bringe,  men  der  öffver  förhopningh  dijt  inge 
penninger  iffrån  H.  K:  M:t  ankompne  vore,  skulle  jagh  icke 
vette,  hvadh  jagh  migh  företaghe  skulle,  effter  jagh  aff  min  käre 
svågers  Skattmestarens  skriffvelsse  förnumitt  hafver,  att  all  den 
spannemåll  och  peningar  H.  K.  M:t  der  udi  Riga  leeft  hafver 
är  till  garnisonens  oppehelle  i  vinter  opgåt,  offtcr  såsom  min 
käre  broder  aff  medfölgiende  hans  schriffvelsee  som  han  migh 
tillschriffvitt  haffver,   videre   haffver  till  att  see  och  förnimme*). 


Uti  Jesper  Mattssons  bilagda  bref,  dat.  Riga  den  16  Maj  1622  läses  föl- 
jande om  krigsrörelserna: 

—  —  Jagh  låter  och  min  K.  B.  brodervenligen  förnimma,  det  fienden 
■T&ra  plundrar  och  spolierar  landet  vedh  Sknln,  Nytow,  Lenewarden  och  nedb 


Digitized  by  VjOOQIC 


176 

Begärer  fördenschuld  brodervenligcn,  att  min  käre  broder  samptt 
med  dhc  andre  godhe  herrer  och  männ  Rijkzens  och  Cammer- 
råd  ville  hos  H.  K.  M:t  derom  een  tijdig  påminnelese  göre,  på 
dett  att  vare  saker  icke  måtte  derigenom  här  udi  landett  udi 
någon  fare  steltte  bliffve.  Och  ändogh  vällberaelte  min  käre 
fivåger  hade  fuUer  tillförenne  gärne  seett  att  jagh  med  folket 
nUerede  hade  varitt  hos  honom,  så  hafver  han  lijkväll  sedermere 
raigh  tillskrifvitt,  att  han  icke  achtadc  för  rådsamptt,  dett  jagh 
dijt  med  folket  skulle  ankomme  medh  mindre  jagh  hade  den 
deell  med  mig  som  till  deres  oppehelle  behöfves  ville,  effter  han 
med  allsomstörste  besvär  kan  garnison  som  nu  dher  är,  in  till 
ändan  på  Junij  månadt  undcrhålle,  för  hvilke  orsaker  skuld 
jagh  hafver  måst  här  så  längie  dvelgies.  Ty  der  jagh  hade  med 
folkett  till  Rijga  ankommett  och  med  migh  iuthet  haft  den  deell 
der  med  dhc  hade  kunnet  blifve  oppehållne,  eij  heller  der  för 
migh  någott  functt,  hade  sådantt  giordt  der  udi  staden  (som  så 
nyligen  under  H.  K.  M:t  vold  kommen  är)  eett  stort  anseende, 
att  folket  skulle  på  deres  oppehälle  lijde  någon  nödh.  Och  än- 
dog  jagh  för  mecrbeite  orsakers  schuld  hafver  altt  här  till  dagz 
måst  här  dvelgies,  så  befruchtar  jag  mig  lijkväll  derföre,  att  H. 
K.  M:t  skall  sådant  till  misshag  tage.  Hvarföre  är  jag  föror- 
fiukett  vordenn  att  begäre  aff  min  käre  broder,  att  der  så  hände 
dett  H.  K.  M:t  derom  talte,  det  min  käre  B.  då  vill  min  rätt- 
mättige  ändschyllan  härutinnan  göre.  Ty  Gudh  skall  vare  mitt 
vittne,    att   jag    för    mine   privat  saker  icke  hafver  här  drögdht, 

uth  medh  Dynen  åt  Yxkull  och  Eirckholm,  derföre  haffver  jagh  120  mnschet- 
terere  uthsändt  till  at  förhindra  sådant  deres  plundrande,  och  na  haffver  jag 
iörnuramit,  det  Korff  scball  vara  ryckt  öflfver  Dynen  medh  nlje  phanor  ryt- 
tere,  till  än  600  man  starck,  hvilcka  haffva,  som  jag  i  ghår  haffver  förnnm- 
mit,  belagdt  passen  för  vårt  folck,  så  at  de  inthet  kanna  komma  hijt  tilbaka 
igen.  Derföre  haffver  jagh  öffversten  Christoffer  Asserson  medh  160  muschet- 
tere  det  andra  vårt  folck  till  undsättningh  uthsändt,  hvilcka  jag  hoppas,  n&st 
Oadz  hielp  väl  framkomma  schole,  effter  det  ähr  alt  skogh,  och  som  jag  för- 
nimmer, så  schall  Korff  vara  kommen  till  at  uudhsättia  och  proviantera  Käb* 
kenhus,  Peball,  Runeborgh  och  de  andre  små  befästningerne  derom  kringb, 
hvllcken  haffver  låtit  driffva  en  stor  dehl  boskap  åt  Kåkenhusen  ifrån  Raen- 
pois  och  Sunsell.  Mitow  anlangende,  så  contlnueres  belägringen  ännu  stadigdt 
der  före,  och  ähre  i  gåhr  tre  Frantsoser  ifrån  fienden  hijt  öffverlupne,  hvilcke 
berätta,  det  vedh  Mijtow  ähre  try  compagnie,  Tysche,  Irländsche,  och  Skoti- 
sche  soldater  tu  compagnie,  hvardere  till  200  man,  och  ett  till  70  man, 
f&mph  phaner  Cassaker,  sex  phanor  Sparryttere  och  tijo  phanor  Heducher,  så 
at  de  kunna  vara  till  2,000  man  starcke,  och  ta  små  fälttstyckcn  haffva  de  i 
skantzen,  som  de  der  bygdt  haffva. 

Jagh  låter  och  min  K.  B.  brodervänllgen  förnimma,  det  här  ähr  icke  en 
tnnna  spannemål  i  förrådh,  icke  heller  några  penningar,  och  effter  jag  bär 
Icke  kan  nägre  penningar  till  förstråckning  bekomma,  måste  jag  fördenschuldh 
sända  effter  mine  egne  pennlnger,  som  jag  i  Revel  hos  Måns  Mårtenson 
hafver. 


Digitized  by  VjOOQIC 


177 

mykitt  mindre  skall  häreflTter  H.  K.  M:t  tienst  afF  mig  försumet 
bliffve  udi  dett  som  kan  lande  H.  K.  M:t  och  vårtt  käre  fäder- 
nesland till  tienst.  Förseer  mig  till  min  käre  broder,  att  han 
migh  hunitinnan  till  villie  görendes  varder,  udi  hvadh  måtto  jagh 
kan  vare  M.  K.  B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh 
gerne. 

Anlangandes  kundskaper,  så  varder  min  käre  B.  afF  min 
underdånige  skriffvelse  till  H.  K.  M:t  dhe  Pålers  stat  och  lägen- 
heet  förnimmcndes,  och  effter  jagh  aff  min  käre  broders  tienare 
fömummitt  haffver,  att  min  käre  B.  skall  H.  K.  M:t  fölgachtig 
vare,  vill  jngh  fördenschuld  honom  denne  gångh  inthet  videre 
bemödc,  utan  när  Gudh  vill  vij  tillsammans  komme  kunne  vidt- 
lyfftcligere  om  alle  saker  discurere,  önskandes  att  Gud  den  Aldra- 
högste  verdigest  ville  H.  K.  M:t  och  min  käre  B.  samptt  med 
H.  K.  M:t  heele  comitat  och  medfölgie  för  all  skada  och  farlig- 
hect  bevare.  Dette  jag  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
hafver  kunet  underlate.  Befalendes  min  käre  B.  etc,  AiF  Räffle 
den  20  Maj  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Jag  beder  och  min  käre  broder  på  det  brodervenligeste  att 
han  vill  brefFvijsere[n]  min  hoffjunkare  till  dett  beste  beforde- 
1ig  vare  udi  dhe  saker  som  han  min  käre  broder  tillijtan- 
des  varder.  Jag  ticner  M.  K.  B.  altid  igen  udi  hvadh  måtto 
jagh  känn. 

Postscriptnm  på  ett  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  härmedh  broder- 
venligen icke  förhålle,  att  jagh  icke  allenest  uthaflF  mitt  egitt 
haffver  måst  förleden  vintres  een  stor  summa  penningar  till 
krigzfolkzens  opehälle  försträckie,  utan  och  haffver  effter  H.  K. 
M:tz  bcfalningh  uttaff  någre  köpmänn  een  thcmmelig  påst  udi 
commiss  och  vharur  optagit  (effter  såsom  den  räkningen  som 
jagh  dhe  gode  herrer  och  män  Cammerrådh  tillskickatt  haffver 
medh  be:te  köpmens  och  Commisskriffvarens  händher  under- 
skriffvin,  videre  skall  uttvijse)  dermedh  man  någorlunda  haffver 
krigzfolkett  oppehållet  och  klädt.  Hvarföre  beder  jagh  min  käre 
broder    på    thett    brodervenligeste,    att    min    käre   broder  samptt 

Axel  Oxenstierna  11:  5.  12 


Digitized  by  VjOOQIC 


178 

medb  dhe  andre  gode  herrer  och  män  Cammerrådh  ville  mig 
dertill  förhielpe,  att  jagh  icke  allennest  m&tte  p&  mine  egne 
giorde  försträckniDgcr  een  godh  invijsning  bekome,  uttan  och 
bemelte  köpmen  och  i  synnerheet  Hans  Kettler  (som  nu  der  udi 
Stockholm  stadder  är)  måtte  snartt  till  deres  bettalningh  komma 
och  jagh  således  må  kunne  min  credijt  vidh  macht  hålle,  ty  der 
desse  icke  bettaltte  bleffVe,  skulle  dhe  andre  köpmän  här  udi 
staden  der  uttöfiVer  argas,  så  att  man  sedan  framdeles  ingen 
försträckningh  aff  dem  bekomma  kunde,  der  så  behof  giordes. 
Förseer  migh  till  min  käre  broder  att  han  mitt  beste  här  uttin- 
nan  vettandes  varder. 

Och  effter  min  predikantt  her  Johannes  Hossius  haffver 
migh  een  tijd  udi  Ryssland  och  sedann  här  udi  landett  fölgach- 
tigh  varitt,  och  sig  udi  sitt  embete  såsom  een  ehrligh  och  rätt- 
skafiens  prestman  bör,  förhållitt,  så  att  jag  orsak  hafiver  honom 
hos  min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommendera  och  ihog- 
komme,  hvarföre  medan  jagh  förnumraitt  haffver,  att  han  skall 
nu  der  udi  Stockholm  stadder  vare,  och  fordre  oppå  Pedersiö*) 
capellgeldh  (der  udi  jag  min  förläning  haffver)  Hggiendes  udi 
Österbottn,  hvilken  gäld  Bispcn  i  Åbo  opå  min  begären  honom 
sampt  med  capitularibus  der  saramastes  gärne  unne  vele,  allenest 
BrkeBiskopen  aff  lutter  affvund  och  invidia  står  deremoott,  att 
han  icke  merebe:te  gäld  bekomme  skulle,  så  aldenstundh  han 
är  een  vällförtientt  personn  och  meerebe:te  försambling  väll  före- 
stå känn,  är  fördenschuldh  min  brodervenligh  begären  att  M. 
K.  B.  vill  honom  dertill  för  min  skuld  förhielpe  och  promovere 
att  han  måtte  deropå  H.  K.  M:tz  coUationebreff  bekomme.  För- 
seendes mig  visserligen  till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne 
min  förskrifft  till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jag  kan  vare 
min  käre  B.  till  villie  och  tienst  igen  gör  jagh  altijdh  gernc. 
Befalandes  min  käre  B.  Gud  Alzmechtig  till  longvarig  vällmåge. 
Datum  ut  in  literis. 


*)    Vanligen    kallad    Pedersöre.      Enligt    Strandberg,    Åbo    stifta    herda- 
minne, blef  Magnus  Mathiss  Qammal  kyrkoherde  der  1622. 


Digitized  by  CjOOQIC 


179 


87.  Fältlägret  (vid  DOnemiinde)  den  [26]  Juni  1622*). 

KoDungeD  önskar  att  RikskaDSleren  följaDde  dag  infinner  sig  i  lägret,  dit 
också  offersten  Åke  Oxenstierna  bör  genast  af  tåga  med  halfya  sitt 
regemente. 

Nest  min  brodhervenlighe  helssenn  sampt  myckenn  väl- 
måges  lyckönndschenn  medh  Gudh  Altzmechtigh  tilförenne,  känn 
jagh  M.  K.  B:r  her  medh  icke  förhålla,  dett  Hrs  K.  M:tt 
hafver  befaltt  migh  att  schriffva  M.  K.  B:r  till,  att  dher  hanns 
lägenheett  kunndhe  så  medhgiffva,  dett  hann  för  sin  helssa  schuldh 
kunndhe  hijtt  i  mårghon  [sigh]  begiffva,  såghe  H.  K.  M:tt  dett  ger- 
na,  efter  His  K.  M:tt  någott  hafver  till  att  tala  medh  M.  K.  B:r. 
I  lijka  måtto  hafver  och  H.  K.  M:tt  migh  befaltt,  dett  jagh  ville 
M.  K.  B:r  tillschriffva,  att  hann  ville  seigia  Oflfversten  Åke  Oxen- 
stierna till,  dett  hann  i  mårgon  medh  sitt  halfva  reghementte 
echall  sigh  hijtt  uth  begiffva.  Her  hann  schall  bekomma  pråff- 
viandt  och  een  galleija,  dher  medh  hann  samma  pråffviandt  känn 
fordt  bringha.  Tvifflar  inthett  att  M.  K.  B:r  vardher  honom 
snartt  fortt  schyndendes,  effter  His  K.  M:tt  haffver  resolverett 
sigh  i  öffver  mårghon  så  snartt  solen  opgår,  heriffrån  att  op- 
ryckia.  Till  dett  sidsta  lather  jagh  och  M.  K.  B:r  vethe,  dett 
jagh  nu  på  tijman  hafver  bekommett  ett  breff  ifrå  Adam  Schraf- 
fer,  hvilkenn  nu  är  stadd  vidh  Zarnikou  åå  medh  någre  uthaff 
Landzsåtherne  och  besteltte  ryttere  som  nu  hijtt  ahnnkomma. 
Han  förmäler  och  i  samma  sin  schriffvelsse,  att  10  f hanor  Finschc 
ryttere,  denn  14  i  dhenne  mänadh  äre  till  Reffle  ahnnkompne, 
och  skole  strax  efter  fölgia.  Gudh  giffve  att  dhe  vohre  allredhe 
Loss  oss,  på  dett  man  vare  saker  kunndhe  deste  säkrere  före- 
tagha.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle.  Be- 
fhalandes  M.  K.  B:r  hermedh  Gudh  Altzmechtigh  till  myckenn 
velmåghe.     Aff  feldtlägrett  denn  .  .  Junij  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  De  La  Gardie  hade  den  20  Juni  med  sin  trapp  ankommit  till  Dttne- 
miinde,  och  är  brefret  troligen  skrlfvet  andra  dagen  före  af  tåget  till  Mitau, 
hTilket  skedde  den  27  i  samma  månad.     Jfr  Afd.  I,  B.  I,  s.  101. 


Digitized  by  CjOOQIC 


180 


88.     Egenhändigt.  Lägret  vid  Mitau  den  19  Juli  1622, 

SammaDtrådeu  med  RadziWl  om   ett  stlllestAnd  hade  3  gånger  egt  ram,  men 
utan  påföljd.     Förstärkning  af  stridskrafterna  I  Kurland. 

Välborne  ber  Cantzler  broder  och  tilförseendess  synnerlige 
godhe  ven.  Jagh  önskar  honom  en  stadigh  helsa  lyckeligh  väl- 
moge  samptt  hvadh  honom  mera  kertt  och  behagelichtt  vara 
kan  etc.  Och  därhoss  låter  jagh  honom  brodervenligen  veta,  att 
endoch  Hanss  Kon:ge  Maijrtt  vår  nådigste  herre  genom  fiendenss 
eolisitation  haflfver  åter  cfterlatidh  ett  samtall,  så  att  jagh  tre 
reser  haffver  sedhan  min  K.  B.  hedhan  reste,  varidh  medh  Radze- 
will  till  talss,  ähr  doch  lickvell  intedh  nogodh  fruchtsamptt  för- 
rettadh,  aldenstundh  han  Radzewill  icke  hafft  nogen  fulmachtt 
som  ähr  nöiachtigh,  uthan  han  begerer  suspensio  armorum  på  4 
vecker  förmenendess  att  vilie  sigh  imedler  tidh  den  förskaffa. 
Men  efter  Hanss  Kon.  Maij:tt  befarer  sigh  att  han  inte  annedh 
än  bedregeri  därunder  socker,  haffver  Hanss  Kon.  Maij:tt  sådantt 
inte  viledh  ingå,  uthan  genom  migh  latidh  honom  tilbiudha  ett 
stillestondh  på  ett  åhr  eller  till  tilkomraende  Maij  månadh,  hvadh 
fienden  sigh  nu  därpå  förklarendess  varder  få  vi  i  afton  för- 
nimma. Och  effter  dett  Hanss  Kon:ge  Maijrtt  inte  förmodher  aff 
denne  tractaten  någen  godh  effect,  hvarföre  vill  Hans  Kon.  Maijttt 
blifva  vcdh  den  afskedh  och  resolution  han  senest  togh  i  min 
brorss  närvarelse,  att  vilie  lata  byggia  en  fast  skantz  vedh  Ecköu, 
sosom  tilse  om  man  i  medier  tidh  kunne  aflöpa  fienden  någen 
kanss,  och  så  därmedh  fordröija  tidhen,  till  dess  man  kunne  sigh 
företaga  dett  anslagedh  sosom  min  K.  B.  veterligedh  ähr.  På 
dett  nu  därtill  alle  sacker  mage  vara  i  bcredhskap,  haffver  Hans5 
Kon.  Maijitt  befaltt  migh  skrifva  min  K.  B.  till,  att  han  under 
den  pretexten  att  någodh  krigsfolck  skulle  förass  till  Sveric 
igen,  låter  laga  alla  skeppen  till  redhs,  att  dett  kan  förslå  att  öfver- 
föra  därmedh  900  hester  och  4  regeinentt  knechter,  sosom  eliest 
late  preparera  alla  sacker,  och  i  synnerhett  att  drifva  på  skan- 
senss  opbyggelse  på  Kurske  haken,  så  och  höberningen  och  hvadh 
mehra  till  Riga  stadhz  garnisons  nötorfter  vill  behöfvuss.  I  like 
måtte  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  att  min  K.  B.  ville  senda  hitt 
dett  krutedh,  lunter  och  annen  munition  som  Hanss  Kon.  Maij:tt 
hafifver  befaltt  att  hitt  skulle  sendass.  Detta  jagh  min  K.  B.  i 
hast  icke  haffver  efter  Hanss  Kon.  Maij-.ts  befalningh  intedh(!)  kun- 


Digitized  by  VjOOQIC 


181 

nedh  förholla.  Och  befaller  nu  och  altidh  raio  K.  B.  samptt  alle 
dem  han  väl  vill  Gudh  den  Allerhögste  till  mycke  lycko  och 
välferdh.     Aff  leghredh  under  Mitou   den  19  JuHj  A:o  1622. 

M.  K.  B.  A.  T. 

till  villigh  tienst 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


39.     Egenhändigt.  Lägret  vid  Mitau  den  24  Juli  1622. 

Smärre  träffoingar  med  Radzevil.  För  Konungens  sjukdom  bör  Doctorn,  tro- 
ligen hans  lifmedlcus  Robertson,  sändas  till  lägret,  men  också  ett  nytt 
anfall  mot  Mitau  med  det  snaraste  sättas  I  verket  och  skeppen  med 
allt  tillbehör  skyndsamt  utrustas;  ty  han  vill  snart  komma  derifrån. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförsendess  synnerlige 
godhe  ven.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan,  låter  jugh  min 
K.  B.  härmedh  brodervenligen  veta,  att  sedhan  jag  min  K.  B. 
senest  tilskrefF,  och  Ratziewildhz  bedrägelige  tractat  hafFver  ta- 
^idh  en  enda,  hafve  vi  nogre  gonger  haftt  medh  honom  små 
skärmutzler  uthi  hvilke  han  altidh  haffver  Htedh  vunnedh;  ty 
oansett  han  oss  väll  medh  sine  stycken  haffver  någen  skadha 
giortt,  hafve  vi  leckväll  genom  Gudz  nådhige  bistondh  i  går 
körtt  honom  uthur  en  liten  skantz  han  begynte  att  late  göra, 
och  finge  däri  tu  vackre  små  feltstycken,  och  kundhe  han  medh 
fline  sperryttare,  där  medh  han  tänckte  afholla  vortt  fotfolck 
dett  intedh  hindra,  efter  han  så  bleff  mött  och  afvist,  att  de  inte 
Ictteligen  skole  ville  igen  i  fertt  medh  vårtt  fotfolck.  Och  efter 
dett  käre  bror  att  Hanss  Ifonige  Maijrtt  vår  allernådigste  herre, 
haffver  ty  ver  varidh  plågadh  medh  en  magen  feber  och  dett 
sigh  intedh  ännu  låter  till  någen  bätringh,  haffver  Hanss  Kon. 
Maijitt  befaltt  migh  än  en  gonge  skrifva  min  K.  B.  till  dett  han 
vill  late  drifva  där  på  alle  sacker  medh  flitt,  i  synnerhett  att 
skeppen  och  altt  dett  som  min  K.  B.  kan  tenckia  som  vill  be- 
höfvess  till  dett  anslagedh  Hanss  Kon.  Maij:tt  sigh  föresatt  haff- 
ver må  blifva  till  redz,  ty  så  snartt  dett  är,  vill  Hanss  Ko. 
Maijitt  inte  lenge  här  dröijass,  efter  Hanss  Kon.  Maij:tt  befarer 
sigh  att  denne  Hanss  Maijits  siuckdom  kunde  taga  öfverhonden, 
så  att  han  illa  skolle  den  här  uthstå,  och  där  Hanss  Kon.  Maijitt 
skole    måtte   sigh   hedhan  retirera,  soge  Hanss  Maijitt  gerna  dett 


Digitized  by  VjOOQIC 


182 

han  kunde  lata  Stella  dett  anslagedh  i  vercken  för  ein  förresan 
ått  Sverie.  Därföre  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  af  min  K.  B. 
veta  om  alle  sacke[r]  kunne  snartt  blifva  därtill  tilredhz.  Och  efter 
Doctaren  vore  evore  nödigh  här  hoss  Elanss  Kon.  Maijitt  begerer 
Hanss  Maij:tt  att  min  K.  B.  ville  senda  honom  hitt  medh  dett 
snarest  ske  kan.  I  licke  mätte  begerer  Hanss  Kon.  Maij:tt  min 
K.  B.  ville  senda  hitt  medh  Caraerskrifvaren  penninger  till  en 
monadh  läningh  ått  hela  feltedh,  samptt  den  krighsmunitionen 
som  Erick  Jönsson  haffVer  optecknadh  och  Marskallen  min  bror 
till  sentt  haffver.  Detta  jagh  min  K.  B.  i  hast  icke  haffver  kun- 
nedh  förhoUa  och  befaller  honom,  samptt  alle  de  honom  ker 
ähre  Gudh  den  AUerhögste  till  mycken  lycko  och  välferdh.  Aft 
leghredh  den  24  Julij  A:o  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


90.  Biga  den  8  November  1622. 

Om    förestående  anderbandllDgar  med  Pohlen,  särdeles  med  afseende  på  frå- 
gan om  mötesplatsen. 

Minn  brodhervenlighe  etc.  Velborne  herre  elschelighe  K. 
B:r.  Jagh  känn  M.  K.  B:r  till  brodhervenligett  svar  opå  sin 
skriffvelsse  icke  oförmeltt  latha,  att  jagh  eflFter  M.  K.  Bra  begä- 
rann haffver  commiiniceret  medh  vare  coUeger  velbördigh  Jochim 
Bcmdes  och  Ludwigh  Tuwe,  om  dhe  saker  såssom  M.  K.  B:r 
migh  om  tillschriffvitt  haffver.  Szå  tyckes  oss  till  dett  första 
fuller  sellsampt  vara,  dett  dhe  Polnsche  Commissarier  aldeles 
neeka  sigh  inghe  fuUmacht  eller  consens  uthaff  Konungen  i 
Pohlen,  uthann  allenest  uthaff  Stenndherne,  haffva,  hvilkett  oss 
fuller  högdt  är  till  att  achta,  och  om  mögeligett  vohre  ännu  hoss 
dhem  vijdhere  urgera,  att  man  måtte  förnimma,  om  dhe  icke 
dhenn  ännu  medh  flijtt  dölgia,  effter  doch  gemehn  tahl  går,  att 
dhe  vist  åthminsta  schola  huffva  konungens  i  Pohlens  consens, 
om  icke  fullenkommen  fuUmacht  medh  oss  att  tractera.  Och 
enndoch  vij  inthett  tvifBe,  dett  M.  K.  B:r  haffver  dhenn  saken 
noghsampt  driffvet  dett  aff  dhem  att  kunna  uttforscha  och  för- 
nimma, doch  tyckes  oss  icke  orådheligitt  vara,  att  M.  K.  B:r 
ännu  dher  opå  frnmhärdher,  så   myckett  mögeligitt  är,  ty  dhenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


183 

punchtenn  fuUer  vohre  een  halff  dagz  mödha  värdt.  Hvadh 
dhenn  andra  punchten  vedhkommer,  dett  dhe  så  hårdt  dher  op& 
stå,  och  begära,  att  vij  pleno  numero  måtte  tillhopa  komma,  och 
i  synnerheett  att  jagh  måtte  vara  dherhoss,  szå  vethe  vij  inthett 
för  hvadh  orsaker  echuldh,  dhe  icke  handelen  medh  M.  K.  B:r 
och  dhe  anndra  vare  coUeger,  som  han  medh  sigh  hafFver  vele 
påbegynna,  på  dett  att  man  må  kunna  see,  hvadh  man  i  sakcnn 
nåå  känn.  Doch  dher  dhe  ännu  så  instanter  om  allés  vår  sam- 
mankompst,  ähnn  vijdhere  ahnnhåUa,  och  sigh  förnimma  latha, 
att  om  vij  dher  till  icke  vele  consentcra,  dhå  tractaten  måste 
aldeles  dhenne  gångenn  sönndherslijthes,  szå  tyckes  oss  inthett 
rådheligitt  vara,  dett  man  dett  schulle  alldeles  uthslå,  helst  eme- 
dhan  M.  K.  B:r  uthaff  H:s  K.  M:tz  schriffvelsse  som  i  dagh  hijtt 
ahnnkom,  och  jagh  M.  K.  B:r  till  senndhe,  H:s  K.  M:tz  nådighe 
mehning  dherom  förnimmer,  uthann  dher  M.  K.  B:r  kunne  finna 
någhonn  ortt  för  vare  perssoner  vara  säkertt  nogh,  tyckes  oss 
fuUer  dett  samma  vara  lägligest.  Menn  till  att  begiffva  oss  till 
Yxell,  för  ann  vij  vist  vethe,  att  dheres  lägher  är  alldeles  för- 
schingratt,  achta  vij  inthett  rådhsampt  vara.  Och  vohre  fuller 
gått,  att  vij  måtte  kunna  f  hå  sendha  någhonn  till  dheres  lägher, 
dett  att  besichtighe,  och  vist  förnimma,  om  dett  i  sanningh  är, 
att  dhe  mest  dheris  folck  licentierett  haffva.  Menn  effter  vij 
achta,  att  dhe  dett  neppelighen  tillåtha  schola,  och  vill  vara  af 
oss  någott  inhonest,  dem  sådhant  att  ahnnmodha,  i  dett,  att 
sådhant  ett  ahnnseendhe  haffver,  att  vij  till  dheres  ordh  och 
löfftc  lithett  tro  settia,  hvarfhöre  dher  man  ett  annatt  medium 
finna  kunne,  schulle  dett  fuller  dett  bedsta  vara.  Jagh  för  min 
person  kunne  fuller  förste  gånghenn  komma  medh  M.  K.  B:r 
och  dhe  anndra  pleno  numero  tillsammans  vedh  Kerckholm,  eller 
och  på  dhenne  sijdhan,  eraillan  Fredrickzhåfif,  och  lell  samma 
affton  rijdha  hijtt  in  i  stadhen  ighen,  och  M.  K.  B:r  medh  dhe 
andra  godhe  herrer  kunndhe  sedhan  handhelen  fuUfölgia;  när  och 
sedhan  min  närvarelsse  hoss  M.  K.  B:r  behöflVes,  åther  ighen 
migh  innstella.  Hvadh  daghen  vedhkommer,  om  vår  tillsam-  ' 
mankompst,  stelle  vij  uthi  M.  K.  B:s  schön,  doch  dher  vij  schulle 
vedh  Fredrichshåflf  heller  Kerckholm  tillsammans  komme,  vill 
väl  två  eller  tree  daghar  till  att  fhöra  våra  saker  som  dher  be- 
höflfves.  Dherföre  schall  dett  inthett  väl  kunna  schee  för  änn 
om  onssdagh  eller  torssdagh,  hvilckett  M.  K.  B:r  efter  läghen- 
hethen  medh  dhem  känn  afftala,  och  dher  dhe  begära  kan  M. 
K.  B:r  för  dheres  commoideteter  schuldh  effterlathe  dhem  Yxell 


Digitized  by  VjOOQIC 


184 

och  dhe  byiar  dher  om  kringh,  fast  änn  dett  och  schulle  vara 
sielffve  Kerckholms  gårdh,  dheremot  kunne  vij  haffva  Fredriche- 
håff  inedh  dhe  byiar  dher  om  kringh  till  vare  nödhtårfter,  och 
retirera  oss  hvar  natt  opå  Dahlen.  Dette  haffver  jagh  M.  K. 
B:r  efter  hanns  begäran  och  vår  samptlighe  betenckiandhe  till 
brodhervenligett  svar  icke  kunnedh  oförmält  lathe.  Befhalendes 
M.  K.  B:r  sampt  hans  medhcoUeger  uthi  Gudz  Nådige  be- 
schyddh  till  långhvarigdt  velmåghe.  Aff  Righa  den  8  Novem- 
bris  1622. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


91.  Kolka  den  16  Januari  1623. 

Åberopar  sitt  bilagda  bref  till  Konangea  och  skall  komplettera  sitt  kompani 
CQirassierer,  likasom  det  KikskaDsleren  åtagit  sig  att  uppsätta.  Peder 
Baner  (den  nya  gouvemeoren  i  Reval)  är  nyas  kommen  till  Finnland. 

Velborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  etc.  Dherhoss  etc.  .  . .  känn 
jagh  M.  K.  B:r  hor  medh  brodhcrvenligen  icke  förhålla,  dett 
jiigh  senndher  M.  K.  B:r  her  bredhe  vidh  ett  breff  till  H:s  K. 
M:tt  dher  uthi  jagh  hafver  förmältt  om  dhenn  ordher  såssom  M. 
K.  B:r  och  jagh  giordt  haffva,  efter  dhenn  disposition  såssom 
vij  H:s  K.  M:tt  dherom  i  undherdånigheett  tillschriffvett  haffva, 
8zå  hafver  jagh  och  H:8  K.  M:tt  dher  uthi  till  kenne  giffvitt, 
dett  jagh  efter  H:s  K.  M:tz  begäran  vill  mitt  compagni  körasse- 
rer  complet  göre,  szåssom  och  om  dett  compagni  som  M.  K.  B. 
opprätta  schall.  Annatt  hafver  jagh  inthett  vist  dhenne  gåugenn 
H:s  K.  M:tt  att  tillschriffva,  änn  eåssom  M.  K.  B:r  veth  Hrs  K. 
M:tt  dher  om  bcrättelsse  att  göra.  Nyie  tijdendher  höres  her 
nu  inthett,  sedhann  M.  K.  B:r  her  ifrån  affreste,  hvarcken  ifrån 
Righu  eller  anndre  orther,  menn  hvadh  herefter  förefalla  känn, 
skall  jagh  H:s  K.  M:tt  iffrån  Reffle  medh  thett  första  dher  om 
advisere.  I  dagh  är  een  min  tienare  iffrån  Finlandh  ahnnkom- 
men,  hvilkenn  veth  thill  att  berätta  att  dhenn  samme  dagh  hann 
schulle  öfFverdragha  är  her  Pedher  Banner  väl  öfFverkommen, 
menn  om  tijdhender  ifrån  Sverighie  veth  hann  inthett  till  att 
berätte.  Mehre  veth  jagh  M.  K.  B:r  dhenne  gången  inthett  att 
tillschriffva,  uthan  befhaler  honom  sampt  hanns  mcdhfölgie  Gudh 


Digitized  by  VjOOQIC 


185 

Altzmecdtigh  till  mycken  velraåges,  önndschendes  M.  K.  B:r  een 
lyckesam  reessa,  och  att  hann  medh  helssann  måtte  komma 
thill  dhe  sine.     Datum  Kolka  dhenn  16  Januarij   1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


92.  Beval  den  4  Februari  1628. 

Förläggning  af  trupperna,  som  Rikskansleren  före  afresan  från  Riga  bestämt, 
iakttages,  likasom  aDordningen  för  deras  underhäll,  men  tillförsel  af 
spannmål  från  Syerige  och  Finnland  behöfs  med  det  snaraste. 

Välborne  herre  elschelige  käre  broder  etc.  Kan  jagh  min 
käre  broder  härmedh  broderveuligen  icke  förhålle,  att  min  käre 
broders  schriffvelse  är  migh  i  desse  daghar  tillhanda  koramen, 
och  der  uttafi  förnummitt,  att  min  käre  broder  hafiVer  eett  com- 
pagni  aff  dhem  som  längst  haiFve  varitt  vidh  Narffven,  deriiFrån 
till  Finlandh  förlåfiVatt,  på  dhett  att  dhe  andre  fyre  compaguier 
uttaflT  Offverstens  Creutzes  regementte  måghe  deste  bettre  uttaft' 
anordningen  och  den  förrådh  der  på  befestningen  vara  kan, 
underholdne  bliiFve.  Udi  lijka  måtto  haffver  och  min  käre  bro- 
der Adrikases  kyri[a]seer  lathett  leggie  udi  hakellvärchett,  och 
giordt  den  torordningh,  att  dhe  aff  landett  höö,  haffra  och  halm 
till  deres  hesters  oppehälle  bekomme  schule,  hvilken  min  käre 
broders  giorde  förordningh  nu  effter  denne  tijdz  lägenheet  sigh 
bäst  schicke  vill.  Och  efter  nu  een  temmeligh  undsettningh 
oppå  penningar  (såsom  min  käre  broder  väll  vitterligitt  är)  iffrän 
Sverigie  i  desse  dagar  hijtt  ankommen  är,  förmoder  man  att  dhe 
så  väll  som  andre  aff  krigzfolkett  kune  der  medh  till  vhårdagen 
underholdne  bliffve,  efter  såsom  jagh  i  desse  dagar  så  snartt 
penningarne  oppräcknade  bliffve,  der  opå  M.  K.  B.  eett  vist  för- 
slagh  medh  K.  M:ttz  min  Allernådigeste  Konungz  och  herres 
enspennare  tillskicke  vill,  huru  mykitt  här  udi  förrådh  är  och 
huru  vidt  sådantt  förslå  känn.  Och  aldenstundh  jagh  icke  tviff- 
ler,  att  min  käre  broder  lather  sigh  ihogkomme,  hvadh  förrådli 
såsom  udi  Rijga  oppå  spannemåll  var,  då  som  min  käre  broder 
och  jagh  deriffrån  förreste,  och  man  kan  inthet  meere  spanne- 
måll på  den  ortten  bekomme,  ey  heller  känn  man  almogen  medh 
någre    statzi  yttermer   besväre,  på  dett  att  dhe  icke  mage  medh 


Digitized  by  VjOOQIC 


186 

allone  förryme  och  deres  hemvisth  öfFvergifFve,  hvarföre  förmoder 
jagh  att  M.  K.  B.  varder  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  een 
tidigh  påminnelse  görendes,  att  man  må  iffrån  Sverigie  och  Fin- 
landh  medh  dett  förste  mögligitt  är  medh  spannemåU  undsatt 
bliffve.  Och  tyckes  migh  fast  väll  vare,  att  min  käre  broder 
haffver  den  förordning  giordt,  att  dhe  Rijgesche  köpmän  som 
udi  Rijge  rogen  försträcht  haffve,  schole  udi  tijdh  och  utan  nå- 
gon förhalningh  derföre  deres  bettalningh  udi  Finlandh  uttbe- 
komme.  Beder  och  derhos  brodervenligen,  att  M.  K.  B.  dem 
änn  videre  dertill  förhielpe  vill,  på  dett  att  dhe  mage  derige- 
nom  förorsakade  blifva  att  göre  vidare  försträckningar  der  så 
behöfFves  kan.  Hvad  tidender  anlangar,  så  haffver  altt  sedan 
som  stilleståndett  bleff  prolongeret,  varitt  stille  värch,  och  dhe 
Påler  sigh  ännu  venligen  anstelle.  Men  hvadh  kundskaper  elliest 
iffrån  Pålen  förefaine  äre,  varder  min  käre  broder  aff  medföl- 
giende  copia  uttaff  Jochim  Berndes  skrifvelsse  till  migh  förnim- 
mandes*), och  aldenstundh  jagh  nu  mine  saker  här  förrättett 
hafver,  vill  jagh  (om  Gudh  täckes  helsan  unne)  i  desse  dagar 
begifve  migh  härifrån  till  Rijga;  så  snartt  jagh  dijtt  ankommer, 
vill  jagh  min  käre  broder  förnimme  lathe,  hvad  såsom  dher  hö- 
res och  förefalle  kan,  medh  den  brodervenlige  begäran,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesväratt  migh  att  vette  lathe,  hvad  så- 
som udi  Sverigie  höres  kan.  Dette  jagh  min  käre  broder  bro- 
dervenligen icke  haffver  kunnett  underlate.  Befalandes  min  käre 
broder  etc.     Aff  Räffle  den  4  Februarij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacöbus  De  La  Gardie  m.  p. 


93.     Egenhändigt.  Beval  den  6  Februari  1623. 

I  den  vid  >reyi8ionen>  I  Ingermanlaod  uppdagade  obUlighet  mot  allmogen 
anser  han  sig  oskyldig,  emedan  han  ofta  yarnat  öfverste  Fleming;  den 
nya  förordningen  om  seglatsen  är  till  men  både  for  hans  arrende  å 
kronans  inkomster  af  Ingermanland  och  för  provianteringen. 

Välborne    her    Cantzler    broder    och    förtroghne    synnerlige 
godhe  vän.     Näst  all  välmoghz  flitige  lyckönskan  och  min  tiensts 

*)    Utdraget    omtalar,    att   mönstring  hållits  vid  alla  fästningar  och  att 
förslag  på  alla  regimenten  blifvit  till  Kongl.  Maj:t  Insända;  i  öfrigt  blott  rykten. 


Digitized  by  VjOOQIC 


187 

tilbiudelse,  samptt  tackseijelse  för  all  broderligh  venligh  bene- 
genhett  och  myckedh  gått  migh  bevist  (hvilkedh  jagh  i  alle  före- 
fallende  occasioner  och  legenheter  skall  beflita  att  förskylla, 
låter  jagh  min  K.  B.  härmedh  brodervenligen  förnimmQ,  att 
tvenne  min  brors  skrifvelser  ähre  migh  till  honda  komne,  ett 
ifron  Narfven,  dett  andra  ifron  Wiborgh,  aff  hvilke  jagh  fast 
garna  hafFver  fömummedh  att  min  K.  B.  så  vitt  i  sin  resa  lycke- 
ligen  och  väll  framkommen  ähr,  önskar  att  Gudh  honom  än  vi- 
dhare  ville  väll  ledhsaga  och  bevara.  Hvadh  anlanger  att  min 
bror  i  dett  ena  brefvedh  migh  sin  meningh  om  revisionen  som 
nu  skeer  i  Ingermanlandh  tillkenne  gifver,  och  att  han  fömum- 
medh hafFver,  ja  fast  aff  hvar  man,  att  däri  lännen  någodh  för 
skarptt  skall  vara  tilgongedh  medh  almogen,  för  hvilkedh  han 
gärna  soge  att  jagh  däri  inte  vare  interesserad,  eller  och  att 
jagh  väll  måtte  kunne  draga  migh  därutt,  efter  dett  inte  väll 
uthan  harm  och  förtrett  kan  aflöppa,  så  tackar  jagh  min  B. 
ganska  fliteligen  som  häri  sosom  i  alle  förrige  occasioner  altidh 
hafiVer  migh  påskina  latidh  sin  fasta  och  troghne  venskap  emått 
migh,  ville  önska  att  jagh  måtte  en  gonga  bekomma  någen  le- 
genhett  att  tiene  honom  igen,  skulle  han  aldrigh  finna  migh 
otacksam.  Men  hvadh  detta  ärendet  vedhkommer,  däri  hoppes 
jagh  migh  någhsamptt  kunne  försvara,  ty  jagh  medh  mine  brefi* 
som  jagh  haff*ver  skrifvedh  till  Ofversten  Flem[mingh]  vill  bevisa 
att  jagh  honom  åtskillige  gonger,  så  väll  som  muntligh,  haffVer 
förmantt  att  han  icke  skulle  öfver  billigheten  lata  besvera  al- 
mogen,  ty  jagh  för  ett  tusen  daler  eller  tu  icke  ville  ladhe  på 
migh  Hanss  Kon.  Maij:t8  ogunst.  Haffver  han  nu  dett  däröfver 
giortt,  och  mehra  seett  på  sin  girichett  än  hvadh  hanss  kall  och 
embete  i  sigh  sielff*  krefde,  må  han  veta  att  försvara;  efter  honom 
hadhe  uthan  min  påminnelse  bortt  (sosom  Hanss  Kon.  May:tt8 
Gubernator)  hafva  haftt  opseende  att  h varken  jagh  eller  någen 
annen  arrendator  öfver  billigheten  måtte  hafve  utharma[t]  bön- 
derna. Doch  vett  jagh  icke  hvadh  jagh  häri  skall  seija,  efter 
Pleraingen  sigh  icke  allencst  åfta  tilförende,  uthan  och  nu  i  Riga 
medh  höge  eder  emått  migh  haff'ver  förplichtadh,  att  dett  skullfe 
aldrigh  blifve  honom  öfvervist,  dett  han  skulle  hafve  latidh  taga 
aff"  dem  så  mycke  i  spannmåll  som  deres  uthsedh  haff^ver  varidh, 
än  se*n  så  myckedh  höghre,  som  nu  föregifs.  Hoppes  därföre 
att  när  han  sielff"  kommer  ditt  tilstedess,  dett  han  sigh  nå- 
gerlunda  varder  försvara,  ty  jagh  aldrigh  kan  tro  att  han 
skalle    vara    så  letferdigh  och  göra  sådanna  eder  i  en  säck  som 


Digitized  by  VjOOQIC 


188 

han*)  v[et]  annorlunda  vara.  Så  snartt  Gudh  vill  [jagb]  kommer 
till  Riga,  vill  jagh  eenda  honom  di[tt]  att  han  må  göra  där  rich- 
tighett  på  alle  gacker  sä  väll  på  anordhningen  till  garnisonen 
8oso[m]  hvadh  där  kan  orichtichtt  vara.  Förmåder  sosfom]  min 
K.  B.  ganska  fliteligen  beder,  att  han  i  alle  förfallende  legen- 
heter  i  denne  säck  min  retmetige  uhrsechtt  hoss  Hanss  Kon. 
Maij:tt  göra  vill,  ty  jagh  tager  migh  Gudh  till  vetne,  att  om 
här  i  någon  ex[c]e8s  ähr  skett,  att  dett  uthan  min  vilie  ähr 
skett,  hvilkedh  och  väll  skall  kunne  spöriess  uff  Kexholms  och 
Nötteborchs   arend,   huru  jagh  medh  dem  haffver  latidh  handhla. 

Jagh  haffver  och  hoss  min  K.  Brrs  breff  bekommitt  de  pu- 
tenter  om  seghlasen  och  ordhningcn  om  lille  tullen,  samme  pa- 
tenter  vare  och  alredhe  hitt  till  Refvle  komne,  för  än  jagh  kom 
ifron  Kolcka  tilbacker  igen,  seer  däraff  Hanss  Kon.  Maijrts  ende- 
lige  vilie  och  befalningh,  hvaremått  jagh  migh  icke  setia  kan, 
uthan  måste  migh  därefter  retta,  om  jagh  icke  genom  min  K. 
B.  godhe  befordhringh,  sosom  han  migh  tilsegher  (för  hvilkedh 
jagh  honom  fliteligen  betacker)  uågen  annen  resolution  hän  kan 
bekomma,  endoch  dett  aldeless  ähr  emått  min  arrends  contract 
och  all  billighett,  ty  där  migh  dett  aldeless  blifver  betagedh, 
vett  jagh  inte  att  få  någen  spanmåll  ifron  Nyhn,  mycke  mindre 
huru  jagh  skall  holla  min  creditt  och  skaffa  till  befestningama 
hvadh  därtill  vill  behöfvess.  Hanss  Kettler  vill  innen  två  dager 
begifve  sigh  sielff  till  Hanss  Kon.  Maijrtt  om  dett  spanmåledh 
han  där  aff  ifiordh  liggiandess  haffver,  medh  honom  vill  jagh 
min  käre  broder  härom  vidhlöftigare  tilskrifva,  i  den  visse  til- 
försichtt  att  min  K.  B.  migh  i  denne  säcken  så  mycke  möghli- 
gedh  ähr,  varder  bistondh  görandess.  Jagh  skall  altidh  finness 
hunss  villige  tienare  igen.  Befaller  härmedh  och  altidh  min 
käre  bror,  hanss  kere  husfru  och  beggess  eder  kere  lifsarvinger 
den  evige  alzmechtige  Gudh  till  mycken  lycko  och  begerligh 
välmåghe,  han  nådhigest  hiclpe  min  bror  medh  helse  och  gledhie 
snartt  till  dem  i^^en.  Min  kere  hustru  och  alle  andre  ^odhe 
venncr  låter  flitichtt  och  tienstvilligen  helse  min  K.  B.  Jagh 
för  min  person  beder  att  min  K.  B.  ville  bllfvc  vedh  vår  gamble 
förtroende  och  siste  afskedh,  och  altidh  tro  att  jagh  skall  lefve 
och  dö 

M.   B.   troghne  och  tienstvillige  ven 
Jacobus  De  La  Gardie  m.   p. 

Refvle  den  (i  Feb.  A:o  1623. 

*)    Brefvet  är  skadadt  i  kanten,  så  att  några  få  bokstäfver  saknas. 


Digitized  by  VjOOQIC 


189 


04.  Beval  den  11  Februari  1628. 

Det  belopp  af  penningar  och  spannmå],  som  Rikskansleren  anordnat,  räcker 
blott  till  öppet  yatten;  ryktet  om  förestående  infall  af  Kosacker  har  föran- 
ledt  utfärdandet  af  varningar,  men  befunnits  ogrundadt.  Förnyar  sin 
begäran  om  licens  i  afseende  pä  utförsel  frän  Nyen. 

Välborne  her  Cantzlär,  etc,  Dher  hoss  betackar  jagh  M.  K. 
B:r  brodhervenligen  för  all  troghenn  benägenheett  och  myckett 
gått  migh  bevist,  hvilket  jagh  ulhi  alle  förefallenndhe  lägen- 
heeter  schall  finnas  redhboghenn  att  förschylla.  Och  lather  M. 
K.  B:r  här  bredhevidh  venlighen  vetha,  att  jagh  her  hoBs  M.  B:r 
tillsender  ett  förslagh  opå  dhe  peningor  pom  ifrä  Sverighie  ahnn- 
kompne  och  i  förrådh  ähre,  szåssom  och  huni  lAngdt  dett  vill 
förslå,  effter  såssom  jagh  uthi  min  nest  förre  schrifFvelsse  medh 
Capten  Fritz  M.  K,  B:r  dherom  tillschrifFvitt  hafver,  och  vardher 
M.  K.  B:r  dheruthaff  förnimmandes,  att  man  medh  samma  pe- 
ningar,  efter  dhenn  ordningh  som  M.  B:r  dher  opå  giordhe,  när 
hann  heriffrån  förreste,  någott  när  till  änndhan  på  Maij  månadt, 
tilräckiendhes  vardher,  allenest  vill  fuller  iithi  Righa  någott 
knaptt  opå  spanmåll  falla,  dherfhöre  vill  aff  nödhenn  vara,  att 
dher  opå  sä  snardt  isslåssningen  är,  må  unndhsettningh  schee, 
ty  dett  ringha  som  ännu  uthaf  landett  aff  Stadzien  och  anndre 
innkompster  är  att  förmodha,  känn  lithett  förslå,  och  neppeligenn 
så  myckett  vara,  att  man  dher  medh  thill  halffva  Aprill  uth- 
komma  kan,  tvifler  dherfhöre  inthett,  att  M.  K.  B:r  hoss  H:s 
K.  M:tt  dherom  tijdigh  påminnelsse  görenndhes  vardher.  Hvadh 
elliest  tillstånndett  uthi  Rijgha  och  här  i  landett  vedhkommer, 
är  dhenn  (dess  Gudi  schee  låff)  ännu  godh,  effter  man  ännu  aff 
ingen  synnerligh  stor  siukdom  förnimmer,  och  förmodhar  man, 
att  när  folckett  känn  bliffva  tilbörligenn  undhcrholdne,  att  dher 
opå  medh  Gudz  hielp  ingen  nödh  vara  schall.  Elliest  tijdendher 
ahnnlangandes,  szå  haffver  altt  hertill,  sedhann  som  jagh  M.  B:r 
senest  tillschreff  altt  stilla  varett,  menn  i  förgår  bekom  jagh 
l>reff  iffrån  Jochim  Berndes,  och  Borgmestarenn  Johann  Ullrich 
(hvaruthaff  jagh  M.  B:r  een  uthcopia  tillsenndher)  dheruthi  dhe 
förmäla,  om  een  stor  hoop  Cassaker  såssom  schole  opå  Konun- 
gen i  Pohlens  instigation  tilhopa  vara,  och  förnimma  latha,  att 
dhe,  oansedt  stillestondetz  prolongation  sigh  opå  ett  ströff  hijtt 
i    landett    begifva    vele;    huru   vijdt   nu   sådhane  löse  tijdendher 


Digitized  by  VjOOQIC 


190 

kunna  sanna  vara,  och  hvadh  apparentia  dherom  är,  vardher  M. 
B:r  aff  begges  dheres  schriffvelsse  sielff  kunna  judicera.  Jagh 
för  min  perssonn  håller,  att  dhett  är  dett  samma  lösa  tahlett 
fiåssom  dhe  i  dette  förledhne  åhrett  om  samma  Cassacker  altidh 
hafFt  haffva,  doch  vill  man  icke  deste  mindre  alle  saker  uthi 
godh  acht  haffva,  ty  efter  Konungen  i  Pohlenn  haffver  så  offenndt- 
lighenn  lathett  uthgå  patenter  om  commerssicme,  som  aldeles 
är  emott  stillestonndetz  punchterne,  ähr  fuller  att  besörgia,  dett 
hann  någre  sådhane  lättfärdighe  ahnnslagh  för  hänndher  haffver. 
Dherfhöre  haffver  jagh  lanndzsåtherne  tillsagdt,  att  hvar  och  een 
schall  medh  dheres  rostienst  vedherredha  vara,  szåssom  och  dhe 
tree  phanor  ryttere  här  i  lanndett  liggia.  M.  B:r  ville  och  medh 
her  Carl  Gyllenhielm  afftala,  att  dett  Finsche  rytterijiedt  måghe 
och  i  beredhschap  hålles,  på  dett  att  om  någott  sådhantt  oför- 
modheligett  på  kohme,  att  man  dhå  be:te  rytterij  till  lanndh- 
värn  må  mechtigh  bliffva,  enndoch  jagh  fuller  förmodher,  att 
dett  inthett  schall  behöffves.  Wijdhere  tviflar  jagh  inthett,  att 
M.  K.  B:r  vardher  sigh  noghsampt  ihugh  komma,  hvadh  jagh 
medh  M.  K.  B:r  taltte,  om  dett  mandatet  såssom  H:s  K.  M:tt 
haffver  lathett  uthgå  om  seglationen  åth  Nyien,  och  att  jagh 
M.  K.  B:r  badh,  att  hann  icke  allenest  för  min  egen  privat  in- 
teresse,  uthan  för  dhe  kiöpmän  schuldh  såssom  jagh  medh  hannd- 
latt  haffver,  ville  förhielpa  hoss  H.  K.  M:tt,  att  dhenn  spanmåll 
jagh  dhem  föreåldt  och  tillsagdt  haffver  måtte  kunna  dheriffrån 
bliffva  uthfördt.  Och  effter  Hanns  Kettler  är  högst  och  mest 
dheruthi  interesseret  begiffver  hann  sigh  nu  thill  Hrs  K.  M:tt 
dherom  i  unndherdånigheett  att  solicitera.  Jagh  haffver  och  her 
bredhevidh  H:8  K.  M:tt  dherom  i  unndherdånigheett  tillschriff- 
vett,  och  för  honom  så  väll  såssom  Jacob  Fredrichs  och  Rein- 
holdt  Dreijer  bidhett,  att  H:8  K.  M:tt  nädigest  ville  dhem  dhenne 
gången  samma  spanmåll  passera  latha,  och  om  mögeligett  vohre, 
att  jagh  och  dhenn  ringa  rast  som  dher  känn  vara,  måtte  och 
kunna  uthbekomma.  Hvadh  sedhann  tillkommendhe  åhr  vedh- 
kommer,  steller  jagh  uthi  H:s  K.  M:tz  nådige  schön,  oanseedt 
migh  dett  fuller  bordhe  effter  min  contracts  lydhelsse.  Bedher 
derfhöre  M.  K.  B:r  gandscha  flijtheligenn,  att  hann  effter  sitt 
godhe  löffte  migh  her  uthinnan  ville  all  godh  bijstondh  bcvijsa, 
thy  dher  H:8  K.  M:tt  her  i  sinn  mehningh  icke  ville  änndra 
kohme  jagh  icke  allenest  om  min  credijt,  uthann  dhesse  godhe 
männ  (hvilkc  dhe  eendeste  äre  som  någonn  försträckningh  giordt 
haffva,    och    dherfhöre    aff   dhe   anndra  themmeligh  förhathadhe 


Digitized  by  VjOOQIC 


191 

fthre)  om  all  dheree  välfärdh  och  hanndell.  Förmodher  dher- 
fhöre  i  unnderdonigheett,  att  H:8  K.  M:tt  vardher  eådantt  nådi- 
gest considerera,  på  dett  raan,  när  så  omtränger,  må  dhem  och 
anndra  villighe  haffva.  Till  dett  sideta,  eflfter  dett  K.  B:r  att 
jagh  uthi  dhenn  memorial  jagh  M.  B:r  medhgaff,  förgath  att 
innsettia  om  hussett  Dahlen  vedh  Kijgha,  att  H:8  K.  M:tt  nådi- 
gest tecktes  unna  migh  dett  till  mitt  bordh,  efter  i  Rijgha  så 
dyr  täringh  är,  såssom  M.  B:r  väl  vitterligitt  är,  dher  H:8  K. 
M;tt  migh  dett  nu  dhe  1000  gyllen  nådigest  ville  unna,  bådhe 
jag  fuller  dherom,  hvar  och  icke,  szå  vill  jagh  latha  kårtta  dhem 
uthi  min  månadzkåst.  Förmodher  att  M.  K.  B:r  herom  så  väl 
såssom  dhe  anndra  huusen  jagh  opteknadt  haffver,  H:s  K.  M:tz 
nådige  méhningh  ville  migh  vetha  latha.  Jagh  echall  altidh 
tiäna  M.  K.  B:r  ighen  i  hvadh  måtto  jagh  känn.  Befhalenndes 
M.  K.  B:r  etc,     AfF  Reffle  dhenn  11  Februarij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  Cantzler  broder  och  lortroghne 
synnerlige  godhe  ven.  Näst  min  tiensts  tilbiudelse  och  all  väl- 
moghs  lyckönskann,  beder  jagh  min  B.  ganska  venligen  att  han 
i  denne  säcken,  om  dett  spanmålls  uthförande,  ville  göra  migh 
ett  trogett  bistondh,  att  icke  allenest  Hanss  Ketler,  uthan  och 
Jacop  Fridhrick  och  Reinholtt  Dreijer  må  uthskeppa  de  200 
lester  sosom  jagh  dem  lofvadh  haffver.  Min  bror  ähr  sielff  ve- 
terligh,  att  en  godh  deell  af  samma  spanmålss  afkomst  ähr  kom- 
medh  till  Hanss  Kon.  M:ts  sakers  befordringh,  och  att  jagh  dett 
öfvrige  opå  den  siste  tractaten  i  Hanss  Moijrts  ährender  spende- 
rad haffver.  Hoppes  därföre  att  min  K.  B.  så  vitt  hoss  H.  K. 
M:tt  begår,  att  jagh  i  åhr  må  få  skeppa  all  den  spanmåll  uth 
som  nu  där  i  Nyhn  ligger,  på  dett  jagh  icke  aldeless  må  komma 
om  min  credit  och  framdeless,  när  nödhen  trenger,  åter  kunne 
någodh  förstreckia.  I  like  måtte  beder  jagh  och  min  K.  B.  och 
brodervenligen,  att  han  ville  vara  obesveradh  de  andre  sacke[r] 
jagh  honom  om  beditt  haffver  hoss  Hans  Kon.  M:tt  att  befordra. 
Jagh  skall  alltidh  finnes  min  K.  B.  troghne  och  villige  tienare 
igen.  Till  dett  siste  betacker  jagh  och  min  K.  B.  ganska  flite- 
ligen,  att  han  migh  i  sin  siste  skrifvelse  tilkenne  gifver,  att  han 
af  her  Jahan  Skyt[te]s  breff  väll  so  mycke  i ornumedh,  att  H.  K. 
M:tt  inge  godz  nu  skall  villa  mehr  förselia,  hvar  efter  jagh  mine 


Digitized  by  VjOOQIC 


192 

sacker  retta  kan.  Och  ähr  migh  dett  licka,  efter  jagh  medh  en 
si\dan  summa  peningcr  migh  väll  sä  stor  profit  kan  göra  än  som 
Dagöhn  kan  renta.  Vill  nu  inte  lenger  bemödha  min  K.  B.  medh 
Hen[ne]  min  ringa  skrifvelse,  uthan  nu  och  altidh  hafve  honom 
eamptt  hanes  kerc  husfru  och  barn  (dem  han  alle  på  min  hustruss 
veghne  kerligen  helse  ville)  Gudh  den  Allerhögste  troligen  be- 
fulledh,  han  nådhigcet  bevare  oss  p&  alle  sidher,  och  unne  att 
vi  snartt  medh  helse  och  gledhie  må  komma  till  sammene. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

V^^lborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  och  synnerlighe  godhe 
venn,  sedhann  mitt  breff  var  besluthett,  och  rätt  när  jagh  schulle 
herifFrån  opryckia,  bekom  jagh  schriffvelsse  iffrå  Jochim  Bernn- 
des  medh  hanns  tiennare  dher  uthi  hann  förmäler,  dett  hann 
nu  sedhan  inthett  aff  Cassakerne  förnummit  haffver,  szåssom  M. 
K.  B.  aff  innelagde  hanne  schriffvelsse  till  migh,  hafver  till  att 
see,  och  är  dett  som  jagh  altidh  meendt  haffver,  att  oanseedt 
om  dem  stor  schrij  gåth  haffver,  szå  finnes  likvell  sådannt  inthett 
uthi  sielffve  värckett,  och  när  Gudh  vill,  jagh  medh  helssann 
till  Rijgha  kommer,  vill  jagh  H:8  K.  M:tt  så  vell  såseora  M.  K. 
B:r  advisera,  hvadh  som  jagh  dher  känn  förnimma,  befhalendes 
M.    K.    B:r  her   medh  Gudh  Ahzmechtigh.     Datum  ut  in  literie. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


96.  Heimarhof  den  14  Februari  1628*). 

Förord  för  utbetalnlDg  till  Hans  Kettler  af  deD  skuld,  som  gamle  Tieten- 
hauseD  personligen  iklådt  sig  för  att  få  anderhåll  för  sitt  kompani  (jfr 
N:o  73). 

Minn  brodhervenlige  etc.  Velborne  herre  elschelighe  K. 
B:r  och  synnerlige  godhe  vann.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  hcr  medh 
icke  förhålla,  att  dhcnne  breffvijssere  Hans  Kettler  hafver  ach- 
tatt  att  begiffva  sigh  till  H:s  K.  M:tt  i  unndhcrdånigheett  om 
sinc  privat  saker  att  ahnnhålla.  Och  effter  LnnndtRådett  här  i 
landett,    haffva    besluthett    att  hålla  een  richtels  dagh  här  i  lan- 


*)   Utanskriften  yisar  att  brefvet  är  till  Rikskansleren. 


Digitized  by  VjOOQIC 


193 

dett  om  tilkommende  Johanni,  hvarf  höre  vill  hann  citera  Fabian 
Tiesenhussen,  hanns  moor  och  syschon  för  rätta,  om  dett  som 
hanne  S.  fadher  till  sine  rytteres  behoff  aff  honom  uttagitt  haff- 
ver,  emedhan  han  hafFver  Kyttmestare  varitt,  efter  sässom  M.  B:r 
dher  om  väl  vitterligett  är.  Szå  aldenstundh  dhe  sä  oförmögne 
äre,  att  dhe  aldrigh  nånssin  kunna  sädhann  stor  summa  betala, 
och  dher  be:te  Hans  Eettler  schulle  medh  dhem  h&rdt  procedera, 
ginge  dhe  dett  ringha  dhe  haffva  att  hälla  sigh  uthafF  medh 
allone  qvitt,  dherigenom  dhe  sedhann  måste  gå  och  bettla.  Hvar- 
fhöre  bedher  jagh  M.  K.  B:r  på  dheres  vegne  brodhervenligenn, 
dett  M.  K.  B:r  ville  hoss  H:s  K.  M:tt  så  vijdt  begå  och  befordra 
det  H:s  K.  M:tt  för  dheres  faders  schuldh,  och  trogne  beviste 
tiänst,  ville  nädigest  Kettleren  dherfhöre  contentera  latha.  För- 
modher  att  M.  K.  B:r  honom  thill  thett  bedsta  hoos  Hrs  K.  M:tt 
beforderligh  är,  hann  vardher  beflijtha  sigh,  sådhantt  hoss  M. 
K.  B:r  att  förtiäna,  och  jagh  vill  sådantt  medh  altt  gått  igen 
förschylla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  her  medh  Gudh  Altzmech- 
tigh  till  mycken  velmåghe  brodhervenligen.  Aff  Heimarhoff 
denn  14  Februarij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


96.  Riga  den  7  Mars  1628. 

Hans    fljttniDg   til]    Riga    den    23    Febr.     Svårigheten  för  proviantering  ökad 
genom  nöden  1  Kurland  och  Litthanen.     Nyheter  från  Pohlen. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  godhe  venn.  Näst  all  vällfardz  lycköndskningh  och  een 
brodervenligh  och  flijtigh  tackseijelse  för  månge  bevijste  väll- 
gärningar,  dhem  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  och 
altt  gått  gärne  igen  iörskylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder 
härmedh  brodervenligen  icke  förhfiUe,  att  jagh  min  elskelige 
käre  hussfru  och  heele  vårtt  comitat  och  medfölgie  äre  (Gudi 
dess  låff)  medh  helsse  och  behållen  reese  den  23  Februarij  näst 
förleden  hijtt  till  Rijga  annkompne,  och  sakerne  här  udi  godh 
stat  och  i  synnerheet  krigzfolket  effter  medfölgiende  förteck- 
ningh  vidh  helse  och  sundheet  för  raigh  funnit.  Gudh  denn 
Aldrahögste    dhem  änn   videre  för  nlle  farlige  siuchdomar  nåde- 

Axel  Ozenstiema  II:  5.  13 


Digitized  by  VjOOQIC 


194 

ligen  bevare,  och  raigh  och  dhe  mine  medh  väll  förrättade  saker, 
helse  och  sandheet  till  vårt  käre  faderneslandh,  och  raedh  min 
käre  broder  och  flere  andre  gode  venner  tillsammans  igen  för- 
hielpe.  Här  hos  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke 
underlate,  att  effter  dhe  peningar  som  hijt  aunkompne  äre,  inthet 
videre  förslå  kune,  än  som  till  ordinarie  utträckningen  på  Hoff- 
regementett,  rytterijtt  och  of&cererne  undet  dhe  inländzske,  som 
inn  till  Junij  månaden  giordh  är,  effter  som  min  käre  broder  aff 
medfölgiende  förslagh  som  StåtthoUaren  Jochim  Bemdes  H. 
K.  M:t  i  all  underdånigheet  tillsändt,  videre  hafver  till  att 
see  och  förnimme,  och  altså  inthet  öffver  blifver,  deraff  man 
dhe  gemeene  innländzsche  soldater  någott  till  öölpenninger 
giffve  kunne;  hvarföre  vore  väll  till  att  öndske,  att  man  ännu 
medh  någre  tusendh  daler  kunde  derifrån  undsatt  bliffve,  der 
medh  man  dhe  gemeene  någott  opfriska  kunde,  på  det  att  dhe 
icke  måghe  på  nytt  falla  udi  någon  farligh  siuckdom,  effter  så- 
som dett  folkett  som  vidh  Ny-  och  Dynemynde  brukede  blifve, 
allerede  begynna  igen  någott  att  siukne,  bådhe  derföre,  att  dhe 
icke  hafve  näghot  till  såfvels  eller  drick,  utan  måste  dricka  bara 
vatten,  och  att  dhe  liggia  trångtt  tilhope.  Effter  och  här  ringe 
spannemåll  udi  förrådh  är,  såsom  min  käre  broder  nogsamptt 
vitterligitt  är,  hvarigenom  deste  meere  peninger  åttgåt,  hvarföre 
hafver  jagh  sampt  medh  Ståthollaren  Jochim  Bemdes  för  råd- 
sampt  achtet  att  lathe  föryttre  1000  tunnor  aff  denn  haffrann  här 
ligger,  aldenstundh  här  nu  een  tunna  haffra  för  två  daler  Svenske 
eelgies  känn;  på  dett  att  man  må  krigzfolket  för  denn  deell  som 
dhem  effter  ordningen  udi  spannemåll  haffve  bör,  contentere, 
och  tyckes  migh  sannerligen  efiter  mitt  ringe  betenkiande  icke 
för  orådligitt  vare,  dett  H.  Kon.  Maij:tt  det  inländzske  så  väll 
som  uttländzske  folkett  läte  medh  penninger  underhålle,  effter 
H.  K.  M:t  spannemålen  väll  så  högtt  känn  hemma  i  landett  för- 
yttre lathe,  att  dett  inthett  skall  vara  H.  K.  M:tt  till  skade,  doch 
ville  dett  aff  nödenn  vara,  att  H.  K.  M:t  altijdh  här  udi  stadenn 
een  anseenligh  summa  spannemåll  oppå  alle  förefallande  occa- 
sioner  udi  förrådh  liggiandes  hafver,  effter  såsom  jagh  derom 
medh  min  käre  broder  tilförenne  discureret  haffver;  dher  min 
käre  broder  dhett  nu  för  rådsamptt  achtar,  tviffler  jagh  inthett, 
att  han  ju  derom  medh  H.  Kon.  May:tt  afftaler,  och  i  eynner- 
heet  så  lager,  utt  medh  förste  öpet  vatnett  hijtt  undsettningh 
opå  spannemåll  skee  måtte,  ty  i  vinter  fast  ringe  spannemåll 
här  utur  Lijfflandh  inkommett  är.     Ifrån   Littowen  och  Curlandh 


Digitized  by  VjOOQIC 


195 

år  eij  heller  nägott  att  förmode,  ty  dher  så  stor  hunger  är,  att 
folket  dedan  hopetals  hijtt  i  landet  förryme,  och  geller  een  tunna 
rogh  i  Littowen  otto  och  sommestedes  tije  gyllen,  efFter  såsom 
man  derom  vist  beskedh  hafver,  derföre  om  icke  ifrån  Sverigie 
spannemåll  hijtt  ankommer,  bliffver  här  deropå  en  stor  dyrheet. 
Hvadh  såsom  kundschaper  och  tidender  anlanger,  är  her 
altt  härtill  inthet  synnerligitt  förefallet,  effter  man  alt  härtill  inge 
visse  kundskaper  om  Rijkzdagen  hafver  förfare  kunnett,  utan 
hvadh  som  man  utaff  köpmän  och  andre  som  hijtt  dageligen 
medh  hampa,  lijn  och  andre  köpmans  vharur  ankomme,  förfaritt 
hafiVer,  hvilke  jagh  här  hos  min  käre  Broder  tillsänder.  Så  snartt 
jagh  något  vist  videre  bekommer,  skall  jagh  oförsumeligen  min 
käre  broder  sådant  comraunicere,  brodervenligen  begärendes,  att 
när  Gudh  min  Broder  raedh  helse  och  behållen  reese  till  H. 
Kon.  Maijrtt  förhielper,  att  han  migh  då  om  dhe  saker  som  jagh 
honom  udi  min  näst  förrige  skrifFvelsse  tillskriffvitt  haffver,  vill 
obesvärett,  svar  vette  late,  såsom  och  late  migh  och  mine  saker 
sigh  vare  till  dett  bcste  befhalett,  hann  skall  altijdh  finne  migh 
redbogen  sigh  till  villie  och  tienst  igen.  Befalandes  min  käre 
broder  sampt  medh  sin  elskelige  käre  hussfru  och  kärkompne 
vördnader  (dem  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes  vegne 
kärligen  och  flijteligen  helsse  vill)  Gudh  Alzmechtigh  till  lång- 
varigh  vällmåge.     Aff  Rijga  denn  7  Martij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  käre  bror.  Jagh  hadhe  fulle 
för  veledh  afferdiga  denne  enspennaren,  men  jagh  haffver  inte 
för  kunnedh  fått  förslagedh  och  munster  ruUerna  ferdigh,  efter 
StothoUaren  Jochim  Berndes  haffver  en  tidh  longh  hafft  siucke 
ögen.  Eliest  hadhe  jagh  och  väll  tencktt  att  jagh  nogodh  vist 
ifron  Ricksdagen  skulle  hafve  bekommedh,  hvilkedh  altt  härtill 
lell  inte  skett  ähr.  Allenest  vete  uogre  uthur  Churlandh  vist  att 
beretta,  dett  Svarthoff  som  var  på  Dynemyndh,  och  Sköder  som 
var  på  Mitou,  ähre  bodhe  i  Warso,  i  Ricksdagenss  begynnelse 
halshuggen;  annadh  vete  de  inte  som  vist  ähr,  uthan  att  Sten- 
derna  haffve  varidh  svore  oense  segh  emellen  i  begynnelsen, 
och  alle  de  verslige  ostunda  freden ;  hvadh  nu  conclusionen  blif- 
ver,  skall  jagh,  så  snartt  jagh  där  aff  förnimmer  oförsumeligh 
min  K.  B.  tilkenne  gifve.  Befaller  härmodh  min  K.  B.  Gudh 
och    migh    i  hanss  troghne  broderlige  benegenhett,  icke  tviflen- 


Digitized  by  VjOOQIC 


196 

dess  att  han  altidh  låter  migh  och  mine  saker  sigh  till  tedh  beate 
vare  befalledh.  Jagh  skall  altidh  finness  hanss  tienare  igen  i 
alle  måtte. 


97.  Biga  den  8  Mars  1628*). 

Förord  för  en  köpman  i  Riga,  J.  GoUberg,  att  i  Helsingfors  få  2,000  tannor 
spannemål  som  ersättning  för  hvad  han  försträckt,  emedan  i  Beval  in- 
gen annan  tillgång  dera  yar. 

Välborne  her  Cantzler.  käre  broder  etc.  . . .  kan  jagh  min 
käre  broder  här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke 
tvifler  dett  min  käre  broder  nogsamptt  lather  sigh  ihogkomme, 
att  een  köpman  här  udi  staden  benemdh  Jochiin  GoUbärgh  skulle 
udi  Reffle  bekomme  vederlagh  för  dhe  2000  t:r  spanneramåll 
som  han  för  min  käre  broders  förresende  häriffrån  tillsade  sigh 
vele  till  krigzfolkett  försträckie,  hvaropå  han  allerede  mestepart- 
ten  leffrerett  hafver,  uttlåfvar  och  sigh  vele  så  frampt  någorlunda 
mögligitt  är,  dett  öfrige  att  lefFrere.  Så  aldenstundh  han  icke 
hafver  udi  Räffle  för  mangell  på  spannemmåll  kunnett  derföre 
vederlagd  blifve  och  min  käre  broder  samptt  medh  migh  honom 
om  sinn  bettalningh  udi  så  måtto  försäkratt  haffve,  hvarföre 
tviffler  jagh  inthett,  att  min  käre  broder  varder  den  förseningh 
görendes,  att  han  udi  Hclsinghfors  må  för  sådan  sin  försträck- 
ningh  vederlagdh  blifFve,  han  vill  och  sielff  i  desse  dagar  till 
H.  K.  M: t  sigh  begifve,  och  derom  så  väll  som  andre  sin  giorde 
försträckninger  hos  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  anhålle.  För- 
seendes migh  till  M.  K.  B.  att  han  honom  all  gunstigh  befor- 
dringh  bevijsandes  varder,  på  dett  att  hann  må  derigenom  för- 
orsakett vare,  att  göre  videre  försträckninger,  der  så  framdeles 
behöfves  känn.  Dette  jagh  min  käre  broder  brodervenligenn 
icke  hafver  kunnett  underlate.  Befalandes  etc.  Aff  Rijga*  den 
8  Marti j  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


*)  Ett  annat  bref  i  detta  ärende,  i  hof^udsaken  lika,  är  dat.  d.  18 
Mars  8.  å.  Men  deri  står,  r.  5  rågh  i  st.  f.  spannemål,  och  hans  andre  >leff- 
reringar,  som  han  nti  commiss  giordt  hafyer»  sftgas  belöpa  sig  till  vid  pass 
14,500  daler». 


Digitized  by  VjOOQIC 


197 


98.  Biga  den  26  Mars  1628. 

Meddelar  de  från  Polska  riksdagen  genom  en  utskickad  inhemtade  underrät- 
telser; förestående  nya  underhandlingar;  tillståndet  i  Riga  ger  icke  an- 
ledning till  farhågor;  de  båda  borgmästarne  Ram  och  Ulrich  äro  fördel- 
aktigt stämda. 

Välborne  här  Gantzlär,  etc.  Kan  jagh  min  kiere  broder  her- 
medh  brodervenligenn  icke  förhålle,  at  seden  som  jagh  Hans 
Kon.  Maij:tt  sä  vell  som  min  kiere  broder  den  7  uthi  denne 
roånadenn  tilskreff,  ähr  her  intedt  något  annet  förefallet,  nthan 
allenest  at  för  två  dager  sedenn  är  Andreas  Nederlandh  ifrån 
Rijkzdagenn  som  uthi  Warsow  hållenn  är,  hijtt  ankommen,  hvil- 
kenn  min  kiere  broder  och  jagh  derhädan  afferdigede;  den  samme 
hafver  alt  ifrån  begynnelssen  på  Rijkzdagenn  och  till  dess  ut- 
gångh  sigh  der  förhållit,  och  nu  i  torssdagz  tre  vekur  sedann 
der  ifrån  förrest,  hvadh  som  han  der  förnummit  hafver,  varder 
min  kiere  broder  aff  innelychte  relation*)  förnimmandes,  och 
såsom  migh  tyckes  håller  jagh  denne  hans  berettelsse  vare  san- 
ningen lijchmätigh,  effter  man  och  uthur  Curlandh  fast  lijch- 
mätige  tijdender  sportt  hafver;  ty  Doctor  Drellingh  haffver  sin 
broder  her  uthi  stadenn  tilskriffvitt,  at  på  Rijkzdagen  haffver 
intedt  synnerliget  kunnet  bliffVe  förrettet,  effter  Pålackerne  in- 
gen viss  fredh  medh  Turken  haffve,  och  aldenstundh  dhe  uthi 
de  Svenske  sacker  icke  haff've  någet  fruchtbarligett  beslutedt, 
uthan  opskuffVet  sådant  till  en  videre  tractat,  till  at  förnimma 
om  dhe  uthi  samme  tractat  något  fruchtsampt  utrette  kunne; 
hvadh  och  icke,  vele  dhe  en  annen  Rijkzdagh  ut8kriff've,  på 
hvilkenn  dhe  seden  vele  sigh  fuUkombligenn  resolvere,  medh 
hvadh  macht  dhe  deres  Konungh  bistå  och  deres  skadhe  igen 
uth-hvetie  må,  eraedenn  dhe  nu  såden  resolution  taget  och  ter- 
minen till  sama  tractat  (effter  hans  berettelsse)  till  den  14  Junij 
satt  haffve;  ähr  ingen  tviffvellsmhåll,  att  dhe  medh  det  förste 
migh  der  om  fuUer  varde  tilkienne  gifvendes,  på  hvilket  jagh 
uthi  sådant  faall  intett  annat  veet  at  svare,  uthen  at  jagh  Hanss 
Kon.  Maij:tt  sådant  medh  en  hastigh  påsth  vill  tilkienna  giff^ve. 
Men  effter  dhe  uthan  tviff'vell  varde  opå  samme  sammonkompst 


*)  Bilagan,  som  upptager  5  sidor  i  folio,  har  följande  titel:  Was  Anno 
1623  in  Polen  zu  Warsow  auff  dem  gehabtenem  Reichstage  vorgelauflfen,  in- 
sonderheit  aber,  das  wegen  des  TUrckischen  unfrieden  gahr  nlchts  gewisses 
hfttt  geschlossen  werden  können. 


Digitized  by  VjOOQIC 


198 

härdt  urgera,  och  opä  dess  utgängh  meste  sacker  väll  henger, 
vill  fuUer  aff  nöden  vare  at  Hans  Kon.  Maij:tt  sigh  tidigt  der 
opå  resolverer  och  berådslår  huru  vidt  Hans  Kon.  Maij:tt  någodh 
i  saken  cedera  vill,  och  der  min  kiere  broder  medh  någre  andre 
godhe  herrer  och  män  till  samme  tractat  kan  bliffve  förordnat, 
tvifl9[er  jagh  intedt,  att  min  kiere  broder  nogsampt  är  veterliget, 
hvadh  for  requisita  der  till  vele  aff  nöden  vare,  så  vell  uthi  con- 
ditionspunchterne  till  tractaten,  såsom  och  ti  il  omkostnadt  som 
deropå  ghå  känn,  på  det  att  man  någott  när  må  kunne  vare  dem 
lijchmätighe,  och  at  dhe  som  dertill  deputerede  bliffve,  icke 
måghe  altidh  spendere  utaff  dheres  egett,  som  uthi  seneste  trac- 
tationen  mast  skedde.  Doch  såghe  jagh  för  min  perssonn  helst, 
at  jagh  medh  sådan  commission  måtte  förskont  bliffve,  helst  om 
min  kiere  broder  icke  skulle  vare  derhoss. 

Hvadh  nu  elliest  denne  staten  vedkommer,  så  är  her  alt 
stille  verch,  och  låter  sigh  så  vell  Rådet  såsom  borgerskapet  in- 
tedt annet  förmerckie,  ähn  att  dhe  medh  dette  regementett  vell 
tilfridz  ähre,  helst  effter  dhe  nu  någon  liten  handell  i  vinter 
hafft  haffve,  hafvendes  alle  eet  synncrliget  ögha  på  den  tilstun- 
dende  tractaten.  Krigzfolcket  ähr  och  ännu  (dess  Gudi  skee 
loff)  effter  nest  öffverskickadhe  ruller  temmeligh  vedh  helsseo, 
Gudh  verdigest  än  videre  sin  nådh  förläne. 

Och  aldenstundh  jagh  hafver  tre  åtskillige  perssoner  för  nå- 
gon tijdh  seden  till  Warsow  utskickett,  hvilke  jagh  och  dage- 
ligen  igen  förven  ter,  förmoder  jagh  fördenskuldh,  at  dhe  än 
meere  particularia  medh  sigh  bringendes  varde.  Men  dette  haf- 
ver jagh  Hans  Kon.  Maij:tt  sä  vell  som  min  kiere  broder  nu 
uthi  förstonne  velet  tilkienne  giffve.  Så  snart  jagh  någott  annet 
vist  förnimme  kan,  skall  jagh  Hans  Kon.  Maij:tt  så  vell  som  min 
kiere  broder  sådant  strax  advisera.  Brodervenligen  begärandes, 
at  min  kiere  broder  vill  vare  obesväret  migh  veta  låtha  hvadh 
som  der  uthi  rijcket  höres  och  förefalle  känn.  Befaller  min 
kiere  broder  etc.     Aff  Rijgha  denn  25  Martij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslereos  anteckning:   Praesent.  1  Vesteråhrs  den  3  Maij  anno  16S3. 


Digitized  by  VjOOQIC 


199 

Postscriptom  å  ett  särskildt  ark*). 

Välborne  herre  käre  bror.  Näst  all  välmoghs  flitige  lyck- 
önskan och  min  broderlige  tiensts  tilbiudelse  låter  jagh  min 
K.  B.  vanligen  förnimma,  att  jagh  efter  vårtt  siste  aftall  nu 
sender  denne  min  opvachtara  Gertt  Munduss  medh  de  tidhen- 
der  som  jagh  haffver  bekommitt  ifron  Rick[s]dagen  till  Hanss 
Kon.  Maij:tt  på  dett  han  genom  den  occasionen  mä  och  kunne 
befordra  sin  egen  particular  säck  hoss  Hanss  Kon.  Maij:tt.  Beder 
fördenskuldh  ännu  sosom  tilförende  min  K.  B.  att  han  sä  vall 
för  hanss  troghne  tienst  sosom  och  för  min  skuldh  vill  late  ho- 
nom vara  sigh  till  thett  beste  befalledh,  att  den  fntige  karlen 
må  kunne  komme  till  dett  han  för  Gudh  är  berett[ig]adh  till- 
Hvadh  min  K.  B.  honom  häri  varder  bevisa  vill  jagh  holla  så 
kärtt  sosom  dett  migh  sielff  vare  vederfaredh,  och  skall  i  alle  före- 
fallande legenheter  [migh]  beflita,  sådantt  om  min  K.  B.  igen  att 
förskylla.  Hvadh  nu  vår  stat  här  vidh  kommer,  så  är  den  (Gudhi 
tess  loff)  temligh  godh  och  efter  dett  settett  som  min  bror  den 
här  lefde;  ty  vårc  granner  hafve  althertill  holledh  godh  nabo- 
skap,  och  sosom  alle  kunskaper  lydha,  önska  de,  så  väll  i  Polen 
eosom  Lettowen  fredh.  Jagh  tror  och  väll  att  deress  olegenhett 
dem  därtill  tvingar,  efter  hoss  dem  så  dyr  tidh  ähr,  och  de  sigh 
för  Turcken  befara,  att  han  dem  i  sommer  skall  vist  igen  öfver- 
falla,  efter  han  uthan  nogon  viss  resolution  deress  sendebudh  sä 
lenge  oppeholler,  så  snartt  jagh  raehre  beskc  af  mine  uthskic- 
kadhe  bekommer,  skall  jagh  oförsumeligh  dem  min  K.  B.  comu- 
nisera.  Om  denne  stads  inbyggiare,  kan  jagh  intedh  annadh 
skrifva  än  att  de  Stella  sigh  alle  sosom  att  dem  detta  regemen- 
tedh  väll  behagar,  i  synnerhett  leter  Bor[g]m estaren  Ram  och 
Ulrick  sigh  förmerkia  att  de  äre  Hanss  Kon.  Maij:tt  synnerlige 
troghne,  och  att  dhe  aldrigh  tenckia  att  gifve  sigh  under  nogodh 
annedh  regemente.  Hafver  och  fördenskuldh  synnerligh  Ram 
migh  beditt,  att  jagh  hoss  min  B.  på  han[s]  veghne  vill  påminnelse 
göra  om  Wichterpall,  att  min  K.  B.  honom  ville  därtill  förhielpa, 
att  Hanss  Kon.  Maij:tt  honom  därmedh  ville  beneficera,  förplich- 
tandes  sigh  att  han  och  hanss  barn  aldrigh  skole  vicka  ifron 
Sveriess  crona.  Hvarföre  beder  jagh  min  K.  B.  att  han  medh 
legenhett  sådantt  hoss  Hanss  Kon.  Maij:tt  ville  ihughkomma;  ty 

*)  SåTäl  papperets  format,  emot  vanan  skäret,  som  vecken  samt  hand- 
stilen stamma  likasom  Innehållet  med  det  föregående. 


Digitized  by  VjOOQIC 


200 

äDdoch  man  inte  kan  see  dem  i  hiertadh,  eller  aldeless  försäkra 
sigh  pä  deress  tilbiudelser,  doch  leckvell  tyckese  migh  icke  orä- 
dhelichtt;  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  denne  Bormestaren  Ram  här- 
medh  beneficerade,  efter  han  där  egenom  sä  höchtt  blefve  för- 
obligeradh,  att  han  int[e]  letteligen  skulle  lata  movera  sigh  till 
nogen  förand ringh,  och  om  han  blifver  trogen,  ähr  här  inte  att 
befara  sigh,  efter  de  fömemsta  ähre  af  hanss  parti;  Ulrick  haff- 
ver  alredhe  fulle  så  myckedh,  att  han  neppeligen  sigh  så  myc- 
kedh  på  en  annan  ortt  förmodher,  uthan  skall  altidh  därefter 
trachta  att  han  dett  må  vidhar[e]  sigh  försäkra.  Jagh  tror  och  att 
Hanss  Kon.  Maij:tt  på  ingen  betre  skall  kunne  någodh  anvenda 
i  den  måtte  än  som  på  desse  bodhe;  ty  om  de  blifve  stadhige 
och  troghne,  kunne  de  letteligen  pro6tera  så  myckedh  vår  statt 
som  dett  kan  vara  vertt,  hvadh  och  icke,  så  får  Hanss  Maijstett 
sin  godz  där  igen,  altidh  så  godh  om  icke  bätre.  Till  dett  sista 
kan  jagh  och  icke  underlota  att  bedia  min  K.  B.  om  mine  eghne 
sacker,  om  hvilke  jagh  min  K.  B.  tilförende  haffver  tilskrefvedh 
(icke  tviflendess  att  han  jo  alredhe  min  breff  bekommedh  haff- 
ver) att  jagh  därpå  må  medh  förste  bekomma  Hanss  Kon.  Maij:tt9 
nädhiga  resolution ;  uthi  hvadh  måtte  jagh  kan  tiena  min  K.  B. 
igen,  skall  han  altidh  finna  migh  mehr  än  villigh.  Befaller  här- 
medh  och  altidh  min  K.  B.  samptt  hanss  käre  husfru  och  vord- 
nadhe  (dem  han  alle  på  mine  veghne  fliteligen  helse  ville)  Gudh 
den  allerhögste  till  mycken  lycke  och  välferdh.  Begerendess 
min  kere  bror  ville  altidh  hoUe  migh 

för  sin  trogen  och  tienstvilHgh 
bror  och  vän 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


99.  Biga  den  19  April  1628*). 

LycköDskar  till  hemresan  frän  Finnland.  Farsoten  aftager,  men  dyrhet  på 
spannemäl  fortfar;  nyheter  från  Pohlen  och  Turkiet;  emedan  E.  Sigis- 
mnnd  låtit  vid  Danzig  bygga  en  hop  platta  skärbåtar,  är  nödigt,  att 
borgame  i  Riga  fä  några  hundra  furuplankor  för  att  låta  bygga  de 
galejor,  Konungen  af  dem  begärt. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  min  käre  broders  schriflf- 

*)  Det  buf^udsakliga  innehållet  finnes  åter  infördt  i  ett  nytt  bref  af  d. 
22  April,  hvari  säges,  att  som  han  tviflade,  att  hans  utskickade  kunde  komma 
så  snart  fram  öfver  land,  sänder  han  det  nya  brefvet  sjöledes. 


Digitized  by  VjOOQIC 


201 

▼else  är  migh  i  desse  dagar  tillhånde  kommen,  hvaruttafi'  jagb 
aff  hiertett  fast  gärne  förnummitt  haffver,  att  Gudh  den  aldra- 
högste  Dådeligen  haflFver  min  käre  broder  till  sine  godz  udi 
Finlandh  medh  helse  och  sundheet  förhulpett.  Och  efter  min 
käre  brodher  udi  samma  sin  skriffvelse  förmäler,  att  hann  då 
haflfver  achtett  att  begifve  sigh  derifrån  åth  Sverigie,  öndskar 
jagh  fördenschuldh  troligen,  att  Gudh  den  Aldrahögste  än  videre 
nådeligen  ville  min  käre  broder  för  all  skade  och  farlighet  be- 
vare och  till  sine  medh  helse  och  behållen  reese  förhielpe. 

Hvadh  vår  stat  och  lägenhet  här  udi  landet  vidkommer,  så 
är  den  ännu  (Gudi  dess  l&ff)  udi  temmeligh  godh  esse,  ty  siuk- 
domenn  som  iblandh  krigzfolkett  grasseret  haffver,  begynner  nu 
någorlunda  ophöre,  så  att  uttaff  dhem  icke  så  mykitt  som  til- 
förenne  döö,  ändogh  fuUer  een  godh  deell  uttaflF  dhem  förleden 
vinter  are  döde  bleffne,  eifter  såsom  min  käre  broder  aff  dett 
nttogh  som  jagh  näst  min  schriffvelse  senest  M.  K.  B.  tillsände 
videre  haffver  till  att  see  och  förnimme.  Opå  proviant  som  då 
udi  förrådh  var,  sände  jagh  och  min  käre  broder  eett  vist  för- 
slagh,  huru  vidt  sådantt  tillräckie  känn.  Och  effter  här  inthet 
meere  spannemåll  än  till  denne  månaden  öfver  är  och  här  udi 
staden  elliest  inthett  stortt  udi  förrådh  finnes,  aldenstundh  hijtt 
ingen  synnerligh  tillföringh  udi  spannemåll  förleden  vintres  iffrån 
Littowen  och  Curlandh  scheddh  är,  effter  spannemålen  dher  hos 
dem  skräckeligh  dyr  vare  skall,  vill  fördenskuldh  högeligen  aff 
nöden  vare,  att  min  käre  broder  vill  hoos  H.  K.  M:t  derom  solli- 
citere,  att  man  må  deriffrån  i  tijdh  medh  penningar,  spannemåll  och 
proviantt  undsatt  blifve,  på  dett  att  befestningerne  icke  mage  för 
mangell  opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fara  steltte  blifve. 

Anlangandes  kundskaper,  så  är  nu  här  altt  stille  värch  utan 
allenest,  att  två  uttaff  mine  uttskickade  äre  iffrån  Rijkzdagen 
som  udi  Warsaw  hållen  är  hijt  ankompne,  den  ene  för  sex  da- 
gar sedan  och  den  andre  i  går,  hvilkes  berättelse  nästan  öfver- 
eens  kommer  medh  den  förrige  relationen,  som  jagh  min  käre 
broder  för  någon  tidh  sedan  tillsände,  undantagandes  att  dhe 
vete  någre  particularia  derhos  berätte,  och  i  synnerheet  att  Tur- 
kiske Keijsaren  skall  åtter  vare  ombracht,  och  een  annen,  nemb- 
ligen  den  förrige  Keijsarens  son  eller  frände,  som  fången  varit 
hafver,  udi  hans  stadh  udi  regementet  satt,  effter  såsom  min 
kåre    broder    aff  medfölgiende  deres  berättelser*),  videre  hufver 

*)  Bilagan  upptager  SS',  Bida  och  börjar  med:  >VerEeichDii88e  was  Anno 
1628  sa  Warsow  aaff*m  Reichstage  ist  Yorgelanffen  uDd  tractiret  wordeo»,  der- 


Digitized  by  VjOOQIC 


202 

till  att  see  och  förnimine.  EUiest  är  och  för  tre  dagar  sedan 
een  HoUändsch  köpman  ifrån  Warsow  hijt  ankommen,  som  een 
tijdh  långh  här  udi  stadenn  handlatt  hafver,  och  är  een  argh 
Papist  och  Jesovit;  denn  samme  haffver  och  dett  måst  tillstå 
(ändogh  han  håller  sine  saker  mechte  hembligtt  hos  sigh)  att 
dhe  tidender  om  Turkiske  Eeijsarens  aifsettningh  och  dhe  På- 
lers  sänningebodz  arresteringh  skole  så  udi  sanningen  vare,  och 
att  han  sådane  tidender  så  väll  udi  Warsow  som  Willen  sport 
hafver.  EflFter  och  udi  aviserne  derom  förmäles,  synes  dett  fal- 
ler lijkmättigtt  vare,  så  snartt  jagh  framdeles  någott  vist  för- 
nimma kan,  skall  jagh  min  käre  broder  sådant  strax  förständige 
och  tillkenne  gifve,  brodervenligen  begärendes,  att  när  Gudh 
min  käre  broder  medh  helsan  till  H.  £.  Af  :t  förhielper,  dett  han 
alle  saker,  derom  jagh  honom  tillförenne  tillskrifvit  hafver,  vill 
late  vare  sigh  till  dett  bes  te  befalett,  och  så  väll  på  mine  par- 
ticularia  (derom  jagh  min  käre  broder  bedit  hafver)  såsom  och 
hvadh  som  hijt  till  denne  landzortten  vill  behöfves,  på  dett  beste 
sättet  befordre,  och  migh  medh  förste  derom  all  beskedh  vette 
lathe.  Jagh  skall  gerne  tiene  min  käre  broder  igen,  udi  altt 
hvadh  jagh  veet,  att  honom  kan  vare  till  villie  och  någon  be- 
hageligh  tienst.  Befalandes  min  käre  broder  etc,  Aff  Rijga 
denn  19  Aprilis  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  venn.  Kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  bro- 
dervenligen icke  förhålle,  att  effter  här  fuller  behöfves  någre 
hundrade  tolffter  sågbräder,  kalk,  jämn  och  spijk  till  att  repa- 
rere  byggningerne  så  väll  udi  skantzen  som  här  på  slättet,  på 
dett  att  folkett  mage  medh  deste  bättre  commoditet  locerede 
och  framdeles  för  siukdomar  och  andre  incommoditeter  conser- 
verede  bliffve,  hvarföre  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesvärett  hos  H.  Kon.  Maij:tt  derom  att 
sollicitere,  att  man  må  dermedh  i  tijdh  undsatt  blifve.  Udilijka 
måtto  begärer  jagh  och  brodervenligen  att  min  käre  broder  vill 
hos  H.  K.  M:t  anhålle,  att  Bårgmestare  och  Rådh  här  udi  staden 


efter   en   samling   tidaingsnotlser   och  slatllgen  ett  K.  Slgismands  T&rfnings- 
patent  för  Jakob  Bntler  af  d.  9  Jan.  1628.    Finnes  ook  i  brefyet  af  d.  22. 


Digitized  by  VjOOQIC 


203 

måtte  bekomme  nägre  hundrade  furu  plancker  till  att  late  byggie 
dhe  galeijer  som  H.  K.  M:t  nådigest  af  dem  begäret  hafver, 
hvilke  sannerligen  bär  högeligen  aff  nöden  äre,  aldenstundh  man 
ifrån  Dantzich  visse  tidender  bekommit  hafver,  att  Konungen  i 
Pålen  hafver  latett  byggie  een  hop  platte  skärebåter  (derom  jagh 
min  kåre  broder  allerede  tilförende  tilschrifvitt  hafver)  och  kan 
till  eventyrs  hafve  eett  lättfärdigt  anslagh  förhänder,  ettdere  till 
att  förraska  skantzen  här  i  ämminnett  eller  och  på  andre  ortter 
att  infalle,  hvilket  man  medh  samme  galeijer  bäst  förhindre  och 
förekomme  kan,  der  dhe  aigh  udi  så  måtto  någott  företoge. 
Tvifler  fördenschuldh  inthett,  att  min  käre  broder  derom  hos  H. 
K.  M:t  anhållendes  varder,  att  dhe  m&ge  med  samme  planker 
med  thet  allerförste  undsatte  bliifve,  ty  H.  E.  M:t  (effter  såsom 
min  käre  broder  nogsampt  vitterligitt  är)  deropå  udi  denne  tidz 
lägenheet  macht  ligger.  Dette  jagh  min  käre  B.  brodervenligen 
icke  hafver  kunnet  underlate.  Befalandes  M.  K.  B.  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  långhvarigh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


100.  Biga  den  80  April  1623. 

Underhaodling  är  begärd  af  Farst  Radsivi],  genom  coramissarier  utsedda  af 
Polska  riksdagen,  men  h vilka  icke  namngifvits,  likasom  ej  heller  upp- 
drag af  K.  Sigismund  omtalas.  Underrättelser  från  Poblen  äro  inhem- 
tade  och  meddelas,  ehuru  stridiga  och  osäkra;  för  ändamålet  behöfs  ett 
årligt  anslag. 

Välborne  her  Cantzler  etc.  Der  hos  känn  jagh  min  käre 
broder  brodervenligen  icke  förhålle,  att*)  sedan  som  jagh  H.  K. 
M:t  och  min  käre  broder  den  19  Aprilis  med  Leutnampten  An- 
ders Person  tillschreff,  och  dhe  kundskaper  som  jagh  då  iffrån 
Pålen  medh  min  uttskickade  bekom  mitt  hadhe,  H.  K.  M:t  och 
min  käre  broder  tillsände,  ankom  een  påst  iffrån  Raziwill  medh 
hans  schriffvelse  migh  tillskriffvitt,  hvarutaff,  så  väll  såsom  uttaff 
mitt  svar,   som  jagh  honom  deropå  gifvitt  haffver,  jagh  een  utt- 

*)  I  ställe  för  de  följande  16  raderna  läses  uti  ett  annat  bref  af  samma 
dag:  > efter  dette  skepet  medh  sitt  uth-  och  in-lastande  haffver  måsth 
>Bigh  någorlunda  här  dvälgias,  äre  mine  breff,  som  jagh  först  till  H.  Kon, 
>Maj:tt  och  min  Broder  skrifvit  haffver,  så  länge  bär  oppeholdne  vordne. 
>nthi  medlertijdh  är  hijt  ankommen  een  päst  ifrån  Radsivil  medh  hans  skriff- 
>vel8e  till  migh,  der  uthi  han  tillkennegiffver  . . .  ete.  Det  är  i  öfrigt  af 
Munma  innehåll,  utom  i  afseende  på  Ulricbs  relation. 


Digitized  by  VjOOQIC 


204 

copia,  näst  dhe  tidender  som  jagh  sedermere  iiTrån  Pålen  genom 
min  uttskickade  och  elliest  uttaff  reesande  man  bekommitt  haff- 
ver  H.  K.  M:t  på  eett  skep  medh  Biörn  Bångh  i  all  underdånig- 
heet  tilskickett  haffver,  men  eflFter  jagh  eendeels  migh  befharer, 
att  samme  skep  icke  kan  så  snart  för  mootveder,  som  till  even- 
tyrs  uågott  länge  oppåstå  kan,  fortkomme,  haffver  jagh  förden- 
schuldh  denne  påstenn  öfver  landh  till  H.  K.  M:t  affärdiget,  på 
dett  att  hvilkendere  aff  samme  mine  påster  snarare  forttkomme 
kan,  H.  K.  M:t  och  min  B.  mage  då  see,  hvadh  tidender  här 
förefalne  äre  och  huru  såsom  Raziwill  udi  sin  skriffvelse  tillkenne 
giffver,  att  någre  Commissarier  äre  uttaff  Ständeme  udi  Pålen 
(leputerede  till  att  tractere  om  Lijfläandh  medh  dhe  Svenske 
Commissarier,  och  derföre  begäre  aff  migh  vette  nampn  på  dem 
som  der  till  kune  deputerede  vara,  på  dett  att  dhe  sedan  sigh 
emillan  måtte  kune  föreene  om  tijden,  stelle  och  ortten,  såsom 
och  hvadh  comitat  hvar  och  een  skall  medh  sigh  haffve,  effter 
såsom  hans  formalia  sådantt  förmäle  och  min  käre  broder  uttaff* 
uttcopian  som  jagh  H.  K.  M:t  här  hos  tillskicker  videre  förnim- 
mandes varder,  hvaropå  jagh  honom  inthet  annett  haffver  kun- 
nett  svare,  änn  att  H.  K.  M:t  min  Allernådigeste  Konungh  och 
herre  ännu  inge  Commissarier  dertill  deputeret  haffver,  effter 
mann  härtill  inthett  haffver  vist,  om  dhe  videre  någonn  tractat 
begäre.  Derföre  ville  jagh  nu  denne  hans  begärann  H.  K.  M:t 
i  all  underdånigheet  tilkenne  gifve,  icke  tvifflandes  att  H.  Kon. 
Mayitt  medh  thett  allerförste  sigh  deropå  så  förklarandes  varder, 
att  man  der  aff  H.  K.  M:tz  fredelskande  gemöte,  så  väll  nu  så- 
som offta  tillförenne  spörgie  och  förnimme  må.  Och  ändogh 
jagh  fuUer  hade  kunnet  förebrå  honom  udi  samme  min  schriff- 
velse,  att  han  så  udi  generalibus  terminis  sitt  breffsteltt  haffver, 
udi  dett  att  han  hvarken  nampngiffver  dhe  Commissarier  som 
dertill  deputerede  äre,  mykitt  mindre  förmäler,  att  dhe  någon 
autoritet  aff  deres  Konungh  haffve,  eij  heller  ihoghkomme[r]  H. 
Kon.  M:tz  personn,  medh  hvilken  dhe  tractere  ville,  så  hafver 
jagh  dogh  lijkväll  dett  altt  velett  förbij  gå,  till  dess  att  jagh  H. 
K.  M:t  nådige  resolution  och  meeningh  deropå  bekommer,  och 
honom  allennest  generaliter  deropå  svarett,  effter  såsom  min 
käre  broder  aff  bemelte  uttcopia  videre  haffver  till  att  see,  för- 
modendes  att  H.  K.  M:t  nådigest  sådant  sigh  behage  låter.  Vi- 
dere hvadh  nu  deres  stat  udi  Pålen  vidkommer,  och  hvadh  tiden- 
der man  sedermere  deriffrån  bekommitt  hafver,  så  väll  uttaff  ått- 
skillige  personer  som  jagh  på  kundskap  dijt  hafft  haffver,  såsom 


Digitized  by  VjOOQIC 


205 

och  uttaff  dem  som  här,  ifixånn  Curlandh  och  andre  ortter  aff  och 
ann  reest  hafve,  sänder  jagh  här  hos  H.  K.  M:t  och  min  k.  bro- 
der tillhånde,  ändogh  dhe  fast  eendeels  åttskillige  och  contrari 
emot  hvarandre  are,  dogh  lijkväll  hafiVer  jagh  sädane  som  jagh 
bekommitt  hafver  H.  K.  M:t  och  min  k.  broder  velatt  tillkenne 
giffve,  på  dett  att  dhe  mage  kune  der  aff  judicere,  hvadh  san- 
ningen lijkest  kan  vare,  och  sakerne  der  effter  dirigere,  ty  nägre 
Ijde,  att  dhe  HögPäler  sä  väll  som  dhe  Littower  alle  eenhelli- 
gen  haifve  pä  Rijkzdagei^  anhällitt  hos  Konungen,  att  han  skulle 
göre  fredh  medh  H.  K.  M:t  vår  Allernådigeste  Konungh  och 
herre,  och  derföre  inthett  haffve  velett  någon  contribution  be- 
vilgie;  dhe  samme  berätte  och  att  Turkiske  Keijsaren  skall  ätter 
vare  ombracht,  och  dhe  Pålenske  sänningebudh  skole  udi  Tur- 
kijt  fiingzligen  anhäldne  vare,  förmenendes,  att  ingen  fred  emil- 
lan  Turken  och  Pålackerne  skall  kune  blifFve,  utann  att  Turkenn 
åtter  medh  machtt  vill  infalle  udi  Pålen.  Andre  och  i  synner- 
heet  en  Fransösk  köpman,  som  jagh  hafiver  pä  kundskap  till  War- 
sow  sändt,  berätte  deremoot  contrarium,  att  nägre  [de]  förnempste 
biskoper  och  woiwoder  udi  HöghPälen  skole  haflFve  tillsagtt 
konungen  i  Pålen  all  biståndh  och  assistens,  om  dhe  icke  kune 
på  denne  här  tractaten  deres  begären  nåå,  och  i  synnerheet 
Rijga  stadz  restitution.  Derhos  säger  han,  så  väll  som  någre 
andre,  att  fredenn  medh  Turken  skall  vare  besluten,  och  att 
sänningebuden  skole  vare  igen  ankompne  på  gräntzen  udi  Podo- 
lienn,  då  han  iffrån  Warsow  förreste.  Hvadh  härutaff'  nu  udi 
sanningh  kan  vare,  varder  tiden  medgifvandes,  dogh  tyckes  migh 
fuller  lijkest  vare  och  stemma  mast  der  medh  öfvereens,  att  in- 
gen viss  fredh  ännu  skall  vare  medh  Turken,  och  att  dhe  På- 
lenske Sänningebudh  inthet  ännu  äre  tilbaker  igenkompne,  hvil- 
kett  och  een  Hertigens  aflF  Curlandz  Secreterare  förtroligen  vij» 
hafver  berättet  bårgmestere  Ulrich  medh  een  hop  andre  parti- 
cnlaria  som  på  Rijkzdagen  förlupne  äre,  hvilke  jagh,  effter  så- 
som bårgmesteren  Ulrich  migh  dem  communiceret  haffver,  här 
hos  H.  K.  M:t  i  all  underdånigheet  tillsänder.  Hvadh  för  tiden- 
der  jagh  framdeles  deriffrån  förnimma  kan,  skall  jagh  oförsume- 
Hgen  H.  K.  M:t  och  min  k.  broder  vette  late,  effter  jagh  åter 
på  nytt  någre  dijt  uttsändt  hafver,  och  effter  det,  käre  broder,  att 
till  sädane  kundschaper  penninger  behöfves,  och  dertill  aff  H. 
K.  M:t  alz  intett  förordnett  är,  hvarföre  beder  jagh  min  käre 
broder  venligenn,  att  han  ville  så  läge,  att  H.  K.  M:t  åhrligenn 
1000  daler  eller  så  mykitt  H.  K.  M:t  nådigest  täckes,  dertill  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


206 

ordne  låter,  på  dett  att  man  deste  bettre  sigh  derom  vinleggie 
känn,  effter  deropå  ingen  ringe  machtt  ligger,  såsom  min  käre 
B.  utan  min  påminnelsse  nogsamptt  vitterligitt  är.  Dette  jagh 
min  käre  broder  udi  een  hast  brodervenligen  icke  hafver  kun- 
nett  underlate.  Betalandes  M.  K.  B.  etc.  Åff  Rijga  denn  30 
Aprilis  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 

Postscriptam  på  ett  löst  blad,  hörande  till  det  andra  exemplaret. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendes  syn- 
nerlige  gode  venn.  Åndogh  jagh  hade  förmeentt  Bårgmesterens 
Ulrichz  relation  min  käre  B.  at  tillsände,  effter  såsom  udi  min 
medfölgiende  schrifvelsse  förmäles.  Lijkväll  effter  jagh  dogh 
icke  tvifler  att  min  K.  B.  dess  innehåldh  nogsamptt  af  K.  M:tt 
min  Allernådigeste  Konungh  och  herre  förnimmandes  varder, 
haffver  jagh  fördenschuldh  samme  relation  H.  K.  M:t  i  all  un- 
derdånighet tillsändt.  Befalandes  min  käre  broder  Gudh  Alz- 
mechtigh  till  all  lyckeligh  vällmåge.     Datum  ut  in  literis. 


101.     Egenhändigt.  Biga  den  1  Maj  1623. 

Den  erbjudna  underhandlingen  från  Polsk  sida  är  icke  mycket  att  bygga  på, 
utan  är  det  snarare  att  vänta  oförmodadt  anfall,  och  särdeles  angeläget 
att  sä  väl  Riga  som  skansen  vid  DUnas  mynning  äro  väl  försedda  med 
proviant,  hvarföre  han  ock  lofvat  magistraten  fä  öfvertaga  den  spanne- 
mål, som  han  har  liggande  i  Nyen,  om  det  af  Konungen  tillätes. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  synnerlige  tilförlåtne  godhe 
vän.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan  och  min  brodervenlige  tiensts 
tilbiudelse.  Kan  jagh  icke  underlå[ta]  min  K.  B.  mitt  ringa  ju- 
ditium  och  meningh  om  denne  tilstundande  tractatt  att  tilkenne 
gifve,  efter  jagh  uthaff  alle  kunskapper,  så  myckedh  förnuna- 
medh,  att  Konungen  i  Polen  inte  nu  mehr  till  någre  godhe  me- 
dell  skall  benegen  vara  än  som  tillförende;  och  att  senatorerna 
och  stendema  i  Polen  icke  heller  ville  tractera  medh  Hanss 
Kon.  Maijttt  vår  nådigste  Konungh  och  herre,  uthan  såsom  de  i 
iiordh    tilbodhe,    ville    de    allenest   handla   medh  Ricksens  Rådh 


Digitized  by  CjOOQIC 


207 

och  Stenderna  i  Sverie.  Däraf  kan  jagh  inte  see  att  någodh 
gått  i  hufvusacken  kan  vara  att  förventn,  uthan  där  deress  sacker 
och  olegenhett  dem  därtill  tvingar,  tror  jagh  väll  att  de  än  vi- 
dhare  ekole  ville  prolongera  dett  förrige  stiletondett  på  någen 
kortt  tidb,  om  Hauss  Kon.  Maij:tt  dett  sä  teckess,  hvilkedh  om 
dett  088  kan  vara  nyttichtt  eller  ej,  varder  Hanss  Kon.  M:tt  af 
sine  eghne  sackers  tiUtondh  och  legenhett  best  veta  att  judi- 
cera.  Eliest  kan  denne  tractaten  fulle  tiena  och  nytta  oss  däri 
ttt  man  ännu  mehr  och  mehr  vår  säck  hoss  Polackerna  må  justi- 
ficera  och  förklara,  och  dem  emått  deress  konungh  opreta.  Ty 
sannerligh  den  siste  tractaten  haffver  alredhe  så  myckedh  aff 
sigh  fött,  sosom  man  aflF  alle  orter  förnimmer,  att  monge  Konun- 
gens i  Polens  undersotaress  hierta,  äre  emott  honom  koldhe 
vordh[n]e  och  där  de  ännu  ytermera  förnumme,  att  Hans  Kon.  Mayrtt 
dem  än  vidhare  så  billige  conditioner  proponerer,  tror  jagh  vist 
att  de  skole  tenckia  till  sådanne  medhell,  därigenom  de  deress 
besverligheter,  som  deress  ricke  nu  uthi  svefver  mage  afskafia, 
fast  dett  och  än  skole  ske  medh  Konungens  i  Polenss  och  alle 
hanss  anhanghs  skadha  och  despect.  H vårföre  önskar  jagh  aff 
hiertatt,  att  om  H.  Kon.  May.tt  nogen  vidhare  tractat  medh  dem 
vill  ingå,  att  min  K.  B.  och  för  sin  person  må  där  till  brukadh 
blifVa,  efter  honom  nu  icke  allenest  är  deress  humor  bekendh, 
uthan  jagh  och  icke  vett  någen  i  vår  stat  som  dem  dett  så  väll 
till  gemött  skulle  kunne  före,  helst  opå  dett  Latinske  tunge- 
raoledh,  hvilkedh  man  hoss  dem  brucka  måste.  Åhr  och  väll 
tilltrondess  att  de  synnerlige  lerde  och  förnemme  uthaff  deress 
Senat  därtill  deputerandes  varde.  Ratzewill  tror  jagh  nepligh 
låter  sigh  mehra  brucka  där  till,  efter  honom  en  stor  despect 
uthaff  Konungen  i  Polen  opå  Ricksdagen  vederfaren  är,  sosom 
min  K.  B.  aff  den  berettelsen  som  Hertigens  i  Curlandz  Secre- 
terare  haffver  giortt  Bor[g]me8taren  Ulrich  haffver  till  att  see. 
Eliest  hvadh  de  kunskapper  vedhkommer  som  jagh  uthur  Polen 
haffver  bekom  mitt,  achter  jagh  dem  fulle  vara  för  sannest  som 
förmäle  att  ingen  fredh  skall  vara  medh  Turcken,  efter  man  inte 
förnimmer  att  någen  skall  hafve  seett  den  Polske  Sendebudett 
vara  igen  kommen,  uthan  dett  de  sielff  sigh  emellen  dett  så  uth- 
spridha. 

Doch  måste  man  icke  därföre  blifva  alt  för  säcker,  uthan 
år  höchtt  aff  nödhen  att  H.  Kon.  Maijrtt  haffver  godh  achtt  på 
sine  sacker,  och  i  tidh  låter  väll  försöria  denne  orten,  så  väll 
som   alle   andre   befestninger  här  i  landett.      I  synnerhett  måste 


Digitized  by  VjOOQIC 


208 

skantzen  här  i  åinyne  och  denne  stadhen  provianterea  ifron 
September  till  September,  pä  dett  att  icke  fienden  må  en  gonge 
i  olegligh  tidh  oss  anfalla,  då  vi  hitt  ingen  unsetningh  uthan 
allsomstörste  besver  och  fara  göra  kunde,  eller  och  råka  sådan 
legenhett  som  nu  är,  att  man  icke  en  daler  penninger  eller  en 
tunna  spanmåll  i  förrådh  haifver,  hvarken  i  skantzen  eller  här, 
unnentagendess  hvadh  i  dagh  på  Maij  månan  uthgifs.  Därföre 
tvifler  jagh  inte  att  min  K.  6.  varder  sådantt  någhsamptt  H. 
Kon.  Maij:tt  till  gemött  föra,  och  förhielpa  att  därpå  må  tidigh 
förordningh  görass.  Här  i  staden  är  och  bara  litedh  spanmåll  i 
förrodh,  sosom  min  bror  varder  af  Bormestarenss  breff  till  H. 
Kon.  Mayrtt  förnimma;  därföre  hafve  Bormestarna  och  Rodett 
medh  deress  elderman  medh  migh  taltt,  att  jagh  ville  att  de 
kunde  bekomma  den  spanmåll  som  jagh  i  höstas  solde  ått  min 
verdh  och  Reinholtt  Dreijer  samptt  hvadh  jagh  än  kunde  där 
hafva  osoltt.  På  hvilke  deress  begeren  jagh  haffver  förmått  så 
väll  Reinholtt  Dreijer  så  väll(!)  sosom  min  verdh  därtill,  att  de 
samma  spanmåll  dem  för  en  billig  priss  hafve  oplatidh.  och  dem 
och  tilsachtt  för  samma  köp  dett  ringa  jagh  ännu  där  haffver. 
Men  efter  de  inte  veta  att  bekomma  samma  spanmåll  dedhen 
uthan  medh  fremmande  skep,  hafver  jagh  fulle  haftt  betenc- 
kiande  dem  att  tillstedhia  någre  fremmende  skep  att  ditt  senda, 
för  dett  mandatedh  H.  Kon.  Maij:tt  haffver  publicera  latidh,  doch 
efter  dett  föress  hitt  till  H.  Kon.  M:tts  egen  stadh,  och  deregenom 
dan  ne  stadhen  inte  litedh  blifver  på  alle  nödhfall  försäkradh, 
tror  jagh  aldrigh  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  dett  sigh  kan  lata  mia- 
haga,  helst  efter  och  Bormestare  och  Rodh  här,  icke  ville  hop- 
pes  att  H.  Kon.  May:tt  skole  hafve  mentt  dem  där  medh  eller 
nogre  aff  sine  eghne  stedher,  uthan  all  fremmande  köphandell. 
Hvar  nu  H.  Kon.  M:tt  öfver  all  tillförsichtt  skulle  taga  sådantt 
till  mistyckes  eller  onåder,  beder  jagh  min  K.  B.  att  han  migh 
häri  håss  H.  K.  M:tt  ville  till  dett  beste  unskylla,  ty  jagh  tager 
Gudh  till  vetne  att  jagh  dett  mest  haffver  giortt  för  Hans  Kon. 
M:ts  beste,  och  att  på  alle  förefallonde  legenheter  här  måtte  i 
stadhen  vara  någodh  i  förrodh,  på  dett  att  om  nödhen  trenghde 
man  då,  etter  genom  lohn  eller  andre  medell  dett  aff  dem  igen 
bekomma  kunde.  Hoppes  därför,  att  H.  Kon.  M:tt  därmedh  nå- 
digst  till  fredz  ähr,  på  hvilken  hendelse  jagh  haffver  genom  min 
skrifvelse  begeradh  aff  H.  Kon.  M:tt  ett  breff  till  StothoUaren  på 
Nöteborch  att  han  samme  skep  må  oraålestera[de]  passera  lata,  om 
hvilke   breff  jagh  beder  min  K.  B.  ville  migh  behielpeligh  vara. 


Digitized  by  VjOOQIC 


209 

att  dett  medh  en  hastigb  pöste  mo8te(!)  sendass  till  Nyhn 
eller  hitt  till  migh.  Om  de  andre  nötorfter  som  hitt  behöfvess, 
som  ähr  jerhn,  spick,  kalck,  sogebreder  och  furuplancker,  till 
att  lata  byggia  galleijer  medh  som  kunne  brukass  här  i  ström- 
men, samptt  och  hvadh  jagh  i  min  privat  sacker  beditt  min  E. 
B.  om,  och  honom  därom  tilförende  tilskrifvedh,  beder  jagh  ännu 
ganska  fliteligen  att  han  ville  vara  obesveradh  att  befordra  hoss 
H.  Kon.  M:tt,  att  jagh  därpå  må  medh  dett  första  få  godh  beske, 
jagh  skall  altidh  gärna  tiena  min  K.  B.  igen  i  hvadh  måtte  jagh 
kan.  BeiTallendess  honom  samptt  hanss  käre  husfru  och  vordh- 
nader  (dem  han  alle  på  mine  och  min  hustrus  veghne  kärligen 
helsa  ville)  Gudh  den  allerhögste  till  mycken  lycko  och  väl- 
fcrdh,  aff  hierta  önskandess,  att  den  barmhertige  Gudh  ville 
eder  och  alle  andre  vore  godhe  venner  i  den  farlige  och  svore  hef- 
tige  tidhen  och  siuckdomen  nådheligen  bevara,  och  hielpa  oss  medh 
helse  och  gledhie  tillsammens  igen.  Aff  Riga  den  1  Maij  a:o  1623. 
Din  trogen  och  tienstvillige  bror  och  vän 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Välborne  her  Cantzler  K.  B.  Borgemestaren  Ram  haffver  af 
migh  fliteligen  begeradh,  att  jagh  ville  min  bror  om  hanss  säck 
tienstligen  påminna,  att  han  ville  efter  sitt  godhe  lyfte  befordra 
hanss  säck  hoss  H.  K.  M:tt  att  han  Wichterpall  hoff  gekomme  [o:  be- 
komme]  måtte,  han  tilbiuder  sigh  medh  all  trohett  sodantt  att  för- 
tieaa.  Jagh  för  min  person  achter  att  Hanss  K.  M:tt  skall  genom 
sodanna  beneflcier  emott  honom  och  Ulrich  mehr  befeste  och  för- 
säkre sigh  denne  stadhen  än  genom  nogre  fnner  soldater,  än- 
doch  de  måste  och  vare  derhoss.  Tror  visserligh  min  K.  B. 
låter  denne  hanss  begeren  [utan]  min  intercession  statt  finne. 
Jagh  skall  gärne  göra  hvadh  honom  behagelichtt  är.     Valc. 


102.  Biga  den  12  Maj  1623. 

Förord  för  D:r  Fredrik  Hirtelmann  i  en  rättegängssak ;  för  D:r  Stopii  arf- 
▼ingår  att  återfå  ett  gods,  som  bllfvit  doneradt  till  öfversten  Johan 
Hindersson  (Reater),  och  för  Sekreteraren  Bernhard  Helfrlch  att  behålla 
sitt  underhåll  i  Finnland  oafkortadt. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.     Kan  jagh  minn  käre  broder  här 
medh   brodervenligen    icke    förhålle,    at  effter  denne  rättegångz 

Axd  Oxenåtiema  II:  5.  14 


Digitized  by  VjOOQIC 


210 

och  commissionfl  sak,  som  H.  Kod.  Maijrit  nådigeat  bafiFirer  på- 
budett här  udi  verkett  att  atelles,  är  för  någon  tijdh  sedann  till 
ändskap  kommen,  hvarföre  medan  Doctor  Fredrich  Hirtellmann 
bafyer  ärnett  för  aine  egne  privat  saker  H.  Kon.  M:t  i  all  un- 
dcrdånigheet  att  besökie,  hafver  jagh  fördenschuldh  medh  honom 
acterne  som  udi  samme  rättcgångz  och  commissions  sakeme  pas- 
serede  äre,  till  H.  Kon.  Maij:tt  i  all  underdånigheet  sändt.  Hvadb 
nu  hvars  och  eens  i  synnerheet  privilegier  anlangar,  varder  min 
käre  broder  uttaff  uttcopierne  och  extracten  uttaff  samme  derea 
privilegier,  som  dhe  här  öfvergiffvitt  och  pnesenteret  hafve, 
grundtligen  förnimmandes.  Men  aldenstundh  bär  udi  dhe  judi- 
cialia  och  skuldz  saker,  åttskillige  saker  förefalne  äre,  dem  man 
till  H.  K.  M:ttz  videre  resolution  och  förklaring  remitteret  haff- 
ver,  effter  H.  K.  M:t  udi  instructionen  nådigest  haffver  dem  aigh 
reserverad  och  förbehåUedt,  hvarföre  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  min  käre  broder  vill  vare  obesväret  hos  H.  K.  M:t  att 
anhålle,  dett  H.  K.  M:t  nådigest  vill  sigh  opå  dhe  punchter  som 
be:te  Doctor  Fredrich  Hirtellman  medh  sigh  hafver  förklare,  på 
dett  att  man  må  deres  öfverlopp  som  man  här  udi  så  måtto  dag- 
ligen hafver,  een  gångh  qvitt  blifiVe.  Härhos  kan  jagh  min 
käre  broder  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  meerebemelte 
Doctor  Fredrich  Hirtellman  är  till  sinnes  såsom  förberördt  är» 
H.  Kon.  M:t  om  sine  privatsaker  i  all  underdånigheet  att  be- 
sökie, och  fördenschuldh  haffver  uttaff  migh  begärett,  att  jagh 
hans  person  hos  min  käre  broder  till  dett  beste  ihogh  komme 
ville,  hvilkett  jagh  icke  hafver  honom  förvägre  velatt,  helst  eff- 
ter han  icke  allenest  udi  denne  här  näst  holdne  commissions  sak, 
utan  och  i  fiordh  udi  caduckz  sakerne  hafve[r]  sigh  troligen  och 
flijteligen  bruke  latett,  tilbiuder  sigh  och  vele  medh  synnerligh 
affection  och  troheet  udi  H.  K.  M:tz  tienst  bruke  late,  hvar- 
igenom  han  temmeligh  haat  och  missförtroende  så  väll  uttaff 
sine  med  coUeger  som  dhe  gemeene  här  udi  staden  opå  sigh 
förorsakett  hafver,  elliest  så  hafver  han  och  i  Curlandh  på  sin 
hustres  arffskap  een  temmeligh  skada  liditt,  effter  såsom  han 
min  Käre  Broder  derom  vidtlyffteligere  berättandes  varder.  Hvar- 
före beder  jagh  min  Käre  Broder,  att  han  vill  honom  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  beste  ihogkomme  och  recommendere,  att  hans  bil- 
lige postulata  och  petitiones  mage  någon  stadh  och  rum  finne, 
och  udi  all  gunst  och  nåder  optagne  blifve.  Förseendes  migh 
till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  till  gode 
åttniute;    udi    hvadh    måtto  jagh  kan   vare  min  käre  broder  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


211 

Tillie  och  n&gon  behageligh  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gärne, 
och  han  för  sin  person,  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige 
befordringh  eSier  sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Dette 
jagh  M.  E.  B.  icke  hafyer  kunnett  imderlate.  Befalendes  min 
käre  broder  ete.  Brodervenligen.  Aff  Rijga  denn  12  Maij 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptum 
på  löst  blad. 

Välborne  her  Gantzler,  Broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  Tenn.  Jagh  kan  min  käre  Broder,  brodervenligen  icke  för- 
hålle,  att  iblandh  andre  saker  som  här  udi  desse  nästholdne 
råttegångzdagar  passerede  äre,  hafve  och  S.  Doctoris  Stopii  enkie 
och  andre  hans  arffvingar  deres  documenta,  skääl  och  bevijs  opå 
Dågre  godz,  som  dhe  uttaff  Predrich  Byrinch  för  een  summa 
penninger  udi  underpantt  innehafft  haffve,  udi  rätten  inlagtt  och 
prsesenteret,  till  hvilke  godz,  som  man  icke  annorlunda  hafiVer 
derutöfver  judicere  kunnett,  dhe  fuller  berättigede  äre,  menn 
efiler  H.  Kon.  Maij:tt  udi  sin  nådigest  giffne  instruction  befaler, 
att  der  H.  K.  M:tt  egne  donationes  eller  någre  synnerlige  dubia 
vore,  då  skulle  man  sådantt  till  H.  K.  M:tz  videre  resolution 
och  förklaringh  remittere  och  opskiute;  hvarföre  hafiVer  jagh 
och  dhe  Commissarier  som  H.  K.  M:t  till  samme  rättegångz  sa- 
ker nådigest  deputeret  hafver,  icke  kunnett  videre  till  saken 
göre,  utan  der  vidh  in  till  videre  beskedh  iffrån  H.  K.  M:t  blifve 
latett.  Beder  fördenschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder 
vill  den  fattige  enkian  och  andre  hennes  medarfvinger,  till  sine 
godz  igen  förhielpe,  och  att  Ofversten  Johann  Hindersson  (som 
dem  nu  innehafiVer)  må  opå  andre  ortter  udi  så  måtto  veder- 
lagdh  bliffve.  Förseendes  migh  till  min  käre  Broder,  att  han 
låter  dem  denne  min  förskrifft  åttniute  och  är  dem  udi  deres 
rättmättige  saker  till  dett  beste  beforderlich.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  käre  B.  till  villie  och  behageligh  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne.     Datum  ut  in  literis. 

Postscriptum 
på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  käre  broder  och  till  förseendes  syn- 
lige gode  ven.     Effter  dett  Secretereren  Berendt  Helfrichtt,  ha£F- 


Digitized  by  CjOOQIC 


212 

ver  digh  derutöfver  besvärett  att  han  sitt  underboldh  eoin  honom 
udi  Finlandh  deputeret  är,  icke  kan  tillfyllest  uttbekommn,  al- 
denstundh  hans  förläningz  ränta  skall  vare  högre  räknet  än  den 
stige  känn,  och  fördenschuldh  denne  min  förskrifft  till  M.  K. 
B.  begäret,  hvilkett  jagh  honom  icke  hafver  förvägre  velett,  helst 
medan  han  här  dagligen  udi  H.  K.  M:tz  tienst  sä  väll  för  een 
Secreterere  sfisom  oppä  Portorio  brukett  blifver.  Brodervenli- 
gen  begärendes  att  M.  K.  B.  vill  honom  hos  Högbe:t«  H.  K. 
M:t  dertill  förhiclpe,  att  han  må  sitt  underhold  udi  Finlandh 
tillfyllest  uttbekomme,  så  som  och  att  han  må  för  dett,  att  han 
här  på  Portorio  brukett  bliffver,  någorlunde  betenkt  blifve  eflFter 
såsom  min  K.  B.  aff  medfölgiende  hans  supplicatz  videre  för- 
nimmandes varder*).  Förseer  migh  till  M.  E.  B.  att  han  låter 
honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst  till 
gode  åttnjute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  E.  B.  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  geme.  Befalendes  M.  K. 
B.  Gudh  Alzmechtigh  till  långvarigh  vällmåge.  Datum  ut  in 
literis. 


108.  Biga  den  26  Maj  1628. 

Förnyar  sId  begäran  om  utverkande  af  tillBtånd  att  från  Nyen  få  föra  ett 
parti  råg  till  Biga,  emedan  der  icke  på  annat  sätt  nödig  spannemål 
kunde  erhållas. 

Välborne  herre,  käre  brodher  och  tillförseendes  synnerlighe 
godhe  venn.  Nest  all  välfärdz  lyckönndschningh  och  een  bro- 
dhervenligh  och  flijtigh  tackseigielsse  för  beviste  välgemingar, 
dhem  jagh  medh  all  brodhervenligh  benäghenheett  och  altt  gått 
gerne  igen  förschylle  vill,  känn  jagh  M.  E.  B:r  her  medh  bro- 
dhervenligenn  icke  förhålle,  att  enndoch  jagh  haffver  åthschillige 
gångor  schriffvett  M.  E.  B:r  till  så  väl  om  dhenne  statens 
lägenheett,  och  hvadh  här  för  tijdendher  förelupne  äre,  szås- 
som  och  om  någre  mine  privat  saker,  szå  haffver  jagh  doch 
likvell  altt  härtill  icke  dett  ringeste  svar  ifrå  M.  E.  B:r  bekom- 
mett.  Och  efter  iblandh  samma  saker  någre  äre,  som  dhenne 
lanndz  välfärdh  ahnngår,  och  högdt  macht  opå  ligger,  att  jagh 
dherom  måtte  aff  H:s  E.  M:tt  i  tijdh  beschedh  haffva,  hvarfhöre 


*)    Finnes  bilagd,  stäld  till  >Fältberren  oob  Gubernatorn>,  men  p&  Tyska. 


Digitized  by  VjOOQIC 


213 

hafiVer  jagh  medh  denne  min  schriffvelsse  innthett  kunnatt  unn- 
dherlatha  dherom  hoss  M.  K.  B:r  påminnelsse  göra.  Ellieet  bliff- 
ver  jagh  och  her  themmeligh  fixeratt  uthaf  min  värdh  Jacob 
Fredriche  sä  vell  såssom  Beinholdt  Dreijer  om  dhenn  rågh  sås- 
som  dhe  uttaff  migh  I  Nyien  hafFva  schole,  effter  dhe  dhertill 
schep  frachtatt  haffva  och  dem  nu  inthett  dijtt  töra  försenndha; 
ty  sedhann  jagh  uthafF  Hanns  Kettler  haffver  bekommett  uth- 
copia  aff  Kon.  M:tz  breff  till  Nils  Hannssonn,  hafver  jagh  inthett 
tordt  någonn  schep  dijtt  senndha,  uthann  dhe  schepen  som  jagh 
uthi  min  nest  förre  schriffvelse  till  M.  B:r  om  förmälte,  haffver 
jagh  Hane  Kettler  öfverlathett,  på  dett  Hrs  K.  M:tt  icke  dher- 
igenom  schulle  tagha  orsak  att  bliffva  migh  ogunstigh.  Menn 
hvadh  för  profijt  dett  känn  giffva  H:s  K.  M:tt,  att  jagh  dherighe- 
Dom  aldeles  måtte  komma  om  min  credijt  och  att  dhenne  sta- 
dhenn  ingen  unndhsettningh  opå  spanrll  dedhann  effter  bekom- 
mer, känn  M.  B:r  letteligen  afftagha.  Jagh  tvifler  och  inthett, 
att  M.  B:r  uthaff  Borghmestarens  UUrichs  så  vell  såssom  hans 
medhcollegers  schriffvelsse  noghsampt  vardher  förnimmendes, 
huru  höghnödigdt  samma  span:ll  här  vohre,  och  om  samma 
spaniU  icke  hijtt  kommer,  att  här  schall  bliffva  een  themme- 
ligh dyr  tijdh  dher  opå,  efter  hijtt  ingenn  spaniU  ahnnkommer, 
hvarcken  ifrån  een  eller  annan  ord  t,  eij  heller  hafva  dhe  sielffve 
hår  någonn  schep  dher  medh  dhe  span:ll  ifrå  anndre  orthar 
heropta  kunna,  hvarfhöre  begärer  jagh,  att  M.  B:r  sådhantt  ville 
H:s  K.  M:tt  till  gemöthe  fhöra,  att  H-.s  K.  M:tt  dett  i  tijdh  ville 
i  betenckiendhe  tagha,  ty  om  Pålackerne  icke  igenom  dhenn(!) 
medhell,  att  hijtt  ingenn  tillförningh  må  komma,  dhenne  stadhenn 
må  tvingha,  håppes  jagh,  att  hann  medh  våldh  eller  anndre 
prachtiker  icke  schall  någott  kunna  uthrätta.  Dher  nu  M.  B:r 
H:8  K.  M:tt  kunndhe  dher  till  beveka,  att  man  måtte  samma 
8pan:ll  medh  ett  par  skep  dherifrån  hijt  hempta,  vohrc  dett 
gått,  att  dett  kunndhe  schee  medh  dett  första,  för  änn  somma- 
ren förlöper,  och  här  dher  opå  någhonn  stor  dyringh  bliffva 
schulle.  Jagh  ville  fuUer  M.  B:r  her  om  inthett  bemödha,  efter 
jagh  uthaf  Hanns  Kettlers  schriffvelsse  förnimmer,  att  M.  B:r 
uthan  dett  så  väl  om  hanns  såssom  om  min  saak  sigh  hoss  H:8 
K.  M:ti  noghsampt  haffver  bemödhett  (dherfhöre  jagh  honom 
brodherflijtheligenn  betackar).  Doch  lickvell  efter  dhenne  här 
stadhenn  dher  opå  så  myckett  machtt  ligger,  och  elliest  inghe 
anndre  medhell  är,  samma  spaniU  hijtt  att  bekomma,  nödges 
jagh  ännu  M.  B:r  dherom  att  besvära,  i  dhenn  godhe  förtroendhe 


Digitized  by  VjOOQIC 


214 

och  håppningh,  M.  B:r  dett  i  beste  måtton  optagher.     Jagh  tie- 
nar  honom  gerna  igen,  i  hvadh  måtto  jagh  känn. 

Om  kundschaper  her  iffrån,  och  huru  jagh  efter  H:6  K.  M:tz 
bef halningh  om  alle  saker  här  besteldt  haflFver,  haffver  jagh  vijdt- 
löftigdt  schriffvett  H:8  K.  M:tt  i  undherdånigheett  till,  hvarfhöre 
jagh  dett  här  nu  inthett  vill  vijdhare  repetera,  efter  jagh  ingen 
tvifvclsmåhl  bär,  dett  M.  B:r  sådantt  uthaff  min  schrifiVelsse 
till  H:8  K.  M:tt  förnimmendes  vardher,  allenest  begerer  brodher- 
venligenn,  att  M.  B:r  ville  befordra  om  dhe  saker  hijtt  schola,  i 
synnerheett,  att  den  spanrll  som  H:8  K.  M:tt  hijtt  haffver  för- 
ordnatt må  i  tijdh  ahnnkomma,  och  att  skanndzen  Nymyndh  må 
i  tijdh  medh  pråffviandt  försorgdh  bliffva,  effter  jagh  fdrnimmer, 
att  H:8  K.  M:tt  vill  altt  folckett  her  efter  medh  penninger  con- 
tentera,  hvilckett  fuUer  så  best  känn  vara,  dher  allenest  ett  gått 
förrådh  opå  span:ll  måtte  här  nedher  leggias,  dher  man  kunndhe 
tilltagha,  om  någon  nödh  trengdhe.  Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke 
haffver  veladh  förhålla.  Befhalendes  M.  K.  B:r  her  medh  uthi 
Gudz  nådighe  beschyddh  till  rayckenn  välmåghe  brodhervenli- 
genn.     Aff  Righa  dhenn  26  Maij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  broder.  Efter 
Bormester  och  Rodh  här  i  stadhen  afferdiga  nu  Secreteraren 
Koij  i  deress  sacker  till  Hanss  Kon.  M:tt,  hafver  hanss  sverfader 
Bormestaren  Ulrich  so  väll  sosom  han  sielff  begeradh  att  jagh 
honom  hoss  min  K.  B.  ville  till  dett  bestå  recommendera.  Nu 
endoch  jagh  väll  vett  att  min  K.  B.  är  honom  medh  all  gunst 
bevogen,  so  haffver  jagh  leckvell  dem  dett  icke  kunedh  afslo, 
brodervenligen  begerendess  att  han  ville  honom  hoss  Hanss  Kon. 
M:tt  i  beste  mått  befordra  i  alle  billige  sacker,  och  att  han  måtte 
icke  lenge  blifva  där  ophollen.  De  tilbiude  sigh  sodan tt  medh 
all  tienstvillighett  att  förtiena,  jagh  skall  och  i  licke  fall  gerne 
göre  min  K.  B.  till  vilia  i  altt  dett  jagh  kan  veta  honom  kan 
vara  behagelichtt.     Vale. 


Digitized  by  CjOOQIC 


215 


104.  Biga  den  9  Juni  1828. 

Underrättelser  från  Pohlen  meddelas,  att  stämningen  är  för  fred  och  att  K. 
Sigismnnds  resa  till  Preussen  ej  har  sä  mycket  att  betyda,  emedan  han 
har  blott  2,000  man,  hrarom  allt  en  fändrik,jiom  yarit  skickad  till  Preus- 
sen, yet  att  berätta.  Den  tillförsel  af  spanmål  frän  Nyen,  hvilken  han 
ämnat  öfverlåta  åt  borgarne  i  Riga,  hade  enligt  befallning  blifvit  instäld. 

Velborne  hcr  Cantzler  brodher  och  tillförlathelige  godhe 
Yän.  Nest  all  välmfiges  lyckönndschenn  och  min  brodhervenlige 
ticDSts  tilbiudelsse,  lather  jagh  för  dhenue  påstenns  hastige  af- 
reaande  schuldh  all  vijdtlöfftigh  tnckseigeUse  bestå,  och  giffver 
M.  K.  B:r  hermedh  tillkenna,  att  jagh  i  går  medh  min  opvartere 
iJerdt  Mundu8  hafver  bekommitt  H.  K.  M:tz  så  vel  såssom  M. 
K.  B:8  åthschillige  schriffvelsser,  och  dher  uthaff  iblandh  anndre 
saker  förnimmer,  huru  H:s  K.  M:tt  vår  allernådigste  Konungh 
och  herre,  är  medh  hela  landett  i  stor  oprustningh,  och  att  H. 
K.  M:tt  schall  hafva  dhe  tijdender  dett  Konungen  i  Pohlen  medh 
två  sine  söner  och  Drottningh  schola  vara  kompne  till  Dantzigk, 
dheriffrå  att  villia  göra  een  impression  opå  Sverigie,  och  att 
hann  dher  till  schall  haffva  een  stoor  ahnntaal  schep  i  Dantzigk 
arresterett,  szåssom  och  20000  mann  uthi  bestellningh. 

Effter  nu  Carl  Hordz  fenndrich  som  är  een  Pryss,  hvilken 
jagh  för  3  vekur  sedhann  förlåffvedhe  att  besökie  dher  sin  slecht, 
opå  tijman  är  hijtt  kommen  ifrå  Dantzigk  genom  Eönn[ig]ssbergh, 
och  innthett  mehra  änn  8  dagar  är,  sedhan  han  dheriffrå  drogh, 
hvilckenn  fast  annars  veth  att  berätta,  och  att  Konungen  i  Pohlen 
icke  schall  hafve  öfver  2000  man  (hvilckett  mest  är  af  dettfolck 
som  hann  i  fiordh  här  i  Curlandh  brukadhe  och  Gustavus  Sparre 
vedh  Putzigk  hadhe)  i  bestellningh,  hvarfhöre  hafver  jagh  in- 
thett  kunnatt  unndherlåtha  honom  till  H:s  K.  M:tt  medh  dette 
skepett  att  afferdha,  helst  efter  han  veth  andre  particulariteter 
H.  K.  M:tt  att  berätta,  dett  inthett  tilltroendes  är,  att  Konungen 
i  Pohlen  för  stillestondetz  uthgfingh  sigh  emot  Sverigie  någott 
schall  företagha.  Hvadh  nu  mitt  ringha  betenckiendhe  är  om 
dette  larmett,  szå  tyckes  migh,  att  Konungen  i  Pohlen  allenest 
dett  gör  till  att  reetha  vår  nådigeste  Konungh  till  att  begynna 
någott,  opå  dett,  att  hann  dherighenom  måtte  kunna  vinna  På- 
lackame  till  att  göra  sigh  någonn  assistens,  ty  efter  hann  för 
stillestonndetz    schuldh    directe    inthett    känn    någott   sigh  före- 


Digitized  by  VjOOQIC 


216 

tagha,  söker  hann  sådhanne  pusser  och  practicker,  att  inngeo 
vijdhere  tractat  mä  schec  medh  Polackcrne,  effter  hann  befahrer 
sigh  att  Polackerne  och  Littowerue  emot  hans  villia  kanscfaee^ 
kunna  innlåtha  sigh  i  någonn  tractat  medh  vår  Allernädigste 
Konungh  och  herre.  Vohre  dherfhöre  inthett  orådheligett,  att  H. 
K.  M:tt  sigh  nägott  här  uthi  kunna  hemna,  och  att  H.  K.  M:tt 
lathe  trac täten  först  haffva  sinn  fordtgångh,  ty  jagh  tror  vist^ 
när  M.  B:r  medh  sampt  nägre  anndre  godhe  herrer  och  män,, 
dher  till  kunndhe  bliffva  förordnadhe,  att  thett  uthan  nytta  eller 
frucht  icke  schulle  afflöpa,  uthann  jagh  tror  visserligen,  att  fast 
om  man  icke  kunndhe  bliffva  eensse  om  hufvudsakenn,  att  man 
väl  schall  kunna  prolongera  stilleständett  pä  någre  åhr  medb 
visse  och  themmelige  säckre  conditioner;  ty  Polackernes  och 
Littovernes  olägenheett,  äre  genom  dhenn  dyre  tijdhenn  och 
anndre  dheres  incommoditeter  så  stor,  att  dhe  inthett  letteligen 
schole  tagha  igenn  till  vapn,  ehvadh  och  dheres  Konungh  dher- 
om  göra  vill.  Ja,  dhe  Littousche  Stcndher  hafve  expresse  giff- 
vitt  dheres  deputeredhe  till  Rickzdaghen  uthi  dheres  instruction 
schrifteligenn,  att  ehvadh  Konungen  dherom  göra  ville,  schulle 
dhe  ingen  contribution  eller  assistens  till  krigett,  honom  till- 
seigia.  Och  dher  dhe  dheröffver  någott  giordhe,  och  honom 
låflFvedhe  och  till  sadhe,  ville  dhe  dhett  icke  nllenest  inthett 
hälla,  uthann  dhem  när  dhe  tilbaka  kohmo,  nedhsabla,  medh 
hvilckett  dhe  så  myckett  haffva  uthrättatt,  att  ingen  tingh  opå 
dhenne  Rickzdaghen  är  bevilliatt  vordhenn.  Dette  hafvcr  een 
uthaf  Hertighen  aff  Curlandz  cantzlischriffvere,  szåssom  och  een 
adhelsman  Byringh  be:dh  Borghm estaren n  UUrich  i  förtroendhe 
berättat,  hvilke  dherhoss  varitt  haffva,  när  lanndbodherne  Konun- 
gen i  Pohlen  sinne  instruction  opå  samma  puncht  hafva  see 
lathet.  Dherfhöre  känn  man  letteligenn  afftagha,  att  om  dhe 
genom  tractaten  någre  lijdhelige  medhel  nåå  kunne,  skole  dhe 
letteligen  icke  tagha  till  någon  vapn  igen,  uthann  heller  unndh- 
vijka    dheres  olycka   och  farligheet  szå  lenghe  dhe  kunna. 

Till  dett  sidste  känn  jagh  och  M.  K.  B:r  icke  oförmält  latha* 
att  jagh  uthaf  ett  H.  K.  M:tz  breff  förnimmer,  huru  H:s  K.  M:tt 
hafver  till  stor  onådher  optagctt,  dett  jagh  efter  Borghmestare 
och  Rådz  begäran  här  i  stadhenn  haffver  efterlathctt  någre  skep 
att  segla  till  Nyien  till  att  hempte  dhem  span:ll  dheriffrån  hijtt^ 
som  jagh  dheres  borgare  i  höstars  här  försåldt  haffver,  och  för- 
mähler  H.  K.  M:tt  att  jagh  sålcdhes  haffver  förachtatt  och  collu- 
deret  H.   K.  M:tz  mandat,  för  hvilckett  Gudh  migh  nådheligenn 


Digitized  by  VjOOQIC 


217 

tchall  bevara,  att  jagh  såledhca  schulie  aldeles  blifva  iffrä  vethett, 
att  jagh  icke  schulie  vetha,  huru  migh  bör  H:8  Kon.  M:tz  mau- 
dater  reverere  och  respectern.  Menn  jagh  tagher  migh  Gudh  till 
vittne,  att  jagh  dhett  inthett  hafver  giordt  ex  malitia,  eller  och 
sä  myckctt  för  min  egen  profijt  schuldh,  szässom  att  jagh  haffver 
seedt  opå  H:9  K.  M:tz  nytta  och  tiänst,  att  dhenne  här  orthenn 
måtte  kunna  medh  epan[nemå]ll  någorlundha  försorgdt  bliflva, 
hvaropå  här  inthett  synnerligh  stor  förrådh  är,  szässom  M.  K. 
B:r  uthaf  stadzenns  Secreter[are]  Koie  och  Borghmestare  och  Rådz 
schriffvelsse  noghsnmpt  varder  förnimmcndes.  EUiest  sä  snardt 
jagh  uthaf  Hans  Kettler  förnam,  hvadh  special  mandat  och  be- 
falningh  H.  E.  M:tt  hadhe  schriffvitt  till  StädthoUaren  Niels 
Hansson  dherom,  skref  jagh  strax  till  Hans  Kettler  och  be:te 
Stodthollaren,  att  jagh  inthett  tordhe  emoth  H:s  K.  M:tz  villie 
min  span:ll  dheriflFrå  uthfhöra,  uthan  ville  oplåtha  Hanns  Kett- 
ler dhe  schepp  till  att  uthfhöra  sin  8pan:ll  dedhan  medh  (pä 
dett  jagh  icke  för  frachten  schuldh  schulie  lijdha  altt  för  stoor 
schadha)  till  dess  jagh  vijdhere  hoss  H:s  K.  M:tt  dher  om  ahn- 
hälla  kunnde,  haffver  dherf höre  altt  här  till  min  egen  spanill 
dherifrån  inthett  hempta  latheit,  uthann  efter  H.  K.  M:tt  nu 
nådigest  tillather,  att  jagh  dhenne  gängen  span-.Ucn  må  dedhan 
hempta  latha,  haffver  jagh  StädthoUaren  H:s  K.  M:tz  breff  till- 
senndt,  och  Hans  Kettler  tillschriffvitt,  att  hann  för  mine  skep 
schaffar  migh  anndre  i  stellett  igen  som  min  span-.U  hijt  fhöra 
må.  Bffter  jagh  nu  detta  hafver  giordt  uthi  een  godh  mehningh 
till  H:s  K.  M:tz  tiänst,  bedher  jagh  M.  K.  B:r  ganscha  flitte- 
ligenn,  att  han  hoss  H:s  K.  M:tt  herom  ville  göra  min  under- 
dånige uhrsecht,  att  H:s  K.  M:tt  icke  ville  dherfhöre  kasta  pä 
migh  någonn  onädhe,  ty  jagh  heller  säghe,  att  jagh  aldeles  schulie 
mista  dhenn  span:ll  änn  att  jagh  H:s  K.  M:tz  ogunst  eller  onå- 
dher  dherfhöre  hafva  schulie.  Jagh  schall  fulle  her  efter  dher 
uthi  vara  klokare,  och  migh  dherfhöre  vachta,  att  jagh  i  sädhane 
saker  ingenn  tingh  schall  migh  företaghe,  dher  jagh  icke  H:s  K. 
M:tz  expresse  schriffteligh  förklaringh  dher  opå  haffver.  Menn 
Gudh  veth,  huru  man  sigh  förhålla  schall,  ty  när  någott  här 
fhelar  och  behöffves,  schriffver  H:s  K.  M:tt  och  begärer,  att  man 
schall  skaffa  nogodh  på  sin  credijt,  och  dhe  medhel  som  Gudh  en 
förländt  haffver  försträckia,  och  när  man  dett  giordt  hafver,  och 
ehrligett  folck  dhertill  bracht,  att  dhe  een  assistcns  och  bistondh 
giordt  haffva.  måtte  man  sedhann  inthett  igen  fhå  hälla  låffven 
och  credijt.     Dherföre  lär  dette  bliffve  migh  een  godh  varnagell, 


Digitized  by  VjOOQIC 


218 

szk  att  fharan  schall  väl  vara  ator,  för  ann  jagh  schall  mehra  aå 
▼ijdt  angasera  [o:  engagera]  min  tro  och  l&£fven.  Gudh  gi£fve 
M.  B:t  mUeaesi  dhenne  gången  kunna  H.  K.  M:tz  gemöthe  her- 
uthinnan  lindra.  Jagh  vdisU  mhidh  vara  M.  Bo-  till  villia  igen 
i  hvadh  niätto  jagh  nånssin  känn.  Borghmeataren  Ram  och 
Ullrich  haffver  jagh  efter  M.  E.  B:8  begärann  försäckratt,  att 
dhe  schole  godh  beschedh  bekomma  på  dheres  petitionea,  dhe 
lathe  M.  B:r  dherfhöre  tienatligenn  betacke,  och  tilbiudhe  aigh 
roedh  lijff  och  blodh  hoaa  H.  K.  M:tt  att  förtiäna,  azåasom  och 
höas  M.  B:r  medh  all  tienat  förachylla.  Jagh  haffver  och  ann 
altt  her  thill  inthett  annara  kunnat  förmärckia  ann  att  dhe  them- 
roeligh  devot  till  H.  K.  M:tz  tienat  aigh  förnimma  latha.  Hvadh 
i  hierttatt  boor,  känn  inghenn  menniachia  judicera,  uthann  man 
måate  altidh  tro  dett  beata.  Dette  jagh  M.  B:r  i  een  haat  icke 
hafver  veledh  förhållc.  Befhalendhea  M.  B:r  etc.  Aff  Righa 
dhenn  9  Junij  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobua  De  La  Gardie  ro.  p. 


106.  Biga  den  24  Juni  1823. 

K.  Slgismnnds  rustniDgar  i  Danzig;  de  hade  gifrit  honom  anledning  attyarna 
stäthållame  i  Peman,  Reval  ooh  Narva  samt  att  garnisonen  1  Feman 
bllfTit  förstärkt. 

Välborne  her  Cantzler  etc,  kan  jagh  min  kåre  broder  här 
medh  brodcrvenligen  icke  underlate,  att  aåaaom  jagh  min  käre 
broder  näat  tillförenne  tilakreff,  och  udi  aamma  min  achriffVelae 
iblandh  annett  förmältte,  att  jagh  då  alle  daghar  förväntade  hijtt 
tilbaker  igenn,  någhre  aom  jagh  för  någon  tijdh  aedhan  åth 
Dantzich  och  Eön[ig]abärgh  på  kundskap  aflUrdigct  hade,  alttaå 
är  och  för  två  dagar  aedan  een  Franaöach  köpman  benemdh 
Nicolaua  Mouage,  som  jagh  dijt  på  kundakap  affardiget  hade  hijt 
ankommen,  hvilken  der  udi  Dantzich  haffver  aielff  taltt  medh 
Polidor  och  Gapiten  Laeurtzaonn,  hvilke  äre  principal  angiffvare 
till  dette  analagett,  aom  Konungen  i  Pålenn  akall  nu  der  före- 
haffve;  och  oanaedt  bemelte  Franaöake  köpman  nogaamptt  aigh 
vinlagtt  haffver  att  hann  för  viat  förnimme  akuUe  på  hvadh  ortt 
dhe  Pålera  analagh  akuUe  angå;  aå  haffVer  han  lijkväll  icke  roeere 


Digitized  by  VjOOQIC 


219 

uUfå[r]8ke  kannet,  utan  allennest,  att  dhe  haffve  söchtt  pilåter 
och  styrmän  till  Åbo  och  den  Finsko  sidann,  föregiffvendcs  att 
deres  anslagh  skulle  dijt  uth  steltte  vara.  Derhos  hafiVer  han 
och  der  seedt  till  änn  fempton  små  skep,  hvardere  medh  otto 
eller  tije  järngöttlingar  munterade  (dem  dhe  haffve  satt  sigh  före, 
till  samme  deres  förehaffvende  att  bruke)  såsom  och  fyretije  eller 
femptije  platte  båtar,  hvilke  dhe  skole  förmeene  opå  samme  skep 
medh  sigh  att  hafve,  medh  dem  att  landzstige  när  dhe  komme 
i  skärenn. 

Bemelte  köpman  hafver  och  medh  Laeurtzson  varitt  udi 
Outerhuset  i  Dantzich,  och  sectt  någre  petardcr  och  granater  som 
dhe  haffve  till  bemelte  deres  anslagh  förfärdige  latett.  Anlan- 
gandes  krigzfolket  som  Konungen  i  Pålen  der  haffve  skall,  be- 
rätter  hann  icke  meere  änn  1500  eller  till  dett  högste  2000  man 
vare  (hvilkett  och  medh  alle  andres,  som  jagh  dijt  opå  kund- 
skap  hafft  haffver)  berättelse  öffvereens  drabbar  och  lijkmättigtt 
är.  Och  ändogh  jagh  för  min  person  inthett  känn  see,  att  dette 
Konungens  udi  Pålen  propositum  och  förehaffvande  nägott  syn- 
nerligitt  känn  oppå  sigh  haff*;re,  effter  hann  så  ringe  folch  der 
haffver,  och  man  icke  ännu  spor  och  förnimmer,  att  hvarken  udi 
Pålen  och  Littoven  någott  meere  folch  värflfvett  är;  lijkväll  haff- 
ver jagh  inthett  kunnet  förbij  gå  H.  K.  M:t  och  min  käre  bro- 
der tillkenne  giffve,  hvadh  som  jagh  iffrånn  bemelte  ortt  för- 
nummit haffver.  1  synnerheet  hafver  han  och  dess  förutann 
vettett  berätte  dett  Konungen  i  Pålen  skall  haffve  besteltt  Rob- 
bertt  Styfvert  som  tillförenne  hafver  varitt  hos  H.  Kon.  Maij:tt 
för  een  öffverste,  att  han  och  skulle  tillkommande  vhår  värffve 
honom  otto  eller  tijetusendh  man  iffrånn  Skåttlandh  och  Enge- 
landh,  såsom  och  att  han  skulle  derom  sigh  vinleggie,  att  han 
genom  Konungens  i  Engelandh  promotion,  kunde  få  eett  frijt 
pass  genom  sundett,  derom  han  dogh  sielff  tviffvelsmhål  bär. 
Merebemelte  köpman  hafver  och  een  gångh  hörtt  uttaff  Polidor 
och  Laeurtzsonn,  att  dhe  sins  emillan  haffve,  udi  Gustaff  Spar- 
res och  Capiten  Betlers  närvarelse  discureret,  dett  Konungen  i 
Pålen  skall  haffve  anmodett  Konungen  i  Spanien  om  någre  store 
skep,  dermedh  hann  vill  udi  Vestersiön  late  anfalle  Elffzbårgh 
och  Vestergötlandh.  Medh  thett  samme  skall  han  och  haffve  satt 
sigh  före  till  att  göre  sin  högste  flijtt  att  tentere  iffrån  Dantzich 
emoot  Sverigie,  såsom  och  uttsände  sine  Cassacker,  som  skulle 
genom  Rysslandh  och  Ingermannelandh  på  denn  Finske  grant- 
zenn    infalle,  hvilkett  han  förmener  altt  åth  åhrett  i  verkett  att 


Digitized  by  VjOOQIC 


220 

stelle;  men  dette  här  skulle  allenest  i  åhr  till  cen  liten  begyn- 
nelse vare,  på  dett  att  krigett  medh  H.  K.  M:t  och  honom  måtte 
åtter  igenn  angå,  effter  han  ser  och  mörker,  att  Pålackerne  are 
så  tröge  honom  assistens  att  göre,  och  krigett  emoott  H.  K.  M:t 
vår  AUernådigeste  Konungh  och  herre  continuere.  Och  åndogh 
käre  broder,  sådant  kan  effter  hvars  och  eens  affection  udi  löst 
discurs  således  spargeret  vare,  haffver  jagh  lijkväll  inthett  ach- 
tett  för  onödigtt  H.  K.  M:t  och  min  käre  broder  derom  att  till- 
kenne  gifive,  på  dett  att  Högbemelte  H.  K.  M:tt  min  käre  bro- 
der och  samptlige  Rijkzens  Rådh  mage  udi  så  måtto  judicere, 
hvadh  som  lijkmättigt  känn  vare,  och  sakerne  der  udi  rijkett  der 
eflFter  dirigere  och  stelle;  och  är  ingelunde  till  att  tviffle,  dett 
Konungen  i  Pålen  varder  sigh  ju  någott  företagandes,  effter 
denn  Pålenske  sänningebuden  som  udi  Turkijt  varitt  hafver, 
skall  vist  vare  igenkommen,  och  dhe  Påler  skole  videre  stille- 
ståndh  medh  Turken  oprättet  haffve;  dertill  medh,  så  skall  han 
och  intett  heller  vele  consentere  till  någott  stilleståndh  eller 
fredh  medh  H.  K.  May:tt  vår  AUernådigeste  Konungh  och  herre, 
utan  dett  han  hafver  måst  deputere  någre  Commissarier  till  den 
tillstundande  fridztractaten,  medh  H.  K.  M:tz  dertill  deputerade 
Commissarier  till  att  handle  och  tractcre,  ähr  han  mecre  aflTStän- 
derne  der  till  tvungen,  ån  han  för  sin  person  dertill  någon  be- 
nägenheet  haffver,  och  fördenschuldh  hafver  man  der  uttafi  ringe 
fruchtt  till  att  förmode,  om  icke  Ständerne  videre  honom  medh 
tvångh  dertill  beveke. 

Hvadh  denne  här  lanndzorts  stat  och  lägenhect  videre  vid- 
kommer, så  är  denn  (Gudi  dess  låff)  ännu  udi  godh  esse,  och 
meste  delen  aff  krigzfolkett  vidh  godh  helsa,  så  att  der  Konun- 
gen i  Pålenn  opå  denne  ortten  någott  oförmodeligitt  tentera 
ville,  då  hoppes  man  genom  Gudz  nådige  tillhielp  honom  nog- 
samptt  svars  godh  vare.  Jagh  haffver  och  StåtthoUarne  på  Per- 
no  w,  RäflSe  och  Narffvenn  tillskriffvitt,  och  dem  förmantt,  att 
dhe  skole  deres  saker  opå  alle  förehaffvende  occasioner  udi 
godh  och  noge  acht  hafve,  förmodendes  att  på  bemeltte  ortter, 
medh  Gudz  nådige  tillhielp  och  ingen  fara  vBra  skall.  Och  al- 
denstundh  garnisonen  på  Pernow  någett  svagh  är,  hvarföre  haf- 
ver jagh  Magnus  van  der  Pålen  medh  sinc  underhaffvende  lyt- 
tere  dijt  förordnett,  att  han  dem  på  all  händelse  till  hielp  och 
biståndh  vare  skall,  dragonerne  hade  jagh  fuUer  iffrån  Räffle 
hijt  förskriffvitt,  men  effter  Bårgmestere  och  Rådh  der  udi  Reffle 
så  väll  som  adelen  deromkringh  icke  haffve  velett  dem  deriffrån 


Digitized  by  VjOOQIC 


221 

ombäre,  utan  dem  der  altt  härtill  oppehållitt,  begärandes  ge- 
nom deres  skriffvelser,  att  dhe  pä  någon  tijdh  måtte  der  qvarre 
blifTve,  hvarföre  hafver  jagh  sådantt  inn  till  H.  K,  M:tz  videre 
förklaringh  dem  effterlatett,  aldenstundh  vij  nu  här  (näst  Gudz 
nådige  tillhielp)  medh  thett  folkett  här  nu  äre,  sedan  dhe  sigh 
någorlunde  begynte  komme  före,  och  till  deres  förrige  helse 
igen  kompne  äre,  oss  nogsampt  utan  bcmeltc  dragoner  hielpe 
och  begå  kune.  Så  snartt  dett  Finske  folkett  hijtt  ankomme 
kan,  skall  jagh  effter  H.  K.  M:tz  nådige  befaluingh  Christoffer 
Assarssonn  medh  sitt  regemente  häriflFrån  förlåffve.  Och  alden- 
stundh hijtt  hvarken  penningar  och  proviantt  ankommett  är,  se- 
dan som  Caramerskriffvaren  Petrus  Tibellius  häriffrån  bleff  af- 
färdigett,  och  fördenschuldh  kan  min  käre  broder  nogsamptt  aff- 
tage,  hvadh  förrådh  här  deropå  nu  vare  känn;  hvarföre  tviffler 
jagh  inthett  att  min  käre  broder,  och  dhe  andre  gode  herrer 
och  männ  aff  Kijkzens  Rådh  således  Högbemeltte  H.  K.  M:t  på- 
minnelse görendes  varde,  såsom  dhe  väll  uttan  min  ringe  på- 
minnelse nogsamptt  besinne  kune,  att  H.  K.  M:t  och  rijkett  udi 
denne  tijdz  lägenheet  deropå  stor  macht  ligger,  ty  på  skantzen 
och  Dynemynde  icke  een  tunna  spannemåll,  sedan  meere,  udi 
förrådh  ähr,  och  hade  fördenschuldh  den  spannemålen  som  hijt 
ifirån  Ny  en  skipes  skulle  här  högeligen  aff  nöden  varitt;  der  H. 
K.  M:tz  stränge  förbudh  icke  hade  varitt,  hade  samme  spanne- 
måll  länge  sedan  hijtt  ankommett,  dogh  förmoder  jagh,  att  sedan 
som  jagh  H.  K.  M:tz  brefl  till  Nils  Hansson  sändt  haffver,  dett 
hann  bemelte  spannemmåll  derifrån  stediandes  varder.  Udi  mid- 
ler  tijdh  är  spannemålen  här  mechtte  dyr,  så  att  een  tunna  spanne- 
måll  geller  här  fyre  daler,  och  der  iffrån  Sverigie  och  Finlandh 
deropå  ingen  tillföringh  skedde,  bleffve  deropå  een  stor  man- 
gelL  Vore  fördenschuldh  inthett  orådligitt,  att  H.  K.  M:tt  nådi- 
gest tächtes  late  förbiude  på  alle  orter,  att  ingen  spannemåll 
skulle  annorstedes  än  hijtt  till  Rijga  skepes  (aldenstundh  denn 
kan  här  så  dyr  såm  på  andre  ortter  selgies)  på  dett  att  staden 
må  i  tijdh  medh  spannemåll  försårgdh  bliffve.  Till  dett  sidste 
kan  jagh  min  käre  broder  icke  underlate,  att  månge  så  väll 
udi  Finland  som  i  Tyschlandh  befare  sigh  hijt  att  segle  för 
Konungens  udi  Pålen  skep,  som  han  i  Dantzich  hafver  till- 
raste latett,  hvarföre  synes  migh  icke  orådligitt,  att  H.  K.  M:t 
sände  någre  skep  som  kunde  liggie  under  Heell  och  förhindre 
deres  uttlåpp  och  seglatz  iffrån  Dantzich,  på  det  att  tilföringen 
icke   må  förhindret  blifve.      Dette  jagh  min  käre  broder  broder- 


Digitized  by  VjOOQIC 


222 

venligen  icke  haffver  kunnett  förhålle.   Befalandes  min  K.  B.  ili. 
Aff  Rijga  denn  24  Junij  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


108.  Biga  den  27  Juli  1623.. 

Tackar  för  biträdet  för  erhållande  af  donationsbref  ä  Fellin  m.  m.  För  a&- 
derhåll  af  trupperna  har  han  måst  mot  pant  låna  penningar.  Underrät- 
telser från  Poblen,  särdeles  om  E.  Sigismnnds  besök  i  Danzig. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  min  B[:s]  skriffvelse  är  migh 
i  desse  dagar  tillhånde  kommen,  derutaff  jagh  med  synnerligh 
hugnatt  och  frögdh  förnummitt  haffver,  att  Kon.  Maij:tt  min 
Ållernådigeste  Konungh  och  herre  är  medh  helsse  och  vällbe- 
hållen  reese  (Gudi  dess  låff)  tilbaker  igen  kommen.  Gudh  den 
aldrahögste  H.  Kon.  Maij:tt  än  videre  för  all  olycke,  skade  och 
farligheet  nådeligen  bevare.  Derhos  betackar  jagh  min  broder 
för  sitt  omach  som  han  udi  mine  privatsaker  hafft  haffver,  och 
i  synnerheet  att  han  haffver  förskaffett  migh  H.  K.  M:tz  breff 
opå  Felijn,  Tarffvest  och  Helmitt  och  derhos  låffvat  sigh  vele 
om  dhe  andre  punchter,  som  jagh  min  broder  tilförenne  iill- 
schriffvitt  haffver  sitt  bäste  göre,  att  jagh  deropå  hos  Högbe:te 
H.  Kon.  Maij:tt  beskedh  bekomme  måtte.  Beder  och  derhos  på 
dett  brodervenligeste,  att  min  broder  vill  vare  obesvärett  att 
taale  medh  H.  Kon.  Maij:tt  på  mine  vägner,  att  effter  toUen  udi 
Åbo  är  Paridon  Hornn  arrenderet  (oansedt  samme  tall  migh  var 
förskriffven  att  bekomme  derutaff  min  bettalningh)  dett  jagh  då 
måtte  udi  den  staden  igen  antingen  aff  dhe  arrendzpenningar 
som  be:te  Paridon  von  Hornn  derutaff  leffrere  skall,  bettaltt, 
eller  och  på  någonn  annen  viss  ort  invist  bliffve,  aldenstundh 
migh  opå  bemeltte  tåU  ännu  adertton  tusendh  daler  resterer, 
effter  såsom  jagh  medh  min  tienare  deropå  beskedh  till  Cam- 
merrådh  sändt  haffver,  förhåppes  att  H.  K.  M:t  nådigest  varder 
den  förordning  görendes,  att  jagh  måtte  åhrligen  ehrlagtt  bliffva 
för  det  som  migh  deropå  resterer.  Tviffler  och  inthett,  att  min 
käre  broder  för  sin  person  migh  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhiel- 
pandes  varder.     Jagh  kan  och  min  B.  brodervenligen  icke  oför- 


Digitized  by  VjOOQIC 


mfilt  late,  att  min  fougde  utöfver  mine  förläningz  soohner  udi 
Osterbottn  haffver  migh  nyligen  tillskriffvitt,  dett  StåtthoUeren 
denammestedes  V.  Johan  Månson  skall  haffve  förbuditt  honom 
att  opbäre  boskapz  penningerne  udi  samme  mine  förläningz  soch- 
ner,  oansedt  att  jagh  aff  H.  K.  M:t  haffver  invijsningh  opå  alle 
ovisse  partzeler  udi  be:te  sokner,  sä  väll  på  boskapz  penningar 
som  altt  annett  både  på  dette  och  dett  forledne  åhret,  för  denn 
försträckningh  som  jagh  Högbe:te  H.  Kon.  Maij:tt  för  tu  åhr 
sedan  giorde.  Så  ändogh  jagh  icke  förmoder,  att  H.  K.  M:t  var- 
der derutinnan  någon  förandringh  emoott  sitt  nådigest  uttgiffvett 
breff  görendes;  lijkväll  på  dett,  att  min  tienare  icke  må  länger 
oppehållen  bliffve,  effter  räntan  nu  angår,  begärer  jagh  på  dett 
brodervenligeste,  att  min  broder  vill  hos  H.  K.  Maij:tt  derom 
anhålle,  att  jagh  måtte  medh  dett  allerförste  mögligitt  är,  deropå 
beskedh  bekomme,  men  der  H.  K.  M:tt  emot  all  förhoppningh 
deropå  någon  förandringh  giorde,  och  migh  således  till  någon 
annen  oviss  ortt  invijste,  skulle  jagh  så  väll  som  andre  haffve 
derutaff  varnagell  att  försträckie  framdeles  een  summa  peninger 
när  så  behöffves  och  inge  penningar  udi  förrådh  vore,  såsom  och 
icke  heller  i  denne  månaden  här  någre  penninger  till  krigzfolk- 
zens  läningar  udi  förrådh  varitt  haffve  (aldenstundh  dhe  pennin- 
gar som  Bugislaus  Rosen  hijt  sändhe  skulle,  icke  äre  förr  änn  i 
går  hijt  ankompne,  och  icke  ändå  heele  summan  tillfyllest)  utan 
jagh  och  Jochim  Berndes  haffve  måst  här  udi  staden  uttsettie 
dett  linge  guU  och  sölfver  som  vij  hos  oss  hade,  och  ändogh 
medh  stor  mödo  deropå  penningar  bekomme  kunnett,  hvilke 
vare  uttlagde  panter  måste  ännu  uttstå,  till  dess  att  dhe  rcste- 
rende  penningar  som  Bugislaus  Bosenn  hijt  ännu  sände  skall, 
hijt  ankomme  kune;  och  är  sannerligen  sådantt  folch  här  udi 
staden,  att  dhe  icke  vele  late  åttnöije  sigh  medh  pantt,  uttan 
man  måtte  och  förskaffe  sigh  bårgen,  och  derhos  medh  stort 
förtreet  bettle  och  pracke  afi  dem,  när  man  deres  försträckningh 
till  krigzfolkzens  oppehälle  behöffver.  Hvarföre  begärer  jagh 
brodervenligen,  att  M.  K.  B.  samptt  medh  dhe  andre  gode  her- 
rer  och  männ  Rijkzens  och  Cammer  Rådh  hos  H.  E.  Maij:tt 
derom  anhålle  ville  att  hijt  måtte  penningar  udi  tijdh  ööver- 
sände  bliffve,  på  dett  att  beiastningherne  icke  måghe  för  mangell 
opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  någon  fara  steltte  bliffve.  För- 
seer  migh  till  min  käre  broder  att  han  samptt  medh  dhe  andre 
välbemelte  gode  herrer  och  männ  således  H.  K.  M:t  härom  på- 
minnelse   görendes    varder,    såsom    min  K.   B.  väll  besinne  kan. 


Digitized  by  VjOOQIC 


224 

att  Högbe:te  H.  Kon.  Maij:tt  och  rijkett  deropå  udi  denne  tijdz 
lägenheet  etor  machtt  ligger,  ellieat  vet  min  K.  B.  utan  min  på- 
minnelse, hvadh  som  till  frid ztraeta ten  och  i  synnerfaeet  hvadh 
fullmachtt  dertill  behöffves.  Tviffler  fördenskuld  intfaet,  att  min 
käre  broder  sakerne  udi  så  måtto  dirigerendes  varder,  effier  så- 
som lägenheten  fordrar  och  kräfver. 

Hvadh  denne  ortz  stat  och  lägenheet  elliest  vidkommer,  så 
haffver  här  altt  varitt  stille  värch,  sedan  som  stilleståndet  i  fiordh 
bleff  oprättatt,  uttan  jagh  hafiver  allén nest  någre  gånger  effter 
Kon.  Mayrtz  nådige  befalningh  vexlett  breflF  medh  Razivill,  hvar- 
utaff  jagh  min  broder,  så  väll  såsom  uttaff  hans  svar  däropä, 
härhos  uttcopier  tillsänder,  och  såsom  man  förnummitt  och  afF- 
taga  kan,  äre  dhe  på  deres  sijde  mechte  benägne  till  fredh  eller 
een  rum  stilleståndh,  men  hvilke  Commissaricr  uttaff  deres 
Konungh  der  till  deputerede  äre,  och  hvadh  för  instruction  dhe 
kune  medh  sigh  haffve,  haffver  jagh  inthet  kunnet  uttfårske.  oan- 
sedt  att  jagh  hade  förmeent  medh  lempe  genom  min  skriffvelse 
migh  haffve  kunnett  något  fruchtbart  derutinnan  utträtta,  allennest 
udi  den  sidste  skriffvelsen  som  jagh  för  någre  dagar  sedann  aff 
honom  bekom,  förmäler  hann,  att  han  medh  thett  allerförste  vill 
migh  derom  tillkenne  giffve,  så  snartt  jagh  deropå  beskedh  be- 
kommer, vill  jagh  min  käre  broder  derom  förständige.  Hvadh 
kundskaper  jagh  iffrånn  Dantzich  bekommitt  haffver,  varder  min 
käre  broder  aff  een  min  ryttares  berättelse  som  udi  Kon.  Maij:tz 
breff  förmäles  förnimmendes,  hvilkenn  haffver  kommitt  i  Konun- 
gens udi  Pålen  håffz  medfölgie  udi  Pryssen,  och  sedan  varit  opå 
alle  dhe  orter  som  Konungen  udi  Pålen  varitt  haffver,  och  medh 
thett  samma  fåt  tvenne  skriffvelser,  som  två  aff  adelen  udi  Cur- 
landh  tillskreffne  äre,  dem  han  hijt  till  mi^h  bracht  haffver,  der- 
utaff  kan  min  6.  see  opå  hvad  lättfärdigt  angifvende  Konungen 
i  Pålen  dett  anslagett  vidh  Dantzich  funderet  haffver,  hvilkett 
nästan  öfvereens  stemmer  medh  den  opinion  och  meeningh  som 
jagh  derom  hafft  haffver,  nembligen  att  Konungen  i  Pålen  meere 
haffver  effter  sitt  egett  huffvudh  satt  sigh  före,  att  reete  vår 
allernådigeste  Konungh  och  herre  till  att  bryte  dctte  stillestån- 
det, än  han  haffver  hafft  någen  förhoppningh  derigenom  någott 
synnerligitt  att  utträtte,  ty  han  inthet  meere  änn  1500  man  aff 
krigzfolket  hos  sigh  hafft  hafver.  Huru  säkert  om  deres  fredh 
medh  Turken  är,  varder  min  käre  6.  aff  samme  skriffvelser  för- 
nimmendes, nembligen  att  Turken  genom  sitt  infall  stor  skada 
dem    tillfogat   haffver,  hvilket  och  min  opvartere  Gertt  Mundus 


Digitized  by  VjOOQIC 


225 

fiom  senest  der  var,  haffver  vetet  berätte,  derföre  förmoder  man 
fuUer,  att  deres  nödh  skall  dera  tvinge,  att  dhe  med  den  till- 
fitimdande  tractaten  skole  hafive  alffvar.  Hvadh  såsom  här  fram- 
deles höres  och  förefalle  kan,  vill  jagh  min  B.  derom  förstän- 
dige. Be  falandes  min  käre  broder  etc,  AflF  Rijga  denn  27  Julij 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Bilagor:  De  la  Gardies  bref  till  Furst  Radziyil,  dat.  Riga  d.  27  Jnni 
1623;  Farst  Radzivils  STar,  dat.  Vilna  d.  24  Juli  1623,  samt  tvenne  bref  till 
Kurländska  adelsmän,  det  ena  af  Otte  von  der  Grewell,  dat.  Wikeden  d.  1  Jani 
och  det  andra  af  Thomas  Fridrichs,  »der  Prinsessin  [Anna]  eu  Schweden  Rath 
und  Uofjanker>,  dat.  Danzig  d.  22  Juni  1623. 


Postscriptum  på  ett  löst  blad*). 

Kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  underlate, 
titt  sedan  mitt  medfölgiande  breff  vardt  dateret  och  underschriff- 
vitt,  haffver  jagh  aff  n&gre  köpmän  som  iffrån  Willen  så  väll 
som  Könsbärgh  schrifvelsser  bekommit  haffve,  förnummitt,  att 
Konungen  i  Pålen  skall  hafve  begifvitt  sigh  ifrån  Pryssen  till 
Warsow  tilbaker  igenn,  och  att  dhe  sänningebuden  som  till  till- 
stundande  tractaten  äre  förordnade,  skole  till  een  stad  udi  Litto- 
wen  ankomne  varit,  der  dhe  haffve  Konungens  udi  Pålen  in- 
«truction  bekommitt,  men  effter  samme  instruction  icke  hafver 
så  nöijachtigh  varitt,  som  dhe  hade  åstundett,  skole  dhe  hafve 
protesteret  dheremoott,  och  skriffvitt  Konungen  i  Pålen  till,  att 
der  han  icke  ville  dem  een  fullkombligere  och  nöijachtigere  in- 
struction giffve,  vele  dhe  inthett  begiffve  sigh  videre  hijt  effter, 
aldenstundh  dhe  fuUer  viste,  att  dhe  een  sådan  besvärligh  reesc 
skulle  sigh  förgeffves  företage;  och  schall  fördenschuldh  Ratzi- 
will  medh  någre  aff  förnempste  herrer  udi  Willen  tillsammans 
kommen  vare,  videre  medh  hvarandre  derom  consulterc  och 
samtale.  Huru  derom  udi  sanningh  vare  känn,  varder  tiden  giff- 
vandes,  dogh  haffver  jagh  udi  een  hast  lijkväll  icke  velett  un- 
derlate min  K.  B.  derom  tillkenne  gifve,  på  dett  att  min  käre 
broder    må    H.  K.   M:t  vår  allernådigste   konungh  och  herre  så- 


*)  K.  Sigismund  nppehöll  sig  i  Danzig  från  d.  27  Juni  till  d.  9  Juli  1623, 
efter  nja  stilen.  Detta  blad  måste  således  vara  skrifvet  någon  tid  senare, 
och  har  till  det  yttre  äfven  genom  vattenfiäckar  mycket  likhet  med  detta  bref, 
hvari  det  ligger. 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  15 


Digitized  by  VjOOQIC 


226 

dantt  fömimme  lathe,  der  honom  tyckes  så  nödigtt  vara.  M.  K. 
B.  Gudh  Alzmechtigh  till  all  lyckelig  vällmåge  befalendes.  Da- 
tum ut  in  literis. 


107.  Biga  den  23  AuguBti  1623. 

Utstgtema  för  auderhandling  med  Pohlen  ånna  osäkra.  Pesten  är  inkommen 
i  Riga.  Burtniks  län  inlöst  för  Bikskanslerens  räkning  frän  panträtta- 
innehafyaren. 

Välborne  herre,  elschelige  K.  B:r.  Nest  all  välmåges  lyck- 
önndschenn  och  min  venlighc  tienst[8]  tilbiudhelsse,  betacker  jagh 
M.  K.  B:r  för  all  godh  benägenheett  och  myckett  gått  migh  be- 
vist,  hvilkett  jagh  i  lijka  måtto  gema  förschylla  schall.  Dher 
hoss  känn  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligen  icke  förhålla,  att  se- 
dhan n  min  nest  förre  schriflFvelsse  till  H.  K.  M;tt  haffver  jagh 
inthett  budh  eller  schriffvelsse  ifrå  Radzewill  bekommett,  oan- 
seedt  hann  uthi  sin  sidsta  schriffvelsse  förmältte,  att  hann  medh 
thett  allerförsta  ville  migh  vetha  latha,  om  dheres  Coramissariers 
ahnnkomst.  Menn  såsom  man  uthaf  åthschillige  kunndschaper 
iffrå  Littowen  och  Kurlandh  förnimmer,  schola  dheres  Commis- 
sarier  inthett  vara  tillfridz  medh  dhenn  instruction  och  fullmacht 
såssom  Konungen  i  Pohlen  dhem  tillsenndt  haffver,  och  dher- 
fhöre  senndt  honom  een  påst  tilbaka  igenn  att  ahnnhålla  om 
een  nöyachtigh  och  fuUkompnare  fullmacht,  uthann  hvilke  dhe 
inghelundha  vele  sigh  till  någonn  tractat  begiffva,  om  dhe  den 
nu  kunna  nå,  varder  man  medh  tijdhenn  förnimma.  Doch  för- 
mehna  een  partt,  att  efter  Turckenn  schall  starcktt  praeparera 
sigh  emoth  dhem,  och  Tatterne  medh  dheres  innfall  haffva  giordt 
dhem  i  sommar  stor  schadha,  att  dhe  dherfhöre  scholc  bruka 
alle  medhell  till  att  förehna  sigh  medh  vår  nådigeste  Konungh 
och  herre,  oanseedt  Konungen  i  Pohlen  för  sinn  perssonn  inthett 
gema  dhertill  schall  consentera.  Szå  snardt  jagh  någott  vist  aff 
dheres  Commissarier  förnimmer,  skall  jagh  inthett  försuma  så- 
dhannt  H.  K.  M:tt  i  u[nderdånig]het  vetha  latha,  men  om  så 
schcdde,  att  dheres  Commissarier  uthi  een  hast  nu  ahnnkohmo, 
och  sigh  praesenteredhe  till  att  vexla  någre  schriffter  medh  migh, 
och  dhe  som  uthaff  H.  K.  M:tt  till  Commissarier  här  uthi  lan- 
dett dher  till  förord nedhe  ähre,  szå  veth  jagh  inthett,  huru  vij 
oss    dher    uthi    förhålla    schole,  ty  oanseedt  H.  K.  M:tt  uthi  sin 


Digitized  by  VjOOQIC 


227 

näst  förre  schriffvelsse  befahler,  att  man  schulle  begynna  tracta- 
ten  och  tillsee,  att  kunna  besee  hvar  anndres  fullmachtt,  szå 
hafver  jagh  ännu  ingen  instruction  eller  fullmachtt  bekommett, 
hvarefter  man  schulle  kunne  vetta  sigh  att  rätta.  Om  nu  H.  E. 
M:tt  vill,  att  man  till  M.  Bis  och  dhe  anndre  godhe  herrers 
ahnnkompst  såssom  H.  K.  M:tt  och  dhertill  deputeredt  hafver, 
schall  här  någott  medh  dhem  begynna,  vill  aff  nödhenn  vara, 
att  H.  K.  M:tt  hijtt  senndher  een  viss  instruction  och  fullmachtt, 
hvarefter  man  sigh  haffver  att  rätta. 

Hvadh  elliest  dhenne  här  lanndzorttens,  statens  och  vårtt 
folck[s]  laghenheett  vedhkommer,  szå  hafver  dhenn  altt  härtill 
(dhess  Gudi  schee  låff)  varitt  godh,  och  nu  i  sommar  fast  ingenn 
siukdom  iblandh  folckett  grasseret,  szå  att  fhä  i  dhenne  sommar 
ähre  dödhe  bleffne,  menn  nu  besorger  mann  sigh,  att  uthaff 
boijiorten  som  senest  här  var,  schall  någonn  infection  uthaflF 
pestis  vara  hijtt  kommen,  ty  i  dhenne  vekann  äre  här  2  soldater 
och  till  ähnn  12  eller  15  perssoner  uthaf  borgerschapett  haste- 
ligenn  dödhe  bleflFhe,  hvilke  haffva  haft  store  sputor  och  plec- 
kiar,  dem  doctorerne  och  balbererne  förmehna  vara  een  species 
pestis.  Jagh  hadhe  väl  lathitt  giordt  een  ordniogh  vedh  Skannd- 
zenn  att  mann  schulle  visitera  dhe  schep  som  kohme  iffrå  Sve- 
rigie,  och  tillsee,  om  någott  siuktt  folck  dher  opå  vohre,  att  man 
dhä  inthett  schulle  skepen  hijtt  op  till  stadhenn  latha,  men  dhenn 
boffven  Frantz,  som  skeppare  opå  boijiorten  ähr,  hafver  före- 
giffvett,  att  dher  opå  inthett  siukt  folk  varitt  hadhe,  hvarfhöre 
hann  och  strax  haflFver  sigh  hijtt  op  begiffvitt.  Nu  förnimmer 
nian  lell  sedhan,  att  hans  hustro  som  hann  dheropå  schepett 
hadhe,  så  väl  som  två  anndre  perssoner  schole  haffva  legatt  i 
pestilentzien,  och  vohre  änndhå  icke  alldeles  heele,  när  dhe  här 
vohre,  dherfhöre  besorge  dhe  sigh  här  i  stadhenn  hårdt,  att 
samma  siukdom  schulle  sigh  och  här  optenndha.  Gudh  nådigest 
ainn  vredhes  rijs  affvendhe,  och  oss  icke  straffa  såssom  vij  medh 
vare  synndher  förtiändt  haffva.  Jagh  hafver  medh  Borghmestare 
och  Rådh  afftaldt,  och  giordt  een  ordningh  att  om  dett  sigh 
mehra  beiinnes,  att  mann  dhå  dett  infecteradhe  folckedh  ifrån 
dhe  anndra  schall  affsonndra,  doch  förmodher  mann,  att  dett 
som  änn  sigh  haffver  bevist,  icke  schall  vara  sielfive  pestilent- 
zien, uthann  een  hefftigh  hitzigk  feber  som  sigh  och  medh  så- 
dhane  plecker  och  tecken  beviser. 

Vijdhare  känn  jagh  och  M.  K.  B:r  icke  oförmäldt  latha,  att 
M.    B:s    hopman   opå  WoUmar  Annders  Munck  hafver  opå  hans 


Digitized  by  VjOOQIC 


228 

begäran  ahunhållett  hoss  borghmestaren  Eck,  att  hann  ville 
honom  afträdha  Burttnickz  huus  och  lähnn*),  på  dett  att  hann 
dher  kunndhe  see  M.  K.  B:r  till  godho,  och  försåckredhe  honom, 
att  när  M.  B:r  hijtt  ahnnkohme,  hann  dhå  sine  penninger  8om 
honom  vohre  tillsagdt,  schuUe  bekomma.  Men  be:te  borgh- 
mestare  ville  sådhantt  ingalundha  göra,  för  ähn  dhe  tillsagde 
penningar  honom  fullenkommen  bleffve  ehrlagdt,  efter  såssom 
M.  B:r  uthaf  samma  sin  hopmans  schrifFvelsse  vidtlöfteligere 
varder  förnimmandes,  hvarfhöre  schreflT  jagh  förbeite  M.  Brs 
hopman  till,  dett  hann  sigh  hijtt  till  stadhenn  till  migh  begiffva 
schuUe,  szå  ville  jagh  schaffa  så  månge  penningar  som  dhertill 
ville  behöffves,  att  hann  uthaff  samma  lähnn  måtte  uthlöst  blifiVa. 
HaflFver  så  opå  M.  K.  B:s  behagh  tillsteldt  honom  så  månghe 
penningar,  att  hann  dett  hafver  inulöst,  och  M.  B:r  dett  samma 
till  godho  inntagett.  Förmodher  att  M.  B:r  dher  medh  een 
ti&nst  schall  schedt  vara,  ty  dher  hann  nu  icke  i  rattan  tijdh 
hadhe  samma  penningar  bekommitt,  ville  hann  haöva  behållett 
dhenne  här  åhrs  räntta,  hvilken  sigh  någott  när  så  högdt  schall 
stijgha,  såssom  dhenn  summa  som  hann  nu  bekommitt  hafFver. 
Men  nu  kan  M.  B:r  uthaff  dhenne  åhrs  opbördh  samma  penin- 
gar  igen  betala,  efter  dher  är  i  åhr  een  ståttligh  åhrsvext,  hvil- 
kenn  Annders  Munck  M.  K.  B:r  till  godho  nu  opfordra  lather, 
och  haffver  jagh  medh  Annders  Munck  sådhan  afschedh  tagett, 
att  när  jagh  peningarne  till  Juul  igen  bekommer,  är  jagh  dher- 
medh  väl  tillfridz. 

I  hvadh  måtto  jagh  elliest  uthi  M.  K.  B:s  frånvaro  kan  be- 
visa hanns  tiennare  någonn  venschap  eller  bistonndh,  schall  jagh 
dett  gerna  göra,  brodhervenligen  begärendes  dett  M.  B:r  dher  i 
rijkett  ville  Jatha  mine  saker  vara  sigh  till  thett  bestå  befhalett. 
I  synnerheet  begärer  jagh  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  ville 
min  tiennare  Annders  Michelssonn,  såssom  jagh  till  Sverigie  för 
mine  saker  schuldh  senndt  haffver,  i  dett  hann  hoss  M.  B:r  känn 
tillijtha,  till  thett  bestå  vara  bcforderligh,  att  han  måtte  snartt 
komma  till  een  godh  expedition.  Jagh  haffv^er  honom  och  i 
fullmacht  giffvitt,  att  göra  klardt  för  mine  arrender,  szåssom  och 
att  solicitera  dett  jagh  måtte  fhå  vedherlagh  för  tullen  i  Åbo, 
och  betalningh  på  dett  migh  resterer  för  dhenn  försträckningh 
jagh    för    tu    åhr  sedhann  H:s  K.  M:tt  här  giordt  haffver.     Her- 


*)  Utgjorde  en  del  af  biakopsdömet  Wenden  i  Lifiand,  hvarå  Rikskaosle- 
ren  den  16  Aug.  1622  erhållit  donatlonsbref,  med  deri  anförda  vUkor.  Jfr 
Afd.  II,  B.  I,  8.  196. 


Digitized  by  VjOOQIC 


229 

uthinnan  bedher  jagh  M.  K.  B:r  att  hann  honom  (så  mycket  för 
M.  B:s  mänghfallighe  besvär  och  vichtige  saker  schuldh  schee 
kan)  ville  behielpeligh  vara,  jagh  schall  altidh  tienna  M.  K.  B:r 
ighenn  i  altt  jagh  veth,  honom  kan  vara  behageligett.  Jagh  be- 
tackar och  M.  K.  B:r  brodhervenligen  för  sin  befordringh  som 
hann  migh  haffver  giordt,  om  Fellin,  Tarvest  och  Hellmett. 
Tvifler  och  inthett,  att  M.  B:r  migh  sådhan  breff  och  privilegier 
uthafi*  H:s  K.  M:tt  förschaffai'  som  är  uthaff  like  tenor  såssom 
M.  B:r  och  min  S:ge  svåger  Skattmestaren  opå  dheris  godz  her 
uthi  landet  bekommit  haffva,  ty  enndoch  ränttan  dheruthaf  känn 
vahra  bahra  ringha,  och  jagh  opå  dhe  Curasserer  mehra  måste 
spendera,  änn  dett  i  trij  åhr  räntta  känn,  szå  må  likvell  posteri- 
teten  haffva  att  see,  att  jagh  och  någott  vedh  detta  krigett  aff 
H:s  K.  M:tt  förvärffvat  haffver. 

Till  dett  sidsta,  hvadh  såssom  tijdendher  iffrå  Tyschlandh 
och  anndre  orther  ahnnlangar,  szå  vell  aff  Hertigenn  aff  Brunss- 
wickz  nedherlagh,  szåssom  och  Greff  Moritz  och  Greffven  af 
Manssfeldts  store  oprustningh  och  praeparation,  dherom  varder 
M.  B:r  uthann  tviffvell  all  vijdtlöftigh  beschedh  haffva.  Doch 
likvell  senndher  jagh  M.  B:r  här  hoss  een  uthcopia  af  ett  breff 
som  Lorentz  Wagner  i  desse  daghar  medh  sigh  ifrå  Lybek  hijtt 
hafft  haffver,  dher  uthi  sannfärdeligen  om  Herttigens  nedherlagh 
förmähles.  Hvadh  jagh  ifrå  Pohlen  genom  någre  åthschillige 
perösoner  som  jagh  dijtt  opå  kundschap  senndt  haffver,  förnim- 
mer, skall  jagh  M.  K.  B:r  medh  thet  första  avisere.  Dette  jagh 
M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle.  Befhalanndhes  M.  K. 
B:r  her  medh  uthi  Gudz  nådige  beschyddh  till  mycken  välmåghe 
brodhervenligen.     Aff  Righa  dhenn  23  Augusti  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


108.     P.  S,  [Biga  i  Sept.  1628*)]. 

Begär  enträget  penningar  till  krigsfolkets  underhäll  öfver  yintern. 

Välborne  herre,  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synner- 
lige    gode    venn.      Andogh   jagh    nogsamptt  besinne  och  afftaga 

*)  Detta  blad  låg  bland  Riksrådens  bref,  dä  Ozenstiemska  brefyexlln- 
gen  kom  frän  Tidön.  Det  kan  icke  vara  tidigare  än  från  hösten  1622,  eme- 
dan   Ulrich    ej    förr    än   detta  året  förekommer  som  borgmästare  i  Riga  (jfr 


Digitized  by  VjOOQIC 


230 

kan,  att  Kod.  M:tt  min  allernådigeste  Konungh  och  herre,  så 
väll  såsom  min  käre  broder  och  andre  gode  herrer  och  roänn  aff 
Rijkzens  Rädh  der  vidh  ledes,  att  jag  dem  så  offta  om  undsett- 
ningh  oppå  penningar  solliciterer,  der  med  krigzfolkett  här  udi 
landett  kunde  underholdne  bliffve;  lijkväll  haffver  jagh  icke 
ännu,  för  den  store  mangell  och  feel  här  på  penningar  är,  kun- 
nett  förbij  gå  late  M.  K.  B.  derom  igen  yttermere  påminnelsse 
göre,  att  M.  K.  B.  vill  hos  H.  K.  M:t  derom  anhålle,  att  hijtt 
måtte  een  godh  undsettningh  opå  penningar,  för  vinteren  skee. 
EUiest  veett  jagh,  så  santt  migh  Gudh  hielpe,  inge  medell,  hvar- 
igenom  krigzfolcKett  kune  underholdne  bliffve.  Ty  jagh  medh 
all  som  störste  mode  och  besvär  så  månge  penningar  hafver  till- 
väge  bringe  kunnett,  att  de  nu  två  läningar  till  den  20  udi  denne 
månaden  bekommit  haffve,  der  till  jagh  dett  endaste  aff  mitt  utt- 
satt  hafver,  ty  jagh  elliest  inghe  penningar  här  udi  staden  haf- 
ver bekomme  kun  et,  ehuru  jagh  och  min  flijtt  derom  giordt  haf- 
ver, utan  medh  stor  mödo  haffver  jagh  aff  rådett  bekommett  de 
3600  daler,  som  dhe  för  den  spannemåll  som  jag  dem  i  såramars 
försträcktte,  leffrere  skulle,  effter  såsom  min  käre  broder  aff  med- 
fölgiende  bårgmesterens  Ulrichz  skriffvelsse  videre  hafver  till 
att  see  och  förnimme,  med  huadh  besver  de  migh  sådant  leffre- 
ret  hafve,  kan  min  B.  aff  samme  breff  nogsamptt  see;  uthaff 
Jacob  Fredrichz  haffver  jagh  och  vid  pass  3000  daler  tillväge 
brachtt,  så  att  dett  i  als  belöper  sigh  till  9000  daler,  som  jag  aff 
mit  egitt  och  utaff  andre  till  de  två  läningar  förskaffat  hafver. 
Och  när  de  två  läningar  uthe  äre,  veett  jagh  så  santt  migh  Gudh 
hielpe  inge  peningar  till  krigzfolkzens  oppeh&lle  vare  tillväge 
bringe.  Förseer  migh  fördenschuld  till  M.  K.  B.  att  han  samptt 
medh  dhe  andre  gode  herrer  aff  Rijkzens  Rådh  deropå  driffvandes 
varde,  att  hijtt  måtte  medh  dett  allerförste  een  nnseenligh  summa 
penningar  öffversändt  bliffve,  på  dett  att  H.  K.  M:t  saker  här 
udi  landet  icke  mage  udi  den  farlige  tiden  udi  någon  fara  st^ltte 
bliffve.     Effter   jagh    senest  förgät  sände  Anders  Munchz  schrif- 

Böthftihr,  Rathslinie,  tr.  1877)  och  det  egentligen  handlar  om  proviantering  för 
yintem.  Hanptmannen  på  Wolmar  Anders  Manks  bref,  som  i  slntet  omtalas, 
är  troligen  det,  som  namnes  i  föregående  bref  af  d.  23  Ang.  Ett  bani 
bref  af  d.  1  Ang.  1623,  som  handlar  om  samma  sak  finnes  ännu  qvar  i  bref- 
samlingen,  och  ebnra  något  gammalt,  torde  det  vara  detta  som  åsyftas.  Men  i 
det  följande  brefvet  af  d.  1  October,  säges  att  pestens  utbrott  i  Riga  blifrlt 
omtalad  i  näst  förrige  skrifvelsen,  och  som  dermed  påtagllgen  åsjftas  jost 
bref  vet  af  d.  23  Augusti,  hvarl  också  Anders  Munks  bref  om  Burtnik  omt4ila8, 
måste  det  hafva  funnits  ett  bref  från  slntet  af  Augusti  eller  September,  brår- 
till  detta  P.  S.  hört.  Handstilen  och  papperet  hänvisa  också  på  denna 
tiden. 


Digitized  by  VjOOQIC 


231 

velse  min  käre  broder  tilhånde,  sänder  jagh  fördenschuld  samma 
hans  schrifvelsse  här  bredevidh  till  min  K.  B.  uttaff  hvilkens  in- 
nehåld  min  käre  broder  hans  begäran  förnimmandes  varder. 
Datum  ut  in  literis. 


100.  Biga  den  1  Oktober  1628. 

Pftsten  har  i  Riga  bortryckt  mycket  folk,  deribland  ståthållaren  Joachim  Bern- 
des,  och  emedan  t.  f.  kamreraren  är  otjenstbar  samt  r&nteskrifvaren 
död,  år  stor  svårighet  särdeles  med  aflöningen,  och  begär  han  snart  er- 
hålla nya  biträden;  tillförseln  har  mycket  aftagit  och  spannemälen  är 
dyr,  före  vintern  behöfs  derföre  undsättning. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tvifler,  dett  min 
käre  broder  uttaff  min  näst  förrige  schriffvelse  förnummitt  haff- 
ver,  att  Gudh  den  Aldrahögste  haffvcr  oss  här  udi  landzorten 
medh  dhen  hefftige  och  besmittelige  siukdomen  pestilentien  hem- 
söchtt,  h vi) ken  och  ännu  (dett  Gudh  bättre)  här  temmeligh  gräs- 
seror, så  att  icke  allenest  een  hop  soldater  aff  vårt  folch,  utan 
och  een  stor  deell  aff  bårgerskapett  här  udi  staden,  äre  uttafi 
samme  siukdom  döde  bleffne  och  ännu  dagligen  bårttdöö.  Så 
är  och  (dett  klagan  värdt)  Ståtthollaren  Jochim  Berndes  derige- 
nom  iffrån  denne  usle  jemmerdalen  hasteligen  bärttrycht,  hvars 
siell  Gudh  den  Aldrahögste  evinnerligen  hugsvale,  och  medh 
alle  Christrogne  een  frögdefull  opståndelse  nådeligen  förläne. 
Och  effter  jagh  nu,  sedan  hans  dödelige  affgångh,  migh  ingen 
till  hielp  och  biståndh  haffver  (som  sigh  på  regementz  saker  och 
folkzens  afflöningh  förstår)  ty  ändogh  Offversterne  som  nu  här  till- 
stedes  äre,  nembligen  Sitton,  Nils  Ribbingh  och  Erentz  [o:  Ernst] 
Creylz  [o:  Creutz]  fuller  kune  krigzväsendett  förestå  och  derutin- 
nan  administrere,  så  är  lijkväll  ingen  af  dem  som  jagh  udi  annor 
måtto  kan  hafve  någon  hielp  och  biståndh  uttaff,  hvilket  sanner- 
ligen udi  denne  farlige  tiden  högnödigtt  vara  vill,  ty  migh  allene 
vill  aldeles  omögligitt  vare  om  alle  saker  och  i  synnerheet  om 
folkzens  afflöningar  att  administrere. 

Jagh  hafver  fuller  Commi8B[arien]  Måns  Morthensson  för 
någon  tidh  sedan  tillskriffvitt  och  begärett,  att  han  ville  begiffve 
sigh  hijt,  på  dett  att  han  må  migh  behielpeligh  vare,  att  hafve 
opseende    medh    penningar    och  proviantt,  som  hijtt  uttafi  Kon. 


Digitized  by  VjOOQIC 


232 

May:tt  förordnat  bliffver,  dogh  veet  jagh  icke,  om  han  för  sine 
svage  ögon,  som  han  dagligen  hafver  stor  plåga  uttaff,  een  sådan 
besvärligh  tienst,  om  änsköntt  han  hijtt  ankome,  uttstå  kan. 
Elliest  så  ar  och  Ränteschrifvaren  för  någon  tidh  sedhann  dödh 
blefiFven,  och  den  som  udi  Cammerererens  stadh  här  brukat  bliff- 
ver, är  och  svåra  siukligh,  så  att  man  der  medh  illa  stadder  är. 
Begärer  fördenschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill 
hos  K.  M:t  min  AUernådigeste  Konungh  och  herre  anhålle,  att 
hijt  näst  een  annen  StåtthoUare,  måtte  och  een  sådhann  ränte- 
skriffvare  förordnedt  bliffve,  som  man  udi  denne  farlige  tidhen 
kunde  betro  penningarne,  och  elliest  vare  belåten  medh;  dett 
vore  och  väll,  udi  denne  besvärlige  tiden  icke  orådligitt,  att  H. 
Kon.  M:t  hijt  förutan  ränteschriffvaren  förordnede  två  skickelige 
män,  den  ene  som  om  regementzsaker  näst  migh  administrere, 
och  den  andre  som  om  krigzfolkzens  afflöningh  tilbörligh  in- 
spection  hafve  kunde,  ty  der  migh  udi  denne  farlige  tiden  (hvil- 
kett  dogh  står  udi  Gudz  händer)  någott  dödeligitt  vidkome,  att 
här  då  vore  een  sådan  person  tillstädes,  som  regementzsakerne 
förestå  kunde,  på  dett  att  H.  K.  Maij:tz  saker  här  udi  landett, 
mage  videre  forttgång  hafve  och  icke  för  mangell  på  een  godh 
och  försichtigh  förman  udi  någon  fara  steltte  bliffve;  der  och 
Gudh  den  Aldrahögste  täcktes  migh  effter  sin  guddomelige  villie 
och  försyn,  iffrån  denne  usle  jemmerdalen  udi  denne  farlige  ti- 
denn  kalle,  effter  såsom  vij  alle  äre  nu  här  udi  Gudz  händer, 
förseer  jagh  migh  visserligen  till  min  käre  broder,  att  han  sampt 
medh  andre  mine  förtrogne  vänner,  vill  late  dhe  mine  sigh  vare 
till  dett  beste  befälet,  så  att  dhe  mage  min  långlige  och  mödo- 
samme  tienst  till  gode  åttniute.  Och  effter  spannemålen  är  nu 
här  svåre  dyr  och  snarest  sagtt  inthett  är  till  att  bekom  me,  så 
att  een  tunna  rogh  geller  här  allerede  fem  daler  och  framdeles 
fast  dyrare  bliffver,  effter  hijtt  för  den  farlige  siukdomen  (som 
sigh  dett  Gudh  bettre  här  inrotat  hafver)  ingen  tillföringh  iffrån 
Curlandh  och  Lettowen  skeer;  hvarföre  vill  högeligen  aff  nöden 
vara,  att  hijtt  måtte  i  tijd  och  för  vinteren  skee  een  godh  und- 
settningh  udi  spannemåll,  på  dett  att  befestningerne  här  udi  lan- 
det icke  mage  för  mangell  opå  krigzfolkzens  oppehälle  udi  nå- 
gon fara  steltte  bliffve.  Tviffler  fördenschuldh  inthet,  att  min 
käre  broder  samptt  medh  dhe  andre  gode  herrer  och  män  aff 
Rijkzens  Rådh  deropå  således  driffvandes  varde,  såsom  dhe  väll 
uttan  min  påminnelsse  besinne  kune,  att  H.  K.  M:t  och  rijkett 
udi  denne  tidz  lägenheet  der  opå  stor  machtt  ligger.    Hvadh  nu 


Digitized  by  VjOOQIC 


233 

videre  denne  landzortz  lägenheet  medh  Pålackerne  vidkommer, 
så  hafver  jagh  sedan  den  19  Julij  ingen  skriffvelse  eller  beskedh 
om  sammankompstenn  iffrån  Raziwill  bekommitt,  oansedt  här 
hafva  sådane  tidender  gåt  i  svangh,  att  deres  Commissarier  skulle 
förhanden  vare.  Så  snartt  jagh  någre  visse  tidender  deriffrån 
om  den  tillstundande  fridztractaten  bekommer,  vill  jagh  min 
käre  broder  advisere  och  förständige.  Befalandes  min  käre  bro- 
der etc,     AflF  Rijga  den  1  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


110.  Dalen  den  14  Oktober  1628*). 

Förord  för  Paul  Gottberg,  som  emot  erhållande  af  någon  belöning  särdeles 
för  sin  tjenst  under  K.  Carls  tid,  vill  uppenbara  ett  anslag  som  i  Poblen 
förehafves  emot  K.  Gustaf  Adolfs  person,  och  för  Henrik  von  Hofven,  som 
åtagit  sig  utforska  saken  och  derom  lemna  underrättelse;  båda  hafva 
länge  tjent. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköudschningh  och  een  broder- 
yenligh  och  flijtigh  tacksegelse  för  bevijste  vällgärningar,  dhem 
jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  gärne 
igenn  förschylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder  här  medh  bro- 
dervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  icke  tviffler,  dett  min  käre 
broder  uttaff  min  underdånige  schriffvelse  till  Kon.  M:t  min 
Allernådigeste  Konungh  och  herre  för  någon  tijdh  sedann  för- 
nummitt  haffver,  huru  såsom  Påffvell  Gåttbärgh  haffver  emoot 
edell  och  välbördigh  Hindrich  van  HåflFwen  latett  sigh  merckie, 
dett  han  vill  eett  anslagh  som  Konungen  i  Pålenn  emott  Sve- 
rigis  crone  och  H.  K.  Maij:ttz  egen  personn  sigh  föresatt  haffver, 
optäckie,  der  han  allennest  måtte  derföre  så  väll  såsom  för  sin 
långlige  trogne  tiänst  recompenseret  blifve.  Sä  aldenstundh  han 
samme  anslagh  icke  vill  förtro  pennan,  uttan  jagh  skulle  een 
viss  man  till  honom  skicke,  och  jagh  udi  denne  tijdz  lägenheett 
icke  ringe  achttar  derom  någon  vettskap  att  hafTve,  haffVer  jagh 


*)  Ehnru  brefvet  innehåller  till  stor  del  detsamma  som  det  efterföljande 
postscriptum,  måste  ))åda  upptagas,  emedan  sjelfva  förordet  gäller  olika  per- 
soner, af  hvilka  den  ene  mer  framhålles  i  det  förra,  den  andre  i  det  senare. 


Digitized  by  VjOOQIC 


234 

fördenschuldh  bemelte  Hindrich  van  HåflFweD  samme  värff  om- 
betrodt  och  till  honom  affardigett,  såsom  och  honom  derhoe  till- 
skrifFvitt  och  begärett,  att  han  honom  sin  heraligheet  udi  sä 
måtto  optäckie  ville.  Tviffler  och  icke,  att  han  ju  sådan  min 
begäran  effterkoraraandes  varder,  och  effter  jagh  förmoder,  att 
meere  be:te  Hindrich  van  Håfwen  sådantt  medh  all  flijtt  och 
troheet  förrättandes  varder,  och  han  dess  förutan  H.  Kon.  M:tz 
her  fader  (Christligh  och  höglåffligh  i  åmrainnelse)  och  Sverigis 
crone  öfver  tiugu  åhr  troligen  och  fliteligen  tientt  hafver,  och 
icke  meere  änn  allenest  fyre  haker  ödeslandh  udi  Lodes  länn 
oppå  een  behageligh  tijdh  innehaffver,  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  vår  Aller- 
nådigeste  Konungh  och  herre  genom  sin  gunstige  befordringh 
dertill  förhielpe,  att  han  måtte  medh  uågre  ariFvegodz  udi  Lijff- 
landh  betäncktt  bliffve,  effter  han  uttaff  dhe  ringe  godz  som  han 
härtill  innehafft  hafver,  sin  hustro  och  barn  medh  stor  mödo  föde 
och  oppehålle  känn.  Förseendes  migh  visserligen  till  min  käre 
broder,  att  han  låter  honom  denne  min  recommendations  skrifft, 
såsom  och  hans  långlige  trogne  tienst  och  denne  hans  vilfarig- 
heet  som  han  nu  bevijsar,  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh  måtto 
jagh  kan  vare  min  käre  Broder  till  villie  och  tienst  igen  gör 
jagh  altijdh  gärne,  och  han  för  sin  person  varder  sådann  min 
käre  B:s  gunstige  befordringh,  effter  sin  ytterste  förmögenheet 
förtienendes.  Befalendes  min  käre  broder,  samptt  medh  sin  el- 
skelige  käre  hussfru,  min  käre  syster,  och  begges  idre  kärkompne 
vårdnader  (dem  min  käre  broder  på  mine  och  min  käristes  väg- 
ner  medh  vår  kärligh  benägenheet  kärligen  och  fliteligen  helse 
vill)  Gudh  Alzraechtigh  till  långvarigh  vällmåghe.  Aff  Dalen 
denn  14  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Egenhändigt:  Välborne  her  Cantzler  käre  bror,  jagh  tvifler 
inte  min  K.  B.  varder  aff  min  förrige  skrifvelse  till  Hanss  Kon. 
Maij;tt  förnummedh,  huru  jagh  H.  K.  M:tt  haffver  tilkenne  gif- 
vedh,  att  Poll  Gottbergh  [haffver]  migh  genom  denne  Hindrick  van 
Hofven  veta  latidh  dett  honom  veterligh  vore,  om  ett  anslagh 
som  Konungen  i  Polen  förehaffver  emott  Hanss  Kon.  Mayrtt  vår 
nådigste  Konungh  och  Sveriess  krona,  och  att  samma  anslagh 
mest  skall  uthgå  på  Hanss  Konungh.  M:tz  egen  person;  tilbiu- 
dandess  sigh  sodantt  vilie  openbare  där  jagh  honom  på  Hans 
Kon.  M:t8  veghne  ville  försäkra  på  en  ärligh  recompens,  so  vall 


Digitized  by  VjOOQIC 


235 

härföre,  sosom  för  dett  han  förmenar  sigh  hafve  att  fordra,  för 
dett  han  hafver  tientt  Konungh  Carll  höglofligh  I  åminnelee, 
efter  jagh  nu  haffver  achtadh  att  dett  icke  vore  att  förachta, 
mycke  mindre  att  försuma;  hvarföre  haflfver  jagh  afferdigadh 
denne  för:te  Hindrick  von  Hofwen  till  honom,  om  sådantt  att 
förnimma,  och  därhoss  honom  försäckradh,  dett  bestå  jagh  hafiF- 
ver  kunnedh,  om  H.  K.  M:ttB  gunst  och  en  ärligh  recompens, 
icke  tviflendess  att  H.  K.  M:tt  jo  sodantt  varder  sigh  behaga 
lata.  Och  efter  denne  Hindrick  von  Hoffen  sigh  denne  resann 
medh  sitt  store  besver,  so  sitt  på  hösten  nu  företager,  och  eliest 
altidh  i  all  förige  krigh  här  i  Liflandh  sigh  haffver  troligh  och 
flitichtt  bruka  latedh,  hafver  han  aff  migh  begeradh  dett  jagh 
hansB  person  hoss  min  K.  B.  ville  till  dett  beste  recommendera, 
att  min  K.  B.  ville  bevisa  honom  den  gunst  och  förhielpa  honom 
hoss  Hanss  Kon.  M:tt  ntt  han  sin  tienst  må  någodh  till  godhe 
niute,  efter  han  icke  haffver  so  myckedh  därmedh  han  sin  fatige 
hustru  och  barn  kan  uthaff  oppehoUa.  Beder  därföre  min  K.  B. 
ganska  fliteligen  att  han  ville  honom  late  sigh  vara  till  dett 
bäste  befalledh,  att  han  sin  longhelige  tienst,  so  väll  som  denne 
besverlige  resan,  som  han  på  min  begeren  sigh  nu  företager  må 
till  godhe  åttniute.  Såsom  och  att  mitt  löfte  ernått  PoU  Got- 
berch  icke  må  vara  förgefvess,  der  han  sådantt  som  han  föregif- 
ver  presterer.  Jagh  vett  väll  huru  Hanss  Kon.  Ma:tt  honom 
ähr  affectionerad,  men  efter  migh  tyckess  att  om  dett  sigh  så  i 
sanningh  befinner  som  han  föregifver,  ähr  dett  väll  vertt,  att  all 
gameli  onådhe  må  blifve  förgäten,  och  han  därför  må  bekomma 
en  ährligh  recompens.  Förmoder  att  min  K.  B.  detta  så  optager 
och  hoss  H.  Kon.  M:tt  uthtyder,  sosom  dett  aff  [migh]  troligen 
mentt  ähr.  Befaller  härmedh  min  K.  B.  och  alle  hanss  kärkomne 
Gudh  Alzmechtich.     Aff  Dalen. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Samtida  anteckning:    Inlefrerad   den  8  Martij  1624  1  Stockholm. 


Digitized  by  CjOOQIC 


236 


Ul.  Dalen  den  21  Oktober  1628. 

Beklagar,  att  Rikskansleren  icke  kommer  att  deltaga  i  underbandliDgen  med 
Pohlackarne,  och  det  äfven  derföre  att  af  de  Svenske  ombuden  ingen 
mer  än  borgmästaren  1  Reval  Derentbal  är  nog  öfvad  att  tala  Latin. 
För  pestens  härjning  i  Riga  har  rytteriet  blifvit  förlagdt  till  andri 
orter. 

Välborne  Her  Cantzler,  K.  B:r  och  Bynnerlighe  förtroghne 
godhe  venn.  Jagh  önnscher  M.  K.  B:r  sampt  alle  haoiis  vård- 
nadher  een  stadigh  helsea,  lyckeligh  välmåghe  och  altt  thett  ho- 
nom kärdt  och  behageligitt  vara  känn  medh  Gudh  altzraechtigh 
tillförenne.  Dherhoss  lather  jagh  honom  brodhervenligenn  för- 
nimrae*)  migh  hafva  bekommet  tvenne  hans  schriffvelsse  medh 
M.  B:8  Stallmcstare,  uthafif  hvillke  jagh  förnimmer,  att  M.  B:t 
sin  reesa  för  detta  åhret  hafver  måst  innstella.  Ty  effter  H:8 
K.  M:tt  uthaiF  min  sidste  schriffvelsse  haffver  spordt  och  för- 
nummett,  hvadh  för  ringha  apparentia  till  tractaten  opå  dhenne 
tijdhenn  haffver  varett,  ähr  H:s  K.  M.  bliffven  förorsakatt  M.  K. 
B:r  dher  uthi  rijket  qvar  behålla,  hvarföre  hann  och  sina  saker 
genom  sin  stallmestare  lather  häriffrån  affordra;  szå  tyckes  migh 
af  hiertat  illa  vara  att  H.  K.  M:tt  sådan  resolution  hafver  fathatt, 
att  M.  B:r  aldeles  i  vinther  inthett  mehra  hijtt  är  att  förmodha, 
ty  endoch  ännu  så  hastigdt  ingenn  tractat  är  till  att  förroodha, 
för  dhenn  besmittelighe  siukdom  som  nu  (Gudh  klagatt)  här  in- 
rithen  ähr,  doch  förmodher  man,  att  om  i  vintter  Gudh  tecke? 
göra  een  lindringh  opå  siukdomen,  dhe  Pohler  sigh  väl  varda 
till  een  tractat  ahnnpraesentera,  effter  sakerne  uthi  Pohlen  nu 
så  förevetha  för  Turckens  och  Tatternes  infall  schuldh,  dett  dhe 
sielff  väl  schole  åstundha  fredhenn  medh  oss,  ehuru  väl  man 
förnimmer,  att  Konungen  medh  all  macht  söker  sådantt  att  för- 
hindra, szåssom  man  görligen  haffver  att  see  uthaff  dett  som  nu 


♦)  Ett  senare  bref,  dateradt  den  29  Oktober,  är  i  det  hela  nästan  liki 
lydande,  med  undantag  af  följande  rader,  hvilka  här  äro  inskjutna  och  an- 
gifva  det  äldre  brefvets  datum: 

»endoch  jagh  M.  B:r  nu  dhenn  förledhen  21  October  medh  skipscapten 
>opä  Juplter  tillschrefF,  szo  veth  jagh  inthntt  om  samma  schep  för  än  dette 
>8chep  Jonas  känn  dijtt  ahnkomma,  haffver  jagh  icke  kunnatt  undherlatha 
>dhenne  min  schrifvelsse  att  dublera,  att  M.  E.  B.  ännu  att  tiUkenna  giffTa». 

Å  detta  bref  finnes  Rikskanslerns  anteckning:  Praesent.  på  Gripsholm 
den  8  Noyembris  Anno  1623.  Det  är  på  flera  ställen  illa  skadadt  och  ehnn 
skrlfvet  med  samma  handstil,  äro  några  ord  felaktiga;  men  som  äfven  hnf- 
Tudbrefvet  är  skadadt,  hafva  dock  några  enstaka  ord  kunnat  hemtas  dernr, 
likasom  en  uteglömd  bisats  i  slutet,  här  satt  inom  hakar. 


Digitized  by  VjOOQIC 


237 

i  sommar  passeret  ähr,  och  att  han  uthaf  dhe  HöghPohler  någre 
till  Coramissarier  deputeredt  haffver,  hvilcke  hanns  favoriter 
ähre,  genom  hvilke  hann  förraehner  sådhantt  best  kunna  i  värc- 
kett  Stella,  iblandh  hvilcke  synnerlighenn  äre  tvä,  dhenn  eene 
Samnel  Konarski*).  castellan  uthaff  Dantzigk,  och  dhenn  anndre 
Lncas  Adam  Kosnborski  *),  hvilke  bådhe  för  någre  dagar  sedhann 
ähre  hijtt  koropne  pä  Littousche  grendzenn  till  Janitzki,  och 
haffver  dhenn  eene  Samuel  Konarski  (oanseedt  att  inghe  flere, 
i  synnerheet  uthaff*  dhe  Littower  hoss  honom  varitt  haffVer)  uthi 
alle  dhe  anndres  nampn  ett  lättferdigdt  breff*  hijtt  till  migh 
schriffvitt,  dher  uthi  hann  allenast  till  kenna  gifver,  sigh  vara 
medh  eine  medh  colleger  dijtt  till  grendzen  ahnkommen,  och 
effter  dhe  haff'va  spordt  och  förnummitt,  dett  pestilentzien  här 
hoss  oss  så  härdt  grasserer,  achta  dhe  sigh  icke  säkert  nogh 
vara  att  komma  medh  oss  till  tals,  uthann  oförschembdt  dher- 
uthi  eether,  att  dher  oss  någott  aWvar  vohre  om  fredh  medh 
dhem,  och  man  ville  dhem  ighenn  restituera,  hvadh  vij  iff*rå 
dhem  tagitt  haffva,  skulle  vij  dhem  sådannt  till  Warssou  på  dhe- 
res  Rikzdagh  vetha  latha,  szåssom  M.  B.  vidtlöffleligere  uthaff^ 
uthcopian  aff*  summa  breff"  som  jagh  M.  B:r  här  hoss  tillsenndher, 
haff'ver  att  see.  Och  förnimmer  man  dheruthaff",  att  dhe  inthett 
så  myckett  äre  kompne  fördhennschuldh  opå  grendzen,  att  dhe 
haffVa  hafft  stor  lust  medh  oss  att  tractera,  szåssom  att  dhe  måtte 
finna  någott  medhell  eller  läghenheet  samma  tractat  iffrå  sigh 
schiutha,  effler  dhe  see,  att  Littowerne  härdt  dher  opå  driff^va, 
att  dheres  Konungh  schuUe  göra  fridh  medh  vår  nådigeste 
Konungh  och  herre,  hvilkett  efter  dhe  vetha  dett  vara  dheres 
Konungh  emoth,  haffva  dhe  tagitt  dhenne  läghenheeten  sigh  till 
hielp,  på  dett  att  tractaten  måtte  så  förschiuthas,  till  dhess  stille- 
ståndetz  terminen  känn  förlöpa,  förmodendes  alttså,  att  vår  nå- 
digeste Konungh  och  herre,  schall  dhå  åther  begynna  krigett  opå 
dhem,  hvarighenom  dhe  Littower  så  väl  såssom  dhe  Pohler  se- 
dhan nödgas  att  göra  dheres  Konungh  biståndh,  menn  efter 
Littowerne  detta  förmärckia,  schola  dhe  nu  hålla  een  samman- 
kompst  uthi  Wildhenn,  och  vele  dher  sigh  medh  hvar  anndra 
förbindha,  att  dhe  vele  senndha  någre  aff*  dhe  förnemste  uthaff* 
dheres  medhell  opå  dhenn  tillstundande  Rickzdagh  till  Warssou, 
som  sigh  schole  högeligenn  besvära  uthöffver  dheres  Konungh, 
att    hann   så  lithett  achtar  dheres  ofärdh,  och  icke  medh  alff*var 


*)  Dessa  båda  namnen  skrifvas  i  det  andra  bref vet:  Konarschi  och  Eosu- 
borschi. 


Digitized  by  VjOOQIC 


238 

vill  dherefter  tracta,  att  någonn  redheligh  fredh  medh  oss  må 
kunna  bliffva  oprättet.  Detta  hafver  jagh  uthaf  åthschillige  orther 
förvisse  förnummitt,  i  synnerheet  haflFver  jagh  dette  och  om 
Turckens  och  Tattemes  infall  uthi  Pohlen,  genom  een  adelss- 
mann,  såssom  undher  mitt  compagni  rijdher,  förnummitt,  hvilken 
jagh  två  reesor  haffver  haffl;  altt  iun  till  Warssou;  dhenn  samma 
haffver  sådantt  på  reesan  uthi  Littowen  förspordt,  szå  att  dhett 
fuUer  i  sigh  sielff  vist  är.  Hann  hafver  och  bracht  migh  ett 
breff  såssom  een  prestesonn  uthi  Curlandh  (hvilckenn'nu  een 
drabandt  hoss  Konungen  i  Pohlen  är)  haffver  förtrolighenn  schriff- 
vitt  till  sin  fadher.  Samma  breff  hafver  jagh  här  hoss  H.  K.  M:tt 
tillsenndt,  dheruthafi  man  noghsampt  känn  see,  hvadh  för  een 
outhseigieligh  schadha  Tatterne  dhem  i  åhr  giordt  hafver,  dher- 
fhöre  håller  jagh  för  vist,  att  dhe  Littower  på  dhenne  tilstun- 
dandhe  Rickzdagh  vardhe  sakerne  så  vijdt  driffva,  att  ännu  i 
vintter  eller  aller  sidst,  medh  första  våhrdagh  frid ztracta ten  må 
fhå  sinn  framgångh,  dhå  jagh  aff  hierttat  ville  önndscha  M.  E. 
B:s  närvarelsse,  ty  effter  dett  man  mest  måtte  tala  och  handla 
opå  lathin,  veth  jagh  inthett,  hvem  såssom  dett  uthaff  vare 
medhell,  som  dhertill  deputeredt  ähr,  dett  schuUe  kunne  göra. 
Och  ville  dett  vahra  någott  spåttligett,  om  Borghmestaren  Dir- 
rendahl  schuUe  fhöra  ordett.  Jagh  för  min  persson  ville  heller 
brytha  benett  uthaff  migh,  ähnn  på  dett  sette  begiffva  migh  till 
någon  tractat  dher  man  inthett  annat  ähnn  neesa  och  spått  aff 
haffva  schuUe.  Dherfhöre  förmodhar  jagh,  såssom  och  brodher- 
venligenn  uthaff  M.  K.  B:r  begärer,  att  hann  sådantt  väl  ville 
hoss  sigh  betenckia,  och  H:s  K.  M:tt  till  gemöthe  fhöra,  och  dher 
ju  M.  B:r  icke  schuUe  kunna  hijt  komma,  att  dhå  någonn  annan 
måtte  hijtt  förordnes  uthaff  sådhann  qualitet,  som  dhett  måtte 
kunna  uth fhöra.  Effter  och  Radzewill  inthett  schall  vara  medh 
iblandh  dhe  commissarier  som  dher  till  äre  deputerede,  kunne 
H:s  K.  M:tt  min  perssonn  väl  dhermedh  förschona,  och  någonn 
annan  iffrå  Sverigie  uthi  min  stadh  dhertill  deputera,  ty  jagh 
uthann  dett  medh  krigzsakerne  nogh  haffver  till  att  bestella. 

Hvadh  eUiest  vår  stat  och  läghenheet  vedhkommer,  szå 
vohre  dhenn  elliest  väl  themmeligh  godh,  allenest  är  att  be- 
klagha,  att  siukdomen  pestilentzien  her  heffdgdt  hoss  oss  inn- 
slicken  är,  hvilckenn  i  dhenne  månadhenn  hårdt  hoss  oss  gräs- 
seret  haffver,  szå  att  icke  allenast  någre  hundradhe  uthaf  bor- 
gere  och  dheris  tienstfolk,  uthann  öfver  600  uthaff  vare  soldater 
alredhe    från  fallne,    efter  som  jagh   H.  K.  M:tt  här  hoss  ett  vist 


Digitized  by  VjOOQIC 


förslagh  dher  opå  tilleenndt  haffver.*  Dher  Gudh  sigh  icke  syn- 
nerligenn  öffver  oss  förbarmar,  och  nådigest  icke  täckes  detta 
scharpe  och  heiftigbe  rijset  lindra  och  iffrån  oss  tagha,  står  till 
att  befahra,  att  inthett  mångha  schola  öffver  blifiva,  hvarighenom 
jsgh  inthett  veth,  huru  man  sigh  dhenne  stadhen  schulle  kunne 
best  försäckra.  Jagh  hafver  förlagdt  dhe  2  corapagnier  ryttere 
AdherkasB  och  Claes  Wachttmestare  vedh  Treiden  och  Sewoldh, 
8zå  och  dhe  två  compagni  draghoner  vedh  Lerossell  och  Salis, 
på  dett  man  må  haffva  dhem  uthi  vahrgerningh  till  thett  yt- 
tersta. Dher  man  dhem  nu  alle  så  schulle  leggia  hvar  på  annan 
in  i  stadhenn,  schulle  infectionen  vara  deste  starckere,  och  så 
myckett  mehre  uthi  een  hast  opgå.  Jagh  schall  så  lenghe  Gudh 
teckes  unna  liffvedh,  bruka  dett  mesta  försichtigheeten  här  uthi, 
såssom  uthi  dhenne  besvärlighe  tijdhen  mögeligitt  är,  förmodhar 
att  uthaff  fiendhenn,  så  lenghe  stillestondett  vahrar  inthett  stordt 
schall  vara  sigh  till  att  besörgia,  och  så  lenghe  Gudh  teckes  oppe- 
hålla  3000  mann*)  uthaff  altt  vårtt  folck  uthi  liffvedt,  förhoppas 
jagh,  att  borgerschapett  inthett  schole  töres  sigh  någott  undher- 
stå.  Vohre  dherfhöre  inthett  orådheligett  att  H.  K.  M:tt  nådi- 
gest tecktes  latha  göra  dhenn  förordning  åth  Finnlandh,  att  ettu- 
sendh  mann  åthminste  kunne  hålles  uthi  vahrgerningh  vedh 
Narfiven  eller  Inghermanuelandh,  på  dett,  om  folckett  så  myckett 
mehre  iflfrån  faller,  att  man  så  myckett  närmare  känn  hafva  dhem 
i  beredhschap,  dher  mcdh  man  på  all  henndelsse  gamizonen  åther 
må  kunna  stärckia.  Tvifler  inthett,  att  dher  M.  B:r  honom  medh 
H:8  K.  M:tt  afftalendhes  vardher,  H:s  K.  M:tt  nådigest  sådantt 
fuUer  vardher  för  gått  befinna.  Till  dhett  sidsta  känn  jagh  och 
inthett  förbijgå,  att  begära  uthaf  M.  K.  B:r  dhett  hann  ville 
medh  dhe  anndre  godhe  herrer  af  Rickz-  och  Cammerrådh  hoss 
H.  K.  M:tt  tijdigh  påminnelsse  göra,  att  ännu  för  vintheren  så 
myckett  penningar  måghe  hijt  öfver  sendas,  som  till  krigzfolck- 
zens  undherhold  i  vinther  vill  behöflfves,  ty  nu  här  sådhan  be- 
svärligh  tijdh  ähr,  att  man  icke  ett  hundradhe  änn  såssom  1000 
daller  när  så  behöffves  tillåns  kan  bekomma.  Hvarfhöre  haffver 
man  inthett  att  förlijtha  sigh  på  någott,  uthan  dhett  som  H.  K. 
M:tt  nådigest  vardher  hijtt  förordna.  Förmodher  dherfhöre  bro- 
dhervenligen,  att  M.  K.  B:r  dher  opå  så  driffvendhes  vardher, 
effter  såssom  M.  K.  B:r  väl  veth,  att  H.  K.  M:tt  och  rijkett  dher 
opå  macht  ligger.     I  lijka  måtto  förmodher  jagh  att  spanmållen 


*)    I  det  senare  brefvet  står  bär:  1000  i  st.  f.  3000. 


Digitized  by  VjOOQIC 


240 

som  hijt  förordnatt  ähr,  raåtte  nu  allredha  vara  på  väghen,  ty 
dher  dhenn  icke  hijt  ahnkomrae,  schulle  här  bliffva  een  tacken 
dyringh,  att  folkett  icke  schulle  kunne  sigh  behielpa,  ty  hår 
geller  allredha  een  tunna  rogh  4  Svenscha  daller  och  bliffver 
dagheligen  dyrere.  Hvadh  för  penningar  och  pråffviandt  hijtt 
i  åhr  ahnkommit  ähr,  dher  opå  senndher  jagh  H.  K.  M:tt  ett 
richtigdt  förslagh,  endoch  jagh  nogh  haffver  dher  medh  till  att 
göra,  ty  Peer  Erichssonn  sora  schall  vara  Gamraarerare  här,  haf- 
ver  legatt  hele  sommarenn  siuk,  och  håller  ännu  mest  senghen. 
Rentteschriffvaren  är  någre  vekur  för  änn  Jochim  Berndes  dödh 
bliffven,  szå  att  jagh  snarest  sagdt  ingen  hafver  till  hielp  [dheropå 
jagh  migh  känn  förlatha],  Begärer  dherf höre,  att  M.  K.  B:r  ville 
hoss  H.  K.  M:tt  begå,  att  någre  godhe  männ  måghe  blifva  hijtt 
migh  till  hielp  försenndhe,  och  att  i  synnerheet  een  sådan  räntte- 
schriffvere  hijtt  måtte  försendes  som  man  dierffveligenn  H.  K, 
M:tz  penningheräntta  unndher  henderne  förtroo  känn,  ty  migh 
är  omögeligett  att  hafFva  dhen  hoss  migh,  myckett  mindre  dhen  att 
uthräckna,  hvartill  vill  een  troghen  och  flitigh  karl  väl  behöffves. 
Dette  jagh  M.  K.  B:r  icke  hafver  veladh  förhålle,  befhalenndhes 
M.  K.  B:r  etc.  brodhervenlighenn.  Aff  Dahlen  dhenn  [21]  Octo- 
bris  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscrlptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Gantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  brodervenligenn  icke  för- 
hålle att  jagh  aff  min  tieneres  Anders  Michelssons  schriffvelse 
förnummit  hafver,  att  dhe  gode  herrer  GammerRådh  haffve  be- 
gärett een  special  räkningh  opå  mine  giorde  försträckningar,  så- 
som och  qvitteringar  till  hvadh  sådantt  är  leffrerett,  så  alden- 
atundh  jagh  mine  documenta,  räckninger  och  qvitteringer  Saligh 
Boo  Wernersson  öfvergiffvitt  haffver,  hvilken  dem  udi  Gammer- 
Rådz  V.  Bror  Anderssons  närvnrelse  H.  Kon.  M:tz  i  all  under- 
dånigheet  praesenterede  (deropå  jagh  sedan  H.  Kon.  May:tz  un- 
derschrifvit  breff  bekom)  är  migh  oraögligitt  dhem  alle  opsökie 
late,  ty  jagh  icke  veet  hvartt  ^.  Boo  Wernersson  dem  lagtt  haf- 
ver. Förmoder  fördenschuldh,  att  dhe  gode  herrer  icke  någott 
obilligtt  udi  så  måtto  aff  migh  begere,  ty  jagh  kan  taghe  på 
mitt    samvet,   att  Saligh  Bo  Wernersson  icke  dett  ringeste  migh 


Digitized  by  VjOOQIC 


241 

denitiDDan  favoriccrede  utan  skarptt  nogh  hafver  medh  migh 
räckne  latett,  så  att  han  icke  dett  ringeste  hafver  migh  bestått 
medh  mindre,  att  jagh  medh  qvittantierne  hafver  bevijse  kun- 
nett.  Min  käre  broder  här  medh  Gudh  Alzmechtigh  befalendes. 
Datum  ut  in  literis. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  K.  B.  jagh  beder  broderven- 
ligen  du  ville  vara  migh  häri  bistondigh  att  migh  icke  må  ske 
någodh  förnär  medh  denne  Gamraerrodhz  begeren,  efter  migh  är 
omöghligedh  att  göra  där  redhe  före,  dett  jagh  en  gonge  hafver 
ifron  migh  lefvereradh.  Jagh  skall  gerna  tiena  min  K.  B.  igen. 
Vale. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


112.     Egenhändigt  Dalen  den  27  Oktober  1628*). 

Tackar  för  bevisade  tjänster  särskildt  i  afseende  på  donationen  å  Fellin  m.  m., 
yill  inköpa  Dagön  af  kronan;  beder  att  om  han  faller  ifrån,  Rikskanslern 
antager  sig  efterlefvande  maka  och  barn. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtroghne  vän. 
Jagh  önskar  min  K.  B.  hanss  kere  husfru  och  hele  vordhnader, 
aff  Gudh  den  Allerhögste  en  stadigh  helse  och  all  lyckligh 
välmoge.  Och  betacker  honom  brodervenligh  för  all  trogen 
broderligh  benegenhett  och  mycke  gått  migh  bevijst,  hvilkedh 
jagh  i  alle  förfallende  legenheter  skall  beflita  att  förskylla.  I 
synnerhett  betacker  jagh  min  K.  B.  ganska  fliteligen  för  den 
godhe  befordhrigh  min  K.  B.  min  tienare  Anderss  Mickelsson 
nu  i  Sverie  giortt  hafFver,  och  begerer  venligen  att  min  bror 
ville  honom  ännu  vidhare  till  en  godh  afskedh  förhielpa.  Hvadh 
de  sacker  vedhkommer  därom  han  sigh  hoss  migh  förfroger,  haff- 
ver  jagh  meste  deless  skrifvedh  honom  beske  om,  men  om  der 
kunne  ännu  nogedh  förefalla,  om  Gertt  von  där  Heidenss  eller 
andre  köpmenss  reckenskaper.  där  han  icke  so  fuUenkommen 
beeke  om  kan  veta,  och  jagh  nu  so  longhtt  fronvarende  honom 
icke  heller  om  kan  fullenkomligen  informera,  förmoder  jagh  so- 
8om    vänligen    begerer,    att   de    moghe  blifve  opskuten  till  dess 

*)   Brefyet  är  skadadt  af  vatten  och  några  ord  oläsllga. 

Axel  Oxeiutiema  II:  5.  16 


Digitized  by  VjOOQIC 


242 

jagh  sielff  kan  komma  tilstedess  eller  han  migh  fulkommen  be- 
ske  brachtt  haffver,  hvadh  besver  där  i  är.  Jagh  förmoder  att 
där  inte  stortt  kan  i  befinness,  efter  Gertt  von  där  Heiden  ännu 
nogre  tusen  daler  haffver  till  att  fordra,  och  der  den  letferdige 
karlen  hade  giortt  här  richtichtt  skulle  dett  migh  och  icke  litedh 
bota,  moste  nu  därmedh  hafve  tolemodh.  För  den  godhe  be- 
fordringh  min  K.  B.  migh  och  bevist  haffver  om  Felin,  Tarvess 
och  Helmett,  därföre  befinner  jagh  migh  emott  min  K.  B.  och 
högheligen  förobligerad,  skall  migh  gärna  vinleggie  sådantt  medh 
altt  annedh  igen  att  förskylla. 

Hvadh  Daghön  belanger,  därom  min  K.  B.  migh  tilkenne 
gifver  att  Hanss  Kon.  M:tt  dett  vill  förselia,  den  som  Hanes 
May:tt  därföre  godh  skell  vill  gifva,  och  därför  begerer  veta  om 
jagh  ännu  haffver  lust  dett  att  köpa  och  medh  hvadh  conditioner; 
80  låter  jagh  min  K.  B.  därpå  til  svar  vänligen  veta,  att  jagh 
väll  ähr  ännu  tilsinness  sådantt  att  köpa  och  giorde  min  K. 
B.  migh  där  i  en  synnerligh  venskap,  där  han  migh  dett  för 
skelichtt  och  densamma  summa  som  jagh  därföre  i  fiordh  bödh 
kunne  tilvege  bringa,  endoch  dett  inte  heller  mehre  vertt  ähr. 
Doch  ville  uogen  migh  dett  nu  fördyra  medh  ett  tusen  daler 
eller  tu,  moste  jagh  heller  den  skadhen  lidha,  ähn  hafve  den 
skammen  att  nogen  skulle  hafve  trengtt  migh  uthur  köpedh.  Där- 
före där  min  K.  B.  på  roine  veghne  kunde  medh  Hanss  Kon.  May:it 
accordera  att  jagh  dett  för  otta  och  [tjugu  tusen  dir.]  måtte  be- 
komma och  på  desse  efterskrefne  [conditioner,  skulle  dett]  vara 
migh  kärt,  nemligh  att  jagh  dett  medh  Harrisk  och  Wiriskrettso 
och  alle  friheter  och  privilegier  må  uiuta  som  andre  aff  adell  dett 
i  Estlandh  niute;  sedhan  att  jagh  dett  medh  fem  hester  må  för 
rostiensta,  efter  där  små  hacker  ähre  och  icke  renta  hal[f]parten 
ernått  de  hacker  som  ähre  på  fäste  landett,  sedhan  att  all  hela 
öhn  samptt  därtill  lydhande  holmer  som  aff  oldcr  därtill  lytt  haff*- 
ver  må  däri  begripess  och  inte  undantagess  [mehr]  än  hvadh  Class 
Wachtmester  aff  Hanss  Kon.  Maij-.tt  arftligen  bekommitt  haffver. 
För  samme  öö  vill  jagh  gifve  Hanss  Kon.  M:tt  förbite  28000 
Svenske  daler,  32  runstycke  på  daleren,  eller  dass  verdh  i  gått 
gonghbartt  myntt  i  desse  terminer,  nu  tilstundande  Fastclan  A:o 
1624,  10000  dl.,  fjorten  dager  efter  Johanni  samma  åhr  10000  dl. 
och  resten  80000  dl.  om  julen  och  samma  åhr  eller  nogedh  för 
om  hösten  sosom  Hanss  Kon.  May:tt  dett  nådigest  begerer,  ty 
ändoch  dett  migh  fulle  vill  falla  besverligcdh  medh  så  kort« 
terminer,  leckväll   vill  jagh  beflite  migh  om  att  komma  dett  til- 


Digitized  by  VjOOQIC 


243 

vega,  skulle  jagh  än  selia  dett  migh  kärtt  ähr.  Förmoder  so- 
som  brodervenligen  honom  beder  att  han  migh  häri  sin  venskap 
vill  bevisa,  jagh  skall  altidh  finnass  hanss  tienare  igen.  Jagh 
förhoppess  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  migh  dett  för  en  annan  unner, 
och  icke  varder  ansee  ettusen  daler  eller  tu,  uthan  unner  migh 
dett  för  samma  priss,  som  Hanss  Kon.  Maij:tt  migh  dett  i  fiordh 
nådigest  anpresenterade,  doch  måste  jagh  de  tutusen  dl.  därtill 
legia,  ähr  jagh  tilfredz  med  dett  min  K.  B.  häri  gör,  allenest 
att  godhsett  blifver  migh  invijst  så  snartt  jagh  förete  terminen 
betalt  haffver. 

Till  dett  siste  anlangende  att  min  K.  B.  låter  sigh  behaga, 
dett  jagh  haffver  hanss  tienare  bistondh  giortt  utt  han  Burtnick 
aff  saligh  Bormestaren  Eck  haffver  inbekommedh.  och  att  min 
bror  begerer  att  jagh  än  vidhare  i  min  brorss  fronvare  ville 
hanss  tienare  i  alle  skelige  sacker  bistondigh  vara;  i  synnerhett 
att  jagh  icke  ville  tilstedhia  Jochim  Berndess  att  han  nogen  in- 
tro[n]gh  måtte  göra  på  nogre  bönder  där  i  Burtnicks  gebett, 
hvilke  emellen  Biskopen  och  de  Wreder  haffver  varidh  i  klan- 
der,   so    försäkrer   jagh    min    K.    B.  härmed    visserligh,   att  inte 

allenest  gerne tiena  min  K.  B.  uthan  om  jagh  viste  i 

till  vilie  skall  han  altidh  finna  migh  min  K.  B.  der- 

till  redhbogen  och  hvadh  jagh  hanss  hopraan  Anderss  Munck 
kan  bevisa  för  bistondh  gör  jagh  gärna.  Vill  och  tillsee  att  min 
K.  B.  uthaff  Saligh  Jochim  Berndes  stiubarn  inte  skall  ske  för 
när,  och  där  så  framdeless  legenhetten  sigh  kan  gifva,  vill  jagh 
sielff  begifva  migh  ditt  på  någre  dager  och  därom  grundeligen 
förnimma,  huru  dett  sigh  därom  haffver  och  sådantt  min  K.  B. 
vidhare  veta  late.  Vill  nu  inte  medh  denne  min  skriffvelse  vidh- 
löftigere  bemödha  min  K.  B.;  allenest  efter  (Gudh  klagadh)  siuck- 
domen  här  hoss  oss  dageligen  mehr  och  mehr  öfvorhonden  ta- 
ger (hvar  igenom  man  ingen  tidh  sigh  väll  vett  säcker,  efter 
man  dageligen  måste  vistass  eblandh  krigsfolkedh)  kan  jagh  inte 
underlota  att  bidhia  min  K.  B.  att  om  Gudh  efter  sin  Gudhome- 
lige  vilia  teckess  migh  ifron  denne  verlden  til  sigh  kalla,  och 
min  kere  hustru  och  barn  efter  blefve,  dett  min  K.  B.  (sosoni 
den,  med  hvilken  jagh  ifron  vår  barndom  ett  synnerligh  förtro- 
gedh  broderligh  venskap  hafft  haffver)  ville  taga  dem  sigh  an, 
och  samptt  min  K.  herfader  Greff  Maghnus  och  min  bror  her 
Johan  vara  deress  troghne  försvar  och  molssman,  och  hoss  Hanss 
Kon.  Maij:tt  deress  säck  förfordra,  att  de  min  longelige  och  mö- 
dhesamme  ticnst  den  jagh  (uthan  beröm  att  skrifva)  mine  Konunge 


Digitized  by  VjOOQIC 


244 

och  Sveriess  krone  heviet  haffver,  måtte  tilgodhe  åtniute.  Jagh 
skall  (så  lenge  blodett  hoss  mig  varmtt  ähr)  migh  befiita,  däruti 
min  liflfstidh  att  endiga.  Teckees  och  Gudh  migh  i  denne  onde 
och  bullersamme  verlden  lengre  att  oppehoUa  och  lifvedh  unna, 
skall  jagh  min  K.  B.  samptt  hauss  kere  hussfru  och  lifservingar 
all  trogen  broderlige  tienst  bcflita  att  bevisa  migh  so  Gudh  hielpe; 
uthi  hvilkenss  mildhrike  beskydh  och  beskerm  jagh  min  K.  B. 
hanss  k.  husfru  och  beggess  edre  kere  barn  (dem  min  K.  B. 
på  mine  och  min  kerestes  veghne  kerligen  och  fliteligen  helse 
vill)  troligen  vill  befaltt  hafve,  han  verdigest  holle  sin  hondh 
öfver  oss  och  förläna  att  vi  moge  komme  medh  helse  och  gledhie 
tilsammenss.     I  medhler  tidh  blifver  jagh  till  min  dödhstundt 

M.  K.  B:s 
troghne  och  tienstvillige  bror 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Dalen  den  27  Octob.  A:o  1623. 


118.     Egenhändigt  Dalen  den  20  Oktober  1623. 

AnmärkniDgame  1  Bånte-Eammaren  mot  hans  räkenskaper;  förslag  att  inköpa 
Dagön  af  kronan  pä  nppgifna  vilkor;  erbjuder  sitt  biträde  vid  tillsynen 
ä  Rikskanslerns  gods  i  Lifland. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  synnerlige  förtroghne 
godhe  vän.  Jagh  önskar  M.  K.  B.  hanss  kere  husfru  och  hela 
vordhnader  af  Gudh  den  Allerhögste  en  stadigh  helse,  lyckeligh 
välmoghe,  samptt  hvadh  honom  mehre  kertt  och  behagelichtt 
vara  kan.  Betacker  honom  och  brodervenligen  och  fliteligen 
för  all  trogen  broderligh  benegenhett  och  altt  gått  migh  bevist, 
hvilkedh  jagh  altidh  gerna  igen  förskylla  skall.  Därhoss  låter 
jagh  min  E.  B.  härmedh  veta,  att  jagh  för  någre  dager  sedhan 
medh  min  K.  B.  tienare  honom  telskreff  om  alle  sacker  huru  de 
nu  här  hoss  oss  föreveta,  såsom  och  om  någre  mine  privat  sacker. 
Och  ändoch  jagh  inte  tvifler  min  E.  B.  varder  samma  min  skrif- 
velse  väl  unfongedh  hafve,  leckväll  haflTver  jagh  medh  detta 
läghlige  bodhett  inte  veledh  underlota  vidhare  härom  min  E.  B. 
påminnelse  att  göra,  efter  migh  på  samme  sacker  ingen  ringa 
macht  på  ligger,  i  den(!)  broderlige  förtron  de,  att  han  icke  migh 
till    missty ekess    tager,  dett  jagh  honom  så  dristichtt  och  åfta  i 


Digitized  by  VjOOQIC 


245 

min  privat  sacker  bemöder,  han  skall  altidh  hafve  migh  redh- 
bogen  till  sin  tienst  igen.  I  synnerhett  låter  jagh  min  K.  B. 
förnimma  migh  hafve  bekomraitt  skrifvelse  uthaff  min  tienare 
Anders  Mickelsson,  att  oansett  min  K.  B.  honom  all  gunstigh 
befordringh  på  mine  veghne  bevist  haffver  (därföre  jagh  honom 
brodervenligen  betacker)  leckväll  göre  dhe  godhe  herrer  Camer- 
rodh  på  nogre  sacker  besver  och  holle  honom  oppe,  där  då  lell 
inte  stortt  är  beventt  om  samme  besver.  Ty  dett  de  godhe  her- 
rer vele  att  jagh  skall  på  nytt  late  göra  en  speciall  reckningh 
och  skaffa  åter  på  nytt  quitanticr  på  de  sacker  som  jagh  alredhe 
en  gonge  inlefvreradh  haffver,  tyckess  migh  vara  en  obilligh 
tingh.  Ahr  migh  och  aldeless  omöghligedh  att  göre,  efter  meste 
delen  aff  de  befelhubare  som  sådantt  unfongedh  hafve  ähre  dö- 
dhe  eller  uthur  tiensten,  hvar  skall  jagh  söckia  dem  igen.  Doch 
kan  jagh  vedh  mitt  samvete  ärhoUa,  att  jagh  på  alle  saker  sa- 
ligh  Bod  Wern[er]sson  qvitantier  och  godh  richtighett  lefvreradh 
haffver  för  än  min  reckningh  bleff  sluten,  och  jagh  Hanss  Kon. 
M:t8  breff  derpå  bekomm.  Begerer  därföre  brodervenligen  att 
min  K.  B.  ville  därtill  förhielpa,  att  migh  häri  icke  må  ske  nå- 
gedh  förnär.  Jagh  sender  min  K.  B.  här  hoss  Cammerrodhs  be- 
sver och  huru  jagh  migh  därpå  förklaradh  haffver*).  Förmoder 
att  de  godhe  herrer  väll  skole  kiinne  vara  därraedh  tilfredz.       ^ 


*)    Bilagan  är  af  följande  lydelse: 

Dette    efftertne    besvär    giordhe    Cammarrädh    ntbi    E:8   N:dz 
räckningh  widb  Grlpsbolm  denn  16  Septembris  åbr  1623. 

1.  Fattas  bescbedb  opå  arrendet  för  Kezbolm  ocb  Nötbeborgh,  särdeles 
opå  dbe  pnncbter  som  abnngå  H.  K.  M:tt  ocb  Cronan. 

Till  tbett  andra  scball  schaffas  qnittantzier  opå  dett  som  är  leffvereret 
till  gamizonerne. 

Haadb  tbesse  twä  pnncbter  annlangar,  dberopä  scball  finnes  godb  rick- 
tigbeet,  när  jagb  arrendet  Iffrå  migb  leffvererer,  bädbe  medb  Städtbollernes, 
sässom  ocb  Capitenernes  quittans,  att  dbe  dberes  löbn  ocb  unndberboldb  ful- 
lenkommen  atbbekommit  bafve.  Menn  dber  i  dbe  första  äbren  någre  små 
partzeler  dbem  Intbett  känn  wara  leffvereret,  tilbiudber  jagb  migb  näst  in- 
Tentarinm  H:s  K.  M:tt  till  bestå  att  lefvercre  latba.  EUiest  förmodber  jagb 
att  alle  puncbter  i  contracten  scbole  till  fyllest  wara  efterkompne. 

Till  tbett  tridle,  scball  förscbaffas  räckningb  ocb  quittantzier  opå  dbenn 
försträckningb  Qreff  Jacob  bafver  giordt  till  H:8  K.  M:tt  ocb  Cronon. 

Belangandes  dbenn  tridie  pnncbten,  så  baffver  jagb  enn  gångb  lefve- 
reret  enn  ricbtigb  räckningb  ocb  quittantzier  ätb  S.  Boo  Wernicbsson,  bvilket 
bann  H:8  K.  M:tt  sampt  medb  Cammarrådet  Bror  Anderssonn  prsesenteret 
bafrer,  ocb  migb  H.-s  E.  M:tz  breff  dberopå  förscbaffatt,  vetb  dberfböre  ingbe 
andra  qyittantzier  eller  räckenscbap  dbem  dberopå  vijdbere  att  förscbaffa. 

Till  dett  fierdbe  scball  förscbaffas  värderingen  opå  dbenn  baffran  som 
Feldtberren  bafver  lefvereret  ntbi  Rigba,  ocb  sadbe  att  dett  beståås  intbett 
bdgre  äbnn  6  mark  tannan. 

Hvadb  värderingen  opå  baffran  abnlangar,  är  ingben  contract  om  kiöpett 
oprättat,  ntbann  buru  myckett  som  H.  K.  M:tt  migb  för  bvar  tunna  tilsagdt, 


Digitized  by  VjOOQIC 


246 

MiD  E.  B.  haffver  och  skrifvedh  migh  till  om  Daghön,  att 
om  jagh  vare  tilsiDiiess  dett  att  köpa  skulle  jagh  min  meningh 
därom  min  K.  B.  så  väll  som  conditioDerna  veta  late;  sä  ähr 
jagh  ännu  fuUer  till  sinness  dettsamma  att  köpa  om  jagh  dett 
kan  för  skelichtt  och  samme  prise  bekomma,  sosom  Hanse  Kod. 
M:tt  migh  dett  i  fiordh  anbödh :  nemligh  för  28000  daler  Svenske. 
Doch  där  nogen  ähr  som  et  tusen  daler  eller  tu  mehre  biuder, 
vill  jagh  dett  inte  achta,  uthan  heller  och  så  myckedh  gifva, 
för  än  jagh  skulle  hafve  den  skammen  att  nogen  hadhe  trenghtt 
migh  ifron  samma  köp,  förmoder  sosom  brodervenligen  beder 
min  K.  B.  ville  häri  veta  mitt  bestå.  Och  om  jagh  dett  bekom- 
mer, att  dett  må  ske  på  efterskrefne  conditioner.  Först  att 
jagh  dett  må  niuta  under  Harisk  och  Wirisk  rett  och  niuta  alle 
privilegier  och  frihetter  som  adelcn  i  Liflandh  hafve  till  att  selia 
förskenkia,  förpanta  och  göra  därmed  efter  min  egen  vilia;  Til 
dett  andra,  att  inte  må  dedhen  unden  tagess  hvadh  som  därtill 
aff  older  legadh  haffver,  undantagendess  hvadh  H.  Kon.  M:tt  för 
detta  arfligen  borttgifvedh  haffver  som  ähr  Glass  Wachtraesta- 
renss  godz.  Till  dett  tridhie  att  terminerna  må  setiass  migh  så 
att  jagh  dem  kan  nå:  nemligh  10000  dl.  nu  i  vinter  till  Fästen, 
den  andre  tilkommende  Johanni  A:o  1624,  och  den  siste  termi- 
nen till  Juli  tidh  samme  ähr;  eller  där  Hanss  Kon.  M:tt  ändeligen 
peninger  behöfver,  vill  jagh  skaffe  dem  till  Michaeli,  doch  att 
migh  godzett  strax  må  invises  när  jagh  förste  terminen  haffver 
erlachtt.  Till  dett  sista  begerer  jagh  att  i  köpbrefvedh  må  se- 
tiass, att  jagh  dett  medh  fem  hcster  skall  för  rustiensta,  efter 
där  ähre  små  hacker  och  icke  renta  halfparten  ernått  de  hacker 
som  ähre  på  fäste  landett.  Om  Hanss  Kon.  May:tt  migh  dett  på 
desse  conditioner  eller  vilkor  vill  unne,  begerer  jagh  att  min  K. 
B.  migh  dett  i  tidh  ville  veta  late,  att  jagh  migh  kan  omsee,  hvar 
jagh  en  sådan  stor  summa  må  kunne  tilvege  bringa;  och  må  min 
bror  dett  visserligen  tro,  att  jagh  samme  summe  inte  vett  tilvege 
bringa,    medh   mindre  jagh  någedh  förselier  dett  megh  kertt  är. 

är  Cammarereren  Gerdt  Dirlcbsson  väl  vitterligitt,  hTilokenn  och  dhå  strax 
räcknlngen  med  migh  slöth;  ähr  och  samma  haffra  till  H.  K.  M:tt  inthett 
leffvererett  till  någhoDn  försträckningh,  nthann  H.  K.  M:tt  hafrer  sielf  dhenn 
begäret  för  samma  köp,  såssom  dheon  i  räckningen  iofördh  är,  oanseedt  jagh 
Täl  badhe  knonatt  bekomma  enn  marek  mehra,  såssom  och  Jochim  Bemdes 
een  dehl  nthaff  samma  haffra  för  2  dalhr  tunnan  till  krigsfolckzens  oppehelle 
försåldt  haffver. 

Till  dett  fempte,  fathas  arrends  brefihrett  opå  Åbo  tull. 

Hvadh  breffvett  opå  Åbo  tulls  arrende  vidhkommer,  hafver  jagh  leffre- 
reret  min  salighe  svåger,  hvickeon  samma  tull  af  migh  förarrenderedhe.  Och 
finnes  dheruthaf  uthcopian  ännu  uthi  Cammaren. 


Digitized  by  VjOOQIC 


247 

Till  dett  sista  anlangande,  att  min  E.  B.  sigh  låter  be- 
hage  den  aesistens  jagh  hanss  tienare  haffver  giortt  här  i  lan- 
dett,  och  begerer,  att  jagh  än  vidhare  hanss  hopman  Anderss 
Munck  i  alle  billige  sacker  ville  bistondigh  vara,  i  synnerhett  att 
jagh  icke  ville  tilstedhia  att  honom  aff  saligh  Wredenss  ervin- 
gar  icke(!)  måtte  ske  nogeo  introngh  pä  de  godz  som  emellan 
Wreden  och  Biskopen  tilförende  i  klander  varidh  hafver;  så 
försäckrer  jagh  min  K.  B.  visserligen,  att  jagh  icke  allén  est  häri, 
uthan  om  jagh  kunde  honom  i  högre  saker  tiena,  skall  han  al- 
tidh  finna  migh  därtill  redhboghen,  och  hvadh  jagh  hanss  hop- 
man Anders  Munck  kan  göra  bistondh,  och  honom  vara  behiel- 
peligh  i  hanss  fronvara,  till  dett  som  min  E.  B.  kan  komma  till 
nytto,  skall  jagh  migh  gerna  om  beflita.  Vill  och  tillse  att  jagh 
framdeless  tager  migh  so  mycke  tidh,  att  jagh  rycker  som  sna- 
rest till  Burtnick,  pä  dett  jagh  grundeligen  kan  om  samme  bön- 
ders legenhett  förnimma,  hvilkedh  jagh  sedhan  min  E.  B.  vill 
tilskrifva,  på  dett  han  sedhan  kan  see  om  Wrederna  där  till  no- 
gen  rett  haflTver  eller  ej.  Vill  nu  inte  vidhlöftigare  bemödha 
min  E.  B.  medh  denne  min  skrifvelsc,  uthan  venligen  och  fliteligen 
honom  beditt  hafve,  att  han  altidh  ville  blifve  vedh  den  gamle 
förtronde  som  oss  emellan  varidh  haffver;  och  i  synnerhett  där 
Gudh  i  denne  farlige  tidhen  sin  Gudhdomelige  vilie  öfver  migh 
förhengde,  och  migh  till  sigh  kalladhe,  att  min  E.  B.  ville  do 
de  som  kunne  efter  blifva  aff  mina,  late  vare  sigh  befalledh: 
teckess  Gudh  megh  lifvedh  spara,  skall  han  altidh  finna  migh 
uthan  skrymtt  sin  trogen  bror,  och  den  som  altidh  skall  beflita 
sigh  om  dett  som  jagh  vett  att  honom  och  alle  hanss  kan  lenda 
till  tienst  och  behagh.  Befaller  härmedh  och  altidh  min  E.  B. 
hanss  kere  husfru,  min  kere  syster  och  begges  eder  k.  lifservin- 
ger  och  hele  huss  (dem  han  alle  medh  min  kerlige  tienst  helse 
vill)  Gudh  den  Allerhögste  til  mycken  lycke  och  välferdh,  han 
nädigest  hoUe  sin  Gudomelige  handh  öfver  oss,  och  hielpe  oss 
medh  helse  och  sundhett  tilsammenss.  Aff  Dalen  den  29  Octo- 
bris  A:o  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Eere  broder,  Jagh  beder  min  E.  B.  vill  late  denne  bref- 
visare  Hanss  Dussess  samptt  de  andre  godhe  karler  som  jagh 
honom  recommenderat  haffver,  till  thett  beste  vare  befalledh. 
Jagh  skall  gerna  tiena  honom  igen.     Vale. 


Digitized  by  VjOOQIC 


248 


114.  Dalen  den  29  Oktober  1623. 

Förord  för  Hans  Duses,  som  länge  tjent  Svenska  kronan  och  mist  sina  gods 
på  Polska  sidan,  att  få  ärftlig  besittning  å  några  gårdar  vid  Pernao, 
som  han  har  i  förlåning. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  etc.  Kan  jngh  min  käre 
broder  här  medh  biodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  bref- 
vijsare  Hans  Ducess  är  tillsinnes,  Kon.  Maij:tt  min  Allernådi- 
geste  Konungh  och  herre  om  befordringh  udi  sine  saker  udi  all 
underdänigheet  att  besökie,  och  fördenschuld  om  denne  min 
förschrifft  till  min  käre  broder  hos  migh  anhållitt,  hvilkett  jagh 
icke  hafver  honom  förvägre  kunnett,  effter  han  är  een  bruke- 
ligh  karll  och  H.  K.  M:tz  och  Sverigis  crone  een  tijdh  långh 
troligen  och  fliteligenn  tientt  hafver.  Och  aldenstundh  han  sine 
godz  opå  den  Pålenske  sidan  mist  hafver  (deropå  han  sköne  bref 
och  documenta  hafver)  effter  han  sigh  på  denne  sidan  udi  H. 
K.  M:tz  tienst  bruka  låter,  och  deremoot  allenest  någre  få  bön- 
der udi  Pernows  gebeth  på  een  behageligh  tidh  innehafver, 
hvarföre  medan  honom  alle  vägar  och  stiger  här  udi  landet 
kunige  äre,  och  han  elliest  H.  K.  M:t  och  Cronan  een  tidh  långh 
tient  och  udi  sitt  fengelsse  udi  Pålen  mykitt  ondt  uttstått  och 
lijdit  hafver,  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre  broder 
vill  honom  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att  han  må 
samme  bönder  arfteligcn  bekomme,  på  dett  att  han  må  derige- 
nom  (såsom  han  och  dess  förutan  sigh  schyldig  och  plichtigh 
kenner)  till  deste  större  troheet  udi  H.  K.  M:t  tienst  förorsakatt 
blifve.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder  att  han 
låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst 
till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  bro- 
der udi  denne  och  andre  occasioner  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne,  och  han  för  sin  ringa  person  varder  så- 
dan min  käre  broders  befordringh  efter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendes. 

Befalandes  min  käre  broder  etc.  Aff'  Dalen  den  29  Octobris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


249 


116.  Dalen  den  29  Oktober  1628. 

Förord  för  Oerdt  Mandus  att  återfå  arfvegods,  och  för  en  stallmästare  att  få 
ärftlig  rätt  till  gods,  som  han  mest  af  öde  upptagit  i  Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  och  tillf öreeen des  eynnerlige 
gode  venn.  Näst  all  välfärdz  lychöndskningh  etc.  tackar  jagh  min 
käre  broder  brodervenligen  för  sin  gode  förtröstningh,  som  min 
käre  broder  min  opvartere  Gert  Mundus  oppå  min  begären  giordt 
hafver,  vill  och  min  käre  broder  ann  ytterligere  brodervenligen 
ombeditt  haffve,  att  han  för  min  schuldh  vill  hans  sak  till  dett 
beste  sigh  late  vare  befälet,  och  honom  dertill  hos  Kon.  Maijitt 
förhielpe,  att  han  må  sine  godz,  som  hann  är  berättigett  till 
genom  min  käre  Broders  gunstige  befordringh  igen  bekomme 
och  mechtigh  blifve.  Udi  lijke  måtto  betackar  jagh  och  min 
käre  Broder  för  den  gode  förtröstningh  som  han  och  min  stall- 
mestere  genom  bemelte  Gertt  Mundus  giordt  hafver  och  vill 
min  käre  Broder  ännu  på  det  brodervenligeste  beditt  hafve,  att 
min  käre  Broder  vill  honom  efter  sin  gode  tillseijelsse  hos  Kon. 
Maij:tt  der  till  förhielpe,  att  han  må  dhe  ringe  godz  som  han 
udi  Nötebårgz  länn  innehafit,  och  meste  parten  aff  öde  optagitt 
hafver,  arfftligen  bekomme,  ty  jagh  icke  tvifler  att  han  ju  dei- 
före  tilbörligh  rustienst  hållendes  varder,  och  må  jagh  väll  san- 
ningen bekänne,  (oansedt  att  han  udi  min  tienst  är)  att  han  väll 
sin  stalbroder  emoot  fienden  fölgiendes  varder,  såsom  dhe  som 
honom  udi  marken  fölgtt  hafve,  derom  vitnesbördh  och  bevijss 
gifve  kune.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder,  att 
han  desse  bemelte  två  personer  låter  sigh  till  dett  beste  befälet 
vare.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till  villie 
och  tienst  igen,  gör  jagh  al[tijdh]  gärne,  och  dhe  för  deres  perso- 
ner varde  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  efixer 
deres  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Befalendes  M.  K.  B. 
etc.     Aff  Dalen  denn  29  Octobris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


250 


116.  [Dalen  doD  29  Oktober  1628*)]. 

Förord   för  Qerdt  Lewewold,  som  hos  KonnDgen  gjort  ansökan  att  få  godset 
Allishof,  och  öfyerste  Creutz,  hvllken  senare  berömmes  för  sin  daglighet 

Velborne  her  Cantzler  elschelige  k.  brodher,  jagh  tvifler 
inthett,  att  M.  K.  B:r  uthaf  Gerdt  Lewewoldz  schriffvelsse  var- 
dher  förDimina,  huru  hann  i  u[nderdånig]het  till  H:8  K.  M:tt  su- 
pHceredt  haffve  om  Allijshåff  och  dhe  bönndher  dherunndhcr 
äre.  och  dherfhöre  aff  migh  begärett,  att  jagh  hanns  perssonn 
ho88  M.  K.  B:r  ville  till  thett  bestå  reconimeudera,  att  M.  K. 
B:r  ville  dher  uthi  vara  honom  een  gunstigh  befordrere,  effter 
hann  een  gam  mall  tiennare  ähr,  och  sigh  altidh  uthi  Sverighes 
cronos  tienst  trolighenn  och  flithelighenn  haffuer  bruka  lathett. 
Dherfhöre  haffuer  jagh  honom  eådantt  inthett  kunnett  förvägra, 
uthan  brodhervenligenn  begärer,  att  M.  K.  B:r  ville  honom  för- 
hielpa,  att  hann  dett  åthminsta  på  een  behageligh  tijdh  bekomme 
måtte,  efter  hann  uthi  sin  tienst  troghenn  och  flitigh  Ähr,  och 
sigh  ähnn  vijdhere  tillbiudher  att  hafua  lijfi^  och  blodh  ospardt 
för  H:8  K.  M:tt  och  Sveriges  crono.  I  lijka  måtto  haff*ver  och 
öffucrstenn  Ereutz  begäret,  att  jagh  hanns  perssonn  och  hoosa 
M.  B:r  ville  till  thett  bedsta  ihugkomma,  eff*ter  hann  och  M.  B:r 
om  någre  sine  particular  saker  tienstvilligen  tillschrifiuitt  haffuer, 
att  hann  och  ville  vara  hans  gunstige  befordrere  uthi  samma 
saker.  Hann  tilbiudher  sig  sådantt  emott  M.  K.  B:r  att  förtiäna 
uthi  alle  förefallondhe  occasioner.  Och  må  jagh  dett  M.  B:r  för 
sanningen  seigia,  att  hann  är  een  dhenn  bestå  som  jagh  nu  här, 
migh  till  bistonndh  haffver,  och  mcdh  någett  beschedh  veth  att 
commendera,  ty  oanseedt  öffucrsten  Sitton  väl  ähr  een  godh 
karl  och  godh  soldatt,  szå  veth  M.  B:r  väl  huadh  för  selsam  in- 
fall han  hafver,  och  att  dett  illa  uthi  sådhan  commendament 
tiäner.  Måste  migh  nu  medh  dhem  behielpa,  efter  här  inghe 
anndra  ännu  ähre,  ty  Flemingen,  Adam  Schraffer  och  Christoffer 
Asserssonn  äre  ännu  inthett  ahnkompne.  Håppes  lell  att  sådhan 
ordningh  schall  här  hållas,  att  His  E.  M:tz  saker  [icke]  schall 
dheraff*  hafua  någonn  fahra.  Dette  jagh  på  begges  dheres  veghne 
M.    E.    B:r    att    förmähle    inthett    haffuer  kunnatt  unndherlatha. 


*)  Rham  denna  skrifvelse  icke  är  daterad,  och  ligger  såsom  Postscrip- 
tam  till  den  åtta  dagar  senare  afsända  dnpletten  till  brefyet  af  den  21,  har 
den   här    med   särskildt  nummer  upptagits,  nnder  det  datum,  då  den  afgick. 


Digitized  by  VjOOQIC 


251 

Brodhervenligen  begärenndes,  att  hann  migh  icke  vill  till  ondho 
optagha,  dett  jagh  honom  8&  åfta  måste  roolestera.  Jagh  tienar 
M.  B:r  altidh  ighenn.     Datum   ut  in  literis. 


117.  Treiden  den  8  November  1628. 

Pesten  fortfar  och  har  bortryckt  öfver  9000  personer  1  Riga.  Pohlen  har 
mycket  lidit  af  Tatarernas  infall  och  är  sinnesstämningen,  särdeles  i 
Litthanen  för  fred,  men  commissariema  låta  änna  Icke  höra  ntaf  sig; 
planen  att  underhålla  förstärkningsmanskap  från  Finnland  genom  in- 
qTartering  skalle  leda  till  allmogens  förderf  och  strider  mot  både  adelns 
och  städemas  privilegier. 

Välborne  herre,  elschelige  K.  B:r  etc.  Endoch  jagh  nu 
inthett  synnerligitt  haffver  till  att  schriffva  M.  B:r  till,  effter 
jagh  för  nAgon  kortt  tijdh  sedhann  sä  väl  medh  M.  K.  B:s  tien- 
nere  såssom  och  min  egen  påst  Hanns  Dussess  vidtlöffteligen 
hafver  om  dhennc  vår  stat  och  läghenheett  particulariter  till- 
schriffvitt.  Doch  likvell  hafver  jagh  inthett  kunnatt  förbijgå, 
uthann  medh  dhenne  min  tiennare  och  schriffvelsse  M.  K.  B:r 
vetha  latha,  att  jagh  sampt  dhe  mine  (Gudhi  dhess  låff)  vcdh 
godh  helssa  och  sundhcet  ähre.  Gudh  lathe  migh  dhe  samme 
godhe  tijdendher  afif  M.  K.  B:r  hans  käre  hussfi^u  och  vårdna- 
dher  altidh  spörgia  och  förnimma.  Hvadh  vijdhere  vår  läghen- 
heett här  ähr,  szå  continuerer  siukdomen  ännu  hefftigdt  uthi 
stadhenn,  och  är  allredhe  öffver  9000  perssoner  uthaff  allehann- 
dhe  slagz  folck  och  mest  uthaff  dhe  gemehna  handtverckz  och 
bondhefolckett  döde  blefue.  Begynner  och  allredha  att  komma 
iblandh  dhe  förnemste,  ty  h  Berndt  Dollman  (som  nu  nyligenn 
är  valdt  till  borghmestare  uthi  S.  Ekens  stadh)  ähr  sampt  medh 
sin  hustro  dhcruthaff  befengdh,  och  her  Johan  Witte  (som  till- 
förenndhe  var  åldherman)  är  i  dhesse  dugar  hastigdt  dödh  bleff- 
ven.  Johann  Meijer  Secrete[reren]  hafver  mist  sin  szon,  och  går 
dett  mechtigdt  öffver  barnen  och  unghdomen  uth.  Uthaf  vare  sol- 
dater är  och  een  stor  dehl  åthgått,  effter  såssom  M.  K.  B:r  aff 
förslaghenn  som  jagh  H:s  K.  M:tt  dheropå  i  unndherdånighcett 
tillsenndher,  vijdhere  känn  förnimma.  Gudh  värdiges  sitt  vre- 
dhes  rijs  emoth  oss  lindra,  och  icke  latha  oss  (alla  vare  fiendher 
till  spätt.  Jagh  hafver  elliest  efter  H:s  K.  M:tz  nådige  villie  giordt 
een  ordningh  iblandh  officererne   och  krigzfolkett  uthi  stadhenn, 


Digitized  by  VjOOQIC 


252 

att  jagh  förraodher,  att  dher  Gudh  icke  medh  allone  osa  vill  ex- 
terminera,  att  dher  i  stadhcnn  H.  K.  M:tz  saker  ingheD  fahra 
haffva  echall. 

Iffrå  Pohlen  hafver  man  sedhan  min  seneste  schriflFvelsse 
inthett  förnummet,  och  ähr  min  påst  som  jagh  thiil  Radzewill 
och  Polnsche  commissarier  sendt  haffver,  inthett  ännu  ahnnkom- 
men,  hvadh  hann  för  svar  vardher  medh  sigh  hafva,  schall  jagh 
H:s  K.  M:tt  och  M.  K.  B:r  oförsummeligen  vetha  latha;  doch 
haffver  jagh  uthaff  någre  visse  perssoner  som  iffrå  Littowen 
och  Curlandh  till  Righa  kompne  äre,  szåssom  och  aff  Rytl- 
mestarenn  Hentzell  (som  nu  i  dhesse  daghar  her  hoss  migh  va- 
ritt  hafver)  förnummitt,  att  thett  schall  vara  ett  stort  tumultt 
och  oenigheett  i  Pohlen  så  väl  såssom  i  Littowen,  för  dhen  outh- 
seigieligh  stor  schadha  som  Tatterne  dhem  }  åhr  giordt  hafve. 
I  synnerhet  schole  dhe  Littower  hårdt  trengia  dher  opå,  att 
dhenn  commission  medh  oss  mätte  haffva  sinn  framgångh,  och 
att  Konunghen  i  Pålandh  schall  bevillia  till  fridh  eller  rumbt 
Btillestondh  medh  vår  nådigeste  Konung  och  herre;  haffva  och 
nu  dherfhöre  hafft  een  convocation  uthi  Wildhenn,  och  genom 
een  protestation  dhenn  dhe  haffva  giordt  emoth  dhe  HöghPohler» 
commissarier,  som  sigh  veledh  tilbaka  vendha,  så  vijdt  tillvägha 
bracht,  att  dhe  hafva  måst  begiffva  sigh  till  dhem  till  Wildhenn. 
Hvadh  dhe  nu  dher  vardha  concludera,  vardher  jagh  uthann 
tviffuuel  medh  min  uthschickadhe  påst  medh  thett  första  för- 
nimma; jagh  hafver  ännu  inghe  uthaff  mine  medhcoUeger  hijtt 
till  migh  bekommitt,  medh  hvilke  jagh  kunndhe  någott  rådhslå 
och  consultera,  om  dhe  saker  såssom  hår  kunne  förefalla,  tror 
att  dhenne  siukdom  är  orsaken,  att  dhe  så  lenghe  uthe  bliffva. 
Offverstenn  Flemingh  är  ännu  i  Finlandh,  dherfhöre  jagh  uthaff 
honom  här  inthett  så  snardt  någott  bistonndh  haffver  till  att  fö r- 
modha,  tror  dherfhöre  att  man  inthett  stordt  schall  kunna  uth- 
rätta  uthi  commissions  saker  efter  H:s  K.  M:tz  villia,  för  ähnn 
vinttcren  kommer,  och  slädhe  föhret  blifver,  till  hvilckenn  tijdh 
Polackeme  och  sigh  latha  förmärckia,  att  dhe  inthett  obenäghne 
ähre.  Gudh  giffve  elliest  dhertill  sinn  vellsignelsse,  och  att  dhe 
någonn  oprichtigheet  och  alffvar  dheruthi  bruka  må,  szå  vill 
man  tillsee  att  man  så  myckett  mögeligett  ähr,  Hrs  K.  M:tz  villia 
och  instruction  känn  effterkomma. 

Vijdhare  känn  jagh  icke  unndherlathe  M.  K.  B:r  mitt  ringha 
betenckiandhe  om  dhenn  enne  punchtenn  såssom  H.  K.  M:tt 
om    uthi    memorialen    som    H:s    K.   M:tt  migh  nu  senest  hafver 


Digitized  by  VjOOQIC 


253 

tillsenndt,  förmähler,  huru  H.  K.  M:tt  vill  haflFve,  att  dhett 
folket  schall  oppehollas  her  i  lanndett,  hvilke  H.  K.  M:tt  vill, 
att  jagh  schall  fordra  iffrå  Finnlandh  som  kunne  vara  opå  all 
hendelsse  och  uthi  dhe  dödhas  stadh  dhenne  landzorthenn  till 
försvar  och  bistonndh,  att  migh  tyckes  dett  Hrs  K.  M:tz  meh- 
ningh  lähr  dher  uthi  vara  faut,  ty  H:s  K.  M:tt  förmehnar  att 
stadz[i]enn  och  dett  borglegher  som  His  K.  M:tt  vill  att  schall 
leggias  opå  Estlandh,  schulle  kunna  förslå  samme  folk  att 
undherhålla,  hvilkett  sigh  aldeles  vardher  beönnendhes  omö- 
gheligh,  szå  frampt  een  bonndhe  schall  bliffva  behållen  här  i 
lanndett  och  adhelenn  schulle  kunne  göra  H:s  K.  M:tt  någonn 
rostjenst.  Jagh  tror  och  inthett,  att  adhelen  i  Har[r]ien  och 
Wirlaudh  schole  bevillia  något  borghlägher,  effter  dhe  för- 
mehna,  att  när  dhe  göra  dheris  rostjenst  äre  dhe  efter  privile- 
gierne  inthett  vijdhere  schylligh  någre  pålaghor  att  uthgöra, 
hvilkett  dhe  migh  för  tuu  åhr  sedhan  svaradhe,  när  jagh  dhem 
dherom  på  H:s  K.  ^I:tz  veghne  ahnnmodadhe.  Förmodhe  och 
att  H.  K.  M:tt  inthett  mindre  dhem  än  Refvle  stadh  vedh  dhe- 
res  privilegier  hållendes  vardher.  Haffver  fördenschuldh  inthet 
kunnat  unndherlatha  M.  K.  B:r  dher  om  påminnelsse  göra,  att 
hann  hoss  H.  K.  M:tt  ville  så  vijdt  bearbetha,  att  icke  dhenne 
landzorthen  på  een  gångh  må  medh  allone  ödhe  göras,  uthann 
att  H.  K.  M:tt  vill  nådigest  lathe  hijtt  öffver  försenndha  dhe 
peningar  såssom  H.  K.  M:tt  tillförenndhe  till  garnizonens  oppe- 
holdh  förordnatt  hafver,  szå  kan  man  dett  folkett  som  nu  hijtt 
ifirå  Finlandh  schall  kallas,  oppeholla  aff  dett  såssom  på  dhe 
dödhas  och  aflednes  perssoner  förordnat  var.  Elliest  schall  dhenne 
besvärligheeten  så  myckett  mehre  förmehra  dhenn  hedröifvelsse 
som  her  i  lanndett  (dett  Gudh  bettre)  uthaif  siukdomen  nu  ähr, 
hvilkett  sedhann  kunndhe  lendha  H:s  K.  M:tt  och  rijkett  [till] 
alssomstörsta  schadha  och  affsacknatt,  förmodher  att  M.  K.  B:r 
dhenne  min  ringhe  välmehningh  i  bestå  måtton  optagher  och 
hoss  H.  K.  M:tt  detta  så  myckett  mögeligett  är,  aflFhielper.  Vill 
nu  inthett  dhenne  gången  vidtlöffteligere  bemödha  M.  K.  B:r 
medh  dhenne  min  schriffvelsse,  uthan  efter  jagh  uthi  min  för- 
righe  schriffvelsse  hafver  honom  bemödt  om  någre  mine  parti- 
cularia;  i  synnerheett  att  han  min  tiennare  Annders  Michelssonn 
(som  mine  räckninger  nu  dher  i  Sverigie  klardt  göra  schall) 
ville  till  een  godh  expedition  förhielpa,  att  jagh  någott  vedher- 
lagh  måtte  kunna  bekomma  för  Åbo  tull,  och  dhenn  rast  migh 
bör    haffva   för  min[e]  godhvillighe  förstreckninger.     Jagh  schall 


Digitized  by  VjOOQIC 


254 

gerna  tieDDfi  M.  K.  B:r  igenn  i  hvadh  mAtto  jagh  kana.  Be- 
fhalandhee  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Treidenn  denn  8  Noverabris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 

Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Velborne  K.  B:r  rfttt  nu  på  timan  bekom  jf^gh.  desse  inn- 
lagde  tijdhender  ifrån  Righa.  Hvadh  dherom  i  saningh  vara 
känn,  gifver  tijdhenn  medh. 


118.  Wolmar  den  17  December  1628. 

Spanmål  från  RikskanslerDS  gods  under  Wolmar  och  Bartnlk  har  han  sålt  till 
borgmästare  och  råd  i  Riga;  &r  missnöjd  med  det  donationsbref,  som  han 
erhållit  å  Fellin  och  för  det  hans  pantegods  Wiemlshof  blifvit  minskadt 
genom  en  donation.  Förord  för  borgmästaren  Ram  att  få  godset  Wich- 
terpal. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  sjnnerlighe 
godhe  venn.  Jagh  önndscher  M.  K.  B:t  sampt  hanns  käre  huss- 
frii  och  vårdnadher  aff  Gudh  dhenn  Allcrhögete  all  stadigh 
helssa  och  lyckeligh  välmåghe  medh  altt  dett  honom  kärdt  och 
bchageligett  vara  känn.  Och  näst  min  brodhervenlighe  tiensts 
tilbiudhelsse,  Inther  jagh  honom  venligenn  förnimma,  att  hanns 
hopman n  Anders  Munck  haffVer  hoss  raigh  sigh  berådh  frågatt, 
huru  hann  sigh  schuile  dher  uthi  förhålla  medh  M.  K.  B:8  inn- 
kompster  her  vidh  WoUmar  och  Burttnick,  aldhenstundh  hanns 
fougde  Johann  Oluffssonn  hafTver  honom  tillsenndt  een  uthoopia 
uthaff  M.  K.  B:8  breff,  szåssom  och  att  M.  K.  B:r  igenom  sinn 
echriffvelspc  befhaler,  att  hann  all  dhenn  spandl  schuile  thill 
Reffle  förfhöre,  effter  spän  målen  nu  dyrare  uthi  Righa  ähnn 
Refläe  ähr;  dhertill  så  hafFve  M.  K.  B:8  böndher  föghe  mehra 
änn  18  mijl  till  Righa,  menn  40  till  Reffle.  Hvarfhöre  haffver 
jagh  opå  M.  K.  B:s  behagh  rådt  honom,  att  hann  M.  K.  B:8 
8pan:ll  opå  Righa  schall  gå  latha,  helst  efter  Reffle  stadh  inthett 
mindre  för  siukdomen  säker  är,  änn  Righa.  Och  på  dett,  att 
hann  deste  säckrare  måtte  vahra,  hvadh  hann  för  spanncraållen 
schall  bekomma,  haffver  jagh  giordt  kiöp  med  Borghmestare  och 
Rådh    uthi    Righa    på    min    brodhers    så  väl  såssom  min  systers 


Digitized  by  VjOOQIC 


255 

Fru  Birittas*)  veghner,  att  hvadh  såssom  dheres  tieDnare  dhem 
kunna  leffverera,  skole  dhe  giffva  för  hvar  läst  lågh  57  rickz- 
dailer  in  specie,  och  för  hvar  läst  maltt,  60  lop**)  opå  lästenn,  42 
rickzdaller  och  för  hvar  läst  kornn  36  rickzdaller.  Förmodher 
att  M.  K.  B:r  dher  medh  schall  lillfridz  vahra,  effter  dett  icke 
allenest  inthett  så  högdt  uthi  Reffle  känn  försclgies,  uthann  och 
honom  för  hans  bönndhers  schuldh  myckett  legligett  är,  szässom 
M.  K.  B:s  hopinan  Annders  Munck  honom  dher  om  (uthann 
tviffuuel)  vijdtlöffteligere  tillschriffvitt  haffver;  peningerne  schole 
dhe  strax  sä  snardt  spnnrllen  leffvereres  eendchl  ehrleggia,  dett 
öffrighe  om  Påska  och  Johanni  tijdh.  Doch  haffver  jagh  så 
laghatt,  att  hvadh  såssom  M.  K.  B:rs  hopman  behöffver  till  S:ge 
Borghmestarens  Ekens  affbetalningh,  szå  och  Samssoniusses  geldh, 
att  hann  dett  först  nu  om  Juule  tijdh  känn  bekomma,  szå  att 
han  aldeles  sine  crcditorer  uthi  Righa  känn  affleggia.  Hvar  uthi 
jagh  honom  vijdhere  uthi  M.  K.  B:8  frånvaro  kan  bevisa  någonn 
assistans  och  bistondh,  schall  jagh  inthett  unndherlatha. 

Her  hoss  betackar  jagh  M.  K.  B:r  brodhervenligenn  för 
hanns  godhe  befordringh  och  omak  som  hann  hafver  hafft  för 
min  schuldh,  att  hann  haffver  schaffat  migh  och  någonn  läghenn- 
heett  uthaflF  H:s  K.  M:tt  här  uthi  dhenne(!)  öffver  vundne  Liff- 
landh,  hvaropå  jagh  och  Hrs  K.  M:tz  breff  näst  anndre  docu- 
menter  till  fridztractaten  medh  dhe  sidste  galleijier  bekommit 
haffver.  Menn  så  förmähles  uthi  samma  breff  inthett  mehre  än n 
om  Fellin,  och  är  Tarvest  och  Helmett  dher  uthur  aldeles  uth- 
sluthenn,  känn  inthett  annars  tro,  änn  ntt  dett  må[tte]  vara 
scheedt  uthaf  schriffvarens  förseendhe,  effter  M.  K.  B:r  [icke]  alle- 
nest uthi  sin  egen  schriffvelsse  förmähler,  att  H:8  K.  M:tt  migh 
be:te  huusenn  schenckt  haffver,  uthann  och  H.  K.  M:tt  i  sin  egen 
8chrifve[ls8e]  migh  dett  tillkenna  giffver,  hvarfhöre  bliffver  jagh 
ännu  förorsakett,  att  begära  aff  M.  K.  B:r  att  hann  dhertill  för- 
hielpe  ville,  att  dhe  anndra  två  huusen  och  måghe  dher  uthi 
nembdhe  bliffva,  ty  elljest  vohre  dhett  icke  värdh,  att  man  dher 
om  så  månghe  ordh,  änn  sedhan  een  sådhan  expens  som  jagh 
dherfhöre  giordt  haffver,  göra  schulle,  ty  jagh  i  åhr  uthaff  alle  tree 
lähnen  neppest  400  lop  korn  förselgia  känn:  ähr  och  i  sanningh 
icke  dhertill  så  månge  bönndher  såssom  till  OffverPohlen  allena; 
och  vohre  icke  mehra  för  anntlra  orsacker  änn  för  fördhelen 
achuldh,  skulle  jagh  inthett  mehra  dherom  solicitera.    Förmodher 

*)   Enka  efter  Skattmästaren  Jesper  Mattsson  Eras. 
*•)    Lfoop,  nu  loof;  omkr.  70  liter. 


Digitized  by  VjOOQIC 


256 

att  H:s  K.  M:tt  migh  nådigest  dett  inthett  väghrendhes  vardher. 
Hvadh  jagh  ellieat  uthi  mine  schriflFvelsser  genom  eghne  påeter  till 
M.  K,  B:r  hafvor  schrifvet,  förmodher  jagh.  att  honom  nu  mehra 
echall  tillhonndha  kommen  vahra,  begärer  ännu  brodhervenligeo, 
att  M.  E.  B:r  migh  dher  uthinnan  ville  thill  thett  bedsta  befor- 
derligh  vahra.  Jagh  känn  och  M.  K.  B:r  icke  förhålla,  att  vel- 
borne  her  Peer  Banner  haffver  migh  berättet,  huru  H.  K.  M:tt 
hafver  giffvitt  Jochim  Goldbergh  dhenn  byien  Waite  benembdh, 
unndher  Wiemis  beläghenn,  och  att  hann  dheropå  haffver  be- 
kommitt  H:8  K.  M:tz  schriffvelsse,  dett  hann  honom  strax  dett 
invisa  schulle,  szå  vardher  M.  E.  B:r  uthan  tviffuuel,  sigh  väl 
ihugh  komma,  att  H:s  K.  M:tt  migh  Wiemishoff  medh  sampt  dhe 
bönndhcr  dher  unndher  ähre,  till  unndherpantt  för  4000  daller 
satt  hafver,  medh  sådhane  velckor,  att  jagh  dhem  inthett  förr  aff- 
trftdha  schuUe,  för  änn  jagh  mine  peningar  bekohmme;  veth  inthett 
hvarmedh  jagh  dhett  schuUe  haffva  förtienndt,  att  H.  K.  M:tt 
dett  eena  efter  dett  anndra,  som  migh  förschriffvitt  är,  låther 
bårttagha,  ty  först  är  tullen n  i  Åbo  migh  ifrå  taghett,  nu  hafver 
H:s  E.  M:tt  bårdt  giffvitt  dhenn  byien,  som  ähr  cndeste  bönn- 
dher  såssom  unndher  Wiemis  liggia,  altt  sådantt  förr  änn  jagh 
för  min  betalningh  vedherlagdt  är;  bliffver  dherföre  förorsa- 
katt  att  bemödha  M.  E.  B:r  att  hann  såssom  min  bror  och 
godhe  venn  ville  vahra  obesväredtt  och  på  mine  veghne  tala 
H:s  E.  M:tt  dherom  till,  att  migh  dheruthi  icke  måtte  för- 
när schee,  uthann  dher  hann  samma  by  haffva  schall,  att  jagh 
dhå  måtte  komma  till  mine  peningar  igen,  hvilckett  jagh  och  aller 
helst  seer. 

Till  dhett  sidsta  känn  jagh  och  icke  unndherlatha  M.  K. 
B:r  efter  Burgh  Greffvens  och  Borghmestarens  Rams  begären  att 
bidia,  dett  han  honom  ville  om  dett  godzett  Wichterpall,  hoss 
H.  E.  M:tt  till  thett  bedsta  beforderligh  vahra,  ty  endoch  hann 
haffver  förnummett,  att  M.  E.  B:r  hafver  Secretereren  Eoijie 
sagdt,  att  hann  dett  bekomma  schuUe  (dherfhöre  hann  M.  E. 
B:r  tienstvilligen  betackar  för  sin  godha  befordringh)  szå  haf- 
ver likvell  dhenn  Rigesche  Secretereren  för  sinn  hastige  aff- 
resandhe  inthett  kunnatt  dett  medh  sigh  hemptta,  dherfhöre  be- 
dher  hann  ännu  tienstvilligenn,  att  M.  E.  B:r  ville  honom  dher- 
thill  förhielpa;  hann  tilbiudher  sigh  sådantt,  först  och  frempst 
hoss  H:s  E.  M:tt  och  sedhann  M.  E.  B:r  medh  all  ödhmiukheet 
igen  förtiäna.  Jagh  känn  och  icke  annars  seigia,  änn  att  jagh 
altt  her  till  rättrådigheet  och  troheet  aff  honom  förnummitt  haff- 


Digitized  by  VjOOQIC 


257 

ver,  hvarf höre  jagh  och  förmodher,  att  M.  K.  B:r  honom  dhenne 
min  recommendation  vardher  til  godho  åthniutha  latha.  Jagh 
schall  altidh  vahra  M.  K.  B:r  till  behagh  igenn  i  hvadh  måtte 
jagh  kan.  Befalendes  etc.  Aff  WoUmar  denn  17  Decembris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 


119.  Wolmar  den  10  December  1623. 

Svenska  fredscomniissariema  äro  nn  samlade  på  Wolmar,  men  atslgterna  äro 
ännu  mörka.     Pesten  är  nu  i  Riga  nästan  förbi. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  synnerlighe 
godhc  venn.  Jagh  önndscher  M.  K.  B:r  etc.  Känn  jagh  M.  K. 
B:r  hermedh  icke  förhålle,  att  jagh  inthett  tviffler,  dett  M.  K. 
B:r  min  sidste  schriffVelssc  eé.  väl  till  honom  såssom  H:8  K.  M:tt 
iffrå  Treidhenn  väl  vardher  bekommitt  haffva,  och  dher  uthaiF 
förnummitt  huru  såssom  eakerne  här  på  dhenn  tijdh  tillstodh, 
szåssom  och  hvadh  jagh  för  beschedh  iffrå  dhe  Polnsche  com- 
missarier  till  dhenn  tijdhen  bekommit  hafver.  Sedhann  haffver 
jagh  denn  5  Decembris  bekommitt  ett  breff,  hvilcke[t]  4  uthaff  dhe 
Polnsche  commissarier  haffva  unndherschriffvitt,  hvaruthaff  jagh 
sampt  mine  medh  colleger  (som  nu  i  dhesse  daghar  hijtt  ahn- 
kompne  äre)  H:8  K.  M:tt  een  uthcopia  tillsenndher;  szåssom  och 
dherhoss  H:8  K.  M:tt  i  unndherdånigheett  tillkenne  giffvett,  att 
vij  för  rådhsampt  haffva  befunnitt  dhett  breff  såssom  H.  K.  M:tt 
oss  [i]  concept  tillsenndt  haffver,  dhe  Polnske  commissarier  att  öff- 
versenndha,  och  inthett  oss  medh  dhem  i  någonn  tractat  vijdhcre 
innlatha,  för  änn  vij  fhå  förnimma  hvadh  för  fullmacht  dhe 
kunna  haffva.  Och  om  dhe  haffva  dheres  instruction  aff  Konun- 
gen så  väl  såssom  aff  Stendherne  uthi  Pohlenn,  szåssom  man 
altt  hertill  hafver  kun  natt  spörgia,  schuUc  dhe  neppast  någonn 
fullmacht  aff  Konungen  i  Pohlen  haffva,  åhr  och  inghe  Högh- 
Påhler  hoss  dhem,  uthann  dhe  som  dher  försambledhe  ähre,  äbre 
Lifflandher  och  Littower,  hvilcke  gerna  alla  såghe  fredhenn,  om 
dhe  elliest  dheras  Konungh  dhertill  beveka  kunna.  Jagh  hafver 
medh  egen  hanndh  schriffvidh  H.  K.  M:tt  till  om  någre  saker 
Bässom  Dönhoff  opå  Radzevils  vegne  haffver  communiceret  Borgh- 
mestarenn  Ram,  hvilket  hafver  een(I)  vijdt  uthseendhe,  och  dher 

Axel  Oxetuiiema  II:  5.  17 


Digitized  by  VjOOQIC 


258 

dhett  rätt  blifver  driffvitt,  tvifler  jagh  inthett,  att  H.  K.  M:tt 
dheruthaf  een  godh  nytta  haiTva  känn.  Borghmestarenn  Ram 
lather  sigh  dhcr  uthi  förmärckia  att  vara  synnerligb  särghfelligh 
och  H.  K.  M:tt  troghen,  haffver  medh  sin  egen  handh  schriffyitt 
dhen  relation  sässom  hann  migh  giordt  haffver,  och  jagh  her 
ho88  H.  K.  M:tt  i  unndherdänigheet  tillsenndher,  ville  önndscha, 
att  M.  K.  B:r  måtte  och  her  hoss  oss  vahra,  szå  vohre  inthett 
att  tviffla,  att  man  sä  väl  uthi  dhenne  såssom  i  huffvudhsaken 
nägott  gått  och  nyttigdt  för  fedherneslandett  iith rätta  kunne. 
Jagh  och  mine  medhcoUeger  äre  här  inthett  synnerligh  väl  uth- 
satte,  efter  ingenn  uthaff  oss  uthan  Borghmestaren  Dirrcnthal 
känn  prophitera  dett  Latinische  språkett,  dher  hoss  haffva  vij  in- 
gen Svensk  eller  Tysch  Secreterere  såssom  een  sådhann  vichtigh 
saak  rätt  känn  förestå:  Helffrecht  [o:  Helffrich]  som  schuUe  här 
vahra  Tysch  secreter  är  för  någonn  tijdh  sedhann  uthur  Righa 
stadh  opå  Inndett  bårtt  vicken,  efter  dett  haffver  dödt  uthaff  pesti- 
lentzien  i  dhett  huiisett  hann  legatt  hafver,  törss  och  ännu  dher- 
fhöre  inthett  väl  komma  till  oss,  för  ähnn  hann  aldeles  försiuck- 
domen  frij  ähr.  EUiest  veth  och  M.  K.  B:r  hans  qualiteter, 
huru  vijdt  vij  aff  honom  någonn  nytta  haffva  kunna,  Jagh  haf- 
ver måst  förschriffva  hijtt  dhenn  Rigesche  Secreteraren  Koije, 
att  vij  mfitte  kunna  bruka  honom  iblandh  vare  subdelegerede. 
szåssom  och  till  att  notera  och  hålla  protocollet,  hvadh  såssom 
här  känn  passera.  Borghmestaren  Johan  UUrich  haffver  fullcr 
låffvatt  att  komma  hijtt  till  oss,  menn  ännu  är  han  vcdh  sin 
gårdh  Ruil;  dherfhöre  måste  her  Peer  Banner  och  jagh  oss  medh 
dhe  Svenscha  saker  så  myckett  oss  mögeligett  är  ighenom  hrytha. 
När  framdeler  någott  på  Lathin  förefaller,  fhå  vij  see,  hvadh 
hielp  vij  uthaff  Dirrenthal  haffva  kunna.  Ar  väll  beklagande 
vertt,  att  man  i  so  vichtige  sacker  icke  medh  godhe  secreterar[e] 
skall  försedh  vara.  Hvadh  elliest  siukdomen,  och  dhenne  här 
laudzorthens  läghenheett  vedhkommer,  szå  tackar  mann  Gudh, 
att  sedhann  vinthercnn  infallen  är,  haffver  pestilentzien  uthi 
stadhenn  Righa  sigh  themmeligenn  stillatt,  szå  att  nu  opå  14 
dagar  fhå  menniechior  dher  inne  dödhe  bleffne  ähre,  Gudh  vär- 
diges att  dett  dhervidh  bliffva  må.  Eliest  hafver  jagh  inthett 
bcqvemmare  och  säckrere  ordt  kunnatt  finna  her  i  landett,  änn 
här  opå  Wollmar,  ty  ännu  här  altt  hertill  (dhess  Gudhi  schee 
tack)  siukdomen  sigh  icke  hafver  yppatt,  och  elliest  är  hedhann 
och  thill  Runeborgh  inthett  mehra  ähnn  tree  mijl,  szå  att  om 
dhe    Polnsche    Commissarier    komma    till  Roneborgh,  kunne  vij 


Digitized  by  VjOOQIC 


259 

letteligenn  om  daghen  på  halifva  väghenn  möthas  åth,  och  sedhann 
hvar  igheDD  njdha  thill  sitt  qvarther,  och  endoch  vij  nu  så  nöd- 
gas vara  M.  K.  Brs  gäst  her  opå  Wollmar.  szå  förhoppas  jagh 
lell  att  honom  dher  nthaiF  inthett  synnerligh  schadha  schall  till- 
8tå(!),  ty  dett  hanns  böndher  drägeligere  faller,  att  dhenn  haffra 
och  höö  som  dhe  till  stadzien  schole  uthgöra,  här  må  förtäras, 
och  dhe  dhenn  icke  långdt  om  kringh  landett  må  försläpa.  Annatt 
schall  dhem  icke  till  een  höna  bliflfve  iffrå  tagitt,  menn  efter  H. 
K.  M:tt  inthett  deputat  hafFver  giordt  opå  commissariernes  bordh 
så  lenghe  såssom  dhe  opå  handelen  sompt  medh  flere  anndra 
såssom  dher  hoss  brukes  måste,  hafTver  jogh  måst  på  H.  K.  M:tz 
oådighe  behagh  lathett  tagha  så  myckett  uthaf  stadzien  såssom 
her  i  lanndett  faller  som  dherthill  behöffves,  effter  jogh  förrao- 
dher,  att  H.  K.  M:tt  åthminste  må  unna  hvar  och  een  mathenn, 
så  lenghe  hann  sigh  uthi  sådhane  besvärlighc  saker  bruka  lather, 
dett  kastar  doch  likvell  hvar  och  een  nogh,  att  hann  sigh  dher- 
thill så  måste  uthståfiera,  att  H.  K.  M:tt  och  fcdherneslanndett 
må  haffva  ähra  dheraff. 

Hvadh  tijdendher  iffrå  Pohlen  ahnnlangar,  hafFver  altt  her- 
till  dheriflfrå  varett  stilla,  och  förnimmer  man  inthett  att  dher 
Dågott  folk  uthi  bestellningh  och  oprustningh  vahra  schall,  uthann 
att  alle  Stendher  (undantagendcs  Konungen  medh  sine  prester 
och  någre  fhå  som  honom  synnerligenn  förobligeredhe  ähre) 
ähre  alle  benäghne  till  fredh.  Om  jagh  framdeles  någott  dher- 
iffrå  kan  förnimma,  schall  jagh  M.  K.  B:r  dett  gerna  coramuni- 
cera,  brodhervenligenn  begärendhes,  dett  hann  migh  och  ville 
vetha  latha  huru  såssom  sakerne  dher  uthi  rijkett  förevetha.  Be- 
fhalendhes  M.  K.  B:r  etc.  Aff  Wollmar  denn  17  Decembris 
åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


120.  Treiden  den  30  December  1623. 

Polska  underhandlame  kalla  sig  i  en  Bkrifvelse  fullmågtige  både  från  Konun- 
gen ocb  Ständerna;  yrka  ifrigt  på  en  sammankomst. 

Välborne   her  Cantzler,  broder  och  tillförseendes  synnerlige 
gode  ven  etc.    Tviffler  jagh  inthett,  att  min  käre  broder  uttaff  min 


Digitized  by  VjOOQIC 


260 

och  mine  medcollegers  nest  förre  iinderdåDighe  schriffvelsc  till 
H.  Kon.  Maij:tt  och  min  endachijlte  ekriffvelse  till  honom,  haff- 
ver  förnumroitt,  hvadh  såsom  emillan  dhe  Pålensche  commissa- 
rier  och  oss  till  denn  datum  passerett  är.  Och  efFier  nu  sedan 
i  går  kom  svar  och  beschedh  ifFrån  dhe  Pålensche  commissarier, 
migh  tillhåndhe,  der  udi  dhe  expresse  oss  tillkenne  gifve,  och 
sigh  titulere  för  Konungens  i  Pålen,  så  vall  som  för  Ståndcrnes 
1  Pålen  och  Littowen  commissnrier;  hvarföre  hafFvcr  jngh  achtett 
dhett  så  vichtigtt,  att  jagh  denne  här  påsten  medh  uttcopier  aff 
samme  breff  till  H.  Kon.  Maij:tt  hafver  velett  affardige,  förr  än 
jagh  videre  derom  medh  mine  medcolleger  någott  velett  coro- 
raunicere,  ty  aldenstundh  dhe  udi  Wollmar  stadde  äre,  kunde 
det  någre  dagar  förhale,  att  påsten  icke  så  snartt  bleffve  affnr- 
digett,  aldenstundh  dhe  oss  på  vårtt  breff  temmeligh  skarpt  sva- 
rett hafve.  Vill  dett  fuller  haffve  sin  tijdh  och  betänkiande,  på 
hvadh  sätte  man  dhem  igen  möthe  kan,  såsom  och  dhem  i  nesan 
rijfve,  att  altt  hvadh  såsom  vij  dhem  tillförenne  tillschriffvctt 
haffve,  medh  sanningh  och  skääl  dhem  öffvervijses  kan,  vore  och 
väll  öndscheligitt,  att  vij  här  hadhe  någon  uttnff  vår  medell  eller 
åttminste  een  sådan  Secretarium,  som  pennan  udi  sådane  fall  väll 
före  kunde,  men  nu  måste  vij  oss  behielpe  sosom  vij  kunne, 
och  tänckie,  att  om  vij  icke  altt  kune  göre  så  sijrligitt  och  docte 
såsom  dett  sigh  väll  bordhe,  att  vij  allenest  eenfaldeligen  fölgie 
vår  instruction  effter.  Bårghmestaren  Direndal  är  väll  cen  lärdh 
man,  men  lithet  excerceret  udi  sådane  saker,  såsom  han  sigh 
och  sielff  dermedh  excuserer.  Om  denne  långe  och  mödosamme 
vägen  icke  vore  min  käre  broder  så  besvärlig,  ville  jagh  väll 
öndsche  hans  närvarelse  här  hos  oss,  ty  aldenstundh  dhe  Påler 
sigh  sä  vidt  haffve  förklaratt,  och  så  instanter  sollicitere  om  vår 
sammankompst,  kan  man  aldrigh  annars  förmode,  änn  att  dhe 
fuller  mätte  hafve  någott  med  fhara,  deruttaff  H.  K.  Mayrtt  och 
fäderneslandett  kunde  någon  nytto  tillst[å].  Hvar  nu  sä  hände, 
att  U.  K.  M:t  för  denne  sakens  vichtigheet  schuldh  uttaff  min 
käre  broder  begärer,  att  han  sigh  opå  påst  hijtt  begiffva  skall, 
må  min  käre  broder  sigh  inthett  bekymbre  om  bestar  eller  ryt- 
terij  och  hvadh  dhertill  meere  vill  behöffves,  ty  jagh  honom 
der  medh  till  nödtorfften  kan  undsettie.  Udi  midler  tijdh  skall 
jagh  medh  mine  medcolleger  beilite  oss  om  att  suspendere  sa- 
ken, och  allenest  igenom  vare  subdelegerede  heller  och  någre 
uttaff  vare  medell  lathe  öffversee  och  collationere  begges  vare 
fuUmachter.      Men    aldenstundh    dhe    Pålers    rijkzdagh    fast  till- 


Digitized  by  VjOOQIC 


261 

stundar  (hvilken  skall  stå  i  Warsou  den  6  Februarij  stilo  novo) 
skall  man  hafTve  all  mödo  dem  någott  länge  att  kun  ne  oppe- 
hålle,  effter  dhe  uttan  tviffvell  gärne  skole  vele  vare  pi  rijkz- 
dagen  till  att  göre  der  relation,  hvadh  som  här  passerett  är. 
Hvadh  elliest  videre  denne  här  landzortz  stat  och  lägenheet 
vidkommer,  så  tackar  man  Gudh  Alzmechtigh,  att  sedan  vinteren 
infallen  är,  är  siuckdomen  udi  Rijga  så  väll  som  annorstedes  på 
landett  aldeles  stille  bleffven,  så  att  man  på  tre  vekor  eller  14 
dagar  tillgörendes  uttaff  inge  döde  förnummit  hafver,  utan  vare 
soldater  som  störste  deelen  deruttaff  siuke  legatt  haffve,  komme 
fast  alle  tillrätte  igen.  Opå  landzbygden  haffver  ingen  synner- 
ligh  siuka  varitt,  allenest  inn  vidh  stadhen,  på  hvilke  ortter  man 
och  nu  inthet  meere  derom  förnimmer.  Gudh  värdigest  sin 
nådhe  videre  bevijse,  och  oss  icke  så  straffe,  som  vij  medh  vare 
synder  förtient  haffve,  uttan  lathe  dette  bliffve  vid  sitt  faderlige 
rijs,  dermedh  han  oss  hemsöchtt  haffver,  så  må  man  sannerligen 
seije,  att  vij  Gudz  barmhertigheet  och  store  nådhe  under  dhette 
rijsett  skeenbarligen  sportt  haffve,  i  synnerheet  iblandh  krigz- 
folkett,  ty  oansedt,  att  uttaff  bårgarefolckett,  och  dhet  gemeene 
bondefolkett  udi  Rijga  så  månge  tusendh  dödhe  bleffne  äre,  så 
är  talett  uttaff  krigzfolkett  inthett  deremoot  att  nempne,  och 
uttaff  alle  officerere  äre  inthett  meere  änn  två  leutnampter  och 
een  fändrich,  såsom  och  någre  fhå  under  befhäle  döde  bleffne. 
Dette  jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  haffver  kunnett 
oförmäht  lathe.  Befalendes  min  käre  broder  etc.  Aff  Treigden 
denn  30  Decembris  åhr  1623. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Rikskanslerens  anteckning:   Prsesent.  på  Fljholm  den  6  Feb.  anno  1624. 


Digitized  by  CjOOQIC 


262 


121.  Treiden  den  7  Februari  1624. 

CJnderbandlingen  med  Poblen  förfelad,  derlgenom  att  ombuden  blott  visa  ett 
riksdagens  beslut  derom  och  icke  bafva  fullmagt,  men  vånta  få  en  sådan 
efter  riksdagen,  åtminstone  för  ett  stillestånd  på  tu  år.  I  Poblen  år 
spanmålen  mycket  dyr  och  Inga  trapper  samlade,  dessutom  missnöje 
öfver  att  Tatarernas  infall  ej  blifvlt  hindrade.  Men  1  Riga  har  på  två 
månader  Icke  funnits  penningar  för  krigsfolkets  underhåll  och  utsigterna 
Tid  försträck ningar  till  kronan  äro  mörka,  då  auTisningar  å  inkomster 
och  pantegods  indragas. 

Välborna  herre,  elschelighe  käre  brodher  och  eynnerlighe 
godhe  venn  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  hermedh  brodhervenligen 
icke  förhålla,  att  jagh  ingen  tvifvuelsmähl  bär,  dett  M.  K.  B:r 
iithaf  min  och  nnine  mcdhcollegers  schrifFvelsse,  szåesora  och 
uthaf  eielfve  acterne  och  protocollet,  noghsampt  vardher  för- 
nimma: huru  såssom  sakerne  uthi  dhenne  fridztractaten  medh  dhe 
Polnsche  commissarier  afflupen  ähr,  att  vij  hvarckenn  medh  vare 
schrifFvelsser,  eller  och  genom  vare  subdelegeredhe  och  muntt- 
lige  taal,  inthctt  haffva  kunnatt  uthaff  dhem  extorquera  någonn 
fuUmacht  eller  plenipotentz,  dheropå  vij  någott  redligctt  medh 
dhem  hadhe  hanndlii  och  tractera  kunnatt;  ty  dhe  sigh  förkla- 
redhe,  att  dhe  ingen  annan  fullmacht  hadhe,  änn  een  constitu- 
tion  8om  opå  förledhenn  rickzdagh  uthi  Warssou  bcvilliat  ar, 
dher  uthi  inthett  annatt  förmähles,  änn  att  affKonungen  i  Pohlen 
och  Stendema  äre  commissarier  deputerede  till  att  tractera  medh 
dhe  Svensche  commissarier;  menn  inthett  förmähles,  att  Konun- 
gen eller  Stenderne  schulle  vahra  dhcrtill  förbundne,  att  hålla 
dett  såssom  kunne  tracteret  bliflFva.  Uthann  tvifvel  haffva  fuUer 
Stennderne  förroeendt,  att  Konungenn  schulle  dher  bredhe  vidh 
giffva  dheres  commissarier  sinn  fullmacht.  hvilkett  hann  sedhann 
inthett  haffver  göra  veladh,  dherfhöre  hafFva  vij  inthett  någott 
synnerligett  kunnatt  uthrätta,  uthan  att  jagh  medh  Adam  Schraffer 
opå  Woijvodenns  Skumins  träghne  och  flitige  ahnnhållenndhe, 
är  kommen  medh  honom  tiltals  sub  praitextu,  att  vij  ännu  hop- 
padhes,  dett  dhe  een  annan  fullmachtt  haffva  schulle.  Menn 
efter  dett  att  dhe  sigh  fuUenkommen  förklaredhe  sigh  dhenn 
inthett  haffva,  haffver  jagh  allenest  hållctt  een  privat  discours 
medh  dhem,  att  jagh  måtte  förnimma,  hvadh  dheres  vijdhere 
förslagh  vohre  thill  fredhenn,  och  var  dhenn  inthett  annatt,  änn 


Digitized  by  VjOOQIC 


263 

att  dhe  ville  förnimma:  om  H.  E.  M:tt  schulle  vele  lathe  trac- 
te  ra  om  bufiVudh-controversierne  emillan  H.  K.  M:tt  och  Konun- 
gen i  Pohlen,  om  banns  förmeente  praetention  opå  Sverigie; 
hvaropå  jagb  svaradbe,  att  vår  fullmacbt  ocb  instruction  var  sä 
sufficient  och  fullenkommen,  att  vij  nu  eå  väl  i  åhr,  såesom  i 
dhett  förledhne  åhrett  pä  alle  fall,  vare  fuUmechtigh  giorde  medh 
dhem  att  tractera.  Doch  explicerede  jagb  dhem  noghsampt  uth, 
att  bvarckenn  Konungen  i  Pohlen  eller  banns  bamn  ocb  erfi- 
vinger  aff  Sveriges  crona  eller  dett(!)  ringeste  debi  dberuthaff 
scbole  hafifva  att  förmodba.  Menn  hvadb  anndre  controversier 
kunndhe  vabra,  kunne  man  väl  lijdba,  att  dhe  moverede  bliffva, 
eSiex  sässom  dett  vijdtlöfiTtigere  utbi  protocoUett  förfathett  är. 
Nu  veth  jagb  väl,  att  dhenne  bär  discursen  är  boss  H:s  K.  M:tt 
odios,  ocb  att  H:s  K.  M:tt  känn  besörgbe  sigb,  dett  jagb  schulle 
dhem  någott  hopp  haffva  giordt  om  Konungen  i  Fobiens  för- 
meente pretention,  effter  jagb  dhem  sadbe,  att  vij  väl  viste, 
dett  ingenn  redligb  eller  stadigh  fredb  emillan  oss  ocb  dhem 
schulle  kunne  sluthas,  medh  mindre  att  Konungen  i  Pohlen 
vohre  dher  utbi  innslutbenn,  ocb  bufFvudbcoutroversieme  medh 
bleffve  aifhandlatt.  Menn  jagb  förmodher  vist,  att  dher  H.  K. 
M:tt  detta  rätt  ville  ahnnsee,  hafiVer  jagb  intbett  gåtb  ifFrå  vär 
instruction,  effter  jagb  honom  icke  allenest  intbett  hopp  opå 
Sverigie  giordt  hafiver,  utbann  honom  sä  väl  som  banns  poste- 
ritet  aff*8adhe,  att  dhe  intbett  dett  ringeste  utbafi*  Sverigie  scbole 
haffve  att  förmodba;  skall  man  lell  een  gångb  komma  till  een 
tractat,  som  någott  gått  schulle  kunna  aff*  sigb  födha,  szå  vill 
dhertill  aff  nödbenn  vahra  Konungen  i  Poblens  underscbreffven 
fullmacbt,  bvilkett  bann  aldrigh  elliest  scball  vele  iffrå  sigb  giffva, 
uthann  een  protestation,  dett  hann  sigb  förbehåller  sin  praeten- 
tion så  lengbe,  till  dbess,  att  man  i  buffvudbsaken  eensse  bliff- 
ver;  ähr  och  effter  mitt  ringha  betenckienndhe  intbett  bruke- 
ligett  i  beela  verlden  att  någonn  sin  jus  eller  praetention  FchuUe 
bårttgiffva,  för  än  man  kommer  till  någonn  tractat,  ty  enndoch 
Konungen  i  Spangien  måste  agnoscera  Staterne  i  Hollandh  för 
ett  fridt  folck,  på  hvilcke  hann  intbett  hadhe  att  praetendera; 
Bzå  schedde  dett  likvell  intbett  för  än  såssom  dhe  vohre  medh 
hvar  anndra  i  tractat,  dhå  dhe  dhenn  punchten  satte  till  dbenn 
första,  dher  opå  man  sedhan  vijdhere  altt  dett  annatt  tractera 
schulle,  och  hadhe  dhe  utbi  dhe  andre  punchter  inthett  öfver- 
ecDS  kommett,  hadhe  och  uthan  tviffuuel.  Konungen  i  Spann- 
gien  icke   varett  tbill  dhenn  punchten  förobligeradt.     Dberfböre 


Digitized  by  VjOOQIC 


264 

känn  och  hoss  oss  i  lijka  måtto  först  bliffva  proponerett  samma 
pnnchtt,  sedhann  man  förnimmer,  att  Konungen  i  Pohlen  hsif- 
ver  een  sädhann  fullmacht  giffvitt  sine  commissarier  som  nögh- 
achtigh  och  sufficient  nogh  vohre;  jagh  och  mine  medhcolleger 
kunne  inthett  annars  förstå  vår  instruction,  änn  att  dhenn  dhett 
och  så  innehåller.  Förmodher  dherfhöre,  såssom  och  brodher- 
venligen  begärer,  att  M.  K.  B:r  detta  såssom  uthafF  migh  till 
sakzens  befordringh  uthaff  een  troghenn  välmehningh  scheedt 
ähr,  hoss  H.  K.  M:tt  i  allo  måtto  thill  thett  bedsta  nttydha. 
Gudh  veth,  huru  besvärligdt  dett  ringha  som  här  tracterat  ähr, 
migh  och  mine  medhcolleger  fallett  haffver,  helst  för  dett  Lati- 
nische  tungomålett  schuldh.  Hvarfhöre  dher  dhett  ännu  vijdhere 
schuUe  komma  till  een  fuUenkommen  tractat,  vill  högeligenn 
aff  nödhenn  vahra,  att  H.  K.  M:tt  sådane  perssoner  dhertill  för- 
ordnar, såssom  dett  Latinische  tungomålett  fuUenkommen  mech- 
tigh  ähr,  på  dett  jagh  och  anndre  flere  icke  måghe  någodh  pec- 
cera  aff  tungomåhlens  oförfarenheett.  Jagh  må  inthett  heller 
vidtlöfftigdt  dherom  förmähle;  huru  hönisch  dhe  Pohler  sigh 
haffva  giordt  dheruthöffVer,  att  H.  K.  M:tt  haflVer  förordnatt 
Borghmestarenn  Dirrenthal  till  een  commissarie,  lijka  som  H. 
K.  M:tt  schulle  hafi'va  så  stordt  fehl  opå  fålck,  att  hann  een- 
kannerligen  honom  för  dett  Latinische  tungomåhlett  dhertill 
bruka  måste,  och  enndoch  hann  fuller  är  een  vällärdh  mann,  szå 
ähr  hann  likvell  uthi  sådhane  saker  lithett  exerceret,  hvarigenora 
hann  besvärligdt  känn  fordt  komma  till  att  ställa  någott  opå 
Latin.  Dherfhöre  vij  altidh  haffva  måst  bruka  Borghmestaren 
Ram,  UUrich  och  Secretereren  Koije,  hvilke  medh  dhenn  Poln- 
sche  frasen  bettre  vahne  ähre,  och  synnerlighe  flitighe  haffva 
varett  uthi  altt  dett  som  vij  dhem  haffva  ahnnmodatt.  Effter  nu 
K.  B.  uthi  dhenna  suken  inthett  virckligitt  haffver  kunnatt  för- 
rättas, uthann  allenest  att  dhe  Pohler  haffva  giordt  oss  stortt 
hopp,  att  strax  effter  dheres  rickzdagh,  vele  dhe  oss  vetha  latha, 
hvadh  såssom  dhe  opå  dhenn e  rickzdagh  förrättat  haffva,  och 
förmeente  att  åthminste  dhe  hoss  dheres  Konungh  så  myckett 
förmå  ville,  att  hann  dhem  een  sådhan  fullmacht  giffva  schulle, 
dher  opå  stillestonndett  opå  tuu  åhr  kunne  förlengias,  hvarfhöre 
haffver  jagh  i  unndherdånigheett  H:8  K.  M:tt  dherom  tillschriff- 
vitt  och  begärett  att  vetha,  huru  jagh  migh  på  ett  sådhantt  fall 
förhålla  schall.  Begärer  och  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r 
ville  så  lagho,  att  jagh  medh  thett  första  H:8  K.  M:tz  mehningh 
dherom  förnimma  må. 


Digitized  by  VjOOQIC 


265 

Hvadh  elliest  vår  lägenheett  här  uthi  laDdett  vedhkoramer, 
ähr  dhenn  uthi  een  themmeligh  godh  esse,  efiter  pestilentzien 
righ  sedhann  tvä  mänadher  mestcdchles  haffver  stillatt;  Gudh 
värdiges  thett  änn  vijdhare  så  oppehålla,  och  icke  oss  så  straffa, 
att  thett  i  våhr  åther  må  påbegynna.  Dett  spors  fuller  här  och 
där  någott  lithett  dheraff  uthi  förstadhenn  och  dher  omkringh, 
derfhöre  ähr  fuller  fahra  värdt,  om  dett  icke  emoth  våhrenn 
känn  igenu  yppas. 

Hvadh  kundschaper  iffrå  Pohlen  ahnulangar,  haffver  man  för 
visse  tijdendher  dcdhann,  att  dher  ingenn  oprustningh  ännu  ähr, 
spors  och  inthett,  att  någott  folck  uthaff  Konungen  i  Pohlen 
schall  bestelies,  eij  heller  vele  dhe  Pohler  och  Littower  någon 
påbor*)  bevilgia,  uthan  hvilkett  Konungen  i  Pohlen  inthett  nå- 
gott krigh  väl  fhöra  känn.  EUiest  medh  är  sådhann  dyr  tijdh 
fast  medh  i  Pohlen  och  Littowen,  att  een  tunna  rågh  geller  10 
och  12  gyllen.  Stennderne  scholc  och  elliest  vahra  illa  tillfiidz 
medh  dheris  Konungh,  att  hann  inthett  bettre  haffver  lathet 
föreörgia  grendzerne  i  PodoUien,  dher  igenom  Tatterne  dhem  i 
sommars  een  outhseigicligh  schadha  giordt  haffva,  och  dherfhöre 
är  fuller  förmodendhe,  att  Stenndherne  Konungen  på  dhenne 
rickzdsgh  vardha  hefftigdt  tillsettia.  Jngh  ville  gerna  haffva 
senndt  någre  dijth  uth  på  kundschap  till  att  förnimma,  hvadh 
sässom  dher  känn  passera,  menn  för  siukdomen  schuldh  som  här 
een  tijdh  longh  haffver  grasserat,  haffver  jagh  inthett  kunnatt 
bekomma  någre,  som  dhertill  haffva  kunnatt  tienlighe  vahra, 
doch  schall  jagh  dhcrom  migh  så  myckett  vinnleggia,  såssom 
migh  mögeligitt  känn  vahra. 

Till  besluth  känn  jagh  och  icke  unndherlatha  mig  att  be- 
klagha  hoss  M.  K.  B:r  huru  besvärligdt  migh  här  faller  medh 
folckzens  oppehelle,  aldenstundh  jagh  nu  i  två  månadher  in- 
thett hafver  hafft  ett  rundstycke  aff  H:s  K.  M:t6  peningar  till 
dheres  lähningh  och  oppehelle,  uthann  jagh  haffver  här  måst 
oplåhna  och  opbårgha  öffver  25000  Rigesche  daller  medh  stordt 
besvär,  däraff  folckedh  är  bleffven  ophålledh,  och  dherföre  schriff- 
vitt  till  unndherpantt  någott  af  mine  godz  så  väl  såssom  dett 
ringha  sölff  och  guU  jagh  hafft  haffver.  Veth  nu  dherfhöre  in- 
ghe  medhell  mehre  att  tillgå,  om  H.  K.  M:tt  ingen  undhsett- 
ningh  i  dhenne  månadhenn  hijtt  göra  lather,  uthann  måste  leggia 

*)  Pobor,  ett  ylsst  beTillnlngsbelopp  i  Pohlen,  liknande  det  gamla  Tyska 
rikets  Römermonaten,  i  det  hänseendet,  att  det  denna  tiden  oftast  fler- 
dabbladei. 


Digitized  by  VjOOQIC 


266 

tfoldaterne  uthi  Righa  opå  borgerschapedh,  och  fordehla  rytternc 
omkringh  lanDdett,  dher  dho  dhett  eendeste  som  bondhen  haff* 
ver  må  kunna  opätha.  Hvadh  eedhann  dher  uthaff  vill  fölgia, 
känn  hvar  och  een  letteligen  väl  afftagha.  Jagh  för  minn 
perseonn  tagher  Gudh  till  vittne,  att  jngh  häri  så  myckitt  giordt 
haffver,  som  migh  haffver  stådt  till  att  göra,  och  satt  migh  uthi 
sådan n  vidtlöfitighcett,  att  dher  Gudh  migh  uthi  dhenne  besvär- 
lighe  tijdhenn  schulle  hastigdt  till  sigh  ryckia,  skulle  min  fat- 
tighe  hustru  och  barn  komma  dherigenom  uthi  stor  besvärlig- 
heett,  helst  effter  jagh  spor  och  sehr,  huru  dhett  går  uthi  miu 
liffstijdh,  att  fast  om  jagh  ann  får  någhre  innvissningar  på  dhett 
lagh  tillförenndhe  försträcktt  haffver,  fölgier  dher  likvell  inthett 
opå,  uthann  man  tagher  migh  iffrå  dett  eena  efter  dett  anndra. 
Först  hafver  man  tagett  iflFrå  migh  tullen  i  Åbo,  sedhan  haffver 
man  och  föranndratt  denn  innvissningh  jagh  hadhe  till  Vester- 
göttlandh.  Nu  haffver  H.  K.  M:tt  giffvitt  åth  Jacob  Goldbergh 
Waite  by  (hvilkett  dhe  eendeste  bönndher  ähre  såssom  unndher 
Wiemis  liggie)  på  hvilkett  jagh  haffver  4000  daller  försträcktt, 
sAssom  M.  K.  B:r  väl  vitterligitt  ähr,  och  altt  detta  scheer  migh 
sub  prsetextu,  att  mine  räckninger  icke  fullenkommen  klare 
schulle  vahra,  dher  jagh  doch  haffver  på  dhe  gamble  försträck- 
ningar H:s  K.  M:tz  handh  och  segeli,  att  jagh  dhem  een  gångh 
uthi  RäckninghCammaren  nöghachtigh  leffvereret  haffver  medh 
qvittautzier  och  hvadh  dher  thill  haffver  nödigdt  varidt.  Veth 
dherfhöri!  inthett,  medh  hvadh  schal  man  migh  vill  besvära,  att 
jagh  annan  gångh  migh  schall  qvitants  dher  opå  förschaffa,  hvil- 
kett migh  aldeles  omögeligdt  ähr,  aldenstundh  een  stor  dehl 
dher  aff  ähre  dödhe,  och  een  partt  aff  laniidett  förreste.  Dhenn 
sidste  försträckningen  som  jagh  för  thu  åhr  sedhan  giorde,  ähr 
H:s  K.  M:tt  sielff  väl  vitterligitt,  att  om  jagh  dhå  icke  hadhe 
försträcktt  28000  daller,  hadhe  icke  en  daller  varidh  i  förrådh, 
dhenn  vintherenn  krigzfolkett  medh  att  oppehålla.  Hvarföre  be- 
gärar  jagh  brodhervenligenn.  att  M.  K.  B:r  ville  för  dhenn  syn- 
nerlighe  förtruendhe  jagh  thill  honom  haffver,  hoss  H.  K.  M:tt 
så  vijdt  begå,  att  sådhan  unndhsettningh  opå  peningar  medh 
thett  första  hijtt  schee  måtte,  dherigenom  icke  allenest  dett  må 
bliffva  betaltt,  såssom  jagh  optagitt  haffver,  uthan  och  att  fålckett 
framdeles  må  kunna  bliffva  tilbörligen  undherhåldne.  I  lijka 
måtto  och,  att  migh  icke  må  min  pandt  iffrå  taghes,  medh  mindre 
jagh  dherfhöre  må  bliffva  fullenkommen  förnögdh,  jagh  schall 
gerna    tiena    M.    K.    B:r    igenn  i   hvadh  måtto  jagh  känn;  dette 


Digitized  by  VjOOQIC 


267 

jftgh  M.  K.  B:r  icke  haffver  veladh  förhålle.  BefhaleDndes  honom 
sampt  hans  clschelige  k.  hussfru  och  vårdnadher  (hvilke  hanu 
på  roinc  vegne  medh  myckett  gått  flitheligenn  helsse  vill)  uthi 
Gudz  nädighe  beschyddh  till  mycken d  välmåghe.  Brodherven- 
ligen  begärendes  att  M.  K.  B:r  ville  göra  min  och  mine  med- 
collegcrs  uhrsechtan  hoss  H.  K.  M:tt  att  Mett  bafver  gåth  så 
länghsampt  till,  för  änn  vij  haffva  kunnatt  affärdatt  vår  schriff- 
velsser,  till  hvilkett  haffver  varett  orsakenn,  att  vij  dhermedh 
tillijka  måtte  senndha  protocoUett  till  H.  K.  M:tt  att  H.  K.  M:tt 
dberaff  måtte  see,  huru  såssom  medh  sakerne  här  afflupett  är. 
Datum  Treiden  den  7  Februari  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
flacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Hvad  dhe  breff  anlangar  som  min  käre  broder  medh  Hans 
Ducess,  till  Hamborgh  att  forttsändes,  migh  tillsändt  haffver, 
skall  derom  med  all  flijt  besteltt  bliffve  sä  att  dhe  skole  säkertt 
framkomme. 


122.     Egenhändigt.  Treiden  den  9  Februari  1624. 

Om  det  föreslagna  inköpet  af  Dagön,  och  Eammarenp  fordran  på  nya  exem- 
plar af  de  till  hans  räkenskaper  hörande  qvitton.     (Jfr  N:o  111,  113). 

Välborne  her  Cantzler  etc.  Och  efter  min  K.  B.  i  sin  skrif- 
velse  till  migh  tilbiuder,  att  så  snartt  han  min  meningh  och 
vilia  vidhare  får  förnime,  om  jagh  Daghön  för  de  30000  Svenske 
daler  vill  köpe,  att  han  då  fullen kojnligen  på  mine  veghne  därom 
vill  sluta;  förorsacker  migh  sådan  hanss  tilbodh,  att  jagh  honom 
ännu  därom  måtte  besvera  och  brodervenligen  begära  att  han  på 
mine  veghne  samme  köp  besluta  vill,  ty  ändoch  dett  fulle  nå- 
godh  höchtt  är,  vill  jagh  dett  leckväll  därföre  beholla,  och  seer 
heller  att  man  må  seija,  att  jagh  dett  tillfyllest  betaltt  haffver, 
ån  att  man  migh  må  förekasta  att  jagh  Hans  Kon.  M:tt  och  cro- 
nan  hadhe  försnilladh.  Men  dett  min  K.  B.  förmäller  om  ros- 
tiensten,  att  Hanss  Kon.  M:tt  den  vill  hafva  efter  adelenss  privi- 
legier här  i  lundett  så  veghradhe  jagh  migh  dett  inte,  om  hac- 
kerna  vare  där  så  store  sosom  på  fäste  landett,  och  att  bönderne 
kunne    göra    migh    så    myckc    arbete   och  tiendhe  som  på  fäste 


Digitized  by  VjOOQIC 


landett;  men  efter  dett  en  stor  åtskilnan  ähr  hoppes  jagh  att 
dett  måtte  och  considcreras.  Elieat  ville  jagh  nu  strax  holla 
för  besatt  och  obesatt  fem  hester,  där  man  nu  icke  kan  reckna 
att  däraff  bör  hollass  3  hester,  på  dett  att  om  jagh  därpå  någodh 
spenderer,  att  man  migh  icke  sedhan  en  höghre  rostjcntt  må  pi 
trengia  än  dett  kan  uthföra.  Doch  där  dett  icke  kan  nååss, 
måste  jagh  vura  därmedh  tilfredz,  allenest  min  K.  B.  ville  eliest 
så  late  stelle  brefvedh,  att  där  inge  andre  clausuler  eller  excep- 
tioner  må  blifve  införtt,  uthan  att  jagh  dett  så  fritt  som  andre 
adelssmän  i  Harien  och  Wirlandh  må  niuta.  Hvadh  de  öijer 
vedhkommer  som  jagh  om  tilförenne  förmeltt  haffver,  är  hvar- 
ken  Wormsö  eller  Nåckö,  uthan  nogre  holmar  som  engh  och 
fiskevaten  ähr  till,  hvilke  i  all  verldhssens  tidh  haffver  hörit  till 
konghsgorden  och  de  byier  som  på  samma  öö  är,  de  hafve  och 
inge  synnerlige  nampn  som  jagh  vett,  allenest  i  brefvedh  blifver 
insatt  medh  de  holmar  och  skser  och  fiskevaten  som  af  olderss 
därtill  haffver  lytt  och  legadh.  Penningerna  belangeude  vill 
jagh  befiita  migh  att  skaffa  dem  till  rettan  tidh,  doch  så  att  hal- 
parten må  vara  om  Johanni  och  den  andra  delen  om  Michaeliss, 
ty  eliest  är  migh  omöghligedh  en  sådan  stor  summa  till  Johanni 
tilvegebrioga.  Förseer  migh  till  min  K.  B.  att  han  [vill]  migh 
heruthinnen  mitt  beste  veta. 

Hvadh  min  tienarc  Anderss  Michelsson  belanger,  om  hvil- 
ken  min  K.  B.  och  förmeler,  att  han  honom  i  de  sackcr  han 
till  honom  litandess  varder,  vill  pä  mine  veghne  all  gunstigh 
befordringh  bevisa,  därföre  jagh  och  min  K.  B.  ganska  venligen 
betacker;  densamma  ähr  alredhe  tilbacka  kommen,  och  haffver  li- 
tedh  förrettadh,  uthan  att  man  min[e]  reckenskaper  haffver  i  Cam- 
maren  öfversett,  och  efter  beGnness  att  migh  i  alss  ännu  någre 
och  40000  dl.  tilkommer,  ähj  därpå  giortt  allenest  någro  besver 
hvilke  eliest  inte  stortt  på  sigh  haffve,  allenest  att  man  vill  imott 
all  skell  och  billighett,  ja  dett  som  aldrigh  någon  annen  til- 
förende  vederfaren  ähr,  tvinga  migh  till  att  skaffa  migh  på  nytt 
quitantier  dem  jagh  en  gonge  frön  migh  lefreradh  hafiver,  på 
en  liquiderad  reckningh  af  Hanss  Kon.  M:tt  och  Kammerrodh 
underskrefvedh,  hvilkedh  migh  aldeless  är  omöghligedh,  ty  monge 
af  dem  som  dett  unfongedh  hafve  ährc  dödde  och  en  partt  uth- 
ur  lande  dragedh.  Jagh  kan  tenckia,  efter  man  veett,  att  jagh 
all  mitt  behielp  ifron  migh  lefvreradh  haffver,  vill  man  migh 
medh  sådantt  myntt  betala.  Doch  förmåder  jagh  att  när  Hanss 
K.    M:tt    därom    rett  blifver  berettadh,  att  H.  K.  M:tt  dett  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


af  migh  mehr  ftn  aff  andra  varder  begera.  Jagh  vill  medh 
förste  öpen  vaten  i  vår  åter  senda  min  tienare  ditt  medh  all 
beske  på  de  öfvrige  besveren,  ooh  om  då  min  retmetige  förkla- 
ringh  icke  må  8tatt(!)  hafva  nödhgass  jagh  eielff  setia  migh  på  ett 
skep  och  besöckia  Hanes  Kon.  M:tt  därom;  ty  megh  importerer 
detta  en  stor  dell  aiT  min  vålferdh,  och  skulle  jagh  dett  mista 
hadhe  jagh  alt  för  dyrtt  köftt  Jackevall.  Förlåter  migh  till  min 
K.  B.  att  han  häri,  sosom  och  i  alle  andre  billige  och  rettme- 
tige  sackar  i  min  fronvare,  migh  sin  broderlige  benegenhett  och 
bistondh  varder  bevisandess.  Jagh  skall  altidh  tiena  honom  igen 
i  hvadh  måtte  jagh  kan;  och  där  jagh  hanss  hopman  Anderss 
iVlunck  och  andre  hanns  tienare  kan  på  denne  sidhan  göre  någen 
hielp  och  bistondh,  gör  jagh  altidh  gerna.  Jagh  hafifver  och  så 
lagadh  medh  Bor[g]grefven  Ram,  att  han  och  de  andre  hanss 
medharvingar  nn  strax  aftredhe  RanseuhofF  och  lefvrere  dett 
Änderss  Munck  på  min  brorss  veghne.  När  jagh  får  den  rin- 
g[e]ste  legenhett  vill  jagh  och  hielpa  honom  till  retta  medh  Wre- 
denss  ervingar,  men  för  denne  tractaten  som  nu  haffvcr  varidh, 
hafver  jagh  inte  kunnedh  komma  därtill.  Eliest  betacker  jagh 
samptt  mine  colleger  min  K.  B.  för  godh  tractament  på  Wolmer, 
hoppess  lell  att  min  bror  där  ingen  skadhe  skall  vara  skett,  ville 
beflite  sådantt  igen  att  förskylla.  Om  andre  particularia  kan 
jagh  nu  inte  skrifva,  uthan  vill  dett  spara  till  nä8t[e]  påsten,  hvil- 
ken  jagh  innen  någre  dager  och  så  snartt  jagh  folkedh  mun- 
stradh  hafiver  vill  afierdiga.  Vill  härmedh  och  altidh  hafve  min 
K.  B.  hanss  kere  husfru,  min  k.  S.  och  hele  deress  vårdhnade,  den 
Evige  Gudh  troligen  befaltt  hafve,  han  unne  oss  att  vi  må  finness 
medh  helse  och  gledhie.    Aff  Treiden  den  9  Feb[ruari]  anno  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jncobus  De  La  Gardie  m.  p. 


128.  Treiden  den  26  Februari  1624. 

Förord  för  ÖfversteD  Wilhelm  de  La  Bar,  som  för  skada  i  sitt  ben,  icke 
förr  efter  befallning  kunnat  Infinna  sig  hos  Konangen ;  han  erbjuder  sig 
att  värfya  rytteri  och  yill  genom  byte  till  Rikskanslern  afstå  det  gods, 
han  har  i  Burtniks  län. 

Välborne  ber  Cantzler,  etc,     [Kan]  jagh  min  kåre  broder  bro- 
dervenligen  icke  förhålla,  att  effter  Offversten  Wilhelm  de  Labar, 


Digitized  by  VjOOQIC 


270 

icke  he[rtill]  för  den  echadan  8om  han  heele  denne  tiden  uttöfver 
[haf]yer  hafft  på  sitt  been,  och  derigenom  hade  mast  hålle  [sän- 
gen] förr  iin  nu  kunnett  sigh  till  H.  K.  M:t  effter  H.  K.  [MusJ  nå- 
dige befalningh  begifve,  och  fördenschuldh  hafver  han  hos  migh 
fliteligen  anhållitt,  att  jagh  honom  denne  min  recororaendations- 
skriift  till  min  käre  broder  me[dde]lc  ville,  att  min  käre  broder 
ville  honom  hos  Högbe:te  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh 
vara,  att  H.  K.  M:t  icke  ville  någon  ogunst  och  onåder  för  denno 
hans  frdnvarclse  på  honom  kasta,  uttan  med  all  Konungzligh 
gunst  och  nåder  bevfigen  vara,  och  i  synnerheet  effter  han  haff- 
ver  lust  att  lathe  bruko  sigh  uttöfver  rytterijt  att  H.  K.  M:t  nå- 
digest ville  honom  framför  någon  annan  dertill  förord  ne  och 
bruke.  Han  tilbiuder  sigh  vele  förskaffe  sådane  ryttere,  som  H. 
K.  M:t  kan  hafve  tienst  och  ähre  uttaff.  Förseer  migh  till  M. 
K.  B.  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  trogne 
tienst  till  gode  åttniute,  helst  effter  hann  är  een  förståndigh  man 
och  udi  krigzsakerne  förfaren,  så  att  Högbemälte  H.  K.  Mitt 
uttaff  hans  person  der  så  framdeles  bchöfves  kunde,  godh  tienst 
hafve  kan.  Udi  hvad  måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till 
villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  eff- 
ter sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Här  hos  kan  jagh 
och  M.  K.  B.  brodervenligen  icke  oförmältt  late,  migh  hafve 
med  honom  på  min  käre  broders  vegner  om  dett  håfvct  som 
han  udi  Burtnickz  länn  innehafver,  accorderet.  Deropå  han  sigh 
så  vidt  förkiaret  hafver,  att  han  min  käre  broder  samme  hoff 
afstå  vill,  så  framptt  min  käre  broder  vill  förskaffe  honom  een 
så  godh  lägenheet  igen  antingen  udi  Ingermannelandh,  Finlandh 
eller  och  här  udi  Lijfflandh.  Derom  M.  K.  B.  medh  honom  vi- 
dere  handle  och  accordere  kan,  när  Gudh  vill  att  han  dijt  till 
Sverigie  ankommer.  Dette  jagh  M.  K.  B.  icke  hafver  kun- 
nett underlate.  Befalandes  etc,  Aff  Treigden  den  26  Februarij 
åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


271 


124.  Treiden  den  8  Mars  1624. 

Förord  för  borgmästarne  I  Riga,  Ram  oob  Ulrich,  att  båda  erbålla  adelskap 
samt  för  den  förre  att  derjämte  fä  byta  sig  till  godset  Wicbterpal,  som 
hört  till  Padls  kloster,  meu  nu  är  bortförpantadt. 

Välborne  herre  elschelige  käre  brodher  etc.  Känn  jngh  M. 
K.  B:r  her  medh  icke  förhålla,  aldenustundh  Borghmestttrenn 
Ram  hafver  medh  första  öpett  vuttn  ärnatt  besökia  H.  K.  M:tt 
till  att  solicitcre  om  oågre  sina  privatsaker,  haffver  hann  nfF 
migh  begärett,  att  jagh  hanns  perssonn  hoss  M.  K.  B:r  så  väll 
såssom  H:s  K.  M:tt  ville  thill  thett  bestå  ihughkomma  och  re- 
commendere,  hvilkett  jagh  honom  inthett  hafver  kunnutt  afFslå. 
Begärendes  brodhcrvenligenn,  dett  M.  K.  B:r  ville  honom  tithi 
dhe  punchtcr  hann  om  soliciterendes  vardher,  hoss  H:s  K.  M-tt 
till  thett  bestå  befordra,  såssom  ähre,  att  efFter  H.  K.  M:tt 
haflFver  honom  nådigest  schenckt  och  giflFvitt  Padhis  closter,  medh 
dhe  dher  unndher  liggiandhe  lähn  (uthaff  hvilkett  S.  Rittkertt(!) 
Rosenkran tzes  effterlathne  enkia  haffver  Wichterpall  gårdh  medh 
någre  bönndher  dher  undher)  att  H.  K.  M:it  ville  af  gunst  och 
Dédhe  unne  honom  samme  gårdh  och  bönndher,  och  lathe  ve- 
dherleggie  henne  för  samma  pantt  någor  anncrstedz,  dher  henne 
vohre  legligitt.  Szå  tilbiudher  hann  dheremott  att  vele  latha 
falla  dhe  penningar  såssom  hann  försträckte  H.  K.  M:tt  när  H. 
K.  M:tt  först  fick  Rijgha  inn.  Och  änndoch  samma  summa  icke 
är  synnerligh  högh,  szå  beplichter  hann  sigh  doch  sådantt  medh 
sin  u[nderdåni]ge  tiennst  och  all  sin  medhell  att  förmchre  och 
förtiene.  Dherhoss  haffver  hann  uthaf  migh  bogärett,  att  jagh 
hoss  M.  K.  B:r  på  hans  veghne  intercedere  ville,  att  efter  H:s 
K.  M:tt  af  synnerlige  gunst  och  nådher  haffver  betenkt  honom 
medh  förbemälte  Padhis  godz  undher  adheligc  frijheet  och  pri- 
vilegier, att  H.  K.  M:tt  änn  ytterligere  ville  bevise  sinn  nådighe 
mildheet  emott  honom  dhermedh,  att  H.  K.  M:tt  ville  honom 
honorere  medh  adheligh  schiöldh  och  vapen,  ty  oansoedt  Konun- 
gen uthi  Pohlen  uthuff  dhenn  sedhvahne  som  hoss  dhem  uthi 
dhenn  Polnsche  staten  är,  honom  så  väl  som  anndre,  som  uthi 
dhenn  dignitet  och  kall  uthi  städhcrne  ähre,  som  hnnn  medh 
adhelighe  tittlar  titulerer  och  ährer,  szå  betacker  hann  lijkväl, 
att  effter  hann  sigh  medh  sine  barn  och  hele  familien  vill  unn- 
dher   H.  K.   M:tt  settie  och  stabilliere,  att  sådantt  likväl  inthott 


Digitized  by  VjOOQIC 


272 

känn  haffva  någonn  krafft  opå  hans  postcritet,  medh  mindre 
han  8&dantt  aff  synnerligh  Konungzligh  nådhe  aff  H.  K.  M:tt 
ohrhåller.  Bedher  fördenschuldh  M.  K.  B:r  på  hanne  veghner 
brodervenligcnn,  att  M.  K.  B:r  ville  hosa  H.  K.  M:tt  så  vijdt 
bearbetha,  dett  H.  K.  M:tt  dhenne  hanns  ödmiuke  bonn  nådigest 
ahnnsec  ville,  ty  oanseedt  hann  sielfT  väl  bekenner  sigh  ännu 
inthett  haffva  i  någonn  måtto  kunnett  hoss  H.  K.  M:tt  till  dett  rin- 
geste  förtiäne  dhenn  högst  [o:  höge]  gunst  och  benäghenheett  som 
honom  hertill  dagz  af  H.  K.  M:tt  vedherfahrenn  är,  szå  fönnodher 
jagh  lijkväl,  att  han  framdeles  schall  kunne  vara  H.  K.  M:tt  och 
cronan  een  nyttigh  tiennare,  förplichter  sigh  och  vele  så  lathe 
optuchte  och  instruere  sine  barnn,  att  dhe  och  mcdh  tijdhenn 
schole  kunne  tiene  H.  K.  M:tt  och  cronen.  Sammalundha  haff- 
vcr  och  Borghmestarenn  Uliich  aff  migh  begärett,  utt  jagh  uthi 
lijka  saak  på  hanns  veghner  hoss  M.  K.  B:r  solicitere  ville,  att 
effter  H.  K.  M.tt  honom  och  medh  godz  unndher  adelighe  frij* 
heet  och  privilegier  begåffvett  haffver,  att  H.  K.  M:tt  ville  och 
honom  sampt  hanns  posteritet  medh  adheligh  schiöldh  och  hielm 
nådeligen  betenckie,  effter  hann  medh  sine  barn  och  posteritet 
unndher  H.  K.  M:ts  loflSighe  reghemente  dheres  liffstijdh  till- 
bringhe  och  änndhe  vele.  Förmodher  såssom  och  brodherven- 
ligen  begärer,  att  M.  E.  B:r  dhem  dhenne  min  intcrcession  till 
godhe  åthniutha  lather.  Uthi  hvadh  måtto  jagh  känn  vahra  M. 
K.  B:r  till  villia  och  tienst  igenn,  gör  jagh  thett  gerna.  Dhe 
tilbiudhe  sigh  och  att  villia  sådhane  M.  K.  B:6  godhe  bcfordringh 
emott  dhem  medh  all  tienetvilligheett  igenn  förschylla.  Befha- 
landhes    M.    K.    B:r  etc.     Aff  Treidenn  denn  3  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
JacobuB  De  La  Gardie  m.  p. 


126.  Treiden  den  8  Msltb  1624. 

UnderbaDdlingen  med  Pohlen  har  Yäl  hittills  varit  fruktlös,  men  i  förhopp- 
ning att  det  icke  var  Eonangen  emot  hade  han  förelagt  ombuden  att 
till  den  1  Maj  skaffa  sig  riktiga  fnilmagter. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  oförmältt  laihe,  att  jagh  inthet  tviff- 
velsmhål  bär,  dett  han  uttaff  mine  och  mine  collegers  skriSvelser, 


Digitized  by  VjOOQIC 


273 

så  väll  såsom  uttaflT  siclffve  Acteroe  såsom  vij  den  8  Februarij 
till  H.  K.  M:t  sändho  nogssmpt  haffver  förnummit,  huru  sakerne 
udi  denne  sidste  tractaten  afflupne  äre,  och  att  man  inthett  haff- 
ver kunnett  någott  utträtte,  aldenstundh  Pålackerne  ingen  fuU- 
machtt  något  medh  oss  att  besluthe  hadhe,  uttan  att  dhe  udi 
dett  sidste  colloquio,  som  jagh  och  Schumin  medh  hvar  andre 
hade,  låffvade  och  tillsade,  att  dhe  uttaff  dcres  Konungh  een  så- 
dan nöijachtigh  fuUmachtt  som  vij  begärede,  sigh  förskaffe  ville. 
Alltså  är  nu  den  6  Martij  een  påst  med  breff*  ifrån  Schumin, 
ifrån  Warsow  till  migh  kommen,  hvaruttaff*  jagh  min  broder  een 
uttcopia  härhos  tillsänder,  derudi  han  så  väll  som  Gödcrtt  Johan 
Tijsenhusen  migh  tillskriff^ver,  att  dhe  genom  deres  ödmiuka  och 
underdånige  bonn  hos  deres  Konungh  haff've  så  vidt  bearbetett, 
att  han  dem  een  fullkommen  och  nöijachttigh  fuUmachtt  under 
ein  hand  och  segell  haff'ver  låffvatt  och  tillsagtt;  och  att  Ständer 
udi  Pålen  så  väll  som  Littowcn  dhem  een  fullkommen  fuUmachtt 
och  instruction  och  gifi*vandes  varde,  såsom  min  käre  broder 
uttaff*  sielffve  uttcopian  vidtlyff*teligere  hafver  till  att  see.  H var- 
före  hafver  jagh  denne  påsten  genom  natt  och  dagh  velatt  till 
H.  K.  M:tt  afiärdige,  på  dett  att  der  H.  K.  M:tt  vill,  att  man 
sigh  medh  dem  videre  udi  någon  tractat  skall  inlåte,  att  H.  K. 
M:t  då  udi  tijdh  migh  må  informera,  huru  vidt  jagh  der  udi 
fortfhare  skall;  dogh  haffver  jagh  udi  medlertijdh  svaratt,  effter 
såsom  min  käre  broder  uttaff*  medfölgiande  uttcopia  och  haffver 
till  att  see,  att  der  dhe  een  sådan  fuUmachtt  uttaff  deres  Konungh 
hafl*ve  bekom  mitt,  såsom  dhe  förmäle,  hade  jngh  uttaff  min  nå- 
digeste  Konungh  och  herre  impetrcrct  och  ehrhållitt,  att  jagh 
medh  någre  mine  medcoUeger  måtte  komme  medh  dem  tillsam- 
mans och  tillsee,  huru  vidt  vij  sakerne  bringa  kunne;  men  dett 
dhe  begäre  att  om  dhe  så  hastigtt  inthett  kunne  med  oss  till- 
sammans komme,  för  månge  förfall  och  olägenheter  schuld,  och 
stillest&ndet  udi  midlertijdh  kunde  exspirere  och  uttgå,  att  jagh 
ville  försäkra,  att  ingen  hostilitet  eller  fiendskap  måtte  uttaff*  H. 
K.  M:tz  sijoe  dem  bliff'va  bevijst,  hvilket  dhe  och  uttaff*  deres 
sijde  på  dcres  Christelige  tro,  ähre  och  låffven  ville  migh  för- 
säckradt  hafve.  Deropå  svarade  jagh  dem,  att  jagh  deropå  ingen 
befalningh  uttaff*  min  nådige  Konungh  och  herre  haffver,  uttan 
råder  dem,  att  der  dhe  sådane  fullmachtter  aff  Konungen  och 
Ständernc  bekommitt  haffve,  att  dhe  inthett  der  medh  drögie, 
uttan  heller  ju  förre  sigh  hijtt  till  gräntzen  förfoge,  på  dett  att 
igenom   deres  långe  förhalande  icke  någon  orsach  kunde   gifves, 

Axel  Oxenstierna  II:  5.  18 


Digitized  by  VjOOQIC 


274 

derigenom  man  &tter  m&tte  taga  till  vape[D]s.  Sådant  hafver 
jagh  giordt,  efter  jagh  intbctt  haffver  kunnett  tro,  att  H.  K.  M:tt 
skulle  late  sigh  behaga,  dett  man  på  dercs  skrifveUe  allena 
skulle  sigh  vele  fundera;  vore  och  icke  heller  rådligitt,  att  man 
nu  i  denne  lägenhetten  skulle  gifvc  dem  sä  myckitt  dilation  och 
opskoff,  att  dhe  kunne  förhala  sammankompsten  så  länge  dhe 
vele,  som  i  förledne  åhr  skedt  är.  Jagh  förmodar  vist,  att  dhe 
sigh  väll  till  denn  1  Maij,  såsom  jagh  dem  terminen  satt  haf- 
ver, vist  varde  instella,  så  framptt  dhe  någott  alfFvar  hafve  att 
medfhara,  hvilkett  jagh  lij kväll  inthct  annars  kan  iro,  ty  det 
vore  ett  altt  för  stort  skelmstycke  och  falskheet.  att  dhe  nu  icke 
schuUe  hafFva  någon  fuUmacht  under  deres  Konungz  handh  och 
segell,  effter  dhe  dett  udi  breffvett  uttryckeligen  settie;  men 
lijkväll  kan  väll  skee,  att  samma  dcrcs  fullmachtt  kan  vara  steltt 
på  skrufvcr,  utt  man  der  medh  ändå  nogh  skall  haffve  till  att 
göre.  Dogh  förmodar  jagh  att  H.  Kon.  M:t  inthet  knn  vara 
emoott  (effter  såsom  jagh  uthaff  alle  H.  K.  Maij:tz  breff  altt  här 
till  kan  förnimma)  dett  jagh  dem  således  haffver  tillskriffvett, 
på  dett  man  måtte  förnimma,  huru  denn  fullmachtt  dhe  nu  haffva, 
må  vara  stcitt,  effter  mnn  dermedh  ått  minste  så  n^ykitt  vinner, 
dett  man  heele  verldon  kundgiör  att  H.  Kon.  Muij:tt  på  sin  sijde 
inthet  underlåter  hvadh  såsom  till  fredh  och  eeni^heet  tienligitt 
är.  Förmoder  derföre,  såsom  och  brodervenligen  begärer,  att 
min  käre  broder  denne  min  ringe  opinion  och  meeningh  hos  H. 
K.  M:tt  till  dett  beste  ville  uttyde.  Jagh  ville  väll  ondska,  att 
jagh  med  denne  svåra  saken  måtte  vara  förskåntt,  ty  man  så 
långtt  frånvarandes  lätteligen  känn  committere  (ändogh  man  dett 
väll  mcenar)  någott  dett  såsom  H.  K.  M;t  inthet  oltijdh  kan 
vara  behageligitt;  vill  lijkväll  förmode,  att  jagh  altt  här  till  haf- 
ver befiijtatt  migh  att  fölgie  H.  K.  M:tz  villie  och  meeningh 
effter,  så  vidt  jagh  denn  haffver  kun  natt  förstå. 

Hvadh  elliest  denne  vår  stat  och  lägenheet  vidkommer,  så 
haffver  dett  altt  här  till  varitt  temmeligh  stille  och  roligtt;  och 
tackar  man  Gudh  den  Aldrahögste,  att  och  siuckdomen  pestilen- 
lien boss  oss  haffver  sigh  stillett,  ty  nu  på  tree  månader  till- 
görandes, hafver  man  lithett  eller  alz  inthett  der  uttaff  sport, 
Gudh  nådigest  änn  videre  sin  barmhertigheet  emoot  oss  bevijse, 
att  den  emoot  vhåren  icke  måtte  vidare  yppas.  Iffrån  Pålen  haff- 
ver man  elliest  inthet  synnerlige  tidender,  uttan  att  Tarttaren  nu 
i  vintter  åter  på  nytt  haffver  fallit  in  uttöfver  gräntzcn,  och 
giordt  dett  öffrige  kaltt,  dett  såsom  dhe  i  såmmars  leefft  haffve. 


Digitized  by  VjOOQIC 


275 

derigenom  ett  stort  tumult  hos  dem  pä  rijkzdttgen  skall  haffva 
varitt,  och  förmener  mnu,  att  dhe  HögPäler  haffve  bevilgiet  tree 
påborer  emott  Tattarne  och  dhe  Lettowske  allenest  två.  Men 
alle  haiTve  dhe  der  till  stannat,  att  dhe  vele  göre  fredh  medh 
H.  Kon.  Maij:tty  undant-agandhes  någre  fhä  samptt  medh  prcster- 
schapett,  hvilke  alle  hålle  Konungens  partij,  och  derföre  inthett 
vårda,  om  nltt  skulle  undergå,  först  dhe  måtte  hempnns  den 
despect  och  skada  som  dem  aff  dhe  Svenske  skeedt  är. 

Till  dett  sidste,  kan  jag  inthett  undcrlåte  min  käre  broder 
att  påminna,  om  mine  privat  saker,  derom  jagh  honom  tillförenne 
vidtlyffteligere  tillskriffvitt  hafver,  att  han  effter  sitt  gode  löffte 
ville  vara  obesvärntt  dem  till  dett  beste  hos  H.  Kon.  Maij:tt  att 
befordre.  I  synnerheet  begärar  jagh  venligen,  att  M.  K.  B.  ville 
laga,  att  jagh  kunde  få  vist  beskedh  om  Dagöön,  aldenstund 
jagh  opå  min  B:8  skriffvelse  haffver  satt  migh  udi  temmeligh 
vidtlyfftigheet  til  att  opbringa  så  månge  penningar  såsom  H.  K. 
M:t  derföre  begärer,  ty  jagh  haffver  försatt  både  mine  gårdar 
Kyde  och  Jackovall  och  tagitt  deropå  10000  rijkzdaler  med  så- 
dane  conditioner,  att  jagh  dem  inthet  kan  inlösa  förre  än  tu  åhr 
häreffter.  Skulle  nu  samma  köp  inthet  gå  för  sigh,  kan  M.  K. 
B.  fuller  afitaga,  hvad  det  migh  för  een  skada  vara  skulle,  der- 
före förmodar  jagh  visserligen,  att  om  min  käre  broder  icke 
allerede  hafver  förskaff^ett  migh  H.  K.  M:tz  köpbreff*  deropå,  att 
jagh  dett  nu  med  denne  min  tienere  bekomma  må,  och  att  dett 
så  må  bliffva  steltt  med  sådane  conditioner  och  vilkor  som  andre 
nttaff  adell  udi  Lijffland  deres  godz  hafva  och  besittie,  ty  elliest 
begärer  jagh  icke  köpa  een  haka  land,  änn  sedan  meere.  Jagh 
skall  altid  finnes  min  käre  broders  tienere  igen,  udi  hvad  måtto 
som  migh  mögligitt  kan  varo.  Befalendes  M.  K.  B.  etc.  Aff 
Treigden  den  8  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


276 


126.  Treiden  den  17  Mars  1624. 

K.  Sigismund  hade  på  Ständernas  enträgna  begäran  lofvat  att  icke  hvar- 
ken  hemligt  eller  uppenbart  bryta  stilleständet,  och  derest  en  giltig 
fullmagt  kunde  af  Polska  ombud  företes,  kunde  derföre  underhandlingen 
äter  upptagas,  hvarom  nu  en  post  bllfvit  afsänd,  att  resa  natt  och  dag, 
för  att  få  Kongl.  Maj:ts  resolutlon. 

Välborne  herre  elscheli^e  knre  brodher  etc.  Känn  jagh  M. 
K.  B:r  icke  förhålla,  att  sedhann  jagh  min  sidste  schriffveUse 
till  H.  K.  M:t  och  M.  K.  B:r  aflfardadhe,  är  Ryttraestarenn  Hin- 
drich  Schmellingh  hijtt  till  migh  kommen  medh  brefF  iffrå  voi- 
vodhenn  Skumin  fast  lijka  lydendhee  medh  dhett  förre,  att  han 
eampt  medh  alle  Stendherne  uthi  Pohlen,  haffva  hoös  dheree 
KoDungh  obtineret,  att  han  undher  sin  egenn  handh  och  segell 
haffver  giffvitt  dhera  een  fuUenkommen  fuUmachtt  medh  dhe 
Svensche  Commissarier  att  tradera.  Och  endoch  jagh  väl  dubi- 
terer,  om  samma  fullmacht  är  uthi  alle  punchtter  så  steldtt  sås- 
som  H.  K.  M:tt  dhenn  vill  haffva  eller  i  sigh  sielff  bör  vahra, 
ezå  är  lell  nogh,  att  dhe  dheres  Konungh  så  vijdt  bracht  haffva, 
att  hann  dhem  dett  hafver  måst  giffva,  och  såssom  denne  Rytt- 
mestarenu  berätter,  haffva  alle  landhbådherne  på  Stendemes 
vegne  så  lenghe  hoss  Konungen  ahnnhållett,  dhett  hann  dhem 
haffver  måst  låffva  och  tillseigia,  att  hann  så  lenghe  stillestonn- 
dett  varadhe,  icke  ville  bruka  några  prachtiker  hvarckenn  offendt- 
ligenn  eller  hemlighen  emoth  Sverigie,  uthann  att  hann  sä  väl 
såesom  Stennderne  ville  vahra  dher  uthi  förbunden,  att  dhett  så 
schulle  scheedt  vahra;  dher  opå  hafver  Schmellingen  giordt  för 
migh  store  och  höghe  edher;  förmeente  och,  att  dett  schulle 
vahra  innfördt  medh  uthi  cooetitucionen  som  nu  besluthenn  ähr 
på  rickzdaghen.  Förmodher  dhcrfhöre,  att  H:s  K.  M:tt  icke 
schall  sigh  misshagha  latha,  dett  jagh  haffver  schriffvitt  Skumin 
till  svar,  dett  jagh  uthaf  Hrs  K.  M:tt  i  fullmacht  haffver,  att  dher 
dhe  een  sådann  nöghachtigh  fullmacht  hadhe  bekommitt,  jagh 
dhå  måtte  medh  dhem  tillsammans  komma  att  förlengra(!)  stille- 
stonndett.  Och  på  dett  H.  K.  M:tt  i  tijdh  sådantt  måtte  vetta, 
haffver  jagh  affärdett  d  hen  ne  påst  igenom  natt  och  dagh  thill 
Hrs  K.  M:tt,  önndscher  aff  hiertatt,  att  dett  måtte  vara  H.  K. 
Mitt  behageligett,  och  att  jagh  medh  dhett  första  måtte  fhå  be- 
schedh,  huru  jagh  migh  uthi  saken  förhålla  schall;  begärer  bro- 
dhervenligenn,  att  hann  dhertill  ville  beforderligh  vahra. 


Digitized  by  VjOOQIC 


277 

Hvadh  elliest  dhenne  vår  stat  och  lägenhect  vedhkommer, 
är  dhenn  (Gudi  dhess  läf)  theromeligh  godh,  och  i  sädann  esse 
såssom  jagh  uthi  min  näst  förre  schriffuelsse,  haffver  M.  E.  B:r 
tillkenoa  giffvitt,  allenest  vill  aflF  nödhenn  vahra,  alt  H.  K.  M:tt 
medh  första  öpett  vattn  hijt  unDdhsettDingh  göra  lather  medh 
peDingar  och  pråffvinndt,  ty  thill  Aprilli  månan  inthett  myckett 
3ynner)igh  uthi  förrådh  ähr,  effter  såssom  M.  K.  B:r  uthaf  dett 
förslagett  jagh  H.  K.  M:tt  tillsenndt  haffver,  vardher  see.  För- 
modher  dherfhöre,  att  M.  K.  B:r  så  väl  såssom  dhe  anndre  godhe 
herrer  så  väl  Rickzeos  såssom  Cammer-rådh,  vardhe  dherom  hoss 
H.  K.  M:tt  tijdigh  påminnelsse  göra. 

Jagh  haffver  och  uthi  min  näst  förrige  schriffvelsse  till  M. 
K.  B:r  begärett,  att  hann  mine  privat  saker  ville  latha  vahra 
sigh  thill  thett  bedsta  befhalatt,  i  synnerheet  att  jagh  medh 
thett  första  måtte  kunna  fhå  vist  beschedh,  om  H.  K.  M:tt  vill 
raigh  oplatha  Daghöön,  ty  aldenstundh  jagh  migh  dherfhöre 
hafver  satt  uthi  themmeligh  vijdtlöftigheett;  ville  jagh  dher- 
fhöre gerna  haffva  vist  beschedh,  huru  dhermedh  bliffva  schall, 
på  dctt  jagh  mine  saker  dherefter  må  kunna  rätta,  och  icke  få- 
fcDgheligenn  komma  i  schadha.  Jagh  schall  gerna  tiena  M.  K. 
B:r  igenn  i  altt  dett  jagh  veth  honom  känn  lenndha  till  behagh. 
Förmodher  att  M.  K.  B:r  medh  thett  allerförsta  vardher  migh 
heropå  vist  beschedh  bekomma  latha.  Befhalendes  M.  K.  B:r 
etc.    Aff  Treidenn  denn  17  Martij  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


127.  Treiden  den  18  Mars  1624. 

Förord    för    Christoffer   Burmeister   att    få  på  sin  llfstid  behålla  några  gods, 
Bom  hans  hustras  fader  erhållit  under  förpantningsrätt  af  K.  Johan. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  etc.  Känn  jagh 
M.  K.  B:r  her  medh  brodhervenligenn  icke  förhålla,  att  breff- 
visare  edle  och  mannhafftigh  Christoffer  Burmeister,  som  för  een 
ryttere  unndher  mitt  compagni  hafver  sigh  bestella  lathett,  haff- 
ver gifft  sigh  medh  S[alig]  Hanns  von  Lybecks  dåtter,  och  be- 
sitter  någre  godz  som  hennes  fadher  uthaff  Konungh  Johan,  så 


Digitized  by  VjOOQIC 


278 

v&I  såssoin  Kouungh  Carl  (Högläffligh  i  åminnelse)  för  sin  be- 
viste tiänst  till  unndhcrpantt  bekommett.  Szä  aldenstundb  hann 
i  unndherdänigheett  ärnar  besökie  H.  K.  M:tt  om  samma  godt, 
att  hann  dhem  till  sin  liffstijdh  niutha  och  bekomma  mätte, 
hvarfhöre  ha£Fver  hann  aff  migh  begärett  dhenne  min  interces- 
sion  till  M.  K.  6:r,  att  hann  honom  dheruthinnan  ville  till  thett 
bedsta  beforderligh  vahra,  hvilkett  jagh  honom  icke  hafver  ve- 
ladh  eller  kunnedh  förvägre,  aldenstundb  hann  är  een  hurttigh 
karl  och  sigh  altidh  manligenn  och  väl  förhällett.  Försohr  migh 
fördennschuldh  till  M.  K.  B:r  szässom  och  brodhervenligenn  be- 
gärer,  att  M.  K.  B:r  för  min  schuldh,  ville  honom  boss  Hrs  K. 
M:tt  i  så  måtto  till  thett  bedste  förhielpe.  Jagh  schall  altidh 
vare  M.  K.  B:r  till  villie  och  behagh  igenu  i  hvadh  måtto  jagh 
känn.  Hann  för  sin  perssonn  vardher  och  sådhann  M.  K.  B:8 
gunstighe  befordringh  medh  all  tienstvilligheett  igenn  förtiäna. 
Förmoder  att  M.  K.  B:r  lather  honom  dhenne  min  recommenda- 
tion  tilgodho  åthniutha.  Befalendes  M.  K.  B:r  her  medh  uthi 
Gudz  nådige  beschyddh  thill  mycken  välmåghe.  AfF  Treidenn 
denn  18  Martij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 


128.     Egenhändigt.  Treiden  den  27  April  1624. 

På   grund    af    meddelanden    från    Radzivll    tror  han,  att  ett  stillestånd  skall 
med  säkerhet  komma  till  stånd. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tillför[8een]de8  synnerlige 
godhe  ven.  Näst  all  välmoghs  lyckönskan  och  min  broderlige 
tiensts  tilbiudelse;  kan  jagh  miu  K.  B.  icke  förholla,  att  jagh 
ingen  tvifvelssmåll  bär  dett  min  broder  uthaf  min  underdonige 
skrifvelse  till  Hanss  Kon.  Maijrtt  vår  nådigste  Konungh  och 
herre  någsaraptt  varder  förnimma,  huru  Ratzewill  haffver  haftt 
sin  Sccreterare  Kochlefski  boss  megh  i  Riga,  och  att  han  nogre 
synnerlige  veriF  och  ärender  haffver  til  migh  haftt,  hvilke  jagh 
icke  nu  so  fulkommeligcn  hafver  kunnedh  Hanss  Kon.  Maijrtt 
tilsenda,  uthan  ärnar  medh  de  förste  skepen  hitt  ankomma,  af- 
fcrdiga    StothoUaren    Adam    Skraffer    därmedh    till    Hanss    Kon. 


Digitized  by  VjOOQIC 


279 

M:U  til  Sveric,  på  dett  han  Hnnss  Kon.  M:tt  so  väll  sosom  min 
K.  B.  roä  kunne  grundeligen  referera  om  denne  säcken;  ty  så 
mycke  mitt  ringa  förstondh  förstrecker,  gifs  oss  nu  en  önskeligh 
legenhett  nogott  gått  att  befordra  för  vårtt  kere  federnesslandh, 
och  att  där  Hanss  K.  M:tt  åstunder  en  gonge  att  komma  uthur 
detta  longelige  krigedh,  att  vi  därtill  nu  en  godh  legenhett  be- 
komme.  Doch  pä  dett  att  Hnnss  Kon.  Maij:tt  må  någorlunda 
veta  retta  sine  sacker  därefter,  hafver  jagh  korteligen  någodh 
Hanss  Kon.  Maijitt  därom  tilkenne  gifvedh;  i  synnerhett  att  jagh 
vidt  tror  att  vi  kunne  nå  et  åhrs  stillestondh  på  de  conditioner 
sosom  Hanss  Kon.  M:tt  haffver  satt  i  vår  instruetion,  där  i  Konun- 
gen i  Polen  så  väll  som  Stenderna  skole  vara  förbundhne,  på 
dett  att  Hanss  Kon.  Maij:tt  icke  må  göra  nogen  stor  förgcfligh 
unkosten  på  dett  inlenske  so  väll  som  dett  uthlenske  folckedh. 
Och  ändoch  jagh  väll  vett,  att  til  efventyrs  Hanss  Kon.  Maij:tt 
skall  tycke  besverligedh  dett  Hanss  Maij:tt  ähr  blifven  så  lenge 
oppehoUen,  och  att  Hanss  Kon.  M:tt  alredhe  haffver  giortt  så 
stor  unkosten  på  dett  uthlenske  folcken8s(!)  verfvande  och  att 
man  kan  suspitionera  att  Polackerna  allenst  till  att  desarmera 
088,  socker  detta  ett  åhrs  stilleståndh ;  så  haffver  jagh  inte  anner- 
lunda  på  denne  tidhen  vist  att  göra,  efter  Hanss  Kon.  Maijits 
instruetion  och  breff  (så  mycke  jagh  dem  förstår)  inte  annadh 
innehoUer.  Jagh  förmåder  och  att  när  Hanss  Kon.  Maij:tt  får 
förnimma  alle  de  motiver  jagh  haffver  haftt,  roigh  så  ernått  dem 
att  förklara,  att  dett  inte  skall  kunne  vara  Hanss  Kon.  M:tt 
ernått.  Ty  megh  tyckes  inte  ringa  vara  att  Polackerna  hafvc  så 
gfitt  som  tvungedh  en  fulmachtt  aff*  deress  Konungh  under  hanss 
hondh  och  segell,  och  att  han  sigh  sielff*  förbinder  att  afsto 
medh  a[ll]  hostilitet  och  practiker  så  lenge  stilstondett  varar, 
[det]  jagh  achtar  vara  en  godh  trappa  till  att  stiga  till  h[ögre] 
Bucker;  så  snartt  hitt  någott  skep  kommer,  skall  jagh  uthför- 
Hgen  då  medh  Adam  Skraffer  skrifva  min  K.  B.  till  om  altt 
detta  och  hvadh  mitt  ringa  betenkiande  här  i  ähr.  I  medlertidh 
begerar  jagh  brodervenligen  att  min  K.  B.  vill  altt  dett  såsom  i 
8å  mätte  aff*  migh  här  i  en  trogen  och  godh  meniogh  giortt 
ähr  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  till  dett  beste  uthydha  sosom  och 
eliest  i  alle  måtte  late  migh  och  de  miue  vara  sigh  till  dett 
beste  befalledh.  Jugh  skall  altidh  finness  min  K.  B.  trogen  och 
tienstvilligh  igen.  Befaller  hcrmcdh  och  altidh  min  K.B.  snmptt 
hanss  käre  husfru  och  vordnadher  (dem  han  på  min  och  min 
husfruss    veghne    kerligen   helse   vill)   Gudh  den  Alzmechtigh[e] 


Digitized  by  VjOOQIC 


280 

til    mycken    lycko    och    välferdh.     AflF  Treiden    den    27  Aprilis 
Anno  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jncobus  De  La  Gardie  m.  p. 


120.  Riga  den  12  Maj  1624. 

StilleståDdet    år   förlängdt    på    minst    ett    år.  och   på  tu,  derc9t  det  icke  två 
månader  på  förhand  uppsäges. 

Välborne  herre,  käre  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Näst  all  vällftirdz  lycköndpchningh  och  een  brodcr- 
venligh  och  flitigh  tackseijelssc  för  månge  bevijste  välgärningar, 
dem  jagh  medh  nll  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  igen 
förschylle  vill,  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligon  icke 
förhålle,  att  jagh  ingen  tvifvelsmhål  bär,  dett  M.  K.  B.  uttuflT 
min  8&  väll  såsom  mine  coUegcrs  underdAnige  schrifvelsse  till 
K.  M:tt  förnimmandes  varder,  huru  såsom  vij  hafve  varitt  medh 
dhe  Pålensche  commissurier  till  mötes,  och  stilleståndett  på  ectt 
åhr  prolongeret,  medh  den  clausula  och  förordett,  att  om  een 
den  andre  icke  opsäger  stilleståndett  två  månader  tillförenne, 
skall  samme  stilleståndh  vhara  i  tu  åhr,  effter  såsom  min  käre 
broder  uttuff  uttcopian  af  contractet,  som  jagh  H.  K.  M:t  härhos 
tillsänder,  videre  hafver  till  att  see  och  förnimme.  Jagh  hade 
och  väll  velet  sende  H.  K.  M:t  protocoUet,  såsom  och  uttcopian 
af  Konungens  udi  Pålen  och  Ständernes  fullmachtt,  som  dhe 
Pålensche  commissarier  hafft  hafve,  men  effter  icke  allenncst  tij- 
den  dctt  så  hastigtt  [icke]  kan  tillåthe,  uttan  och  elliest  synnerlige 
orsaker  äre,  hvarföre  man  hos  denne  posten  icke  tåres  sådantt 
cventyre,  hafver  jagh  för  gått  befunnitt  innan  tree  eller  fy  re 
dagar  att  aflfardige  Ståtthollaren  Adam  Skraffer  der  medh  till  H. 
Kon.  Maijrtt  på  dett  H.  K.  M:tt  må  grundtligen  fhå  föinimme, 
för  hvadh  orsakers  schuldh  vij  så  udi  saken  här  procederet 
hafve,  och  i  synnerheet,  att  H.  K.  M:t  må  spörgie,  huru  såsom 
staten  nu  udi  Pålen  förevettcr,  och  att  oss  nu  een  dör  öpncs 
till  store  och  vichtige  saker.  Hvarföre  begärer  jagh  broderven- 
ligen,  att  M.  K.  B.  ville  hos  H.  K.  M:t  begå,  att  H.  K.  M:t 
denne  ringe  drögzmålen  icke  ville  udi  onåder  optage,  till  dess 
förbemeltte    Ståtthollaren    Adam   Skraffer  dijt  ankommer.     Jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


281 

förmoder,  att  när  H.  K.  M:t  alle  saker  fhår  förnimme,  huru  så- 
som aht  här  afflupett  är,  dett  H.  K.  M:t  skal  hafve  der  till  eett 
nådigtt  behagh,  och  att  H.  K.  M:t  [i]  dett  Därmest  kan  till  sin  sco- 
pum  komme.  Dette  hafFver  jagh  allenest  udi  een  hast  velett 
H.  K.  M:t  och  M.  K.  B.  tillkenne  gifve,  på  dett  att  H.  K.  M:t 
och  M.  K.  B.  mage  vette  att  stilleståndet  är  oprättet,  och  att 
man  må  alle  förgefflige  expenser  förbijgå,  såsom  och  att  H.  K. 
M:t  sine  saker  derefter  dirigere  kan,  ty  jagh  ingen  tvifvelsmål 
bär,  att  dette  stilleståndet  uttafF  Konungen  udi  Pålen  (dogh  kan 
skee  emot  hans  villie)  så  väll  såsom  aff  Ständerne,  skall  oprich- 
teligen  hållitt  bliflFve,  för  hvad  orsakers  skuldh,  vill  jagh  derom 
inthett  vidtlyffteligere  förmäle,  uttan  remittere  sådan tt  till  Stått- 
hollarens  Adam  SkrafFers  ankompst. 

Till  beslutt  betackar  jagh  min  käre  broder  flitteligen  för 
sitt  omach,  som  M.  K.  B.  udi  mine  particularsakers  bestellningh 
hafft  hafver,  i  synnerheet  att  jagh  hafver  bekommitt  beskedh 
oppå  Dagöön,  ty  ändogh  migh  högtt  besvärligitt  faller  denn  ter- 
minen att  hålle  som  migh  är  föresatt,  så  vill  jagh  lijkväll  till 
dett  närmeste  göre  min  ilijt,  att  dett  skall  efFterkommitt  blifve, 
och  derom  vidtlyflFteligere  M.  K.  B.  med  Ståtthollaren  Adam 
Skraffer  tillskrifve,  huru  derom  min  meeningh  är,  och  hvadh 
jagh  begärer,  att  i  köpebrefvett  ännu  må  blifve  infördt,  begärer 
brodervenligen,  att  M.  K.  B.  så  här  effter  såsom  här  till  vill 
laihe  sigh  mine  saker  till  dett  beste  befalede  vare;  udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  honom  till  villie  och  behageligh  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  M.  K.  B.  etc.  Aff  Rijga  denn 
12  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Tillägg  i  duplettexemplaret,  dat.  d.  13  Maj  s.  å.: 

Välborne  herre  käre  broder  detta  brefvett  hafver  jagh  duble- 
ret,  och  dett  andre  hafver  jag  sändt  på  galeijen  med  Sven 
lackeij,  och  innan  få  dagar,  vill  jag  H.  K.  M:t  och  M.  K.  B. 
vidtlyffteligere  tillskrifve. 


Digitized  by  CjOOQIC 


282 


130.  Biga  den  17  Maj  1624. 

Förord  för  löjtnanten  Christoffer  Richter,  som  mist  sina  gods,  hvilka  ligga 
under  Sanzel,  så  länge  stiUeståndet  varar,  att  erhålla  vederlag,  emedan 
han  troget  och  flitigt  tjent. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jogh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  denne  adelsperso- 
nen och  leutnampten  under  Capiten  Antonij  Murijs  compagni, 
benemd  Christoffer  Richtter,  hafver  mist  eine  godz,  som  liggie 
under  Sunsill,  så  länge  dctte  stilleståndett  varatt  haffvcr,  och 
fördenschuld  är  till  sinnes  Kon.  Maij:tt  vår  AUernådigeste  Konungh 
och  herre,  om  befordringh  udi  sine  saker  i  all  underdånigheet 
att  besökie,  helst  effter  min  käre  broder  udi  min  närvarelse  till- 
sade honom  vidh  Treigden,  att  han  ville  honom  hos  H.  K.  M:t 
till  vederlagh  för  samme  sine  godz  förhiclpe;  sä  aldenstundh 
han  hafver  hos  migh  om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  bro- 
der fliteligeun  auhållitt,  hafver  jagh  fördenschuldh  sådantt  honom 
icke  förvägre  velett,  helst  effter  han  är  een  trogen  och  flitigh 
karll  och  sedan  som  han  kom  udi  H.  K.  M:tz  tienst,  sigh  troli- 
gen och  fliteligen  förhållitt  haffver.  H vårföre  begärer  jagh  bro- 
dervenligen, att  M.  K.  B.  ville  honom  hos  H.  Kon.  M:t  der  till 
förhielpe,  att  han  må  antingen  vid  Pernuell  eller  någon  annan 
ortt  här  udi  landett  någorlunde  vederlagh  bekomme,  effter  han 
öfver  40  bönder  som  under  hans  gårdh  varitt  hafve,  mist  hafver. 
Förseer  migh  till  M.  K.  B.  att  han  låter  honom  denne  fnin  för- 
skrifft och  sin  trogen  tienst  till  gode  åttn[i]utte;  udi  hvad  måtto 
jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  vilie  och  tienst  igen,  gör 
jagh  altijd  gerne,  och  han  för  sin  ringc  person  varder  sådan 
min  K.  B:s  gunstige  befordringh  effter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendcs.  Befalendes  M.  K.  B.  etc*  Aff  Rijga  den  17 
Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


283 


lai.  Biga  den  18  Maj  1624. 

Om  stilleståndets  afslataude  och  motiverna  derför  skall  Ståthållaren  Adam 
Schrapfer  vid  sin  ankomst  lemua  redogörelse.  Tackar  för  det  nya  bref- 
vet  å  FelUn,  TarTest  och  Helmet  samt  det  na  afgjorda  köpet  om  Dagön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  brodher- 
veoiigen  icke  förhålla,  att  endoch  jagh  ifrå  Treiden  H:s  K.  Mitt 
tilUchrcff,  dctt  jagh  ville,  så  snardt  jagh  thill  Righa  ahnnkohmme, 
affardighe  Stfidthollarenn  Adam  Schraffer  thill  H.  K.  M:tt  medh 
all  beschedh,  hvadh  såssoin  Radzevils  secreterare  medh  migb 
hadhe  taldt,  och  elliest  hvadh  såssom  här  altt  dher  thill  var  paa- 
seradt;  lickväl  effter  voivoden  Skumin  senndhe  ryttmestarenn 
Zögh  med  brefT  hijtt  thill  migh  till  Kigha,  dheri  hann  till  kenna 
gaff  sigh  vahra  till  Baldunen  i  Curlandh  ahnnkommen,  och  bc- 
gcredhe,  att  jagh  effter  vårtt  gjordhc  affschedh,  ville  komma 
medh  honom  dhen  1  Maij  tillsammens,  hafFver  jagh  måst  för- 
ändra min  mehningh,  och  oppchålla  Stådthållarenn  Schraffer  här 
qvar  (efter  jagh  ingen  mehr  ähn  Flcmingen  och  honom  så  ha- 
stigdt  kunne  förschriffva,  och  detta  verckcdh  ingenn  dilation 
kunne  lijdha,  aldenstundh  stilluståndett  fast  till  änndan  nalcka- 
dhes)  på  dett  och  att  hann  sedhann  medh  eett  kunndhe  H.  K. 
M:tt  berättelsse  göra,  hvadh  här  så  väl  offendtligh,  såssom  ge- 
nom hemlighe  discours  handlat  och  förelupedh  ähr.  Dherfhöre 
jagh  honom  nu  dher  hedhann  till  H.  K.  M:tt  afferdigedh  haff- 
ver,  och  honom  alle  acter  och  handlingcr  sampt  prothocoUet 
medhgiffvitt,  af  hvilket  M.  K.  B:r  vardher  förnimmendhes,  hvadh 
för  orsaker  och  motiver  oss  bevekt  haffver,  stilleståndett  på 
dette  sätte  att  förlengra.  Håller  och  vist  dherfhöre,  att  när  M. 
K.  B:r  dhcsse  saker  vardher  medh  Hijdt  igenom  lässandhes,  att 
bann  dheruthi  månghe  unndherlighe  saker  vardher  förnimmen- 
dhes, och  dher  uthaff  see,  huru  Gudh  unndherligenn  uthi  vare 
fienders  och  vedherparthers  hiertta  opererer,  att  dhe  ovethann- 
dhes  sigh  medh  vår  mehningh  conjungera,  szåssom  och  thill  een 
dehll  dheres  stats  oläghennheet  och  nödh  oss  opteckia.  Jagh 
tviffler  fuller  inthett,  att  H.  K.  M:tt  högdt  schall  ahnnsee  och 
öffvervägha  dhe  store  vitia  och  defecter  såssom  Konungen  i 
Pohlens  så  väl  som  Stenndernes  fuUmacht  innehafTvcr,  medh  tit- 
lerne  så  väl  såssom  uthi  forman,  hvilkett  jagh  medh  mine  coUe- 
ger  och  noghsampt  hafver  kunnatt  besinna  och  öffvervägha,  efter 


Digitized  by  VjOOQIC 


284 

8å8som  uthaff  prothocollet  och  dhett  tftal  jagh  raedh  dhem  haft 
hafver,  är  thill  att  see.  Menn  för  dhc  anndre  circumstantier, 
och  dhe  saker  såssom  Radzewill  och  dhenne  här  SkumiD  medh 
anndre  sinc  consorter  oss  haffver  optäckt,  haffve  vij  inthet  fun- 
nit rådhsampt  annorlundha  uthi  saken  procedera.  Mehra  argii- 
menter,  rationes  och  schal  som  oss  dher  till  hafver  förorsakatt, 
haffver  jagh  genom  Borghmestarenn  UUrich  uthi  een  memorial 
för  Adam  Schraffer  lathett  opteckna*),  hvilckett  hann  M.  K.  B:r 
schall  öffveranndtvardha,  pä  dett  att  M.  K.  B:r  H:s  K.  M:tt  deste 
bettre  unndherrättelse  göra  måtte.  Jagh  vittnar  dhett  vedh 
Gudh,  att  vij  heruthi  effter  vårtt  ytterste  förståndh  medh  all  tro- 
heot  dhenne  saken  driffvitt  haffva;  håppes  och  att  Gudh  schall 
giflfva  nådhen  thill,  att  man  framdeles  bettre  effccter  dheraff  be- 
6nna  schall,  szå  att  fast  ann  H.  K.  M:tt  nu  känn  hafva  giordt 
någon  unnkåstnatt  opå  dhett  fremmendhe  krigzfolkz  värffningh, 
att  dhett  fuller  sigh  schall  een  gångh  löbna.  Förmodher  dher- 
fhöre,  att  M.  K.  B:r  så  väl  såssom  dhe  anndra  godhe  herrer  uth- 
aff vare  medhbrödher,  hvilke  H.  K.  M:tt  dett  vardher  comrau- 
nicera,  uthi  bestå  måtton  uttydha.  Hvadh  prothocollet  vidhkom- 
mer,  szå  är  dett  fuller  icke  aldeles  så  fuUenkommen  uthfördt, 
szåssom  man  dhett  vidtlöfftigere  medh  ordcnn  haffver  tracteret, 
och  ähr  dher  thill  schuldh:  att  secreternren  Koije  inthett  fick 
vahra  dher  hoss  för  denn  olycka  honom  dhå  henndhe,  att  hnnns 
barn  dödh  bleff,  och  secreteraren  Helffrichs  memoria  inthett  si 
ville  tillräckia,  altt  allena  behålla  och  annotera.  Dherfhörc  vohre 
väl,  att  H.  K.  M:tt  på  een  annan  tijdh  till  sådhane  handlinger, 
sådhane  perssoner  ville  latha  förordna,  som  dher  thill  kunne 
vahra  tienlighe,  måste  nu  dherfhörc  alle  saker  så  derefter  judi- 
ceres,  såssom  vij  medhelun  dhevthill  hafft  haffva.  Hvadh  origi- 
nal contracten  vidhhommer,  dhem  haffver  jagh  här  hoss  migh 
qvar  behållet,  aldennstundh  Adam  Schraffer  är  först  förrest  he- 
dhann  och  thill  Reffle.  Om  H.  K.  M:tt  dhenn  dijtt  begärer, 
känn  M.  K.  B:r  migh  medh  första  schipp  hijtt  kommer,  dett 
vetha  latha,  szå  schall  jagh  dhenn  strax  öfversenndha.  Om  alla 
anndra  saker,  huru  dhe  nu  här  hoss  oss  förevetha,  vardher  Stådt- 
hollarenn  Adam  Schraffer  M.  K.  B:r  all  vidtlöfftigh  unndhcrräi- 
telsee  görendes.  Begärer  brodhervenligenn,  att  M.  K.  B:r  medh 
dhett  allerförste  honom  till  een  godh  expedition  hoss  H.  K.  M:tt 
förhielpa    ville,    effter    hann    nu    inthett    heriffrå    lenghc    mistes 


*)  Handlingen  synes  vara  förlorad. 


Digitized  by  VjOOQIC 


285 

känn,  bådhe  för  dhenD  rättelese  daglicnn,  som  nu  ahnnsngdt  ähr, 
»zåssom  och  för  anndre  civil  saker. 

Till  bcsluth  betacker  jagh  M.  K.  B:r  vennligenn  för  dhett 
omak  som  hann  för  min  schuldh  hafver  haft  iithi  mine  privat 
saker;  i  dett  han  icke  allencst  haffver  schaffatt  raigh  ett  nytt 
breff  opå  Felin,  Tarwest  och  Helmett,  uthann  och  besluthett 
kiöpett  medh  H.  K.  M:tt  opå  Dnghöön.  Jagh  schall  gerna  fin- 
nes M.  K.  B:r  till  tiennst  och  villia  igenn  uthi  hvadh  måtto  jagh 
kan,  ty  enndoch  migh  fast  besväriigett  är  förekommett  dhenn 
terminen  att  hålla,  szåssora  M.  K.  6:r  hafver  låffvatt  och  till- 
sagdt,  efter  jagh  migh  dhett  aldrigh  hadhe  innbillat  och  förmo- 
dhatt. Doch  likvell  efter  jagh  spor,  att  M.  K.  B:r  dhett  uthaff 
een  godh  mehuingh  migh  och  dhe  mina  till  godho  giordt  haff- 
ver, ahnseer  jagh  inthett  medh  hvadh  oläghenhcet  och  schadha 
jagh  nu  här  haffver  måst  samma  peningar  tillvägha  bringha, 
szåssom  åftbemälte  Adam  SchrafFer  M.  K.  B:r  varder  berättan- 
dhea,  att  jagh  bådhe  mine  säthegårdhar  Jackowal  och  Kijdhe 
haffver  dherfhöre  uthsatt,  och  ähnn  dheruthöffver  här  opå  inte- 
resse  måste  dhcrthill  optagha  een  stor  summa  penin^har.  För- 
modhar,  att  om  Gudh  sin  vclsignelsse  giffver,  dett  jordhtorffven 
sådhannt  igen  känn  inbringha,  doch  bedher  jagh  M.  K.  B:r  att 
hann  efter  sitt  löffte  ville  latha  någre  fhå  ordh  in nf höra  uthi 
samma  breff,  szåssom  jagh  dhem  uthi  uthcopian  dheraff  ad  mar- 
ginem  hafver  lathett  för  någre  rationer  och  orsaker  schuldh 
ahnntckna  som  Stådthollarenn  Adam  Schraffcr  vardher  M.  K. 
B:r  berättendhes.  Om  jagh  M.  K.  B:r  opå  dhenne  orthen  känn 
någODD  tiänst  igenn  bevisa,  sknll  hann  altidh  finna  migh  dher 
thill  bercddh;  öndscher  hermedh  M.  K.  B:r  snmpt  hanns  elsche- 
lighe  käre  huusfru  af  Gudh  dhenn  Allerhögsta  myckenn  lycka 
och  vclsignelsse  medh  dheres  k.  unghe  szonn,  som  Gudh  dhem  nu 
medh  velsignat  hafver,  och  att  hann  ville  latha  honom  opvexa  uthi 
sin  Guddommelighe  fruchtann  och  alle  riddermettighe  dygder; 
hans  helighe  nampn  till  ähra,  M.  K.  B:r  samptt  hanns  hclc  familia 
thill  myckenn  hugnat  och  tröst,  hvilken  mildrijke  Gudh  jagh  M.  K. 
B:r  sampt  hanns  elschelighe  k.  hussfru  och  vårdnadher  (dhem  hann 
på  mine  vegne  medh  min  kärlighe  tienst  och  myckett  gått  helssc 
vill)  till  myckenn  lycka  och  välfärdh  vill  brodhervenligenn  befhalat 
bafva.  Onndschendhes  att  vij  snardt  medh  helssa  och  godhe  tijdhen- 
der  måtte  finna  hvar  anndre.     Aff  Righa  dheun  18  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


286 


182.  Biga  den  26  Maj  1624. 

Förord  för  ståthållaren  på  Trelden  Qcrbard  von  Lewoldh  att  få  bekräftelse 
å  en  liten  bondby  Ajas,  som  förat  legat  under  Jungfrnbof,  men  blifTit 
honom  tills  vidare  förlänad  för  den  myckna  >gä8tning>  hvarmed  han 
besväras  af  resande. 

Välborne  hcr  Cantzler  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
raedb  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  Ståtthollaren  på 
Treigden  V.  Gertt  von  Lewoldh  haffver  uttafF  resande  folch  stor 
gestninghf  så  utt  han  icke  allenest  måste  fortare  den  doell  som 
H.  K.  M:t  honom  till  sitt  underhåM  nådigest  undt  och  cffterlatiit 
hafver,  uttan  och  snarest  sngtt  mestepartten  afF  dett  som  hau 
tilltörenne  förvärfFvett  haffver,  för  honom  åttgår,  effter  han  är 
der  på  een  almännevägh  och  altid  tillsöchningh  hafver;  hvarföre 
och  på  dett  att  han  må  sig  deste  bettre  underholle  kune,  haff- 
ver jagh  oppå  hans  trägne  och  flittige  begäran  till  Kon.  M:tz 
vår  Allcrnådigeste  Konungz  och  herres  videre  ratification  lattett 
inryme  honom  een  ringe  lägenheet  som  kallas  Aias,  der  allenest 
någre  fhå  bönder  ärc  och  fögo  räntte  kune,  hvilken  lägenheet 
med  dess  underliggiende  bönder  tilförenne  hafver  under  Jung- 
fruhoff  legatt,  som  S.  Conradt  Yxell  een  tijdh  innehade,  men 
icke  är  uttaff  dhe  godzen  som  till  Lempsill  lyde,  och  H.  K.  M:t 
bårgmestare  och  rådh  här  udi  stadenn  nådigest  undt  och  effter- 
lattett  haffver.  Så  aldenstundh  han  H.  K.  M:t  och  Sverigis  crone 
een  tijdh  långh  troligen  och  Hiteligcn  tientt  hafver,  tilbiuder 
sigh  och  än  ytterligare  (effter  såsom  han  sigh  och  schyldigh  och 
plichtigh  kenner)  för  H.  K.  M:t  och  heelé  den  Konungzlige  fa- 
milien  lijff  och  blodh  ospartt  haffve,  så  länge  han  leffver,  och 
Gudh  denn  Aldrahögste  haffver  honom  med  mfinge  barn  nådeii- 
gen  velsignet,  och  han  hafver  ringe  medell  och  godz,  dermed 
han  dem  med  kläde  och  oppehälle  försörgio  känn,  begärer  jagh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  effter  sin  gun- 
stige  tillseijelsse  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh  vara, 
och  dertill  förhielpe,  att  han  må  på  bemälte  Aias  och  dhe  ii 
bönder  der  under  liggie  H.  K.  M:tz  confirmation  bekomma,  pA 
dett  att  han  må  sig  deste  bettre  hielpe,  och  sigh  och  dhe  sine 
underhålle  kune.  Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
Inter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst 
till    gode    åttniute.     Udi    hvadh    måtto    jagh   kan  vare  min  käre 


Digitized  by  VjOOQIC 


287 

broder  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jngh  altijd  gärne,  och  han 
för  sin  ringe  person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige  be- 
fordringh  eflFter  sin  ytterste  förmögenheet  förtiennndes.  Dette 
jagh  min  käre  broder  brodervenligen  icke  haffver  kunnet  oför- 
mältt  late,  befalendes  etc,     AS  Rijga  den  25  Maij  åbr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


183.  Biga  den  26  Maj  1624. 

Förord  för  två  rådsperaoner  Paul  Helmet  och  Oöran  Kock,  att  få  ersättniDg 
för  1900  taoDor  råg  och  malt,  som  de  för  ta  år  aedaa  fönträckt,  och 
för  Sekreteraren  Andreas  Koije,  aom  ofta  bftrftdt  vid  fredsnnderhaudlin- 
gar,  att  få  en  förlän  ing  i  Ingermauland  eller  Finnland*). 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle  att  effter  bårgmestere  och 
rådh  här  udi  staden  hnffver  deres  sccreterere  Andream  Koije 
till  H.  K.  M:t  med  någre  deres  saker  affärdigett,  och  i  synncr- 
hect  till  att  fordre  vedcrlagh  för  den  spannemåll  som  dhe  H. 
K.  M:tt  försträchtt  haffvc,  uldenstund  här  nu  temmeligh  dyr  tijdh 
ur,  ty  här  i  åhr  ringe  spannemåll  fallen  är,  hvarföre  dyrhetcn 
dagligen  dagz  mecre  förorsakes.  I  synnerheet  äre  två  rådzper- 
soner,  her  Pofvell  Helmett  och  Jörcn  Höck  som  för  tu  åhr  se- 
dann opå  min  käre  broders  och  mitt  anmodende  effter  Kon. 
M:tz  befalningh,  hafve  tilhopa  försträchtt  nijtton  hundrade  tun- 
nor spannemmåll  udi  rågh  och  maltt,  hvilke  migh  dagligen  om 
deres  bettalningh  öfverlöpe  och  plage,  effter  jagh  samptt  med 
rain  käre  broder,  migh  emoot  dem  förskrifvitt  hafve r,  att  jagh 
dem  deres  bettalningh  förskaffe  ville.  Och  ändogh  dhe  förleden 
åhr  skulle  deres  vederlag  udi  Finland  bckomme,  effter  såsom 
jagh  aff  den  designation  som  min  käre  broder  och  dhe  gode  her- 
rer  män  och  Cammerrådh  deropå  underskriffvit  haffve,  förnum- 
mitt,  och  dhe  hafve  deres  fuUmcchtige  icke  med  ringe  omkost- 
nadt  dijtt  hufft,  hafve  dhe  lijkväll  sådantt  iothett  bekom  me  kun- 
nett,    aldenstund   H.  K.  M:t  hafver  den  wpannemåll,  som  der  till 

*)  Ståthållaren  Hans  Reckenberger  fick  den  8  Sept.  1624  Kongl.  br<^f 
att  Inrymma  honom  Testama  hof,  med  underlydande,  som  ligger  i  Pernnu- 
kretsen,  Tester  om  staden. 


Digitized  by  VjOOQIC 


288 

förord nndt  var,  till  andre  nödtorfftige  uttgiffier  använde  lätet. 
Hvarföre  beder  jagh  min  käre  broder  brodervenligen,  att  han 
vill  hos  H.  K.  M:t  så  vidt  begå,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville 
deropå  een  förordning  göre  late,  att  dhe  mage  på  ecn  annen 
ortt  för  sådan  deres  godvillige  försträckningh  vederlagda  bliffve, 
på  det  att  jagh  icke  allenest  må  blifve  qvitt  med  deres  daglige 
besvär  och  öfverlåpp,  uttan  och  framdeles,  der  så  nöden  trängde 
hos  dem  credit  hafve. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  denne  deres  secretcrere  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh  vare,  effter  jagh  aff  honom  all  troheet  och  flijtt  udi 
H.  K.  M:t  tienst  sportt  haffVer.  I  synnerheet  hafver  jagh  och 
mine  colleger  i  vintres  då  vij  honom  udi  commissions  sakerne 
offta  brukade,  hans  troheet  och  synnerligh  flijtt  förnummett. 
Tvifler  och  inthett,  att  der  H.  K.  M:t  änn  videre  täckes  honom 
udi  någre  saker  bruke,  dett  hnu  med  all  trogen  och  ödmiuk 
tienst  varder  sådantt  effter  sin  ytterste  förmögenheet  förrättan- 
des. Förscer  mig  till  M.  K.  B.,  att  han  lator  honom  denne  min 
för8kriff't  och  sin  trogen  tienst  till  gode  åttniute.  Udi  hvad 
måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  till  villic  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altidh  gerne,  och  ändogh  H.  Kon.  M:tt  nådigest  haflfver 
niigh  tillschrifvitt,  att  jagh  skulle  honom  här  någre  godz  inryme; 
haff*ver  sådantt  lijkväll  icke  skee  kuunett,  aldenstund  här  omkringh 
ingen  sådann  lägcnheet  är,  som  han  kan  vara  belåttcn  mcdh, 
uttan  jagh  haff^vcr  allenest  tre  eller  fyre  arme  bönder,  som  Jeso- 
vitterne  tillförenne  haff't  haff've,  oppå  H.  K.  M:tz  nådige  bchagh 
honom  inryma  lathet,  och  aldenstund  han  är  nu  tillsinnes  hos 
H.  K.  M:t  i  underdånigheet  om  någon  lägcnheet  udi  Ingermanne- 
land  eller  Estlundh  att  anhålle;  begärer  fördenschuld  broder- 
venligen, att  M.  K.  B.  genom  sin  gunstige  befordringh  hos  H. 
K.  M:t  dertill  förhielpe  ville,  att  honom  må  någon  lägenhect  på 
bemeltte  ortter  inrym pt  bliffve,  på  dett  att  han  må  sådantt  deste 
säkrare  niuta  och  innehafve.  Förseer  migh  visserligen  till  M. 
K.  B.  att  hann  honom  härutinnan  all  gunstig  befordringh  be- 
vijsendes  varder,  på  dett,  att  han  må  sin  trogen  tienst  till  gode 
åttniute,  och  derigenom  till  deste  större  troheet  förorsakett  bliff*va. 

Detta  jagh  min  K.  B.  brodervenligen  icke  hafver  kunnatt  un- 
dcrlate;  befalendes  M.  K.  B.  etc.    Aff  Rijga  den  25  Maij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


Digitized  by  VjOOQIC 


289 


134.  Biga  den  2  Juni  1624. 

önskar    tre    års    förlängning  af  kontraktet  om  arrendet  ä  kronans  inkomster 
af  Käksbolms  ocb  Nöteborgs  län,  pä  drägliga  vilkor. 

Välborne  her  Cantzler,  käre  broder  och  tillförseendea  syn- 
nerligc  gode  ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndschning  och  een 
brodervenligh  och  flitigh  tackscijelsse  för  rain  käre  broders  be- 
vijste  välgärningar,  och  i  eynnerheett  för  hans  haffde  omach  udi 
mine  privat  saker,  så  väll  ora  Dagöön,  att  H.  K.  M:t  migh  den 
nådigest  till  köpz  oplattet  haffver,  såsom  och  elliest,  hvilkett  hos 
migh  udi  tacksarnptt  rainne  behållee  skall  så  länge  jagh  leffver, 
kan  jagh  min  käre  broder  här  med  brodervenligen  icke  förhålle, 
att  ciFter  min  arrendztermin  på  Kexholms  och  Nötebårgz  arren- 
dcr  snartt  uthe  är,  och  dhe  gode  herrcr  och  män  Cammerrådh 
haffve  udi  deres  sidste  skrifFvelse  begäret,  att  jagh  skulle  dem 
een  fullkombligh  underrättelsse  och  qvitteringer,  opå  denn  leff- 
reringh  som  till  garnisonen  skedt  är,  så  länge  jagh  samma  länn 
arrendzvijs  innehafft  haffver,  medh  förste  lägenheet  tillskicke; 
hvarföre  haffver  jagh  brefvijsere  och  min  tienere  medh  een  full- 
kombligh richtigheet  och  qvitteringer  häriffrån  till  välbemcltte 
gode  herrer  och  män  afFärdigett,  hvaruttaff*  dhe  en  godh  under- 
rättelse haffvandes  varde,  och  jagh  för  min  person  förmoder,  att 
dhe  dermedh  skole  väll  tillfridz  vare  och  sigh  åttnöije  lathe. 
Och  aldenstundh  jagh  haffver  een  temmeligh  summa  på  mine 
»idst  giorde  för8träck[nin]gar,  uttaff  H.  K.  M:t  och  cronan  till 
att  fordra,  och  [uti]  den  contract,  som  emillan  H.  K.  M:t  och 
migh  oprättatt  bleff,  då  jagh  bemälte  arrende  inträdde,  uttrycke- 
ligen  förmäles,  att  jagh  samma  län,  framför  någon  annan  för  så 
högh  summa  som  någon  derföre  biude  kunde,  sedan  samme  ar- 
rendz  åhr  uthe  vore,  behoUe  skulle;  haffver  jagh  fördenschuld 
bemelte  min  tienere  udi  fullmachtt  och  befallningh  giffvitt,  att 
han  på  mine  vägner  med  dhe  gode  herrer  och  män  Cammerrådh 
accordere  skall,  att  jagh  meerebe[mäl]te  länn  ännu  med  visse  con- 
ditioner  udi  tre  åhr  behålle  må.  Hvad  såsom  jagh  derföre  uttan 
min  skada  gifva  kan,  hafver  jagh  honom  min  meeningh  udi  så 
måtto  optccktt.  Brodervenligen  begärendes  att  min  käre  broder 
samptt  med  dhe  andre  gode  herrer  och  man  Cammerrådh,  ville 
ansce  att  jagh  samme  länn  icke  med  ringe  omkåstnadt  förbätt- 
ratt    hafver,    och    hos    H.   K.  M:t  så  vidt  begå,  att  jagh  bomältc 

Axet  Oxemtiema  JJ:  6.  19 


Digitized  by  VjOOQIC 


290 

länn  för  mine  godvillige  föraträckninger,  framför  någon  annan 
effter  contractens  innehäld  och  lydelse,  pä  tre  åhr  tillgörendes 
niuthe  och  innehaffve  mft,  såsom  och  att  den  räntta  som  der 
uttaff  länen  falla  kan,  icke  må  till  dett  dyreste  och  altt  för  högtt 
räcknatt  bliffve,  effter  jagh  för  min  person  måste  och  för  oåhr 
och  andre  förefallende  incommoditeter  udi  så  måtto  eventyre; 
dertill  med,  om  man  skulle  almogen  öfver  deres  förmågo  med 
uttlagerne  plage  och  betunge,  skulle  dhe  väll  ryme  sin  kos  öffver 
gräntzen  in  på  den  Ryske  sidan,  hvilkett  H.  K.  M:t  och  rijkett 
icke  till  ringe  skada  lände  kunde.  Dette  jagh  min  käre  broder 
brodervenligen  icke  haffver  kunnet  oförmältt  late.  Befalendes 
M.  K.  B.  etc,     Atf  Rijga  denn  2  Junij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


186.  Pernau  den  19  Juli  1624. 

Förord  för  ståthållaren  i  Pernau  Hans  von  Reckenberger  att  få  Eongl.  Maj:ts 
bref  å  visst  underhåll  och  underrättelse,  om  han  får  längre  behålla  ar- 
rendet å  länet;  llkaisom  ersättning  för  1300  d  al  er  han  i  Narva  försträckt 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här- 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  StåtthoUaren  edell  och 
välbördigh  Hans  Kickenbärgh  haffver  hos  migh  anhållitt,  att  jagh 
min  käre  broder  på  hans  vägner  tillskriffve  ville,  dett  min  käre 
broder  ville  honom  hos  Kon.  Maij:tt  min  allernådigeste  Konungh 
och  herre  der  till  förhielpe,  att  han  så  väll  som  andre  H.  K. 
M:tz  Ståtthollarc  här  udi  landett  måtte  sin  besoldningh  och  un- 
derholdh  bekomme,  effter  honom  elliest  vill  besvärligitt  falla, 
sigh  att  underhålle.  Hvilken  hans  begäran  jagh  icke  haffver 
kunnett  uttslå,  brodervenligen  begärandes,  att  min  käre  broder 
vill  honom  härutinnan  till  dett  beste  befordcrligh  vara  och  dher- 
till  förhielpe,  att  han  må  H.  K.  M:t[s]  underschrefven  bestellningh 
deropå  bekomme.  Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen, 
att  min  kere  broder  ville  honom  udi  tijdh  förnimmc  lathe,  om 
H.  Kon.  Maij:tt  nådigest  vill,  att  han  dette  länet  arrendzvijs  län- 
ger  innehaflfva  skall,  dcrefter  han  sinc  saker  rätte  kan,  effter 
hans  arrendztijdh  snartt  uthe  är.  Och  ändogh  H.  Kon.  Maij;tt 
skall    vara    förebrachtt,    att    han    uttaff  samma   sitt  arrende  icke 


Digitized  by  VjOOQIC 


291 

ringe  fordell  hafft  haffver,  befinnes  Hjkväll  fast  annorlunda  efFter 
såsom  den  revisionen  som  här  udi  länett  hällen  är,  uttvijsendes 
varder,  och  skall  han  medh  stor  mode  och  näppest  komme  till 
sine  uttlagdh  summa,  effter  han  förbemeltte  sitt  arrende  altt  udi 
gpannemåll  efter  H.  K.  M:tz  ordningh  lefrere  skall,  och  åhrs- 
vexten  udhi  förleden  åhr,  här  udi  länett  mechtte  svagh  varit 
hafver,  och  nu  i  åhr  så  väll  här  udi  länett  som  annorstedcs  här 
udi  landett  (dett  Gudh  bättre)  sä  svagh  är,  att  pä  somblige  ort- 
ter  uttaff  åkeren  fögo  är  till  att  förrnode  och  [de]  näppeligen 
deres  uttsädhe  bekomme  kunne. 

Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han  latcr  honom 
denne  min  förskrifft  till  gode  åttniute.  Udi  hvad  måtto  jagh 
kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh 
altidh  gerne,  och  han  för  sin  person  varder  sådann  min  käre 
brodera  gunstige  befordringh  förtienendes.  Befaler  M.  K.  B.  etc, 
Aff  Pernow  denn  19  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen,  att  M.  K.  B. 
vill  honom  dertill  förhiclpe,  att  han  må  för  dhe  trettonn  hun- 
drade daler,  som  han  udi  Narffven  försträcktt  hade,  vederlagd 
bliffve. 


186.  Biga  den  24  Juli  1624. 

Förord  för  furiren  Henrik  Finke,  som  hos  KoniiDgen  vill  söka  ärftlig  besitt- 
ningsrätt till  ett  litet  gods,  som  hans  svärföräldrar  haft  pä  sin  Ufstid 
och  hvarför  han  fullgjort  rusttjenst,  likasom  han  dera  nedlagt  det  lilla 
han  hade. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  breflTvijsere  och  fårrere(!) 
undher  mitt  compagni  Hindrich  Finke  benemdh,  haffver  hos 
migh  anhållitt,  att  jagh  ville  honom  på  någhon  tijdh  tillgören- 
des  till  Kon.  Maij:tt  min  Allcrnådigeste  Konungh  och  herre  för- 
låffve  hos  H.  K.  M:t  om  befordringh  udi  sine  saker  i  all  under- 
dånigheet  att  anhålle,  ödmiukeligen  aff  migh  begäreudes,  att 
jagh  honom  denne  recommendationsskrifft  till  min  käre  broder 
meddele    ville,    hvilken  jagh  honom  inthett  haffver  förvägre  ve- 


Digitized  by  VjOOQIC 


292 

lett,  helst  cfFter  han  een  tijdh  långh  udi  H.  K.  M:tz  och  Sveri- 
gis  crones  tienst,  haffver  sigh  troligen  och  fliteligen  bruke  latett, 
och  ännu  dagligen  bruka  lather,  så  attjagh  orsach  haffver  honom 
hos  min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommendere.  Hvarföre 
begärer  jagh  brodervenlighen,  att  min  karo  broder  vill  honom 
hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh  vara,  att  han  må  dheo 
ringhe  lägenheet,  som  han  hustros  salige  fader  till  sin  och  sin 
hustros  lijfztijdh  förvärffvett  haffver,  arfftligen  bekomme,  effter 
han  deropå  all  sin  armodh  spenderet  och  derföre  sin  rustienst 
giordt  haffver.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre  broder, 
att  han  lather  honom  denne  min  förskrifft,  sin  långlige  trogne 
tienst  och  manlige  förhållande  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  etc,  Aff  Rijga  denn  24  Julij 
åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


187.  Riga  den  24  Juli  1624. 

Förord  för  rjttmästaren  Claes  Wacbtmeister  att  få  till  sitt  underhåll  Ermis 
gods,  samt  för  förbättring  i  vilkoren  för  hans  kompanis  tjenstgöring 
och  aflöning,  till  närmare  likhet  med  de  Tyska  ryttame,  och  slatligen 
för  De  la  Gardies  egen  stallmästare  att  få  ärftlig  rätt  till  en  liten  gärd 
i  Nöteborgs  län,  bvilken  för  arrendetiden  bllfvit  honom  upplåten. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhftlle,  att  ryttmesteren  V.  Claes 
Wachttmestare  hafver  hos  migh  anhållitt,  att  jagh  ville  honom 
på  någonn  tijdh  tillgörendes  till  Kon.  Maij:tt  min  allernådigeste 
Konungh  och  herre  förlåfve,  både  om  sine  saker,  så  väll  såsom 
på  sine  underhaffvande  rytteres  vägner  hos  H.  K.  M:t  i  all  under- 
dånigheet  att  soUicitere,  hvilken  hans  begäran  jagh  icke  hafver 
kunaett  uttslå,  effter  här  är  nu  altt  stille  värch,  och  man  icke 
annars  förnummit  hafver,  ann  att  dhe  Påler  dhett  oprättade  stille- 
ståndett  opprichteligen  hållandes  varde.  Och  aldcnstundh  haD 
haffver  sigh  altijdh  udi  H.  K.  M:tt  och  Sverigis  crones  tienst 
(såsom  min  käre  broder  nogsamptt  vitterligit  är)  troligen  och 
fliteligen  bruka  lathet  och  dett  samma  ännu  dagligen  gör,  och 
der    kriget    på    någon   oi*tt  yppcdes,  är  han  een  brukeligh  man, 


Digitized  by  VjOOQIC 


293 

och  sin  tienst  väll  udi  allehande  förefallende  occasioner  göre 
känn,  hvarförc  är  min  brodervenligh  begäran,  att  min  käre 
broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att  han  må 
någre  godz  till  sitt  underhåld  bekomme,  aldenstundh  han  altijdh 
måste  vare  udi  Rijga  hos  sine  underhafvande  ryttere,  och  honom 
aldeles  omögligitt  är,  att  hålle  sigh  medh  den  besoldningh  som 
han  hafver,  hvilkett  ringe  är  emott  dett  som  H.  K.  M:t  andre 
bestelte  ryttmestare  nådigest  gifvitt  hafver,  och  i  synnerheet  är 
hans  ödmiuke  begäran,  att  H.  K.  M:t  nådigest  ville  effterlate 
honom  Ermis,  derom  jagh  och  H.  Kon.  M:t  i  all  underdånighet 
tillskrifvitt  hafver,  efFter  H.  Kon.  Maijitt  derutaff  fögo  nytto  haf- 
ver, och  dett  icke  är  bättre  än  Lude  (oansedt  dett  kalles  eett 
hus)  som  han  tilförenne  begärede  och  OfFversteLeutnamptten 
Hans  Wrangell  nu  innehnfver.  Förseer  migh  visserligen  till 
min  käre  broder,  att  hann  är  honom  häruttinnan  till  dett  beste 
beforderligh,  och  att  han  må  medh  väll  förrättade  saker  medh 
thett  förste  derifrån  tilbakar  igen  affardigett  blifve.  Udi  hvadh 
måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och  tienst  igen, 
gör  jagh  altijdh  gema,  och  han  för  sin  person  varder  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  eflPter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienandes. 

Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  och  brodervenligen,  att  min 
käre  broder  vill  vare  obesväratt  hos  H.  K.  M:t  att  sollici- 
tere  och  anhålle,  dett  hans  compagni  må  bekomme  någon  för- 
bettringh  oppå  deres  underhåldh,  ty  dhe  Tyske  kyriseer  och 
ryttere  bekomme  meere  till  30  dagar  om  månaden,  än  dhe 
andre  på  40  dagar,  oansedt  dhe  så(!)  väll  så  gode,  och  ändå  bettre 
bestar  och  karlar  haffva,  som  dhe  Tyska  ryttere  hafve  kune, 
hvarutafif  min  käre  broder  noghsamptt  afftaga  och  praBsumere 
kan,  hvadh  ovillie  der  uttafi  förorsakes  känn,  och  der  min  käre 
broder  häruttinnan  icke  videre  nåå  kan,  att  han  då  vill  så  vidt 
begå,  att  dhe  åttminste  mage  udi  40  dagar  så  mykitt  udi  deres 
läninger,  som  dhe  andre  udi  30  dagar  bekomme.  Dett  dhe  och 
skulle  hålle  hvardere  två  bestar  och  karlar  väll  ståfferede,  der- 
emoot  dhe  andre  een  kyriseer  hest  och  karll  hafve,  blifver  dem 
aldeles  omögligitt  dett  att  göre.  Förmoder  fördenschuldh  i  all 
nnderdånigheet  att  H.  K.  M:t  siidantt  considererer,  och  sådan 
förordningh  nådigest  görendes  varder,  att  dhe  mage  bchåldne 
blifve.  Till  beslut  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  effter  sin  gode  tillseijelsse  min  stallmestare  der  till 
behielpeligh    vara,    att    han    må    den    ringe    lägenheet  som  jagh 


Digitized  by  VjOOQIC 


294 

honom  uttaff  mitt  arrende  udi  Nöteb&rgz  länn,  så  länge  som 
snmme  mitt  arrende  vharar,  eflPtcrlatet  hafver,  arfftligen  bekomme, 
efter  han  der  opå  mykitt  bekftstatt  och  användt  hafver.  För- 
moder här  opå  min  käre  broders  svar,  om  sådant  skee  kan  eller 
eij,  der  effter  han  sine  saker  rätte  kan.  Befalandes  min  käre 
broder  etc.     Aff  Rijga  den  24  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B,  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


188.  Biga  den  28  Juli  1624. 

Om    de    Dja    stilleständsförd rågen    med   Pohlen   och  Danmark;  förnyandet  af 
arrendekontraktet  å  Käksbolms  och  Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder 
här  medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  jagh  ingen  tviffvels- 
mhål  bär,  dett  min  näst  förrige  schriffvelse  är  min  käre  broder 
tillhande  kommen,  derutinnan  jagh  honoro  om  alle  saker  så  väll 
som  om  fridztractaten,  huru  som  den  afflupen  var,  och  elliest 
hvadh  special  saker  emillan  Hertigh  ChristoflPer  Kadziwill  och 
migh  passerede  och  förlupne  vore,  tillkenne  gaff,  såsom  och  för 
hvadh  motiver  jagh  och  mine  colleger  stilleståndet  medh  dhe 
Påler  prolongeret  hade,  hvilket  såsom  jagh  förnummit  haffver, 
H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och  herre  udi  förstone 
icke  echall  haffve  behagett;  dogh  sedan  H.  Kon.  Maijitt  sport 
hade,  att  dhe  Danske  haffve  på  fridztractaten  hållett  sigh  någott 
ogine,  hafver  H.  Kon.  Maij:tt  dett  sigh  icke  allenest  behage  la- 
tett, uttan  och  hållett  för  cen  synnerligh  lycke,  att  vij  så  vidt 
medh  dhe  Pålensche  commissarier  kompne  vore,  att  stilleståndet 
emillan  oss  och  dhem  är  prolongeret.  Så  aldenstundh  jagh  icke 
haifver  iflPrån  H.  K.  M:t  deropå  något  beschedh  bekommitt,  ut- 
tan hvadh  StåtthoUercn  Adam  Skraffer  hafver  migh  genom  sin 
schriffvelse  derom  tillkenne  giffvitt;  begärer  [jagh]  fördenschnldh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  hos  H.  Kon.  Maijitt  till 
dett  beste  uttyde,  hvadh  såsom  aff  migh  och  mine  colleger  udi 
så  måtto  i  all  trogen  vällmeningh  schcdt  är,  såsom  och  udi  min 
frånvaru  min  person,  så  väll  som  mine  saker,  lathe  sigh  till  dett 
beste  vare  befalett.  Jagh  skall  tiene  min  käre  broder  altijdh 
igen,    udi    hvadh    måtto  jagh  kan.      Derhos  låter  jagh  min  käre 


Digitized  by  VjOOQIC 


295 

broder  förnimine,  att  jagh  nff  her  Carll  Gyllenhielms  och  her 
Svante  Banners  schriffvelser  till  roigh  förnummitt  haiFver,  att 
min  käre  broder  och  nägre  andre  värc  roedbröder,  som  H.  K. 
M:t  till  fridztractaten  deputerett  hafver,  hafve  medh  dhe  Dansche 
coromissarier,  som  hafve  dhem  till  möthes  förordnade  varitt,  aff- 
handlatt  den  irringh  och  missförstånd  som  emillan  H.  K.  M:t 
vår  allernädigestc  Eonungh  och  herre  och  Konungen  udi  Dan- 
march  för  någon  tijdh  sedan  förorsachades,  och  opvuxen  var,  och 
der  medh  kommett  till  een  godh  ände,  efter  H.  K.  Maij:tz  egenn 
begärenn,  öndskar  fördenschuld  aff  Gudh  AIzmcchttigh,  att  dhe 
Danske  ville  härefter  bevijse  större  oprichttigheet  emoot  oss,  än 
såssom  tilförenne  schedt  är,  begärer  och  brodervenligen,  att  M. 
K.  B:r  vill  migh  (när  honom  så  lägenheet  gifs)  om  samme  sak 
någre  specinlia  genom  sin  schriffvelse  communicere.  Hvad  vår 
stat  här  udi  lundett  vidkommer,  så  hafver  här  varitt  stille  värch, 
sedan  som  stilleståndet  blefi  oprättet,  och  haffver  Raziwill  opå 
min  schriffvelse  till  honom  i  desse  dagar  medh  min  uttschickade 
svarett,  att  dhe  på  deres  sijde  dett  oprättade  stilleståndet  op- 
richteligen  och  uttun  någon  arge  list  hälle  vele,  och  åstunde,  att 
dett  måtte  om  videre  fredh  handlat  och  tracteret  blifve,  effiter 
såsom  M.  K.  B.  aff  alle  dhe  aviser  och  uttcopian  aff  samme  hans 
schrifvelsse,  som  jag  H.  K.  M:t  härhos  i  all  underdånigheet  till- 
skickatt  hafver,  videre  förnimmandes  varder,  och  förmoder  jngh. 
att  Raziwill  medh  sitt  anhangh  varder  deropå  med  synncrligh 
flijtt  opå  näst  tillstundande  rijkzdagenn  driffve  och  någott  fruchtt- 
bartt  udi  saken  förrätte,  helst  effter  Tattaren  hafver  åtter  igen 
medh  ett  hundrade  tusendh  man  infallitt  i  Pålen  och  sköflett  på 
tiugu  railer  när  Krako  och  giordt  der  een  outhsegeligh  skade 
medh  brandh  och  mordh,  effter  såsom  min  käre  broder  af{  med- 
fölgiende  min  underdånige  schrifvelse  till  H.  K.  M:tt  videre  för- 
nimmendes  varder.  Konungen  i  Pålen  skall  för  någon  tijdh  se- 
dan hafve  varitt  siucher  och  mechtte  svagh,  och  een  partt  hafve 
väll  sagtt  honom  vara  dödh,  men  man  hafver  inge  visse  tidender 
derom  bekomraitt.  Om  nu  Gudh  täcktes  dhe  Påler  och  oss  an- 
dre genom  hans  dödh  hugne,  vore  väll  att  öndske,  så  förmodede 
man  vist  att  kune  komme  medh  dhe  Påler  till  fredh  och  eenig- 
heet.  Videre  kan  jagh  icke  underlate  min  käre  broder  om  mine 
privat  saker  genom  denne  min  schriffvelse  att  besökie,  effter 
jagh  aff  Ståtthollarens  V.  Adam  Skraffers  schriffvelse  förnummitt 
hafver,  att  någre  der  udi  rijkett  schole  udi  mine  saker  migh  till 
förhinder    vara,    och    i    synnerheet   hafver  Erich  Tolch  så  högtt 


Digitized  by  VjOOQIC 


296 

brachtt  Kexholms  och  Nöttebårgz  arreDder,  för  H.  Kon.  Maij:tt, 
att  han  uttafi  dess  räntte  icke  allenest  vill  samme  befestniogcr 
uttan  och  flere  andre  befestningers  garnisoner  i  Lijfflandh  un- 
derhålle.  Och  ändogh  jagh  icke  så  stortt  achttar,  om  jagh  samma 
länn  icke  videre  fhår  behålle,  allenest  jagh  finge  mine  uttiagde 
penningar;  men  doch  lijkväll  på  dett,  att  jagh  icke  må  krehtte 
andre  om  min  bettalningh  och  att  Erich  Andersson  icke  mhå  nå 
sitt  förehaffvandhe  och  genom  sin  falskhcet  hindra  migh  i  min 
bettalningh,  vill  jagh  heller  giflPve  dhe  20000  daler  deruttafF, 
som  jagh  aflP  Adam  Skraflfers  schriffvelse  förnummitt  haiFver,  att 
H.  Kon.  Maijrtt  derföre  begärer.  oansedt  dctt  är  een  stor  summa 
och  jagh  neppest  deruttaff  så  mycken  prophijt  haffve  kan,  att 
jagh  mine  tienere,  som  der  brukade  bliffve,  löne,  mykitt  mindre 
någon  räntte  eller  interesse  för  mine  uttiagde  penningar  hafve 
kan,  men  der  jagh  samme  län  ingelunda  länger  behålla  finge, 
att  min  käre  broder  då  vill  migh  frånvarandes  mitt  beste  der- 
uttinnan  vette,  att  aff  bemeltte  läns  räntte  icke  måtte  någon  nå- 
gott  lefFvererett  bliffve,  för  änn  jagh  för  mine  godvillige  för- 
strächningar  effter  contractens  innehåld  och  lydelse  bettaltt  blif- 
ver.  Men  dett  dhe  gode  herrer  och  männ  Cammerrådh  begäre, 
att  jagh  andre  qvitteringar  oppå  mine  leffvereiinger  förschaffe 
ville,  håller  jagh  aldeles  för  obilligtt,  ty  jagh  alle  dhe  qvitterin- 
gar, som  jagh  deropå  hade,  een  gångh  cammereren  S.  Boo  Wer- 
nerson udi  H.  K.  M:tz  räckninge  cammar  leffvererede,  hvilke 
nogsampt  öffversedde  bleffve,  förr  än  jagh  H.  K.  Maij:tt  under- 
schrifvitt  breff  deropå  bekom.  Jagh  måste  nu  åth  minste  niuthe 
denn  rättigheet  som  fougderne  haffve,  att  när  dhe  deres  räken- 
schaper  een  gång  prsesenteret  och  inleffrerett,  och  sedan  deropå 
bevijs  bekommitt  haffve,  bliffve  dhe  udi  så  måtto  uttan  någhon 
klander  och  besvär.  Förseer  migh  visserligen  till  M.  K.  B.  att 
han  udi  denne  min  rättmättige  sak  är  migh  biståndigh,  såsom 
och  förhielper,  att  min  tienere  Anders  Michilson,  som  jagh  dcr- 
hedan  till  att  göre  een  richtigheet  om  allo  saker  affardigett  haf- 
ver,  må  medh  väll  förrättade  saker  mcdh  dett  förste  tilbakerigenn 
ankomme.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vare  min  käre  broder  på 
desse  ortter,  såsom  och  ellicst  till  villie,  och  någon  bchageligh 
tienst,  gör  jagh  alttid  gcrne.  Befalendes  min  käre  broder  ete. 
Aff  Rijga  denn  28  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
AnteckDing  å  omalagssidan :    Prsesent.  den  8  Aug.  1624. 


Digitized  by  VjOOQIC 


297 


189.  Riga  den  28  Juli  1624. 

Förord  för  riksgevaldlgero  (general-auditören)  Lorenz  Wagner,  som  hos  Konun- 
gen vill  söka  förbättring  på  sin  lön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  rain  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  rijkzgevaldigeren 
Lorens  Möller  haffver  .sigh  deruttöfver  besvärett,  att  han  medh 
sine  läningar  udi  denne  dyre  tiden  icke  hielpe  kan,  och  fördcn- 
schuldh  begärett,  att  jagh  honom  till  H.  K.  M:t  förlåfve  och 
denne  min  förschrifft  till  min  käre  B.  meddeele  ville;  hvilken 
hans  begären  jagh  icke  hafver  kunnett  uttslå.  Brodervenligen 
begarendes,  att  M.  K.  B.  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste 
beforderligh  vara,  att  han  må  någott  på  sin  åtterstående  rest, 
och  förbettringh  på  sine  läningar  bekomme,  och  sedan  hijtt  til- 
baker  igen  aflPardigett  blifve.  Förseer  migh  till  min  käre  bro- 
der, att  han  låter  honom  denne  min  förschrifft  och  sin  trogen 
tienst  till  gode  åttniute.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  M.  K. 
B.  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gerne.  Befalendes 
M.  K.  B.  etc,     Aff  Rijga  den  28  Julij  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


140.  Biga  den  4  Augusti  1624. 

Förord  för  landtrådet  Ludvik  Taube,  som  hos  Konungen  vill  söka  att  få  ärft- 
lig rätt  till  byn  Normis,  som  ban  innehar  under  panträtt,  samt  tillägg 
till  rekommendationsbrefvet  för  Claes  Wachtmeister«  med  afseende  på 
en  underhandling  om  inköp  af  hans  gods  på  Dagön. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  landtrådh  Ludwich  Tube 
hafver  hos  migh  genom  sin  son  ryttmesteren  Berent  Tube  an- 
hålle  lathett,  att  jagh  ville  min  käre  broder  hans  gode  löffte  och 
tillseijelse  emoot  honom  päminne,  nembligen,  att  min  käre  bro- 
der skall  haive  gunsteligenn  låffvett  och  tilsagtt  honom,  att  han 
vill  honom  hoos  H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh  och 
herre,  dertill  förhielpe  att  han  för  sin  långlige  trogne  tienst  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


298 

i  synnerheet  för  den  omkåstnadt,  som  ha  q  på  sin  uttståfferingh 
på  fridztractaten  giordt  hade,  cen  förläningh  udi  Finlandh  be- 
komme  schulle,  hvilken  hans  begären  jagh  icke  hafver  kunnett 
uttslå,  brodervenligen  begärendes,  att  han  vill  honom  hos  H.  K. 
M:t  till  dett  bäste  beforderligh  vara,  och  i  synnerheet  dertill 
förhielpe,  att  han  måtte  Normis  by  (som  han  här  till  panttvijs 
innehafft  hafver)  arfftligen  bekomme,  och  udi  denn  staden  vill 
han  ingen  förläningh  udi  Finlandh  begäre.  Förseer  migh  till 
min  käre  broder,  att  han  lather  honom  denne  min  förskrifft  och 
sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  åttninte,  helst  effter  både  hans 
söner  sigh  och  troligen  udi  H.  K.  M:ts  och  cronones  tienst  dag- 
ligen bruke  lathe.  Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre 
broder  till  villie  och  behageligh  tienst  igen,  gör  jagh  altid  gerne, 
och  han  för  sin  person  varder  sådan  min  käre  broders  gunstige 
befordringh  eflfter  sin  ytterste  förmögenhcet  förtienendes.  Effter 
och  bemeltte  ryttmestere  hafver  sin  fändrich  till  Högbemelite 
H.  K.  M:t  affärdigett,  oppå  deres  åtterstående  rest  i  all  under- 
dånigheet  att  fordre,  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre 
broder  vill  honom  der  till  behielpeligh  vara,  att  han  och  hans 
underhaffvande  officerere  mage  för  deres  åtterstående  rest  con- 
tenterede  bliffva,  och  der  sådantt  icke  kunde  schee  udi  rede 
penningar,  att  dhe  dä  mage  deres  förrige  förläningh  udi  Fin- 
landh äun  videre  niuthe  och  innehafve.  Tvifler  och  inthett,  att 
min  käre  broder  honom  häruttinnan  all  godh  befordringh  bc- 
vijsendes  varder.  Befalendes  min  käre  broder,  etc,  Aff  Rijga 
denn  4  Augusti  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 

PoBtscriptum  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzlcr,  broder  och  tilförseendes  synnerlige 
gode  ven.  Jagh  kan  min  käre  broder  brodervenligen  icke  oför- 
mältt  lathe,  att  jagh  för  någon  tijdh  sedan  hafver  ryttmestere 
Claes  Wachtmestere  till  H.  K.  M:t  min  allernådigeste  Konungh 
och  herre  förlåfvet,  och  derhos  honom  min  förschrifft  till  min 
käre  broder  medh  den  venlige  och  flitige  begäran  meddeelt,  att 
min  käre  broder  ville  honom  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  be- 
forderligh vare,  hvilkett  jagh  och  ännu  aff  min  käre  broder  be- 
gärer; men  efter  jagh  hafver  inlåtet  migh  medh  honom  udi  nå- 
gon handell  om  dhe  byar  och  godz  som  han  vid  Dagöön  hafver. 


Digitized  by  VjOOQIC 


299 

effter  Hhe  migh  till  lägenheet  Uggie,  och  nästan  äre  dhe  beatc 
och  förmögneste  bönder  som  der  på  landett  bo,  och  jagh  be- 
fruchter  migh  derföre,  att  han  hos  H.  K.  M:t  sigh  bättre  privi- 
legier änn  som  han  har  till  hafFt  hafver,  förvärfver,  derigenom 
jagh  udi  vår  påbegyntte  handel  skade  lijde  kunde,  begärer  för- 
denschuld  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  så- 
dantt  förhindre,  men  elliest  udi  alle  saker  som  han  min  käre 
broder  tillijtandes  varder,  till  dett  beste  bcforderligh  vara.  Udi 
hvndh  måtto  jagh  kan  vara  M.  K.  B.  till  villie  och  behageligh 
tienst  igen,  gör  jagh  altidh  gerne. 


141.  Biga  den  22  September  1624. 

Från  Pohlen  ber&ttas,  att  Tatarerna  gjort  ett  nytt  infall  och  att  pesten  här- 
jar; ingen  fara  för  stilleståndet;  bref  frän  Kongl.  Maj:t  och  ombuden 
för  underhandlingen  äro  till  Polska  Ständerna  afsända. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  aldcnstuudh  H.  K.  M:t 
vår  allernådigeste  Konungh  och  herre  hafver  migh  för  någon 
tijdh  sedan,  nådigest  tillskrifve  lätet,  att  jagh  fordom  ränteschrif- 
varens  S.  Fredrich  Willamsons  lijk  till  Sverigie  skicke  skulle, 
hvarföre  hafver  jagh  och  nu  samme  lijk  härifrån  medh  brefT- 
vijsere  dijt  öfver  schicket.  Hvadh  dhe  andre  saker,  som  H. 
Kon.  Maij:tt  nådigest  migh  tillskriffvitt  hafver,  anlangar,  vill  jagh 
medh  dhe  andre  skep,  som  här  ännu  på  een  eller  två  dagar  till- 
görandes qvarre  blifve,  om  alle  saker  vijdtlyfteligcn  i  all  under- 
dånigheet  H.  K.  M:t  tillschrifve,  aldenstundh  Ståtthollaren  V. 
Adam  Skraffer  är  nu   först  i  desse  dagar  hijtt   ankommen. 

Hvadh  vår  stat  och  lägenheet  här  udi  landett  vidkommer, 
hafver  här  varitt  altt  stille  värck  sedan  som  det  oprettade  stille- 
ståndet blef  prolongeret.  Förmoder  och  att  dhe  Påler  samme 
oprättede  stilleståndh  uttan  arge  list  hållendes  varde,  helst  effter 
man  uttaff  åttskillige  berättelser  förnumraitt  hafver,  att  Tartaren 
ikftll  åtter  på  nytt  igen  in  udi  Pålen  infallitt,  och  der  medh  mordh 
och  brandh  een  outtseijeligh  skada  giordt  hafve. 

Elliest  hafver  man  och  här  sportt,  att  pestilcntzien  skall  udi 
Pålen  häfftigtt  grassere,  fördenschuldh  skole  dhe  och  hafve  den 
rijkzdagen   som   der  udi  Octobri  hålle[s]  schulle  in  till  Februarij 


Digitized  by  VjOOQIC 


300 

måneden  opechuttitt,  hvadh  då  oppå  samma  rijkzdagh  beslutitt 
blifver,  varder  tijden  medgifvendee.  Här  hos  oss  udi  staden  are 
och  någre  personer  udi  tu  hus  hastigtt  döde  blefFve,  hvarföré 
och  bemeltte  hus  tillstängde  och  dhe  som  der  udi  boot  hafve, 
sijn  kos  vekne  äre,  och  såsom  doctorerne  som  dem  besichtigett 
hafve,  migh  hafve  berättett,  skall  dett  vare  een  slängh  uttaff 
pestilentzien.  Dogh  hafver  man  (Gudi  dess  låff)  udi  fiorton  da- 
gar icke  sportt,  att  samma  siuke  sigh  yppett  hafver.  Gudh  den 
äldre  högste  änn  ytterligere  sin  vredes  rijs  afvände,  och  oss  icke 
så  struffe  som  vij  medh  vare  synder  förtient  hafve. 

Till  beslut,  hvadh  dhe  breif  som  H.  K.  M:t  och  vare  med- 
bröder  Ständerne  udi  Pålen  tillschrifvitt  hafve,  anlaogar,  hafver 
jagh  den  10  udi  denne  månaden  med  eenn  nff  mine  ryttere 
Petter  Grut  benemdh  till  Raziwill  och  Schumin  skickett.  Hvad 
svar  deropå  falle  kan,  vill  jagh  min  käre  broder  förständige. 
Befalandes  min  käre  broder,  etc,  AfF  Rijga  denn  22  Septem- 
bris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


142.     Egenhändigt.  Biga  den  26  September  1624. 

Beklagar  sig  bittert  öfver  Eamreraren  Erik  Andersson,  som  Icke  respekterar 
det  nya  kontraktet  om  arrendet  af  statsinkomsterna  af  Käksbolms  och 
Nöteborgs  län. 

Välborne  herre,  Cantzler  broder  och  synnerlige  förtroghne 
godhe  ven.  Jagh  önskar  min  K.  B.  all  begerligh  välmoge  ufF 
Gudh  den  allerhögste.  Därhoss  betacker  jagh  min  K.  B.  ganska 
fliteligen  för  all  broderligh  benegenhctt  och  myckett  gått  migh 
bevist,  i  synnerhett  för  dett  troghne  och  godhe  bistondh  min 
K.  B.  migh  haffver  i  min  privatsacker  gjortt  (sosom  Stothollarcn 
Adam  Skrafler  migh  haffver  berettatt)  hvilkedh  jagh  altidh  skall 
beflita  migh  om  att  förtiena  så  myckedh  migh  möghligedh  ähr. 
Och  efter  jagh  förnimmer  (ändoch  oförskyltt)  att  få  mine  venner 
i  min  fronvare  sigh  migh  och  mine  sacker  att  befordra  bemödha 
ville,  nödhgass  jagh  min  K.  B.  esom  oftast,  emott  min  vilie 
(efter  jagh  någhsamptt  veett  hanss  outseijelige  besver  uthi  vich- 
tigare    sacker)    medh    mine    eghne    sacker  att   molestera.     Doch 


Digitized  by  VjOOQIC 


301 

min  K.  B:8  oprichtige  gemött  och  den  förtron  sonj  jagh  till 
honom  bär  gör  raigh  där  till  dristigh,  i  den  tilförsichtt,  att  han 
den  förtronde  till  migh  igen  skall  hafve,  att  jagh  ingen  occasion 
skall  migh  lata  förbigå,  däri  jagh  vett  att  kunne  honom  och  alle 
hanss  tiena.  Därföre  kan  jagh  icke  förbigå  min  K.  B.  att  op- 
teckia,  hvadh  förtrett  jagh  än  dageligen  måste  lidha  aff  den 
bofven  Erick  Andersson  i  dett  han  icke  sigh  låter  åtnöija  hvadh 
harm  och  skadhe  han  kan  hnfve  giortt  migh  altt  h(irtill,  uthan 
nu  sedhan  jagh  hafver  sentt  honom  Camraerodhs  breflP  tilhanda, 
att  han  inte  skulle  befatta  sigh  medh  begge  lehnen  Kexholm 
och  Nöteborg,  efter  Hanss  Kon.  M:tt  migh  dem  hafiVer  vidhare 
förarrenderat,  uthan  lata  mine  tienare  därmedh  bestella,  efter 
contractens  lydhelse,  lickvell  vill  han  dett  icke  efterkomma, 
uthan  seijer  sigh  hafve  aflPerdigadh  en  påst  till  Hanss  Kon.  Maijitt 
dett  att  om  stöta.  Och  talar  ändo  så  hönst  och  spost  där  om, 
att  efter  h.  Jahan  Skytt  dett  icke  haffver  medh  undcrskrifvedh 
haflFver  dett  inte  myckedh  på  sigh;  ty  om  Cantzleren  är  felt- 
herrenss  befordrare  så  haffver  han  h.  Jahan  Skytt  till  befordrare, 
som  altt  sådantt  väll  skall  omstöta,  eller  om  jagh  dett  skulle  be- 
holla,  vill  han  dett  migh  så  pöppra  att  jagh  inte  skall  stortt 
kunne  däraff  haffve.  Sådantt  letferdightt  och  skelmst  tall  för 
han  i  all  sin  ölekröger  och  gör  sigh  så  bredh  och  stor  att  ingen 
skall  vara  Hanss  K.  M:tt  så  trogen  eller  så  höchtt  achta  som 
han  (StothoUame  töress  inte  stortt  tala  emott  honom,  och  alle 
Baijorer  och  de  [ujtåff  adell  som  i  Ingermannelandh  bo,  måste 
bolla  hatten  i  hondh  för  den  skellmen).  I  en  summa  jagh  må 
icke  altt  så  skrifva  sosom  den  bofvenss  pusser  ähr.  Allenest 
kan  jagh  min  K.  B.  icke  förhala,  att  migh  detta  så  hortt  till 
hierta  går,  att  jagh  ville  heller  aldrigh  vara  födh,  än  att  en  så- 
dan skelm  migh  skall  tribulera.  Jagh  redess  och  före,  att  om 
dett  icke  blifver  anners,  att  jagh  dett  gör  af  förtrett,  dett  som 
de  mine  kunne  kommc  till  sorghs;  ty  för  än  jagh  den  harmen 
skall  lidha  aff  den  skelmen,  skall  jagh  så  retta  honom  till,  att 
han  dett  aldrigh  skall  göra  någen  ährligh  man  mehr.  Bcdehr 
därföre  min  K.  B.  att  om  legenhett  sigh  så  kan  gifvc,  att  han 
ville  hoss  Hanss  Kon.  M:tt  dett  förebyggia,  att  icke  en  sådan 
palta  må  bevisa  en  ährligh  man  förtrett.  Jagh  tager  Gudh  till 
vetne  att  migh  icke  är  så  mycke  om  någen  pro6t  att  göra,  och 
att  jagh  icke  haffver  veladh  förhela  Hanss  Kon.  M:tt  till  en 
fyrick  hvadh  samme  lehn  haffver  renta,  uthan  mycke  troligare 
Hanss    Kon.    M:tt    beretta    än    han    giortt  haffver;   men   för  för- 


Digitized  by  VjOOQIC 


302 

tretedh  skull  måste  jagh  ännu  blifva  der  vedh,  och  efter  jagh 
seer  att  den  bofven,  allenest  socker  sin  fördell  därigenom;  hvil- 
kedh  haffver  hanss  störste  beklagen  varidh  när  han  Camerodz 
breflP  haflfver  bekommitt,  seijandess  detta  ähr  migh  ett  dubeltt 
slagh,  ty  öfver  all  annedh  migh  afgor,  får  jagh  inte  min  åhrlige 
löhn  aif  samme  lehn  sosom  Hans  Kon.  M:tt  migh  haffver  lofvedh. 
Skulle  nu  Hanss  Kon.  M:tt  för  en  sådan  bofve  skull  ville  desobli- 
gera  sin  gamble  tienare,  må  dett  vara  Gudh  klagedh,  skulle 
migh  och  betage  all  lust  en  sådan  besvcrligh  tieust  att  utherda, 
förmoder  leckvell  fast  annerss  att  Hanss  Kon.  M:tt  haffver  mera 
öga  på  en  tiena[re]  som  altidh  haffver  ospartt  haftt  sitt  blodh 
för  Hanss  Kon.  M:tt  än  på  en  sådan  letfcrdigh  selle.  Och  än- 
doch  jagh  vist  förhoppess  att  Hanss  Kon.  M:tt  dett  låter  blifva 
vedh  den  contract  som  stothoUaren  Adam  Skraffer  haffver  giortt 
medh  H.  Kon.  M:tt  på  mine  veghne;  så  beder  jagh  lell  min  K. 
B.  ganska  iliteligen,  utt  om  den  bofven  kan  ännu  hafve  någedfa 
Hanss  Kon.  M:tt  förebrachtt  samme  contract  att  om  stöta,  att 
min  K.  B.  dett  icke  ville  tilstedhie;  ty  dett  ähr  icke  Hanss 
Kon.  Maij:tt  och  rickedh  till  nytto,  uthan  att  han  må  fremia  sin 
onsko,  skulle  dett  och  vara  medh  begge  leness  undergongh, 
hvilckedh  alredhe  sigh  nogerlunda  låter  påskina,  ty  almogen  be- 
svera  sigh  alredha  öfver  de  pålager  han  på  dem  lachtt  haffver. 
Detta  haffver  jagh  inte  kunncdh  underlåta  min  K.  B.  tillkenne 
gifve,  fliteligen  begerandees  att  min  K.  B.  ville  migh  dett  i 
beste  måtte  optaga  att  jagh  är  honom  så  importun,  hanss  [o:  han] 
skall  igen  alltidh  hafve  machtt  att  commendera  migh  i  hvadh  han 
vill.  Befaller  härmedh  och  altidh  min  K.  B.  sampt  hanss  k. 
husfru  och  vordhnader  (dem  han  på  min  och  min  k.  hustruss 
veghne  tienstvilligen  helse  ville)  Gudh  den  Alzmechtigh  till  myc- 
ken lycko  och  välferdh.     Aff  Riga  den  26  Septembris  Anno  1624, 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardic  m.  p. 


Digitized  by  CjOOQIC 


303 


148.  Biga  den  26  September  1624« 

Underrättelser  från  Poblen.  Försvar  mot  tillvitelser  för  brist  på  tillsyn  både 
i  afseende  på  rådets  skyldighet  att  underhålla  murar  och  vallar  och 
på  officerarnes  tilltag  att  betaoga  soldaterna  med  huggning  af  ved  å 
enskildes  skogar,  af  dem  sedan  delvis  försåld. 

Välborne  herre,  broder  och  tilförseendes  synnerlige  gode 
ven.  Näst  all  välfärdz  lycköndskningh  och  een  brodervenligh 
och  flitigh  tackseijelfe  för  bcviJ8te  vällgärningar,  dhera  jagh 
medh  all  brodervenligh  benägenheet  och  altt  gått  gerne  igcu 
förskylle  vill,  kan  jagh  rain  käre  broder  här  medh  broderven- 
Hgen  icke  förhållc  att  jagh  hafFver  bekom  mitt  H.  Kon.  Maij:tz 
nådighe  skriffvelse  samptt  medh  dhe  breff,  som  H.  K.  M:t  så 
▼all  sielff  som  genom  Rijkzens  Rådh,  Senatorerne  udi  Pålen 
haffver  tillskriffve  latett,  hvilke  breff  jagh  effter  H.  K.  M:tz  nå- 
dige befalningh  haffver  medh  två  visse  personer  försendt,  dett 
ene  till  Hertigh  Christoflfer  Raziwill,  och  dett  andre  till  voivoden 
Scburoin,  och  på  dett  att  dett  måtte  deste  förtroligere  och  se- 
eretere  vara,  hafver  jagh  dett  breff  som  min  käre  broder  haffver 
steitt  udi  mitt  nampn  till  Raziwill  medh  min  egen  håndh  aff- 
skriffvitt  och  dett  samma  näst  H.  K.  M:t  secret  i  eet  synnerli- 
gitt  coopert  förseglet,  på  dett  att  der  så  hände  att  någon  ville 
på  vägen,  påsten  brefven  ifråntaghe,  att  han  då  allenest  dhe 
breffven  som  generaliter  skrcffne  äre,  må  iffrån  sigh  leffverere, 
men  dhe  andre  skall  han  vidh  sitt  lijff  tilgörendes  ingen  annen 
ann  Hertigh  Christoffer  Raziewill  sielff  ötVeranttvarde.  Hvadh 
svar  man  nu  deriflrån  bekommandes  varder,  skall  jagh  H.  K. 
M:t  oförsumeligen  tillkennc  giffve.  Altt  härtill  hafver  man  in- 
thet  kunnett  iffrån  Schumin  eller  Raziwill  något  beskodh  be- 
komme,  sedan  som  Schumin  med  biskopen  ifrån  VYillen  är  iffrån 
den  convocation,  som  dhe  haffve  der  udi  Willen  hållit,  till 
Konungen  udi  Pålen  dragen.  Dogh  haffver  jagh  uttaff  een,  som 
jagh  hafver  haft  opå  kundskapp  till  Pålen,  förnummitt,  att  dhe 
medh  ringe  förrättelse  äre  tilbaker  igen  kompne,  såsom  min 
käre  broder  aff  dhe  kundskaper,  som  jagh  här  hos  honom  till- 
sänder, videre  haffver  till  att  see  och  förnimme;  dogh  är  ingen 
tviffvelsmhål,  att  dhe  Littowschc  Ständer  varda  sigh  fuller  opå 
den  tillstundande  rijkzdagh  ännu  bemöde,  cettdere  medh  gode 
eller  ondhe,  att  förmå  deres  Kouungh  till  att  tractere  om  fredh 


Digitized  by  VjOOQIC 


304 

ine«lh  Kon.  Rlaij:tt  vår  allemådigeste  konungh  och  herre  och 
Sverigis  crone,  hvilkett  man  uttaff  den  convocation,  som  dhe  i 
såmmers  udi  Willen  hållitt  hafve,  afFtaga  kan,  hvar  uttaff  jagh 
eenn  viss  copie  aff  Hertigens  udi  Curlandh  Rådh,  doctor  Drel- 
Hngh  medh  synnerligh  behändigheet  bekommit  hafver,  deruttaff 
jagh  och  min  käre  broder  een  uttcopia  här  hos  tillskicker;  der 
udi  dhe  deress  nödh  inthett  förbårge,  udi  dett  att  dhe  ingen 
förmögcnheet  till  att  uttstå  någott  krijgh  emoot  Sverigie  haffve. 
Och  ändogh  dhe  eij(!)  lades  ödmiukeligen  deres  Konungh  bidie, 
att  hann  ville  deres  begären  consentere,  sä  bruka  dhe  dogh 
niångestedes  sådane  ordh  och  fraser,  att  deruttaff  nogsamptt 
spörgies  och  afftages  kan,  dett  om  han  medh  godhe  ord  och 
lempe  icke  vill  till  fredh  sigh  beveke  late,  tåre  dhe  fuUer  deres 
autoritet  der  udi  bruke,  hvilket  tiden  oss  framdeles  medgifvan- 
des  varder.  Elliest  skall  Tartaren  i  åhr  der  een  outtseijeligh 
skada  intill  16  miler  när  Krakow  medh  mordh  och  brandh  giordt, 
skall  och  ännu  in  moth  dhenne  tijden  vare  igen  förvänttandes 
med  eet  stort  läger,  hvilkett  (der  dett  skeer)  känn  och  något 
förorsake. 

Videre  hafver  jagh  uttaff  H.  K.  M:tz  nådige  schrifvelsc  för- 
nummit, huru  såsom  een  hop  lättfardigt  partij  hos  H.  K.  M:t  an- 
gifvitt  hafve,  att  jagh  skulle  här  mykitt  försuraeligh  vara  udi 
dett,  att  jagh  medh  bårgmestere  och  rådh  icke  skall  opseende 
hnffve,  att  dhe  måtte  deres  vallar  och  murar  förbettre,  såsom 
och  att  jagh  skulle  tillstedie  öffversterne  öffver  dhe  Finske  rege- 
menten, som  här  brukede  blifve,  att  dhe  till  deres  egen  nytto 
skole  knechternc  medh  een  otilbörligh  träldom  uttmatte,  och  att 
dhe,  dhe  balker  och  veden  som  knechtterne  hugge  skole  till 
deres  beste  förselgie.  Hvarpå  haffver  jagh  H.  Kon.  M:tt  i  all 
underdånigheet  någorlunda  svarett,  att  jagh  näst  Gudz  tillhielp 
förhåppes,  att  ingen  ährligh  man  skall  framkomme,  som  sådant 
skall  kune  bevijse;  men  jagh  kan  lätteligen  afftaga,  hvar  uttaff 
»ådantt  förorsakes,  nembligen  att  någre  particular  personer,  så- 
som secreterercn  Koij  och  någre  andre,  som  deres  egne  end- 
skyltte  ägor  och  skogar,  näst  omkringh  staden,  haffve  sådant  hafve 
[o:  sielfve]  opdichtett,  att  officererne  skulle  den  veden  som  knech- 
terne  till  deres  nödtorffler  hugget  hafve,  sigh  till  nytto  försåldt 
och  användt.  Min  käre  broder  varder  sigh  och  fuller  ihogkom- 
mandes,  hvadh  besvär  derom  var,  allredc  då  som  min  käre  bro- 
der här  udi  Rijga  senest  stadder  var,  ty  effter  all  schogen  som 
på    någre    miler  när  staden  är,  hörer  dhem  och  någre  particular 


Digitized  by  VjOOQIC 


305 

personer  till,  kan  man  inthett  förbijgä,  att  man  dem  der  udi 
icke  offendere  skulle,  eller  man  måtte  folket  aldeles  förfryse 
late,  ty  een  part  afF  bårgerekapett  ftre  så  gode  aff  sigh,  att  dhe 
dem  [icke]  skulle  vele  late  een  rUtt  matt  vedh  deres  eldh  koke, 
mykitt  mindre  dem  någon  vedh  unne.  Begärer  fördcnschuldh 
brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  min  person  hos  H.  K. 
Maij:tt  derutinnan  försvare;  ty  dett  skall  medh  ingen  sanningh 
bevijses,  att  jagh  udi  alle  saker  icke  hafver  haflFt  så  godh  och 
Doge  opseende,  som  migh  någonsinn  mögligitt  varitt  hafFvcr.  Till 
beslut  betackar  jagh  min  käre  broder  ganska  fliteligen  för  dett 
trogne  biståndh,  som  han  ståthållaren  V.  Adam  Skraffer  udi 
mine  saker  bevijst  hafver.  Begerer  ännu  ytterligere,  att  min 
käre  broder  icke  vill  der  vidh  tröttes,  uttan  så  här  effter  såsom 
härtill,  udi  min  frånvaru,  mine  saker  late  sigh  till  det  bestå  be- 
fälet vare,  han  skall  altidh  finna  migh  sigh  till  villie  och  tienst 
igen,  udi  hvadh  måtto  migh  mögligitt  är.  Dette  jagh  min  käre 
broder  brodervenligen  icke  hafver  kunnett  underlate.  Befalendes 
min    käre   broder,  etc.     Aff  Rijga  denn  26  Septembris  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


144.  Biga  den  29  Oktober  1624. 

Oaktadt  Konungens  bref  å  njtt  kontrakt  om  arrendet  på  Eäksholms  och  Nöte- 
borgp  lån  blifyit  Erik  Andersson  meddeladt,  bar  han  tillvällat  sig  1300 
daler,  som  han  af  deryarande  bönder  utpressat.  Förord  för  en  kapten 
Anders  Persson  att  få  gods  och  adelskap. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Näst  all  välfärdz  lycköndskningh 
och  een  brodervenligh  och  flitigh  tackseijelse  för  månge  bevijste 
välgärningar,  dhem  jagh  medh  all  brodervenligh  benägenheet 
gerne  igen  förBchylle  vill,  och  i  synnerheet  skall  den  gode  be- 
fordringh,  som  min  käre  broder,  min  tienare  der  udi  rijkett  be- 
vist  haffver,  altijdh  hos  migh  udi  tacksamptt  minne  behålUtt 
bliffve,  beder  och  brodervenligen,  att  han  mine  saker,  ännu  här 
efFter  såsom  härtill,  sigh  till  dhett  bäste  lather  befalett  vare, 
jagh  skall  på  denne  ortten  min  käre  broder  görne  ighen  tiene. 
Och  derhos  kan  jagh  min  käre  broder  härmedh  brodervenligen 
icke    förhålle,    att   jagh    uttaff  mine  tieneres  vidh  Kexholm  och 

Axel  Oxetutierna  II:  5.  20 


Digitized  by  VjOOQIC 


306 

Nötebårgh  skrifiVeUer  förnummit  haffver,  dett  den  ährlige  man- 
nen Erich  Andersson  icke  vill  achte,  dett  jagh  copian  aff  Kon. 
Maij:tz  min  allernådigeste  Konungz  och  herres  underskrefiVen 
contract  dijt  sendt  haflFver,  mykitt  mindre  hafFver  han  dhe  gode 
herrers  och  mäns  Cammerrådz  breif  honom  tilschrifvitt  achtet, 
att  han  medh  samme  arrender  sigh  icke  befatte  skulle,  uttan 
mine  tiencre  effter  contractens  lydelse  och  innehåldh,  nu  så  yäll 
sfisom  tilförenne  lathe  derom  bestelle,  seger  sigh  och  icke  heller 
vele  antvarde  mine  tienore  länen,  för  än  hann  Hans  Kon.  Maij:tz 
skriffvelse  derom  bekommer.  Iblandh  annett  förtreet,  som  han 
migh  giordt  haffver,  haffver  hann  och  uttaff  begge  länens  op- 
bördh,  oppä  sin  och  sin  skrifivares  (som  honom  med  förordnadt 
är)  lön  och  underhåldh  tretton  hundrade  daler  annammett,  före- 
giffvandes,  att  han  skall  haffve  deropä  [af]  Hans  Kon.  M:t  under- 
skreffvet  breff.  Sä  aldenstundh  jagh  min  tilsagde  summa  för 
bemelte  länn  leffverere  måste,  och  han  lijkväll  derutaff  1300 
daler,  som  förbemeltt  är,  sigh  tillvällett  hafver,  veet  jagh  inthett 
någott  bettre  rådh,  uttan  vill  lathe  sådant  udi  den  summa  som 
jagh  till  Narffvens  garnison  leffverere  skall,  affkårtte,  så  må  gu- 
bernatoren  på  Narffvcn  samme  summa  aff  honom  affordre,  och 
såsom  jagh  aff  både  ståtthållernes  Nils  Hanssons  så  väll  som 
Hindrich  Månssons  skrifvelser  förnummit  hafver,  skall  han  bön- 
derne  udi  merebemelte  länn,  så  mykitt  oppålagtt  haffve,  ntt  dem 
näppcst  skall  vara  mögligitt  att  uttgöre,  hvilkett  till  den  ändu 
skeedt  är,  dhett  han  prsestere  kunde,  hvadh  som  han  Högbemälte 
H.  Kon.  May:tt  tilsagtt,  och  udi  så  måtto  föregifvitt  hafver,  dogh 
på  dett  att  bönderne  icke  mage  ifrån  bemelte  länn  öfver  gränt- 
zen  och  till  Rysslandh  ryme,  vill  jngh  dhem  öfver  deres  förmö- 
genheet  icke  betunge,  uttan  heller  så  läge  och  moderere  termi- 
nerne  på  deres  uttlagor,  utt  dhe  skole  behåldne  bliffve. 

Hvadh  denne  landzortz  stat  och  lägcnheet  vidkommer,  så 
haffver  dhenn  altt  härtill  temmeligh  stille  och  roligh  varitt,  al- 
lennest  att  pestilentzicn  haffver  sigh  (ty  verr)  udi  någre  hus  här 
igen  yppett,  dogh  förmoder  man,  att  samma  siuckdom  genom 
Gudz  nådige  tillhielp,  sigh  stillcndes  varder,  effter  vintercn  nu 
tilstundar.  Gudh  den  aldrahögste  sin  vredes  rijs  affvende,  och 
oss  icke  så  straffe,  som  vij  medh  vare  syndher  förtient  haffve. 
Iffrån  Pålen  hafver  jagh  nu  nyligen  inge  tidender  förnummit, 
som  näghott  värdt  äre,  att  skriffves  om,  uttan  att  Tartarne  hafve 
giordt  der  i  såmmers  stor  skada,  och  att  pestilentzicn  der  heff- 
tigt  grasserer.     Så  snartt  min  uttskickadc,  som  jagh  allerede  för 


Digitized  by  VjOOQIC 


307 

sex  vekur  sedan  raedh  breff  till  Raziewill  affardigede,  hijtt  til- 
baker  igen  ankommer,  vill  jagh  min  käre  broder  förnimme  lathe, 
hvadb  kundskaper  han  medb  sigh  bringandes  varder. 

Till  bepluth  kan  jagh  min  käre  broder  brodervenligcn  icke 
underlate,  att  ändogh  jagh  icke  tvifler,  dett  min  käre  broder 
uttan  denne  min  recommendations  skrifft  är  Capitenen  Anders 
Person  hos  H.  K.  M:t  till  dett  beste  beforderligh,  att  han  icke 
allennest  mä  bekomme  confirmation  opä  dhe  godz,  som  hans 
salige  fader  tilFörenne  innehafft  hafver,  uttan  och  medh  skiöldh 
och  hielni  förseedt  bliffve;  dogh  lijkväll,  effter  han  migh  anrao- 
dett  hafver,  att  jagh  honom  hos  min  käre  broder  till  dett  beste 
ibogkomme  ville,  och  han  är  een  hurtigh  och  brukeligh  karll, 
hafver  jagh  hans  begäran  icke  uttslå  kunnett.  Brodervenligcn 
begärendcs,  att  min  käre  broder  vill  honom  härutinnan  till  dett 
beste  beforderligh  vara,  udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre 
broder  till  villie  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne;  och  hann  för  sin 
person  varder  sådan  min  käre  broders  gode  befordringh  effter 
sin  ytterste  förmögenheet  förtienendes.  Befaler  min  käre  broder 
ete.    AflF  Rijga  29  Octobris  åhr  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie.  m.  p. 


146.  Riga  den  22  November  1624. 

Brist  både  på  proviant  och  pennlDgar  för  garDisonens  nnderbåll,  och  på  kre- 
dit, emedan  gjorde  försträckningar  icke  blifvit  ersatta.  Pesten  har  i 
några  få  hos  å  nyo  utbratlt.  Förord  för  handskrifvaren  Lars  Månsson 
å  löneförbättring. 

Välborne  herre,  elschelighe  käre  brodher  etc,  Lather  jagh 
M.  K.  B:r  brodhervenligenn  förnimma,  att  sedhan  jagh  honom 
denn  30  Octobris  medh  dett  sidste  skepett  tillschrefF,  ähr  her 
ingen  tingh  förefallet  som  värdt  ähr  att  schriffva  om,  ty  jagh  altt 
her  till  ingen  beschedh  aff  Kadzewill  och  Skumin  på  dhe  breff 
jagh  dhem  tillschickat,  bekommitt  haffver.  Szå  snardt  jagh  nå- 
gott  vist  dherifrån  bekommer,  skall  jagh  sådantt  H.  K.  M:tt  och 
M.  B:r  till  kenna  giff^va.  £ffter  nu  svaren  iff*rån  Radzewill  ännu 
inthett  är  hijtt  ahnnkommen,  och  vintheren  fast  inntrengher, 
hafiVer  jagh  inthett  lengre  kunnatt  oppehoUa  dhenne  gallejian, 


Digitized  by  VjOOQIC 


308 

uthann  måst  dhenn  heriffrån  affardighe,  i  synnerheett  att  giffva 
H:8  K.  M:tt  till  kenna  dhenn  store  fhel  och  mangell  här  är 
bådhe  opå  präffdandt  sä  väl  som  penningar,  ty  sedhann  jagh 
H.  K.  M:tt  senest  tillschreff,  är  hijtt  iffrå  Sverighie  eller  Finn- 
landh  icke  een  daller  annkommett;  eij  heller  nägonn  spanmåll 
eller  pråffviandt;  allenest  1000  t:r  spanmåll  som  min  brodher 
her  Johnnn  De  La  Gardie,  och  1000  t:r  rågh  såssom  Hanns 
Kettler  H.  K.  M:tt  låffvett  hafver,  annkommett  ähr.  Vardher 
fördennschuldh  här  sellsampt  tillgå,  dher  H.  K.  M:tt  icke  snardt 
vardher  hijtt  unndhsettningh  göra  latha.  Jagh  tagher  migh  Gudh 
thill  vittne,  att  jagh  inthett  mehre  thill  saken  göra  känn,  ty 
jagh  här  så  myckett  haffver  opbracht,  szåssom  min  credijt  thill* 
räcker;  och  veth  jagh  här  icke  till  een  daller  att  bekomma,  än 
sedhann  mehra,  fast  jagh  ähnn  ville  förschriffua  mine  huus  och 
hoff,  ty  efter  dhenn  spanmåll  som  M.  B:r  och  jagh  uthaff  her 
Hacke  och  Påffvel  Helms  här  optogh,  så  väl  såssom  dett  H.  K. 
M:tt  sielff  uthaff  stadhenn  tagett  haffver,  icke  är  ännu  betaldt 
bleffven,  förekaste  dhe  migh  sådannt  dagheligenn,  när  jagh  dhem 
om  någonn  försträckningh  ahnnmodher.  Veth  dherfhöre  inthett 
någott  uthi  sakenn  att  göre,  uthann  folckett  måste  patientera 
och  nödh  lijdha,  till  dhess  någonn  unndhsettningh  hijtt  scheer; 
begärer  dherfhöre  brodhervenligenn,  att  M.  B:r  hoss  H.  K.  M:tt, 
dherom  tijdigh  påminnelsse  göra  ville,  på  dhett  H.  K.  M:tz  sa- 
ker dher  uthaff  icke  någonn  schadha  tagha  må.  H:s  K.  M:tt 
förmäler  någorlundha  uthi  sin  sidste  schrifvelsse  att  H.  K.  M:tt 
icke  väl  behagher,  dett  jagh  så  åfta  H.  K.  M:tt  om  dhett  fhel 
här  opå  peninger  ähr,  tillschriffvet.  Menn  Gudh  schall  vahra 
mitt  vittne,  att  jagh  dett  inthett  gör  uthaff*  lust,  ty  jagh  icke 
allenest  tröttnar  dherom  att  schriff*va  och  solicitera,  uthann  sna- 
rest tröttnas  jagh  här  opå  dett  sette  lengher  att  leffva,  efter  alle 
man  migh  öff^verlöpa,  och  förmehne  dett  jagh  dhem  schylligh  är 
att  förschaffa,  hvannedh  dhe  schole  leffva  aff.  Och  när  dett  icke 
fölgier  hvadh  såssom  ahnnordnatt  är,  veth  jagh  inthett,  hvadh 
jagh  skall  göra  thill  sakenn. 

Hvadh  elliest  nu  dhenne  vår  närvarandhe  läghenheett  på 
dhenne  orthenn  vidhkomraer,  szå  är  dhenn  ännu  (Gudhi  dhess 
låff)  themmeligh  godh,  och  krigzfolket  vidh  godh  helssa,  szå  att 
oanscedt  här  i  stadhenn  uthi  5  eller  6  huus  pestilentzien  sigh 
haff*ver  bevist,  szå  att  fast  uthi  tuu  huus  ähre  altt  folck  uth- 
dödde;  szå  hafver  man  likvell  altt  hertill  inthett  iblandh  krigz- 
folckett    någott    dheraff   förnummett.     Någre  fhå  ähre  fuller  här 


Digitized  by  VjOOQIC 


309 

dödhe  bleffne,  men  inthett  dher  uthaff,  uthann  aff  durchlop  och 
hitzigk  febris,  hvaruthaff  och  ännu  någre  iithaf  compagDierne 
sinka  Hggia,  Gudh  värdiges  sin  vredhe  stilla,  och  icke  straffa  oss 
efter  vår  förtiänst. 

Thill  dett  sidsta,  begärer  jagh  brodhervenligenn,  att  M.  K. 
6:r  ville  latha  mine  saker  opå  dhen[ne]  orthenn  vara  sigh  thill  thett 
bestå  befhalatt.  Hvar  uthi  jagh  känn  vahra  honom  opå  dhenne 
orthen  till  villia  och  bistonndh  igen,  må  hann  dherom  inthett 
ivifla.  Befhalenndhes  M.  B:r  sampt  hanns  elschelighe  käre  huus- 
fru  och  vårdnadher  (dhem  hann  på  min  och  min  k.  gemähls 
vegne  raedh  vår  kärlighe  tienst  och  myckett  gått  fliihelio^en 
helsse  ville)  uthi  Gudz  dhenns  aldrahögstes  nådighe  beschyddh 
thill  mycken  välmåghe  brodhervenligen.  AflF  Righa  dhenn  22 
Novembris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Postscriptnm  på  löst  blad. 

Välborne  her  Cantzler  broder  och  tilförseendes  eynnerlige 
gode  ven.  Jag  kan  min  käre  broder  brodervenligen  icke  under- 
late, att  Lasse  Madzsson  som  migh  aff  K.  M:tt  till  håndschrif- 
vare  är  förordnedt  vården,  och  migh  udi  fempton  åhr  så  väll 
udi  Rysslandh,  som  här  udi  landett  haffVer  fölgachtigh  varitt, 
och  sigh  udi  sin  tienst  altijdh  troligen  och  fliteligcn  bruka  la- 
thett,  hafver  sigh  derutöfver  besvärett,  att  han  medh  den  be- 
såldningh  som  han  här  till  dagz  haffat  hafver  (ncmbligen  180  da- 
ler)  sigh  inthett  behielpe  kan,  ty  han  inthett  meere  än  bemälte 
summa  till  kast,  kläde  och  lön  här  till  dagz  haffl  hafver,  och 
der  jagh  honom  på  min  egen  omkåstnadt  icke  hade  hällett,  hade 
han  sigh  der  medh  icke  kunnet  behielpe.  Och  aldenstundh  han 
nu  så  mykitt  medh  cronones  saker  haffVer  att  göre,  sä  att  han 
icke  kan  mine  saker  meere  vachte,  nödgas  jagh  till  att  hålla  een 
annen  till  min  egen  tienst;  hvarföre  han  ingen  tingh  aff*  migh 
meere  hafve  känn,  och  fördenschuldh  hafver  han  aff*  migh  be- 
gärett, att  jagh  min  käre  broder  på  hans  vägner  an  mode  ville, 
dett  hans  besåldningh  måtte  honom  förbättret  bliffve,  på  dett 
att  han  må  sin  tienst  deste  ffiteligere  göre  kunne;  förmoder  så- 
som och  brodervenligen  begärer  att  min  käre  broder  låter  honom 
denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  äth- 
niute.     Udi    hvadh    måtto    jagh    kan    vara   min   käre   broder  till 


Digitized  by  VjOOQIC 


310 

villie  och  ticnst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne.  Befalendes  miii 
kåre  broder  Gudh  AIzmechtigh  till  all  långhvarigh  och  lyckeligh 
vällmåge.     Datum  ut  in  litoris. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


146.  Biga  den  81  Deoember  1624. 

Om  Polska  Ständenias  svar  pä  Eongl.  Ma]:t8  ocb  ombadens  skrifvelser.  Krigs- 
folket bar  mjcket  litet  yarit  utsatt  för  pesten,  men  för  dess  underhåll 
bar  Tarit  stor  svårighet. 

Välborne  herre,  elschelighe  K.  B:r  och  synnerlighe  godhe 
venn  etc.  Känn  jagh  M.  K.  B:r  här  medh  brodhervenligenu  icke 
förhålla,  att  min  påst,  hvilkenn  jagh  medh  Hrs  K.  M:tz  breff 
thill  Furstenn  RadzewiU  och  Sverighes  rijkes  Rådz  brefF  thill 
dhe  Polnsche  senatorer  senndtt  hadhe,  är  dhenn  10  Decembris 
tilbaka  kommen,  och  brachte  migh  ett  breff  H:e  K.  M:tt  till- 
8chrefiVen(!)  ifrån  Fursten  RadzewiU,  så  väl  sässom  ett  roigh  och 
tillschriffvedh,  hvilkett  jagh  H.  K.  M:tt  i  unndherdånigheet  till- 
senndher,  dher  uthaf  H.  K.  M:tt  nådigest  vardher  förnimmen- 
dhes,  huru  han  hafver  optagett  H.  K.  M:tz  breff  jagh  honom 
tillsenndhe.  Och  enndoch  jagh  hafver  haft  i  betenkiandhe,  oro 
jagh  banns  breff,  som  hann  H.  K.  M:tt  tillschriffvitt  hafver, 
schuUe  strax  tilbaka  senndha,  aldennstundh  hann  icke  H:8  K. 
M:tt  dhenn  titel  giffver,  såssom  dett  sigh  bör;  szå  haffver  jagh 
likvell  migh  betenckt  och  achtatt  för  rådhsampst  vahra.  först  H. 
K.  M:tt  dett  att  tillsenndha,  på  dett  att  om  H:s  K.  M:tt  teckes 
dett  opbrytha  och  läsa,  eller  och  oopbruthett  migh  igenn  till- 
senndha, sådantt  må  stå  till  H.  K.  M:tz  egedh  schön.  Känn  och 
inthett  vahra  mjckett  medh  försummat,  aldennstundh  man  väl 
känn  dett  behålla  någre  veekur  hoss  sigh,  effter  hann  i  någre 
månadher  haffver  hållett  mine  påstår  hoss  sigh,  innan  hvilken 
tijdh  jagh  känn  fhå  beschedh  iffrån  H:s  K.  M:tt.  Szå  myket 
som  jagh  känn  judicera  om  hanns  acter,  synes  migh,  att  hann 
går  mechtigdt  caute  medh  sine  saker  om,  och  söker  allenest  att 
behålla  sin  crcdit,  på  dett  att  hann  sedhanu  deste  bettre  måtte 
settia    sin    Konungh    thill    opå    dheres  tillstundandhe  rickzdagh, 


Digitized  by  VjOOQIC 


311 

hvilckett  hann  sigh  och  offendtligenn  haffver  förljdha  lathett,  att 
hann  du  mchre  nnn  som  tillförenDdhe  ville  KonuDgen  tilltala 
om  8in(!)  fedherneslandz  och  gemchncs  bestå.  Dherfhöre  känn 
maDD  inthett  sjnncrligett  döma,  hvardt  uth  dheres  mehningh  går 
för  dhenne  rickzdagheDS  uthgångh,  på  hvilkenn  dhe  visserlighenn 
vardhc  resolvera,  aDtingen  till  ett  vist  krigh,  eller  och  cen  ähr- 
ligh  och  oprichtigh  fridztractat.  Dhenn  anndra  min  påst  Michell 
Engelhardt  kom  två  daghar  efter,  och  brachte  migh  ettbreff  uth- 
aff  woivodhenD  Skuroin,  dhcruthi  hann  förmähler,  att  banns  påst 
vohre  all  färdigh  medh  svar  thill  migh.  Menn  efter  dhenn 
andra  min  pAst  var  till  honom  kommen,  ville  hann  migh  be- 
Bchedh  opå  min  sidste  breff  tillijka  medh  sampt  svaren  af  dhe 
Polnsche  och  Littousche  stenndher  tillschicka,  hvilkett  strax  in 
pnncto  BchuUe  schee,  hvarfhöre  hafver  jagh  måst  oppehålla  min 
påst  thill  H:s  K.  M:tt  på  dett  jagh  kunne  H.  K.  M:tt  om  säcken 
någott  vist  tillschriffva.  Samma  hans  påst  är  denn  23  December 
först  hijt  annkommen,  och  brachte  migh  ett  svar  aff  een  parth 
uthaff  dhe  Polnsche  och  Littousche  senatores  tilhopa  schriffvitt, 
szåssom  och  uthaff  dhe  Littousche  senatorer  eenschiiltt  thill  Sve- 
riges rijkes  Rådh,  effter  såsom  M.  B.  aff  sielffve  originalen  jagh 
H.  K.  M:tt  i  unnderdånigheet  tillsenndher,  vardher  see  och  för- 
nimma. Jagh  haffver  begge  breffven  opbruthett  och  läsett,  på 
dhett  jagh  dher  efter  måtte  vetka  sakerne  här  dirigera;  doch 
var  dett  eena  uthaff  dhe  Polnnsche  och  Littousche  senatorer 
B&mptligenn  schriffuctt,  uthaff  sigh  sielft  öpett,  effter  spectanten*) 
var  allenest  löst  unndher  stuckett,  szå  att  när  man  dhett  lithett 
rördhe,  gaff  dett  sigh  sielff  oppe.  Känn  tenckia  att  dhe  Polnsche 
dett  haffva  medh  flijdt  giordt,  på  dhett  dhe  Littower  deste  bettre 
kunna  see,  hvadh  såssom  dhe  schriffvitt  haffua.  Hvadh  nu  mitt 
riDgha  betenkienndhc  vidhkoronier  om  samma  breff.  szå  befinner 
jagh  dhem  vahra  schriffne  myckett  discretligere,  och  uthi  en 
annan  form  ähn  dhe  tillförenndhe  dheres  breff  sreldt  haffva,  ty 
onnseedt  dhe  opå  H.  K.  M:tt  och  Sveriges  rijkes  Rådh  vele 
vrengia  schuldhenn  till  detta  långhvarighe  krigett  och  blodz  uth- 
giuthelsse,  så  bruka  de  likvell  ingenn  iniuria  såssom  tillförenne. 
Lathe  sigh  och  merckia,  att  dhe  och  inthett  heller  äre  obennghne 
till  fridh  och  een  redheligh  tractat.  Dett  dhe  sigb  dheres 
Konungz  interesse  förbehålla,  känn  man  dhem  icke  väl  förtenc- 
kia,    effter  dhe   dher  uthi  inthett  någott  vardhe  cedera  för  ähnn 

*)    Sjnes    vara    den    pappers-    eller  pergamcDtsremsa,  hvarå  sigillet  var 
tryckt,  som  brukades  för  hopfästnlng  af  brcf. 


Digitized  by  VjOOQIC 


312 

mann  kohmiDer  thill  eielffue  tracUteD.  Jagh  veth  och  icke, 
hvadh  tractaten  schulle  vahra  nödigh,  om  dhe  oss  dctt  för  uth 
cedera  ville,  effter  sielffue  tractaten  måste  sådantt  allt  giffva, 
aldcnnstundh  dhett  är  sielfue  huflfuudh  cootroversien  neroligenn, 
att  dheres  Konungh  mätte  cedera  vår  aller  nådigeste  Kooungh 
och  herre  all  sin  prsetention  till  Sveriges  crona,  och  agnoscera 
honom  för  een  rättmettigh  Konungh  thill  Sveiigie.  Opå  anndra 
sijdhan  hålla  dhe  ahnn  om  restitutionen  opå  altt  dett  ifrå  dhem 
taget  är.  Dhesse  bådhe  punchter  förmehner  jagh  inthett  kunna 
affhandlas,  för  ann  mann  kommer  till  tractaten.  Förmodher  och 
visserligenn,  att  dhe  opå  dhenne  nu  tillstundendhe  rickzdagh 
vardhe  dheres  Konungh  dhertill  förmå,  att  hann  dhem  måste 
sådhann  fullmacht  gifve  som  känn  vahra  nöghachtigh  att  tractera 
opå.  Förnimmer  och  uthaif  alle  Badzewils  breff  och  handlinger, 
att  hann  gerna  schulle  vele  vetha  någott  när  conditionerne,  hvar 
opå  någonn  redheligh  fridh  eller  långvarachtigdt  stillestonndh 
schulle  kunne  sluthas.  Tror  och  förvist,  att  om  hann  någott  i 
förtroendhe  dher  uthaflf  viste,  att  hann  dhem  opå  rickzdaghen  så 
högdt  schulle  bearbethn,  såssom  een  parth  letteligenn  icke 
schulle  kunna  förmodha,  oanscedt  hann  aperte  annorlundha  dher- 
om  schriffuer.  Jagh  håller  och  för  vist.  att  om  Radzewill  hadhe 
dhcnn  ringeste  bokstaff  uthaif  H:s  K.  M:tt  eller  och  Rickzens 
Rådh,  dhermedh  man  giordhe  honom  förtröstningh,  att  dhem 
opå  ehrlige  och  billige  conditioner  kunne  restitueres,  hvadh 
såssom  dhem  är  ifrån  tagett;  skulle  hann  fuUer  driffua  saken  så 
yijdt,  att  Stendherne  lathe  sittia  dheres  Konungh  med  sin  in- 
teresse,  och  allenest  dher  efter  tracta,  hvadh  som  till  dheres 
rijkes  nytta  och  välfärdh  aff  nödhenn  är.  Om  M.  K.  B:r  befinner 
för  gått,  herom  någott  medh  H.  K.  M:tt  att  conferera,  steller 
jagh  honom  sådantt  henn;  doch  dherhoss  brodhervenligen  be- 
gärer,  att  hann  dhenne  min  välmehningh  och  ringha  judicium 
uthi  bestå  måtton  ville  uttydha,  och  inthet  mehra  H.  K.  M:tt 
herom  förnimma  latha,  änn  såssom  M.  K.  B:r  befinner  att  H. 
K.  M:tt  dhertill  benäghen  är. 

Hvadh  elliest  dheres  tillstonndh  i  Pohlen  nhnnlangar,  är 
dhenn  inthett  öffuer  sigh  synnerligh  godh,  ty  dhe  icke  allenest 
afi*  pestilentzien  och  Tatterne  i  dhesse  tuu  förledne  åhren  äre 
plågatt  vordne,  uthann  dher  ähr  och  sådhan  dyr  tijdh  såssom  i 
mången  åhr  icke  varitt  haffver,  szå  att  månge  tussenndh  men- 
nischior,  af  dhe  gemehne,  ähre  aif  hunger  dödh  bleffne.  Dhe 
befahre  sigh  och  inthett  lithett  uthaif  Turckenn,  hvilckenn  dhem 


Digitized  by  VjOOQIC 


313 

hafver  åffendtligh  genom  een  Schiaus*)  lathett  fredhen  opseigia, 
effter  dhe  Zaporofschi  Kassacker  schole  haffua  ströffatt  altt  inn 
unnder  ConstaDtinopell.  Dheremoth  latha  dhe  Pohler  uthgå  ett 
roop,  att  een  Tattera  Murssa**)  schall  vahra  affallen  iffrån  Turc- 
kenn  och  prsestenteret  Konungen  i  Pohlen  sin  tienst  emott  ho- 
nom, om  Turckenn  vill  honom  ahnnfalla.  Huru  säker  sådhann 
assistens  eller  bistonndh  känn  vahra  Konungen  i  Pohlen,  är  lette- 
ligh  att  aftagha.  Dhcnne  rickzdagh  vardher  fuller  uthvisa,  hvadh 
såssom  i  så  måtto  herom  kan  sanndt  vara;  vohre  väl  önndschen- 
de,  att  man  dher  måtte  haflfva  een  viss  och  förståndigh  perssonn, 
(^enom  hvilcken  man  kunne  förfahra,  hvadh  som  dher  passerer. 
Jagh  haffver  fuller  migh  dherom  v  inlagd  t,  att  jagh  gerne  hadhe 
veledh  haft  någon n  beschedhenn  och  förstånndigh  karl  dhertill, 
menn  inthett  een  sådhann  kunnatt  bekomma,  som  jagh  gerna 
ville.  Doch  hafver  jagh  två  perssoner  peningar  giffuitt,  som 
hafva  låffvett  förschaffa  migh  constitutionen  som  dher  bliffuer 
giordt,  szåssom  och  hvadh  elliest  generaliter  dher  bliffuer  trac- 
teredt.  Menn  till  att  fhå  vetha  hvadh  dher  i  secret  bliffuer 
handlatt,  tvifler  jagh  om  desse  perssoner  kunna  dhett  tillvägha 
komma.  Hadhe  jagh  någett  subiect  innan  rickzdagenns  uth- 
gångh,  ville  jagh  senndha  min  egen  påst  thill  Radzewill,  hvil- 
ken  väl  uthann  fahra  schuUe  komma  dijt  och  tilbaka  ighenn,  ty 
Radzewill  haffver  sielff  sagdt  till  dhenne  min  påst,  att  om  jagh 
ville  senndha  till  honom  breff  på  dhenne  dheres  rickzdagh,  måtte 
jagh  det  väl  göra  uthan  någon  fahra.  Och  ville  hann  vahra 
mann  dherfhöre,  att  honom  inthett  schuUe  schndho. 

Thill  thett  sidsta,  hvadh  såssom  vår  lägenheett  och  stat  på 
dhenne  orthen  vidhkommer,  szå  är  dhenn  ännu  uthi  themmeligh 
godh  esse,  och  känn  jagh  icke  till  fyllest  tacka  Gudh,  som  icke 
allenest  haffuer  nådheligen  oppehållet  och  bevarat  migh  och  heele 
min  familia  uthi  denne  farlige  lägenhethenn  som  nu  fast  i  tree 
månadher  här  i  stadhen  varett  haffuer,  uthann  och,  att  Gudh 
dhenn  aldrahögste  hafver  bevaratt  krigzfolkett,  att  oanseedt  pesti- 
lentzien  nu  i  tree  månadher  haffuer  her  iblandh  borgerschapett 
grasseret,  är  uthaff  dhem  icke  öffuer  3  eller  4  perssoner  dher  aff 
dödhe  bleffuen.  Gudh  värdiges  vidare  sin  nådh  förlähna  och 
för  all  olycka  bevara.  Jagh  känn  och  inthett  undherlatha,  att 
begäre  uthaff  M.  K.  B:r  dett  hann  ville  H:s  K.  M:tt  tijdigh  på- 
minnelsse    göra,    att    hijtt    måtte    peningar    till    krigzfolckzenns 

•)    Turkiskt  ord:  kurir. 
**)   Tatarisk  adelsman. 


Digitized  by  VjOOQIC 


314 

oppehelle  i  tijdh  senndt  bliffua,  ty  jagh  känn  icke  8ä  Bchriffva, 
medh  hvadh  besvär  man  i  höst  baffucr  måst  oppehålia  krigzfol- 
kett,  efter  peningernc  sä  seendt  hijt  ahnnkomma,  szå  att  för  ann 
någon  summa  hijt  annkommer,  iir  man  myckett  mehre  schyldigh, 
änn  det  sossom  hijtt  hemptas,  sigh  belöpa  känn,  hvarföre  man 
altidh  måste  här  lähna,  bettla  och  pracka,  om  man  vill  att  folc- 
kett  uthi  dhenne  dyre  tijdhenn  schole  blifva  iinndherholdne. 
Detta  jagh  M.  K.  B:r  icke  haSuer  kunnatt  oförmäldt  latha.  Bro- 
dhervenligenn  begärendes,  att  om  hanns  läghcnheett  medhgiflFuer, 
dett  M.  K.  B:r  ville  migh  avisera  hvadh  såssom  dher  i  rijkett 
förefaller  och  passera  känn.  Szå  snardt  jagh  någott  vist  ifirån 
Pohlenn  och  anndre  orther  förnimmer,  schall  jagh  M.  K.  B:r  dher 
om  communicera.  Befalenndhes  honom  etc.  Aff  Righa  denn 
31  Decembris  1624. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobns  De  La  Gardie  m.  p. 


147.  Biga  den  8  Januari  1626. 

Syar  från  RadziTill  och  voiYoden  Sknmin  ang.  stUleståndets  förlängning  åro 
komne  ooh  afskrlfter  sändes  med  en  egen  post  genast  vägen  öfver  Re- 
Tai.  Pesten  har  vållat  uppskof  för  riksdagen  1  Varschan,  så  att  Konun- 
gens svar  kan  hinna  fram  1  tid. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodhervenlighen  icke  förhåUe,  att  effter  mine  uttskickadhe 
påster  till  Raziwill  och  Schumin  äre  hijtt  tilbaker  igen  kompne, 
hvarföre  haffver  jagh  dhenne  min  påst  (som  är  een  ryttere  un- 
der mitt  compagni)  medh  copierne  uttaiT  Raziwils  och  Schumins 
skriffvelser,  till  H.  Kon.  Maijrtt  dhen  väghen  häriffrån  åth  Uäffle 
affärdigett,  och  om  någorlunda  mögligitt  är,  att  han  der  öfver- 
komme  kan,  att  han  då  skall  sigh  till  H.  K.  M:t  med  samme 
copier  och  min  underdånige  skrifFvelse  till  H.  Kon.  Maij:tt  ige- 
nom natt  och  dagh  forttskjnde,  på  dhett  att  H.  K.  M:t  må  der- 
uttaff  nådigest  hafFve  till  att  see  och  förnimme,  huru  såsom  sa- 
kerne  här  udi  landet  förevette.  Sielffve  originalen  hafver  jagh 
icke  velett  medh  honom  eventyre,  aldenstundh  vinteren  haffver 
sigh  altt  här  till  någott  leent  anstelt,  och  derföre  meenföre  så 
väll  udi  skären  som  i  haffvett  uttan  tvifvell  vara  kan,  uttan  vill 


Digitized  by  VjOOQIC 


315 

miD  opvartere  Arffyedh  Nilssonn  norr  omkringh  dermedh  i  mAr- 
gon  (vill  Gudh)  affärdige,  medh  hvilken  jagh  min  käre  broder 
om  alle  saker  vidtlyffteligere  tillskrifve  vill,  ty  jagh  förmodar, 
att  han  innan  någre  fhå  dagar  effter  denne  andre  min  päst  dijtt 
ankommandes  varder.  Och  aldenstundh  dhenne  brefvijsere  haff- 
ver  nu  udi  23  åhr  ndi  Sveriges  crones  tienst  sigh  troligen  och 
fliteligen  bruka  lathett,  så  att  jagh  orqitak  hafver  honom  hos 
min  käre  broder  till  dett  beste  att  recommcndere;  begärer  för- 
denschuldh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill  honom  hos 
H.  Kon.  May.tt  genom  sin  gunstige  befordringh  dertill  förhielpe- 
ligh  vara,  att  han  må  sin  länglige  och  trogne  tienst  till  gode 
åttniute,  och  medh  någre  godz  udi  Pernows  län  betänktt  blifve, 
dermedh  han  sigh,  sin  fattige  hustro  och  barn  må  någorlunda 
underhålle  kune.  Till  beslut  kan  jagh  min  käre  broders  vcxel- 
zedlar  till  hans  tienare  Anders  Munch  och  Hans  Olofzson  äre 
migh  näst  hans  schrifvelsc  tillhånde  kompne,  hvilke  jagh  dem 
iDsinueret  hafver;  och  aldenstundh  dhe  icke  hafve  udi  een  hast 
så  månge  penningar  kunncct  tillväge  bringhe,  hafver  jagh  lijk- 
väll  dhe  medhell  och  uttvägar  söktt,  att  summan  är  tillfyllest  udi 
H.  K.  M:tz  ränterijt(!)  här  leffrerett,  deropå  jagh  eett  bevijs  medh 
min  egen  händh  underskrefvet  min  käre  broder  härhos  tillskicker. 
SielflFvc  quitteringeme  hafve  min  käre  broders  tienere  hos  sigh 
behållet.  Udi  hvadh  måtto  jagh  videre  kan  vare  min  käre  broders 
tienere  här  udi  landet  till  någott  bistondigh  och  [till]  befordringh, 
vill  jagh  altijdh  fast  gerne  göre.  Befalendes  min  käre  broder 
etc.     Aff  Rijga  den  3  Januarij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Egenhändigt:  Välborne  herre  käre  broder,  rett  som  jagh 
detta  brefvedh  besluta  skulle,  bekom  jagh  visse  tidhender  ifron 
Churlandh,  aff  tuo  toff(!)  adell,  den  ene  heter  Lorentz  Offenbergh, 
den  andra  Engelbrechtt  von  Mengdhen,  hvilken  ähr  landh  secre- 
tarius  där;  de  bodhe  hafue  fått  visse  breff  ifron  Warsso,  att  ef- 
ter pestilentzen  där  så  heftichtt  grasserer,  att  Konungen  haffver 
måst  vicka  dedhan  och  inge  aff  Senatorerna  hafve  kunnedh  där 
hoss  honom  lengre  förtöfva,  skall  han  hafve  opsatt  ricksdagen 
till  den  förste  Februarij.  Efter  nu  Ricksdagen  ähr  så  myckedh 
förlengradh,  haffver  jagh  achtadh  nödhichtt,  min  K.  B.  sådan tt 
att  advertera,  på  dött  att  om  Hanss  Kon.  M:tt  vill  någodh  för 
ricksdagcnss  uthgongh  late  ditt  skrifve  (eller  genom  migh  Ratze- 


Digitized  by  VjOOQIC 


316 

will  svara)  förroener  jagh,  att  H.  K.  M:tt  dett  väll  än  göra  kan. 
Jagh  tvifler  inte  att  min  K.  B.  samptt  andre  vare  coUeger,  varde 
boss  Hanss  Kon.  M:tt  sackerne  pä  dett  bäste  sätte  moderera,  ty 
till  sverdb  och  vapen  kunne  vi  letteligen  komma  igen,  men  om 
de  sedben  oter  sä  snartt  kunne  stilless,  vett  jagb  inte.  Eliest 
hafve  vi  exempell  aff  bvadb  näst  förledbett  äbr;  buru  bastiebtt 
vi  komme  efter  en  sto{t]licb  victorie  som  vi  badbe  ernått  denne 
stadben,  i  står  laborint,  aldenstund  medblerne  oss  fattadbess  till 
att  opboUe  krigsfolkedb  ocb  fuUfölia  victorien  medb;  bvilkcdb 
088  ocb  ännu  letteligen  kan  vedberfaress.  Vare  därföre  rådbeli- 
gedb,  att  vi  först  ännu  försöcbte  nlle  billige  ocb  godbe  medell, 
för  änn  vi  tage  till  sverdett.  Jagb  tror  ocb  att  om  man  open- 
baradbe  Ratzewill  någre  aff  de  conditioner  som  Hanss  Kon.  M:tt 
badbe  gifvedb  oss  i  vår  instruction,  skulle  ban  drifva  dett  vi- 
dbare  än  man  dett  kan  tro.  Detta  baffver  jagb  i  bast  välmentt 
min  K.  B.  inte  veledb  oförmeltt  late  (förmåder  ban  dett  till  dett 
beste  utbydber)  som  dett  (Gudb  vett)  aff  migb  välmenntt  äbr. 
Befaller  bonom  samptt  sin  k.  busfru  min  K.  S.  ocb  beggess  de- 
ress  kerkomne.  Gud  den  AUerbögste  troligen;  kerligen  begeren- 
dess  M.  K.  B.  ville  belse  dem  på  min  ocb  min  bustruss  vegbne 
medb  vår  tienst.     Vale. 


148.     Egenhändigt.  Biga  den  7  Januari  1626. 

Orlginalbrefven  från  PohloD  sändas  jämte  denna  skrif velse  norra  Tagen:  om 
det  fordras,  att  K.  Sigismund  skall  erkänna  K.  Gustaf  Adolf,  blir  ingen 
fred,  så  länge  han  lefyer,  och  Radzlyill  synes  derföre  vilja  genom  stille- 
stånd  förekomma  öppet  krig,  hvilket  ook  för  Sverige  i  anseende  till 
brist  både  på  krigsfolk  ooh  penningar  vore  det  säkraste. 

Välborne  ber  Cantzler  broder  ocb  synnerlige  förtrogb[n]e 
godbe  vän.  Näst  all  begerligb  välmogbs  lyckönskan,  ocb  min 
broderlige  tiensts  tilbiudelse  etc.  Låter  jagb  min  K.  B.  bärmedb 
venligen  veta,  att  efter  Hertigb  Cbristofor  Ratzewill  ocb  woiwo- 
den  Skumin  migb  nu  först  svaradb  ocb  beske  ifronn  Senatorerna 
i  Polen  till  Sveriess  Rickess  Rodh  tilsentt  bafve,  äbr  jagh  föror- 
sackedb  vorden  genom  tvo  veger  samme  beske  H.  K.  M:tt  att 
öfversenda.  I  synerbett  bafver  jagb  alle  originall  brefven  som 
jagb  nu  dedben  bekommitt  baffver,  medb  denne  posten  nor  om 
kringb  säntt,  på  dett  de  deste  säkrare  mage  fortt  komma.     Ocb 


Digitized  by  VjOOQIC 


317 

andoch  jagh  medh  den  andre  påsten  korteligen  haffver  min  K.  B. 
min  meningh  [sagt]  om  Ratzewilss  acter  sosom  och  hvadh  mitt 
betenckiande  ähr  om  fredz  tractaten  emellen  de  Poler  och  oss;  så 
kan  jagh  ännu  icke  underlåta  härom  någodh  yidhlöftigare  min 
K.  B.  att  tilskrifva,  helst  efter  jagh  förnimmer  att  H.  K.  M:tt  så 
strechtt  därpå  står,  och  där  efter  haffver  latedh  dirigera  Rick- 
senss  Rodz  breff  till  Rådett  i  Polen,  att  för  än  någen  tractat  skall 
ske,  Hanss  Kon.  M:tt  måtte  vara  försäckradh,  att  deress  comrois- 
B[arier]  må  hafva  en  sådan  fulmachtt,  däri  H.  K.  M:tt  må  blifva 
fulkommen  och  nöiachtigh  tituleradh  för  Konungh  i  Sverie, 
samptt  andre  conditioner  mere.  Nu  är  dett  högste  hufudh  con- 
troversien,  och  om  den  blifver  för  tractaten  cederad,  så  våro  se- 
dhen  inte  besver  i  trac[ta]ten  mehr;  men  efter  inte  ähr  till  att 
tro,  dett  Konungen  i  Polen  nonsen  godhvilligh  där  till  skall 
vilie  bevilia,  uthan  heller  skall  vilia  protrahera  och  förslipra 
tidhen  på  hvadh  sette  han  kan,  till  sin  dödhsstundh,  ähr  därföre 
till  all  tractat  liten  hopningh,  om  Hanss  Kon.  M:tt  icke  befinner 
sigh  och  rickedh  säcker,  medh  mindre  Konungen  i  Polen  för  sin 
person  sielff  Hanss  Kon.  M:tt  (i  sådan  form  som  Hanss  K.  M:tt 
dett  i  sin  skrifvelse  till  Ratzevill  förmäler)  försäck rer,  uthan  vi 
måste  resolvera  oss  till  ett  longhsamptt  och  besverligett  krigh, 
hvilkedh  inte  letteligen  skall  igen  vara  att  stilla.  Om  nu  rodhe- 
ligast  skall  vara  att  taga  strax  till  krigedh,  för  än  man  medh 
eller  genom  tracta[te]n  nogodh  försöker,  ähr  väll  betenckelichtt. 
Ty  ändoch  Polackerness  olegenhett  som  de  nu  hafve,  så  och  att 
H.  Kon.  M:tt  vår  nådigest  Konungh  ähr  i  stor  beredhskap,  och 
haffver  där  till  giortt  står  expenser  och  un  kosten,  samptt  andre 
flere  motiver  mehr,  oss  kan  beveka  den  legenheten  i  achtt  att 
taga,  i  den  hopningen  att  vi  däregenom  nu  någen  fördeli  hafve 
kunne;  så  ähr  doch  däremått  till  att  betrachta  i  hvadh  vidhlöf- 
tighett  man  igen  kommer,  och  att  man  genom  krigedh  åter  för- 
ener  Polackerness  och  Littowerness  gemöter,  hvilke  äre  genom 
de  nest  förlupne  fredztractaterna  mycke  oense  vordhne,  så  att 
om  dett  ännu  någerlunda  continueres,  och  man  genom  tractater 
socker  samme  oenighett  att  oppehoUa,  så  achter  jagh  vist  att 
dett  oss  mera  fordell  än  krigedh  gifva  skulle.  Jagh  kan  väll  af- 
taga,  att  vår  nådigest  Konungh,  samptt  medh  flere  andre,  varda 
därföre  hoUa  och  döma,  att  Ratzewill  inte  ähr  oprichtigh  i  sine 
sacker,  och  att  dätt  är  allenest  fingerat,  dett  de  Littower  sigh 
stelle  att  inte  vare  ense  medh  Polackerna,  och  att  de  åstunda 
freden,  uthan  att  han  och  de  Littower  söke  oss  att  bedraga  och 


Digitized  by  VjOOQIC 


318 

oppeholla  till  dess  att  deress  statt  och  legenbett  kan  någedh 
bätre  blifva.  I  synnerhett  skall  dett  H.  Kon.  M:tt  i  samma  me- 
ning sterckia,  att  Ratzewill  inte  haffver  veledh  opbryta  dett  bref- 
vedh  sosom  H.  Kon.  M:tt  honom  i  förtronde  tiUkrifvedh  haffver, 
och  att  han  i  sin  skrifvelser  och  breff,  syness  stemma  öfver  enss 
medh  dett  sosom  Senatorerna  till  Ricksenss  Rodh  i  Sverie  skrifva. 
Nu  bekenner  jagh  väll,  att  man  inte  aldeless  kan  förlåta  sigb 
på  Ratzewill,  mycke  mindre  vill  jagh  aldeless  vara  godh  för  ho- 
nom, att  han  oss  skall  vara  så  benegen  att  han  icke  mycke  mehr 
skall  söckia  sitt  fädernesslandz  bestå.  Men  dett  bekenner  jagh 
aldeless,  att  jagh  aff  dett  som  honom  och  megh  emellen  (efter 
Hanss  K.  M:tz  vilie)  passeredh  ähr  dömer,  dett  han  väll  socker 
och  trachter  efter  att  deress  republica  icke  må  lidha  någen  ska- 
dha  aff  den  fredztractat  som  förehafvess  kan;  men  dett  han 
eller  de  mädh  honom  holle  skole  mycke  bekymbra  sigh  om  de- 
ress Konungh[s]  interesse  eller  vilia  mycke  för  hanss  skuldh  op- 
setia,  tror  jagh  aldeless  inte.  Och  efter  han  seer  dett  han  icke 
uthan  stor  tumultt  kan  paciBcera  säcken  emellen  Polen  och 
Sverie,  i  denne  Konungense  liffstidh  (efter  dett  inte  väll  kan  ske 
medh  mindre  dee  måste  lefve  hanss  säck  och  interesse  till  baka) 
socker  han  allenest,  huru  han  må  på  nogre  åhr  oppeholla  säcken 
genom  tractater  och  stillestondh  till  dess  Gudh  kan  kalla  deress 
Konungh,  och  han  sedhan  däste  foghligare  och  med  bätre  repu- 
tation  må  drifva  säcken  till  en  godh  enda.  Jagh  achter  och  att 
dett  ähr  orsacken  att  han  H.  Kon.  M:tz  breff  icke  haffver  opbru- 
tedh,  att  han  vill  hafve  sitt  samvete  fritt,  att  han  aldrigh  no- 
godh  hemligedh  ernått  sitt  federnesslandh  och  republican  handh- 
latt  haffver;  och  att  han  heller  såge  att  Hanss  K.  M:tt  ett[d]era 
sielff  eller  genom  andra  lete  åffentligh  openbara  honom  nogre 
conditioner  sosom  kunne  vara  deress  republica  behageligh,  på 
dett  han  derigeuom  deste  bättre  kunne  drifva  säcken  emott  de- 
ress Konungh,  och  nu  sosom  ofta  tilförende  holla  honom  före, 
att  de  nu  så  månge  åhr  för  hanss  particular  interesse  hafve  li- 
dhett  så  står  skadhe,  och  dett  nu  inte  lenger  mehr  uthstå  kunne. 
Man  må  och  icke  tvifla,  att  Ratzewill  icke  skall  törass  fritt  seija 
dett  Konungen  under  ögonen;  ty  uthan  dett  man  väll  vett  hvadh 
han  i  förledhen  ricksdagh  haffver  giortt,  haffver  jagh  bekommedh 
en  oration  som  hanss  bror  för  nogre  åhr  tilförende  haffver  på 
en  ricksdagh  holledh  (aff  hvilken  jagh  min  bror  härhoss  en  uth- 
copia  sender)  där  af  man  någsamptt  kan  see  att  de  alredhe  då 
hafve  varidh  krigedh  öfvertruten,  och  att  han  så  heftichtt  haffver 


Digitized  by  VjOOQIC 


319 

ta8tadh  Konungen  an,  som  någentidh  skee  kan;  förer  och  ett 
argumente  in  om  religionen,  hvilkedb  oss  kan  vara  nyttichtt  en 
<lagh  att  allegera  emått  dem,  om  man  kommer  vidhare  till  nå- 
gen  tractat.  Detta  haffver  jagh  i  en  godh  meningh,  och  efter 
den  förtronde  som  jagh  till  min  K.  B.  bär,  väledh(!)  förmäla,  på 
dett  att  om  min  bror  befinner  att  min  betenkian  som  jagh  i 
denne  säck  haffver  till  vår  närvarande  stat  sigh  vill  skicke,  att 
han  samptt  andre  vare  coUeger  må  moderera  H.  Kon.  M:ts  sinne, 
hvilkedb  jagh  väll  vett  ähr  benegedh  säcken  medh  sverdctt  att 
uthföra;  men  om  altidh  medhlerna  där  till  så  vill  fölia,  dett 
hafve  vi  väll  ofta  sportt;  man  seer  medh  hvadh  besver  dett  nu 
tilgår,  och  då  vill  tredubbeltt  mehr  där  till,  undantagandess  att 
vi  oss  och  svaga  åhrligen  på  vår  inlenske  manskap,  hvilke  den 
högste  klenådh  ähr  som  vi  i  vårtt  ricke  hafva.  Förmoder  att 
min  K.  B.  denne  min  skrifvelse  i  bäste  måtte  optager,  och  den 
i  ingen  annerss  hondh  låter  komma,  uthan  när  han  den  lesett 
strax  vill  kasta  i  elden,  på  dett  en  partt  skrapsinge(!)  sielffkloka, 
som  alle  manss  juditier  och  sacker  vete  att  skol[i]era  icke  må  där- 
öfver  komma.  Så  snartt  jagh  någen  viss  bcske  bekommer  ifro 
ricksdagen,  skall  jagh  dett  oförsumeligh  H.  Kon.  M:tt  och  min 
broder  till  skrifve.  I  dagh  hafver  jagh  ännu  bekom  medh  de 
tidhender  att  deress  ricksdagh  i  Polen  ähr  opskuten  till  den 
förste  Februarij,  som  min  K.  B.  kan  see  aff  en  sedell  här  hoss, 
som  är  ett  uthogh  aff  ett  breff  en  köpman  haffver  bekommitt 
här  i  stad  hen. 

Begerer  brodcrvenligen  att  han  medh  få  ordh  migh  vill 
besöckia  medh  sin  skrifvelse  och  någodh  vete  late,  huru  sacker- 
ne  ähr  aflupne  på  den  orten  medh  vare  granner  de  Danska. 
Gudh  yeett  jagh  hadhe  giortt  migh  selsamme  tancker  därom, 
att  jagh  denne  hele  sommaren  icke  en  bockstaff  haffver  ifron 
min  K.  B.  bekommett;  och  där  jagh  icke  nu  för  14  dagar  se- 
dhen  hadhe  fått  hanss  breff  om  den  vexelen  han  hitt  till  sine 
ticnare  haffver  öfverskrefvedh,  hadhe  jagh  mentt  att  han  migh 
aldeless  hadhe  förgätedh,  och  att  onde  menniskior  skulle  hafve 
understött  sigh  att  trenne  den  förtron  som  oss  emellen  altidh 
varidh  hoffver.  Men  nu  spor  jogh  att  den  store  occupationen 
sosom  min  K.  B.  altidh  haffver,  honom  där  till  hindrar,  och  haff- 
ver honom  därföre  någsamptt  entskylladh,  förmoder  lell  att  när 
honom  legenhett  gifs  att  han  dett  icke  varder  underlåta;  såsom 
och  eliest  på  den  orten  late  migh  och  de  mina  vara  sigh  till 
dett   beste    bcfalledh.     Han    skall    altidh    finna  migh  sin  trogen 


Digitized  by  VjOOQIC 


820 

bror  och  tienare  i  altt  dett  jagh  vett  eom  kan  lenda  honom  till 
behagh.  Befaller  h&rraedh  och  altidh  min  K.  B.  samptt  hanse 
k.  husfru,  min  k.  syster,  och  beggess  edre  k.  Hfservinger  (dem 
han  alle  på  min  och  min  hustruss  veghne  kerligen  helse  ville) 
Gudh  den  allerhögste  till  myckenn  lycke  och  velferdh.  önskan- 
dess  af  hierta  att  jagh  snartt  måtte  få  see  min  K.  B.  medh  hel- 
sen och  få  legenhett  att  bevisa  dett  jagh  altidh  ar  och  skall 
bli  f va 

din  trogen  och  tjenstvilligh 

bror  och  ven 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 
Aff  Riga  den  7  Januarij  A:o  1625. 


149.  Biga  den  16  Februari  1625. 

Förord   för   öfverstlöjnant   Ernst    Creats  att.  för  ionestående  rester  på  lönen 
erhålla  några  gårdar  i  Borgå  län. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Kan  jagh  min  käre  broder  här 
medh  brodervenligen  icke  förhålle,  att  effter  öfversten  edell, 
vällbördigh  och  manhaffligh  Erentz  Creijtz  resterer  opå  sin  Off- 
verste  leutnamptskap  2,364  daler,  hvarföre  haffver  hann  hos  migh 
om  denne  min  förskrifft  till  min  käre  broder  anhållitt,  hvilkett 
jagh  honom  icke  haflFver  förvägre  kunnett,  helst  effter  han  »igh 
een  tijdh  långh  udi  H.  Kon.  Maijrtz  tienst  troligen  och  flit^ligen 
haffver  bruke  latett,  och  ännu  dagligen  brukc  lather,  så  att  jagh 
orsack  haffver  honom  hos  min  k.  broder  till  dett  beste  att  re- 
commendere.  Begärer  fördenskuldh  brodervenligen,  att  min  kåre 
broder  vill  honom  genom  sin  gunstige  befordringh  hos  H.  Kon. 
Maij:tt  der  till  förhielpe,  dett  han  måtte  för  samme  sin  åtter- 
stående  rest,  dhe  fhå  byar,  som  på  innelagde  zedell  anteknade 
äre  arfftligen  bekomme.  Förseer  migh  visserligen  till  min  käre 
broder,  att  han  låter  honom  denne  min  förskrifft  och  sin  långlige  ' 

och    trogne    tienst    och    manlige    förhållande    till   gode  åttniute.  I 

Udi  hvadh  måtto  jagh  kan  vara  min  käre  broder  till  villie  och 
tienst  igen,  gör  jagh  altijdh  gerne,  och  han  för  sin  person  var- 
der sådan  min  käre  broders  gunstige  befordringh  effter  sin  yt- 
terste   förmögenheet   förtienendes.     Dette  jagh  min  käre  broder 


Digitized  by  VjOOQIC 


321 

brodervenligen    icke   hafver  kunnett  underlato.     Befalendes  min 
käre  broder  etc.     AfF  Rijga  den  16  Februarij  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p 
Bilaga:  lista  å  4  gårdar,  7  >8kattar>,  i  Perno  socken. 


150.     Egenhändigt.  Riga  den  6  April  1626. 

Tackar  för  bref  af  den  8  Febr.  ocb  eburn  det  varit  ett  långt  afbrott  i  bref- 
yexlingen,  både  ban  Icke  misstänkt,  att  det  kom  sig  af  missnöje  för  det 
en  dom  i  tvist  med  Berndes'  arfvlngar  gått  Bikskansleren  emot,  ser  att 
denne  funnit  tid  äfven  för  bans  många  privata  nppdrag  ocb  ber  om  ur- 
säkt för  det,  ban  besvärat  så  mycket  med  arrendet  å  Eäksbolms  ocb 
Nöteborgs  län. 

Välborne  her  Cantzler,  broder  etc.  Låter  jagh  honom  här- 
medh  venligen  förnimma,  att  hanes  skrifvelse  ähr  migh  afF  hansB 
ticnare  Jona  Traneo  den  8  Feb.  väll  öfverantvardatt,  däraf  jagh 
icke  uthan  stortt  contentament  haffver  sportt  min  K.  B:8  stadige 
och  väl  affectionerade  hierta  emott  migh  och  att  han  sigh  icke 
hafiver  latedh  vara  besverligedh  hoss  de  vichtige  och  höghan- 
leghne  ricksaker  (där  han  dageligen  medh  blifver  öfverladh)  att 
befordra  mine  privat  sacker  som  jagh  honom  om  beditt  haffver. 
Erkenner  migh  därföre  honom  höghligen  för  obligerat  medh 
min  ringa  tienst  igen.  I  synnerhett  haffver  migh  kertt  varitt 
min  K.  B.  oprichtige  förklaringh,  att  han  den  venskap  som  oss 
emellen  ifro  vår  unghdom  varidh  haffver,  icke  för  någen  lett  or- 
»ack,  eller  onde  menniskiors  falske  tungorss  skull,  hoss  sigh  skall 
lata  förandrass.  Jagh  försäkrer  honom  dett  vist,  att  han  dett 
samma  hoss  migh  igen  skall  altidh  igen  spöria  och  förnimma. 
Hafver  och  aldrigh  på  min  broderss  stadige  hierta  och  venskap 
buridh  någen  tvifvell,  ty  ändoch  jagh  medh  samma  min  K.  B. 
ticnare  haffver  nägodh  taltt  när  han  i  höstess  härifron  förreste, 
att  jagh  migh  föruudradhe,  att  jagh  inga  breff  ifron  honom  i  en 
så  longh  tidh  bekommidh  hadhe,  och  att  jagh  aldrigh  ville  för- 
modha  att  dett  sigh  skulle  förorsackess,  att  nogre  onde  menni- 
skior  skuUedh  [o:  skulle]  någodh  ernått  vortt  gamle  förtronde  under- 
stå  oss  emellen  att  införa.  Därhoss  kom  jagh  och  ihugh  att  D. 
Hintelman  migh  hadhe  berettadh,  att  min  K.  B.  hadhe  hörtt  honom 
tiltaltt  om  den  dom  som  här  var  feltt  emellen  min  bror  och  S. 
Jochim    Berndess    om    nägre    godz  i   Burtnickss  lähn;  män  icke 

Axel  Oxenstierna  IJ:  6.  21 


Digitized  by  VjOOQIC 


322 

sadhe  jagh  honom,  att  jagh  migh  besorghde  dett  min  K.  B. 
skulle  för  den  orsack  skull  hafve  förändra  sitt  hierta  emott  migh, 
uthan  att  jagh  väll  viste,  nar  min  K.  B.  soge  domen  som  däri 
feltt  ähr,  skole  han  väll  kunne  vara  därmedh  tilfredz;  efter  Wre- 
denss  ervingar  är  inte  mehr  deri  tildeltt  än  dett  de  mädh  godh 
skäll  kunne  bevisa,  att  deress  fader  af  alderss  besutedh  hafiVer. 
Hadhe  Jochem  Berndess  öfver  dett  sigh  nägodh  tilvclladh  skulle 
dett  80  snartt  revisorerna  dett  hadhe  reviderat  medh  rett  honom 
ifron  kenness,  hvilkedh  och  så  seden  skett  är  när  min  brorss 
hopman  därpå  haffver  fordradh.  Altså  haffver  jagh  inte  haflft 
de  tancker  att  denne  säck  skulle  vår  venskap  förminska,  uthan 
vnr  migh  dett  någodh  selsamptt,  att  jagh  i  nogre  månader  icke 
en  bockstaff  aff  min  K.  B.  hadhe  fått,  för  än  jagh  fick  veta  att 
Hanss  Kon.  Maij:tt  min  K.  B.  hadhe  fast  hele  sommaren  brukadh 
på  den  Danske  grentzen,  då  kunne  jagh  letteligen  aftaga  min 
K.  B.  förhinder  däri.  Beder  min  K.  B.  fliteligen,  att  om  jagh 
genom  mine  idhkelige  skrifvelser  i  raine  privat  sacker  stundom 
haffver  varidh  honom  altför  importun,  att  han  migh  dett  ville 
förlåta.  I  synnerhet  måste  jagh  excusera  dett  jagh  så  ofta  och 
vidhlöftichtt  haflFver  skrifvedh  om  Kexholmss  och  Nöteborchz 
arendh  ntt  dett  icke  är  skett  att  jagh  däri  Hanss  Kon.  M:tt  nå- 
gedh  ville  föreskrifva;  ej  heller  att  jagh  där  i  en  stor  fördeli 
ville  söckia,  uthan  att  migh  så  hortt  till  hierta  gick  den  letfer- 
diga  karenss  Erick  Anderssonss  processer  han  där  i  förtt  haff- 
ver, och  att  han  allena  söchte  att  despectera  migh  däri  sosoni 
han  dett  Plemingen  och  flera  andra  giortt  haffver.  Dett  samma 
haffver  migh  till  den  otolighheten  förorsackadh,  och  så  hortt  i 
hiertadh  graverat,  att  jagh  dett  min  K.  B.  inte  haffver  kunnedh 
förhala.  Täcker  och  min  K.  B.  ganska  fliteligen,  som  icke  alle- 
nest  sådan  min  skrifvelse  haff^ver  till  dett  bäste  optagidh  uthon 
migh  i  den  säcken  sitt  troghne  bistondh  bevist  att  den  Ictferdige 
karen  icke  haffver  fått  begå  sin  vilia.  Hvadh  fordelen  aff  samme 
lähn  belnnger,  kan  den  väll  vara  någodh,  men  inte  sä  högh  som 
han  cstimeres,  helst  där  G[ndh]  tecktess  att  spanmålen  komme  till 
afslagh  och  rogh  tunnen  inte  kunde  gella  mehr  än  6  och  7 
marek.  Doch  tager  jagh  Gudh  till  vetne,  att  jagh  inte  sä  höchtt 
haff^ver  seett  på  fordelen,  uthan  heller  hadhe  veledh  [få]  skadhe, 
än  att  en  sådan  bengell  skulle  hafve  bevist  megh  någen  nesa  och 
spått;  vill  nu  denne  gongen  int  vidhlöftigare  härom  skrifva, 
uthan  dett  ppara  till  vår  (vill  Gudh)  lyckeligh  sammenkomst. 
Begercr    allenest    aflF  min  K.  B.  vänligen,  att  han  vill  visserligh 


Digitized  by  VjOOQIC 


323 

tro,  att  så  väll  för  denne,  så  väll  som  för  all  förrige  migh  aff 
min  K.  B.  bevist  godhe  och  troghne  venskap,  jogh  blifver  ho- 
nom och  hanes  hela  huss  förplichtadh,  att  ingen  tingh  mi^h  skall 
vara  kärare  än  att  jagh  måtte  få  legenhett,  däregenom  jagh  ho- 
nom och  hanss  käre  vårdhnadher  måtte  kunnc  bevisa  någen  be- 
haghligh  tienst  igen.  Kan  jagh  och  på  denne  landzorten  bevisa 
min  K.  B.  tienare  medh  rodh  och  godh  befordningh  nogen  bi- 
stondh,  skall  jagh  därpå  inte  lata  fela.  Befaller  härmcdh  och 
altidh  min  K.  B.  etc.     Aff  Riga  den  6  Aprilis  anno  1625. 

D.  T.  B.  O.  T.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 

Välborne  her  Cantzler,  min  k.  husfru  låter  flitichtt  och  tienst- 
villigen  helse  degh,  och  beder  höghligen  att  min  K.  B.  (där  le- 
genheten  sigh  so  kan  gifve)  ville  förhielpa,  att  vi  en  gonge  mått[e] 
komme  till  Sverie  igen;  ty  hon  nu  så  hortt  lenchter  att  see  sin 
gamle  her  fader  och  andre  vare  slechtt  och  venner. 


161.  Biga  den  7  April  1625. 

Förord  för  Petter  Hertzigb,  assessor  1  Åbo  hofrätt,  att  återfå  arfvegods  1 
Estland,  hvilka  nu  innehafvas  af  Anders  Syartz,  men  Yoro  hans  fader 
donerade  af  K.  Johan,  och  för  Svartz  att  få  ersättning. 

Välborne  her  Cantzler,  etc.  Känn  jagh  min  käre  broder 
härmedh  brodervenligenn  icke  förhålle,  att  gubernatoren  uttöfver 
heele  Finlandh,  såsom  och  den  höglåfflige  Konungzlige  Håffrättz 
prsesident  och  domhaiTvande  der  sammestedes,  den  edle  och  väl- 
borne her  Nils  Bielke,  frijherre  till  Salstadh,  haffver  migh  för 
någon  tijdh  sedan  tillskrifvet  och  begäret,  att  jagh  ville,  edell 
och  välbördigh  Petter  Hertzigh,  denne  min  förskriffl  till  min 
käre  broder  meddeele,  att  min  käre  broder  ville  honom  hos  H. 
Kon.  Maij-.tt  der  till  förhielpe,  dhet  han  dhe  godz,  som  hans  S. 
fader  aff  Konungh  Johan  (Christeligh  och  höglåffligh  i  åmmin- 
nelse)  arfftligen  bebreffvade  äre,  och  Anders  Swartz  nu  besitter, 
(hvilke  godz  udi  Estland  belägne  äre)  måtte  igen  bekom  me.  Sä 
nldenstundh  jagh  aff*  dhe  vidimerede  copier,  som  välbe:te  her 
Nils  Bielkc  migh  tillsändt  haffver,  kan  see  och  förnimme,  att 
samme  godz  äre  hans  rätte  fäderne,  och  han  sigh  ecn  långh  tijdh 


Digitized  by  VjOOQIC 


324 

udi  H.  Kon.  Maijrtz  tienst  troligen  och  flijteligen  haffver  bruke 
lathett,  och  ännu  dagligen  udi  den  höglåfflige  konungzlige  håff- 
rätten  udi  Åbo  för  en  assessore  och  bijaittiere  brukatt  blifiVer. 
Hvarföre  begärer  jagh  brodervenligen,  att  min  käre  broder  vill 
bemeltc  Petter  Hertzigh  hos  H.  Kon.  Maij:tt  dertill  förhielpe, 
att  han  må  till  bemeltte  sine  godz  igen  komma,  och  påledes  sin 
salige  faders  och  sin  långlige  trogne  tienst  till  gode  åttniute, 
och  att  meerebemelte  Anders  Swartz  måtte  derföre  på  andre 
ortter  igen  vederlagdh  bliffva,  efter  han  sigh  och  dagligen  udi 
H.  Kon.  Maij:tz  tienst  (såsom  min  broder  nogsamptt  vetterligitt 
är)  bruke  låter.  Udi  lijka  måtto  begärer  jagh  brodervenligen, 
att  M.  K.  broder  vill  honom  hos  H.  K.  M:t  dertill  förhielpe,  att 
han  måtte  bekomme  H.  Kon.  Maij:tz  confirmation  opå  dhe  ringe 
godz  som  han  udi  Finlandh  aff  ödhe  optagitt  och  under  rustien- 
sten  frijet  haffver.  Förseer  migh  till  min  käre  broder,  att  han 
är  honom  häruttinnan  till  dett  beste  beforderligh.  Udi  hvadh 
m&tto  jagh  kan  vara  honom  till  villie  och  tienst  igen,  gör  jagh 
altijdh  gärna,  och  han  för  sin  ringe  person  varder  sådan  min 
käre  broders  gunstige  befordringh  effter  sin  ytterste  förmögen- 
heet  förtienendes.  Detta  jagh  min  käre  broder  oppå  välbemälte 
ber  Nils  Bielkes  begäran  icke  haffver  kunnett  underlate.  Be- 
falandes  min  käre  broder  etc,     Aff*  Rijga  denn  7  Aprilis  åhr  1625. 

D.  T.  B.  O.  V. 
Jacobus  De  La  Gardie  m.  p. 


162.  Riga  den  8  Apiil  1625. 

Kongl.  Maj:t8  och  Riks-Rådets  bref  till  Senatorerna  i  Pohlen,  afsända  d.  27 
Febr.  från  Stockholm,  äro  för  naturhinder  först  denna  dag  ankomna,  och 
kunde  derföre  den  deri  uttalade  uppsägelsen  af  stilleståndet,  som  borde 
hafva  meddelats  senast  d.  31  Mars,  lätt  af  Pohlackame  uttydas  såsoin 
ett  bedrägeri;  på  deras  riksdag  hade  man  icke  kunnat  komma  öfTcrens, 
några  rustningar  hade  derföre  icke  beslutits,  och  till  sist  hade  m